Portföljrapport: vin, bröd och några funderingar

 

Dags för en ny portföljuppdatering, och lite har faktiskt hänt den senaste månaden:

Vin blev till bröd. Har under en längre tid funderat över vinbolaget Concha y Toro. Framför allt var det stora volymförluster vid prishöjningar (som gjordes för att kompensera för negativa valutaeffekter) som fick mig på säljtankar. Företagets varumärken är inte så starka som jag nog trodde när jag gick in i bolaget. När aktien tog ett skutt uppåt (utan nyhet), sålde jag. Inklusive utdelningarna blev det nästan på kronan +-0. 

Pengarna åkte in i mexikanska Gruma (som jag skrev om i början av hösten) med fina marknadspositioner inom majsmjöl och -bröd, inte minst i Mexiko och Nordamerika. Inte någon raket, men räknar med att bolaget långsiktigt kommer att segla på en ökande grupp Hispanics i USA.

En ny hemlighet. Den brittiska tillverkaren av spaltventilation Titon Holdings avslöjades och analyserades för ett par veckor sedan. Sedan några dagar finns dock ett nytt "hemligt" innehav i portföljen. Det handlar om ett välskött, snabbväxande, exotiskt bolag som seglar på en tekniktrend. Att det är exotiskt förklarar också den stora posten, vill helt enkelt ha ett procentuellt rimligt courtage. Men mer om bolaget senare, inom några veckor kommer en presentation.

Det senaste köpet innebar att jag (tyvärr) tillfälligt fick tömma min sedan en tid välfyllda kassa. Nu är ska den upp till åtminstone 5 % innan det är blir aktuellt att handla.

Funderar på några innehav. Tycker att portföljen har blivit väl bred med sina nu 16 innehav. Den kanadensiska vintillverkaren Andrew Peller har jag haft frågetecken på en tid, men den senaste rapporten var stark, och tillväxten verkar ha tagit fart igen. Sydafrikanska Shoprite har tankar på att ge sig in i Östeuropa, dessutom har huvudägaren med möjlig dold agenda nått en majoritet i bolaget. Det här har fått mig att tveka över innehavet. Men den senaste uppdateringen var positiv, med en stark utveckling på hemmamarknaden. Dessutom kan ett spännande intåg i Kenya vara på gång. Nya Zeeländska äppelodlaren mm Scales får vissa  problem om det utländska ägandet passerar 25 %, och man ligger relativt nära. Landets regering lär heller inte lägga om den protektionistiska politiken. Här ser vi också att flera i ledningen har minskat sina innehav. Jag tycker dock att det ser fundamental starkt ut, och maxcourtaget gör att delförsäljning inte är aktuell för mig.

Ett par av innehaven, Titon Holdings och Brampton Brick, behöver också ökas försiktigt för att klara 4 %-spärren. Möjligen inväntar jag kommande rapporter där.

Vad säger du? Vad borde jag sälja?

Mina vinbolag: dags att tänka om?

Vinbolagen Andrew Peller och Concha y Toro har legat stabilt i portföljen, Peller snart 2 år, Concha y Toro ett drygt år. I grunden tror jag starkt på verksamheten, den är ocyklisk, och följer en trend mot mer vindrickande. Båda bolagen har dessutom klara styrkor, Concha y Toro med starka globala varumärken, Andrew Peller med en mycket stark marknadsposition i Kanada. Den senaste tidens utveckling har dock fått mig att tveka över båda innehaven.

Andrew Peller 

Andrew Pellers tillväxt har saktat in de senaste kvartalen, och omsättningen står i princip helt stilla. Den officiella statistiken släpar efter, men företaget skriver själva att vinkonsumtionen 2017 inte stigit i samma takt som de senaste åren.

När Constallation brands 2016 sålde sin kanadensisk vinverksamhet talar mycket för att Andrew Peller fanns med i leken. Konsultkostnader modell större för ett "förvärv som inte slutfördes" kan inte vara så mycket annat. Men man gick inte i mål, och verksamheten köptes av pensionsfonden för Ontarios lärare. Istället har man gått på jakt efter mindre bolag i bördiga Okanagan Valley i Brittish Columbia. Ett område fullt av smågårdar som producerar viner av hög kvalitet, ett område som också förefaller attrahera en växande skara vinturister. Är vinerna i nivå med Andrew Pellers Sandhill, ja då är det bara att hålla med om att det här vinområdet har framtiden för sig (och kanske få systemet att börja fundera på import?).

Andrew Peller presenterade i veckan som gick förvärv av tre mindre vinbolag från området: Black Hills, Gray Monks och Tinhorn Creek. Men prislappen förskräcker, för 25 miljoner kanadadollar mer i omsättning betalar man 95 miljoner CAD. EBITDA för de tre bolagen verkar ligga på i princip samma %-nivå som för Peller själva. Räknar man med att också vinstmarginalen följer den logiken (dvs ca 7 %) handlar det om p/e-tal på i storleken 50. Och är det verkligen en rimlig prislapp? Är tillväxten så god? Framtidsförutsättningarna så fina? Andrew Peller räknar med att på 5 år, och med hjälp av betydande investeringar, höja omsättningen för de tre bolagen från 25 miljoner CAD till 30-35. Och man har samtidigt ambitionen att höja EBITDA från 33 % till närmare 50 %. Men motiverar verkligen dessa siffror den höga prislappen?

Och så här kommenterar vd:

"I know it looks like a mad shopping spree at the last minute but it is anything but that,” said John Peller, CEO of Andrew Peller Ltd.

Nej jag känner mig inte helt övertygad om att det här är en god affär, när man dessutom samtidigt lånar till nästan alltihop. Även om ledningen historiskt visat sig ha haft ett gott omdöme, och även om det finns mark från gammal verksamhet i Vancouver att exploatera/sälja för att minska skuldsättningen, ställer jag mig frågan: är det dags att sälja nu? Eller i alla fall minska? Kanske har jag plockat så mycket som går (ca 50 % i genomsnitt) av det här bolaget, som inhandlades på fina nivåer, och inledningsvis till en billig CAD?

Concha y Toro

Det chilenska vinbolaget har haft en jobbig tid. Företaget har de senaste kvartalen pressats av en stark chilensk peso, och ökade kostnader för inköp av druvor, som en följd av dålig skörd och högra priser. Detta har mötts med höjda priser mot konsumenterna, vilket bidragit till lägre sålda volymer. Dessutom är kassaflödet svagt. Högre lagerhållning bidrog också till att skuldsättningen ökade det senaste kvartalet.

För tredje kvartalet bör en försvagning av peson kunna bidra till förbättrade siffror. Men lyckas man vända även volymerna? Här måste ledningen visa att man har kontroll på läget. Är det dags att minska också här?

Sålt allt svenskt - köpt vin, och en hemlighet. Kan du gissa?

 

Jag har under en längre tid minskat mina innehav i Sverige. Inte minst har Atlas Copco under året gått från att vara största innehav, till att vara det näst minsta. Och jag har fortsatt i den riktningen, för det är dyrt på Stockholmsbörsen. En numera inte ovanlig kommentar på bloggar och Twitter. Inte minst blir det tydligt när man tittar sig ut i världen. Men först en annan nyhet.

CanaDream köps upp, lämnar börsen. Sällan har jag blivit så besviken över någon aktieöverraskning som när jag läste nyheten att australiensiska Apollo köper ut CanaDream från börsen. Dessutom är premien usel, bara 7 % mot stängningskursen dagen innan. Jag ska inte sticka under stol med att CanaDream varit en av mina favoriter i portföljen. Lågt pris (p/e 8-9), mycket god tillväxt, och stabil ledning, är en svårmatchad kombination. Under resan till Kanada fick jag dessutom möjlighet att besöka bolagets verksamhet i Vancouver, och det stärkte min positiva bild av företaget. Allt som allt blev det trots allt en ok affär, har sålt 23 % över kursen för mitt första inköp.

Sålt Cloetta, köpt något nyttigare. Har länge gillat Cloetta, som funnits i portföljen en längre tid. Värumärkena är riktigt fina, och dessutom är det senaste förvärvet av Candy King mycket bra. Men den utveckling som aktien sett på senare tid kan knappast motiveras. Idag handlas den till drygt p/e 25 (justerat för nedskrivningarna i Italien), trots att den organiska tillväxten är minimal, och trots att lönsamheten faktiskt inte är fantastisk. Riktigt tydligt blev det när jag hittade ett fint och mycket nyttigare alternativ för sådär halva priset, i en annan del av den industriella världen. Mer om det den närmaste tiden. Min affär blev i alla fall bra: + 10 kr/aktie, eller inklusive utdelning +39 %.

Atlas Copco lämnar portföljen, Concha y Toro får större plats. Atlas Copco fick till slut lämna portföljen. Ska inte upprepa varför, men en helt ok affär blev det. Sedan ett av mina köp vid bottennotering vid Brexit har aktien stigit 100 kr eller runt 50 %. För de pengarna förstärkte jag mitt innehav i Concha y Toro, som jag bedömder har fin potential, men låg värdering.

 

Vad har jag köpt - kan du gissa? Vinn hallonbåtar! Vad är det då jag har köpt istället för Cloetta? En ledtråd till, av "På spåret-typ": ätbar mobiltelefon. Om någon lyckas gissa rätt - och det är svårt - väntar 400 g hallonbåtar från Cloetta. Svar här eller på Twitter. Om ingen klurar ut det blir det en ny ledtråd på onsdag. Lycka till!

Ommöbleringar i portföljen - och vad tittar jag på nu?

Det börjar bli dags att säga något om vad som händer i portföljen. För det har hänt en hel del på senare tid, både på sälj- och köpfronten. Utgångspunkten har varit att förskjuta exponeringen, att minska den mot Nordamerika, och att öka den mot Asien och Afrika.

Sålt Illinois Tool Works. Företaget är på många sätt ett mycket fint industrikonglomerat, med en stark utdelningstillväxt, men en svag organisk tillväxt. Marginalerna har utvecklats positivt mycket tack vare ett väl genomfört effektiviseringsprogram. Men vad händer sedan? Samtidigt har man satt gasen i botten för återköp av aktier, och man lånar till det. Sammantaget blev det lätt att sälja. Fler tänker lika, och vinsten inkl utdelningar blev sådär 50 % på knappt 1,5 år.

Minskat kraftigt i Atlas Copco. Har sålt av så att innehavet minskat från drygt 14 %, till runt 4 % efter utspädning. Här handlar det om den föreslagna delningen av företaget, som jag inte alls tror på. Här blev vinsten runt 35 %. Jag ville hitta pengar till fler exotiska innehav, och det blev till slut rätt så enkelt att minska i Atlas Copco.

Köpt Unilever Indonesia, och handlat i Sydafrika. Med de här pengarna (och lite till) har jag gjort ett par inköp. Först har jag då köpt en större post i Unilever Indonesia, som jag skrev om förra veckan. För övrigt första gången jag telefonhandlat på en exotisk börs. Eftersom courtaget är högt, så blev det drygt 15 %. Och det är ett innehav som jag ser mycket långsiktigt på, även om det kommer att spädas ut i takt med att andra innehav växer. Jag har också handlat i Sydafrika, och här blev det landets största detaljhandelskedja Shoprite. Jag är övertygad om att det här företaget väl fångar utvecklingen i Sydafrika, och även på resten av kontinenten. Men mer om Sydafrika och Shoprite kommer framöver.

Exponeringen. Med förändringarna har jag minskat exponeringen mot Nordamerika till en bit över 40 %, samtidigt som jag ökat Asien till över 30 %. Ungefär så tänker jag mig exponeringen framöver. Möjligen kan det vara aktuellt att öka här hemma på bekostnad av Nordamerika. Ommöbleringen innebär också att verkstadsindustri har fått ett allt mindre utrymme i portföljen, till förmån för mer defensiva konsumentnära företag. Möjligen har förskjutningen blivit lite för stor, en sak att  fundera på framöver.

Tankar kring befintlig innehav. Bland de befintlig innehaven kommer Infosys att leva vidare i portföljen. Jag har en längre tid funderat på att sälja, men efter kloka inspel och en del research får den ligga kvar. Förutsättningarna bör trots allt finnas där, och finanserna är extremt starka. Annars tittar jag på att öka i Concha y Toro, Logistec och StellaJones. Alla har fortfarande sina Q4 kvar att rapportera, och alla har gått svagt på börsen på senare tid. Jag avvaktar dock rapporterna innan jag gör några köp.

Vad tittar jag på nu? Jag fortsätter såklart att titta på exotiska marknader, men räknar samtidigt med att omsättningen av företag i portföljen kommer att vara mindre den närmaste tiden. Efter att Avanza öppnat upp för digital handel på fler marknader, så kommer jag nog att skanna av de länderna, även om Europa troligen inte kommer att viktas upp så värst mycket. Portugal har uppenbart demografin emot sig, men det finns företag där med annan och bredare exponering. Holland och Belgien har bättre demografiska förutsättningar och är värda en viss uppmärksamhet. Samma sak tänker jag kring Australien och Nya Zeeland som idag är något av en blind fläck i portföljen.

Vad säger ni, något jag bör fundera på?

Sålt Alfa Laval och Northwest Healthcare Properties, köpt Imvescor och Concha y Toro

Har den senaste tiden gjort några förändringar i portföljen, och de följer en något förändrad strategi. Jag har helt enkelt släppt min tidigare (oskrivna) ambition att hålla en viss nivå på direktavkastningen. Har blivit mer och mer klar över att jag vill ha en portfölj som visar långsiktig tillväxt i både värde och utdelning. Det lär komma fler inlägg på det temat framöver.

Till att börja med, har äntligen sålt Alfa Laval. Tack vare att jag ökade i samband med brexit kom jag ner på en köpkurs som nu innebar försäljning utan förlust. Det glädjer mig, eftersom jag tror att det kommer ta tid innan det här företaget återhämtar sig. Med problem både inom varvsindustri och olja/gas, kommer det att bli en turbulent resa för Alfa Laval, tror jag. Det är bara att erkänna att det här inte var någon bra investering, jag lät mig helt enkelt imponerades för mycket av företagets fina rad med (då) sex år i rad med höjd utdelning.

Har även sålt Northwest Healthcare Properties. Företaget ger en mycket fin direktavkastning, men jag är inte helt övertygad om att utdelningen är långsiktigt hållbar. Man har helt enkelt svårt att finansiera hela utdelningen med kassaflödet, och det gör mig inte helt bekväm.  Hur som helst, det blev en fin resa, och en vinst på 35 % inkl. utdelning och källskatt. Tack Gustavs aktieblogg för att jag upptäckte företaget!

Istället har jag köpt ett par av de aktier jag skrivit om på senare tid. Först blev det Imvescor Restaurant Group, med restauranger i östra Kanada, och med en riktigt fin utveckling på senare tid. Sedan har jag precis gått in i vinbolaget Concha y Toro, som jag skrev om förra helgen. Har även ökat försiktigt i Starbucks.

Concha y toro: Är Manchester Uniteds vin bättre än Wayne Gretzkys?

Nästa chilenska företag att titta på är vinproducenten Concha y Toro, här hemma kanske mest känt för sitt sponsringssamarbete med den engelska storklubben Manchester United. Företaget, som bland annat har Casillero del Diablo på varumärkeslistan, tillhör de riktiga giganterna inom vinbranschen. Man tillhör dessutom de allra största odlarna med över 11 000 hektar i Chile, Argentina och USA (Kalifornien).

Företaget bildades 1883 och tog steget in på Santiagobörsen redan 1933. Expansionen inleddes på allvar i början av 1990-talet, och tog riktig fart under 2000-talet med flera förvärv, och med uppbyggnaden av bolag för marknadsföring och distribution runt om i världen. Företaget har 3500 anställda, försäljning i 147 länder, och omsätter 8 mdr kronor. Ungefär 70 % av försäljningen går på export, varav nästan hälften till Europa.

Omsättningen ökar stabilt, under senare tid dock kraftigt förstärkt av gynnsamma valutakurser. Som volym (i liter vin) ökade försäljningen med drygt 3 % under 2015 och 7-8 % under de första två kvartalen 2016 (i omsättning 9 % respektive 11-12 %).  Samtidigt har rörelsemarginalen återhämtat sig, driven av en högre bruttomarginal när de fasta kostnaderna kan fördelas på allt större volymer. Kostnader för försäljning och administration ligger konstant under de senaste åren, men har över tid ökat beroende av företagets aggressiva expansion. Jämfört med det lilla kanadensiska vinbolaget Andrew Peller, är rörelsemarginalen högre, framför allt tack vare en högre bruttomarginal. Andrew Peller visar dock betydligt lägre kostnader för försäljning och administration. 

Kassaflödet har inte varit extremt starkt, för åren 2012-14 räckte det nästan för investeringar, men inte till utdelning. Skuldsättningen är dock enligt min måttstock relativt hög, det egna kapitalet motsvarar bara knappt hälften av balansräkningen. Skuld/EBITDA=2,3 (helår 2015).

Företaget delar ut ungefär 40 % av vinsten, vilket med dagens värdering ger en direktavkastning på 2,5 %. Utdelningen har höjts sedan 2012. 

Vina Concha y Toro har etablerat sig som en världsledande vinproducent med produkter inom olika prissegment, och med en mycket bred geografisk närvaro. Man har uppfattat hur världsmarknaden förändras, att konsumtionen minskar i traditionellt vindrickande länder som Frankrike och Italien, men ökar i nordliga länder som Sverige, Norge, och Kanada. Företaget förefaller alltså fokusera på helt rätt marknader när man satsar i norden och Storbritannien. Dessutom har man starka varumärken, inte minst Casillero del Diablo, och en mycket stor egen produktion av druvor. Både storlek och varumärken bör ge företaget en viss konkurrensfördel.

Värderingen strax under p/e 16, får sägas vara attraktiv. Även här ligger jämförelsen med Andrew Peller nära till hands, som idag handlas en bit över p/e 20. Finanserna är relativt stabila, och tillväxten god. Det finns också de som tror att företagets tillgångar är undervärderade.

Allt sammantaget är det mycket som tilltalar mig med det här företaget. Min spontana tanke var dock att jag inte vill äga två vinproducenter, och jag vill inte sälja Andrew Peller. Men det här är två företag som i mycket liten utsträckning överlappar varandra. Trots att Concha y Toro satsar på marknader som traditionellt inte är vindrickande, har man bara ett par procent av försäljningen i Kanada. Vad säger ni, något att ha?