Portföljuppdatering: Sålt Starbucks, sluppit slakt

Dags för portföljuppdatering, för en portfölj som klarat sig förvånansvärt bra under sommaren, och de senaste dagarnas vapenskrammel. Trots att kronan under sommaren stärkts mot alla valutorna i portföljen, och tillfört några ytterligare procent i negativa valutaeffekter, har portföljen legat helt stilla under rapportperioden, och ligger för första gången på några månader över OMX30. Mycket beror på en stabil rapportsäsong (när ett par rapporter återstår), med tre tydliga positiva överraskningar (HDFC bank, Logistec och Stella-Jones) och annars rapporter som följt förväntan. Totalt ligger jag +4,0 %. Tittar jag på dagens innehav är valutaeffekterna -5-6 %.

Sålt Starbucks, köpt överraskning. Sedan den senaste portföljuppdateringen har jag framför allt sålt hela innehavet i Starbucks. Jag gjorde det före rapporten, och med samma argument som när jag sålde den första halvan för någon månad sedan. Det handlar helt enkelt om en för svag organisk utveckling i förhållande till prislappen. Istället har jag köpt köpt in mig i ett bolag i turistsektorn, men mer om det senare. 

Ökat i Logistec och Femsa. Logistec som var en av de riktigt positiva överraskningarna i rapportfloden, visade en stark utveckling för både hamndrift och rörledningar. Samtidigt har inte aktien följt med uppåt, och värderingen har kommit ner på en mer attraktiv nivå. Mycket talar för en stark utveckling de närmaste kvartalen, så en ökning kändes prioriterad. Femsa ska upp till 4 %, och den resan har påbörjats, och fortsätter de närmaste månaderna. För det lilla innehavet i italienska B&C Speakers räknar jag med att fördubbla innehavet under augusti.

Mest nöjd är jag annars med försäljningarna av Atlas Copco och Cloetta i våras, och Starbucks före rapport (och vid något bättre dollarkurs)! Tack vare dessa har jag sluppit kursslakt under rapportsäsongen!

Funderar på några av innehaven, och framför allt känner jag mig tveksam till att ha två vinbolag i portföljen. Men har svårt att bestämma mig: Andrew Peller har en stark marknadsposition i Kanada, men tillväxten har stagnerat. Concha y Toro växer bättre, har starka varumärken, men inte på någon marknad den starka position som Peller har i Kanada. Vilket vin tror du på?

Starbucks: testar rosteri och spanar in där det började

 

Resan fortsätter, nu Seattle. Här började Starbucks resa. 1971 startades firman av tre kaffeentusiaster med affärsidén att sälja hela rostade bönor, något som inte direkt var vanligt i Nordamerika på den tiden. Den första butiken öppnade nära Seattles välkända Pike market, där många matbutiker, kaféer, bagerier osv med internationell prägel, eller i alla fall utanför main stream, trängs än idag. Starbucks, som inte serverade kaffe på kopp, och även sålde te och kryddor, hade efter ett årtionde vuxit till fem butiker, med ett litet rosteri, och distribution till restauranger och kaffeer. Det var den här verksamheten som den unga Howard Schultz upptäckte, då säljare på svenska Hammarplast. Schultz hade noterat att  det lilla företaget köpte exceptionellt många plastfilter ur Hammarplasts sortiment, och det blev en resa till Seattle. Resten är historia, och den är fascinerande läsning.

Och här fortsätter Starbucks resa. Här finns knappt andra kaféer än Starbucks, och här testar man nya koncept. Här finns också det första och än så länge det enda rosteriet, kronjuvelen i butikshierarkin. Snart öppnar dock ett andra i Shanghai, och framöver (2018) väntar också rosterier i Tokyo, New York och Milano. Vi passade såklart på att titta in i rosteriet, och det blev två besök.

Rosteriet i Seattle (fler bilder här) är utan tvekan något utöver det vanliga. Här har man tänkt på allt, och investerat massor. Materialvalen är påkostade, möbeldesignen retro. Kort sammanfattat består rosteriet av fyra delar; produktion, kafé, butik och restaurang. I produktionen rostas mindre satser av böner, som beskrivs som exklusiva och kommer från mindre odlingar. Det är bönor från jordens alla hörn som Rwunda, Kenya, Sumatra och Peru. Bönorna transporteras sedan i rör med hjälp av vacuumsug till rosteriets olika delar. I butiken kan man sedan handla allt från kaffe i lösvikt, till kaffekokare, muggar och t-shirts.

Kafédelen är uppdelad i mindre delar, och med två beställningsställen. Här säljs kaffe, bakverk och enklare mat (pajer, sallader). Utbudet är genomgående större, exklusiviteten högre, liksom priserna, än i något annat format av Starbucks butiker. Man kan välja både bland de exklusiva bönorna, och bland olika bryggningstekniker. Ett mecka för kaffeälskare helt enkelt.

För oss blev det stor espresso. Sambon valde en kanelbulle av wienerbrödsdeg, som fick mycket högt betyg! (Och hon är kritisk!) Samma sak med min chokladkaka. Annars ja, tillströmningen här var såklart mycket god. Att klaga på: kanske lite för stark musik.

Tidigare i San Fransisco passade vi också på att besöka ett Starbucks reserve. Ett större kafé i Starbucks nya hierarki av butiker, och med ett större utbud helt klart inspirerat av rosteriet. Den butik vi besökte låg välplacerad vid foten till en av stadens mest använda höjdklättrande spårvagnar. 

Butiken var luftigt utformad med stora öppna ytor, och trots att det hela tiden var kö (när vi var där lördag em), och de flesta verkade fika på plats, kändes det aldrig trångt. Här verkade för övrigt mobilbeställningarna inte vara omfattande, till skillnad från i de mindre butikerna i stan. Annars kändes interiören välkomponerad, med fina materialval, och med mer av barkänsla än i äldre starbuckskaféer av större modell. Likheterna med rosteriet är tydliga, men de mjuka fotöljerna saknas helt. 

Vi har under resan gjort ett stort antal besök på Starbucks, både i Kanada och i USA, och vi är genomgående (med ett undantag) nöjda med med både service och vad vi fått. En intressant observation är av köbildningar vid avhämtning  av mobilbeställningar, som företaget menar skrämmer bort kunder. Vi såg sådan köbildning, men samtidigt var det i de flesta fall rätt så korta stunder man kunde tala om ansamlingar som kunde skrämma bort potentiella kunder. Möjligen kan våra observationer ha påverkats av att vi inte valde morgon- eller lunchrusning för våra besök.

Sammantaget ja, Starbucks varumärkesbyggande är imponerande, och  det är såklart så man ska se rosteriet. Ambitionen är tydlig: det handlar om att höja kaffets exklusivitet till en nivå som kan jämföras med vin. Så kan man höja förädlingsvärdet även i de mindre butikerna. Jag har inte sett något under resan i Nordamerika som får mig att tvivla på investeringen. Tvärtom, Starbucks kommer fortsätta vara ett stort innehav i portföljen.

Mycket händer i Starbucks. För den som vill läsa lite mer om företagets utveckling gjorde jag en fördjupning för några månader sedan.

Starbucks - inte så tokigt trots allt

Nej ingen som följer Starbucks har väl missat att Howard Schultz kliver av som VD i april. Och visst känns det spontant aningen obekvämt. Howard Schultz är arkitekten bakom företaget, som från ingenting skapat ett varumärke som snart matchar de allra tyngsta. Och det är inte första gången han försöker kliva av. Efter några knepiga år, utan Schultz på VD-stolen, återkom han 2009. Och sedan tog utvecklingen fart igen.

Så här i efterhand är det lätt att se att skiftet på VD-stolen varit planerat en längre tid. Och det är helt uppenbart att det är Schultz själv som varit regissören. Valet av Kevin Johnson, först till operativ chef, sedan till VD, är dessutom på många sätt logiskt. En stor del av företagets utmaningar idag ligger i implementeringen av digitala plattformar, och det är såklart Johnsons hemmaplan som tidigare direktör på Microsoft. Samtidigt finns Schultz kvar som arbetande styrelseordförande, med särskilt ansvar för företagets satsning på rosterier och andra premiumbutiker. Schultz fortsätter som visionären, Johnson blir genomföraren. Fungerar de bra ihop, vilket de förefaller göra, så kan det nog bli riktigt bra.

Sedan jag skrev om Starbucks i oktober har en del annat också hänt. Den som följt företaget har säkert noterat att omsättningstillväxten stannat av den senaste tiden, samtidigt som lönsamheten fortsatt att utvecklas positivt. För att bättre illustrera utvecklingen kan man bryta ner i tre delar; jämförbara butiker, tillväxten av nya butiker, och rörelsemarginalens utveckling.

Utvecklingen för jämförbara butiker har på senare tid saktat in för Starbucks. De senaste tre kvartalen har transaktionerna inte vuxit, de två senaste har de till och med sjunkit. Tittar man över tid är trenden nedåtgående, även om det varierat en hel del mellan kvartalen. Starbucks förklarar nedgången med logistikproblem som följer med allt fler mobilbeställningar. Man matchar helt enkelt inte tidpunkten för när drycken är klar med kundens ankomst. Det här leder till både väntande kunder i butiken, och väntande kaffemuggar på disken. Båda delarna får möjliga kunder att vända i dörren. Lösningar är på gång, bland annat ser man över bemanningen på caféerna, och utvecklar den digitala plattformen med bekräftelse när drycken är färdig.

Att Starbucks tillväxt för jämförbara butiker går trögt (+3 % det senaste kvartalet) behöver också ses i ett bredare perspektiv. Hemmamarknaden backar för hela restaurangbranschen, och har gjort så en tid, med en riktig dipp kring årsskiftet.
 

Tillväxten i butiker fortsätter med oförändrad kraft, även om fokus numera ligger i Asien. Totalt tillförs ungefär 2000 butiker per år, varav ungefär häften i Asien.

Ökade marginaler. Starbucks jobbar medvetet med sitt varumärke, och det lönar sig. Företaget rankas idag som nr 21 på BrandZ:s ranking över världens mest värdefulla varumärken. Med en värdering av varumärket på drygt 43 mdr dollar har man inom sektorn bara McDonalds framför sig. Och varumärkets ranking har stigit snabbt på senare tid, ja ungefär i samma takt som aktiemarknaden börjat att tvivla på företaget.Värt att ha i minnet.

Marginalen fortsätter att öka, och mycket görs för att bidra till det. Som jag skrev senast handlar det mycket om att öka exklusiviteten i varumärket. Inte minst sker det genom att nya kategorier av butiker etableras. Förutom de redan kända satsningarna på s k rosterier (kronjuvelen bland butikerna) i Shanghai (2017) och New York (2018), är det nu också klart att man kommer att öppna ett rosteri i Tokyo (2018), och ett i Europa. Man inför också ett nytt format när man öppnar Reserve Stores, där exklusiva bakverk ska serveras från samarbetet med italienska Princi.  Samtidigt ska vissa ordinarie butiker influeras av rosterikonceptet, och särskilda princi-butiker öppnas. En inte oviktig del i den allt högre marginalen är också tillväxten och marginalökningen inom chanel development, d v s inte minst de starbuckskylar vi ser i livsmedelsbutikerna.

Helt nyligen har man också tagit bort sitt kvällskoncept med öl och vin. Min tolkning är att man vill fokusera på det som är unikt med Starbucks. Samtidigt fortsätter man att utveckla sina frukost- och lunchmenyer, för att få kunderna att spendera mer.

Men de starka marginalerna handlar inte bara om varumärket, en del som kanske inte lyfts upp så ofta är Starbucks mycket väl utvecklad logistikkedja, ja hela värdekedjan. En viktig del av vändningen kring 2010 handlade för övrigt just om att logistiken utvecklades. Företaget hade helt enkelt vuxit ur sin kostym; hela kedjan sågs över, och ett gemensamt logistiksystem skapades. Kort sagt, bönor levereras, rostas, samlas i något av företagets logistikcenter (en handfull i USA, och några spridda över världen) för vidare transport till regionala distributionscenter, eller direkt till butik. På samma sätt hanteras övriga varor. Efterfrågan, produktion, lager och leveranser följs momentant i ett och samma system, och effektiviteten kan därmed maximeras i alla steg.

En viktig del av värdekedjan handlar också om kvaliteten på bönorna, och kraven på att leverantörerna också lever upp till andra krav som företaget ställer. Och här har vi såklart en koppling till företagets varumärke. Den som följer HM inser säkert nu att likheterna i företagens framgång inte är så olika?

Ja finns det då anledning att vara orolig över utvecklingen. Efter att ha läst en del så är det bara att konstatera att uppfattningarna går isär. Till att börja med tror jag att man måste inse att den tvåsiffriga tillväxten i omsättning är historia. Det blir helt enkelt allt svårare att klara den procentuella utvecklingen när företaget växer. En faktor som jag har svårt att värdera är också den bojkott som trumpsupportrar i omgångar uppmanat till, och som i grunden har att göra med att Howard Schultz är demokrat och var mycket tydlig med sitt stöd till Hillary Clinton. Nu senast har man reagerat på Schultz utspel om att anställa 10000 flyktingar inom koncernen.
Förlorar man kunder på det, ja då får det väl vara så. Tummen upp för Starbucks!

Det som trots allt oroar mig är att transaktionerna sjunker, även om företagets förklaring är trovärdig, och det kraftiga tappet dessutom stämmer med att mobilköpen accelererat. Men man ska såklart heller inte glömma bort den tröga restaurangmarknaden i USA.

Och visst, jag är kanske inte riktigt lika positiv som jag var i oktober. Men jag tror ändå på en god utveckling. Inte minst fortsätter digitaliseringen där man ligger långt framme, och den bör kunna påverka både antalet transaktioner och marginalen, bara man kommer till rätta med logistiken kring avhämtningen. Lägger man där till en fortsatt starkt tillväxt av butiker (framför allt i Kina), och ett
visst återköp av aktier, ja då bör 10-15 % i ökad EPS per år vara fullt möjlig. Och det är väl svårt att klaga på? Och värderingen på runt p/e 28 är inte mycket att säga om. Hade dollarn varit billigare, och innehavet inte redan utgjort 15 % av portföljen, ja då hade jag fyllt på.

Sålt Peab med 114 % i vinst! - långsiktighet lönar sig!

Peab har varit varit långlivad i portföljen. Om man bortser från att jag sålde och köpte några gånger under 2008-09, har jag ägt aktien sedan årsskiftet 2009/10. Under en tid har jag dock övervägt att avveckla, jag är nämligen övertygad om att det finns investeringar som har betydligt större potential.

Tittar man på omsättning och marginal är det tydligt att företaget har stagnerat. Samtidigt har värderingen över en längre tid blivit allt högre. Strax före den senaste rapporten låg värderingen på 23-24, vilket är ungefär det dubbla mot vad jag en gång betalade. Det här är en värdering som är svår att motivera. Ja det finns såklart förhoppningar, men det är ju just förhoppningar.

Den 7 november, d v s före kvartalsrapporten, sålde jag för 75,80 kr. Sett till en genomsnittlig inköpskurs på drygt 41 kr, blev vinsten över 83 %. Till det får man lägga utdelningar som motsvarar 31 % av inköpskostnaden. Före skatt (ja den har tidigare legat i depå) blev vinsten 114 %!

För pengarna investerade jag i vad jag trodde skulle vara vinnare med Hillary Clinton som president. Jag ökade försiktigt i Atlas Copco och Illinois Tool Works, som jag bedömde skulle haft mest att vinna på en frihandelsvänlig president. Jag gick också in med en liten post i mexikanska Femsa, som producerar för Coca Cola i Mexiko och stora delar av Latinamerika, och dessutom driver bl.a. en detaljhandelskedja. Har länge tittat på företaget, vars kurs hållits tillbaka av rädslan för en seger för Donald Trump. Så här i efterhand var det såklart inte någon klok investering på kort sikt, aktien och den mexikanska peson har fortsatt att falla. Har i det läget ökat något, eftersom jag är övertygad om att det är köpläge i en långsiktigt bra investering. Det kommer för övrigt en genomgång av företaget framöver.

Med pengar från försäljningen av Peab har jag senare också ökat försiktigt i Andrew Peller och CanaDream. Sedan jag kommenterade innehavet senast har jag också fortsatt att öka i Starbucks, HDFC Bank, och i möbeltillverkaren Flexsteel. Det sistnämnda företaget lämnade en relativt svag rapport, men föll oproportionellt mycket. Återhämtning efter Trumps seger är dock fantastisk, och aktien handlas nu högre än precis före kvartalsrapporten.

Sist men inte minst, jag har köpt ett mikrolitet innehav i Pacific safety products. Företaget som jag lovade att köpa in mig i om Trump vann valet. Och det gjorde han ju... Faktum är att aktien stigit runt 10 % sedan dess. Innehavet ligger för övrigt i en aktiedepå utanför "portföljen". Hög risk är orsaken.

Passar också på att lansera en nyhet i bloggen. Från och med nu finns en sida där jag kontinuerligt sammanfattar status för företagen (”status” i menyraden), med en kort kommentar till den senaste rapporten. Än så länge saknas de svenska innehaven, men de kommer.

Fint kvartal för Starbucks - men tillväxten kunde ha varit bättre

Starbucks redovisade en fin kvartalsrapport, omsättningen ökade med 16 %, men då ska man ta hänsyn till att kvartalet innehöll en 14:e vecka. Justerat för den blev tillväxten lite mer måttliga 7,6 % (min beräkning). Alltså bara något bättre än förra kvartalet. Samtidigt steg marginalen till 21,5 % (+1,8 %). Försäljningen i jämförbara butiker ökade med 4 %, mot förväntade nästan 5 %. Kunderna handlar mer (+5%), men sjunker till antalet (-1%). Starbucks nya lojalitetsprogram, med fokus på inköpets storlek och inte antal besök, verkar ha fungerat som incitament.

Tillväxten i Asien fortsätter, omsättningen ökade med 19 % (justerat för den 14:e veckan) driven av nästan 1000 nya butiker under de senaste 12 månaderna. Samtidigt steg marginalen till 22,9% (+3,0). Shanghai är nu för övrigt den stad i världen som har flest Starbuckscaféer, 500 st!

Gillar. Företagets segment chanel development (butiksförsäljning) visade en rörelsemarginal på över 47 % (+4).

Gillar inte. Återköpen av aktier ökade under året, och samtidigt lånar man. Det skulle man inte behöva göra med det fantastiskt fina kassaflödet som dessutom utvecklas fint.

Värt att hålla ögonen på. Asien gick fint, men jämförbara butiker stod nästan stilla.

Under konferenssamtalet har vi också fått veta att det kommer att öppnas ett rosteri också i Europa, dock ännu inte klart var. Det var en nyhet i alla fall för mig.

Icke att förglömma, utdelningen höjs med 25 % till 1 dollar per aktie och år!

Lågutdelare till högutdelare - hur lång tid tar det?

Uppfattar att många söker hög direktavkastning på sina aktier. Om man hårdrar det lite, aktier med hög direktavkastning uppfattas av många som stabila och säkra investeringar. Så kan det såklart vara, men det är långt ifrån självklart, och många gånger kan det vara precis tvärtom. Hur som helst, för mig är det tidsperspektivet som avgör. Om jag på några års sikt vill ha en fin återbäring på kapitalet tittar jag kanske på en högutdelare. Men vill jag bygga en utdelningsportfölj som om 15-20 år ska ersätta lönearbete, då bör utgångspunkterna vara helt andra.

Men kan inte ett företag som delar ut också växa? Jo visst, men antingen i långsammare takt, eller med hjälp av mer lånat kapital. Att växa kräver kapital, och delar man ut mer, har man mindre att återinvestera. Så enkelt är det. Och att låna kostar ränta, och ökar risken. Så är det också.

Om man tittar på företag som växer, och som kan förmodas göra det under lång tid framöver, hur snabbt ökar då direktavkastningen? För att illustrera har jag räknat på hur direktavkastningen utvecklats för en ägare som i januari 2006 köpte aktier i några av mina innehav. Företagen befinner sig inom olika branscher, har olika nivåer på direktavkastningen, och har historiskt ökat utdelningen i olika takt:

Atlas Copco. En stabil utdelare som inte höjer varje år, men som heller inte sänkt på flera årtionden. Normalt har man delat ut 45-55 %, men något mer på slutet , och man har en direktavkastning på runt 3 %. Tittar man på det senaste årtiondet är den genomsnittliga höjningen av utdelningen 11-12 % per år.

Andrew Peller. Kanadensiskt vinbolag och stabil utdelare som delat ut sedan slutet av 1970-talet,  och som delat ut mer för varje år det senaste årtiondet. Direktavkastningen ligger på låga 1,5 %. Tittar man på det senaste årtiondet är den genomsnittliga höjningen av utdelningen 7-8 % per år. Normalt har man delat ut 35-50 %, och det finns inte någon tydlig trend under perioden.

HDFC bank. Snabbväxande indisk bank som delar ut mindre än 20 % av vinsten och ger långt under 1 % i direktavkastning. Normalt har man höjt utdelningen med över 20 % per år. Vissa år mer, andra år något mindre.

Starbucks. Började att dela ut först 2010, men har sedan höjt utdelningen i snabb takt, de flesta år med runt 20-25 %. Direktavkastningen är 1,5 %. Utdelningsandelen ligger på 30-40 % och har ökat.

Den som köpte Atlas Copco 2006 har idag en direktavkastning på nästan 10 % mot inköpskursen, och har alltså en direktavkastning som är lika hög som högutdelande truster i Nordamerika. Men då äger man ett starkt industriföretag, som lär fortsätta att genera ökande utdelning.

Starbucks, som betraktas som en lågutdelare, har på bara 6 år nått en direktavkastning på ca 5 %. För Starbucks har jag som ni tidigare kunna läsa också gjort en framtidsprognos. Även med en utveckling som är betydligt sämre än det senaste årtiondet, kan en ägare som köper idag mycket sannolikt ha en direktavkastning på närmare 10 % om drygt 10 år.

Vad jag vill visa med det här inlägget är att vi inte talar om någon extrem långsiktighet, inte någon livstid, för att se tillväxtaktier med låg eller måttlig utdelning att bli till högutdelare. Särskilt tänkvärt är hur lågutdelarna snabbt arbetar sig upp i direktavkastning, om de bara håller i sin utveckling. Den som t ex investerade i HDFC bank 2006 har idag en direktavkastning på 6-7 %.

Starbucks: 10 % direktavkastning på dagens köpkurs om 10 år?

Starbucks behöver ingen närmare presentation, företaget är idag nästan lika välkänt som McDonalds och Coca Cola. Det är också den sjätte mest ägda USA-aktien hos Avanzas kunder (efter Apple, Tesla, Berkshire Hathaway, Disney och Johnson & Johnson). Starbucks är också mitt enskilt största innehav.

Den som har ägt aktien under några år har gjort en väldigt fin affär. Sedan bottennoteringen 2008, samma år som VD:n Howard Schultz återkom i rollen, har aktieägarna fått se aktiens värde tiodubblas. Sedan 2008 har omsättningen fördubblats, men framför allt har rörelsemarginalen gjort detsamma (justerad för omstruktureringskostnader 2008 och 2009).

Starbucks har dock på senare tid gått kräftgång på börsen. Det började på allvar efter delårsrapporten för det andra kvartalet, där man mycket knappt missade förväntad omsättning. Och sedan har det fortsatt, sedan i april har aktien fallit med närmare 15 %. Höga förväntningar, och en mycket hög värdering, är såklart förklaringarna. Men hur ser framtiden ut?

Till att börja med, jag är övertygad om att det här företaget kommer att fortsätta leverera till sina aktieägare. Varumärket är brutalt starkt, och även om tillväxten i Nordamerika har saktat in ser det i flera delar riktigt bra ut. Vinsten ökar kraftigt när tillväxtambitionen kombineras med nya satsningar som ökar marginalerna:

Kraftigt ökad omsättning i Asien. Omsättningen tredje kvartalet ökade med 18 %, och rörelseresultatet med 22 %. Det senare tack vare en ökad rörelsemarginal till närmare 24 %. Det var inte minst nästan 900 nya butiker under det senaste året som bidrog till den här starka utvecklingen. Just nu sjösätter man också sitt temärke Teavana i Asien.

Digitalisering. Företaget satsar hårt på digitalisering, med appar för både betalning och beställning. Längst har man kommit i Korea och på hemmamarknaden, men även på flera andra marknader kan man både betala och beställa via appen. I Kina och Japan har man precis lanserat digitala betalningar, och man kan också hantera lojalitetsprogrammet via sin app. Digitaliseringen kombineras med utbyggnad av expressbutiker och driver både omsättning och marginal.

Ökad exklusivitet, ökad nota per kund. Starbucks satsar hårt på exklusivitet genom nya kategorier av butiker som ska servera mer exklusivt kaffe (Reserve). Kronjuvel bland butiksformaten är s k  "Rosterier", där bl a det exklusiva kaffet rostas på plats. Än så länge finns en butik i Seattle, men två nya är på gång, i Shanghai (2017) och New York (2018). Som en del i den satsningen, har ett samarbete etablerats med det exklusiva italienska bageriet Princi, som ska förse de finare butikerna med bakverk. Företaget jobbar också med att få kunderna att köpa mer vid varje besök, det nya lojalitetsprogrammet som lanserats är en del i det, liksom ökat utbud av mat.

Chanel development - försäljning i butiker. Den lilla kyldisken med kalla kaffedrycker som vi ser i många livsmedelsbutiker är ett exempel på det här segmentet, som växer kraftigt och visar mycket fin lönsamhet. Det senaste kvartalet ökade rörelsemarginalen till nästan 43 %! En intressant nyhet som är på gång är nespresso-kapslar med starbuckskaffe.

Starbucks finanser är imponerande. Kassaflödet är starkt och finansierar utdelning, investeringar och ett betydande återköp av aktier. Starbucks har på senare tid med allt större volymer tagit efter de många nordamerikanska företag som gör stora återköp. Det här är något som jag bekant inte är så förtjust i, och jag kommer ha ett särskilt öga på Starbucks här.

Tillväxten bromsade som sagt in under det förra kvartalet, men samtidigt fortsatte vinsten att öka, och steg med 20 % jämfört samma kvartal förra året. Man räknar också med att omsättningen tar ny fart under fjärde kvartalet, och når omkring 10 % för året. Tittar man på framtiden kan det nog vara väl optimistiskt att den tillväxttakten ska bestå, men även med en tillväxttakt på 7-8 % är det här en fin investering, särskilt om effektivisering och exklusivitet ökar på marginalerna. Tillsammans med ett visst återköp av aktier bör en vinstökning/aktie på 15 -20%/år inte vara ouppnåeligt. 

Efter den senaste tidens kursfall har aktien fallit från p/e över 35, till runt 30. Har utifrån detta räknat på scenarier för aktiekursens och utdelningens utveckling. Jag har för aktiekursen utgått från fyra alternativ: ett (väl) optimistiskt med p/e 35 och ökad vinst med 20 %/år, ett något mer realistiskt (p/e 30, vinsttillväxt 15 %), ett något pessimistiskt (p/e 25, vinsttillväxt på 10 %), och ett (väl) pessimistiskt (p/e 22, vinsttillväxt 7 %). För direktavkastningen har jag räknat på 10 %, 15 % och 20 % ökning av utdelningen per år. Värt att notera är att företaget sedan man började dela ut 2010 aldrig höjt med mindre än 23 % per år. Och samma sak förväntas ske i år, inom kort för övrigt.

Ett inte orimligt scenario för aktiekursen är den näst högst kurvan. Med en sådan utveckling har vi en fin resa att se fram emot.  Och vad gäller utdelningen, en direktavkastning på 10 % om drygt 10 år (på inköp vid dagens kurs), ligger klart inom räckhåll. Men då måste man vara ordentligt långsiktig!

Min slutsats är: en rätt så säker investering, som med en "dålig" utveckling ändå kan bli helt ok, och med en fin utveckling kan bli riktigt bra. Jag tror att dagens kurs på runt 53 dollar är ett helt ok köpläge, och jag tänker fortsätta att öka försiktigt.

Starbucks saktar in

Starbucks presenterade på torsdagskvällen sin rapport för 3:e kvartalet. Rapporten visar att företaget fortsätter att sakta in. Omsättningen ökade med för Starbucks låga 7,3 % mot dryga 9 % föregående kvartal, vilket då mottogs mycket negativt av aktiemarknaden. (Noterbart är dock att omvandling av butiker i Europa till licensierade sänkte omsättning med några tiondelar, min beräkning). Marginalen landade på 19,5 % (+0,3), bland annat driven av verksamheten i Asien som även visade en kraftigt ökad omsättning främst tack vare de licensierade butikerna. Justerad vinst per aktie ökade med 17 %.

Något som är särskilt värt att notera är utvecklingen inom egna och befintliga butiker där tillväxten sjönk till 4 %. Tillväxten i antalet besök är utraderad sammantaget och hela ökningen beror av större inköp per kund. Värt att fundera på är hur förändringen av lojalitetsprogram påverkat, från ett som premierar besök, till ett som premierar större inköp?

Förutom Asien är det "Channel development", med försäljning av produkter i livsmedelsbutiker mm som går riktigt bra. Här ökade rörelseresultatet med 31 % jämfört med samma kvartal förra året och marginalen är hela 42,6 % (+7,1).

För hela året räknar man med en ökad omsättning på 10 %, så alltså bättre tillväxt att räkna med under Q4?