Concepcion industrial - ska inte kyla ner portföljen

Tog en titt på filippinska börsen igen, och landade på detta bolag: Concepcion Industrial. Tidigare ofta omskrivet, men nu lite i skuggan efter några lite svagare år... Värderingen har dock kommit ner till nivåer nära eget kapital samtidigt som bolaget har en stark position, i ett intressant land, i en intressant bransch. 

Verksamhet

Concepcion bedriver i huvudsak verksamhet inom tre områden: luftkonditionering, kylar och hissar. Kort sammanfattat: för luftkonditioneringar, som för några år sedan dominerande med 2/3 av omsättningen, drivs produktion i joint venture med amerikanska Carrier som också kontrollerar varumärket Toshiba. Samarbetet med Carrier sträcker sträcker tillbaka till 1962, då Concepcion fick en licens att sälja Carriers luftkonditioneringar i Filippinerna. Man bildade senare, under slutet av 1990-talet, ett joint venture som inkl produktion. Concepcion kontrollerar 60 % av den verksamheten och man betalar en mindre royalty för nyttjandet av Carriers tekniska lösningar. Fabrikslokalerna ägs inte, men hyrs av ett bolag som jag uppfattar kontrolleras av Concepcions huvudägare. 

Kylarna som också innefattar egen produktion ägs till 100 % av bolaget. Utöver tillverkning under eget varumärke, tillverkas kylar under varumärket Kelvinator som ägs av svenska Electrolux. Hissverksamheten drivs i Joint Venture med OTIS, och Concepcion kontrollerar 51 % av verksamheten som jag uppfattar inte inkl. någon produktion. Man har också ingått ett samarbete med kinesiska Midea, ett av världens största företag inom vitvaror, som breddar produktutbudet. 

Korta fakta:

Marketcap: 6 miljarder filippinska pesos = 1,2 mdr SEK (vid ca 16 pesos)

Börs och courtage: Filippinerna, från 749 kr hos Avanza i vanlig depå

Värdering: p/e 24-25, p/b 1,3

Direktavkastning: ca 3 %

Marknad och marknadsposition

Luftkonditionering. Den filippinska marknaden skiljer sig från andra länder i regionen och domineras av fönstermonterade system (ca 60 % av enheterna 2019), i huvudsak av enklare typ med fast kompressorshastighet. De inhemska producenterna, däribland Concepcion, förefaller fokusera där, eller har i alla fall gjort det tills helt nyligen. I den senaste årsredovisningen lyfter man dock särskilt fram att man att släppt flera nya varvtalsreglerade system som också är mer energisnåla. Den totala marknaden minskade kraftigt mellan 2019 och 2020, och återhämtade sig sedan svagt till 2021 då det såldes 822 000 enheter i landet. Concepcion har en produktionskapacitet på ca 500 000 enheter per år.  

För ca 10 år sedan (2013) hade bolaget 37 % av marknaden för luftkonditioneringar i Filippinerna, närmast följda av Panasonic med 25 %. En en rapport från 2019 ger varumärken de tre största varumärkena som bolaget marknadsför (Carrier, Condura och Midea) 25 % av marknaden, och då är inte Kelvinator (Electrolux) och Toshiba (Carrier) inräknade då de inte specificeras. Tyvärr är det utifrån bolagets redovisning svårt att räkna om till någon mer färsk marknadsandel då man skär försäljningen enbart i privat och kommersiell för hela sin försäljning. Tillväxten de närmaste åren bedöms till ca 5 %.

Kylskåp. För 10 år sedan hade bolaget en marknadsandel för kylskåp på 25 %, och då tätt följda av Panasonic. Marknaden beräknas växa med 5 % per år de närmaste åren.  

Ägande och ledning

Bolaget ägs till 70 % av familjen Concepcion, samma familj som är huvudägare till livsmedelsbolag RFM som funnits i portföljen ett antal år. VD är i 60-årsåldern och är tredje generationen sedan bolaget bildades i början av 1960-talet. På ägarlistan finns också flera fonder från Grandeur Peak och Swedbank EM small cap, fonder jag håller ett extra öga på

Finanser och lönsamhet

Bolaget har en stark balansräkning med nettokassa och drivs konservativt. Kassaflödet har varit negativt under 2021-2022, bl a pga större lager, men har utvecklats positivt under början av 2023. Lönsamheten (ROE) har sjunkit kraftigt de senaste åren, från 25-30 % eller mer ett par år före pandemin till nu några enstaka procent. Jag uppfattar det som att det inte enbart handlar om pandemin, men mer om det lite längre ner. 

Momentum

Luftkonditioneringarna växte kraftigt under första halvåret, och starkast under andra kvartalet. Totalt växte omsättning i Q2 med ca 20 %, vinsten dock med bara ca 10 %. Marginalerna verkar pressas av hårdare konkurrens och man talar om promotions. Noterbart är också att minoritetsägarnas vinst sjönk, om än marginellt, och där väger joint venture med Carrier tungt. Konkurrensen är helt klart närvarande och jag uppfattar det som om marginalen för luftkonditioneringarna är pressad. 

Risker 

Miljökrav och ökad konkurrens? Bolagets marginaler var vikande redan ett par år före pandemin. Och tittar man i nutid så förefaller konkurrensen tuff. Bolaget har som sagt haft sin tyngdpunkt inom fönstermonterade AC-system med fasta varvtal och i regel större energiförbrukning. Men har man trots VD:s analys av marknaden inte ställt om tillräckligt snabbt mot mer energieffektiva system? Har man lite underskattat utvecklingen mot mer energieffektiva system, och därmed placerat sig i en mindre gynnsam position? Och kan läget bli ytterligare utmanande med större krav på energieffektivitet? Inom ASEAN pågår f n ett arbete med att ta fram gemensamma rekommendationer.

Sammanfattningsvis

Ett bolag med stark historik och långa samarbeten med världsledande aktörer, som har några tyngre år bakom sig. Det märks också i marknadens intresse med en värdering som sjunkit ner mot eget kapital och numera en total avsaknad av analytiker som följer. Även om lönsamheten inte kommer tillbaka till de höjder man nådde ett par år före pandemin, visar de senaste kvartalen på en stark återhämtning, när effekterna från pandemin ebbar ut. Jag tror på att det här kan vara en god investering, behovet av luftkonditionering formligen exploderar i Asien de närmaste årtiondena när temperaturerna stiger och medelklassen samtidigt växer. Här har vi ett bolag med både marknadsposition och starka samarbeten. Varumärkena, samarbetena och närvaron finns där. Och på kort ser jag goda möjligheter för en återhämtning, även för aktiekursen. Jag har köpt in mig mef motsvarande ca 4 % av portföljen. 

Zimbabwe - och ett företag som heter Cafca

När jag såg en tråd på twitter om Zimbabwes börs kunde jag inte låta bli att återuppväcka ett gammalt inlägg från sommaren 2020 som jag aldrig publicerade...

Zimbabwe har nog inte gått någon förbi. Och framför allt har nog inte många missat den förra presidenten Robert Mogabe, korrumperad och tragisk är nog två ord som beskriver honom rätt väl. Allt började så bra, som frihetskämpe mot apartheidregimen i det gamla Rhodesia, och rätt agerat hade hans historiska eftermäle kunnat likna Nelson Mandelas. Men kort sammanfattat: allt gick fel. Kring millenieskiftet hade det gått så långt att han började expropriera lantegendomar från vita jordbrukare, och det hela slutade med hyperinflation a la Tyskland på 1920-talet, som resulterade i att USD infördes som valuta. Ytterligare några år senare tvingades han själv bort från makten, och många trodde då (eller hoppades?) att detta skulle vara början på något annat - men inte. I slutet av 2018 kastades landet åter in i en katastrof när den zimbabwiska dollarn hastigt återinfördes... Och i juni gick man så långt att USD förbjöds. Därefter lyckades man trycka ner inflationen stegvis, och under 2021/22 var man nere på 20-25 %, men sedan ett år tillbaka har det börjat skena igen, och nu i juni var inflationen 175 %!

Landet styrs fortfarande av Mugabes gamla parti, och mycket talar för att det fortsätter så även efter valet i augusti i år. 

Ett företag som heter Cafca. I mitt letande efter bolag i Sydafrika stötte jag för ett par år sedan på något som först såg fantastiskt intressant ut. Cafca (!): Zimbabwes enda kabeltillverkaren, noterad i Sydafrika. Under alla år med dollar (och det är nästan 10 år, som dessutom sammanfaller med bolagets notering i Sydafrika) hade bolaget tjänat pengar. 

Under större delen av perioden dessutom (inte minst på slutet) med riktigt god lönsamhet, eller ROE en bra bit över 20 %. Och detta trots att bolaget var skuldfritt.  Idag 2023 ser bolaget fortsatt grymt lönsamt ut, tilläggas ska dock att jag inte alls har grottat i siffrorna mer än jag konstaterat att man fortsatt verkar vara skuldfria, vad det nu spelar för roll med dagens inflationstakt...

I Zimbabwe ser bolaget inte exceptionellt billigt ut, och i Sydafrika handlas handlas aktierna sådär vartannat år. Någon lyckosam värdeinvesterare  (?) lyckades dock i mars komma över några aktier till p/e 0,1. Bra jobbat får man säga! Lyckas hen kränga dessa på Zimbabwes börs pratar vi avkastning! 

Skämt åsido, tycker ändå att det finns några lärdomar att ta med. För när allt kommer omkring har uppenbart det här bolaget gjort något rätt: 

1. Det går att tjäna pengar nästan varsomhelst. Kan man tjäna pengar även under Mugabes sista år vid makten, ja då kan man tjäna pengar nästan varsomhelst. Har man bara en god affärsidé, och en ledning som vet vad de gör.

2. De finansiella regelverken och den politiska förutsägbarheten måste finnas där. Och det är många länder som inte lever upp till, inte minst många länder i Sydamerika, och nästan alla i Afrika. 

3. Sydafrika är intressant. De finansiella regelverken finns där, och politiken är hyggligt förutsägbar sedan Ramaphosa tog över som president. Däremot måste man såklart mycket noga följa den politiska och ekonomiska utvecklingen, inte minst den höga skuldsättningen. Samtidigt finns det massor av lågt värderade, framför allt mindre bolag, på börsen  på börsen Johannesburg. 

Portföljuppdatering i maj 2023

Inser att det var väldigt länge sedan jag gjorde en uppdatering, oktober om man bortser från årssammanfattning! Och massor har hänt! Men först, året har inte börjat så starkt, ligger just nu runt 0. Och det kan sammanfattas med: 1. Ligger tungt, kanske för tungt (?) i livsmedelsbolag som generellt har haft en utmanande tid med stigande råvarupriser. 2. Valuta, och det handlar mest om den sydafrikanska randen som tappat stort på sistone, och det handlar om energin och även ev vapenaffärer med Ryssland. Sen har vi den egyptiska valutan som påverkar bara ett bolag (integratod diagnostics), men där valutan helt har kollapsat. Det här förklarar också till stor del varför andelarna i framför allt Italtile och Integrated Diagnostics minska kraftigt. Inga försäljningar har gjorts där.

Sålt och minskat

Sålt Gotlandsbolaget (SE). Gotlandsbolaget noterades i slutet av 2022, och gjorde en fin resa direkt och steg ytterligare när analyserna bl a konstaterade att det fanns dolda värden, vilket ju egentligen inte borde varit någon nyhet. Jag drog efter det slutsatsen (i månadsskiftet jan/feb) att noteringen var triggern som realiserade värdena och att värdet kommit till en nivå där potentialen inte längre var så stor. Så jag  släppte bolaget på ca 2135 kr i snitt. Eller ja, jag har en (!) aktie kvar för att kunna gå på bolagsstämman! Sammantaget gjorde jag drygt 57 % sedan 2018 inkl (de små) utdelningarna. Tyvärr låg den i depå eftersom inget annat gick medan bolaget var onoterat.

Sålt Seibu Electric (JP). Fint värderat litet japanskt industrikonglomerat med tre ben. Utgjorde bara en dryg procent av portföljen och jag behövde bestämma mig för om jag skulle öka eller lämna. Det avgjordes av att tillväxten fanns i Kina och framför allt mot en större kund. Jag gjorde ca 16 % inkl utdelning under deras år jag ägde.

Minskat i Primeserv (ZA). Ett mycket litet bemanningsföretag i Sydafrika med fantastiska nyckeltal i förhållande till värderingen. Jag minskade då den nya revisorn valde att kliva av efter bara ett år och utan att man hade en ny. Man var dessutom sena med årsredovisningen i somras och det fanns vissa historiska småslarv i bokföringen som rättades. Efter att ny revisor tillsatts och man kom med nyhet att förvärv är på g så ökade jag, men sammantaget har jag minskat något.

Köpt och ökat

Köpt Champion Pacific (ID). Tillverkare av framför allt läkemedelsförpackningar, och som jag redan skrivit om. 

Köpt Scandbook (SE). Svenskt värdecase som trycker böcker, framför allt pocketböcker. Kommer inte göra någon analys utan nöjer mig med att konstatera att böcker inte drabbats lika mycket av digitaliseringen som jag trott. Trevligt att ha i alla fall ett svenskt bolag i portföljen!

Köpt RFG Holdings (ZA). Det senaste köpet, som jag också skrivit om, och som kom in i portföljen nu senare under våren.  Aktien fortsatte att gå svagt även efter att jag köpt, men har återhämtat som efter stark uppdatering nyligen.

Vad gör jag nu?

Väldigt lite tyvärr. Mycket annat i livet tar tid just nu, bl a lägger jag endel fritid på en familjeverksamhet. Hoppas få lite tid under sommaren och hitta något case som breddar portföljen branschmässigt.

Allt för nu!

RFG Holdings - en sydafrikan till

Jag hamnar ofta i Sydafrika när jag letar bolag. I få länder där det går att handla från Sverige kan man hitta så många lågvärderade bolag med hög kvalitet och fantastisk lönsamhet. Det bolag som nu åkt in i portföljen, livsmedelsbolaget RFG Holdings, har jag haft på bevakning ett par år, men det har fallit på en för hög skuldsättning. Nu har skulden kommit ner något, men vinsten har också ökat, och bolaget närmar sig nu min tumregel nettoskuld/EBITDA <1. Man är inte riktigt där än, men det räckte för mig den här gången, eftersom det också handlar om ett mycket defensivt bolag. 

Verksamhet. Bolagets historia går tillbaka till början av 1900-talet med en ursprunglig historia i konserverad frukt och mjölk. De verksamheterna finns fortfarande kvar men bolaget beskrivs bäst som ett förvärvsbygge, noterat sedan  2014. 

Tyngdpunkten finns inom konserverade produkter (longlife), där vi hittar bl a konserverade grönsaker, konserverad frukt, juicer, sylt/marmelad och konserverat kött. Den här delen utgör tyngdpunkten inom verksamheten med ungefär halva bolagets omsättning och då på de regionala marknaderna. Här står egna varumärken för ungefär 3/4 av omsättningen. Dessutom exporterar man framför allt fruktprodukter, inte minst konserverad frukt, globalt. Det andra benet är färsk mat, där hittar vi bl a pajer, färdigrätter, bakverk, och här står private label för ungefär 3/4 av försäljningen

Bolaget i korthet:

Börs: Sydafrika
Värdering: p/e 6,5 vid 8,80 rand, p/b 0,7-8 eller 0,9 justerat för Goodwill
Marketcap: 1,3 miljarder SEK
Courtage/handel: SEB från 350 kr, Avanza från 749, båda i depå och genom telefonhandel. Pareto 500 kr och möjligt i isk.

Marknadsposition. Som producent är man nr 1 inom konserverad frukt (ca 50 %), sylt (ca 50 %) och konserverat kött (80 %). Därutöver är man nr 2 inom konserverade grönsaker (ca 20 %) och fruktjuice (25-30 %). Sett till varumärken är man nr 1 (med varumärket Rhodes) inom konserverad ananas (drygt 50 %) och konserverade tomater (knappt 30 %). Man är också nummer 1 ett inom corned meat  (med varumärket Bull Brand) med ungefär 2/3 av marknaden. 

Ägande och ledning. Bolagets ägande domineras av institutionella placerare, drygt 37 % av aktierna kontrolleras Capitalworks Private Equity och 20  % av Old Mutual. Det tidigare VD:n (som avgick 2021 och lämnat styrelsen i slutet av april) kontrollerar drygt 6 %. Nuvarande VD äger ungefär 1 % och finansdirektören, ungefär det dubbla. VD och CFO har krav att äga motsvarande 200 % respektive 100 % av sin fasta ersättning. 

VD och CFO har fasta  ersättningar på drygt 5 respektive 3 miljoner rand var. Därutöver tillkommer resultatbaserad ersättning, under 2022 ungefär lika mycket. 

Finanser och värdering. Bolagets balansräkning är bra om än inte fantastisk. Skuldsättningen är i mina ögon på gränsen till för hög (se nedan), men har betalats ner och har fallit från 2,7x EBITDA till 1,3x sedan 2018. Kassaflödet i övrigt använts till stor del för investeringar och 1/3 av vinsten delas ut. Värderingen är p/e ca 6,5 (vid kurs 8,8 rand) och p/b ligger på 0,7-0,8 eller 0,9 justerat för Goodwill. ROE är tvåsiffrigt men inte mycket mer så inte fantastisk.

Utvecklingen för de senaste 5 månaderna är dock något svagare. Bl a var exporten boostad av försäljningen av konserverade persikor pga dålig skört i Grekland. Bolaget är som många bolag också pressat av inflation, och specifikt för Sydafrika, elförsörjningen där man dock satsar på solceller. När man läser uppdateringen ska man notera att jämförelseperioden är en vecka kortare än föregående år. Det motsvarar ca 4 % av tiden!

Risker 

Sydafrika. Landet i sig är instabilt och politiken är minst sagt stökig. Detta är knappast någon nyhet. Men tittar man på bolagen så ser det annorlunda ut, kanske är det också så att de lokala aktörerna slipper undan en hel del konkurrens av just samma anledning. Dessutom är massor inprisat. Fantastiskt fina bolag som detta som värderas om de vore nästan konkursfärdiga. Men visst år det en risk här och inte minst i elförsörjningen som havererat. 

Två stora kunder. Två kunder stod för 10 % eller mer av omsättningen, varav den ena förefaller vara Woolworths. Jag skulle vilja veta hur stora dessa kunder är. 

Skuldsättning. Bolaget har på gränsen till för hög skuldsättning. Jag har haft bolaget på bevakning under en längre tid, men det har tidigare fallit på just skuldsättningen. Nu är man nästan nere på nettoskuld/EBITDA på 1, och prognosen talar för att man snart är där. MEN, bolaget har som sagt en historik med högre skuldsättning, och man har haft en förvärvsdriven strategi. Så, drar man iväg i skuldsättningen igen så säger jag tack och hej. 

Förra vd:n lämnar styrelsen. Kanske rimligt men kan ändå väcka något litet frågetecken?

Sammanfattningsvis 

Ett rimligt eller t o m lågt värderat livsmedelsbolag med mycket starka och stabila marknadspositioner. Bolaget har gått svagt på börsen på senare tid och tittar man historiskt så ser värderingen mycket attraktiv ut. Jag har köpt in mig med ca 6 % med en genomsnittskurs lite över 9 rand. På den negativa sidan lägger jag framför allt att bolaget inte är familjeägt utan kontrollerat av institutionella ägare. Förutom det och den något för höga skuldsättningen har bolaget det jag söker. 

Champion Pacific - en riktig (hidden) champion?

Så var det dags att titta i Indonesien igen! Denna gång ett utpräglat, litet värdecase: Champion Pacific! 

Verksamhet 

I huvudsak specialförpackningar, och i huvudsak mot läkemedel (85 % av omsättningen); förpackningar för tabletter, tillverkade av plast och aluminiumfolie, men även förpackningar för livsmedel och kosmetika. Verksamheten  bedrivs  genom dotterbolaget Avesta packaging som man äger till knappt 80 % och som äger ett dotterbolag med snarlik inriktning. Ja Avesta väckte tankar på svenska Avesta där förövrigt Stora Enso har en fabrik i trakten, men nej ser inte ut att finnas någon sådan koppling. Avesta finns även i den indonesiska vokabulären. 

Korta fakta

Marketcap: ca 350 miljoner SEK

Värdering: p/e 5-6 och p/b 0,8-0,9

Börs och courtage: Indonesien, telefonhandel via Avanza från 749 kr i courtage. 

Direktavkastning: ca 1 %

Marknad och position 

Avesta beskriver sig som ”the main producer and specialist for packaging in Indonesia”. Och säger sig ha 80 % av de indonesiska läkemedelsbolagen bland sina kunder. Och det kan nog stämma om man tittar på listan över fordringar per kund och jämför med top 10-15 läkemedelsbolag i Indonesien. Att göra någon mer specifik bedömning av marknadsandel är dock svårare, jag nöjer mig därför med att konstatera att de förefaller vara ledande, respekterade och välnyttjade brett inom sektorn. 

Bolaget är lite av en hacka och spade mot  läkemedelsindustrin i Indonesien, en marknad som ser ut att växa med åtminstone en handfull procent årligen och där 75 % produceras i landet, ja i alla fall såg det ut så för några år sedan. Samtidigt verkar inte plast vara ett material under avveckling inom läkemedelsbranschen, med extremt starka säkerhetskrav på förpackningarna. Och är risken liten här hemma så lär den vara än mindre i Indonesien. 

Ledning och ägande

Bolaget kontrolleras sedan 2016 av de båda japanska bolagen Mitsui (ett av Japans största konglomerat, börsnoterat) och Fujimori Kogyo (verksamt inom flexibla förpackningar under namnet Zacros, också börsnoterat). De båda bolagen samäger genom ett holdingbolag (60 % Fujimori, 40 % Mitsui), som i sin tur äger 79 % av  Champion Pacific. Därutöver äger det indonesiska läkemedelsbolaget Kalbe 5 %, förövrigt ett av landets största läkemedelsbolag, tidigare majoritetsägare och det bolag som sålde till japanerna. Kanske har man utöver det fortfarande intressen i dotterbolagen, då dotterbolagen inte kontrolleras till 100 %, men jag lyckas inte hitta några färska uppgifter som belägger det. Ledning och styrelse äger inte, i alla fall inte i moderbolaget.

Ordförande har ett starkt CV som VD för den tidigare huvudägaren Kalbe under 1990-talet. Annars finns de japanska ägarna både i styrelsen och den operativa ledningen, men VD är indonesier och var det även före förvärvet. 

Finanser och lönsamhet

Det här är igen tillväxtraket, de senaste 5 åren har man snittat på 4 % per år i omsättningstillväxt, och tittar man över 10 år ser det ungefär lika ut, även om det svänger en hel del från år till år. Samtidigt förbättras marginalen kontinuerligt, över 5 år har vinsten efter skatt vuxit med i snitt 9 %. Jag hittar heller inget att anmärka på när det kommer till fallgropar som goodwill, leasing eller närståendetransaktioner.

Balansräkningen är mycket stark, och det finns inga räntebärande skulder de senaste 10 åren! Istället ser vi en nettokassa som motsvarar drygt halva det egna kapitalet, 260 rupier per aktie som idag står på 460 rupier! Lönsamheten är stark, ROE är 15 % under 2021 eller nästan 25 % justerat för den stora kassan. Riktigt så starkt har det inte sett ut under hela den gångna 10-årsperioden, men man ligger stabilt tvåsiffrigt, ojusterat för kassan. 

Bolaget lägger pengar på hög och det egna kapitalet per aktie växer stabilt. De senaste 3-4 åren har aktien stigit i princip i takt med de egna kapitalet och värderats stabilt under eget kapital, för närvarande på P/B runt 0,8. Jag förväntar mig en tillväxt på 10-15 % per år inkl den lilla utdelningen. 

Sist men inte minst den sedvanlig kassaflödesgrafen. Inte mycket att säga om den egentligen. Förklaringen till det svagare kassaflödet 2017 var ökat lager, och vi ser lite samma sak under 2022. 

Risker

Inga fonder, har jag missat något? 

Inga utländska fonder finns inne i bolaget, vilket annars kan fungera lite som en bekräftelse på att bolaget håller hög kvalitet och att det inte finns några tveksamheter. Jag kan inte hitta något som ser misstänkt ut och man har ett av de stora revisionsbolagen som revisor. Dessutom är huvudägarna väletablerade bolag på den japanska börsen. Det finns inte heller några betydande närståendetransaktioner, inga stora royalties till moderbolaget som man kan se ibland. Förklaringen till att de utländska fonderna saknas är nog helt enkelt att bolaget är litet och att det är svårt att komma åt tillräckligt stora volymer när huvudägaren + läkemedelsbolaget Kalbe sitter på nästan 85 % av aktierna. 

Risk för teknikskifte?

Något som jag lade en bra stund på att gräva i, med tanke på att plast på många håll är en råvara som fasas ut. Men här är säkerhetskraven stora, och läkemedelsförpackningar i plast ser ut att växa stabilt. Nej jag ser inte att det här är en risk i närtid. 

Utköp på låg nivå

Risken finns såklart, men Indonesien har förvånansvärt starka rättigheter för minoritetsägare, så bedömer risken som liten.

Sammanfattningsvis

Jag tycker att bolaget är mycket intressant och har gått in med ca 7 %. I mina ögon ett mycket tydligt undervärderat bolag i en utan tvekan intressant bransch; hacka och spade till den riktigt intressanta läkedelsbranschen i Indonesien. Ett land med en starkt växande medelklass, stora satsningar på den offentliga sjukvården, och där de stora volymerna läkemedel tillverkas inom landets gränser. Jag räknar med en stabil tillväxt på 10-15 % per år om inget oväntat inträffar.

Gott nytt år 2023!

Dags att sammanfatta året som gått, och det går att göra på olika sätt. Men här håller vi oss till portföljen, och den stannar på -2 %!

Året i korthet:

Valuta: portföljen hade varit värd 13 % mindre med valutakurserna för ett år sedan. Kronan har försvagats mot alla noterade valutor!
Utdelning: +14 %
Nya bolag: Seibu (JP), MHM automation (NZ), AS company (GR), och Argent industrial (ZA). Ett femte indonesiskt kom in i portföljen dagen före nyårsafton.
Lämnat: Kri Kri milk (GR) och Pickles (JP)

Tittar man på bolagen som finns kvar i portföljen är det lika många som har gått upp och ner (klicka på bilden för bättre upplösning!)

Årets vinnare: är Gotlandsbolaget, i alla fall kursmässigt, men det speglar mer att bolaget åter har noterats än att utvecklingen varit stark. Bolaget påverkas mycket negativt av de höga bränslepriserna och kommer att höja priserna med 30 % inför 2023. Man har också meddelat att man pausar trafiken Nynäshamn-Rostock (Hansa Destinations) under hela 2023. Vinnare där kurs och verksamhet följs bättre åt är indonesiska kakeltillverkaren Arwana Citramulia och nya zeelanändska MHM Automation, som tillverkar innovativ livsmedelsteknik, som energieffektiva köttfrysar. Där är jag förövrigt skyldig en analys. 

Årets förlorare: sämst utveckling i noterad valuta har egyptiska Integrated Diagnostics. Bolaget dominerar inom medicinsk diagnostik i landet, och  expanderar i framför allt i Afrika. Här är det lite som Gotlandsbolaget, fast tvärtom , bolaget går starkt (även justerat för coronavinster) men den egyptiska valutan har havererat totalt och det syns på aktien, noterad i London i USD. Därefter följer Sarantis, grekiskt bolag inom rengöringsmedel och hygienprodukter som har större delen av omsättningen i östra Europa, och även i Ukraina. Marknaden har straffat bolaget hårt, kanske för hårt. 

Jämförelse: Tittar man man på portföljens nuvarande innehav skulle i princip alla med undantag för Seibu (JP) och Gotlandsbolaget klara sig i en Emerging Markets-fond. Jämför man med emerging-marketsfonderna i Avanzas utbud, och som redovisar utvecklingen i SEK, så är de ca 20 st och jag har bara två fonder framför mig!

Vad händer 2023? Ja vem kunde förutspå 2022. Nej jag avstår att titta i någon kristallkula, men det är ett år med mycket ovisshet vi går in i. Hur utvecklas kriget i Ukraina? Hur går räntor och råvarupriser?  Jag kommer fortsatt titta på bolag över hela världen, och fokusera på mindre bolag med låg värdering och stark balansräkning. Jag har under 2022 inte haft den tid jag tidigare haft för portföljen, bland annat därför att jag lägger lite av min fritid i en familjeverksamhet, men räknar med att när allt nu är uppstartat att få mer tid till aktierna under 2023. 

God fortsättning på det nya året!

Önskar

Framtidsinvesteringen!

Portföljrapport i slutet av oktober

Ingen portföljuppdatering sedan i juli, så nu är det verkligen dags! Lite har såklart hänt, men framför är portföljen stabil. I skrivande stund ligger portföljen -6 % vilket i princip är identiskt med nivån i juli. Sett till börsernas utveckling, allt högre inflation och större räntehöjningar bl a så är jag helt klart nöjd med utvecklingen! Portföljen beter sig som den brukar, svängningarna är inte lika stora som för indexen! Tittar man på bolagens prestationer så är det i princip  enligt förväntan eller mer. Och trots att portföljen backat och kapitalet är något mindre än vid samma tid förra året, så växer utdelningarna. 

Ja vad har då hänt sedan senast:

Sålt

Pickles (JP) som jag skrev om i början av året, och som producerar och säljer picklade grönsaker i Japan, lämnade portföljen i augusti. Jag hade underskattat de positiva effekterna av pandemin och det blev åter tydligt hur känsligt bolaget är på sista raden när omsättningen sjunker. Min sammantagna bedömning blev att jag har bättre case, men jag håller fortfarande ett öga på bolaget som för övrigt har omnoterat sin aktie efter att ha omstrukturerat sig till ett holdingbolag. 

K2 LT, litauiskt kremeringsföretag och begravningsentreprenör där jag trott starkt på bolagets moat. Helt plötsligt dök dock en konkurrent upp inom kremeringssegmentet där jag uppfattat att de hade något av ett monopol. Min slutsats blev att sälja, kanske för hastigt, och kanske är det så att marknadspositionen här är väldigt lokal. Jag kommer att ta en ytterligare titt på bolaget, och det är inte osannolikt att det kommer tillbaka. 

Köpt och ökat

AS company (GR), som jag skrev om för några veckor sedan, åkte in i portföljen i juli.

Argent industrial (ZA) som Gustavs aktieblogg också äger och har presenterat, fick ta plats i portföljen i augusti. Bolaget är ett riktigt värdecase med värde tydligt under bokfört värde och med en betydande del av omsättningen i Storbritannien inom bl a persienner och teknik för flygplanstankning. Bolaget har gått svagt på börsen den senaste tiden, kanske pga av det skakiga politiska läget i Storbritannien, men innehaven förefaller mycket fina och ledningen verkar ha näsa för prisvärda och nischade förvärv. 

Vad händer nu? 

Ja inte så mycket som jag skulle önska, tiden för att leta bolag är tyvärr just nu rätt så begränsad, av lite olika skäl, men bl a lägger jag sedan i vintras en del av min fritid på en familjeverksamhet. Jag räknar med att jag kommer få mer tid för aktierna igen framåt våren. En djärv tanke är att förbereda mig för att gå in i Turkiet, för första gången på många år är Erdogans makt hotad, och valet till sommaren kan mycket väl resultera i en annan regim. Och det finns intressanta bolag här! Även om man ska ha mycket stor respekt för den extremt höga inflationen som helt klart försvårarar analysen.

Allt för nu, och satsar på att bli lite mer regelbunden i mina portföljuppdateringar.