lördag 14 september 2019

Min utveckling sedan 2015


Förra veckan skrev Långsiktig investering att han började tvivla på sitt upplägg och slarvigt uttryckt att det kanske skulle gå lika bra med indexfonder. Där är inte jag, även om min årsutveckling (+12 %) liksom hans ligger långt under SIX portfolio index (och jag dessutom är väl medveten om att en betydande del av den uppgången är valutavinst).

Läge att rekapitulera efter att ha läst inlägget:

1. Utvecklingen sedan jag började med dagens strategi

Jag har i huvudsak haft samma grundprinciper sedan hösten 2015; tillväxt, låg skuldsättning, starkt kassaflöde, spridning mellan branscher och olika delar av världen. Portföljen är dock mer exotisk idag än 2015-16, och rimlig eller låg värdering har på senare tid blivit allt viktigare. Sammantaget; utvecklingen sedan tidig höst 2015 (september) bör utvärderas.

Ett problem när jag ska utvärdera är dock att jag inte har innehavet samlat. Sedan 2017-2018 är jag inte trogen Avanza. Idag finns runt 65 % av portföljen där, resten finns hos SEB, Nordea, och Degiro. Courtagekostnader är orsaken, och det kan vara värt att komma tillbaka till en annan gång. Vid årsskift 2017/18 fanns bara något enstaka innehav hos Nordea, och så sent som vid det senast årsskiftet låg 75 % hos Avanza. Utvecklingen under 2018 och 2019 ligger dessutom i princip identiskt för delen hos Avanza och övriga. Så, vi tittar på utvecklingen för innehaven hos Avanza!

+63-64 % sedan 1 september 2015 säger grafen, mot drygt +44 % för SIX Portfolio Index. Det är godkänt. Någon säger såklart då: men det är ju massor av valutavinst. Och visst, det finns valutavinst, man samtidigt låg dollarn på runt 8,50 redan vid årsskiftet 2015/16. Dessutom, att investera utomlands och sprida valutarisken, är ju också en del av min strategi!

Jämför jag mig med bankernas indexnära Emerging Marketsfonder för samma period ser det också helt ok ut:

SEB Emerging Marketsfond: +56 %
Länsförsäkringar Tillväxtmrkd Idxnära : +55 %
Swedbank Robur Global Emerging Markets: +54 %
Handelsbanken EM Index (A1 SEK): +49 %
Nordea Stabila Aktier Tillväxtmarknader: +33 %

2. Årlig utveckling, mot SIX Portfolio Index

2018 -2 % mot -4,4 %
2017 + 19 % mot +9,7 %
2016 + 21 % mot +9,5 %
2015 + 27 % mot +10,5 %

3. Hur skiljer sig min portfölj?

Min portfölj är nog som sagt mest att jämföra med en Emerging markets-fond, och tittar man på fonder som jag har ett extra öga på så ligger jag även i år lika eller lite högre (SEB t ex +10,9 %).

SIX portfolio Index är ju något helt annat än min portfölj. Utöver att jag ligger tungt i Emerging Markets har jag en annan förskjutning än de större fonderna, som framför allt ligger tungt i Kina, och där Shanghaibörsen fortsatt att utvecklas starkt.  Jag ligger framför allt mycket tyngre i Sydafrika, som inte varit marknadens favorit på senare tid. Bolag som gått svagt har förlorat stort (Shoprite), samtidigt som starkt presterande stått och stampat (Italtile). Jag har i huvudsak också mindre bolag som inte alla gånger följer starka trender uppåt. Med det sagt, har bolagen i huvudsak inte presterat svagt, snarare tvärtom. Och bolagens värdering är överlag låg.

En annan skillnad: min portfölj har en tydligt defensiv profil, t ex är runt 30 % rena livsmedelsbolag, om än till viss del snabbväxande sådana. Och andelen finans är bara drygt 10 %. På stockholmsbörsen är det ungefär omvänt.

Min egen prestation behöver såklart ständigt ifrågasättas. Har jag plockat rätt bolag? Har jag köpt och sålt vid rätt tillfällen. Min egen självkritik för 2019 ligger främst i att jag valde att inte sälja Shoprite tidigt under året. Efter redovisningen t o m dec 2018 bestämde jag mig för att bolaget skulle ut, men jag lät det sedan ligga kvar. Tyckte att bolaget straffats för hårt. Min lärdom: sälj direkt när du bestämt dig för att sälja, oavsett om du tror på bättre tider.

Även om jag vid några tillfällen - t ex då Shoprite -kunde ha agerat annorlunda, skulle jag inte säga att mina ”felbeslut” är fler eller större än tidigare år. Jag har också tagit några säljbeslut som visat sig helt rätt; Gruma, Brampton och Brasserie Cameroun, och köpt bolag som gått bättre än de jag sålt (Kri Kri, RFM).

Sammanfattningsvis, portföljen har gått trögt 2019, men starkt över en fyraårsperiod. Jag har presterat starkare än SIX portfolioindex samtliga år 2015-18. Det krävs en längre tidsperiod än innevarande år för att dra några större slutsatser.

Hur tänker du?

lördag 7 september 2019

Portföljrapport: nya innehav och god glass!



En sommar har gått sedan jag uppdaterade senast. Ingen rolig sådan får man säga, om man begränsar sig till portföljen (ja annars har den varit kanon!), även om viss återhämtning skett på slutet.

Nedgången har slagit hårt; och sämst har det gått för den schweiziska tillverkaren av rullband, Interroll och sydafrikanska Shoprite. Även Malaysiska Superlon, som tillverkar isolering för framför allt AC-rör, har varit en tråkig historia efter en åter halvrisig rapport strax före halvårsskiftet. Annars har rapporteringen överlag sett rätt bra ut, utan att något tagit riktig fart. Mer finns att läsa under "status innehav" där jag uppdaterar allt eftersom jag grävt i kvartals- och halvårsrapporterna.

Shoprite ut, ny sydafrikan in. För ett par veckor sedan fick Shoprite lämna portföljen. Den senaste  rapporten var ett steg framåt, men bolaget har uppenbart stora problem, och skulderna har dragit iväg. Man talar nu dessutom om att sälja av nyckeltillgångar som distributionscentraler  Förutsättningarna är absolut tuffa i Sydafrika, men samtidigt finns det faktiskt bolag som förmår leverera i den  miljön. Läs: Italtile i min portfölj. Jag har tappat förtroendet för ledningen, och beslutet blev tillslut enkelt, även om det sved. Det här blev ingen bra affär. 

Istället har en ny sydafrikan tagit plats i portföljen. Jag har hela sommaren tittat i Sydafrika där det finns gott om fina och undervärderade bolag. Det är inte bara jag som tycker att det börjar att se billigt ut i Sydafrika, och framför allt om man tittar på mindre bolag. De senaste tillväxtsiffrorna såg dessutom bra ut, men samtidigt lurar ett sänkt kreditbetyg bakom hörnet. Bolaget jag köpt: här talar vi om extremt lågt värde (runt p/e 3), och ett bolag med mycket stark position på hemmamarknaden. Och bolagets resultat för det senaste halvåret (som aviserades efter att jag köpt) såg starkt ut. Mer om bolaget framöver.

Och ett bolag till in.  Även Singapore har fått lite uppmärksamhet, och här hittade jag tidigt under sommaren det lågvärderade bolag med hedge mot handelskriget som nu finns i portföljen. Skriver om det inom någon vecka.



Ökning i Kri Kri. En lite större ökning har det blivit under sommaren; Kri Kri milk, som för övrigt testades på plats i Grekland under tidiga augusti. Riktigt goda glassar, och yoghurt av hög kvalitet. Med de häftiga priser de tar för yoghurten är det inte konstigt att lönsamheten är stark. På orten där vi semestrade var det dessutom tydligt att man expanderat, många glassboxar och parasoller var av färskt datum. Jag ökade, och Kri Kri är nu topp 3 i portföljen. Har dessutom ökat svagt SCA och Vitrous Glass. 

Kassan har krympt till en knapp 1 %, men ska framöver åter få växa till sig. Vill ha åtminstone 3-4 % i dessa volatila tider.

Just inte så mycket letande, men är lite sugen på att uppdatera listan över intressanta brittiska företag i dessa turbulenta Brexit-tider. Australien och Nya Zeeland vill jag också ge lite uppmärksamhet igen. Tittar man på portföljen så är det några innehav som ligger under min minimigräns på  4 %, och därmed och ska ökas eller åka ut. Just nu lutar det övervägande åt ökningar.

Sist men inte minst, under sommaren har det också skrivits inlägg, så nu väntar en välfylld blogghöst! 

Hur har din sommar sett ut?

söndag 1 september 2019

Decisive vs Vitreous - duell mellan två kanadensiska högutdelare


Idag ställer jag två bolag mot varandra; två kanadensare, Vitreous Glass och Decisive Dividend. Vitreous Glass finns min portfölj, Decisive Dividend i Gustavs: Två små bolag med utdelning som fokus. Båda med direktavkastning på runt 10 %, men annars två bolag med stora skillnader. Gustav skrev ett fördjupat inlägg om Decisive förra veckan, och idag idag skriver han om Vitreous ! 

Vitreous glass samlar in returglas i Alberta; tvättar, krossar, och säljer till tre tillverkare av glasfiberull (isolering). I princip hela kassaflödet delas ut och bolaget är en ren utdelare utan tillväxtambitioner. Decisive köper små kvalitetsbolag, i första hand utanför de kanadensiska storstadsregionerna, och tänker fortsätta att förvärva. Mer finns att läsa i tidigare inlägg på respektive blogg (Vitreous GlassDecisive Dividend).

Så, vilka starka och svaga sidor har bolagen?

Starka sidor

Vitreous Glass
Enkelt monopol. Vitreous är något av ett skolexempel på ett lokalt monopol. Varorna är tunga vilket kräver lokal närvaro. Bolaget har lång relationer med både säljarna (som alltid vet att de blir av med sitt glas) och köparna (som alltid vet att de får det de behöver). Verksamheten är dessutom lätt att förstå, två faktorer påverkar enkelt uttryckt bolagets utveckling: tillgången på glas och behovet av isolering.

Fantastisk lönsamhet. Lönsamheten är fantastisk, och antagligen en kombination av monopolställningen, men också av att verksamheten inte kräver några stora investeringar. Avkastningen på eget kapital (ROE)  är över 40 % trots att vd då plockat hem en ordentlig vinstdelning.

Inga skulder. Balansräkningen är helt fri från låneskuld.

Decisive
Smart upplägg för förvärv. Bolaget har hittat ett upplägg för att förvärva små bolag, i regel familjeägda, där generationsväxling inte varit svaret på framtiden. Delbetalning i aktier, som ger regelbunden inkomst för säljaren, är genialt och kan säkert ha bidragit till att man hittat en rad fina bolag till fantastiska priser, som sagt ofta utanför storstadsområdena. Man verkar veta vad man gör.

Riktigt billiga bolag. Trots att de förefaller vara kvalitet på allt man förvärvar har prislapparna varit riktigt låga. Här talar vi ensiffriga p/e.

Potentiell (utdelnings)tillväxt. Det här är inte en utdelare med ambitionen att bara dela ut och inte växa. Affärsidén uppfattar jag som: skapa billiga kassaflöden, och det är något jag gillar.


Svaga sidor

Vitreous Glass

Beroende av byggsektorn. Byggsektorn i Kanada har gått på högvarv ett tag, men verkar nu tappa fart. Mitt gamla innehav Brampton Brock tappar t ex omsättning efter en period av tvåsiffrig tillväxt, och hänvisar just till byggkonjunkturen. 

Bara tre kunder. Vitreous har bara tre kunder, varav en dessutom är betydligt mindre. Det här innebär såklart en tydlig sårbarhet, en av de stora bort och förutsättningarna för bolaget ser helt annorlunda ut. 

Den senaste rapporten innehöll en lite knepig nyhet. En av de två stora kunderna stängde produktionen under tre månader, vilket påverkade kvartalet mycket negativt. Kunden ska dock ha informerat Vitreous om att man har ett nytt upplägg där man kör på högre kapacitet och stänger under vissa perioder, för att sänka kostnaderna. Produktionen är igång igen sedan i början av juli, och veckoleveranserna ska vara större eller jämförbara mot tidigare. För mig väcker det dock frågetecken, både om sårbarhet och konjunktur. 

Mindre glas. Glas är tungt, och kräver dyra och energikrävande transporter, återvinningen kräver dessutom enorma mängde är energi när glaset ska smältas. Vinindustrin börjar fundera på t ex PET-flaskor, eller att använda lättare glasflaskor (med tunnare glas), som mitt gamla Concha y Toro.  Oavsett vägval, innebär det mindre glas att återvinna. Hur snabbt händer detta? Och kan bolaget hitta nya källor?

Decisive
Skuldsättningen. Bolaget har dragit iväg allt för långt med skuldsättningen, före de senaste förvärvet ligger nettoskuld/EBITDA på runt 3. Samtdigt har räntekostnaderna ökat i än snabbare takt, det senaste lånet för att finansiera Northside har en ränta på 8 %. Amorteringsfritt, men banken kanske också gör bedömningen att skuldsättningen är hög och kräver mer betalt. Det gäller att framtida vinster utvecklats som planerat, annars kan det bli ansträngt.

Beroende av olja och gruvor. Flera av bolagen ligger nära Kanadas stora naturresurssektor; ryckigt med världsmarknadspriser, och inte hållbart för framtiden.

Sammantaget: Decisive har mycket jag gillar, och har en stor fördel i tillväxtpotentialen. Men, jag tycker att de dragit på för snabbt i förvärvstakten. Man borde låtit kassaflödet jobba, och förvärva i en takt som inte kräver lån till allt högre räntesatser. Riskerna ligger i den höga skuldsättningen, men även i branscherna man verkar inom. Vitreous är det finansiellt starkare bolaget, men kan på kort sikt (byggsektorn), och längre sikt (glaset), ligga fel i trenderna. Just nu finns flaskhalsen i glastillgången, och det bör vara den mer trögrörliga av de två huvudfaktorerna som påverkar bolaget. Man bör alltså kunna klara en viss nedgång, utan att det påverkar omsättningen. En ordentlig bygg-/fastighetskrasch kan såklart få betydande konsekvenser.

Decisive måste börja tänka på sin balansräkning, och bygga kassaflöde, och amortera hårt på skulden. I dagsläget ligger de långt ifrån mina investeringsprinciper sett till skuldsättningen.

Jag har valt Vitreous, men har en liten post Decisive i sambons portfölj, och i ett av barnens. Men det här är mycket små poster. Och Vitreous, med hänsyn till den senasre nyheten kommer jag att låta innehavet av Vitrous spädas ut till 4 % av portföljen.

Vad tänker du om bolagen?

tisdag 23 juli 2019

Koti Pizza, bara för magen


På Åland, och dags att skriva om pizza tänker jag när familjen kliver in på Koti Pizzas restaurang i Mariehamn. Och pizza blir det, och smakar riktigt bra gör det. Men lite nyfiken på hur bolaget gått sedan senaste besöket för sådär ett år sen, söker jag och upptäcker att den är avnoterad. Uppköpt av norska Orkla. Och tittar jag på budet, så hade det varit ett bra köp där hösten 2016. Sånt är livet på börsen. 

Fortsätter mitt sökande i Singapore och Sydafrika efter prisvärda bolag! De finns, jag lovar.

På återseende i slutet av augusti!

Fortsatt trevlig sommar! //Framtidsinvesteringen 

söndag 30 juni 2019

Portföljrapport - och nu tar bloggen sommarlov!



Första halvåret landade på +16-17 %, vilket är under SIX portfolio Return Index, och då har valutaeffekten såklart tillfört några procent. Å andra sidan släpar mina utdelningar efter jämfört med de svenska. Samtidigt ligger jag något starkare än de flesta indexnära Emerging Markets fonder, t ex SEB och SPP, som landar runt +15 %.

Bakom utvecklingen finns såklart både plus och minus. Mest nöjd är jag med Interroll (CH), som tillverkar transportband och system för pakethantering. Bolaget har rapporterat mycket starkt, och aktien stigit från drygt 1400 CHF när jag ökade vid årsskiftet, till drygt 2400.

Sedan senast har jag:

Ökat i Scales (NZ). Den Nya Zeeländska äppelodlaren m m har sålt av delar av verksamheten (kyllager för livsmedel) för att fokusera på agri. Jag gillade egentligen verksamheten de sålt, men kärnan finns kvar, och vid närmare analys ser deras deras första förvärv efter avyttringarna (djurfoder i USA) i alla fall på siffrorna bra ut. Men framför allt är jag  nyfiken på vad de kommer att köpa mer. Jag ökade i slutet av maj, och hoppades på en positiv kursreaktion på det/de förvärv som man då utlovat inom kort. Inget förvärv har presenterats, och vid bolagsstämman i början av juni lät det som att det kan dröja. Ökning ca 2 %-enheter. 

Köpet gjorde jag för övrigt i Tyskland, via Degiro där jag nyligen öppnat ett konto. Vill testa plattformen lite försiktigt.

Ökat i SCA (SE). Har jag skrivit om i ett separat inlägg, och efter att BillerudKorsnäs i början av veckan sålde Bergviks skog öst till AMF pension, steg SCA kraftigt. Skogens värdet bekräftades! Ökning ca 1 %-enhet

Minskat i HDFC Bank (IN). Banken har rusat på under våren, inte minst efter det indiska valet. Jag tycker att värderingen börjar att se ansträngd ut, och jag vill dessutom minska mina bankinnehav till max 10 %. Minskning knappt 1 %-enhet

Kassan ligger stabilt runt 4 %.

Flera innehav under eller runt 4 %, som normalt är min minsta storlek på innehav. Så här tänker jag kring dessa:
  • Straco (SG) - Akvarier mm i Kina, pariserhjul i Singapore, och med en superstor kassa. Kommer att avvakta kommande rapport, men om inga stora negativa överraskningar finns där kommer jag att öka försiktigt upp över 4 %.
  • Shoprite (ZA) - Huvudsakligen livsmedelsbutiker i Sydafrika, men med exponering mot stora delar av kontinenten. Bolaget har underpresterat ett tag, men min bedömning är att börsen också har straffat för hårt. Jag lutar åt att sälja, men inväntar uppdatering i juli, eller rapport i augusti.
  • Alaris (ZA). Antenner, huvudsakligen militära, och med bara en mindre del av försäljningen i Sydafrika. Verksamheten svänger en del beroende på när större affärer genomförs. Tänker ligga kvar, och förväntar mig att aktien av egen kraft tar sig över 4 %. 
  • Superlon (MY). Isolering för AC-rör mm. Bolaget har inte presenterat enligt min förväntan, och bland annat verkar det bero på tilltagande konkurrens. Man har dock helt nyligen startat en fabrik i Vietnam, och jag avvaktar hur den påverkar när den är i full drift. Ingen mäklare handlar förövrigt numera i Malaysia, och det höjer min tröskel för att sälja.
  • SCA. Kommer att fortsätta öka.
Nu tar bloggen sommarlov! Men framtidsinvesteringen kommer att tillbringa mycket tid i hängmatan i sommar och därifrån fylla på med spännande case. Många exotiska, såklart! På återseende i augusti.

Trevlig sommar!

Önskar 
Framtidsinvesteringen 

fredag 28 juni 2019

Schweiziska aktierna kvar i portföljen


Upp och nervända världen: Schweiz, med en valuta med nästan samma säkerhet som guld, och med rader av företag som inte har en aning om vad skuldsättning är! Där uppstår kanske årets största spänningsmoment i portföljen. Ja det finns två schweizare i portföljen, Interroll (transportband, paketsortering mm) och LEM Holdings (sensorer för ström och spänning).

Allt handlar om att Schweiz och EU reglerar sina relationer genom ett drygt hundratal olika avtal, som nu EU vill samla i ett. Det här har gått småtrögt, och EU plockade då in kortet: att inte tillåta EU-baserade banker och mäklare att agera på schweiziska marknadsplatser. Det här hotet har hängt i luften länge, och blev definitivt nyligen, när  EU beslutade att man inte kommer att förlänga klassningen av schweiziska marknader som minst likvärdiga med europeiska (ekvivalenta), när klassningen går ut 30 juni. Schweiz kontrade då (och det blev definitivt igår) med att förbjuda handel med schweiziska aktier på börser inom EU. Och rent krasst, det här handlar nog mycket om Brexit, att statuera exempel helt enkelt. Så här kan det gå

Efter lite research har jag landat i att inte sälja.

Så här tänker jag:

1. Handel på börsen i Zürich kommer fortsatt kunna ske genom lokala mäklare. Och det är inget konstigt för en exotisk investerare. Däremot kan det nog bli knepigt med näthandeln hos Nordea. Men det vet jag inte, och får inget entydigt svar.

2. Hade jag däremot ägt aktierna genom någon börs inom EU hade jag sålt. Det kan bli trassligt när det börjar att pratas om avnoteringar.

3. Börserna har reagerat med ro. Mina två innehav steg t o m sammantaget svagt under dagen. Det här säger ju också något om hur marknaden ser på saken: inget problem. 

Hur har du gjort som äger schweiziskt? Eller hur skulle du ha gjort om du ägt?


lördag 22 juni 2019

RFM Corp - Orkla och GB i Filippinerna






Mitt senaste tillskott i portföljen: filippinska RFM Corporation. Landet är intressant, men politiken har länge hållit mig borta. När jag väl bestämde mig för att ändå ge det chansen, handlade det om något som befinner sig mycket långt ifrån politiken. Och det här defensiva caset passar fint in i portföljen!

Företaget är kort och gott ett livsmedelsföretag. Den bästa beskrivningen kanske är ett litet Orkla eller Unilever, men med bara livsmedel. Man bildades på 1950-talet som mjölproducent, och har sedan rört sig in och ut ur olika verksamheter; som kyckling, kött, läsk/juice, men framför allt med riktningen bort från commodity och mot starka varumärken.

Idag producerar man fortsatt mjöl och bröd, mot grossister (25-30 % av verksamheten), bl.a. hamburgerbröd, korvbröd och muffins (till McDonalds och 7-11). Men fokus  (70-75 %) finns mot glass och pasta, men även såser, margarin, mjölk, och div andra alkoholfria drycker. Bolaget redovisar bara för de två segmenten, grossist och konsument, men glass och pasta förefaller dominera det senare. Glasstillverkningen drivs i en 50-50 joint venture med Unilever.

Korta fakta:

Marketcap: ca 3 mdr kr
P/e: 15
Direktavkastning: ca 3 %
Handel: på filippinska börsen, via Avanza (courtage från 749 kr). Finns även genom OTC, men handeln är obefintlig. 
Ägarbild: familjeföretag, grundarfamiljerna kontrollerar



Det här gör mig intresserad:

Starka marknadspositioner. Framför allt glasstillverkningen har en riktigt stark marknadsposition med 70-75 % av marknaden, en dominans som man byggt upp under de senaste 20 åren. En riktigt häftig historia, som bland annat kan tillskrivas samarbetet med Unilever. Idag är man åminstone 5-6 gånger större än närmaste konkurrenten Nestle. Tittar man på samarbetets konstruktion verkar RFM vara i en styrkeposition, man (indirekt) kontrollerar produktionen, och med kontroll över varumärket "Selecta". Å andra sidan lär Unilevers starka produktsortiment vara en viktig anledning till framgången. Tittar man framåt ser det också bra ut, och man har nyligen expanderat kapaciteten med 40 %, vilket man bedömer kommer täcka de närmaste fyra årens tillväxt. 

Även inom pasta är man starka med ungefär 1/3 av marknaden. Man äger det största varumärke (Fiesta), och köpte 2014 upp det näst största (Royal) från Unilever. Och inte minst: VD uttalar tydligt strategin att vara stark inom de segment där man agerar.



Stabil utveckling, stabila finanser. Utvecklingen är stabil, men inte fantastisk. På 10 år har omsättningen ungefär fördubblats, och vinsten per aktie tredubblats Omsättningen har vuxit varje år, förutom mellan 2012 och 2013 när köttverksamheten avvecklades. Finanserna är starka, balansräkningen innehåller nettokassa, och kassaflödet betalar normalt utdelning och löpande investeringar.

Attraktiv värdering.
Företaget värderas runt p/e 15 eller på 1,5 gånger eget kapital. En i mina ögon attraktiv värdering för ett bolag inom branschen, och dessutom med hemvist på en verklig tillväxtmarknad. Tittar man historiskt så har värderingen under den senaste femårsperioden rört sig mellan p/e 15-22. Dessutom har man det senaste året haft lite av momentum i tillväxten.

Det här gör mig tveksam:

Lönsamheten, inte mer än förväntad. Lönsamheten imponerar inte, 6-7 % i ROA (tillgångarna) och runt 10 % ROE (på eget kapital) är inte dåligt men heller inte fantastiskt. Tittar man här hemma på snarlik bransch, så är ROA i princip som Orkla och Cloetta. I grunden handlar det nog helt enkelt om att det är lågmarginalprodukter (framför allt pastan?), och att konkurrensen är närvarande.

Valutakänslig import av råvaror. RFM är beroende av importerade råvaror; vete importeras från USA, mjölk och mjölkpulver från Oceanien, tomatpuré från Kina etc. Det här gör att man är sårbar för valutafluktuationer, och en svag peso har på senare tid påverkat resultatet negativt. 

Få stora kunder inom bröd. Produktionen av hamburgerbröd, korvbröd mm  sker i princip uteslutande till McDonalds och Seven Eleven (95 % 2017). Här finns såklart en sårbarhet. Exakt hur stor del av omsättningen det handlar om lyckas jag inte läsa ut, men det ingår i de 25-30 % som också inkluderar mjölprodukter. 

Även svaga affärer.
Historiskt har man inte bara gjort bra affärer, t ex har man dotterbolag som ligger i träda från dels vatten på flaska, och nudeltillverkning i samarbete med indonesiska Indofood. Det här bekräftar att man befinner sig i sektorer där det finns en betydande konkurrens, men man har å andra sidan lyckats parera väl. Man sålde sin dryckesdivision i början av 2000-talet, en affär som VD idag verkar ångra. Dessutom, VD har styrt bolaget i över 30 år, hur mycket beror på honom?

Sammanfattningsvis


En defensiv spelare, med starka positioner, och en bra värdering. Dessutom familjeägt, med en i huvudsak bra historia, och utländska fonder fonder finns där. Och man vet betydelsen av att vara starka inom de segment där man jobbar. Tillväxten är inte fantastisk, och uppsidan är inte enorm. Men med starka positioner i ett land med en starkt växande befolkning, och en växande medelklass, bör nedsidan vara mycket liten. Sånt gillar jag, och har köpt en post på 6-7 % av portföljen.