lördag 28 december 2019

Nyårsreflektioner (reviderat)


Snart nytt år, och tid för summering och eftertanke. Blev det som jag tänkt? Vad blev rätt, vad blev fel? Vad kan jag göra annorlunda? Och är jag nöjd? På den sista frågan är svaret nja, men jag kommer tillbaka till den totala utvecklingen på nyårsdagen. Men framför allt är jag nöjd med med att de riktiga lågvattenmärkena är mycket få.

Sydafrika tynger. Sydafrika har tyngt utvecklingen. Och detta trots att två av bolagen haft ett starkt år. Antenntillverkaren Alaris (med nästan halva omsättningen genom sitt finska dotterbolaget!) skulle med sin utveckling ha rusat på vilken västerländsk börs som helst, och Italtile, med tillverkning och försäljning av kakel och badrumsutrustning, växer stabilt och har lämnat två(!) extrautdelningar under året. Men marknaden sänker allt sydafrikanskt.

Årets förlorare utan minsta tvekan är dock också sydafrikan: Shoprite. Bolaget hade på ett år mer än halverats när jag sålde efter sommaren.

Årets vinnare är flera. En är A2 milk som fortsätter sin fina tillväxt, och nämns i det här sammanhanget för tredje året i rad!

Årets köp. Mest nöjd i år är jag med att jag förutsåg att SCAs (och Holmens) skogsinnehav var tydligt undervärderade. Nej visst, jag är inte den enda som sagt det, men tajmingen för när jag köpte och ökade i SCA var helt rätt, och nära inpå att SCA gick ut med att man skriver upp värdet på sin skog med det dubbla.

Årets lärdom. Att man ska sälja när man inte längre tror på ett bolag. Jag var inne på att sälja Shoprite redan i början av året, eftersom jag kort sammanfattat tappat förtroendet för ledningen. Samtidigt tyckte jag att bolaget straffats för hårt av marknaden, och hade förhoppningen att kommande rapport skulle bli bättre. Allt blev dock bara värre...

Årets roligaste fynd var grekiska Kri Kri milk med produktion av grekisk yoghurt och glass. Företaget är ett spel på att den grekiska yoghurten måste vara tillverkad i Grekland för att få kallas grekisk, och bolaget är den största licensproducenten. Tillväxten är fantastisk (exporten växer 30-40 % på årsbasis) och värderingen riktigt fin (under p/e 20).

Annat som hänt under 2019 är att jag numera också handlar via Degiro som därmed blir den fjärde mäklaren jag använder. Såklart innebär det en viss utmaning att inte ha allt samlat, men skillnaden mot att jobba med tre är liten. Antalet innehav som ligger kvar sedan förra årsskiftet är 12, så omsättningen har sjunkit.

Vad händer 2020?
Jag räknar med att omsättningen av innehav blir fortsatt låg, och kanske lägre än under 2019. De flesta innehav är sådana jag vill äga långsiktigt om inget fundamentalt förändras. Samtidigt kommer jag fortsatt konkurrenspröva. Just nu tittar jag på några brittiska bolag (och ett har tagit plats!). Jag kikar också på Egypten, och framför allt ett bolag där.

Annars ja, orosmolnen finns såklart där inför det nya året. Mycket viktigt blir självfallet det amerikanska presidentvalet i november. Den som följt mig vet att jag inte tillhör Donald Trumps fanklubb, och jag hoppas ärligt och innerligt att väljarna slänger ut honom. Men jag är rädd för att det inte blir så, liksom att vi får se hur nationalism och protektionism fortsätter sina landvinningar under 2020. Hög privat skuldsättning här hemma, fortsatt uppblåsta fastighetspriser, och en nästan lika uppblåst börs, finns det också anledning att oroa sig för. Därför kommer ni se en bloggare här som håller sin exotiska linje också 2020!

Gott nytt år!
önskar

Framtidsinvesteringen

lördag 7 december 2019

Delfi - mumsigt prisvärd chokladdominant



Banken Rakyat åkte ut, och något nytt indonesiskt skulle in. Jag letade i mina gamla listor, och hittade chokladdominanten Delfi. Ju mer jag grävde, desto mer intresserad blev jag. Defensivt bolag, med bra momentum och fin värdering. Runt 70 % av omsättningen finns i Indonesien, och resten  bland annat i Filippinerna och hemlandet Singapore. Dessutom noterat i Singapore och familjeägt. Precis vad jag var ute efter!

Bolaget med en historik tillbaka till 1950-talet är idag helt fokuserat på tillverkning av choklad efter att man 2013 sålde sin verksamhet inom chokladråvara till schweiziska Barry Callebaut.

Korta fakta

Värdering: p/e 17-18
Market cap: drygt 4 mdr kr
Direktavkastning: 2,8 %
Handel: Singapore. Kan handlas t ex elektroniskt i ISK hos Degiro (från drygt 100 kr) eller hos Avanza (vanlig depå, från 749 kr). Även Pareto handlar i ISK. Aktien kan också handlas via otc (Avanza ca 18 dollar), men omsättningen är liten.

Det här gör mig intresserad:

Växande medelklass som äter choklad. Chokladkonsumtionen är fortfarande låg i Sydostasien, och växer stabilt, om än inte i raketfart. Tillväxten ligger någonstans kring 5-10 % per år, och sannolikt finns det större potential i den lite dyrare chokladen när medelklassen får det bättre.

Stark marknadsposition, starka varumärken 
Bolaget har 45-50 % av chokladmarknaden (volym), som man i stort delar med den lokala konkurrenten Mayora. Tittar man på marknadsandel av värdet såld choklad är positionen ännu starkare . Euromonitor konstaterar att man under 2019 stärkt sin marknadsposition sett till värde, liksom att man har en ”substational lead” över tvåan Mayora (obs dock att man felaktigt kallar bolaget Ceres, vilket är ett av deras varumärken)

Bakom den starka positionen finns några av de allra starkaste varumärkena, och inte minst Silver Queen, som verkar vara ett av de starkaste varumärkena i landet även bortom chokladen. Och de internationella jättarna har inte lyckats rå på de lokala aktörerna. De var där först, och har hittat en smak som indonesierna gillar. Man har också starka distributionskanaler, både genom den traditionella handeln, och den moderna. 

Positivt momentum. Efter några år av trög utveckling, som i alla fall till stor del beror på att man skurit ner sortimentet av olönsamma/mindre lönsamma billiga chokladkakor, har nu utvecklingen tagit fart. Man har också köpt ett starkt varumärke i van Heuten som man tidigare haft på licens, och som nu verkar bidra till den starka utveckling som kunnat ses i de senaste rapporterna. Årets första 9 månader har omsättningen vuxit drygt 10 % och vinsten 27 %.  Justerar man för jämförbara varor (ja varor har  ju fasats) så ser det ännu bättre ut. Analytikerna förväntar sig runt 10 % i årlig tillväxt i omsättning framöver.


Starka finanser, attraktiv värdering. Bolaget har en stark balansräkning och saknar nettolåneskuld. Kassaflödet är inte mycket att säga om och betalar med marginal utdelningen och löpande investeringar. Helt klart check mot mina kriterier. Delfi har under ett antal år handlats kring p/e 30  och handlas nu under p/e 20. I mina ögon ser det attraktivt ut sett till helheten.

Noterad i Singapore. Bolaget är noterat i Singapore vilket har en rad fördelar; en tillförlitlig aktiemarknad, bra med information (både rapporter, men även sajten SG investor som samlar analyser m m och som ör gratis), och ingen källskatt på utdelningar i Singapore.  Hos Degiro  och Pareto i alla fall går det dessutom att handla i en ISK.


Det här gör mig tveksam

Svagare konkurrensfördelar när modern handel växer? Delfi liksom många lokala företag har en del av sina konkurrensfördelar i ett väl utvecklat distributionsnät genom den traditionella handeln, dvs små lokala butiker, gatuhandlare etc. Omvänt säljs importerade produkter i regel genom moderna handelskanaler, detaljhandelskedjor. När detaljhandeln förändras kan det påverka Delfis konkurrensfördelar.

Lönsamheten inte fantastisk, ökad konkurrens? Lönsamheten på eget kapitel (ROE) ligger på runt 12 %, vilket inte är fantastiskt. Samtidigt säger företaget i sina rapporter att konkurrensen är hård, men de senaste rapporterna, liksom Euromonitors analys talar för att positionen är stark.

Ett par tveksamma beslut. Företaget har som sagt tagit bort vissa billigare chokladkakor ur sortimentet pga dålig lönsamhet. Och visst är lönsamheten viktig, men att släppa marknadssegment, kan det innebära att man släpper in konkurrenter i matchen? Jag är i alla fall inte helt övertygad om att det var rätt agerat. Jag förstår heller inte varför man sålde verksamheten inom chokladråvara. Man var störst i Asien, och fjärde störst i världen. Man hamnade dessutom i en rättsprocess med köparen, och tvingades att betala skadestånd. 

Socker är onyttigt. Socker är en risk, och sockerskatter införs här och där världen över. I Filippinerna har man t ex infört en skatt på söta drycker (vilket jag särskilt noterade när jag ägde mexikanska Femsa, med dotterbolag i landet). Det här kan såklart både breddas till fler produkter och sprida sig till fler länder.

Sammanfattningsvis ett bolag som uppfyller det jag söker. Ett defensivt bolag i en växande ekonomi, med starkt marknadsposition, god tillväxt, bra momentum, och till en rimlig värdering. Värt att notera är att Swedbank Emerging Markets gått in i bolaget, så jag är inte ensam!

lördag 30 november 2019

Barnens portföljer: Cloetta, SAS och Viking Line tar plats


Sparande behöver tränas in tidigt! Själv fick jag en sparelefant från Föreningsbanken (någon som minns den banken?) som jag så småningom fyllde, och pengarna hamnade på en bankbok. Det är något jag haft med mig, och gjort att jag alltid tagit sparande på stort allvar. 

Nu vill jag lära mina två barn samma sak, och jag kompletterar med ett mindre sparande i aktier där de själva får vara med och välja. Såklart har jag inspirerats av Stefan Thelenius!

Så här ser portföljerna ut:

Barn 1: SCA, Vitreous Glass, Viking Line
Barn 2: SCA, Decisive Dividend, Viking Line

I takt med att portföljerna växer kommer några innehav tillkomma.

När de får vara med och välja blir det mellan 2 aktier som de på olika sätt kan relatera till. Dock inte varje månad, ibland avvaktar jag för att det lilla sparandet på några hundralappar ska kunna användas för något köp i t ex Nordamerika. Vissa innehav kommer jag också att köpa utan deras inblandning, som jag gjort med SCA, Vitreous Glass, och Decisive Dividend.

Denna och förra månaden: Viking Line, SAS, och Cloetta


Förra månaden fick de välja mella Viking Line och SAS. Båda valde Viking Line. Den här månaden väljer de mellan SAS och Cloetta, och det lutar åt att de väljer olika.

Viking Line. Likheten med Gotlandsbolaget finns där, framför allt i den låga värderingen som ligger under eget kapital (80-85 % av eget kapital), trots att bolaget går med vinst. Men lönsamheten är lägre, såklart pga en helt annan konkurrenssituation. Skuldsättningen är heller inte obetydlig, framför allt inte när man får leverans av ny båt 2020. Jag kommer kika mer på bolaget, och kanske blir det ett inlägg framöver.

SAS. För min portfölj faller det på i princip alla punkter; skuldsättning (ökande med nya flygplan), historik, och verksamhet som inte klarar mina hållbarhetsregler. Men barnen gillar flygplan, och ska man hitta argument för, så kan de vara en vinnare när Norwegian drar ner. Helt nyligen har man beslutat att läggar ner alla rutter till Thailand och USA från Arlanda, liksom till Malmö.

Cloetta. Fanns en gång i min portfölj, och det finns absolut saker jag gillar i bolaget. Sett till värderingen på p/e 18-19 vill jag har mer tillväxt för min portfölj. Men den senaste rapporten såg helt ok ut, och för barnens portfölj får det duga. Dessutom är det lite kul när de köper lördagsgodis från Cloetta!

Hur sparar du till barnen?

lördag 23 november 2019

Min kassa flödar från Avanza


Jag har varit kund hos Avanza i över 10 år. Priset och användarvänligheten var avgörande inledningsvis. Med tiden, när jag sökt mig mot mer exotiska marknader, har det handlat om ett stort utbud av marknader. Jag har varit beredd att betala för det som andra inte erbjudit. Men på senare tid har det blivit allt mer tydligt att konkurrenterna springer förbi, sett till både villkor och utbud, och så pass mycket att jag inte längre kan motivera att göra de flesta köp hos Avanza.

Och när jag säger villkor handlar det om courtage, och möjligheten att ha sparandet i en ISK eller kapitalförsäkring. Och jag tittar såklart också på valutaomräkningen. Det handlar om en helhetsbedömning.

Det senaste året är min nettoinsättning hos Avanza i princip noll, av det som jag tycker är ett ambitiöst sparande.

Tittar jag på hur mitt sparande 2019 har flödat, har 55 % gått till Degiro (och det har accelererat på slutet), och 45 % till SEB. Inga nya pengar har gått in till Nordea, men det handlar mest om att jag inte gått in i något nytt europeiskt bolag, och att jag ökade i mina schweiziska sent 2018. Hos Avanza har jag sålt och köpt, men i nästan identisk omfattning.

Kort sagt:

Degiro: har de klart bästa villkoren, klarar ISK på alla sina marknader, dessutom genom elektronisk handel. Jag känner fortsatt en viss skepsis utifrån att man inte är en bank, har kassan i en penningmarknadsfond, och jag ställer mig alltjämt frågan: vad händer om man mot all förmodan skulle gå omkull? Kort sagt, kan jag lita på att mina tillgångar ligger säkra då? Jag kommer inte att gå över 20 % av portföljen hos Degiro. Tills jag är där, och jag ligger på 12-13 %, kommer jag framför allt att handla Singapore här. Kombinationen ISK och ingen källskatt är bra.

SEB: Bättre courtage än Avanza (från 350 kr istället för 749 kr) och klarar de flesta exotiska marknader som Avanza klarar. Men det är liksom hos Avanza bara vanlig depå som gäller för de exotiska. Här handlar jag mina sydafrikanska innehav, och de i Singapore som inte hamnar hos Degiro. Något nytt innehav i Nya Zeeland skulle också handlas här.

Nordea: har mycket bra villkor och stort utbud på marknader som Storbritannien och Schweiz (sorry Avanza, men 749 kr för en välfungerande marknad som Schweiz är svårt att motivera...). Här handlar jag sådant som Schweiz, Storbritannien, Italien, och Frankrike, om bolagen finns tillgängliga.

Avanza: här blir det Sverige, norden, Kanada, och USA, och om det är någon marknad som de andra inte klarar, som Filippinerna. Och det blir inte så mycket!

Som sagt, pengarna flödar just nu ut från Avanza för mig. Kanske är jag en ointressant kund, och jag ställer mig frågan om man inte längre är så intresserade av att vara nischade/internationella småinvesterares förstahandsval? För då finns det lite att göra!

lördag 19 oktober 2019

Så här letar jag bolag - och vad ska jag göra utan Morningstar?


Livskris kan låta förmätet i sammanhanget. Men för profilen Framtidinvesteringen, i rollen som fritidsinvesterare, är det precis så det är. Jag har sedan jag började med nuvarande strategi för sådär 4 år sedan, konsekvent använt mig av Morningstars öppna och (oftast) tillförlitliga data, med 10 års historik på omsättning, vinstmått och många finansiella nyckeltal som ROA och ROE. Och inte minst, med siffror för alla de marknade jag tittar på! För mitt lite okonventionella upplägg, där jag (ofta) går igenom listor från A-Z, är det här underlaget helt nödvändigt.

Så här ser min analysprocess i stort ut:

1. Sorterar bort branscher jag inte är intresserad av. Ibland framgår det av listan jag använder, ibland krävs sökning. Är det ok mot kriterierna, går jag vidare och tittar på det finansiella. 

2. Börjar med den här bilden. Tittar på omsättningens utveckling, marginalerna, lönsamheten mm. Ser den långsiktiga utvecklingen stark eller i alla fall stabil ut är det första check. Redan här kan man se om bolaget är cykliskt, och få en känsla för konkurrensfördelarna genom bolagets lönsamhet (ROA och ROE). 

3. Jag tittar på värderingen, som p/e och p/b. Om ok i förhållande till (1) och (2) går jag på femårig utveckling för kassaflöde och balansräkning.  Hur ser skuldsättningen ut? Klarar kassaflödet att betala tillväxten och andra investeringar? Är utdelningen hållbar sett till kassaflödet? Är några av de centrala frågorna. Är det check också här...

4. ...blir det djupdykning i bransch och marknad, trender, läsa årsredovisning, titta på ägarstruktur, etc. Bollar ofta av med andra bloggare, t ex Gustav. Skulle gissa att åtminstone 90 % av de bolag som klarat steg 1-3 faller bort här.

Så här vill jag fortsätta att jobba, men Morningstar ger mig inte längre det underlag jag behöver. Inte ens om jag betalar, tror jag. Alternativ som GuruFocus är på tok för dyra. Börsdata täcker inte alla marknader jag jobbar på. Har letat och letat men jag hittar inte det jag behöver. 

Någon som kan hjälpa? 

lördag 12 oktober 2019

200 inlägg - 200 till?


Det som började som en liten semesterövning sommaren 2016, har bara fortsatt, och nu finns det 200 st postade inlägg!

Kul: oftast, och framför allt när man får matnyttiga kommentarer, och hittar trevliga kontakter. Segt: när man skriver ett som man tycker genomarbetat inlägg om något exotiskt bolag, och snart inser att 10 rader om Koti Pizza i Mariehamn ger fler läsare (!).

Roligaste minnet! Var när Stefan Thelenius utsåg Framtidsinvesteringen till årets blogg 2016 . Jag glömmer aldrig heller när bloggen, några veckor gammal, en eftermiddag hade haft sådär 500 besökare, från tidigare kanske en handfull. Det var Gustavs aktieblogg som skrivit en blänkare på Twitter! Tack till  er båda, utan er hade bloggen aldrig fått så bra spridning!

Hur har inläggen förändrats? Jo en hel del. Mina första inlägg innehåller en del makro (befolkningsutveckling, politisk utveckling osv) och analys av bolagens nyckeltal, finanser och historik. Och det beskriver nog rätt bra hur jag tittade på bolag då. Det som har kommit till är framför allt sådant som marknadsposition, konkurrensfördelar, ägarbild, förtroende för ledningen, och ett tydligare fokus på bolagens svaga punkter. Mina analyser idag är betydligt djupare än när jag startade, och mina köp- och säljbeslut är ofta längre processer än 2016. Omsättningen av innehav och har också minskat ordentligt de senaste två åren. Sen är mycket sig likt, inte minst min grundfilosofi. 

Inläggen växer ofta fram, först med några rubriker, med starka och svaga sidor, som sedan fylls på och blir till fylligare och fylligare text. Ibland får det ligga till sig. Ibland köper jag innan jag lägger ut, ibland inte, och ibland lägger jag ut även när jag bestämt mig för att inte köpa, när jag tycker att analysen är för genomarbetad för att bara ligga i en ”skrivbordslåda”. Andra inlägg som är mer allmänt reflekterande, kommer i regel spontant, och blir rätt så omgående till nästan färdig text. En bra tråd ska skrivas ner direkt!

Massor har hänt i portföljen sedan bloggen startade i juli 2016. Bara ett innehav finns kvar: HDFC Bank, inköpt i dec 2015. Då ett av få exotiska innehav, nu ett av många. Nedan hur portföljen såg ut i oktober 2016. 

Då stod Sverige, Kanada och USA för drygt 3/4 av portföljen i ungefär lila stora delar, idag står Nordamerika och Europa för runt 30 %. Tittar man 1 år senare så har en hel del hänt, men väldigt lite finns ändå kvar idag. Det är först det senaste dryga året som omsättningstakten av innehav har saktat in.















Frågesport!

Inget firande utan frågesport såklart.

Några frågor att klura på, vinnaren  kan bjudas på en öl på Gustavs nästa aktiepub :-)

1. Vilket är mitt mest lästa inlägg?

2. Vilket av mina innehav har en koppling till bilden i början av inlägget?

3. Vilket av mina innehav sedan blogg-start har gått bäst?

Svar senast på fredag 18/10

200 inlägg till? Jag har kört ett inlägg i veckan sedan jag startade, med undantag för en kortare period när jag saktade in. Flera gånger har jag bestämt mig för att lägga ner, men sen har det aldrig blivit så. Det finns liksom alltid något inlägg till att skriva! Och inte minst, det är ju kul att skriva! Så, vi kör väl på, 200 inlägg till?

Och sist men inte minst, stort tack till er alla som läser och kommenterar!

söndag 29 september 2019

Istället för Google och Yahoo:s finansdata - Numbers i iPhone/iPad


Många har nog tidigare använt Googles eller Yahoos ark för att hämta aktuell kursdata mm. När de alternativen sedan ett bra tag inte finns tillgängliga, har det inte varit helt enkelt att hitta alternativ, i alla fall om man inte vill betala skjortan.

Av en ren tillfällighet hittade jag under sommaren mitt alternativ: appen Numbers i min iPhone och iPad, som funnits där länge, men med möjligheter jag inte hade en aning om. Appen har nämligen en funktion som automatiskt hämtar aktuell aktiedata från Yahoo, eller närmare bestämt efter börsstängning. Tidigare har tydligen data t o m hämtats kontinuerligt. Valutakurserna hämtas däremot kontinuerligt. Datan kan man sedan använda i motsvarande ett excel-ark. 

Riktigt bra är också att nästan alla tillgängliga exotiska börser går att få fram, t ex Indonesien och Malaysia. De enda börserna i min portfölj som inte finns tillgänglig är Filippinerna, och med Grekland har det periodvis varit problem att hämta hem data.

Den data som hämtas:


Det är också möjligt att hämta historiska data, både för aktier och valuta.

Jag tycker det här är suveränt, och det har hjälpt mig att hitta ett upplägg för att dagligen följa portföljens utveckling och sammansättning inkl. valutaförändringar. Särskilt värdefullt när man som jag har portföljen spridd.

Kände du till? Har du testat?


lördag 21 september 2019

Koda, möbler från Singpore - som jag trodde var vinnare på handelskriget


Kodas historia går tillbaka till början av 1970-talet då Koh Teng Kwee, invandrad från Kina, startade en produktion av högtalar- och tv-lådor. Bolaget har dag ett tiotal fabriker i Malaysia, Vietnam och Kina, och har utvecklats mot ett högre förädlingsvärde genom att designa och producera färdiga produkter, länge som enbart underleverantör. Fokus finns på möbler för hemmet. 2011 tog man ett ytterligare steg i näringskedjan och introducerade ett eget koncept (Commune Life-style) som rullas ut i Sydostasien (framför allt i Kina) och i Australien. Butiker (franschise) öppnas med ambitionen att det ska finnas 100 på plats i Kina när 2020 är slut.

Det här gjorde mig intresserad

(Premium)möbler växer i Kina. Den kinesiska medelklassen växer som bekant både till storlek och köpkraft, och satsar då allt mer på sina hem. Konsumtionen i möbler växer, och det ser ut som att det väldigt mycket handlar om möbler i trä . Tillväxttakten för möbler sammantaget ser ut att ligga på åtminstone 10 %, kanske 15 % per år, och premiumvaror verkar vara särskilt intressanta. Som inom många områden är importerade varor intressanta. Marknaden är gigantisk, och potentialen stor, och sen ska man såklart inte bortse från hur pågående och eskalerande handelskrig kan påverka utvecklingen...

Och Koda: man är en inte helt obetydlig aktör, inte minst kanske man är störst i Sydostasien på matsalsmöbler. Som premiumtillverkare kanske man också kan undvika konkurrenter som IKEA?

Slagläge i handelskriget? Men mest intressanta av allt just nu, handelskriget slår stenhårt mot kinesiska möbelproducenter, när tullarna i juni höjts från 10 % till 25 %. Och Kina är inte vilken producent som helst, nästan 40 % av världsproduktionen finns där, och det är en industri som vuxit tvåsiffrigt under lång tid. Importen minskade med över 13 % redan det första kvartalet, och det var före den senaste höjningen. Samtidigt ökade importen kraftigt från t ex Vietnam (37 %)

Inhemska producenter, och producenter i andra asiatiska länder vädrar såklart morgonluft. Med en redan tidigare stor del av försäljningen mot USA, och med fabriker i huvudsak i Malaysia och Vietnam, har Koda såklart slagläge. Blir handelskriget långvarigt (dvs tills Trump eventuellt förlorat presidentvalet, eller längre...) kan detta även på sikt allvarligt skada kinesisk möbelindustri?

En baksida finns dock, ökad produktion i t ex Vietnam och Malaysia leder till högre konkurrens och kostnader, företaget skriver om det i sin senaste rapport:

“The US - China trade war does not present a short - term negative impact on our manufacturing business, as we do see more sourcing from Vietnam factories like ours for the time being. However, we expect this factor to escalate competition, leading to rising c osts over a longer term. 

Lönsamhet, momentum, värdering. Efter några tuffa år direkt efter finanskrisen, har man nu strukturerat om, och avyttrat olönsam verksamhet. De senaste 3-4 åren visar på att man gjort något rätt. Både tillväxt och lönsamhet har utvecklats mycket positivt; mätt som återbäring på eget kapital är den uppe i nästan 20 %, eller uppåt 25 % justerat för den stora kassan. Trots detta är värderingen bara p/e 7, eller i nivå med eget kapital (p/b 1).

De senaste två kvartalen, och framför allt det senaste visar dock på en försvagad vinst. Mer om det på slutet. 

Familjeföretag. Familjen Koh både äger och driver företaget. Farfar (som startade) är ordförande, pappa är VD, och sonen ansvarar för det nya konceptet Commune Lifestyle.



Starka finanser. Både balansräkning och kassaflöde är exemplariska. Kassan växer år för år, och bolaget har inga låneskulder, och verkar klara att expandera över kassaflödet. 

Det här gjorde mig tveksam

Darrig historik, stor konkurrens. Bolaget hade ett antal svåra år efter finanskrisen när försäljningen i USA gick ner. Sedan dess har man som sagt effektiviserat och avyttrat. Men hur mycket av den darriga historiken beror på ledningen? Och det är också svårt att se uppenbara konkurrensfördelar utöver att produktionen i huvudsak inte sker i Kina. Och hur hög är tröskeln för en kund att byta tillverkare? Det senaste kvartalets svaga resultatutveckling oroar.

Retail i sig, är det risk? Detaljhandeln genomgår en stor förändring världen över, när näthandeln tar över.

Lever man upp till expansionstakten? Följer man pressmeddelanden, rapporter, och artiklar ett par år tillbaka verkar det som om expansionstakten i Kina inte riktigt håller planen, trots att ledningen säger motsatsen. I april 2016 skrivs i en intervju med VD att det vid årets slut ska finnas 50 försäljningsställen (och nästan hela expansionen sker i Kina).  I slutet av augusti 2017 skriver man:

"We continue to build the brand and differentiate ourselves as we remain on schedule to open up to 100 stores in China by 2020."

I början av 2018 verkar man dock bara ha haft totalt 43 försäljningsställen i Kina, men i årsredovisningen bekräftar man ändå expansionsplanen:

"In China, the government continues to push towards consumer-driven growth policies, which seem to be supportive of our planned rollout of 100 Commune stores by the year 2020."

I en av resultatrapporterna under våren skriver man att man nu har 54 försäljningsställen i Kina, och 64 totalt, men inte något om målet. Klarar man verkligen detta? Kan man lita på ledningens ord? Eller kommer något förvärv i sista minuten?

Otillräcklig segmentskärning. Man verkar ha momentum för sitt eget varumärke, men de redovisar inte den verksamheten separat. Tillväxten finns i Kina, men negativa valutaeffekter när den kinesiska valutan försvagas mot USD.

En stor kund står för 15 %. Och det handlar om en kund i USA. När det gick lite svagare 2017, tappade man en hel del hos den här kunden. 

Jag har sålt. Det här blev ett kortvarigt besök i portföljen. Ett som jag uppfattade prisvärt bolag när jag köpte ca 3 % i juli - via SEB från 349 kr i courtage, men finns nu också hos Degiro från ca 100 kr. 

Men sedan dess har en rapport kommit som visar på starkt ökande kostnader för råvaror och personal. Samtidigt är man som sagt inte längre lika optimistiska i bedömningen att man är en vinnare på handelskriget pga ökad potentiell konkurrens. Eller kan det t o m vara så att det man befarat om ökad konkurrens redan finns där? Och att det är vad vi nu ser i försvagad marginal? Jag vet inte, men det ser alltför osäkert ut för att bolaget skulle få behålla sin plats. Jag sålde mitt innehav igår.

lördag 14 september 2019

Min utveckling sedan 2015


Förra veckan skrev Långsiktig investering att han började tvivla på sitt upplägg och slarvigt uttryckt att det kanske skulle gå lika bra med indexfonder. Där är inte jag, även om min årsutveckling (+12 %) liksom hans ligger långt under SIX portfolio index (och jag dessutom är väl medveten om att en betydande del av den uppgången är valutavinst).

Läge att rekapitulera efter att ha läst inlägget:

1. Utvecklingen sedan jag började med dagens strategi

Jag har i huvudsak haft samma grundprinciper sedan hösten 2015; tillväxt, låg skuldsättning, starkt kassaflöde, spridning mellan branscher och olika delar av världen. Portföljen är dock mer exotisk idag än 2015-16, och rimlig eller låg värdering har på senare tid blivit allt viktigare. Sammantaget; utvecklingen sedan tidig höst 2015 (september) bör utvärderas.

Ett problem när jag ska utvärdera är dock att jag inte har innehavet samlat. Sedan 2017-2018 är jag inte trogen Avanza. Idag finns runt 65 % av portföljen där, resten finns hos SEB, Nordea, och Degiro. Courtagekostnader är orsaken, och det kan vara värt att komma tillbaka till en annan gång. Vid årsskift 2017/18 fanns bara något enstaka innehav hos Nordea, och så sent som vid det senast årsskiftet låg 75 % hos Avanza. Utvecklingen under 2018 och 2019 ligger dessutom i princip identiskt för delen hos Avanza och övriga. Så, vi tittar på utvecklingen för innehaven hos Avanza!

+63-64 % sedan 1 september 2015 säger grafen, mot drygt +44 % för SIX Portfolio Index. Det är godkänt. Någon säger såklart då: men det är ju massor av valutavinst. Och visst, det finns valutavinst, man samtidigt låg dollarn på runt 8,50 redan vid årsskiftet 2015/16. Dessutom, att investera utomlands och sprida valutarisken, är ju också en del av min strategi!

Jämför jag mig med bankernas indexnära Emerging Marketsfonder för samma period ser det också helt ok ut:

SEB Emerging Marketsfond: +56 %
Länsförsäkringar Tillväxtmrkd Idxnära : +55 %
Swedbank Robur Global Emerging Markets: +54 %
Handelsbanken EM Index (A1 SEK): +49 %
Nordea Stabila Aktier Tillväxtmarknader: +33 %

2. Årlig utveckling, mot SIX Portfolio Index

2018 -2 % mot -4,4 %
2017 + 19 % mot +9,7 %
2016 + 21 % mot +9,5 %
2015 + 27 % mot +10,5 %

3. Hur skiljer sig min portfölj?

Min portfölj är nog som sagt mest att jämföra med en Emerging markets-fond, och tittar man på fonder som jag har ett extra öga på så ligger jag även i år lika eller lite högre (SEB t ex +10,9 %).

SIX portfolio Index är ju något helt annat än min portfölj. Utöver att jag ligger tungt i Emerging Markets har jag en annan förskjutning än de större fonderna, som framför allt ligger tungt i Kina, och där Shanghaibörsen fortsatt att utvecklas starkt.  Jag ligger framför allt mycket tyngre i Sydafrika, som inte varit marknadens favorit på senare tid. Bolag som gått svagt har förlorat stort (Shoprite), samtidigt som starkt presterande stått och stampat (Italtile). Jag har i huvudsak också mindre bolag som inte alla gånger följer starka trender uppåt. Med det sagt, har bolagen i huvudsak inte presterat svagt, snarare tvärtom. Och bolagens värdering är överlag låg.

En annan skillnad: min portfölj har en tydligt defensiv profil, t ex är runt 30 % rena livsmedelsbolag, om än till viss del snabbväxande sådana. Och andelen finans är bara drygt 10 %. På stockholmsbörsen är det ungefär omvänt.

Min egen prestation behöver såklart ständigt ifrågasättas. Har jag plockat rätt bolag? Har jag köpt och sålt vid rätt tillfällen. Min egen självkritik för 2019 ligger främst i att jag valde att inte sälja Shoprite tidigt under året. Efter redovisningen t o m dec 2018 bestämde jag mig för att bolaget skulle ut, men jag lät det sedan ligga kvar. Tyckte att bolaget straffats för hårt. Min lärdom: sälj direkt när du bestämt dig för att sälja, oavsett om du tror på bättre tider.

Även om jag vid några tillfällen - t ex då Shoprite -kunde ha agerat annorlunda, skulle jag inte säga att mina ”felbeslut” är fler eller större än tidigare år. Jag har också tagit några säljbeslut som visat sig helt rätt; Gruma, Brampton och Brasserie Cameroun, och köpt bolag som gått bättre än de jag sålt 

Sammanfattningsvis, portföljen har gått trögt 2019, men starkt över en fyraårsperiod. Jag har presterat starkare än SIX portfolioindex samtliga år 2015-18. Det krävs en längre tidsperiod än innevarande år för att dra några större slutsatser.

Hur tänker du?

söndag 1 september 2019

Decisive vs Vitreous - duell mellan två kanadensiska högutdelare


Idag ställer jag två bolag mot varandra; två kanadensare, Vitreous Glass och Decisive Dividend. Vitreous Glass finns min portfölj, Decisive Dividend i Gustavs: Två små bolag med utdelning som fokus. Båda med direktavkastning på runt 10 %, men annars två bolag med stora skillnader. Gustav skrev ett fördjupat inlägg om Decisive förra veckan, och idag idag skriver han om Vitreous ! 

Vitreous glass samlar in returglas i Alberta; tvättar, krossar, och säljer till tre tillverkare av glasfiberull (isolering). I princip hela kassaflödet delas ut och bolaget är en ren utdelare utan tillväxtambitioner. Decisive köper små kvalitetsbolag, i första hand utanför de kanadensiska storstadsregionerna, och tänker fortsätta att förvärva. Mer finns att läsa i tidigare inlägg på respektive blogg (Vitreous GlassDecisive Dividend).

Så, vilka starka och svaga sidor har bolagen?

Starka sidor

Vitreous Glass
Enkelt monopol. Vitreous är något av ett skolexempel på ett lokalt monopol. Varorna är tunga vilket kräver lokal närvaro. Bolaget har lång relationer med både säljarna (som alltid vet att de blir av med sitt glas) och köparna (som alltid vet att de får det de behöver). Verksamheten är dessutom lätt att förstå, två faktorer påverkar enkelt uttryckt bolagets utveckling: tillgången på glas och behovet av isolering.

Fantastisk lönsamhet. Lönsamheten är fantastisk, och antagligen en kombination av monopolställningen, men också av att verksamheten inte kräver några stora investeringar. Avkastningen på eget kapital (ROE)  är över 40 % trots att vd då plockat hem en ordentlig vinstdelning.

Inga skulder. Balansräkningen är helt fri från låneskuld.

Decisive
Smart upplägg för förvärv. Bolaget har hittat ett upplägg för att förvärva små bolag, i regel familjeägda, där generationsväxling inte varit svaret på framtiden. Delbetalning i aktier, som ger regelbunden inkomst för säljaren, är genialt och kan säkert ha bidragit till att man hittat en rad fina bolag till fantastiska priser, som sagt ofta utanför storstadsområdena. Man verkar veta vad man gör.

Riktigt billiga bolag. Trots att de förefaller vara kvalitet på allt man förvärvar har prislapparna varit riktigt låga. Här talar vi ensiffriga p/e.

Potentiell (utdelnings)tillväxt. Det här är inte en utdelare med ambitionen att bara dela ut och inte växa. Affärsidén uppfattar jag som: skapa billiga kassaflöden, och det är något jag gillar.


Svaga sidor

Vitreous Glass

Beroende av byggsektorn. Byggsektorn i Kanada har gått på högvarv ett tag, men verkar nu tappa fart. Mitt gamla innehav Brampton Brock tappar t ex omsättning efter en period av tvåsiffrig tillväxt, och hänvisar just till byggkonjunkturen. 

Bara tre kunder. Vitreous har bara tre kunder, varav en dessutom är betydligt mindre. Det här innebär såklart en tydlig sårbarhet, en av de stora bort och förutsättningarna för bolaget ser helt annorlunda ut. 

Den senaste rapporten innehöll en lite knepig nyhet. En av de två stora kunderna stängde produktionen under tre månader, vilket påverkade kvartalet mycket negativt. Kunden ska dock ha informerat Vitreous om att man har ett nytt upplägg där man kör på högre kapacitet och stänger under vissa perioder, för att sänka kostnaderna. Produktionen är igång igen sedan i början av juli, och veckoleveranserna ska vara större eller jämförbara mot tidigare. För mig väcker det dock frågetecken, både om sårbarhet och konjunktur. 

Mindre glas. Glas är tungt, och kräver dyra och energikrävande transporter, återvinningen kräver dessutom enorma mängde är energi när glaset ska smältas. Vinindustrin börjar fundera på t ex PET-flaskor, eller att använda lättare glasflaskor (med tunnare glas), som mitt gamla Concha y Toro.  Oavsett vägval, innebär det mindre glas att återvinna. Hur snabbt händer detta? Och kan bolaget hitta nya källor?

Decisive
Skuldsättningen. Bolaget har dragit iväg allt för långt med skuldsättningen, före de senaste förvärvet ligger nettoskuld/EBITDA på runt 3. Samtdigt har räntekostnaderna ökat i än snabbare takt, det senaste lånet för att finansiera Northside har en ränta på 8 %. Amorteringsfritt, men banken kanske också gör bedömningen att skuldsättningen är hög och kräver mer betalt. Det gäller att framtida vinster utvecklats som planerat, annars kan det bli ansträngt.

Beroende av olja och gruvor. Flera av bolagen ligger nära Kanadas stora naturresurssektor; ryckigt med världsmarknadspriser, och inte hållbart för framtiden.

Sammantaget: Decisive har mycket jag gillar, och har en stor fördel i tillväxtpotentialen. Men, jag tycker att de dragit på för snabbt i förvärvstakten. Man borde låtit kassaflödet jobba, och förvärva i en takt som inte kräver lån till allt högre räntesatser. Riskerna ligger i den höga skuldsättningen, men även i branscherna man verkar inom. Vitreous är det finansiellt starkare bolaget, men kan på kort sikt (byggsektorn), och längre sikt (glaset), ligga fel i trenderna. Just nu finns flaskhalsen i glastillgången, och det bör vara den mer trögrörliga av de två huvudfaktorerna som påverkar bolaget. Man bör alltså kunna klara en viss nedgång, utan att det påverkar omsättningen. En ordentlig bygg-/fastighetskrasch kan såklart få betydande konsekvenser.

Decisive måste börja tänka på sin balansräkning, och bygga kassaflöde, och amortera hårt på skulden. I dagsläget ligger de långt ifrån mina investeringsprinciper sett till skuldsättningen.

Jag har valt Vitreous, men har en liten post Decisive i sambons portfölj, och i ett av barnens. Men det här är mycket små poster. Och Vitreous, med hänsyn till den senasre nyheten kommer jag att låta innehavet av Vitrous spädas ut till 4 % av portföljen.

Vad tänker du om bolagen?

tisdag 23 juli 2019

Koti Pizza, bara för magen

På Åland, och dags att skriva om pizza tänker jag när familjen kliver in på Koti Pizzas restaurang i Mariehamn. Och pizza blir det, och smakar riktigt bra gör det. Men lite nyfiken på hur bolaget gått sedan senaste besöket för sådär ett år sen, söker jag och upptäcker att den är avnoterad. Uppköpt av norska Orkla. Och tittar jag på budet, så hade det varit ett bra köp där hösten 2016. Sånt är livet på börsen.

Fortsätter mitt sökande i Singapore och Sydafrika efter prisvärda bolag! De finns, jag lovar.

På återseende i slutet av augusti!

Fortsatt trevlig sommar! //Framtidsinvesteringen 

lördag 15 juni 2019

SCA - dags att öka?


För ett tag sen skrev jag om SCA, och strax efter plockade jag in en liten post i portföljen, med tanken att öka under våren. Sedan har aktien fallit, bl a efter sänkt rek under förra veckan då UBS sänkte från 82 till 68 kr. Men innebär det här köpläge, eller var sänkningen är motiverad? 

Till att börja med: den nordliga skogen (se ”Hard Wood” och ”Soft Wood”) har uppenbara styrkor jämfört med snabbväxande trädslag i sydliga länder. Längre fibrer (ca tre gånger längre) ger framför allt starkare papper, vilket behövs i många produkter (kartonger mm) om pappersproduktens vikt samtidigt ska hållas nere. Forskning och utveckling pågår såklart ständigt, men fibrernas längd är och kommer att förbli en konkurrensfördel. Och SCA har genom sitt ”råvarulager” i skogen såklart en mycket stor konkurrensfördel (och samma sak gäller självfallet för Holmen t ex!) utöver den unika råvara som som den nordiska skogen i sig utgör. Det kan vara värt att ha med sig när man tänker på t ex hur långsamt den svenska skogen relativt sett växer... 

Ett par saker att hålla koll på:

Sjunkande massapriser.  Massapriset ligger historiskt sett på en hög nivå, och är påväg nedåt både i USA och i Europa. Samtdigt verkar inte några större tillskott ske av produktionskapaciteten för Northern bleached softwood kraft (NBSK), som står för runt 90 % av produktionen vid massabruket Östrand, och som nyligen fördubblat sin kapacitet. Det här är dessutom massa som är gångbar i alla möjliga produkter som mjukpapper (alltså toapapper mm), förpackningar, osv, så inte något som bör avta i takt med att tryckpappret konkurreras ut av digitaliseringen. 

Kraftliner får mer konkurrens? Kraftlinern som används som ytskikt i wellpapp är en produkt som ligger helt rätt i tiden. Samtidigt verkar det ske stora utbyggnader av kapaciteten världen över. Råvarans förutsättning i andra delar av världen är som sagt inte helt jämförbar, men även i t ex Ryssland (med jämförbar råvara) sker stora investeringar. För bara någon vecka sedan fattades investeringsbeslut om en mycket stor kraftlinerfabrik i Ryssland som helt klart blir en konkurrent på världsmarknaden. Jag har inte någon fullständig bild, och produktion i olika delar av världen är som sagt inte helt jämförbar, men här bör man dock helt klart kunna räkna med konkurrens, och framför allt, växer kapaciteten mer än behovet?

Analytiker och värdering

SEB upprepade behåll, i sin senaste uppdatering i början av maj (hänvisar till den eftersom jag har tillgång till den analysen), och satte riktkursen 77 kr (76), dvs några kr under dagens kurs. Och man skriver i övrigt:

Stabilisering på den kinesiska massamarknaden och en svagare krona gynnar SCA - men vår neutrala syn på aktien grundar sig i den höga värderingen och att marginalerna har nått toppnivåer.”

Man konstaterar också att första kvartalet var något under förväntan. 

Värderingen är nere i p/e 13-14, men framför allt handlas man nu mot bara 1,3-1,4x eget kapital (p/b). Sedan jag köpte första gången vid runt 83 kr (b-aktien) har företagets marknadsvärde sjunkit med ca 5-6 mdr kr, eller från runt 1,5x egetkapital. Ett annat sätt att se det är att skogen motsvarar runt 60 % av bolagets marknadsvärdering, och då är den dessutom försiktigt värderad. Jag tycker att det ser attraktivt ut och ökade till ca 3 % vid 72,70 kr.

lördag 8 juni 2019

Lätt att bli rik på aktier?


När man följer sociala medier kan man ibland få intrycket att det är väldigt lätt att bli rik på aktier. Bara man hittar den rätta formeln och följer den, så är det bara att skörda. Lite som att skära guld med täljkniv. 

Men aktier är inte enkelt, och det gäller att ha respekt för riskerna. Fråga de som belånade hus och hem på 1920-talet för att köpa aktier i Kreuger & Toll (eller nej, de är nog döda nu), eller de som trodde på Refaat El-Sayed och Fermenta. Eller varför inte de som köpte Framfab kring millenieskiftet? Många blev rika en stund, vissa gick ur i rätt tid och tjänade bra, men många blev också väldigt väldigt fattiga, och stod kvar med bara skulder.

Det är lätt att göra fel. Framför allt om man följer med lemmeltåget och tror att ”the sky is the limit”. Jag har också gjort mina misstag, några av dem har jag skrivit om, och några finns kvar som framtida förlustavdrag. Och jag har lärt mig: nej det är inte lätt. 

Jag tänker i stora drag så här:

1. Aktier är andelar i ett företag, som handlas till ett visst pris utifrån faktiska värden, och förhoppningar. Det är när förhoppningarna blir en för stor andel av värdet som man särskilt måste vara försiktig. Jag undviker därför oftast högt värderade bolag, och jag undviker alltid bolag där det bara handlar om förhoppningar.

2. Låg skuld, starkt kassaflöde. Hög skuld innebär risk, bolag som är högt skuldsatta är mycket mer sårbara i dåliga tider. Erik Penser fick lämna över sina företag till Nordbanken (nuvarande Nordea) inte (bara) därför att banken och staten var elaka, utan därför att han faktiskt var skuldsatt upp över öronen. Ett starkt kassaflöde här och nu, som betalar investeringar och utdelningar minskar riskerna. Och skuldsätt dig inte själv.

3. Förstå vad du investerar i, fokusera på konkurrensfördelar. Följ inte vad andra tycker, gör din egen analys. Köp sådant du förstår. Själv väljer jag t ex bort läkemedel och IT därför att jag vet att jag har lätt att gå vilse där. Och titta på bolagets konkurrensfördelar, och framtidsutsikter. 

Som sagt, aktier är inte lottsedlar, aktier är andelar i företag. Och mer än något annat är det lätt att bli fattig. Historien har visat det. 

torsdag 30 maj 2019

Belimo, schweizaren som inte fick plats


I höstas plockade jag in ett par Schweiziska bolag i portföljen: LEM och Interroll  Båda fantastiskt fina bolag som ligger helt rätt mot dagens trender, och med starka balansräkningar utan nettoskuld, och riktigt fina kassaflöden. Men jag kikade såklart på fler bolag...

I Schweiz finns nämligen långa rader av bolag som dominerar relativt små nischer, och dessutom med balansräkningar och kassaflöden som uppfyller varje kommatecken i mina kriterier. Nackdelen är möjligen att många av bolagen är relativt välbevakade, men samtidigt verkar man inte direkt satsa på att småsparare ska investera; aktier för 1000 CHF (1 CHF=9,50 SEK) och uppåt är inte alls ovanligt.

Det här blev lite en favorit inledningsvis, men det räckte inte hela vägen:

Belimo från landets tyskspråkiga del, med en mycket nischad produktion av ventiler, styrning, och sensorer för ventilation, uppvärmning och luftkonditionering. Knappt halva försäljningen finns i Europa, knappt 40 % i Amerika, och resterande i Asien/Oceanien, som för övrigt är den del av verksamheten som väger snabbast.

Korta fakta 
(1 CHF =9,50 SEK)

Marketcap: 30 miljarder kr
Skuldsättning: nej, nettokassa
Handel: Nordea, på nätet från 1 CHF
Värdering: P/E 37

Vad gör mig intresserad?

Rätt i megatrenderna. Stigande temperaturer, krav på energieffektivisering.  Företaget ligger helt rätt i de här megatrenderna, med nischade produkter som lär bli allt viktigare. Bara en sådan sak som att energiförbrukningen för luftkonditionering skenar när levnadsstandarden i länder som Indien formligen skenar. Ja här har vi lite samma argumentation som för köpet av malaysiska Superlon, som i och för sig inte imponerar så här långt...

Dominerar. Bolaget säger sig vara global marknadsledare, och ha cirka 2/3 av marknaden i Europa, och 1/3 av marknaden i Amerika. Någon siffra anges inte för Asien/Oceanien. Lönsamheten på ROE 20 % är ok men inte fantastik, men bör justeras för den stora kassan Det här talar för att man har kraft i prissättningen.

Innovativt. Man satsar 7-8 % av omsättningen i forskning och utveckling vilket är mycket högt, och i mina ögon positivt för ett bolag som måste vara bäst för att kunna ta ordentligt betalt.



Mycket solid ekonomi. Företagets finanser har allt mina kriterier kräver och lite till. En fantastisk balansräkning, ett riktigt bra kassaflöde, och en ordentlig kassa (på sådär 1,5 miljard kr). Tillväxten är stabil, historiskt inte fantastisk, men trenden är klart positiv.


Vad får mig att tveka?


Växer för långsamt, och dyr - i dubbel bemärkelse. Omsättningen växer stabilt, men långsamt; 5-6 % över både 5 och 10 år (Morningstar). Sett till det är P/E 37 är inte billigt, även om man också här bör justera för den stora kassan. Men man behöver bara gå tillbaka till 2015-16 för att hitta en betydligt med attraktiv värdering på p/e 23-25. 

Anmärkningsvärt är också priset per aktie: 5200 CHF =50000 kr, så det här är inget bolag för småsparare som vill göra månadsinsättningar. Möjligen kan detta hålla värderingen nere, och då är det ju positivt.

Extremt stark valuta. Schweizerfrancen är inte någon konkurrensfördel när man ska exportera. 1970 fick man 4 USD på 1 CHF, kring 2000 nästan 2 USD, idag står de nästan exakt i 1:1.

Stor andel Europa/Amerika. Jag skulle önskat att bolaget hade en större andel av försäljningen i Asien (13-14 %) och andra utvecklingsländer. Man har dock den bästa tillväxten där (13-14 % 2018, 12-13 % 2017), men jag skulle vilja veta om den begränsade försäljningen beror på regionens utvecklingsskede, eller om andra eventuellt dominerar.

Slutsatser
Här är det många rätt: hög kvalitet i bolaget på alla sätt, och framför allt, rätt i megatrenderna. Men prislappen är väl hög sett till tillväxten, och man ligger för tungt i väst, utan att heller ta kliv i annan riktning, Men de finns med på en långsiktig bevakningslista, vid en större krasch kan jag tänka mig att plocka in det här riktigt fina bolaget.

Vad säger du?

lördag 25 maj 2019

Väx där du är bäst!


För ett par veckor sedan grävde jag i den filippinska restaurangkedjan Jollibee. Och jag vill fortsatt påstå att bolaget har något unikt. En marknadsposition som nog inget bolag i branschen har på en marknad av den här storleken. Men när man nu vill expandera satsar man allt mer i väst, och köper en större hamburgerkedja i USA. Hur tänker man då? Ja varför går man in på en marknad, där man inte har några fördelar, och där konkurrensen är stenhård?

Och det här är inte första gången jag ser något sådant. Jag tänker till att börja med på sydafrikanska Famous brands i Gustavs portfölj, som gjorde något liknande i Storbritannien när man köpte en väletablerad hamburgerkedja. Och det gick sådär, om man uttrycker sig försiktigt. Eller vietnamesiska mjölkproducenten Vinamilk, med brutalt fina förutsättningar på hemmaplan, men som också väljer att expandera i USA.


Varför söker sig bolag som dessa till väst? Hur kan de tro att gräset är grönare där? För det är det inte. Inte för dem i alla fall. De har något unikt på sina hemmamarknader, som de aldrig kommer att kunna upprepa eller hitta på mogna marknader.

Vad ska de göra då? Ja som aktieägare, och som en liten sådan, så tänker jag: Stanna där ni är, om ni inte tror att ni kan upprepa samma resa, eller har samma potential på andra marknader. Väx inom er vallgrav. Expandera bara om ni kan hitta något som är nästan lika bra, eller i alla fall bättre än mina alternativ. 
Stanna i Sydafrika, stanna i Filippinerna, stanna i Vietnam. Och för guds skull, börja inte att slåss med McDonalds på deras hemmamarknad!

Men här tror jag att det finns en hake. Sitter man som storägare (och här talar vi i restaurantexemplen om bolag där familjer har stora intressen) så kan man inte lika enkelt diversifiera sig, som när man är en relativt liten privatsparare. Då kan det ligga nära till hands att vilja expandera i andra delar av världen. Det är i bolaget de finns, det är där de har kontrollen. Mitt intresse, mina förutsättningar, och deras, är helt enkelt mycket olika. Och en slutsats kan vara: bolag av den här typen, kanske blir mindre intressanta när de blir större?

Det finns dock de som förstår det här.  Kanadensiska Vitreous Glass, som samlar in returglas, tvättar, och krossar det, och säljer det vidare till glasfibertillverkare, är ett skolexempel på hur man ska göra. Man inser att upplägget är fantastiskt, men att det inte går att upprepa. Hur de än expanderar kommer de inte fixa samma lönsamhet (ROE runt 40 % utan skulder...) och avkastning på kapitalet. Istället för att ge sig ut på sämre äventyr ger de mig runt 10 % i direktavkastning. 

Jag gillar tillväxt. Men gör man det på bekostnad av
kvalitet så är jag inte med. Och det var därför jag avstod Jollibee. 

Hur tänker du?

lördag 11 maj 2019

Jollibee foods - filippin med internationella avtryck (som kan handlas på OTC)


Filippinerna är ett land jag är tudelad till; dels en fantastisk framtidsprognos, dels en galen president i klass med Trump eller värre. Efter massor av funderande har jag ändå bestämt mig för att titta där, men på sådant som befinner långt långt ifrån det som politiken kan störa.

Jag har framför allt tittat på tre bolag, och två blir det inlägg om. Först ut är restaurangkedjan Jollibee, med 70-75 % av omsättningen i landet, och med storstilade expansionsplaner där man tänker lägga hela klotet under sina vingar. Ambitionen är att växa från drygt 4500 restauranger idag, till 8000 till 2022 Och tittar man tillbaka är det här en riktig solskenshistoria, som började på 1970-talet med en glasskiosk, och som sedan vuxit till något som västerländska jättar inte kan drömma om, vare sig hemma eller borta. Historiken är fantastisk, men ser det tillräckligt bra ut framåt för att jag ska vara intresserad?

Korta fakta:

Market cap: ca 60 mdr kr
Värdering (P/E): 39
Handel: hos Avanza till maxcourtage 749 kr, eller via OTC från ca 18 USD

Vad som gör mig intresserad:

Stark marknadsposition på hemmamarknaden. Bolaget har en helt unik position på hemmamarknaden. Med närmare 60 % av marknaden för snabbmatsrestauranger är man kanske så mycket som 4-5 gånger större än McDonalds. Utöver det verkar man ha runt en tredjedel av marknaden för pizza, men där går uppgifterna om marknadsposition isär, och andra aktörer säger sig också vara störst. Dessutom dominerar flera nischer  som kinamat och grillad kyckling. Man är uppenbart en dominerande aktör som är svår att hitta motsvarigheten till, i alla fall i något större land.

Stark tillväxt, stabila finanser. Stabil tillväxt är bara förnamnet. De senaste 10-årsperioden har det i princip genomgående handlat om tvåsiffrig tillväxt av omsättningen. Över 5 år har omsättning vuxit i genomsnitt 15 %, och vinsten 12 % (Morningstar). Balansräkningen är stark, och nettoskulden minimal. Kassaflödet är starkt, men finansierar inte riktigt förvärv, investering i nya butiker, ökat rörelsekapital, och utdelning. Avkastningen på eget kapital (ROE) ligger på knappt 20 %. Så långt check på mina kriterier.



Vad som gör mig tveksam:

Hög värdering, fallande marginal. Smakar det så kostar det (ofta), och i det här fallet får man som sagt betala runt p/e 40. Ser man över tid så är det ungefär där den har handlats (Morningstars siffror för 2013-19). Samtidigt har marginalen på senare år pressats. Även om det inte är några dramatiska förändringar, så väcker det såklart frågor inför framtiden.

Växer utanför vallgraven? Det unika finns på hemmamarknaden, men nu växer ambitionerna på andra marknader. En strategi är att etablera sig med Jollibee-restauranger i städer world wide med stora filippinska befolkningar. Den köper jag! Det är innanför samma vallgrav, bara lite utspridd. Likaså köper jag att de väljer att expandera i regionen, dvs i Sydostasien. Här kan de mycket väl ha en lokal kunskap som ger fördel, och ett varumärke som väcker intresse. MEN, jag känner mig högst tveksam till att man expanderar i USA genom att förvärva lokala aktörer. Köpet av Smashburger, en inte obetydlig aktör, innehåller inger unikt alls! Och jag tänker direkt på sydafrikanska Famous Brands i Gustavs portfölj, som gjorde något liknande i Storbritannien. Inte så lyckat.

Redovisar inte per land eller region. Bolaget skär sin redovisning geografiskt mellan hemmamarknad och internationellt. Och man redovisar bara omsättning och tillgångar för segmenten, inte någon typ av vinst. Det här gör mig lite orolig eftersom marginalerna som sagt pressats på senare tid. I vilken mån handlar det om att marginalerna är sämre när man expanderar internationellt? Har de något de vill dölja?

Slutsatser

Ett fantastiskt fint bolag, men sammantaget räcker det inte riktigt. Värderingen är för hög, och jag ogillar starkt att man växer utanför vallgraven. Dessutom, förväntningarna är för höga, och kommande år verkar inte bli fantastiskt. Stannar kvar på bevakningslistan och kan åka in i portföljen vid en större dipp eller krasch, men inte nu.

lördag 4 maj 2019

När kan man näthandla (fler) exotiska aktier?


Många avstår aktier i exotiska länder, av olika skäl. Man kan såklart göra det för att man inte tror på det, inte vågar, tycker det är läskig med olika valutor, eller för att skatterna blir mindre gynnsamma. Men det är i huvudsak inte den bild jag får av några egenhändigt utlagda twitterfrågor.

När jag nyligen ställde frågan om hur man (geografiskt) begränsar sin handel, så svarade hela 72 % svarade att de bara handlar aktier på nätet. När jag senare ställde frågan om varför man inte handlar aktier på exotiska marknader svarade 60 % att det beror på höga kostnader för courtage och växling. 1/3 angav att det är för att de inte gillar telefonhandel.



Höga courtage, eller dyra fonder? Samtidigt kan nog de flesta tänka sig att investera i Emerging Markets-fonder. Bortser man från rena indexfonder, som man kan få för några tiondels procent i förvaltningsavgift, och tittar på sådana som inte har Tencent, Allibaba, Samsung, eller Taiwan Semiconductor, som topp 3 innehav, så börjar årsavgifterna på runt 1,5 %. (Ja intressant nog ser även dessa många gånger väldigt indexnära ut...)

Ett räkneexempel: redan en portfölj på 250 000 kr, som placeras i en aktiefond med 1,5 % i förvaltningsavgift, kostar 3750 kr per år. Det motsvarar 5 transaktioner hos Avanza med maxcourtage, om vi bortser från valutaavgiften. (Och nej, jag är inte köpt av Avanza, och ja, jag tycker att det är för dyrt!)

Ok, den portföljen är kanske väl liten för att börja göra sådana affärer. Men det krävs ingen mångmiljonportfölj för att det ska vara hanterbart att ha några exotiska och dyrköpta innehav. Om man är långsiktig vill säga. Och vill man inte det, kan man komma långt redan på att handla exotiskt via USA (ADR digitalt, OTC på telefon) eller Tyskland, som Gustav skrev om förra helgen. 

Det är lätt att fastna vid courtaget, och man ska såklart inte lägga för mycket där. Men de gäller att komma ihåg att det är en aktie man köper, en andel i ett företag, till en viss prislapp. Värderingen behöver inte ligga särskilt mycket fel för att ett (för) högt courtage ska vara värt att betala, eller i alla fall överväga. Hur skulle du t ex tänka om du skulle köpa en begagnad bil: köpa den hemma i stan för 40000 kr eller åka 20 mil och få den för 30000? Lite mer besvär, och vissa omkostnader (tanka bilen för 750 kr!), men på totalen sannolikt betydligt billigare. Ungefär så ser jag det med investeringar också! 

Fler marknader digitalt! En slutsats av min högst ovetenskapliga twitter-enkät kan vara att telefonhandel i sig är en tröskel, oavsett om courtaget är några tior eller det handlar om hundralappar. Degiro har finns där och har förstått det (och även om jag inte känner mig helt bekväm med att handla där har jag startat ett konto!). Avanza, och andra: det finns ju många välfungerande börser världen runt som skulle kunna kopplas på för näthandel. Är det något ni funderar på? Eller är det fonderna ni fastnat för, som alla andra banker?

lördag 6 april 2019

Kri Kri milk - yoghurt ska vara grekisk!


Först, tack till twittraren Andrew Tutt-Wixner som kom upp med det det här grekiska uppslaget! Ett land som man kanske borde tittar mer på, men som i de screeningar jag ändå gjort, aldrig kommit upp med något intressant.

Men det här var intressant: Kri Kri milk, med yoghurt och glass på produktlistan. En av de största producenterna i Grekland, men ändå ett relativt litet företag med en omsättning på bara runt 1 mdr kronor, där 2/3 säljs på hemmamarknaden. 70-75 % av försäljningen är yoghurt av olika slag, resten är glass.

Korta fakta



Omsättning: ca 1 mdr kronor (9 mån 2018)
Marketcap: 1,7 mdr kronor (vid aktiekurs 4,95 euro)
P/e: 16
Handel: på börsen i Aten, och lyckas bara handla via Avanza (courtage från749 kr). Notering i London finns, men handeln är obefintlig


Det här gör mig intresserad

Defensivt bolag med rimlig värdering. Jag har en stor förkärlek för defensiva bolag, med rimlig eller bra värdering. Sett till helheten ser Kri Kri mycket prisvärt ut; defensivt bolag, klarade greklandskrisen bra, god lönsamhet, en av de ledande aktörerna, tar marknadsandelar, tvåsiffrig tillväxt de senaste 2 åren, till p/e 15-16. När jag börjad analysera bolaget ännu något lägre.

Moat i Europa. God lönsamhet har ofta en förklaring, och Kri Kri redovisar ca ROE 20 % trots att man saknar nettoskuld. Tittar man på konkurrensfördelarna på hemmapan så är man ”bara” näst största aktören sett utifrån segmenten glass och yoghurt, men man är ledande inom nischen barnyoghurt med närmare 40 % av marknaden. Man dominerar också tillverkningen till butikskedjornas egna varumärken, och sammantaget står man för runt 1/4 av yoghurten som säljs i Grekland.

Snabbast växer dock exporten, och detta genom att man lyckats fånga allt fler livsmedelskedjor runt om i Europa.  Det som kan göra den nischen särskilt intressant är att Grekland de senaste åren haft stor framgång i sin kamp för att grekisk yoghurt ska vara tillverkad just i Grekland. Redan 2013 beslutade Storbritanniens högsta domstol att amerikanska Chobani inte får kalla sin grekiskliknande yoghurt för ”Greek”. Nu är det ”Greek Style” som gäller.

Även inom EU finns regler som gör att bara grekisktillverkad yoghurt får kallas grekisk. Så sent som i februari har Tjeckien, där frågan varit särskilt aktuell, inkommit med förslag till EU-kommissionen om hur lagstiftningen kan uppdateras. Sen verkar det inte som att alla följer reglerna, här hemma är livsmedelsbutikernas kyldiskar fulla med svensktillverkad ”grekisk”’yoghurt (och för all del även turkisk). På sportlovsresa i Frankrike nyligen var det  samma sak, fullt av ”Grekisk” yoghurt tillverkad i Frankrike. När EU-kommissionen nu drar tumskruvarna, så borde potentialen för riktig grekisk yoghurt växa!



Starka finanser. Finanserna är starka och bolaget har nettokassa. Kassaflödet betalar normalt investeringar och utdelning. Och OBS! att 2018 är för 9 månader. Utvecklingen det senaste två åren har varit mycket stark, och det handlar om både om ökad export (39 % efter 9 månader), och inhemsk försäljning (10-12 %). Och både glass och yoghurt. Tittar man historisk var 2014-16 förlorade år, men detta sammanfaller ju också med Greklands mycket svåra ekonomiska problem. 

Familjeägt. Familjeägt till 75 % talar för långsiktighet. Generellt har jag mycket goda erfarenheter av familjeägda innehav.

Det här får mig att tveka 

För stor andel ”no brand”? Företaget är stora inom ”legotillverkning” av yoghurt utan varumärke, och står för runt 3/4 av den produktionen för den grekiska marknaden. I Europa har man det som något av en expansionsstrategi. Lätt att ta sig in och växa (vilket man lyfter fram som en strategi), men också lätt att snabbt tappa stora volymer? Eller räcker den konkurrensfördel man har i att vara en av de stora producenterna i Grekland, som därmed också får kalla sina produkter grekisk yoghurt? Lönsamheten talar ju också för att det finns kraft i prissättningen

Brexit och Grexit. Under greklandskrisen talades det i bland om grexit, dvs att Grekland skulle tvingas lämna EU eller i alla fall valutaunionen. Långt framskridna planer fanns t ex  på att återinföra den gamla Drachmern, med en stor devalvering som följd. Det är långt bort just nu, men man ska aldrig vara säker på något när man kommer till Grekland och ekonomi. Och en sådan utveckling med en devalvering på tiotals % skulle såklart vara förödande för investeringen. 

Närmare till hands ligger då Brexit som ju är mer än aktuellt. Ett brittiskt utträde utan någon form av handelsavtal, skulle såklart kunna slå hårt mot bolaget som har en betydande export till Storbritannien (15 % av omsättningen 2017).

Kundfordringar med dålig kvalitet. Företaget har betydande kundfordringar med dålig kvalitet, och har återkommande tvingats till inte försumbara nedskrivningar. De senaste 9 månaderna handlar det t ex om cirka 700 tusen euro som belastar resultatet, samtidigt som vinsten är 10,6 miljoner. Och man har tvingats till nedskrivningar på miljonbelopp de senaste åren. Både nu och historiskt handlar det om inhemska grekiska fordringar, så Greklands knepiga ekonomi gör sig påmind i företagets finanser.

Sammanfattningsvis. Mycket intressant: fint starkt växande defensivt bolag till en mycket rimlig värdering. Man klarade greklandskrisen fint, och man har en mycket intressant nisch i äkta grekisk yoghurt när EU-kommissionen skruvar åt tillämpningen av att grekiska yoghurt ska vara tillverkad i Grekland. Jag har köpt.

lördag 23 mars 2019

SCA eller Holmen - undervärderad skog och mycket på köpet. Vilket skogsbolag ska jag välja?


Har framtidsinvesteringen tappat tron på sin exotiska strategi? Nej, absolut inte, men i ett läge då den svenska kronan befinner sig på historiskt svaga nivåer mot både USD och Euro gäller det att tänka till. Jag tror nämligen inte att USD långsiktigt kommer att handlas på över 9 kronor, och Euron på runt 10,50 kr. I det läget har jag skannat stockholmsbörsen på intressanta exportbolag, ja för just de är ju dessutom vinnarna på den svaga kronan.

Jag landar på pappers- och massaindustrin, det kanske svenskaste svenska när man kommer till investeringar. Och dessutom mycket stabila och långsiktiga sådana, med tydliga vallgravar. Inte minst handlar det om mycket stora investeringar, och tillgången till råvara.

Sektorn är inte bara långsiktig, den ligger också helt rätt i tiden sett till hållbarhet, energi, och klimat; trä som ersätter betong, papper och kartong som ersätter plast, och bioenergi (i olika former) som ersätter fossila bränslen. Även om det inte synts på bloggen har jag historiskt ägt ett antal olika skogsbolag, även om det nu är några år sedan.

Jag sorterade inledningsvis bort StoraEnso, eftersom jag vill ha en tydligt svensk tillgång här. Jag sorterade också bort BillerudKorsnäs, med intressanta produkter och fina tillväxtförutsättningar, men med i mina ögon en allt för hög skuldsättning. SCA eller Holmen framstår för mig som mest intressanta. Kanske därför att de är försiktiga, och lite av värdecase.

Först lite kort om de båda bolagen:

Svenska Cellulosaaktiebolaget, SCA 
Den kvarvarande och betydligt mindre delen av det gamla SCA, när hygiendelen bildade eget under nya namnet Essity. Jag är idag lika kritisk till delningen som jag varit tidigare  Kombinationen av stora skogstillgångar och innovation/tillväxt var oslagbar, även om vinstmultiplarna såklart inte blir så häftiga med en skogsareal motsvarande hela Belgien i balansräkningen.

SCA är norra Europas största privata skogsägare med sina 2,6 miljoner hektar. Verksamheten är bred, med hela kedjan från skog till papper inkl. virke och pappersmassa, men når inte längre lika långt i förädlingskedjan som tidigare. Inom segment papper finns både kraftliner och tryckpapper. Det förstnämnda, som utgör ytterskiktet till wellpapp, bör vara en framtidsprodukt, medan tryckpapper är på väg ut. Finanserna är starka. Skuldsättningen är inte anmärkningsvärd sett till investeringsbehoven. Aktiepappa gjorde nyligen en läsvärd genomgång av bolagets historia.

Holmen
Holmen är också en stor skogsägare med 1,3 miljoner hektar. Annars finns i portföljen bland annat trävaror, tryckpapper, men kanske mest intressant kartong inom premiumsegmentet. Det sista borde ligga helt rätt utifrån ett hållbarhetsperspektiv, när vi går bort ifrån plast. Men det går lite trög, och vinsten inom segmentet har pressats på senare år. Balansräkningen är dock riktigt stark, och man får en fin utdelning.

Jag lutar åt SCA, av några olika skäl:

Skogens värdering. Både SCA och Holmen förefaller vara relativt försiktiga i sina värderingar av skogstillgångarna. SCA värderar sin skog till drygt 32 miljarder, vilket motsvarar ca 12-13000 kr per hektar. Holmen värderar sina 1,3 miljoner hektar till cirka 18 miljarder, vilket motsvarar drygt 14000 kr per hektar. Detta kan jämföras med BillerudKorsnäs nyligen genomförda affär med Bergvik timmer, där skog förvärvades för 18000 kr per hektar. Då ska tilläggas att den senare skogen ligger något längre söderut i genomsnitt, och därmed kanske bör ha något högre värdering. 

Genom åren har analytiker gjort bedömningen att det kan handla uppenbara undervärderingar, för både SCA  och Holmen. Med värderingar på 1,4-1,5 gånger eget kapital (P/B), och försiktig värdering på skogen, ligger nog i alla fall SCA i praktiken nära en värdering på eget kapital. Och då får man en hel del på köpet.

Bättre tillväxtförutsättningar. Hos SCA finns inte minst kraftlinern som växer med t ex ökad e-handel och behov av fler kartonger. Bolaget har flera utbyggnadsplaner, medan Holmen bara talar om att effektivisera och få ut mer av befintlig verksamhet. Det här överensstämmer också med min bild att SCAs verksamhet ligger lite bättre till i förhållande till dagens megatrender.  SCA delar också ut något mindre (ca 1/3 av vinsten) än Holmen (ca hälften), vilket skapar bättre förutsättningar för expansion. Prognoserna på 4-traders bekräftar bilden.

Mer innovativa i att möte hållbarhetsutmaningarna. SCA förefaller ha större ambitioner för att hanteringen av massaproduktionens biprodukter, som kan återanvändas som bränslen. Företaget har t ex ett projekt tillsammans med ST1 om att raffinera s k tallolja till biodrivmedel, och man har också inlett en miljöprövning för att kunna tillverka biodrivmedel vid massafabriken Östrand.

Aktiepappas sätt att beskriva bolagen som att man köper (bara) skog och får en hel del på köpet, är också ett illustrerande sätt att beskriva bolagen på. I det racet idag vinner SCA där man får ge drygt 21000 kr/ha, mot drygt 26000 kr/ha för Holmen.

Har du skogsbolag i portföljen? Vilket bolag är din favorit?