lördag 28 december 2019

Nyårsreflektioner (reviderat)


Snart nytt år, och tid för summering och eftertanke. Blev det som jag tänkt? Vad blev rätt, vad blev fel? Vad kan jag göra annorlunda? Och är jag nöjd? På den sista frågan är svaret nja, men jag kommer tillbaka till den totala utvecklingen på nyårsdagen. Men framför allt är jag nöjd med med att de riktiga lågvattenmärkena är mycket få.

Sydafrika tynger. Sydafrika har tyngt utvecklingen. Och detta trots att två av bolagen haft ett starkt år. Antenntillverkaren Alaris (med nästan halva omsättningen genom sitt finska dotterbolaget!) skulle med sin utveckling ha rusat på vilken västerländsk börs som helst, och Italtile, med tillverkning och försäljning av kakel och badrumsutrustning, växer stabilt och har lämnat två(!) extrautdelningar under året. Men marknaden sänker allt sydafrikanskt.

Årets förlorare utan minsta tvekan är dock också sydafrikan: Shoprite. Bolaget hade på ett år mer än halverats när jag sålde efter sommaren.

Årets vinnare är flera. En är A2 milk som fortsätter sin fina tillväxt, och nämns i det här sammanhanget för tredje året i rad!

Årets köp. Mest nöjd i år är jag med att jag förutsåg att SCAs (och Holmens) skogsinnehav var tydligt undervärderade. Nej visst, jag är inte den enda som sagt det, men tajmingen för när jag köpte och ökade i SCA var helt rätt, och nära inpå att SCA gick ut med att man skriver upp värdet på sin skog med det dubbla.

Årets lärdom. Att man ska sälja när man inte längre tror på ett bolag. Jag var inne på att sälja Shoprite redan i början av året, eftersom jag kort sammanfattat tappat förtroendet för ledningen. Samtidigt tyckte jag att bolaget straffats för hårt av marknaden, och hade förhoppningen att kommande rapport skulle bli bättre. Allt blev dock bara värre...

Årets roligaste fynd var grekiska Kri Kri milk med produktion av grekisk yoghurt och glass. Företaget är ett spel på att den grekiska yoghurten måste vara tillverkad i Grekland för att få kallas grekisk, och bolaget är den största licensproducenten. Tillväxten är fantastisk (exporten växer 30-40 % på årsbasis) och värderingen riktigt fin (under p/e 20).

Annat som hänt under 2019 är att jag numera också handlar via Degiro som därmed blir den fjärde mäklaren jag använder. Såklart innebär det en viss utmaning att inte ha allt samlat, men skillnaden mot att jobba med tre är liten. Antalet innehav som ligger kvar sedan förra årsskiftet är 12, så omsättningen har sjunkit.

Vad händer 2020?
Jag räknar med att omsättningen av innehav blir fortsatt låg, och kanske lägre än under 2019. De flesta innehav är sådana jag vill äga långsiktigt om inget fundamentalt förändras. Samtidigt kommer jag fortsatt konkurrenspröva. Just nu tittar jag på några brittiska bolag (och ett har tagit plats!). Jag kikar också på Egypten, och framför allt ett bolag där.

Annars ja, orosmolnen finns såklart där inför det nya året. Mycket viktigt blir självfallet det amerikanska presidentvalet i november. Den som följt mig vet att jag inte tillhör Donald Trumps fanklubb, och jag hoppas ärligt och innerligt att väljarna slänger ut honom. Men jag är rädd för att det inte blir så, liksom att vi får se hur nationalism och protektionism fortsätter sina landvinningar under 2020. Hög privat skuldsättning här hemma, fortsatt uppblåsta fastighetspriser, och en nästan lika uppblåst börs, finns det också anledning att oroa sig för. Därför kommer ni se en bloggare här som håller sin exotiska linje också 2020!

Gott nytt år!
önskar

Framtidsinvesteringen

Nyårsreflektioner


Snart nytt år, och tid för summering och eftertanke. Blev det som jag tänkt? Vad blev rätt, vad blev fel? Vad kan jag göra annorlunda? Och är jag nöjd? På den sista frågan är svaret nja, men jag kommer tillbaka till den totala utvecklingen på nyårsdagen. Men framför allt är jag nöjd med med att de riktiga lågvattenmärkena är mycket få.

Sydafrika tynger. Som framgår av grafen har de västerländska innehaven generellt gått starkt, medan framför allt de sydafrikanska tyngt utvecklingen. Och detta trots att två av bolagen haft ett starkt år. Antenntillverkaren Alaris (med nästan halva omsättningen genom sitt finska dotterbolaget!) skulle med sin utveckling ha rusat på vilken västerländsk börs som helst, och Italtile, med tillverkning
och försäljning av kakel och badrumsutrustning, växer stabilt och har lämnat två(!) extrautdelningar under året. Men marknaden sänker allt sydafrikanskt.


Årets förlorare utan minsta tvekan är dock också sydafrikan: Shoprite. Bolaget hade på ett år mer än halverats när jag sålde efter sommaren. Bland befintliga innehav tar malaysiska Superlon priset. Bolaget, som tillverkar isolering till framför allt AC-installationer, har inte levt upp till mina förväntningar men har stabiliserats på slutet.

Årets vinnare sett till kursutvecklingen är de två schweiziska innehaven Interroll (motorer och rullband för logistiksystem) och LEM Holdings (sensorer för mätning av ström och spänning), liksom Nya Zeeländska A2 milk. Interroll rusade under våren, men föll kraftigt tillbaka efter en svag halvårsrapport, men har sedan rusat vidare. LEM har varit en förlorare på handelskriget och på att Kina bromsat sina subventioner till solceller och elbilar, men har levt upp till marknadens förväntningar. A2 milk fortsätter sin fina tillväxt, och nämns i det här sammanhanget för tredje året i rad!

Årets köp. Mest nöjd i år är jag med att jag förutsåg att SCAs (och Holmens) skogsinnehav var tydligt undervärderade. Nej visst, jag är inte den enda som sagt det, men tajmingen för när jag köpte och ökade i SCA var helt rätt, och nära inpå att SCA gick ut med att man skriver upp värdet på sin skog med det dubbla.

Årets lärdom. Att man ska sälja när man inte längre tror på ett bolag. Jag var inne på att sälja Shoprite redan i början av året, eftersom jag kort sammanfattat tappat förtroendet för ledningen. Samtidigt tyckte jag att bolaget straffats för hårt av marknaden, och hade förhoppningen att kommande rapport skulle bli bättre. Allt blev dock bara värre...

Årets roligaste fynd var  grekiska Kri Kri milk med produktion av grekisk yoghurt och glass. Företaget är ett spel på att den grekiska yoghurten måste vara tillverkad i Grekland för att få kallas grekisk, och bolaget är den största licensproducenten. Tillväxten är fantastisk (exporten växer 30-40  %  på årsbasis) och värderingen riktigt fin (under p/e 20).

Köp- och säljbeslut. Tittar jag annars på de sälj- och köpbeslut som jag gjorde under första halvan av året så var det det helt rätt att sälja Brampton Brick (Tegel i Kanada), Brasserie Cameroon (öl i Kamerun) och Gruma (tacobröd och mjöl i Mexico och USA), och istället köpa Kri Kri milk och RFM (livsmedel i Filippinerna).

Annat som hänt under 2019 är att jag numera också handlar via Degiro som därmed blir den fjärde mäklaren jag använder. Såklart innebär det en viss utmaning att inte ha allt samlat, men skillnaden mot att jobba med tre är liten. Antalet innehav som ligger kvar sedan förra årsskiftet är 12, så omsättningen har sjunkit. 

Vad händer 2020?
Jag räknar med att omsättningen av innehav blir fortsatt låg, och kanske lägre än under 2019. De flesta innehav är sådana jag vill äga långsiktigt om inget fundamentalt förändras. Samtidigt kommer jag fortsatt konkurrenspröva. Just nu tittar jag på några brittiska bolag (och ett har tagit plats!). Jag kikar också på Egypten, och framför allt ett bolag där.

Annars ja, orosmolnen finns såklart där inför det nya året. Mycket viktigt blir självfallet det amerikanska presidentvalet i november. Den som följt mig vet att jag inte tillhör Donald Trumps fanklubb, och jag hoppas ärligt och innerligt att väljarna slänger ut honom. Men jag är rädd för att det inte blir så, liksom att vi får se hur nationalism och protektionism fortsätter sina landvinningar under 2020. Hög privat skuldsättning här hemma, fortsatt uppblåsta fastighetspriser, och en nästan lika uppblåst börs, finns det också anledning att oroa sig för. Därför kommer ni se en bloggare här som håller sin exotiska linje också 2020!

Gott nytt år!

önskar
Framtidsinvesteringen

lördag 14 december 2019

Portföljrapport: flera köp, och SCA står på tur


Relativ stiltje i portföljen, och med +17 % hittills i år är chansen att slå  Stockholmsbörsen (SIX portfolioindex) borta sedan länge. Men jag är i det stora hela nöjd med de rapporter som strömmar in, om man bortser från sydafrikanska Bell Equipment som nyligen vinstvarnade. På den positiva sidan såg det riktigt bra ut för båda mina mjölkbolag A2 och Kri Kri. Jag försöker uppdatera under ”status innehav” allteftersom jag hinner djupdyka i rapporterna.

Men, det har hänt mycket i portföljen sedan senast, med flera ökningar i befintliga innehav:
  • A2 milk. Såg positiva signaler komma inför den senaste resultatuppdateringen, och ökade bara ett par dagar före. Ovanligt bra tajming! Efter det har VD avgått, men jag är inte säker på att det var dåligt, och aktien har inte tagit så mycket stryk. Hon verkade inte haft full fokus.
  • Delfi. Chokladtillverkaren Delfi som jag skrev om för några veckor sedan har ökats på i ett par omgångar, och jag utesluter inte att det kommer någon ökning till. Det ser riktigt fint ut, men kursen står och stampar.
  • Micro Mechanics. Den senaste rapporten innehöll positiva tecken, och till nästa år räknar man med ökad orderingång. Bibehållen (hög) utdelning talar för att de tror på sin sak. 
  • Kri Kri milk. Lämnade en riktigt stark rapport men kursen har knappt rör sig knappt.
Har också ökat svagt i Vitreous Glass. Inget är sålt, så kassan har krympt lite och ligger nu på 2-3 %.

SCA står på tur. SCA börskurs har fallit tillbaka cirka 10 % den senaste månaden, och bolagets totala värdering är nere i 65-66 miljarder kronor. Det är ungefär lika mycket som hela skogsinnehavet efter det att man vi årsskiftet skriver upp värdet med ungefär det dubbla. Resten av bolaget, fabriker osv får man alltså gratis! Jag kallar det för (oexotisk) värdeinvestering, och ökar till 4 % i veckan som kommer!

Efter det funderar jag på en ökning i Straco, som driver akvarier mm i Kina och Singapore. Bolaget har utvecklats till det minsta innehavet, genom utspädning och sjunkande aktiekurs. Jag tror fortsatt att det finns fin potential i bolaget, även om utvecklingen på senare tid inte varit fantastisk. Ett handelsavtal mellan Kina och USA skulle dessutom kunna bättra på utvecklingen.

Tittar i Storbritannien. Turbulenta tider i Storbritannien, och att de politiska förutsättningar efter valet är mer förutsägbara, lär inte innebära att den skumpiga resan är över. Nu kommer man att lämna EU den 31 jan, men sen vidtar förhandlingar om handelsavtal. Jag tror på att det kan komma goda köptider framöver. Ett par tre intressant bolag är under luppen och de kommer såklart uppmärksammas på bloggen. 

Så ja, det var (nästan) 2019. Nu tar jag jullov och återkommer med en nyårsammanfattning om ett par veckor.

Tills dess tillönskas en riktigt 

God Jul!

lördag 7 december 2019

Delfi - mumsigt prisvärd chokladdominant



Banken Rakyat åkte ut, och något nytt indonesiskt skulle in. Jag letade i mina gamla listor, och hittade chokladdominanten Delfi. Ju mer jag grävde, desto mer intresserad blev jag. Defensivt bolag, med bra momentum och fin värdering. Runt 70 % av omsättningen finns i Indonesien, och resten  bland annat i Filippinerna och hemlandet Singapore. Dessutom noterat i Singapore och familjeägt. Precis vad jag var ute efter!

Bolaget med en historik tillbaka till 1950-talet är idag helt fokuserat på tillverkning av choklad efter att man 2013 sålde sin verksamhet inom chokladråvara till schweiziska Barry Callebaut.

Korta fakta

Värdering: p/e 17-18
Market cap: drygt 4 mdr kr
Direktavkastning: 2,8 %
Handel: Singapore. Kan handlas t ex elektroniskt i ISK hos Degiro (från drygt 100 kr) eller hos Avanza (vanlig depå, från 749 kr). Även Pareto handlar i ISK. Aktien kan också handlas via otc (Avanza ca 18 dollar), men omsättningen är liten.

Det här gör mig intresserad:

Växande medelklass som äter choklad. Chokladkonsumtionen är fortfarande låg i Sydostasien, och växer stabilt, om än inte i raketfart. Tillväxten ligger någonstans kring 5-10 % per år, och sannolikt finns det större potential i den lite dyrare chokladen när medelklassen får det bättre.

Stark marknadsposition, starka varumärken 
Bolaget har 45-50 % av chokladmarknaden (volym), som man i stort delar med den lokala konkurrenten Mayora. Tittar man på marknadsandel av värdet såld choklad är positionen ännu starkare . Euromonitor konstaterar att man under 2019 stärkt sin marknadsposition sett till värde, liksom att man har en ”substational lead” över tvåan Mayora (obs dock att man felaktigt kallar bolaget Ceres, vilket är ett av deras varumärken)

Bakom den starka positionen finns några av de allra starkaste varumärkena, och inte minst Silver Queen, som verkar vara ett av de starkaste varumärkena i landet även bortom chokladen. Och de internationella jättarna har inte lyckats rå på de lokala aktörerna. De var där först, och har hittat en smak som indonesierna gillar. Man har också starka distributionskanaler, både genom den traditionella handeln, och den moderna. 

Positivt momentum. Efter några år av trög utveckling, som i alla fall till stor del beror på att man skurit ner sortimentet av olönsamma/mindre lönsamma billiga chokladkakor, har nu utvecklingen tagit fart. Man har också köpt ett starkt varumärke i van Heuten som man tidigare haft på licens, och som nu verkar bidra till den starka utveckling som kunnat ses i de senaste rapporterna. Årets första 9 månader har omsättningen vuxit drygt 10 % och vinsten 27 %.  Justerar man för jämförbara varor (ja varor har  ju fasats) så ser det ännu bättre ut. Analytikerna förväntar sig runt 10 % i årlig tillväxt i omsättning framöver.


Starka finanser, attraktiv värdering. Bolaget har en stark balansräkning och saknar nettolåneskuld. Kassaflödet är inte mycket att säga om och betalar med marginal utdelningen och löpande investeringar. Helt klart check mot mina kriterier. Delfi har under ett antal år handlats kring p/e 30  och handlas nu under p/e 20. I mina ögon ser det attraktivt ut sett till helheten.

Noterad i Singapore. Bolaget är noterat i Singapore vilket har en rad fördelar; en tillförlitlig aktiemarknad, bra med information (både rapporter, men även sajten SG investor som samlar analyser m m och som ör gratis), och ingen källskatt på utdelningar i Singapore.  Hos Degiro  och Pareto i alla fall går det dessutom att handla i en ISK.


Det här gör mig tveksam

Svagare konkurrensfördelar när modern handel växer? Delfi liksom många lokala företag har en del av sina konkurrensfördelar i ett väl utvecklat distributionsnät genom den traditionella handeln, dvs små lokala butiker, gatuhandlare etc. Omvänt säljs importerade produkter i regel genom moderna handelskanaler, detaljhandelskedjor. När detaljhandeln förändras kan det påverka Delfis konkurrensfördelar.

Lönsamheten inte fantastisk, ökad konkurrens? Lönsamheten på eget kapitel (ROE) ligger på runt 12 %, vilket inte är fantastiskt. Samtidigt säger företaget i sina rapporter att konkurrensen är hård, men de senaste rapporterna, liksom Euromonitors analys talar för att positionen är stark.

Ett par tveksamma beslut. Företaget har som sagt tagit bort vissa billigare chokladkakor ur sortimentet pga dålig lönsamhet. Och visst är lönsamheten viktig, men att släppa marknadssegment, kan det innebära att man släpper in konkurrenter i matchen? Jag är i alla fall inte helt övertygad om att det var rätt agerat. Jag förstår heller inte varför man sålde verksamheten inom chokladråvara. Man var störst i Asien, och fjärde störst i världen. Man hamnade dessutom i en rättsprocess med köparen, och tvingades att betala skadestånd. 

Socker är onyttigt. Socker är en risk, och sockerskatter införs här och där världen över. I Filippinerna har man t ex infört en skatt på söta drycker (vilket jag särskilt noterade när jag ägde mexikanska Femsa, med dotterbolag i landet). Det här kan såklart både breddas till fler produkter och sprida sig till fler länder.

Sammanfattningsvis ett bolag som uppfyller det jag söker. Ett defensivt bolag i en växande ekonomi, med starkt marknadsposition, god tillväxt, bra momentum, och till en rimlig värdering. Värt att notera är att Swedbank Emerging Markets gått in i bolaget, så jag är inte ensam!

lördag 30 november 2019

Barnens portföljer: Cloetta, SAS och Viking Line tar plats


Sparande behöver tränas in tidigt! Själv fick jag en sparelefant från Föreningsbanken (någon som minns den banken?) som jag så småningom fyllde, och pengarna hamnade på en bankbok. Det är något jag haft med mig, och gjort att jag alltid tagit sparande på stort allvar. 

Nu vill jag lära mina två barn samma sak, och jag kompletterar med ett mindre sparande i aktier där de själva får vara med och välja. Såklart har jag inspirerats av Stefan Thelenius!

Så här ser portföljerna ut:

Barn 1: SCA, Vitreous Glass, Viking Line
Barn 2: SCA, Decisive Dividend, Viking Line

I takt med att portföljerna växer kommer några innehav tillkomma.

När de får vara med och välja blir det mellan 2 aktier som de på olika sätt kan relatera till. Dock inte varje månad, ibland avvaktar jag för att det lilla sparandet på några hundralappar ska kunna användas för något köp i t ex Nordamerika. Vissa innehav kommer jag också att köpa utan deras inblandning, som jag gjort med SCA, Vitreous Glass, och Decisive Dividend.

Denna och förra månaden: Viking Line, SAS, och Cloetta


Förra månaden fick de välja mella Viking Line och SAS. Båda valde Viking Line. Den här månaden väljer de mellan SAS och Cloetta, och det lutar åt att de väljer olika.

Viking Line. Likheten med Gotlandsbolaget finns där, framför allt i den låga värderingen som ligger under eget kapital (80-85 % av eget kapital), trots att bolaget går med vinst. Men lönsamheten är lägre, såklart pga en helt annan konkurrenssituation. Skuldsättningen är heller inte obetydlig, framför allt inte när man får leverans av ny båt 2020. Jag kommer kika mer på bolaget, och kanske blir det ett inlägg framöver.

SAS. För min portfölj faller det på i princip alla punkter; skuldsättning (ökande med nya flygplan), historik, och verksamhet som inte klarar mina hållbarhetsregler. Men barnen gillar flygplan, och ska man hitta argument för, så kan de vara en vinnare när Norwegian drar ner. Helt nyligen har man beslutat att läggar ner alla rutter till Thailand och USA från Arlanda, liksom till Malmö.

Cloetta. Fanns en gång i min portfölj, och det finns absolut saker jag gillar i bolaget. Sett till värderingen på p/e 18-19 vill jag har mer tillväxt för min portfölj. Men den senaste rapporten såg helt ok ut, och för barnens portfölj får det duga. Dessutom är det lite kul när de köper lördagsgodis från Cloetta!

Hur sparar du till barnen?

lördag 23 november 2019

Min kassa flödar från Avanza


Jag har varit kund hos Avanza i över 10 år. Priset och användarvänligheten var avgörande inledningsvis. Med tiden, när jag sökt mig mot mer exotiska marknader, har det handlat om ett stort utbud av marknader. Jag har varit beredd att betala för det som andra inte erbjudit. Men på senare tid har det blivit allt mer tydligt att konkurrenterna springer förbi, sett till både villkor och utbud, och så pass mycket att jag inte längre kan motivera att göra de flesta köp hos Avanza.

Och när jag säger villkor handlar det om courtage, och möjligheten att ha sparandet i en ISK eller kapitalförsäkring. Och jag tittar såklart också på valutaomräkningen. Det handlar om en helhetsbedömning.

Det senaste året är min nettoinsättning hos Avanza i princip noll, av det som jag tycker är ett ambitiöst sparande.

Tittar jag på hur mitt sparande 2019 har flödat, har 55 % gått till Degiro (och det har accelererat på slutet), och 45 % till SEB. Inga nya pengar har gått in till Nordea, men det handlar mest om att jag inte gått in i något nytt europeiskt bolag, och att jag ökade i mina schweiziska sent 2018. Hos Avanza har jag sålt och köpt, men i nästan identisk omfattning.

Kort sagt:

Degiro: har de klart bästa villkoren, klarar ISK på alla sina marknader, dessutom genom elektronisk handel. Jag känner fortsatt en viss skepsis utifrån att man inte är en bank, har kassan i en penningmarknadsfond, och jag ställer mig alltjämt frågan: vad händer om man mot all förmodan skulle gå omkull? Kort sagt, kan jag lita på att mina tillgångar ligger säkra då? Jag kommer inte att gå över 20 % av portföljen hos Degiro. Tills jag är där, och jag ligger på 12-13 %, kommer jag framför allt att handla Singapore här. Kombinationen ISK och ingen källskatt är bra.

SEB: Bättre courtage än Avanza (från 350 kr istället för 749 kr) och klarar de flesta exotiska marknader som Avanza klarar. Men det är liksom hos Avanza bara vanlig depå som gäller för de exotiska. Här handlar jag mina sydafrikanska innehav, och de i Singapore som inte hamnar hos Degiro. Något nytt innehav i Nya Zeeland skulle också handlas här.

Nordea: har mycket bra villkor och stort utbud på marknader som Storbritannien och Schweiz (sorry Avanza, men 749 kr för en välfungerande marknad som Schweiz är svårt att motivera...). Här handlar jag sådant som Schweiz, Storbritannien, Italien, och Frankrike, om bolagen finns tillgängliga.

Avanza: här blir det Sverige, norden, Kanada, och USA, och om det är någon marknad som de andra inte klarar, som Filippinerna. Och det blir inte så mycket!

Som sagt, pengarna flödar just nu ut från Avanza för mig. Kanske är jag en ointressant kund, och jag ställer mig frågan om man inte längre är så intresserade av att vara nischade/internationella småinvesterares förstahandsval? För då finns det lite att göra!

lördag 16 november 2019

Gotlandsbolaget tuffar på


Gotlandsbolaget är ett av mina kanske mer anonyma innehav. Eftersom jag är försiktig med att skriva om lågt omsatta svenska bolag blir det ingen fullskalig analys, utan snarast en uppdatering och några reflektioner. För närmare beskrivning av bolaget och djupare analys är Värdeinvesterarens nu några år gamla inlägg intressant läsning (del 1, del 2).

Varför äger jag bolaget?
Kort sagt: det stämmer väldigt bra in på mina kriterier. Det är ett mycket välskött bolag, med fokus på kassaflödet, och med  en riktigt stark balansräkning. Hur många noterade/handlade rederier i världen kan redovisa en nettokassa? (ok, i senaste rapporten var skulderna något större än kassan, men man har efter det sålt ett fartyg). Hjälp mig att hitta fler exempel som matcher det!

Till det har man en riktigt fin värdering, framför allt om man ser till bokfört värde, där man handlas till 80-85 % av eget kapital. Dessutom tillämpar man extremt korta avskrivningstider på sina fartyg, vilket gör att det sannolikt finns betydande övervärden. Man har också av olika skäl en stark position när det kommer till den statliga upphandlingen.

På den negativa sidan:
Bolaget handlas inte på någon "vanlig" lista, utan på Mangold-listan. Detta efter att man avnoterade sig från Stockholmsbörsen 2004. Aktien går dock t ex att handla på Avanza (119 kr), och bolaget ersätter för courtagekostnader vid köp. Dock måste aktien handlas i vanlig depå.

Att man inte är noterade avspeglas i hur och när man redovisar. Rapporterna kommer efter 8 månader (!) och helår, och informationen kunde helt klart vara fylligare. Det är sammantaget inte lätt att följa hur alla aktiviteter hänger ihop och påverkar resultatet. Det finns nog en strategi här att inte hjälpa potentiella konkurrenter alltför mycket. Kort sagt, man får lita på den goda historiken.

Värt att notera också är att bolagets drygt 90-årige majoritetsägare fortsatt har ett mycket stort inflytande, och vad händer den dag han inte längre drar i trådarna? En annan varningsflagg är att man ibland befinner sig i gråzonen när man kommer till skatter, och man har upptaxerats på större belopp.

En stor del av omsättningen i oljetankers ligger också på den negativa sidan.

Hur går det?

Småtrögt 2018...

Årsredovsningen för 2018 var svagare än tidigare år, och man förklarade med en svagare marknad för bolagets tankers, och högre kostnader för reparationer och dockning. Omsättningen ökade dock svagt (+3 %) för hela koncernen, och även dotterbolaget Destination Gotland, som driver Gotlandstrafiken, redovisade en högre omsättning. Rörelseresultatet sammantaget sjönk dock kraftigt (-40 %),  men då ska noteras att man 2017 backade en tidigare nedskrivning (motsvarande -7 %).

...men bättre start på 2019

Början av året ser klart bättre ut, både omsättning (+13 %) och rörelseresultat (+15 %) ökade kraftigt, men vinsten hölls tillbaka av högre finansiella kostnader, lite oklart vad som ligger bakom. Glädjande är att antalet resande till Gotland fortsätter att öka, under 2019 har antalet passagerare ökat med 3,6 % till och med oktober. 

Välbesökta bolagsstämmor och fina presenter. Må vara att bolaget inte är någon högutdelare, men de är mycket generösa mot sina (små) aktieägare med fina presenter. De senaste åren har det handlat om exklusiva kristallglas, som delas ut vid de mycket välbesökta bolagsstämmorna. Ja 959 besökare (!) på den senaste bolagsstämman är det väl inte många större börsbolag som slår?

Jag gillar bolaget. Eftersom aktien handlas under eget kapital bör den öka i takt med att det egna kapitalet växer. Sett till historiken och bolagets lönsamhet förväntar jag mig knappt 10 % per år, inkl. en knapp procent i utdelning.

lördag 9 november 2019

Portföljrapport: SCA:s skog uppvärderas, min kassa växer



En månad som gått riktigt bra, trots det tappar jag avstånd till Stockholmsbörsen. Så är det just nu, och även om jag inleder det här inlägget så, är det inget jag fäster särskilt stor vikt vid. Riktigt kul däremot är att SCA kommer att skriva upp värdet på sin skog med det dubbla! Jag var inne på det i våras när jag jämförde SCA och Holmen, men det kom snabbare än anat! Och aktien har såklart följt med uppåt. Det enda smolket är väl att jag inte höjde upp innehavets storlek mer...

Rapporterna för tredje kvartalet (i de rätt få fall mina innehav redovisar per kvartal), har sett helt ok ut, och framför allt har LEM holdings (sensorer, Schweiz) och Micro Mechanics (verktyg för halvledare, Singapore), stigit på sina rapporter.

Bank Rakyat ut, defensiv indonesier in. Bank Rakyat (Indonesen) har lämnat ett par mindre starka rapporter, inte minst har man redovisat en sjunkande räntemarginal. Analytikerna tror att det vänder, när inlåningen åter väntas bli billigare, efter att den blivit dyrare i samband med centralbankens höjningar förra året. Men det var framför allt kraftigt ökande dåliga företagslån som blev spiken. Sammantaget är bolaget inte lika attraktivt som när jag köpte; sämre krediter, lägre tillväxt, men högre värdering. Jag sålde allt med närmare +70 % i avkastning, och därmed lämnade mitt första telefonhandlade innehav portföljen efter nästan 3 år.

Under veckan tog istället ett defensivt livsmedelsbolag från Singapore plats i portföljen, nästan hela omsättningen finns dock i Indonesien, och därmed blir det lite ersättare till Rakyat. Men mer om bolaget om några veckor.

Ökat i Alaris. Sydafrikanska antenntillverkaren Alaris presterar riktigt fint, och inte minst växer det finska dotterbolaget starkt. Militärantenner som bland annat används mot drönare, ligger helt rätt i tiden, något som VD också uttrycker tydligt (se intervju med VD). Trots detta, trots att man är en av de starkare spelarna på området, och trots att bara en bråkdel av omsättningen finns i Sydafrika, så ligger värderingen och stampar kring p/e 5-6. När ska marknaden förstå? Jag har dubblat mitt innehav!

Kassan är just nu uppe i 8-9 %, men planen är att den ska halveras den närmaste tiden.

Fokus på Indonesien har det varit efter att jag sålde Rakyat, och jag skulle gärna hitta något bolag till där. Annars har jag ett par brittiska bolag på listan över djupare analyser, med tanken att det kan bli fortsatt stökigt där med tidigt nyval och eventuell hård Brexit.

lördag 2 november 2019

Bell Equipment - Deeres tunga partner i Sydafrika


Sydafrika är spännande att gräva i; dels därför att man såklart är ingången till Afrika, men framför allt därför att man har ett näringsliv med i stora delar riktigt hög kvalitet. Man har också de regelverk som krävs. Samtidigt har man en stökig och tidvis oförutsägbar politik, en skyhög arbetslöshet, höga skulder, och en mycket stor kriminalitet, förutsättningar som skrämmer bort många investerare. Säkert också kryddat med att många har Zimbabwes felsteg i bakhuvudet. 

Det här har tryckt ner värderingen på många bolag, kanske också när det är mindre motiverat, och framför allt är det många mindre bolag som kommit ner i en värdering som är sanslöst låg. Ja vi talar om p/e-tal under 5 och långt under eget kapital... Kan man i den miljön hitta bolag som också jobbar på en internationell marknad, ja då är det högintressant!

Jag fastnade snabbt för Bell Equipment, tillverkare och försäljare av sådant som dumprar och schaktmaskiner. Bolaget har en historia som går tillbaka till 1950-talet, då och under många år med fokus på innovativa (?) jordbruksmaskiner. Under apartheidåren, och den isolering som följde, blev gruvindustrin under 1980-talet tvungen finansiera utvecklingen av en egen dumper, och det var Bell som gjorde jobbet. När sedan apartheid föll gav man sig ut i världen.


Korta fakta

Market cap: ca 500 mnkr
Direktavkastning: ca 5 %
Handel: noterat i Johannesburg, men kan handlas i Tyskland och ägas i ISK eller kapitalförsäkring 

Det här gör mig intresserad:

Billigt. Prislappen är såklart det som lockar. Ett bolag som handlas under p/e 3 och kring 25-30 % av eget kapital (p/b) är ofta i mycket dåligt skick. När jag ser sådana nyckeltal räknar jag med att få läsa om en ledning som totalt misslyckats, som gjort grova felbedömningar, ja som t o m kanske ägnat sig åt tveksamheter av något slag. Jag räknar nog också med att bolaget finns i en bransch som ligger helt fel i megatrenderna, och som försöker hitta sin väg framåt för att alls överleva. Men det jag hittar här är ett bolag som mår rätt ok, som har en tydlig nisch (dumprar), som har en stark position på hemmamarknaden, och som på senare tid växer.

Värt att notera också är att värderingen historiskt varit långt mycket högre. Tittar man på de senaste 10 åren rör man sig någonstans kring p/e 10-12.

John Deere är storägare. USA-giganten John Deere äger 31 % av bolaget. Att detta välrenomerade storbolag (och Warren Buffets storfavorit!) väljer pyttelilla Bell som sin partner talar för kvalitet. Sannolikt vill man säkra Bells stora distributionsnät i Sydafrika för sina egna maskiner. Nätet förefaller förövrigt vara bland de enskilt största Deere använder. Fram till 2012 distribuerades också Bells produkter i USA som John Deere.

Konkurrenskraftiga produkter. Produkterna ser ut att vara konkurrenskraftiga, och tittar man på de större dumprarna, sådana som lastar 50-60 ton (!),  ja då träder Volvo och Bell fram som de stora aktörerna . Volvo jämför sig också med Bell i sitt produktblad!

Hemmamarknaden. Bell har historiskt dominerat försäljningen av dumprar i Sydafrika, och tittar man på andelen omsättning, så är den oförändrat 45-50 % över tid. Det här talar för att man fortsatt har en mycket stark marknadsposition på hemmamarknaden. Produkterna är tunga, och den lokala närvaron ger en fördel. Dessutom bör företaget gynnas relativt av en svag rand, även om man såklart behöver importera delar och komponenter till sin produktion. Sammantaget: 2018 fanns ca 85 % av rörelseresultatet här. 

Bra momentum. De senaste åren finns en tydligt tillväxt. Det senaste halvåret såg också riktigt fint ut med en tillväxt på 8 % för omsättningen, och mer för vinsten. Och då talar man om att man räknat med mer. 

Det här gör mig tveksam:



Kassaflödet hårt belastat av ökat rörelsekapital. Balansräkningen har på senare tid framför allt belastats av ett kassaflöde som inte finansierat expansionen, och det handlar då främst om lageruppbyggnad, dels när man börjat marknadsföra produkter från fler leverantörer, dels för uppbyggnaden av verksamheten i Tyskland. Man talar i den senaste årsredovisningen också om att en svagare försäljning än väntat i Sydafrika också påverkat lagrets storlek, och att man arbetar medvetet för att lagerhållningen ska minska. Men nej, jag gillar inte att skuldsättningen rör sig upp mot nettoskuld/EBITDA=2, även om det handlar om i huvudsak kortfristiga skulder.

Resten av världen? Lönsamheten sammantaget utanför Sydafrika är delvis svag. För resten av Afrika redovisade man förlust 2018, liksom (åtminstone) året före. I Nordamerika och Europa går det helt ok, men inte alls så starkt som i Sydafrika. Monteringsfabriken i Tyskland är dock nystartad (2018), och det kan möjligen vara för tidigt att utvärdera. Men jag ställer mig ändå frågan; är man för liten för att ha hela världen som sin marknad? På en marknad där konkurrensen ändå är tuff.

Konkurrens och cyklisk bransch
Jag tycket att bolaget sammanfattar sina förutsättningar rätt så väl:

"Whilst Bell Equipment has carved out a niche in the global earthmoving equipment industry and continues to strive to be the leading global ADT OEM, the group is cognisant of its dependence on this product, which is exposed to the commodity cycles."

Och som sagt, bolag som Volvo och Caterpiller är inte att leka med... Utvecklingen visar också att man är mycket konjunkturkänsliga. Finanskrisen slog hårt mot bolaget. 

Sammanfattningsvis. Ett bolag som inte lever upp till allt jag önskar, men ett bolag med med stora världen, starka produkter, och med ett positivt momentum på senare tid. Till stabiliteten kan också läggas att man delar ut sedan några år tillbaka, och ger en direktavkastning på runt 5 % trots att man bara delar ut en bråkdel av vinsten. Såklart tack vare den extremt låga värderingen. Lite sökning på bolaget ger för övrigt träffar på fler som gör samma analys som jag: det här bolaget är kraftigt undervärderat. 

Tilläggas bör att det för ett par veckor sedan kom ett pressmeddelande om att man förhandlar om att bredda ägandet i ett av dotterbolagen, riktat mot svarta. Det här verkar vara något som ger fördelar på hemmamarknaden, och är en del i landets ambition att minska de skillnaderna som lever kvar efter apartheid. Dock varnar man ägarna för att handla med aktien just nu - men är det bra eller dåligt? Inte självklart.

Man slåss med Volvo om att vara bäst på de allra största dumprarna, och man har Deere som storägare. Båda delarna ger någon slags kvalitetsstämpel. Jag kunde inte låta bli, och köpte en post. I Tyskland där den faktiskt också handlas trots sin ringa storlek, och den går att ha i en KF eller ISK.

Vad tror du?

lördag 19 oktober 2019

Så här letar jag bolag - och vad ska jag göra utan Morningstar?


Livskris kan låta förmätet i sammanhanget. Men för profilen Framtidinvesteringen, i rollen som fritidsinvesterare, är det precis så det är. Jag har sedan jag började med nuvarande strategi för sådär 4 år sedan, konsekvent använt mig av Morningstars öppna och (oftast) tillförlitliga data, med 10 års historik på omsättning, vinstmått och många finansiella nyckeltal som ROA och ROE. Och inte minst, med siffror för alla de marknade jag tittar på! För mitt lite okonventionella upplägg, där jag (ofta) går igenom listor från A-Z, är det här underlaget helt nödvändigt.

Så här ser min analysprocess i stort ut:

1. Sorterar bort branscher jag inte är intresserad av. Ibland framgår det av listan jag använder, ibland krävs sökning. Är det ok mot kriterierna, går jag vidare och tittar på det finansiella. 

2. Börjar med den här bilden. Tittar på omsättningens utveckling, marginalerna, lönsamheten mm. Ser den långsiktiga utvecklingen stark eller i alla fall stabil ut är det första check. Redan här kan man se om bolaget är cykliskt, och få en känsla för konkurrensfördelarna genom bolagets lönsamhet (ROA och ROE). 

3. Jag tittar på värderingen, som p/e och p/b. Om ok i förhållande till (1) och (2) går jag på femårig utveckling för kassaflöde och balansräkning.  Hur ser skuldsättningen ut? Klarar kassaflödet att betala tillväxten och andra investeringar? Är utdelningen hållbar sett till kassaflödet? Är några av de centrala frågorna. Är det check också här...

4. ...blir det djupdykning i bransch och marknad, trender, läsa årsredovisning, titta på ägarstruktur, etc. Bollar ofta av med andra bloggare, t ex Gustav. Skulle gissa att åtminstone 90 % av de bolag som klarat steg 1-3 faller bort här.

Så här vill jag fortsätta att jobba, men Morningstar ger mig inte längre det underlag jag behöver. Inte ens om jag betalar, tror jag. Alternativ som GuruFocus är på tok för dyra. Börsdata täcker inte alla marknader jag jobbar på. Har letat och letat men jag hittar inte det jag behöver. 

Någon som kan hjälpa? 

lördag 12 oktober 2019

200 inlägg - 200 till?


Det som började som en liten semesterövning sommaren 2016, har bara fortsatt, och nu finns det 200 st postade inlägg!

Kul: oftast, och framför allt när man får matnyttiga kommentarer, och hittar trevliga kontakter. Segt: när man skriver ett som man tycker genomarbetat inlägg om något exotiskt bolag, och snart inser att 10 rader om Koti Pizza i Mariehamn ger fler läsare (!).

Roligaste minnet! Var när Stefan Thelenius utsåg Framtidsinvesteringen till årets blogg 2016 . Jag glömmer aldrig heller när bloggen, några veckor gammal, en eftermiddag hade haft sådär 500 besökare, från tidigare kanske en handfull. Det var Gustavs aktieblogg som skrivit en blänkare på Twitter! Tack till  er båda, utan er hade bloggen aldrig fått så bra spridning!

Hur har inläggen förändrats? Jo en hel del. Mina första inlägg innehåller en del makro (befolkningsutveckling, politisk utveckling osv) och analys av bolagens nyckeltal, finanser och historik. Och det beskriver nog rätt bra hur jag tittade på bolag då. Det som har kommit till är framför allt sådant som marknadsposition, konkurrensfördelar, ägarbild, förtroende för ledningen, och ett tydligare fokus på bolagens svaga punkter. Mina analyser idag är betydligt djupare än när jag startade, och mina köp- och säljbeslut är ofta längre processer än 2016. Omsättningen av innehav och har också minskat ordentligt de senaste två åren. Sen är mycket sig likt, inte minst min grundfilosofi. 

Inläggen växer ofta fram, först med några rubriker, med starka och svaga sidor, som sedan fylls på och blir till fylligare och fylligare text. Ibland får det ligga till sig. Ibland köper jag innan jag lägger ut, ibland inte, och ibland lägger jag ut även när jag bestämt mig för att inte köpa, när jag tycker att analysen är för genomarbetad för att bara ligga i en ”skrivbordslåda”. Andra inlägg som är mer allmänt reflekterande, kommer i regel spontant, och blir rätt så omgående till nästan färdig text. En bra tråd ska skrivas ner direkt!

Massor har hänt i portföljen sedan bloggen startade i juli 2016. Bara ett innehav finns kvar: HDFC Bank, inköpt i dec 2015. Då ett av få exotiska innehav, nu ett av många. Nedan hur portföljen såg ut i oktober 2016. 

Då stod Sverige, Kanada och USA för drygt 3/4 av portföljen i ungefär lila stora delar, idag står Nordamerika och Europa för runt 30 %. Tittar man 1 år senare så har en hel del hänt, men väldigt lite finns ändå kvar idag. Det är först det senaste dryga året som omsättningstakten av innehav har saktat in.















Frågesport!

Inget firande utan frågesport såklart.

Några frågor att klura på, vinnaren  kan bjudas på en öl på Gustavs nästa aktiepub :-)

1. Vilket är mitt mest lästa inlägg?

2. Vilket av mina innehav har en koppling till bilden i början av inlägget?

3. Vilket av mina innehav sedan blogg-start har gått bäst?

Svar senast på fredag 18/10

200 inlägg till? Jag har kört ett inlägg i veckan sedan jag startade, med undantag för en kortare period när jag saktade in. Flera gånger har jag bestämt mig för att lägga ner, men sen har det aldrig blivit så. Det finns liksom alltid något inlägg till att skriva! Och inte minst, det är ju kul att skriva! Så, vi kör väl på, 200 inlägg till?

Och sist men inte minst, stort tack till er alla som läser och kommenterar!

söndag 29 september 2019

Istället för Google och Yahoo:s finansdata - Numbers i iPhone/iPad


Många har nog tidigare använt Googles eller Yahoos ark för att hämta aktuell kursdata mm. När de alternativen sedan ett bra tag inte finns tillgängliga, har det inte varit helt enkelt att hitta alternativ, i alla fall om man inte vill betala skjortan.

Av en ren tillfällighet hittade jag under sommaren mitt alternativ: appen Numbers i min iPhone och iPad, som funnits där länge, men med möjligheter jag inte hade en aning om. Appen har nämligen en funktion som automatiskt hämtar aktuell aktiedata från Yahoo, eller närmare bestämt efter börsstängning. Tidigare har tydligen data t o m hämtats kontinuerligt. Valutakurserna hämtas däremot kontinuerligt. Datan kan man sedan använda i motsvarande ett excel-ark. 

Riktigt bra är också att nästan alla tillgängliga exotiska börser går att få fram, t ex Indonesien och Malaysia. De enda börserna i min portfölj som inte finns tillgänglig är Filippinerna, och med Grekland har det periodvis varit problem att hämta hem data.

Den data som hämtas:


Det är också möjligt att hämta historiska data, både för aktier och valuta.

Jag tycker det här är suveränt, och det har hjälpt mig att hitta ett upplägg för att dagligen följa portföljens utveckling och sammansättning inkl. valutaförändringar. Särskilt värdefullt när man som jag har portföljen spridd.

Kände du till? Har du testat?


lördag 21 september 2019

Koda, möbler från Singpore - som jag trodde var vinnare på handelskriget


Kodas historia går tillbaka till början av 1970-talet då Koh Teng Kwee, invandrad från Kina, startade en produktion av högtalar- och tv-lådor. Bolaget har dag ett tiotal fabriker i Malaysia, Vietnam och Kina, och har utvecklats mot ett högre förädlingsvärde genom att designa och producera färdiga produkter, länge som enbart underleverantör. Fokus finns på möbler för hemmet. 2011 tog man ett ytterligare steg i näringskedjan och introducerade ett eget koncept (Commune Life-style) som rullas ut i Sydostasien (framför allt i Kina) och i Australien. Butiker (franschise) öppnas med ambitionen att det ska finnas 100 på plats i Kina när 2020 är slut.

Det här gjorde mig intresserad

(Premium)möbler växer i Kina. Den kinesiska medelklassen växer som bekant både till storlek och köpkraft, och satsar då allt mer på sina hem. Konsumtionen i möbler växer, och det ser ut som att det väldigt mycket handlar om möbler i trä . Tillväxttakten för möbler sammantaget ser ut att ligga på åtminstone 10 %, kanske 15 % per år, och premiumvaror verkar vara särskilt intressanta. Som inom många områden är importerade varor intressanta. Marknaden är gigantisk, och potentialen stor, och sen ska man såklart inte bortse från hur pågående och eskalerande handelskrig kan påverka utvecklingen...

Och Koda: man är en inte helt obetydlig aktör, inte minst kanske man är störst i Sydostasien på matsalsmöbler. Som premiumtillverkare kanske man också kan undvika konkurrenter som IKEA?

Slagläge i handelskriget? Men mest intressanta av allt just nu, handelskriget slår stenhårt mot kinesiska möbelproducenter, när tullarna i juni höjts från 10 % till 25 %. Och Kina är inte vilken producent som helst, nästan 40 % av världsproduktionen finns där, och det är en industri som vuxit tvåsiffrigt under lång tid. Importen minskade med över 13 % redan det första kvartalet, och det var före den senaste höjningen. Samtidigt ökade importen kraftigt från t ex Vietnam (37 %)

Inhemska producenter, och producenter i andra asiatiska länder vädrar såklart morgonluft. Med en redan tidigare stor del av försäljningen mot USA, och med fabriker i huvudsak i Malaysia och Vietnam, har Koda såklart slagläge. Blir handelskriget långvarigt (dvs tills Trump eventuellt förlorat presidentvalet, eller längre...) kan detta även på sikt allvarligt skada kinesisk möbelindustri?

En baksida finns dock, ökad produktion i t ex Vietnam och Malaysia leder till högre konkurrens och kostnader, företaget skriver om det i sin senaste rapport:

“The US - China trade war does not present a short - term negative impact on our manufacturing business, as we do see more sourcing from Vietnam factories like ours for the time being. However, we expect this factor to escalate competition, leading to rising c osts over a longer term. 

Lönsamhet, momentum, värdering. Efter några tuffa år direkt efter finanskrisen, har man nu strukturerat om, och avyttrat olönsam verksamhet. De senaste 3-4 åren visar på att man gjort något rätt. Både tillväxt och lönsamhet har utvecklats mycket positivt; mätt som återbäring på eget kapital är den uppe i nästan 20 %, eller uppåt 25 % justerat för den stora kassan. Trots detta är värderingen bara p/e 7, eller i nivå med eget kapital (p/b 1).

De senaste två kvartalen, och framför allt det senaste visar dock på en försvagad vinst. Mer om det på slutet. 

Familjeföretag. Familjen Koh både äger och driver företaget. Farfar (som startade) är ordförande, pappa är VD, och sonen ansvarar för det nya konceptet Commune Lifestyle.



Starka finanser. Både balansräkning och kassaflöde är exemplariska. Kassan växer år för år, och bolaget har inga låneskulder, och verkar klara att expandera över kassaflödet. 

Det här gjorde mig tveksam

Darrig historik, stor konkurrens. Bolaget hade ett antal svåra år efter finanskrisen när försäljningen i USA gick ner. Sedan dess har man som sagt effektiviserat och avyttrat. Men hur mycket av den darriga historiken beror på ledningen? Och det är också svårt att se uppenbara konkurrensfördelar utöver att produktionen i huvudsak inte sker i Kina. Och hur hög är tröskeln för en kund att byta tillverkare? Det senaste kvartalets svaga resultatutveckling oroar.

Retail i sig, är det risk? Detaljhandeln genomgår en stor förändring världen över, när näthandeln tar över.

Lever man upp till expansionstakten? Följer man pressmeddelanden, rapporter, och artiklar ett par år tillbaka verkar det som om expansionstakten i Kina inte riktigt håller planen, trots att ledningen säger motsatsen. I april 2016 skrivs i en intervju med VD att det vid årets slut ska finnas 50 försäljningsställen (och nästan hela expansionen sker i Kina).  I slutet av augusti 2017 skriver man:

"We continue to build the brand and differentiate ourselves as we remain on schedule to open up to 100 stores in China by 2020."

I början av 2018 verkar man dock bara ha haft totalt 43 försäljningsställen i Kina, men i årsredovisningen bekräftar man ändå expansionsplanen:

"In China, the government continues to push towards consumer-driven growth policies, which seem to be supportive of our planned rollout of 100 Commune stores by the year 2020."

I en av resultatrapporterna under våren skriver man att man nu har 54 försäljningsställen i Kina, och 64 totalt, men inte något om målet. Klarar man verkligen detta? Kan man lita på ledningens ord? Eller kommer något förvärv i sista minuten?

Otillräcklig segmentskärning. Man verkar ha momentum för sitt eget varumärke, men de redovisar inte den verksamheten separat. Tillväxten finns i Kina, men negativa valutaeffekter när den kinesiska valutan försvagas mot USD.

En stor kund står för 15 %. Och det handlar om en kund i USA. När det gick lite svagare 2017, tappade man en hel del hos den här kunden. 

Jag har sålt. Det här blev ett kortvarigt besök i portföljen. Ett som jag uppfattade prisvärt bolag när jag köpte ca 3 % i juli - via SEB från 349 kr i courtage, men finns nu också hos Degiro från ca 100 kr. 

Men sedan dess har en rapport kommit som visar på starkt ökande kostnader för råvaror och personal. Samtidigt är man som sagt inte längre lika optimistiska i bedömningen att man är en vinnare på handelskriget pga ökad potentiell konkurrens. Eller kan det t o m vara så att det man befarat om ökad konkurrens redan finns där? Och att det är vad vi nu ser i försvagad marginal? Jag vet inte, men det ser alltför osäkert ut för att bolaget skulle få behålla sin plats. Jag sålde mitt innehav igår.

lördag 14 september 2019

Min utveckling sedan 2015


Förra veckan skrev Långsiktig investering att han började tvivla på sitt upplägg och slarvigt uttryckt att det kanske skulle gå lika bra med indexfonder. Där är inte jag, även om min årsutveckling (+12 %) liksom hans ligger långt under SIX portfolio index (och jag dessutom är väl medveten om att en betydande del av den uppgången är valutavinst).

Läge att rekapitulera efter att ha läst inlägget:

1. Utvecklingen sedan jag började med dagens strategi

Jag har i huvudsak haft samma grundprinciper sedan hösten 2015; tillväxt, låg skuldsättning, starkt kassaflöde, spridning mellan branscher och olika delar av världen. Portföljen är dock mer exotisk idag än 2015-16, och rimlig eller låg värdering har på senare tid blivit allt viktigare. Sammantaget; utvecklingen sedan tidig höst 2015 (september) bör utvärderas.

Ett problem när jag ska utvärdera är dock att jag inte har innehavet samlat. Sedan 2017-2018 är jag inte trogen Avanza. Idag finns runt 65 % av portföljen där, resten finns hos SEB, Nordea, och Degiro. Courtagekostnader är orsaken, och det kan vara värt att komma tillbaka till en annan gång. Vid årsskift 2017/18 fanns bara något enstaka innehav hos Nordea, och så sent som vid det senast årsskiftet låg 75 % hos Avanza. Utvecklingen under 2018 och 2019 ligger dessutom i princip identiskt för delen hos Avanza och övriga. Så, vi tittar på utvecklingen för innehaven hos Avanza!

+63-64 % sedan 1 september 2015 säger grafen, mot drygt +44 % för SIX Portfolio Index. Det är godkänt. Någon säger såklart då: men det är ju massor av valutavinst. Och visst, det finns valutavinst, man samtidigt låg dollarn på runt 8,50 redan vid årsskiftet 2015/16. Dessutom, att investera utomlands och sprida valutarisken, är ju också en del av min strategi!

Jämför jag mig med bankernas indexnära Emerging Marketsfonder för samma period ser det också helt ok ut:

SEB Emerging Marketsfond: +56 %
Länsförsäkringar Tillväxtmrkd Idxnära : +55 %
Swedbank Robur Global Emerging Markets: +54 %
Handelsbanken EM Index (A1 SEK): +49 %
Nordea Stabila Aktier Tillväxtmarknader: +33 %

2. Årlig utveckling, mot SIX Portfolio Index

2018 -2 % mot -4,4 %
2017 + 19 % mot +9,7 %
2016 + 21 % mot +9,5 %
2015 + 27 % mot +10,5 %

3. Hur skiljer sig min portfölj?

Min portfölj är nog som sagt mest att jämföra med en Emerging markets-fond, och tittar man på fonder som jag har ett extra öga på så ligger jag även i år lika eller lite högre (SEB t ex +10,9 %).

SIX portfolio Index är ju något helt annat än min portfölj. Utöver att jag ligger tungt i Emerging Markets har jag en annan förskjutning än de större fonderna, som framför allt ligger tungt i Kina, och där Shanghaibörsen fortsatt att utvecklas starkt.  Jag ligger framför allt mycket tyngre i Sydafrika, som inte varit marknadens favorit på senare tid. Bolag som gått svagt har förlorat stort (Shoprite), samtidigt som starkt presterande stått och stampat (Italtile). Jag har i huvudsak också mindre bolag som inte alla gånger följer starka trender uppåt. Med det sagt, har bolagen i huvudsak inte presterat svagt, snarare tvärtom. Och bolagens värdering är överlag låg.

En annan skillnad: min portfölj har en tydligt defensiv profil, t ex är runt 30 % rena livsmedelsbolag, om än till viss del snabbväxande sådana. Och andelen finans är bara drygt 10 %. På stockholmsbörsen är det ungefär omvänt.

Min egen prestation behöver såklart ständigt ifrågasättas. Har jag plockat rätt bolag? Har jag köpt och sålt vid rätt tillfällen. Min egen självkritik för 2019 ligger främst i att jag valde att inte sälja Shoprite tidigt under året. Efter redovisningen t o m dec 2018 bestämde jag mig för att bolaget skulle ut, men jag lät det sedan ligga kvar. Tyckte att bolaget straffats för hårt. Min lärdom: sälj direkt när du bestämt dig för att sälja, oavsett om du tror på bättre tider.

Även om jag vid några tillfällen - t ex då Shoprite -kunde ha agerat annorlunda, skulle jag inte säga att mina ”felbeslut” är fler eller större än tidigare år. Jag har också tagit några säljbeslut som visat sig helt rätt; Gruma, Brampton och Brasserie Cameroun, och köpt bolag som gått bättre än de jag sålt 

Sammanfattningsvis, portföljen har gått trögt 2019, men starkt över en fyraårsperiod. Jag har presterat starkare än SIX portfolioindex samtliga år 2015-18. Det krävs en längre tidsperiod än innevarande år för att dra några större slutsatser.

Hur tänker du?

lördag 7 september 2019

Portföljrapport: nya innehav och god glass!



En sommar har gått sedan jag uppdaterade senast. Ingen rolig sådan får man säga, om man begränsar sig till portföljen (ja annars har den varit kanon!), även om viss återhämtning skett på slutet.

Nedgången har slagit hårt; och sämst har det gått för den schweiziska tillverkaren av rullband, Interroll och sydafrikanska Shoprite. Även Malaysiska Superlon, som tillverkar isolering för framför allt AC-rör, har varit en tråkig historia efter en åter halvrisig rapport strax före halvårsskiftet. Annars har rapporteringen överlag sett rätt bra ut, utan att något tagit riktig fart. Mer finns att läsa under "status innehav" där jag uppdaterar allt eftersom jag grävt i kvartals- och halvårsrapporterna.

Shoprite ut, ny sydafrikan in. För ett par veckor sedan fick Shoprite lämna portföljen. Den senaste  rapporten var ett steg framåt, men bolaget har uppenbart stora problem, och skulderna har dragit iväg. Man talar nu dessutom om att sälja av nyckeltillgångar som distributionscentraler  Förutsättningarna är absolut tuffa i Sydafrika, men samtidigt finns det faktiskt bolag som förmår leverera i den  miljön. Läs: Italtile i min portfölj. Jag har tappat förtroendet för ledningen, och beslutet blev tillslut enkelt, även om det sved. Det här blev ingen bra affär. 

Istället har en ny sydafrikan tagit plats i portföljen. Jag har hela sommaren tittat i Sydafrika där det finns gott om fina och undervärderade bolag. Det är inte bara jag som tycker att det börjar att se billigt ut i Sydafrika, och framför allt om man tittar på mindre bolag. De senaste tillväxtsiffrorna såg dessutom bra ut, men samtidigt lurar ett sänkt kreditbetyg bakom hörnet. Bolaget jag köpt: här talar vi om extremt lågt värde (runt p/e 3), och ett bolag med mycket stark position på hemmamarknaden. Och bolagets resultat för det senaste halvåret (som aviserades efter att jag köpt) såg starkt ut. Mer om bolaget framöver.

Och ett bolag till in.  Även Singapore har fått lite uppmärksamhet, och här hittade jag tidigt under sommaren det lågvärderade bolag med hedge mot handelskriget som nu finns i portföljen. Skriver om det inom någon vecka.



Ökning i Kri Kri. En lite större ökning har det blivit under sommaren; Kri Kri milk, som för övrigt testades på plats i Grekland under tidiga augusti. Riktigt goda glassar, och yoghurt av hög kvalitet. Med de häftiga priser de tar för yoghurten är det inte konstigt att lönsamheten är stark. På orten där vi semestrade var det dessutom tydligt att man expanderat, många glassboxar och parasoller var av färskt datum. Jag ökade, och Kri Kri är nu topp 3 i portföljen. Har dessutom ökat svagt SCA och Vitrous Glass. 

Kassan har krympt till en knapp 1 %, men ska framöver åter få växa till sig. Vill ha åtminstone 3-4 % i dessa volatila tider.

Just inte så mycket letande, men är lite sugen på att uppdatera listan över intressanta brittiska företag i dessa turbulenta Brexit-tider. Australien och Nya Zeeland vill jag också ge lite uppmärksamhet igen. Tittar man på portföljen så är det några innehav som ligger under min minimigräns på  4 %, och därmed och ska ökas eller åka ut. Just nu lutar det övervägande åt ökningar.

Sist men inte minst, under sommaren har det också skrivits inlägg, så nu väntar en välfylld blogghöst! 

Hur har din sommar sett ut?

söndag 1 september 2019

Decisive vs Vitreous - duell mellan två kanadensiska högutdelare


Idag ställer jag två bolag mot varandra; två kanadensare, Vitreous Glass och Decisive Dividend. Vitreous Glass finns min portfölj, Decisive Dividend i Gustavs: Två små bolag med utdelning som fokus. Båda med direktavkastning på runt 10 %, men annars två bolag med stora skillnader. Gustav skrev ett fördjupat inlägg om Decisive förra veckan, och idag idag skriver han om Vitreous ! 

Vitreous glass samlar in returglas i Alberta; tvättar, krossar, och säljer till tre tillverkare av glasfiberull (isolering). I princip hela kassaflödet delas ut och bolaget är en ren utdelare utan tillväxtambitioner. Decisive köper små kvalitetsbolag, i första hand utanför de kanadensiska storstadsregionerna, och tänker fortsätta att förvärva. Mer finns att läsa i tidigare inlägg på respektive blogg (Vitreous GlassDecisive Dividend).

Så, vilka starka och svaga sidor har bolagen?

Starka sidor

Vitreous Glass
Enkelt monopol. Vitreous är något av ett skolexempel på ett lokalt monopol. Varorna är tunga vilket kräver lokal närvaro. Bolaget har lång relationer med både säljarna (som alltid vet att de blir av med sitt glas) och köparna (som alltid vet att de får det de behöver). Verksamheten är dessutom lätt att förstå, två faktorer påverkar enkelt uttryckt bolagets utveckling: tillgången på glas och behovet av isolering.

Fantastisk lönsamhet. Lönsamheten är fantastisk, och antagligen en kombination av monopolställningen, men också av att verksamheten inte kräver några stora investeringar. Avkastningen på eget kapital (ROE)  är över 40 % trots att vd då plockat hem en ordentlig vinstdelning.

Inga skulder. Balansräkningen är helt fri från låneskuld.

Decisive
Smart upplägg för förvärv. Bolaget har hittat ett upplägg för att förvärva små bolag, i regel familjeägda, där generationsväxling inte varit svaret på framtiden. Delbetalning i aktier, som ger regelbunden inkomst för säljaren, är genialt och kan säkert ha bidragit till att man hittat en rad fina bolag till fantastiska priser, som sagt ofta utanför storstadsområdena. Man verkar veta vad man gör.

Riktigt billiga bolag. Trots att de förefaller vara kvalitet på allt man förvärvar har prislapparna varit riktigt låga. Här talar vi ensiffriga p/e.

Potentiell (utdelnings)tillväxt. Det här är inte en utdelare med ambitionen att bara dela ut och inte växa. Affärsidén uppfattar jag som: skapa billiga kassaflöden, och det är något jag gillar.


Svaga sidor

Vitreous Glass

Beroende av byggsektorn. Byggsektorn i Kanada har gått på högvarv ett tag, men verkar nu tappa fart. Mitt gamla innehav Brampton Brock tappar t ex omsättning efter en period av tvåsiffrig tillväxt, och hänvisar just till byggkonjunkturen. 

Bara tre kunder. Vitreous har bara tre kunder, varav en dessutom är betydligt mindre. Det här innebär såklart en tydlig sårbarhet, en av de stora bort och förutsättningarna för bolaget ser helt annorlunda ut. 

Den senaste rapporten innehöll en lite knepig nyhet. En av de två stora kunderna stängde produktionen under tre månader, vilket påverkade kvartalet mycket negativt. Kunden ska dock ha informerat Vitreous om att man har ett nytt upplägg där man kör på högre kapacitet och stänger under vissa perioder, för att sänka kostnaderna. Produktionen är igång igen sedan i början av juli, och veckoleveranserna ska vara större eller jämförbara mot tidigare. För mig väcker det dock frågetecken, både om sårbarhet och konjunktur. 

Mindre glas. Glas är tungt, och kräver dyra och energikrävande transporter, återvinningen kräver dessutom enorma mängde är energi när glaset ska smältas. Vinindustrin börjar fundera på t ex PET-flaskor, eller att använda lättare glasflaskor (med tunnare glas), som mitt gamla Concha y Toro.  Oavsett vägval, innebär det mindre glas att återvinna. Hur snabbt händer detta? Och kan bolaget hitta nya källor?

Decisive
Skuldsättningen. Bolaget har dragit iväg allt för långt med skuldsättningen, före de senaste förvärvet ligger nettoskuld/EBITDA på runt 3. Samtdigt har räntekostnaderna ökat i än snabbare takt, det senaste lånet för att finansiera Northside har en ränta på 8 %. Amorteringsfritt, men banken kanske också gör bedömningen att skuldsättningen är hög och kräver mer betalt. Det gäller att framtida vinster utvecklats som planerat, annars kan det bli ansträngt.

Beroende av olja och gruvor. Flera av bolagen ligger nära Kanadas stora naturresurssektor; ryckigt med världsmarknadspriser, och inte hållbart för framtiden.

Sammantaget: Decisive har mycket jag gillar, och har en stor fördel i tillväxtpotentialen. Men, jag tycker att de dragit på för snabbt i förvärvstakten. Man borde låtit kassaflödet jobba, och förvärva i en takt som inte kräver lån till allt högre räntesatser. Riskerna ligger i den höga skuldsättningen, men även i branscherna man verkar inom. Vitreous är det finansiellt starkare bolaget, men kan på kort sikt (byggsektorn), och längre sikt (glaset), ligga fel i trenderna. Just nu finns flaskhalsen i glastillgången, och det bör vara den mer trögrörliga av de två huvudfaktorerna som påverkar bolaget. Man bör alltså kunna klara en viss nedgång, utan att det påverkar omsättningen. En ordentlig bygg-/fastighetskrasch kan såklart få betydande konsekvenser.

Decisive måste börja tänka på sin balansräkning, och bygga kassaflöde, och amortera hårt på skulden. I dagsläget ligger de långt ifrån mina investeringsprinciper sett till skuldsättningen.

Jag har valt Vitreous, men har en liten post Decisive i sambons portfölj, och i ett av barnens. Men det här är mycket små poster. Och Vitreous, med hänsyn till den senasre nyheten kommer jag att låta innehavet av Vitrous spädas ut till 4 % av portföljen.

Vad tänker du om bolagen?

tisdag 23 juli 2019

Koti Pizza, bara för magen

På Åland, och dags att skriva om pizza tänker jag när familjen kliver in på Koti Pizzas restaurang i Mariehamn. Och pizza blir det, och smakar riktigt bra gör det. Men lite nyfiken på hur bolaget gått sedan senaste besöket för sådär ett år sen, söker jag och upptäcker att den är avnoterad. Uppköpt av norska Orkla. Och tittar jag på budet, så hade det varit ett bra köp där hösten 2016. Sånt är livet på börsen.

Fortsätter mitt sökande i Singapore och Sydafrika efter prisvärda bolag! De finns, jag lovar.

På återseende i slutet av augusti!

Fortsatt trevlig sommar! //Framtidsinvesteringen 

söndag 30 juni 2019

Portföljrapport - och nu tar bloggen sommarlov!



Första halvåret landade på +16-17 %, vilket är under SIX portfolio Return Index, och då har valutaeffekten såklart tillfört några procent. Å andra sidan släpar mina utdelningar efter jämfört med de svenska. Samtidigt ligger jag något starkare än de flesta indexnära Emerging Markets fonder, t ex SEB och SPP, som landar runt +15 %.

Bakom utvecklingen finns såklart både plus och minus. Mest nöjd är jag med Interroll (CH), som tillverkar transportband och system för pakethantering. Bolaget har rapporterat mycket starkt, och aktien stigit från drygt 1400 CHF när jag ökade vid årsskiftet, till drygt 2400.

Sedan senast har jag:

Ökat i Scales (NZ). Den Nya Zeeländska äppelodlaren m m har sålt av delar av verksamheten (kyllager för livsmedel) för att fokusera på agri. Jag gillade egentligen verksamheten de sålt, men kärnan finns kvar, och vid närmare analys ser deras deras första förvärv efter avyttringarna (djurfoder i USA) i alla fall på siffrorna bra ut. Men framför allt är jag  nyfiken på vad de kommer att köpa mer. Jag ökade i slutet av maj, och hoppades på en positiv kursreaktion på det/de förvärv som man då utlovat inom kort. Inget förvärv har presenterats, och vid bolagsstämman i början av juni lät det som att det kan dröja. Ökning ca 2 %-enheter. 

Köpet gjorde jag för övrigt i Tyskland, via Degiro där jag nyligen öppnat ett konto. Vill testa plattformen lite försiktigt.

Ökat i SCA (SE). Har jag skrivit om i ett separat inlägg, och efter att BillerudKorsnäs i början av veckan sålde Bergviks skog öst till AMF pension, steg SCA kraftigt. Skogens värdet bekräftades! Ökning ca 1 %-enhet

Minskat i HDFC Bank (IN). Banken har rusat på under våren, inte minst efter det indiska valet. Jag tycker att värderingen börjar att se ansträngd ut, och jag vill dessutom minska mina bankinnehav till max 10 %. Minskning knappt 1 %-enhet

Kassan ligger stabilt runt 4 %.

Flera innehav under eller runt 4 %, som normalt är min minsta storlek på innehav. Så här tänker jag kring dessa:
  • Straco (SG) - Akvarier mm i Kina, pariserhjul i Singapore, och med en superstor kassa. Kommer att avvakta kommande rapport, men om inga stora negativa överraskningar finns där kommer jag att öka försiktigt upp över 4 %.
  • Shoprite (ZA) - Huvudsakligen livsmedelsbutiker i Sydafrika, men med exponering mot stora delar av kontinenten. Bolaget har underpresterat ett tag, men min bedömning är att börsen också har straffat för hårt. Jag lutar åt att sälja, men inväntar uppdatering i juli, eller rapport i augusti.
  • Alaris (ZA). Antenner, huvudsakligen militära, och med bara en mindre del av försäljningen i Sydafrika. Verksamheten svänger en del beroende på när större affärer genomförs. Tänker ligga kvar, och förväntar mig att aktien av egen kraft tar sig över 4 %. 
  • Superlon (MY). Isolering för AC-rör mm. Bolaget har inte presenterat enligt min förväntan, och bland annat verkar det bero på tilltagande konkurrens. Man har dock helt nyligen startat en fabrik i Vietnam, och jag avvaktar hur den påverkar när den är i full drift. Ingen mäklare handlar förövrigt numera i Malaysia, och det höjer min tröskel för att sälja.
  • SCA. Kommer att fortsätta öka.
Nu tar bloggen sommarlov! Men framtidsinvesteringen kommer att tillbringa mycket tid i hängmatan i sommar och därifrån fylla på med spännande case. Många exotiska, såklart! På återseende i augusti.

Trevlig sommar!

Önskar 
Framtidsinvesteringen 

fredag 28 juni 2019

Schweiziska aktierna kvar i portföljen


Upp och nervända världen: Schweiz, med en valuta med nästan samma säkerhet som guld, och med rader av företag som inte har en aning om vad skuldsättning är! Där uppstår kanske årets största spänningsmoment i portföljen. Ja det finns två schweizare i portföljen, Interroll (transportband, paketsortering mm) och LEM Holdings (sensorer för ström och spänning).

Allt handlar om att Schweiz och EU reglerar sina relationer genom ett drygt hundratal olika avtal, som nu EU vill samla i ett. Det här har gått småtrögt, och EU plockade då in kortet: att inte tillåta EU-baserade banker och mäklare att agera på schweiziska marknadsplatser. Det här hotet har hängt i luften länge, och blev definitivt nyligen, när  EU beslutade att man inte kommer att förlänga klassningen av schweiziska marknader som minst likvärdiga med europeiska (ekvivalenta), när klassningen går ut 30 juni. Schweiz kontrade då (och det blev definitivt igår) med att förbjuda handel med schweiziska aktier på börser inom EU. Och rent krasst, det här handlar nog mycket om Brexit, att statuera exempel helt enkelt. Så här kan det gå

Efter lite research har jag landat i att inte sälja.

Så här tänker jag:

1. Handel på börsen i Zürich kommer fortsatt kunna ske genom lokala mäklare. Och det är inget konstigt för en exotisk investerare. Däremot kan det nog bli knepigt med näthandeln hos Nordea. Men det vet jag inte, och får inget entydigt svar.

2. Hade jag däremot ägt aktierna genom någon börs inom EU hade jag sålt. Det kan bli trassligt när det börjar att pratas om avnoteringar.

3. Börserna har reagerat med ro. Mina två innehav steg t o m sammantaget svagt under dagen. Det här säger ju också något om hur marknaden ser på saken: inget problem. 

Hur har du gjort som äger schweiziskt? Eller hur skulle du ha gjort om du ägt?