söndag 17 oktober 2021

Minimera nedsidan, optimera uppsidan



Jag fokuserade länge på tillväxt. Ja alltså tillväxt i omsättning och jag accepterade ibland höga vinstmultiplar för hög kvalitet. I takt med att de höga vinstmultiplarna blivit extrema har jag alltmer dragits mot att också minimera nedsidan. Med det  inte sagt att jag blivit en renodlad värdeinvesterare även om jag har bolag i den sfären.

Jag tänker ungefär så här: 

1. Liten nedsida, ja och då menar jag utifrån fundamentala faktorer. Det handlar om att inte värderas särskilt mycket högre än sina tillgångar. Jag gillar ofta bolag i spannet 1-1,5 mot eget kapital, här hittar man bolag som växer och som är fundamentalt starka och med en framtid, och som inte bara har en låg värdering. Sen är det såklart viktigt att titta på typen av tillgångar som dominerar balansräkningen, och det ska helst vara lättillgängliga och realiserbara sådana som kassa och (högkvalitativa) fordringar.

2. Aktieägarvärde skapas, ointressant hur.

Aktieägarvärde kan skapas på olika sätt, så som
  • tillväxt i omsättning och vinst, 
  • att dela ut till aktieägarna, 
  • att återköpa aktier (vilket ger mig som ägare en större andel av vinsten),
  • att bygga eget kapital. (För högt värderade bolag blir det där sista rätt ointressant eftersom tillgångarna är en så liten del av värderingen.)
Det viktiga för mig är att värdet växer, inte hur. Och i min portfölj finns alla alternativen representerade. 

Köper jag tillväxt till lite högre värdering ställer jag högre krav på kvalitet, köper jag utdelning vill jag se ett stabilt kassaflöde som jag tror håller, och likaså för ett bolag som bygger eget kapital. Men jag kräver inte i de senare fallen tillväxt, i all fall inte på samma nivå som vid en tillväxtinvestering. Det är avkastningens storlek som blir det viktiga (och i det sista fallet är såklart tesen att marknaden i det långa loppet kommer att värdera bolaget efter tillgångarna, vilket man rätt ofta ser. ) 

Så några exempel som får illustrera hur jag  tänker: 

Exempel 1 - värdeinvestering, sydafrikanska Primeserv
Det här är ett bolag som jag tycker är intressant. Det har över tid vuxit om än i långsam takt. Avkastningen på eget kapital är stabilt tvåsiffrigt, kassan är betydande, fordringar och kassa i storlek med värderingen. Bolaget har dessutom återköpt aktier. Värderingen p/e 4-5. Branschen bedömer jag som hållbar men med vissa risker. Här ser vi att eget kapital och aktiekurs följs åt. Jag kommer skriva om  bolaget om några veckor. Värdet för mig skapas genom: utdelning, tillväxt i eget kapital och återköp av aktier 


Exempel 2 - tillväxt med låg nedsida, filippinska RFM
Här har vi ett bolag som värderas lite högre, ca p/e 10-11 och  sett till tillgångarna strax över dess värde. Här har vi dock tillväxt, och stabil tvåsiffrig sådan över en tioårsperiod. Vi har ett Joint Venture med Unilever inom glass och en marknadsandel där på runt 70 %. Och vi har starka marknadsandelar inom andra livsmedel med tillväxtpotential i ett tillväxtland. Värdet för mig skapas egentligen på alla fronter.

Exempel 3 - extremt hög kvalitet med tillväxt,  sydafrikanska Italtile
Här nämner jag min favorit i portföljen, sydafrikanska Italtile som tillverkar och säljer kakel och annat för badrum. Värderingen är runt p/e 12, men normalt högre (har precis gjort större extrautdelning), tillväxten stabil över tid, men framför allt har man en extremt stark position på marken med i storleksordningen halva produktionen i landet och liknande marknadsandelar inom försäljning. Och man har management i världsklass. När valutan faller, faller konkurrenterna, när landet går bra har man sin dominans. Värdet för mig skapas genom tillväxt och utdelning 

Sammanfattningsvis, 
Jag rör mig i hela det här spannet. Jag plockar upp intressanta bolag i hela världen där värde skapas, ointressant hur. Jag försöker minimera nedsidan samtidigt som jag optimerar uppsidan. Och i grunden finns kraven på starka finanser och kassaflöden. 

Vad tror du om min strategi?

söndag 19 september 2021

Portföljrapport september


Ja dags att uppdatera! Sommaren har varit rätt stillsam för portföljen, och det gäller både utvecklingen (ca +25 % inkl utdelningar sedan årsskiftet)  och förändringarna i portföljen. 

Ett innehav, indonesiska Prodia (som jag skrev om under sommaren) har lämnat efter att ha rusat på ett helt galet sätt. Försäljningen verkar så här långt ha varit rätt och aktien har fallit tillbaka endel

Ett nytt innehav har tagit plats: Pickles ltd, ett mindre japanskt företag inom picklade grönsaker, med en stark marknadsandel och fin värdering (runt p/e 10 när jag köpte). Bolaget är också ett av få japanska livsmedelsbolag med tvåsiffrig avkastning  mot eget kapital. Efter köpet har en split gjorts 1:2 och det har satt fart på kursen, kanske inte helt ologiskt när man i japan fortfarande handlar i börsposter om 100 och aktien ligger runt 300 kr. Drygt 4 % finns i portföljen. Ett inlägg kommer såklart vad det lider. 

Jag har också ökat (dubblat) i filippinska RFM som tillverkar glass och pasta, bolaget känns klart attraktivt och med en fin värdering. Bolaget dök dessutom upp på på en lista hos Forbes som ett av två bolag i Filippinerna (tack Gustav för länk!). Det andra är förövrigt Century Pacific som också finns i portföljen. Har också ökat svagt i Appulse, det pyttelilla bolaget i Kanada som servar och renoverar centrifuger, framför allt för livsmedelsindustrin.

I princip genomgående är jag också nöjd med bolagens rapporter. Tittar man på de större innehaven så har sydafrikanska badrums- och kakelbolaget Italtile åter levererat en mycket stark rapport och serverar en extrautdelning på 3-4 %. Micro Mechanics (sg) som tillverkar verktyg för halvledarindustrin seglar fint på den vågen och och har också presterat starkt. Grekiska Kri Kri har ännu inte levererat rapport,  men en mycket intressant sådan kommer inom kort.

Just nu: fortsätter titta i Japan och kanske har jag något på gång. Vi får se.

Sammantaget: det är mycket roligare med Emerging Markets i år, framför allt om man som i princip håller sig borta från Kina!

söndag 29 augusti 2021

Sydafrika - steg i rätt riktning


I den svenska mediebevakningen har bilden under sommaren varit tydlig: Sydafrika står på gränsen till avgrunden. Riktigt så enkelt är det dock inte. Faktum är att det under våren tagits viktiga steg av presidenten Cyril Ramaphosa som efter drygt 3 år vid makten tillslut verkar ha tagit makten över sitt parti och inlett ett av investerare efterlängtat reformarbete. Utan tvekan är det nödvändigt i ett land med 30 % arbetslöshet och en skenande statsskuld. 

Och han är utan tvekan den mest lämpade att styra upp kaoset efter den förra presidenten Zuma, vars anhängare också var orsaken till upploppen. Det var de som revolterade när deras gamle president sattes bakom lås och bom. 

Redan när Sydafrika lämnade apartheid bakom sig i början av 1990-talet ledde Ramaphosa - då inte fyllda 40- ANC:s förhandlingsdelegation med apartheidregeringen och han lär ha varit Nelson Mandelas favorit till att efterträda honom, men partiet ville något annat och det kom att dröja runt 25 år innan han besteg presidentposten. 

De första åren vid makten har det dock utåt inte hänt så mycket, men under sena våren tog det fart,

-Energireform. Energiförsörjningen är ett jätteproblem i landet med det statliga elbolaget Eskom som den stora huvudvärken. Med ett skuldberg 300-400 miljarder kronor har situationen varit akut. För 1,5 år sedan fick man en ny vd med starkt track record från näringslivet som tagit krafttag  Men det viktiga som hänt under våren är att man öppnat  upp för privata investeringar.

-Delprivatisering av det statliga flygbolaget South African Airlines som länge haft stora problem och bidragit till statens stora upplåning.

Läsvärt på tema är den här artikeln från African Business

Sammanfattningsvis: landet har jättestora problem, men kravallerna ska inte tas som ett uttryck för att landet håller på att haverera. Tvärtom, visar det att presidenten tagit initiativet och utmanar. Och att Zuma sitter inburad visar också att det finns ett rättssystem som tar korruptionen på allvar. En skumpig resa väntar, och en betydande risk är att Ramaphosa blir petad av sitt parti, men just nu går mer åt rätt än åt fel håll. Därför fortsätter jag att äga aktier i Sydafrika, i fundamentalt starka bolag med låg prislapp. Mer om dessa när jag uppdaterar om portföljen inom kort.

torsdag 15 juli 2021

Prodia - fin mellanlandning i portföljen


I veckan sålde jag indonesiska provtagningsbolaget Prodia. Bolaget landade i portföljen så sent som i slutet av april, och min tanke var att det skulle bli långsiktigt. Caset handlade om undervärdering och underliggande tillväxt och jag räknade med 10-15 % år. Nu blev det inte så. Mer om det på slutet. 

Ja vad är det då för bolag?

Bolaget finns inom provtagning för sjukvården i Indonesien. Kunderna är i princip av tre  typer; personer som på eget initiativ går in och tar ett prov och betalar ur egen ficka, kunder på remiss från en läkare, och provtagning som finansieras av en arbetsgivare. Man är störst i sin nisch med ca 40 % av marknaden och större än de fem som kommer efter.

Den stora diskussionen är hur bolaget har påverkats av den stora sjukvårdsreform som sjösattes 2014 och som 2019 ska omfatta 80 % av befolkningen. Sjukvården utförs även av privata sjukhus som finansieras av det offentliga, alltså inte så långt ifrån hur vi har det här hemma, men det finns mycket tydliga begränsningar i vad som finansieras.

Här har vi också anledningen till att aktien varit lågt värderad (p/e 10 när jag köpte, ca p/e 20 nu enl Bloomberg) osäkerheten har varit stor kring hur bolaget påverkas och att man ska tappa i omsättning, vilket flera sjukhus gjort som inte har det offentliga försäkringssystemet som kund. 

Oron bygger på:

Patienter som tidigare  nyttjat privatfinansierad sjukvård kommer i ökad utsträckning att nyttja det offentligfinansierade systemet och eftersom detta inte ger ersättning för många av de prover som bolaget jobbar finns en risk att omsättningen sjunker.

Mot detta kan sägas;

- Även om det offentliga sjukvårdssystemet får förvånansvärd bra recensioner är det också ordentligt överbelastat inte minst då det indonesiska sjukvårdssystemet är extremt dåligt utbyggt jämfört med grannländerna.

- Att fler får sjukvård innebär också att fler potentiella sjukdomsfall upptäcks och behöver utredas, och man kan i många fall vilja/behöva ta prover som bolaget levererar även om de inte finansieras av det offentliga. Många gånger kan också arbetsgivaren finansiera. Tilläggas kan också att de mer specaliserade sjukhusen som inte hade någon koppling till det offentliga, inte tappade i beläggning under inledningen av reformen utan redovisade högre beläggning. . Det talar för att den specialiserade sjukvården i privat regi - dit den mer avancerade provtagningen kan hänföras - kan fortsätta att utvecklas väl.

- Man jobbar även för det offentliga sjukvårdssystemet (även om det bara motsvarade några % 2019), men det handlar också om pilotprojekt som kan komma att växlas in till ordinarie verksamhet. Till potentialen kan också läggas att sjukvårdssystemet kan komma att byggas ut och omfatta fler av bolagetstjänster, på risksidan finns dock att prissättningen kan bli mindre gynnsam och att marginalerna påverkas negativt. 

Varför köpte jag?

Kort sagt en undervärderad marknadsledare med fin lönsamhet där jag uppfattar det som att marknaden felbedömt eller i alla fall övervärderat riskerna med sjukvårdsreformen. Efter en handfull år har bolaget fortsatt att växa stabilt och med pandemin har man visat att det är ett bolag som behövs i ett generellt underdimensionerat sjukvårdssystem. Det går helt enkelt inte att gå runt dem. 

Utvecklingen är stabil och balansräkningen mycket stark med nettokassa.

Varför sålde jag: 

Det är egentligen två saker:
  1. Den senaste rapporten var fantastiskt men jag lyckas inte läsa ut vad som är Corona. Jag misstänker att det är rätt mycket. Samtidigt säger prognoserna att tillväxten fortsätter 2022, men det är bara 2 analytiker.
  2. Den enorma utvecklingen med +90 % på en vecka gjorde det omöjligt att sitta kvar. Det kan såklart finnas naturliga förklaringar, med en handel på sådär 10 gånger det normala finns det mycket som talar för att någon stor fond gått all in. Men jag vågade inte chansa på att det här är hållbart, även om värderingen inte är galen.
Det blev 130 % på det jag sålde på slutet och 100 % totalt. Och jag är förstås nöjd. Men hade ökning kommit över en längre period hade jag antagligen bara skalat ner. Trist att lämna för jag gillade bolaget.

söndag 4 juli 2021

Halvårsrapport 2021

Första halvan av 2021 är avklarad och utvecklingen har sett rätt ok ut. Inte minst är Emerging markets på bättre humör nu. Bakom grafen finns uppgångar nästan rakt över.

Det som dragit mest av nuvarande innehav är (utveckling t o m 2/7):
  1. Inspiration healthcare (UK), +68 %, neonatalvård som jag skrev om under våren 
  2. Alaris Holdings (ZA), +44 %, specialantenner med hela världen som marknad
  3. Kri Kri Milk, +35 %, grekiska yoghurt och glass
  4. Delfi (SG), +29 %,  choklad i huvudsakligen Indonesien
Annat som gick bra men som lämnat var finska e-handelsbolaget Verkkokauppa med runt +40 %, men även den kanadensiska glaskrossaren Vitreous Glass och de polska innehaven (Mobruk och Oponeo). Dessutom har portföljen mått bra av att den sydafrikansk randen gått starkt. Sänket var A2 milk som nu lämnat portföljen.


Nytt sedan senaste portföljrapporten:

-Grekiska Sarantis med en stark portfölj av varumärken  inom hygien, kroppsvård och rengöring. Finns i Grekland men också i östra Europa. Man växer till stor del genom förvärv av ”tråkiga” varumärken som storbolagen tröttnat på och bolag på fallrepet. Mer om det här bolaget såklart framöver, men intressanta fonder finns där och balansräkningen är såklart stark.

-Sydafrikanska Primeserv, ett litet bemanningsföretag inriktat mot arbetaryrken och med både stark lönsamhet och kassaflöde som marknaden handlar till  p/e 3-4 eller långt under bokfört värde. Det (lilla) som skrivs om bolaget är positivt, men marknaden verkar ha glömt det och det är inte lätthandlat ska tilläggas.

-Filippinska livsmedelsbolaget Century Pacific, känt från Gustavs portfölj, är det tredje bolaget som tagit plats sedan i maj. Fint, växande, och prisvärt i mina ögon.

De tidigare ”hemliga” innehaven kan också vara värda att nämna; kanadensiska Appulse, som bäst beskrivs som ett mycket litet bolag smalt nischat mot utrustning för livsmedelsindustrin. Det andra är K2 LT, kremeringar i Litauen, som Gustav väl beskrivit.

Just nu hinns det inte med så mycket analys, men lite av kassan kommer inom kort att användas till något av de exotiska som redan finns i portföljen. 

Allt för nu - trevlig sommar!

söndag 6 juni 2021

Arwana Citra Mulia - mera kakel, indonesiskt kakel


Arwana Citramulia: indonesiskt kakel som finns i portföljen sedan början av året och som hunnit bli mitt näst senast indonesiska innehav. Sedan dessa har medicinska provtagningsbolaget Prodia kommit till. Mer om det bolaget framöver. 

Varför då kakel i ett land till? 

Korta fakta 

Värdering: p/e 14
Marketcap: drygt 3 mdr SEK
Börs: Indonesien, handlas via Avanza  från 749 kr i courtage

Marknad och konkurrens

Kakelmarknaden i Indonesien har de senast åren varit skakig. 2015 blev priset på naturgas - som står för sådär en tredjedel av produktionskostnaden -  hastigt högre relativt grannländera. Det här kan man läsa mer om men det verkar i grunden handla om att man har en annan prissättningsmodell för gas (som är egenproducerad) jämfört med andra länder i regionen, så att det inte på samma sätt följer oljepriset. Det här gjorde industrin långt mycket mindre konkurrenskraftig för export. Detta inträffade samtidigt som kapaciteten byggts ut i en snabb takt på senare år och importen ökade från framför allt  Kina. Vi tar en närmare titt på konkurrenterna lite längre ner.

Verksamhet
Arwana är en av en handfull större aktörer inom kakeltillverkning i Indonesien och räknat i produktionskapacitet (som antalet producerade kvadratmeter) förefaller man vara nr 2 i landet, i en nu några år gammal genomgång placerades man som nr 14 i världen. Bolagets upplägg sticker framför allt  ut på två sätt; 
  • Produktionen spridd mellan olika platser. Fyra av de fem fabrikerna finns på olika delar av huvudön Java, och en femte finns på grannön Sumatra. De olika fabrikerna försörjer olika delar av öriket som har en generellt dålig infrastruktur.  Därmed sänker man transportkostnaderna för det tunga kaklet. Kanske har vi här en av anledningarna till att man klarade utmaningarna för 5 år sedan mycket bättre än i alla fall ett par av konkurrenterna? Dessutom sänker man kostnaderna för gas som i alla fall har varit billigare på Sumatra. 
  • Distributionen. Försäljningen sker genom ett försäljningsbolag (PT Primagraha Keramindo) där man själva äger 65 % och resterande 35 % kontrolleras av (likaså börsnoterade) Catur Sentosa Adiprana, som beskriver sig som störst i landet inom distribution och moderna handel av byggvaror. VD för Catur sentosa är också VD för det gemensamma försäljningsbolaget som står för 20 % av fordringarna i Catur Sentosa. De här bolagen är väldigt tätt sammanflätade och enligt årsredovisningen når man 35000 handlare! De här lär ge tydliga konkurrensfördelar. 
Konkurrenter. Bolaget har en handfull större konkurrenter. Vad jag kan se finns tre bolag som är/varit noterade, varav två kan räknas till de större konkurrenterna:
  • PT Muliakeramik Indahraya. Den största producenten och med bara en fabrik lokaliserad på Java. Bolaget har varit en del av börsnoterade Mulia Industrindo, men såldes i en internaffär inom koncernen och är inte längre en del av den koncernens redovisning. Man kan dock här läsa ut att lönsamheten var riktigt låg före styckningen, och bolagets skuldsättning var sista året (2017) tvåsiffrig mätt som nettoskuld/EBITDA. Hela eller mer av bruttoresultatet åts upp av räntekostnader och lönsamheten mätt som ROE och ROA var bara någon % eller knappt det. Dessutom, resultatet har förbättrats något efter styckning. Frågan är om kakeldelen alls gick med vinst? Det ser ut som att man satt sig i en situation där man tvingades trycka ut kakel till underpris för att alls kunna finansiera sin anläggning... 
  • PT Keramika Indonesia Assosiasi (KIA). Ägs av SCG som är störst inom byggmaterial i Thailand.  Sett till produktionen ungefär hälften så stora som Arwana och den enda av konkurrenterna som idag är börsnoterad. Var lönsamt t o m 2014, om än inte alls på samma nivåer som Arwana (aldrig mer än ensiffrig ROE under den senaste 10-årsperioden), men visar sedan 2015 idel röda siffror. Balansräkningen är dock stark och har fram tills nyligen t o m  saknat nettoskuld. Men utvecklingen har gått trögt (trots de förbättrade förutsättningarna), och det här är helt klart inte ett bolag som av egen kraft kan gå in och prispressa… 
När man läser om konkurrenterna blir det ännu tydligare varför regeringen gått in och stöttat upp, vilket man gjort på två sätt;

-Importtullar på ca 20 % 2019-21 på varor från Kina. 2020 har man också ifört tullar på från varor från Vietnam och Indien som ska gälla under 3 år.
-Kraftigt sänkt pris på naturgas, ca 1/3 lägre  som infördes under våren 2020 (vilket förvisso också gäller fler branscher)

Lönsamhet och utveckling. Ja även Arwana drabbades såklart 2015 och framför allt lönsamheten föll kraftigt. Man har dock aldrig varit nära förlust. Idag har man återhämtat sig, och är åter uppe på en fin lönsamhet. Och gaspriserna verkar då inte ha slagit igenom! Man har också under de senaste åren rört sig mot högre segment som ett sätt att åter höja lönsamheten. 

Finanser


Mycket starka, balansräkning med stor nettokassa som växer (länk marketscreener). Kassaflödet betalar det som ska betalas och lite till. 

Ägare och ledning

En av grundarna är huvudägare och vd, övriga har lämnat bolaget sedan många år. Utöver 37 % som redovisas som hans ägande, äger grundarbolaget 14 % och jag uppfattar som att han kontrollerar även detta, men har inte lyckats bekräfta. På ägarlistan finns också norska oljefonden och (från Gustavs aktieblogg) välkända Grandeur Peak.

Tittar kan på ledning och styrning förefaller bolaget vara ett föregångsexempel vilket också lyfts fram i analysrapporter. Successionen inom familjen förefaller också planerad med en son placerad som kommunikations- och marknadschef. Både far och son är utbildade i USA och till sin bakgrund kristna kineser. Det senare kan vara värt att nämna eftersom Indonesien har en historia, och inte så gammal sådan, med förföljelser mot både kristna och kineser. Under diktatorn Suharto var kinesiska förbjudet och under krisen på 1990-talet t ex eldades hatiska stämningar upp mot den kinesiska befolkningen.  

Uppenbara risker:
  • Utländsk konkurrens tilltar om/när tullar avvecklas 
  • Åter högre energipriser
  • Svag valuta som leder till högre produktionskostnader (viktiga råvaror måste importeras)
  • Instabilt politiskt klimat som leder till diskriminering/förföljelser av kristna/kineser.
Sammanfattningsvis. Ett utan tvekan mycket starkt bolag på en växande marknad, och med en rad konkurrenter som har uppenbara utmaningar. Bolaget har två uppenbara strukturella konkurrens fördelar; produktionen är spridd och förutsättningarna för distribution unik. Tullarna och de subventionerade gaspriserna kan såklart sägas vara "doping", men bolaget är sannolikt lika fullt vinnare oavsett om subventioner/tullar avvecklas - de inhemska konkurrenterna överlever då sannolikt inte i längden - eller om de finns kvar och bolaget kan ”skära guld”. Samma resonemang gäller såklart högre produktionskostnader generellt. 

Jag har landat i köp och har plockat in ca 5 %. Med den starka utveckling skulle jag ur bolagsperspektiv kunna tänka mig att öka, men jag ligger för tungt i Indonesien (20+ %)

söndag 9 maj 2021

Stora ändringar: A2, Vitreous Glass, Mobruk ut


Det är bara två veckor sedan jag uppdaterade senast, men en hel del har hänt så läge att komplettera! Skulle säga att de senaste två veckorna har varit en av de mest intensiva handelsperioderna på ett par år:

Sålt A2 milk. Först kom försäljningen av A2 milk. Aktien har funnits i portföljen sen 2017 och hade fram till sommaren 2020 en fantastisk utveckling. Sen kom bakslag i försäljningen i Kina, och prognoser som flera gånger sveks. Efter endel analys bestämde jag mig för att sälja. Det som blev spiken var när jag även kunde konstatera att man inte gjort sin hemläxa och satsat på forskningen som i mina ögon är bottenplattan. Det blev ca +20 %. 

Sålt Vitreous Glass som krossar returglas i Kanada. Bolaget har gått starkt på senare tid och har öst ut utdelningar. Kursen har följt med uppåt och jag har funderat på om det var hållbart. Så kom ett pressmeddelande som noterade den stora kursstegringen och rekommenderade aktieägare och potentiella aktieägare att vara försiktiga då bolagets verksamhet dessutom är på väg till mer normala nivåer. Det blev ett lätt säljbeslut och kan summera +35-40 % för försäljningen (sedan 2018) plus ca 10 % per år i utdelning.

Sålt Mobruk. Ett rätt färskt innehav som jag gick in i så sent som i höstas. Jag har ett tag haft vissa betänkligheter sedan ägarfamiljen släppte stora innehav väl billigt, men har känt mig trygg när fonder från både SEB och Swedbank stått på ägarlistan. Sen har det på senare tid dykt anklagelser om oegentligt beteende (inte ekonomiskt), Gustav har beskrivit det väl i sitt inlägg idag  och för mig blev det ett lätt beslut när även SEB lämnat nyligen. Sant eller falskt, jag vill inte ha bolag där sådant här ens diskuteras. +30 % sen i oktober är trots allt ingen katastrofinvestering även om jag hade mycket större förhoppningar här.

Köpt indonesiskt.  Jag har lagt till ytterligare ett indonesiskt innehav, Prodia, som är ledande i landet på medicinsk provtagning. Efter en hel del grävande har jag landat i att det här är mycket köpvärt. För övrigt tajmade jag köpet bättre än någonsin, dagen efter köp steg den tvåsiffrigt på en fantastisk rapport för Q1! En del covid i det men inte bara. Jag har också lagt till ett ytterligare europeiskt innehav, men det får vänta lite.

Kassan är uppe i 17 % så det kommer bli fler köp framöver.  Har några idéer på länder jag vill grotta mer i, bl a Filippinerna där Avanza åter handlar. Tack för det!