Förändringar i portföljen - och utdelningen över året

Till slut bestämde jag mig för att sälja Telekomunikasi Indonesia. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg är Indonesien på väg att ytterligare liberalisera telemarknaden, vilket innebär att företaget med största sannolikhet kommer att tvingas släppa in konkurrenter i sitt mobilnät. Det här kommer att slå hårt mot företaget som har en stor konkurrensfördel i sitt nätt som är mycket väl utbyggt på landsbygden. Det här är också förklaringen till den höga marginalen. Efter ytterligare research bedömer jag sannolikheten som stor att något kommer att hända, och även om man kommer att få en god kompensation, kommer det här i grunden att påverka företagets möjligheter att hålla den mycket höga marginal man har idag.

Istället har jag köpt på mig Cencosud, den chilenska detaljvarujätte som jag skrev om här för några dagar sedan. Jag har också ökat i den kandadensiska virkesfabrikanten StellaJones, som redovisade en fin rapport, men som ändå tappat i värde.

Och så tänkte jag att det kan vara kul att illustrera hur mina utdelningar ser ut över året. Sedan årsskiftet har min portfölj förändrats en hel del, i huvudsak är trenden tillväxt och framtidsmöjligheter, snarare än hög utdelning nu.

Grafen visar utdelning 2016 (första stapeln för varje månad) relativt beräknad utdelning för 2017. Har utgått från dagens innehav och nu kända utdelningsnivåer.

Trots att min portfölj är ca 50 % större idag än i januari, har utdelningen i kronor bara ökat med 12 % sett på rullande helår.  Ett annat sätt att uttrycka det är att direktavkastningen mot köpkostnad minskat från 4,0 % till 3,0 %. Det är inte minst försäljningarna av Westpac bank, Nova Scotia, Castellum och Emerson (som jag istället investerat i snarlika Atlas Copco) som ligger bakom. Köpet av Saltängen har delvis kompenserat. Här är jag dock tveksam till framtiden, men mer om det vid ett senare tillfälle.

Telekomunikasi Indonesia - nyhet som kan förändra förutsättningarna

Jag började mitt bloggande här för en tid sedan med ett längre inlägg om det indonesiska telebolaget Telekomunikasi Indonesia. Sedan dess har det också kommit en mycket fin kvartalsrapport som bara visar att det här är en riktig kassako. 

Idag kom dock en nyhet som kan få stora konsekvenser för företaget. Diskussioner förs nu i Indonesien om att tvinga företaget att släppa in mindre aktörer i sitt mobilnät. Detta kommer i grunden att påverka företagets förutsättningar att hålla sin mycket höga rörelsemarginal, som idag ligger på ca 35 %. Det här är i princip det dubbla mot vad andra teleoperatörer klarar att uppnå. En orsak är att man har ett mycket väl utbyggt nät på landsbygden där konkurrensen också är liten.  Kanske har det blivit politiskt känsligt med ett delvis statligt företag som tjänar så här bra, och kanske har man nått den punkt där kassakon måste offras.

Funderar nu starkt på att göra mig av med mitt innehav.

Delårsrapport: Telekomunikasi Indonesia levererar

Telekomunikasi Indonesia redovisade under dagen en mycket stark rapport för det första halvåret. Omräknat till kvartalssiffror ökade omsättningen med 15 % jämfört med samma period förra året. Vinsten ökade med 47 %. Mellan halvåren ökade kostnaderna med bara drygt 8 %. Datatrafiken driver omsättningen till och med starkare än föregående kvartal, med mobil datatrafik i spetsen som ökade omsättningen med över 80 %. Samtidigt vek omsättningen för mobilsamtal och SMS mellan kvartalen. Rörelsemarginalen ligger liksom förra kvartalet på starka 35 %.

Börserna tog emot rapporten med glädje. I Djakarta steg aktien med 7,6 %, och i New York med 4,3 %.

Telekomunikasi Indonesia - roligare än Telia?

Vi som är födda på 70-talet minns det gamla orangea Televerket. På 80-talet så började telemarknaden att avregleras, för drygt 20 år sedan förvandlades det gamla affärsverket till Telia AB och några år senare försökte den dåvarande näringsministern Björn Rosengren (S) att göra Telia till en ”folkaktie” när bolaget delprivatiserades. Det senare blev ingen större hit och aktien handlas idag sådär 50 % under försäljningsvärdet 1998. Många svenska har nog aktat sig för aktier efter det.

Men det här ska inte handla om Telia. Jag har länge sagt att jag inte tänker investera i teleoperatörer. De befinner sig (i alla fall i den industrialiserade världen) ofta på mycket mogna marknader med stor konkurrens, låga marginaler och knappast någon tillväxt. Inte särskilt intressant tycker jag, även om många teleoperatörer liksom Telia kan leverera hög direktavkastning. Och alternativen på mindre mogna marknader är få, i alla fall om man också vill ha en viss mån av stabilitet och inte handla på mycket exotiska börser.

Men det finns undantag. Kom för en tid sedan att titta på Telekom Indonesia, dominerande teleoperatör i Indonesien och för övrigt det enda indonesiska bolag som går att handla på New York-börsen.

Företaget har sina rötter från den holländska kolonialtiden, bildades 1882 och blev statlig post- och teleförvaltning när Indonesien blev självständigt efter andra världskriget. Därefter har verksamheten delats i omgångar, och företaget delprivatiserades i mitten av 1990-talet. Staten är fortfarande majoritetsägare men företaget agerar sedan länge på en avreglerad marknad. Mobiltelefonin drivs i ett dotterbolag där ägandet är 65 %.

Till att börja med. Ur en makroekonomisk synvinkel bör tillväxtmöjligheterna vara goda. Indonesien är med 250 miljoner invånare världens fjärde största land sett till befolkningen (efter Kina, Indien och USA). Med en befolkning som är nästan lika ung som Indiens (medelålder 28 år och 28 % under 15 år) och som växer med samma takt, finns mycket goda chanser till en långsiktigt stark utveckling, särskilt som satsningarna på utbildningssystemet ökat kraftigt på senare år. Även om den indonesiska ekonomin har vissa problem så är tillväxten fortfarande god (4,8 % 2015) och ekonomin förväntas dessutom ta fart genom statliga stimulanser.

 

Rörelsemarginal och omsättning 2008-2015, och en indikation för 2016 byggd på ökad omsättning för det första kvartalet
 
Efter några år av måttlig tillväxt har företagets utveckling satt ordentlig fart de senaste två åren. Under 2015 ökade omsättningen med drygt 14 %, starkt driven av mobil datatrafik. Och trenden är fortsatt positiv under årets första månader, med en omsättning som är över 16 % högre än samma kvartal förra året. Samtidigt har man lyckats behålla och till och med öka en rörelsemarginal som nog ingen annan teleoperatör kan visa upp: 35 % i rörelsemarginal första kvartalet är t ex dubbelt så mycket som Telia och AT&T.

Kassaflödet är starkt. Under åtminstone de senaste tre åren har företaget kunnat betala både löpande investeringar och utdelning (inkl. utdelning till minoritetsägare i mobiltelefonibolaget) genom kassaflödet. 45 % i eget kapital är bra för branschen och då utgörs 11 % på skuldsidan av minoritetsägarnas intressen i mobilbolaget.

Företaget är stabilt och visar i alla fall för tillfället en fantastisk utveckling vad gäller omsättning.  Självfallet är det något som marknaden också har upptäckt, och även om vi bara är 6 ägare på Avanza, så har aktien stigit med över 40 % i år. Med ett p/e-tal på 25 är aktien inte billig. Den höga värderingen gör också att direktavkastningen blir relativt låg, 2,1 % med dagens kurs. Detta trots att 60 % av vinsten delas ut.

Sist men inte minst, svaret på den lite retoriska frågan är såklart ja. Det här är ett mycket roligare företag, och nog också mer stabilt om man ser till Telias äventyr på senare år.