Portföljuppdatering - småjusteringar och planer

Dryga månaden sedan senaste uppdateringen, och självklart händer det saker i portföljen, även om det är riktigt svårt att hitta nya case som utmanar. Det här har gjort att kassan fått växa till sig, till  7-8 %. Tanken är att den ska ligga kvar på runt 5 %.

Högtalare ut, hemlighet in. Som jag skrev i slutet av året har jag känt mig allt mer tveksam till italienska B&C Speakers. Jag är inte övertygad om det nyligen genomförda förvärvet, och jag känner inte fullt förtroende för hur ledningen manövrerar balansräkningen. Först en stor extrautdelning, sedan förvärv på lånade pengar. Så jag har sålt, och istället köpt något mycket mycket exotiskt. Men mer om det i ett senare inlägg. Ett afrikanskt Kopparbergs och Arne Hegerfors är ett par ledtrådar på vägen.

Ökat i Brampton. För att leva upp till kriteriet om minst 4 % har jag ökat svagt i tegeltillverkaren Brampton Brick, som för övrigt har tagit lite fart, eller i alla fall återhämtat sig. Samtidigt har jag minskat i Andrew Peller, som gått i mina ögon ologiskt bra på börsen under hösten. De senaste och mycket dyra förvärven på lånade pengar är inte något som imponerat på mig. Jag har också minskat i HDFC Bank, och det gjorde jag före rapporten som kom i förra veckan. Jag var orolig för att företaget inte skulle kunna leva upp till de högt ställda förväntningarna, med en börskurs som stigit kraftigt. Jag hade fel, rapporten var bra (som alltid), och aktien har bara fortsatt uppåt. Jag sålde inte mer än sådär 1/10 av innehavet, men det går ändå inte att komma ifrån: det är (för) lätt att sälja av en vinnare...

Den närmaste tiden räknar jag inte med några större förändringar. Jag kommer fortsätta att öka försiktigt i de bolag som ligger strax under 4,0 % (Brampton och Titon), och kanske fyller jag också på i de mexikanska (Femsa och Gruma), som båda är billiga med en lågt värderad peso. 

Vad tittar jag på nu? Har tittat en del på Afrika där jag letat efter något som fångar kontinenten, utöver Sydafrika. Jag har också skannat Malaysia, utan att riktigt ha fastnat för något, och jag har försökt ”konkurrensutsätta” mina indonesiska innehav.  Dessutom har jag stannat till vid en mycket udda kanadensare; en verklig högutdelare, som är tråkigare än tråkig, och som med marginal lever upp till ”under radarn”. Räkna med avtryck på bloggen framöver!

Den fråga jag kanske brottas mest med, när ska man sälja av en vinnare? Hur tänker du?

Funderar på tre innehav

Då och då dyker det upp någon nyhet som sätter frågetecken för ett innehav; en huvudägare eller ledningsperson som säljer stort, en oväntat dålig rapport, något politiskt beslut som påverkar förutsättningarna. Ibland är slutsatserna lätta att dra, ibland är de riktigt svåra. Just nu funderar jag på framtiden för tre innehav, och anledningarna är mycket olika:

B & C Speakers. Företaget har tidigare haft en riktigt stark balansräkning, men efter att en större extrautdelning nu följts av ett helt lånefinansierat förvärv, är jag inte längre lika imponerad av hur ledningen manövrerar finanserna. 

För att stanna kvar som aktieägare behöver jag bättre förstå och tro på förvärvet av högtalartillverkaren Eighteen Sounds. Är det en förstärkning, vilket jag får intrycket av när jag läser högtalarkunniga kommentarer? Eller har man spätt ut de lönsamma högtalarna för konsertlokaler och biografer, där man har en mycket stark marknadsposition (och som var avgörande för mitt köp)? Jag är för dålig på finliret för att kunna bedöma, men spontant är jag skeptisk, och börsen har inte belönat aktien efter att förvärvet presenterades. 

Shoprite. Sydafrikas ledande livsmedelskedja hade en bra månad på börsen under november, men har sedan dragits ner av en redovisningsskandal modell större inom handelskonglomeratet Steinhoff, med samma huvudägare och ordförande som Shoprite. Steinhoffs afrikanska (och i Johannesburg noterade) dotterbolag är (eller var?) dessutom på gång att samla ihop till en majoritetspost i bolaget. Detta efter att ett försök att fusionera verksamheterna havererat tidigare under året.

Självfallet väcker det här frågor. Samtidigt är Shoprite inte en del av Steinhoff-koncernen, utan ett självständigt bolag, med vad som förefaller vara en stark egen identitet. Och det finns inga som helst tecken på att något liknande skulle utspela sig inom bolaget. Jag har valt att behålla, och ser i situationen också en liten förhoppning att huvudägare Christo Wieses imperiebyggande tar stopp, och att detta välmående bolag får fortsätta att stå på egna ben.

Unilever Indonesia är ett riktigt fint företag, med svårslagna konkurrensfördelar, men värderingen är också hög, och bygger på förväntningar om en stabil och god tillväxt. På senare tid har dock tillväxten stannat av, och när jag i samma veva läser att VD:n konstaterar att de stora varumärkena inte längre betyder lika mycket, blir jag fundersam. Även om trenden inte är ny, är det en kommentar värd att notera. Samtidigt jobbar Unilever Indonesia mycket medvetet med lokala varumärken, och man är dessutom klassade som ett av världens mes innovativa företag. Jag har ett riktigt långt tidsperspektiv här, och har betydligt längre till ”sälj”... Men det är en trend att följa.

Vad säger du om mina funderingar? 

Italien - Avanza och Nordeas utbud: högtalare, hörapparater och krossade tomater

Italien, ett land med stora kontraster. I norr en på många håll välsmord i industri, i söder stora utmaningar. Och politiskt är läget osäkert inför det val som ska hålla senast våren nästa år. Med populistiska 5-stjärnerörelsen på runt 30 % i opinionsundersökningarna, kan osäkra tider vänta. Dock är den förre och populäre premiärministern Renzi, inte helt olik Macron (ung, socialliberal, och med en ambitiös reformagenda), på väg tillbaka. Renzi avgick i december 2016 efter att ha förlorat en folkomröstning om en författningsreform. Annars har landet en riktigt knepig demografi, med en krympande befolkning de närmaste årtiondena.

Och aktieutbudet. Hos Avanza finns sedan en tid 66 aktier att välja på i det digitala utbudet. Jag valde dock att utgå från Nordeas utbud, som för Italien är betydligt större. En generell iakttagelse är att det finns många företag som värderas under bokfört värde. Jag har inte gått på djupet, men det förefaller nog i de flesta fall att vara befogat. Här finns också fotbollsklubbarna Roma, Lazio och Juventus (men inte Bologna som jag helt klart skulle köpt in mig i!). Liksom i Frankrike finns en rad kläd- och och modeföretag, men i regel med höga prislappar. Jag tittade även denna gång efter lite mer okända företag med stora konkurrensfördelar. Jag hittade två. Ett tredje med lite annan profil fick också chansen.

B&C Speakers. Högtalartillverkare som nämnts (utan namn) av Gustavs aktieblogg. Företaget producerar för den professionella ljudmarknaden, och inte direkt till slutanvändare, istället finns högtalarelementen i högtalare från många kända varumärken. Det handlar om både förstärkning för mindre lokaler, turnéer, och fasta installationer som i biografer och konsertlokaler. För de senare segmentet är marknadsandelen närmare 40 %, och man är mycket starka inom högtalare för turnéer. All tillverkning sker i Italien, nära Florens.

Tillväxten ligger på 5-7 % om året, och lönsamheten är god (ROE ca 30%). Balansräkningen är i princip ren från skulder, och kassaflödet starkt. Morningstar ger företaget "narrow moat". Och priset, strax under p/e 20! Ser svårslaget ut, och ligger högt på min bevakningslista. Kan köpas digitalt hos Nordea, men inte hos Avanza.

Amplifon. Distributör och försäljare av hörapparater och tillbehör. Med 9 % av världsmarknaden är man största aktör på en annars fragmenterad marknad. Företaget är marknadsledare i Nya Zealand, Italien, Holland och Schweiz, i de två förstnämnda med 40 % eller mer av marknaden. Man visar en fin organisk tillväxt (ca 10 % förra kvartalet), och har stor potential med en åldrande befolkning, och en betydande majoritet som ännu inte använder hjälpmedlen. Enligt Morningstar har man "Narrow moat". Balansräkningen är stark, liksom kassaflödet, som dock inte är tillräckligt för att finansiera den snabba tillväxten. Priset är dryga p/e 40, och lönsamheten inte fantastisk. Aktien finns att handla i både Avanzas och Nordeas digitala utbud.

La Doria. Kom med mycket därför att det var svårt att hitta något mer riktigt intressant företag. Producent av tomatprodukter, så som krossade tomater, i första hand under "private label" (dvs affärernas "egna" produkter). Företaget har (genom sitt delägda dotterbolag) en starkt ställning framför allt i Storbritannien med 35-40 % av marknaden, men även en betydande marknadsandel i Italien. De senaste åren har man jobbat sig mot en högre position i värdekedjan, genom förvärv av tomatsåsproduktion. Den senaste tiden har dock varit tuff, med negativa effekter av pundets försvagning, och högre kostnader p g a sämre tomatskördar.

Vad gör då företaget intressant? Värderingen p/e 11-12, en relativt stark marknadsposition, en trend mot allt mer "private label", en förhållandevis god lönsamhet (ROE ca 15 %), och ett starkt kassaflöde. Prisvärt i en ocyklisk bransch, och man får 2,5-3 % i direktavkastning trots att man bara delar ut runt 30 %. Risker: konkurrensfördelarna är nog inte gigantiska, och ett potentiellt handelskrig med Storbritannien kan bli riktigt jobbigt. Aktien finns hos Nordea, men inte hos Avanza.

Vad säger du, är hörapparater eller högtalare något? Eller kanske lite krossade tomater?