söndag 30 december 2018

Nyårsreflektioner


Snart nyårsafton igen, och tid för reflektion! Och mycket har hänt i portföljen under 2018, även om omsättningstakten har minskat jämfört med 2017. Tio av 18 innehav finns kvar i portföljen sedan förra årsskiftet. Året i siffror kommer på nyårsdagen, men visst är det en besvikelse att inte klara nollstrecket, även om avståndet inte kommer att bli gigantiskt...

Ja, vad kan man då säga om portföljens liv 2018, och vad tar jag med mig?

Årets försäljning. Titon Holdings blev årets bästa försäljning; +55 % på bara 4-5 månader var riktigt bra, och jag lyckades sälja nästan på topp. Den här affären har förstärkt mitt intresse för lågvärderade, välskötta, och oupptäckta bolag. Jag kommer att leta fler sådana case framöver.

Årets förlorare. Här står konkurrensen mella Micro Mechanics och Brasserie Cameroun. Båda ligger -25-30 % i år. Samtidigt har båda bolagen levererat stabilt. Brasserie med ett bokslut som var ett ordentligt framsteg jämfört med föregående år. Man höjde utdelningen kraftigt, men bestraffas sannolikt för oroligheterna i landets engelskspråkiga provins. Micro Mechanics har tappat när tillväxten i världens halvledareproduktion fallit tillbaka. Lärdomen är nog att jag köpte Micro Mechanics för dyrt.

Årets vinnare. A2 Milk och den sydafrikanska antenntillverkaren Alaris Holdings, är tillsammans med Titon årets stora glädjeämnen. A2 började året med en fin rapport, och lanseringen av ett strategiskt samarbete. Trots en mindre stark kursutveckling under senare delen av året hamnar man i topp bland innehaven också 2018.

Alaris är höstens glädjeämne, med en uppgång på runt 25 % sedan i oktober. Investeringen liknar Titon; välskött litet bolag som är uppenbart undervärderat. Det fina här är att man värderas som sydafrikanskt bolag, samtidigt som man knappt har någon försäljning i landet, och dessutom en betydande del av omsättningen från dotterbolag i Finland (!). Här ser jag med spänning fram emot 2019. 

Årets felbedömning var när jag plockade in de schweiziska innehaven före den stora nedgången. Jag borde ha satt Interroll och LEM på bevakning i väntan på en dipp.

Årets lärdom  kommer nog från avvecklingen av Unilever indonesia. Höga värderingar är alltid en risk, även när det ser näst intill perfekt ut. Jag plockade in bolaget vid över p/e 50, och efter några månader kom en oväntad och svårförutsägbar nedgång som till och med ledningen hade svårt att förklara. Min lärdom: undvik höga värderingsmultiplar i alla lägen, och som sagt, fokusera på låg värdering.

Årets roligaste fynd var helt klart den lilla kanadensiska glaskrossaren Vitreous Glass. Bolaget ansvarar för glasåtervinning i provinsen Alberta, och säljer det krossade glaset till tillverkare av glasfiberull. En sällsynt lönsam affär. Hur ofta hittar man ett skuldfritt bolag, med ROE över 40 %, som år efter år ger runt 10 % i direktavkastning?

En stor förändring är att jag startat en depå hos SEB, som erbjuder handel på många exotiska marknader för 350 kr. Även om valutaomräkningen är sämre än hos Avanza (och den varierar mellan olika marknader), så blir totalkostnaden lägre. Samtidigt fortsätter jag att handla europeiskt (just nu de schweiziska) hos Nordea, som erbjuder courtage från 1 CHF osv. Nackdelen att sprida är såklart att det krävs en del jobb för att räkna sammanutvecklingen, men det går!

Vad händer 2019?
Jag räknar med att omsättningstakten av bolag fortsätter att sjunka. De flesta av bolagen i portföljen vill jag fortsätta att äga under en längre tid. Men jag kommer såklart att fortsatt "konkurrenspröva" innehaven mot nya spännande case även under 2019. Den stora nedgången under hösten kan nog ge anledning att gräva i Nordamerika och Europa. Mindre och nischade teknikbolag på båda kontinenterna börjar t ex att se riktig attraktiva ut. Men räkna såklart också med ett gäng exotiska inlägg!

Ja det var det året, och snart väntar ett nytt. Lite ödesmättade känns alltid årsskiften, och den här gången kanske lite mer än vanligt. Här hemma en regeringsbildning som inte går i lås, och kanske ett stundande extraval. Dessutom massor av hushåll som är skuldsatta upp över öronen, och extremt sårbara för räntehöjningar. Högerextrema krafter som är på frammarsch runt om i världen, och i USA en president som skapar handelskrig, och återkommande börsturbulens. Jag har utan tvekan känt mig mer optimistisk inför ett nytt år.

Gott nytt år!

Önskar
Framtidsinvesteringen

söndag 16 december 2018

Moat - så tänker jag, hur tänker du?


Det finns hyllkilometer skrivet om vad som ger företag långsiktiga konkurrensfördelar. Och det går såklart att göra det riktigt komplicerat, men också att hålla det relativt enkelt. För mig handlar det om att titta på konkurrensfördelar jag förstår, inte sådana som kräver att jag t ex behöver bli mer eller mindre expert på en viss teknik.

I stora drag tittar och tänker jag så här:

Transporter, logistik, distribution ger ofta betydande konkurrensfördelar. Det kan handla om nätverk som når ut till områden som inte andra når. Indonesiska Bank Rakyat har en sådan infrastruktur av kontor och andra försäljningskanaler. Och man har en egen satellit som gör det möjligt att erbjuda tjänster där andra har svårt att göra det. Är då konkurrensfördelarna bestående? Ja infrastrukturen är riktigt risig i landet, och den kommer att ta tid att bygga upp, även om stora satsningar görs.

Men det kan också handla om att man producerar och säljer produkter som är tunga och/eller skrymmande. Den kanadensiska tegeltillverkaren Brampton Brick, med sådär halva tegelmarknaden i provinsen Ontario, lär ha nytta av att tegelstenarna är både tunga och stora i förhållande till vad de kostar. Det blir helt enkelt väldigt svårt att transportera över större avstånd, och samtidigt behålla en rimlig prisbild. Och då handlar det om att bygga upp en fabrik lokalt, för den som vill konkurrera. Det kostar mycket pengar!

Inträdesbarriärer är en annan sak jag ofta tittar på (och för Brampton ger ju just produktens karaktär en inträdesbarriär!).

Om ett företag stort dominerar en marknad krävs ofta kraftfulla satsningar, stora investeringar, för att slå sig in och plocka marknadsandelar. Här gillar jag framför allt små nischade bolag, där kalkylen risk vs potential nog ofta inte blir tillräckligt intressant för utmanaren. Tittar jag på portföljen tänker jag t ex på den schweiziska sensortillverkaren LEM, som dominerar världsmarknaden inom sin lilla nisch.

Tittar man på lite bredare marknader, är det sydafrikanska kakel- och badrumsbolaget Italtile ett fint exempel på en väl tilltagen vallgrav. Vilket företag ger sig på att utmana ett bolag med i storleksordningen 50-70 % av både produktion och försäljning?

Tillgång till unika förutsättningar kan också ge fina fördelar. Det handlar ofta om infrastruktur av olika slag, som hamnar, elnät eller vattendistribution. För tillfället finns ingen sådan i portföljen, men däremot äppelproducenten mm Scales som har en unik tillgång på mark på södra halvklotet (som inte får ägas i av utländska ägare), där äpplen kan odlas under våran vinter. Och dessutom med världens kanske bästa förutsättningar.

Däremot undviker jag t ex bolag som sägs ha stor moat i den digitala världen. Jag har svårt att göra bedömningarna, och är inte övertygad om att vallgravarna där följer samma logik som de traditionella. Vad säger t ex att inte något social community också kopplar på en e-handelstjänst? Och vem minns idag Lunarstorm? Jag är inte heller förtjust i att betala höga multiplar för starka varumärken. Inte minst i Asien har det visat sig att de internationella varumärkena får allt svårare att försvara sina positioner.

Hög lönsamhet under lång tid kan i sig vara ett tecken på tydliga konkurrensfördelar, även om de inte är helt självklart hur de ser ut. Jag stänger inte dörren för sådana investeringar, men ställer å andra sidan mycket höga krav på historiken då.

Konkurrensfördelar vs tillväxt. En aspekt som är värd att ha med i analysen är hur tillväxten påverkar företagets konkurrensfördelar. Kan man fortsätta växa inom sin moat? I vissa fall blir den bara starkare och starkare (Italtile!), men för andra kan det vara svårt att växa utan att ge sig in på nya marknader eller segment. Kassaflödet är såklart bra att ha, men finns tillväxten inom något annat segment så blir det ändå en annan helhet...

Hur tänker du kring långsiktiga konkurrensfördelar/moat när du investerar?

söndag 9 december 2018

Portföljuppdatering - och fundering varför bloggen tappar läsare


Mycket lite har hänt i portföljen den senaste tiden, men eftersom jag inte uppdaterat sedan i slutet av oktober är det ändå dags! Ser man till utvecklingen är det framför allt Bankerna Rakyat och HDFC som gått starkt, tillsammans med det nya innehavet Alaris som jag skrev om förra veckan. Sammantaget ligger jag på plus minus noll, och även om det inte ser ut att bli ett fantastiskt år, så ökar avståndet till index! Även om det såklart i nollan också inkluderas 2-3 % utdelning.

Ökat i LEM Holdings. Den schweiziska tillverkaren av sensorer för ström- och spänningsmätning har legat med en andel långt under 4 %-spärren, så det var dags att öka. Dock var timingen sådär, eftersom jag köpte i början av veckan innan aktien hann ta en del stryk i den allmänna nedgången. Det här var för övrigt den enda transaktionen sedan jag uppdaterade senast.

Jag funderar annars en del på om något eller ett par innehav borde lämna portföljen. Framför allt funderar jag fortsatt på tegeltillverkaren Brampton Brick, som nu börjar känna av den svagare byggkonjunkturen. Lyckades man inte få fart på kursen när man växte tvåsiffrigt, hur ska man då få fart på den? Ja möjligen vid ett uppköp... Och jag behöver också bestämma mig för Brasserie Cameroun, antingen dubbla upp eller släppa.

Jag fortsätter såklart att leta nya kandidater, både genom screening, och genom att helt enkelt gå igenom börslistor från A-Z. Just nu dyker jag t ex i ett par europeiska, lågvärderade kandidater med exotiska inslag, som kan bli aktuella att plocka in. Men den generella upplevelsen annars är att det är svårt att hitta riktigt starka kandidater som utmanar.

Frekvensen för blogginlägg är också något jag funderar på. Antalet sidvisningar har sedan länge stagnerat kring runt 4000 (enligt google analytics). I november nådde jag inte ens 3500. Dessutom har antalet kommentarer blivit färre. Jag inser också att de inlägg som är mest värdefulla för mig själv, dessutom är de minst lästa. Därför funderar jag på att göra som t ex bloggkollegorna Phantas och aktieingenjören, att skriva bara när det faller på, eller närmare bestämt som ett sätt för att inte slarva med analyserna.

Men inspirera mig gärna till annat! Och visst är jag nyfiken, har bloggen blivit tråkigare? Eller sämre? Eller är det bara så att mer av diskussionerna numera sker på twitter?

söndag 2 december 2018

Alaris Holdings - radar under radarn


Inspirerad av Karin Fries tweet i slutet av september, om att sydafrikanska small cap kanske är billigast i världen, tog jag mig en ny titt på börsen i Johannesburg. Och det blev fokus på exportorienterade bolag. Jag ville så lite som möjligt öka min exponering mot den sydafrikanska marknaden. Shoprite och Italtile räcker väl här.

Jag landade snabbt på Alaris Holdings, tillverkare av specialantennner för militära ändamål. Framför allt inriktar sig bolaget mot s k elektronisk krigföring, vilket kort sammanfattat enligt wikipedia handlar om:

"militära åtgärder för att upptäcka, utnyttja, påverka, försvåra eller förhindra motståndarens användning av telemedel som utnyttjar elektromagnetisk vågutbredning samt egna åtgärder för att minska verkan av motståndarens telekrigföring." 

Bolaget har 2/3 av omsättningen inom sin sydafrikanska verksamhet (Alaris antennes), och 1/3 i sitt sedan några år förvärvade finska dotterbolag COJOT, med särskilt tyngdpunkt på utrustning som motverkar signaler för att utlösa radiostyrda detonationer. Helt nyligen har man också förvärvat en verksamhet i USA, för att få in en större fot på denna gigantiska och växande försvarsmarknad. Marketcap 200-250 miljoner kronor.

Vad för mig intresserad?

Tillväxt, lönsamhet, prislapp. Bolaget växer snabbt. På tre år har omsättningen mer än fördubblats (värt att poängtera: den stora valutaförsvagningen ligger tidigare). Samtidigt är lönsamheten fantastiskt fin; runt 30 % på eget kapital (ROE) och 21 % på tillgångarna (ROA). Prislappen har dock inte hunnit med; i skrivande stund handlas bolaget till p/e 9-10. Jag misstänker att en del handlar om att man finns i Sydafrika, men samtidigt är det här ett bolag som bara har runt 10 % av försäljningen i landet. Alaris är noterat i Sydafrika, men annars är det väldigt lite ett sydafrikanskt bolag. Bara det att man som sagt har ett dotterbolag i Finland, med en betydande del av omsättningen!

En orolig värld, upprustning i USA. Företaget drar nytta av en allt oroligare värld, något som VD också bekräftar i en färsk tv-intervju i samband med den senaste rapporten. Dessutom gynnas bolaget av de ökande försvarsutgifterna i USA, och det senaste förvärvet är ett sätt att som sagt komma närmare den marknaden, som står för 60 % av världsmarknaden. Och VD sticker inte under stol med att ytterligare 4 fyra år med Trump skulle gynna bolaget.

Betydande aktör. Alaris förefaller vara en av en drygt handfull betydande aktörer inom militära antenner. Samtidigt är man nischade, och en kvalificerad gissning är att de ligger betydligt tyngre på de marknaderna. Men osvuret är bäst. Samtidigt talar den mycket goda lönsamheten på senare tid för att man har kraft i prissättningen.



Starka finanser. Bolagets finanser är starka, och det starka kassaflödet på senare tid har använts bland annat för att köpa tillbaka preferensaktier (lån 2018 i grafen) och till återköp av aktier (2017). Före det precis genomförda förvärvet hade bolaget nettokassa. Grafen är bara för två år för att få jämförbara siffror.

VD är storägare med 6-7 % av aktierna, och har dessutom ökat på slutet, om än mycket lite.

Vad gör mig tveksam?

Kort historik. Företaget i sin nuvarande form är bara ett par år gammalt. 2014 knoppades tillverkning av mobilantenner mm av, och övertogs av den tidigare vd:n. Samtidigt blev den tidigare divisionschefen för försvarsverksamheten vd. Ett par år senare avyttrades en verksamhet inriktad mot produkter inom digital tv- och radio. Utvecklingen efter renodlingen är lysande - men kort, och sammanfaller dessutom med en turbulent utveckling i världen.

Etiskt tveksamhet, vill jag tjäna pengar på en orolig värld? Nej, det vill jag inte. Och företaget är dessutom vinnare på höjda amerikansk försvarsutgifter, och på att Donald Trump är president. Och är det något jag drömmer om, så är det att han blir utslängd 2020. Här skaver det! Även mot mina kriterier. Men samtidigt, det är inte vapen, och produkterna kan förhindra terrorattacker...

Sammantaget kunde jag inte låta bli, och bolaget finns nu med ca 6 % i portföljen. När jag köpte på p/e 7-8 kunde jag inte se det här som annat än en potentiell storvinnare.  Sedan mitt köp har kursen ökat närmare 25 %, men den handlas fortfarande under p/e 10. Och, jag ökar inte exponeringen mot instabila Sydafrika.

Köpet gjorde jag via SEB, som handlar för courtage från 350 kr. Valutaomräkningen förefaller dock sämre än Avanzas, men med mina relativt små volymer blir totalen ändå bättre. 

Vad tror du om bolaget?

söndag 25 november 2018

Revidering av portföljkriterierna


När jag läser mina kriterier ser jag att de inte i alla delar stämmer med hur jag tänker idag. Och det är också snart två år sedan jag gjorde en större revidering. Så dags att revidera!

1. Långsiktiga konurrensfördelar
Jag har strukit stark tillväxt. Långsiktiga konkurrensfördelar är grunden när jag investerar. Det här kriteriet innebär t ex att jag undviker teknikbolag där teknikskiften kan vara kritiska. Vill jag fånga teknikutvecklingen så blir det genom bolag som inte är beroende av en viss teknik, och som visar det i sin historik. Ett exempel är Micro Mechanics som tillverkar verktyg mm för halvledarindustrin. 

Bolag med stark tillväxt dominerar fortfarande portföljen, men jag kan också investera i företag som har starka konkurrensfördelar, men som inte är snabbväxande, framför allt om de är uppenbart undervärderade. Just inom den senare kategorin har jag gjort mina bästa affärer.

2. Historik av starkt kassaflöde som betalar eventuell utdelning, återköp av aktier och löpande investeringar
Ingen förändring. Jag lägger stor vikt vid kassaflödet. Bolag i portföljen som bryter mot de här principerna åker ut direkt, och så gjorde t ex Starbucks när man började att låna betydande summor för att göra  återköp. Normalt tittar jag minst 5 år tillbaka, men ofta är det också intressant att se hur man klarade finanskrisen.

3. God lönsamhet, med stark och stabil historik
Ingen förändring. God lönsamhet är ofta en tydlig indikation på starka konkurrensfördelar. Jag tittar på lönsamhet på eget kapital (ROE) och totala tillgångar (ROA).

4. Rimlig värdering
Nytt kriterie. Jag lägger större vikt än tidigare vid att värderingen är rimlig. Framför allt har exemplet Unilever Indonesia lärt mig att hög värdering innebär stor fallhöjd, och att inga vallgravar är säkra, inte ens de till synes helt uppenbara. Jag är helt enkelt inte längre beredd att betala lika mycket för ”fantastiska” vallgravar. Vad som är en rimlig värdering får bedömas från fall till fall. Jag är också mycket försiktig med att väga in framtida tillväxt när jag bedömer om värderingen är rimlig.

5. Stark balansräkning med låg skuldsättning, och historik av att prioritera återbetalning av lån framför t ex återköp av aktier
Ingen förändring. Det bolag som inte klarar det här kriteriet har ingen chans att komma in i min portfölj. Hög skuldsättning ökar risken. Normalt köper jag inte bolag som har nettoskuld/EBITDA>1.

6.  Jag förstår verksamheten och klarar av att följa den. Oförändrat. Jag vill förstå verksamheten, utan att behöva lägga massor av tid på att i grunden förstå t ex olika tekniker. Därför sorterar jag bort sådant som läkemedel, bioteknologi, mer avancerad teknik, IT, finansbolag och försäkringar. Jag väljer också bort företag som är beroende av världsmarknadspriser, som t ex för mineraler och jordbruksprodukter.

7. Verksamheten är långsiktigt hållbar sett till klimat/miljö, folkhälsa, fred och demokrati
Oförändrat. Klimat/miljö tar bort tex oljebolag, kolgruvor, flygbolag/flygplatser och vissa energibolag. Folkhälsa utesluter tobak och sprit (men vin, öl och socker klarar sig). Fred och demokrati stryker bland annat krigsmateriel. Här har jag ett gränsfall i mitt nya sydafrikanska innehav, men mer om det en annan vecka. Jag undviker också länder som inte är demokratier, men exponeringen mot Kina, liksom att bolag med säte i demokratiska länder kan handla i odemokratiska, gör det svårt att vara helt skarp här. 

Annars tror jag att jag fortsatt fixar att hålla koll på cirka 15 bolag, inget innehav ska vara mindre än 4 %, och inget större än 15 %. Normalt innebär det att jag säljer av när ett innehav går över 20 %, och köper till om det går under 3 %. Och jag vill fortsatt ha en god spridning både geografiskt och mellan olika branscher. 

Vad har du för kriterier för dina investeringar?

söndag 18 november 2018

Indonesien - vill ha exponeringen, men vill jag äga en bank?


Indonesien är intressant. Världens till befolkningen fjärde största land efter Kina, Indien, och USA. Dessutom, med en ung befolkning som växer lika snabbt som Indiens, och en snabbt växande medelklass. Samtidigt har man stora utmaningar i en bl a mycket eftersatt infrastruktur. Här gör den sittande presidenten dock stora investeringar. Satsningar görs också för att öka de utländska investeringarna, senast genom ett reformprogram som regeringen presenterade i veckan. Reglerna för utländskt ägande liberaliseras, och skatterabatter ges vid inversteringar och till exportföretag som behåller pengarna i landet.

Men det jag kanske gillar mest: landets företag har högst lönsamhet i Asien, men också bland de högsta värderingarna. Min teori: de knepiga kommunikationerna i det stora öriket, som för den som klarar av att hantera, ger goda förutsättningar att bygga fina vallgravar.

Jag har just nu ett innehav i landet: Bank Rakyat Indonesia (analysen vid köp). En av landets största banker, med den indonesiska staten som huvudägare. Jag tilltalas av att bara runt 1/3 av indonesierna har ett bankkonto, liksom av bankens fokus på mikrokrediter, som gör att man fint fångar en växande lägre medelklass. Här finns också mycket innovation för att nå kunder över hela landet, inte minst med hjälp av en helt egen satellit. 

Samtidigt: den indonesiska valutan har ingen hög status hos marknaden, och när det börjar skaka, som när de långa amerikanska räntorna tar kliv uppåt, ja då flödar pengarna ur landet. Och aktien svänger därefter. Klarar bolaget en riktigt stor påfrestning? Eller i alla fall, hur klarar aktien påfrestningarna?

Under asienkrisen på 90-talet gick banker i konkurs. För Bank Rakyat var det också nära när företagskrediterna havererade. Samtidigt klarade sig mikrokrediterna mycket bra, och insättningarna ökade kraftigt när privatpersoner inte längre litade på de kommersiella bankerna. Bank Rakyat överlevde krisen, med viss statlig hjälp. Efter det har banken framför allt fokuserat på mikrokrediter och privatlån, som också idag är mycket stabila.

Men sammantaget, jag känner mig inte lika säker på bolaget idag som när jag köpte och ökade...

Finns det några intressanta alternativ?

Telekom indonesia. Indonesiens motsvarighet till Telia, och mitt första indonesiska innehav. Dessutom det första bolag jag skrev om på bloggen. För något år sedan ett fantastiskt lönsamt bolag, med mer eller mindre monopolställning på landsbygden. På senare tid har dock konkurrensen tilltagit, och bolaget har fått sänka priserna ordentligt för att behålla marknadsandelar. Prislappen är betydligt lägre idag än när jag ägde för ett par sedan, men med dagens förutsättningar känner jag mig inte alls intresserad.

Unilever Indonesia. Bolaget som jag sålde under våren. Inget har hänt som gör att jag skulle bli intresserad igen. Bakom en till synes lägre värdering nu finns engångspost för avyttring av margarinproduktion och varumärken. 

Indofood cbp. Dominerar nudelmarknaden i Indonesien, och är på många sätt ett mycket fint bolag. Nudelkonsumtionen är dock påväg ner i stora delar av Asien, och jag vill ha bolag i portföljen som följer positiva megatrender, inte negativa. Även om bolaget jobbar på att bredda sig.

Ultrajaya. Dominerande mjölkproducent i landet där mjölkkonsumtionen fortfarande är mycket låg, men ökar. Utvecklingen i regionen bekräftar en sådan korrelation. Jag tycker dock att tillväxten i förhållande till prislappen är för låg, och dessutom finns det konkurrenter som knackar på, både i form av svenska Arla, och kanske i framtiden innovativa A2? Finns för övrigt i Gustavs portfölj. 

Bintang. Dominerande öltillverkare som Gustav skrivit om. Ett bolag med en fantastisk lönsamhet, som lätt skulle platsa i min portfölj. Men, alkohol i muslimska länder innebär direkt en stor politisk risk. I Indonesien förbjöds ölförsäljning för några år sedan i småbutiker, och det har påverkat bolaget. Än värre är kanske risken att en än mer restriktiv politik kan komma upp till debatt om relgionen blir viktigare och får större betydelse i politiken.

Nippon Indosari. Marknadsledande brödtillverkare som Gustavs skrivit om, och som på senare tid sett pressade marginaler, sannolikt till stor del beroende på hårdnande konkurrens. Tillväxt i förhållande pris håller inte, men bolaget kan vara värt att fortsätta följa. 

Bisi International. Ett intressant bolag, och
ett av de många indonesiska case som Gustav tittat påTillverkar grödor, och har som jag uppfattat gynnats starkt att regeringens kraftiga subventioner. Utvecklingen har sett fantastisk ut under några år, men har planat något på slutet. Det som hållit mig borta är dock vad jag uppfattar som ett politiskt beroende. En ny president, som inte tror lika starkt på subventionerna, kan innebära brutalt förändrade förutsättningar.

Ett par bolag med lite annan inrikting än konsument/mat/jordbruk är investmentbolaget Saratoga Investema (tack Gustav!) som dock i mina ögon ligger för tungt i naturresurser, och Intanwijaya international, ett värdecase som tillverkar kemikalien Formaldehyd. Den senare ser dock på flera sätt sårbar ut, inte minst för världsmarknadspriser och konkurrens.

Ekadharma. Dominerande tejptillverkare som finns i Gustavs portfölj. Bolaget har sådär halva marknaden (enligt i och för sig inte helt färska uppgifter), verkar behärska distributionen i det svårtillgängliga landet, och följer dessutom megatrenden med en e-handel som formligen exploderar i landet och regionen. Trots det är värderingen fortfarande låg (p/e 8), även om den stigit något efter den senaste fina rapporten. Balansräkningen är i min smak, tillväxten sett till omsättning ligger i runda tal på 15 %, både för 2018 (efter tre kvartal), och nästan lika mycket 2018. Ett helt klart intressant bolag, och det som talar emot är brist på information, och kombinationen maxcourtage och låg handel. 

Slutsats.  Jag ser stor potential i Indonesien och vill fortsatt ha ett innehav där. Dock ser jag inget självklart alternativ till Bank Rakyat, och jag överväger att ligga kvar, även om jag som sagt inte är lika övertygad som jag varit tidigare. 

Vad säger du om Indonesien? Och borde jag byta innehav?

söndag 11 november 2018

Fem försäljningar, tre lärdomar



Ibland är det bra att titta i backspegeln, för att lära av misstag och framgångar. Jag tog därför och tittade närmare på de fem försäljningar jag gjorde under första halvan av 2018. Och det finns helt klart saker att ta med sig.

Bolagen jag sålt:

Andrew Peller. Kanadensiskt vinbolag som låg i portföljen i drygt 2 år. Sammantaget blev det en riktigt bra affär, +80 % inkl utdelningar. Framför allt handlade det om en ordentlig uppvärdering, från runt p/e 12 till p/e 20, när bolaget tog sig in på radarskärmen. Jag sålde efter att bolaget gjort tre i mina ögon alltför dyra förvärv. Förtroendet för ledningen var skadat.

Titon Holdings. Brittisk tillverkare av framför allt spaltventiler för fönster, och med den huvudsakliga försäljningen i Storbritannien och Sydkorea. Sammantaget blev också det här en riktigt bra affär, +55 % på mindre än ett halvår. Liksom för Peller handlade det om en uppvärdering, här från mycket låga p/e 8 till p/e 13. Aktien stack (helt omotiverat) iväg i samband med att årsredovisningen presenterades, trots att siffrorna mm var kända sedan länge, och trots att det var första halvåret som imponerade.

B&C Speakers. Något av en parentes i portföljen. Sålde när bolaget förvärvade på lånade pengar efter att man bara några månader tidigare gjort en stor extrautdelning. Jag tappade tron på ledningen, och dessutom trodde jag inte på förvärven.

Unilever Indonesia. Den här försäljningen har jag filosoferat kring tidigare. Bolaget som har en fantastisk lönsamhet och historik, men också hade en brutal värdering, slutade tvärt att växa. Ledningen verkade tagen på sängen, och talade om att varumärkena inte längre spelade lika stor roll. Med p/e på över 50 är det långt ifrån ok. Jag såg tecknen efter Q4 2017, men sålde dumt nog inte. Jag gick nästan på kronan plus minus 0.

Stella Jones. Kanadensisk tillverkare av impregnerat timmer, framför allt för järnvägsslipers och elstolpar. Bolaget stod och stampade under de ca 2 åren det fanns i portföljen. Jag väntade på att bytet av gamla ruttna stolpar skulle sätta igång. Men det tog inte fart, och ledningen sa återkommande att det blir bättre snart. Det blev allt som allt några % på rätt sida inkl. utdelningar. 

Det jag tar med mig:

Leta bolag under radarn. Mina bästa affärer är bolag under radarn som uppvärderats. Till listan över de nu sålda kan jag  åtminstone lägga äppelodlare Scales, som gjort en liknande resa. Jag tror att det här är en kategori jag borde lägga mer tid på.

Hög värdering är alltid en risk. Marknaden betalar ibland massor för fantastiska vallgravar, men exemplet Unilever Indonesia visar för mig att en vallgrav aldrig är säker. Jag har efter den här affären blivit mycket mer skeptisk till att betala höga multiplar, även när det ser näst intill perfekt ut. 

Viktigt att hålla sig rationell. Ser du tydliga tecken på att utvecklingen inte går den väg du vill och hoppas, tro på din analys och sälj. Jag borde ha sålt Unilever Indonesia efter det första varningstecknet, som var tydligt. Och jag borde ha släppt Stella Jones när jag inte längre kände tilltro till ledningens förklaringar.

Hur tänker du? Och känner du igen dig?

söndag 4 november 2018

Interroll Holdings - istället för Amazon?


Som ni kunnat se i ett par inlägg är schweiziska aktier ett nytt intresse. Ingen annanstans har jag hittat så många mindre bolag som dominerar små nischer! Dessutom, allt som oftast med riktigt stark styrning, och konservativa finanser. Vissa dessutom mitt i någon stark megatrend, och då blir det riktigt intressant!

Interroll Holdings tillverkar olika typer av system som bygger på rullband; för bagagehantering på flygplatser, för livsmedelsproduktion, för post- och paketsortering, för kassadiskar i livsmedelsbutiker, och en del annat. Den gemensamma nämnaren är den motor (trummotorn) som driver banden, där bolaget är världsledande. Försäljningen finns över hela världen, och tillväxten imponerar framför allt i Asien.

Korta fakta

Marknadsvärde: 1,5 miljarder USD (small cap)
Omsättning (ttm): 4,4 mdr kr (488 miljoner CHF)
P/E (ttm): 36
Försäljning per region (första halvåret): 61 % Europa (inkl. mellanöstern och Afrika), 26 % Amerika, 13 % i Asien

Vad gör mig intresserad?

Dominerar intressanta sektorer. Uppfattar det som att bolaget har sin stora konkurrensfördel i trummotorn. .60 % av livsmedelsbutikernas rullband likaså. 80 % av flygplatserna har säkerhetskontroller där banden drivs med motorer som kommer från Interroll, dessutom har lika stor andel av flygplatserna Interrolls ”kurva” i sina logistiksystem (meningen uppdaterad). De förefaller helt enkelt vara bäst på en mycket viktig del i logistiksystemen. Och det bör rimligen ge en konkurrensfördel, även när vi kommer till t ex pakethantering.

Växande e-handel. E-handeln i världen växer så det knakar. I USA var tillväxten 16 % 2017, och omsättningen har sedan 2012 fördubblats. Inom EU var tillväxten 13 %. Men det är ingenting mot Sydostasien, där utvecklingen formligen exploderar, från mycket låga nivåer. I Kina ligger tillväxttakten på uppemot 35-40 % per år. Här säljer Interroll hackorna och spadarna.

Fler flygplatser. Flygresandet ökar, och flygets samarbetsorganisation IATA förutspår att antalet passagerare kommer att fördubblas på 20 år. Det här innebär såklart fler flygplatser, större flygplatser, och fler bagageband. Möjligen kan bagagebandens tillväxttakt bli lägre när fler flygbolag tar betalt för bagage, och fler resenärer väljer bara handbagage?




Fantastiska finanser, fin tillväxt. Företaget har fantastiska finanser, en balansräkning helt utan skulder, betydande nettokasa (ca 0,5 mdr kronor), och ett riktigt starkt kassaflöde. Tillväxten har ökat kraftigt, och framför allt är det i Asien, där orderingången ökade med 68 %, och omsättningen med 39 % det senaste halvåret.

Stabilt ägande, företagsledning som äger. Alla i ledningen har betydande aktieinnehav, och alla ökade sina innehav mellan 2016 och 2017. VD äger ca 2,5 % av bolaget, vilket motsvarar ca 400 miljoner kronor. Två familjer äger drygt 20 %.

Vad gör mig tveksam?

Hög värdering, troligen cykliskt. Värderingen p/e 36 är hög, och var tyvärr ännu något högre när jag köpte. Dålig tajming, och såklart åter en påminnelse om att högt värderade bolag alltid har stor fallhöjd. Företagets historiska tillväxt är stabil, men en inte fantastisk. Å andra sidan förändras världen snabbt nu. Men vad händer om handelskrig och annan osäkerhet fortsätter? Bolaget saktade in ordentligt vid finanskrisen, och en kommande konjunkturnedgång kan påverka på samma sätt. Även om megatrender kan balansera.

Avancerade logistiklösningar, möjlighet eller hot? Brittiska e-handelsföretaget Ocado har utvecklat mycket avancerade logistiklösningar. De inkluderar Interrolls produkter, och Ocado som kund lyfts till och med upp på hemsidan som exempel. Men kan man vara säker på att mer avancerade framtida lösningar har Interrolls band och motorer som beståndsdelar? Och är Interrolls lagerlösningar ett överlapp, där hårdare konkurrens redan idag kan uppstå?

Satsar inte så tungt på forskning. För den som minns mitt inlägg om Schweiz i början av hösten, lyfte jag en handfull schweiziska bolag som alla satsade 5-8 % av omsättningen på forskning. Interroll hade ännu inte kommit upp på min bevakningslista då. Hur som helst, satsar bolaget inte mer än 2-3 % av omsättningen i forskning. Jag hade gärna sett att man låg högre.

Lönsamheten inte fantastisk. Lönsamheten som ROE (16-17 %) är inte fantastisk, men något bättre om man justerar för den rätt stora kassan (20 %). Jämför man med ungefär jämnstora LEM Holdings, som jag skrev om senast, och som har ett drygt dubbelt så högt ROE, så ligger en stor del av skillnaden i att Interroll har en betydligt tyngre balansräkning. Hos Interroll utgör mark och byggnader närmare 30 % av balansräkningen, hos LEM är det inte ens en promille. Det här visar ju också hur svårt det är att jämföra lönsamhetsmått. För är det egentligen bättre med leasingkontrakt än egna fabriker?

Extremt stark valuta. Schweizerfrancen är inte någon konkurrensfördel när man ska exportera. 1970 fick man 4 CHF på en USD, kring år 2000 nästan 2 CHF, i dag står de i nästan exakt 1:1. En viss exponering mot CHF bedömer jag dock kan vara stabiliserande för portföljen.

Sammanfattningsvis. Bolaget har en exponering mot rätt branscher, och fångar inte minst både ökat resande och växande e-handel. Man har en stark marknadsposition, en extremt stark ekonomi, och en ledning som tror på bolaget. Bortsett från värderingen har bolaget i mina ögon allt man kan kräva. Och fortsätter tillväxten som första halvåret, ja då kan jag svälja också värderingen. Ett fint alternativ till Amazon t ex, som för övrigt är en av bolagets kunder 

Aktien har åkt in i portföljen med runt 5 %. Tyvärr köpte jag före den dipp som varade några veckor. Köpet har jag gjort via Nordea, som erbjuder courtage från 1 CHF = 9 kr samtidigt som Avanza kör maxcourtage 749 kr.

Vad säger du om bolaget?

söndag 28 oktober 2018

Portföljuppdatering: dålig tajming, bra tajming, och ett nytt innehav


Den senaste tiden har inte varit någon dans på rosor. Portföljen har visat rött nästan varje dag, och summerar nu på några procent under noll. Exakt hur mycket jag tappat vet jag när jag är färdig min excel-beräkning, där jag sammanfogar mina depåer hos Avanza, Nordea, och SEB. Det har helt klart sina nackdelar att inte samla alla innehav hos en förvaltare, men det finns också många kronor i courtage att spara...

Sedan senast har också rapporterna börjat att strömma in; Gruma har levererat stabilt, bankerna HDFC och Rakyat utvecklas positivt, framför allt HDFC. Min ambition är att fortsätta fylla på med korta sammanfattningar under "status innehav" i den takt som rapporterna strömmar. Inte alla rapporter varje rapportomgång. Men de flesta.

Kassan bränd, schweizare nr 2 in. Brände i början av månaden hela kassan på ett i mina ögon mycket intressant schweiziskt bolag. Vilket håller jag några veckor till på. Vad jag däremot kan säga är att tajmingen för köpet var extremt dålig, och det svider.

Femsa ut. Efter en hel del funderande sålde jag Mexikanska Femsa. Och här var det nästan lika bra tajming, som det schweiziska köpet var dålig. Femsa utvecklas stabilt, men i mina ögon lite för långsamt, och dessutom stör jag mig på att konglomeratet är svåranalyserat. I alla fall kräver det mycket tid. Men det som fick mig att släppa bolaget var effekten av en ny sockerskatt i Filippinerna, som tog så hårt på dotterbolaget, att man valde att nyligen avyttra verksamheten där. Coca Cola-produktionen, som ligger tungt, är ingen framtidsbransch inser jag mer och mer. +12-13 % blev det i alla fall, inkl. utdelningar.

Liten Sydafrikan in. In i portföljen åkte istället ett litet sydafrikanskt teknikbolag, med fantastisk tillväxt, dotterbolag i Finland, häftig lönsamhet, och värdering på p/e 7-8 (den som gissar rätt nu är duktig!). Bolaget tog ett ordentligt skutt på 16 % i fredags efter ett par smånyheter (ny styrelseledamot, liten ökning av VD:s innev), men det återstår att se om det ändå bara var en tillfällig svängning i ett bolag med liten handel. Även det här bolaget kommer såklart att presenteras framöver.

Två innehav för små. Schweiziska sensortillverkaren LEM Holdings, och Brasserie Cameroun, ligger långt under min 4 %-spärr. LEM gick in lågt och har sjunkit, Brasserie har sjunkit trots en i  mina ögon positiv utveckling. Båda ligger nära till hands för ökning. Först blir det LEM.

Vad gör jag nu? De senaste dagarna har jag ägnat mig åt excel, för att som sagt få ihop den sammantagna portföljutvecklingen. Sedan får jag se var fokus hamnar. Har inte jättemycket inspiration i dessa dystra tider. Men bolaget i Sydafrika gav mersmak, och kanske går det att hitta fler undervärderade bolag på börsen i Johannesburg?

Vad tror du om portföljen?

söndag 21 oktober 2018

Högutdelare - skenbart säkra?


Många gånger beskrivs investering i högutdelare som något väldigt säkert. Men jag håller inte med. Varje gång jag möts av kommentarer som; "jag är försiktig, jag kör utdelningsinvestering" eller "jag får ju i alla fall min utdelning" så reagerar jag. Högutdelare är inte alls med självklarhet en strategi för riskminimering. Ibland kan det till och med vara tvärt om:

Ofta bolag med betydande skulder. Många av högutdelarna är fastighetsbolag (inte minst REIT i Nordamerika) eller energibolag. Bolag med tunga investeringar bakom, och därmed också en skuldsättning som är stor, eller i alla fall inte obetydlig. Även om marknaden ofta (men inte alltid) är stabil för de här bolagen, så är de inte okänsliga för räntehöjningar. En bara marginellt stigande ränta slår direkt på kassaflödet.

Ofta bolag på mogna marknader. Inte sällan finns högutdelare på mycket mogna marknader och/eller inom mogna tekniker, där man (helt riktigt) hellre delar ut än expanderar. Telekombolag som Telia är inte ovanliga inom kategorin. Men en mogen teknik, kan också vara en övergående teknik. Och bristen på tillväxt tala för att uppsidan är liten, samtidigt som nedsidan alltid finns där.

Utdelningsinvesteringen kräver precis som all investering en noggrann analys, t ex behöver man titta på:

Kassaflödet. Till att börja med, räcker kassaflödet för att betala utdelningen? Och räcker kassaflödet till de löpande investeringarna? Den första frågan är ett absolut måste, den andra kan vid fel svar väcka varningsklockor. Dessutom behöver man vara mycket försiktig med egendefinierade nyckeltal som "visar" att pengarna räcker. Det är i slutänden bara kassaflödet som räknas.

Skuldsättningen. Hög skuldsättning väcker varningsklockor. Gör en bedömning av hur en räntehöjning påverkar bolagets resultat och kassaflöde. Är skuldsättningen hög, är utdelningen också sannolikt sårbar.

Konkurrensfördelarna och lönsamheten. Hur ser bolagets lönsamhet ut, räknat som avkastning på eget kapital (ROE) eller tillgångar (ROA)? Låg lönsamhet talar för att konkurrensen är stor, och att varorna/tjänsterna är priskänsliga. Alternativt att verksamheten är mycket investeringstung. Men man bör också ha ögonen öppna för mycket hög lönsamhet. Bolag som delar ut stort kan minska sitt egna kapital alltför mycket, och med det dopa framför allt avkastningen på eget kapital (ROE).

Utdelningen vs tillväxt och investeringar. Visst är det så att utdelning i någon mån är ett tecken på att ett bolag mår bra. Men det krävs mer analys än så. Ett bolag som växer snabbt och ändå delar ut stort väcker t ex helt klart frågor. Inte osannolikt resulterar upplägget i växande skulder.

Så, investering i högutdelare är inte ett alternativ till kassa. Och riskerna finns där, även om utdelningen stabilt tickar in varje kvartal eller månad. Skenet kan bedra. Ser det inte bra ut bakom fasaden, kan stabiliteten snart förbytas i besvikelse. Med det sagt, högutdelare kan absolut vara intressanta, i min egen portfölj finns Vitreous Glass, en på många sätt fascinerande utdelare!

Gillar du högutdelare? Och hur gör du din analys?

söndag 14 oktober 2018

Brampton Brick - tegel tegel på väggen där...


Brampton Brick som dominerar tegelproduktionen i kanadensiska Ontario är väl inte det innehav som det slår mest gnistor kring. Och trots en i huvudsak fin utveckling, den senaste rapporten var t ex klart stark, så står aktien och stampar. Ser man ett år bakåt har aktien snarast tappat i värde. Tittar man på värderingen så handlas bolaget till  p/e 6 justerat, för en nedskrivning i verksamheten i USA. Eller till p/b 0,5-0,6, där en tung del i balansräkningen är mark för utvinning av lera. 

Allt sammantaget ställer jag mig frågan, är bolaget värt sin plats i portföljen?

Har grävt lite:

Byggboom i Kanada, Ontario. Byggandet har de senaste åren slagit ständigt nya rekord mätt som beslutade byggnadstillstånd. Den senaste statistiken är dock inte entydig; i landet som helhet ökar fortsatt  antalet byggnadstillstånd svagt, men sjunker för bostäder för tredje månaden i rad. I Ontario, där Brampton har huvuddelen av omsättningen, minskar antalet beviljade byggnadstillånd. 

Bygga ny fabrik. Brampton har i bagaget en historia med en misslyckad joint venture i en reningsanläggning som kostat företaget en hel del. Företaget har dock inte haft några kostnader på senare tid, och anläggningen har hyrts ut till helt annan verksamhet. I rapporten för Q1 kunde man dock läsa att bolaget köpt upp den andra partens del och: 

"The Company intends on initially developing a portion of this site into a state-of-the-art landscape and concrete masonry production facility, thus expanding the capacity of the Company’s concrete plant network that was constrained in 2017. "

Men är det verkligen rätt läge att storinvestera när byggboomen i Kanada kanske t o m passerat sin topp? Och det finns ingen stor kassa. Jag ställer mig minst sagt mycket tveksam.

Fått nej till exploatering. Företaget har sedan flera år haft en ansökan för behandling i Bramptons kommunfullmäktige om godkännande av exploatering av lera. Efter många turer drog dock bolaget tillbaka sin ansökan. Marken verkar vara ett naturområde, och är nog inte aktuell för annan exploatering, så kanske kan det komma en nedskrivning. Å andra sidan utgör den bara ungefär en femtedel av all mark som exploateras, eller cirka en tiondel av företagets all mark. Så det bör i det stora hela inte skada balansräkningen mer än marginellt.

Stort ägande i dödsbo sedan 2014. Större delen av de rösttunga A-aktierna finns sedan 2014 i ett dödsbo, efter att VD:s mor avlidit. Men det är fyra år sedan, och även om jag inte har full överblick över hur familjen ser ut, så väcker det såklart frågor. Är familjen inte överens om vad de ska göra med sitt ägande. Kan man vara en uppköpskandidat?

Kundfordringar som gått över tiden. Nästan hälften av alla kundfordringar har gått över tiden. Även om det handlar om bara 0-3 månader för nästan alla, så är det ett dåligt tecken. Och det har skett en viss ökning de senaste åren. Viker konkunkturen kan det här bli jobbigt, så det är verkligen något att hålla ögonen på.

Stora värden i bolaget. Även om det finns en del frågetecken, finns det också en hel del värden i bolaget som alltså handlas runt 55 % av eget kapital. Aktiens värde motsvarar 3/4 av markvärdena. Och samtidigt är det ett företag som dominerar sin marknad, växer, och är lönsamt. Så jag stannar kvar, och kanske skulle ett uppköp vara det bästa som kan hända?

Vad tror du?

söndag 7 oktober 2018

LEM Holdings - schweizisk hidden champion med fina megatrender


I Schweiz vimlar det av mindre bolag som dominerar en smal nisch. Ofta är det här bolag som dessutom är fantastiskt välskötta, och i några fall seglar de dessutom på en eller flera megatrender. LEM Holdings är ett sådant exempel.

Företaget tillverkar sensorer (transducers) för att mäta elektriska parametrar som ström och spänning, och började sin verksamhet på 1970-talet med utrustning för ellok. Idag används produkterna inom ett brett fält, i allt från hissar, lyftkranar, vitvaror och rullstolar, till solceller, svetsutrustning och elbilar. Sådär 1/3 av försäljningen finns i Europa, ungefär like mycket i Kina, ca 15 % i resten av Asien respektive Nordamerika.

Korta fakta

Marknadsvärde: 1,3 miljarder USD (small cap)
Omsättning (2017/18): 2,7 mdr kr (301 miljoner CHF)
P/E: 25

Vad gör mig intresserad?

Hållbar energi och Asien. Hållbar enegiförsörjning är en nyckelfråga för vår planet, och LEMs produkter finns i både elbilar och solceller, som bidrar till att minska koldioxidutsläppen. Både Indien och Kina bygger solceller så det knakar (även om Kina bromsat subventionerna, mer om det senare), och antalet elbilar formligen exploderar i Kina. Det här syns i LEMs senaste rapporter. Även utöver energidelarna är man stora i Asien. Kort sammanfattat: flera megatrender!

Dominerar sin nisch, fantastisk lönsamhet. LEM är ett företag som verkligen dominerar sin nisch, Företaget skriver att man har mer än 50 % av världsmarknaden för sina industriprodukter (80 % av försäljningen, allt utom bilsegmentet) och att man har en stabil marknadsandel över 50 % i de flesta regioner. För solcellerna säger man sig ha mer än halva världsmarknaden, och för ”gröna bilar” sådär 25 %  Lönsamheten som ROE på imponerande 45-50 % visar att man har kraft i prissättningen. Och då ska tilläggas att företaget inte förefaller extremt vad avser leasingåtaganden; man har ingen finansiell leasing, men hyr sina lokaler. En del ligger dock i att man delar ut hårt, men så länge man klarar investeringarna utan lån så har jag inga problem med det. Se mer om det nedan. 

Det enda frågetecknet är lönsamheten för produkterna mot gröna bilar, som pressas av ökade kostnader för forskning, och som företaget skriver, konkurrens. 

Teknikoberoende. Jag gillar teknik- och verkstadsbolag där produkterna behövs oavsett teknikskiften. LEM är ett typiskt sådant bolag, och produkterna finns som sagt där ström- och spänninggsmätning behövs. Och det är på många ställen. 

Satsar på forskning. Liksom många schweiziska företag förstår man att man måste vara absolut bäst, och att det inte finns några genvägar dit. Man satsar stort och medvetet på forskning, 6-7 % av omsättningen, och man ska upp till 8 %. Framför allt vill man som sagt stärka sig mot ”gröna bilar”.

Stabilt ägande. Två privatpersoner personer äger ca 50 % av bolaget, och har ökat sitt ägande de senaste åren. Ordförande har ett inte helt obetydligt innehav. Innehavet för den nye VD:n sedan i våras framgår dock inte av den senaste årsredovisning.



Fantastiska finanser. Finanserna klarar mina kriterier och lite till; fantastisk balansräkning, nettokassa, imponerade kassaflöde. Tillväxten är stabil, historiskt inte fantastisk, men trenden är klart positiv och man växer brett.

Kassaflödet är starkt. För åren som visas i grafen var utdelningen större än kassaflödet, men i storleksordningen 80-90 % av vinsten. Utdelningen ska dock ses utifrån att företaget låg med en stor kassa åren som föregick ett par större utdelningshöjningar. Även om man gjorde en liten upplåning det senaste året, har man fortsatt nettokassa. Den utdelning som belastade kassaflödet åren 2017-2018 motsvarade 35 CHF/aktie, och var en sänkning från 40 CHF 2015-2016. Sänkningen bidrog till att kassaflödet i princip balanserat de senaste åren. Den senaste utbetalningen är åter på 40 CHF, vilket ger en direktavkastning på 3-3,5 %.


Vad gör mig tveksam?

Tufft för kinesiska solceller. I juni beslutade Kina oväntat att strypa sina subventiener för utbyggnad av solceller. Och redan innan var det pressat med de importtullar som Trump inför. Helt klart kommer den kinesiska solcellsindustrin ha det tufft i en nära framtid, och de närmast berörda bolagen har tappat kraftigt i värde. Såklart har även LEM dragits med. Men hur hårt kommer det här att slå, och när vänder det?

Trumps handelskrig kan få betydande konsekvenser, utöver solcellerna. Och det här är något som LEM själva noterar i sina rapporter. Men som ovan, hur stora är effekterna, och hur länge varar de?

Extremt stark valuta. Schweizerfrancen är inte någon konkurrensfördel när man ska exportera. 1970 fick man 4 CHF på en USD, kring år 2000 nästan 2 CHF, i dag står de i nästan exakt 1:1. En viss exponering mot CHF bedömer jag dock kan vara stabiliserande för portföljen.

Företaget dominerar en smal nisch, och komponenten de tillverkar är av avgörande betydelse i produkter som elbilar och solceller. Dessutom utgör transducern en liten del av den totala kostanden, vilket säkerligen kan bidra till att många företag är beredda att betala för kvalitet. Man kan också beskriva LEM som ett tråkigt och stabilt bolag, som tidigare visade en relativt svag tillväxt, men som helt plötsligt hamnat mitt i megatrender. 

Jag känner mig sammantaget rätt så säker på att företaget ligger rätt. Frågan är dock om botten ännu är nådd, eller om Trumps handelskrig kommer att fortsätta att pressa.  

Jag har köpt ca 3 % och funderar på att fylla på. Innehavet ligger hos Nordea, som erbjuder courtage från 1 CHF (9 kr). Svårt att göra något annat då Avanza kör maxcourtage dvs 749 kr i Schewiz.

Vad säger du om bolaget? Och ska jag fylla på nu, eller vänta?

söndag 30 september 2018

Portföljuppdatering - lugnt och volatilt


En och en halv månad sedan senaste portföljrapporten, så dags att uppdatera! Och det är inte så mycket som hänt på köp- och säljfronten. Men mer om det strax. Annars har det varit en rätt så volatil period. Augusti avslutades uppåt, och sedan föll allt tillbaka igen när det åter började att skaka på Emerging Markets. Och så har flera bolag lämnat rapporter, flera riktig bra som nya zeeländska äppelodlaren Scales och sydafrikanska kakeltillverkaren Italtile medan t ex den andra sydafrikanen i portföljen Shoprite visade upp en riktigt risig rapport. Om än kanske inte fullt så dålig  om kursutvecklingen förespeglar. Kanske är det köpläge, men är något tveksam till att öka exponeringen mot Sydafrika.

Imaflex har lämnat. Bolaget som jag skrev om i augusti, och som bland annat har innovativa lösningar för sjuka citrusträd bland produkterna, har lämnat huvudportföljen. Bolaget redovisade en rapport som gjorde det tydligt att det här är för mycket av ett förhoppningsbolag för att klara mina kriterier. Jag sålde, men har sedan köpt tillbaka en liten andel utanför huvudportföljen.

Ökat i Gotlandsbolaget. Sommaren har varit fin, och båtarna har gått fullbokade. Passagerarvolymerna har ökat ett par procent under sommaren, men framför allt har godstrafiken ökat tydligt (+6,7 %).  Man satsar också på att förlänga säsongen. Dessutom driver man stora delar av Waxholmsbolagets skärgårdstrafiken i Stockholm, som knappast kunnat haft en bättre sommar. Kioskerna, med väl tilltagna priser, har på många håll haft ringlande köer. Jag ökade och hoppas på att bolagets enda delårsrapport (8 månader, t o m aug!) kommer att se fin ut. En kul detalj är för övrigt att bolaget betalar tillbaka courtaget, hos Avanza 119 kr.

Vad gäller sökandet efter nya bolag har det inte hänt så mycket. Två inlägg om schweiska bolag är i det närmaste klara (och det ena bolaget fanns i portföljen redan i aug!), och det kommer att bli ytterligare något. I veckan tog jag också ett varv till genom bruttolistan från i somras, och ett bolag trädde fram som en extremt stark köpkandidat. 

Jag tittar också mer på hur konsumtionen på Emerging Markets utvecklas när välståndet ökar, och har ett inlägg på gång på temat. Ja jag tror att der blir en välfylld fortsättning på hösten!

Såklart funderar jag också på om alla bolag platsar i portföljen, för om något ska in, ska något ut. Tegeltillverkaren Brampton Brick går fint, men värderingen tar inte fart, och byggboomen har nog passerat toppen. Mexikanska Femsa ligger tungt i läsk, och där är Filippinerna ett tungt sänke när sockerskatt har införts. Kommer sådan på fler ställen?

Vad säger du om portföljen? Och vad borde lämna?

söndag 23 september 2018

Min checklista för ett bolags finanser


Starka finanser är en viktig del när jag väljer vad jag vill investera i. För mig handlar det i grunden om riskminimering. Och i mina kriterier sammanfattar jag det här i två punkter:

”Historik av starkt kassaflöde som betalar eventuell utdelning, återköp av aktier och löpande investeringar”


”Stark balansräkning och historik av att prioritera återbetalning av lån framför t ex återköp av aktier”

Kassaflödet ska vara starkt. Det här har jag utvecklat i ett tidigare inlägg,  men kortfattat är det viktigt att vinsten omvandlas till faktiska pengar som kan investeras eller delas ut. Kassaflödet visar bättre än något annat hur stark intjäningen är. En resultaträkning kan man alltid arbeta kreativt med (såklart inom definierade gränser), men ett kassaflöde är vad det är. Det gäller dels att generera vinst, men det gäller också att ta betalt, att inte ha för långa betalningstider från kunderna (kundfordringar), och att inte låta lagren växa. 

Kassaflödet från verksamheten ska såklart vara positivt, och betala både löpande investeringar, utdelningar och återköp. Och jag vill att det ser ut så också historiskt, åtminstone 5 år tillbaka. Jag vill också att bolagen har en plan för hur man använder sitt kassaflödet. Ett bolag som t ex ena året gör en stor extrautdelning, och nästa år gör ett större förvärv på lånade pengar, har skadat sitt förtroende hos mig. 

Skulderna ska vara låga. Och det kan såklart mätas på olika sätt. Helst vill jag att bolagen ska vara skuldfria, men ibland kan det kan också finnas goda skäl till att man i rimlig omfattning lånar till en större investering eller ett förvärv. Här har jag en tumregel: nettoskuld/EBITDA ska inte vara större än 1. Måttet ger en indikation hur tungt räntekostnaderna väger. Ett högt mått, och det kan bli jobbigt om räntorna stiger.

Leasing. Även om skulderna är låga, kan det finnas andra åtaganden genom leasingkontrakt av olika slag. Ska inte glömmas bort, men det är heller inte helt okomplicerat att analysera.

Kundfordringar och lager. Är mer intressant än man kan tro. Kundfordringar, dvs det kunderna är skyldiga företaget, kan ge en bild över ur starkt verksamheten går. Ökande kundfordringar kan tala för att man har svårare att sälja sina varor eller tjänster. För att det inte ska synas på omsättningen kan företaget då ge mer generösa betalningsvillkor till kunderna. Man bör hålla koll på nivåerna i balansräkningen, men också noterna om fordringarnas ålder. Blir fordringarna allt äldre kan det indikera att kunderna har svårt att betala, och nedskrivningar kan komma som slår på resultatet.

Lagrets utveckling är det också värt att hålla koll på. Ett växande lager visar att företaget producerar mer än man säljer. Det kan såklart bero på att man förbereder för en expansion, men det kan också handla om att man helt enkelt producerar för mycket, och hoppas på att marknaden snart ska vända. En längre trend här gäller det att vara vaksam på. Företaget kan tvingas rea ut eller i värsta fall göra nedskrivningar.

Det finns också annat i balansräkningen som man bör hålla koll på. T ex goodwill som inte bör vara för stor. 

När jag analyserar tittar jag på en helhet. Bolag som brister i någon del har svårt att komma in i min portfölj.

Så gör jag, hur gör du?

söndag 16 september 2018

Schweiz, inga genvägar till framgång


Schweiziska företag är inget jag tittat på tidigare. Men det kanske jag borde ha gjort, för här finns långa rader av bolag som dominerar relativt små nischer, och dessutom med finanser som uppfyller varje kommatecken i mina kriterier. Det fina är att några av dem också är riktigt bra ingångar till Asien.

Jag har under sommaren (tillsammans med Gustavs aktieblogg) tittat på fyra nischade schweiziska marknadsledare, alla innovativa teknik/verkstadsföretag, och alla i gränslandet större smallcap till mindre midcap (1-4 miljarder USD i marketcap). Och när vi talar marknadsledare är det allt från dominerande bolag med en andel på världsmarknaden på över 50 %, eller bolag som dominerar i någon världsdel, till de som är #1 eller 2 inom några närliggande nischer. I mina ögon talar vi om Hidden Champions.

Hur kan ett land med världens kanske starkaste valuta, lyckas med att också producera världsledande, dominerande kvalitetsbolag? Vad har de här bolagen gemensamt?

1. Satsar på forskning, inga genvägar till framgång. De här bolagen satsar alla 5-8 % av omsättningen i forskning och utveckling. Och det är riktigt mycket. Jämför vi med svenska innovativa bolag inom snarlika branscher så satsade Atlas Copco drygt 3 % av omsättningen 2017, och Trelleborg 1,5 %. Och visst är det betydligt större bolag, framför allt Atlas, men skillnaderna är å andra sidan också mycket stora.

2. Förvärvar i begränsad omfattning. Alla de här bolagen förvärvar i begränsad omfattning, och det handlar då i huvudsak om förhållandevis små bolag, som jag uppfattar har någon teknik eller metod som har fina synergier med bolagets befintliga verksamhet. Kort sagt: man köper sig inte till marknadsandelar, man jobbar upp en förädlingsnivå som gör att man kan ta betalt.

3. Fantastiska finanser. Sist men inte minst, det är säkert bekant att Schweiz är ett konservativt land, så även när man kommer till företag. Alla de här bolagen har fantastiska finanser. Balansräkningarna är alla riktigt starka, från stor nettokassa, till en mycket liten nettoskuldsättning. Kassaflödena är såklart starka, och lönsamheten mätt som ROE genomgående >20 %. Ett par av bolagen touchar 50. Och då är det som sagt skuldfria bolag. Prislapparna ligger från knappt p/e 20 till drygt 30.

4. Högt styckepris på aktierna. Här splittar man inte i tid och otid. Aktier som kostar från 1000 CHF och uppåt är snarast det normala. Och vissa kostar ännu långt mycket mer, uppåt 50000 kr per aktie är inte alls ovanligt. Det här lär knappast gynna snabb värdestegring, men här är det långsiktigt värdeskapande som gäller.

Ska man sammanfatta: de här schweiziska bolagen har insett att det inte finns några genvägar. Man måste helt enkelt vara bäst. Bara då kan man ta ordentligt betalt. Högt förädlingsvärde är ordet, så bygger man vallgrav. Och man vet att man ska hålla ordning och reda på finanserna.

Sist men inte minst, courtaget: Hos Avanza är det maxcourtage 749 kr som gäller för Schweiz, men hos Nordea startar det på 1 CHF. Dock verkar valutaomräkningen vara något sämre.

Jag gillar det här. Under hösten kommer ett par tre exempel. Ett av dessa finns redan i portföljen.

söndag 9 september 2018

Min röst: för ett öppet samhälle


Det här är en aktieblogg, och jag har allt sedan jag startade den sommaren 2016 varit i det närmaste helt konsekvent i att inte diskutera politik. Ett undantag var när Donald Trump valdes till president samma höst, då jag skrev om mina farhågor inför den kommande presidentperioden. Idag ligger "vad var det jag sa" nära till hands.

Idag är en viktig dag, idag ska vi alla som är röstberättigade välja våra representanter till riksdag, landsting/regioner, och kommuner. Det är ett val som såklart, liksom alltid, handlar som skillnader i synen på hur vårt samhälle ska organiseras, om  skatter, socialförsäkringar och balansen mellan privat och offentligt. Men den här valrörelsen har också kommit att bli ett värderingsval med helt andra skärningar.

Förutom de traditionella vänster/höger-frågorna (och jag lovar, jag har åsikter!) handlar det här valet för mig om hur vi ska se på oss själva och världen. Om vi ska se oss som en del av världen, eller gräva ner oss i vad som skiljer oss från andra. Om vi ska stänga gränser, och bygga murar, eller faktiskt tro på människor. Oavsett ursprung.

Vårt samhälle har formats under årtusenden och århundraden genom handel och influenser från olika kulturer, och inte minst genom människor som bosatt sig här; tyska köpmän och hantverkare på 1400- och 1500-talen, valloner på 1600-talet, sydeuropéer på 1900-talet. Karl XII:s fälttåg under början av 1700-talet och influenser från Turkiet (kåldolmarna!?), och Gustav III franska influenser under senare delen av samma århundrade, är andra exempel. Det samhälle vi lever i idag är en blandning av allt detta och lite till. Och det är vår styrka.

Ja bara en sådan sak som att Jimmie Åkessons favoriträtt är Pizza (dessutom med jalapeños!). Den hade han aldrig fått om hans idéer varit svensk politik under efterkrigstiden. Nej myten om en "svensk" kultur med knätofsar och annat är just bara en myt. Den har aldrig funnits.

Sverige är ett land som är beroende av sin omvärld, som är beroende handel och utbyte för utveckling och framgång. Det Sverige vill jag leva i också framöver. Ett öppet Sverige, som är en del av Europa och världen. Det är en viktig sak för mig när jag idag går till vallokalen.

Lycka till med ditt val!

söndag 2 september 2018

Vågar man lita på Emerging Markets när valutorna faller?


I början av augusti hade vi några turbulenta dagar på finansmarknadarerna, i alla fall på sina håll. För när Trump lät konflikten med Turkiet eskalera, så spred sig valutaoron snart över världen, och länder som Sydafrika, Mexiko och Indonesien fick under några dagar känna av svallvågorna. Oron lade sig, men efter ett par veckor blåste det upp igen, den här gången med början i Argentina, och den sydafrikanska randen har fortsatt att falla.  

Men även Sverige är gungigt, i alla fall för utländska investerare, med en krona som i veckan nådde sin lägsta nivå mot Euron sedan finanskrisen. Politisk osäkerhet inför valet verkar vara en anledning. 

Hur börjar en valuta/skuldkris? Ja när börjar pengarna att flöda ut ur ett land? Det korta svaret: När marknaden ser att avkastningen inte är tillräcklig relativt alternativen, och relativt risken. 

De låga räntorna i västvärlden bidrar till att kapital söker sig till länder som kan erbjuda högre avskastning. När de västerländska räntorna sedan stiger, som när den 10-åriga USA-räntan började röra sig uppåt under våren, ja då förändras åter förutsättningarna, och kapitalflödena går i västlig riktning. Valutorna försvagas när kapitalet flödar ut, och har man då en stor skuldsättning i utländska valuta, ja då kan kan det bli riktigt skakigt. Skulden räknat i inhemsk valuta stiger, och samma sak gör såklart räntekostnaderna. 

Skuldsättningen ökar. Välbekanta Turkiet, och Argentina, som dessutom nyligen tvingades söka hjälp hos IMF, är två exempel på länder där skuldsättningen i utländsk valuta är hög. Och det är som sagt just då som det blir farligt. I Argentina är nästan 2/3 av företagens och det offentligas skuld i utländsk valuta, i Turkiet 56 %. Men de är inte de enda länderna. Sammantaget på emergin markets har skuldsättningen i utländsk valuta mer än fördubblats på 10 år.

Men länderna bättre rustade? Å ena sida ökar skuldsättningen, å andra sidan förefaller Emerging Markets idag stå stå starkare än vid tidigare kriser. Ett exempel är krediter från utländska långivare som räknas i den inhemska valutan. Här är Indien ett intressant exempel. En återkommande kommentar är också att länderna står bättre rustade när en kris väl uppstår, har bättre banksystem idag, och större valutareserver. Men alla håller inte med, t ex inte den välkände amerikanske ekonomen Krugman.

Ja det här är svåra frågor. Mina slutsatser efter genomgången är att inte öka andelen bank på exotiska marknader, att fortsätta differentiera inte bara mellan branscher, utan även mellan valutor och regioner. För trots allt: utvecklingen finns inte i väst!

Sist men inte minst, tipsar om två mycket läsvärda artiklar (länk 1länk 2)  som inspirerade mig till det här inlägget. 

Vad säger du om Emerging Markets? Och Sverige?

söndag 26 augusti 2018

Imaflex - innovation som räddar citrus



Kanada, ja där har jag hittat flera fina bolag genom åren. Bakom enorma mängder gruvbolag finns riktiga guldkorn. Andrew Peller blev en av de mest framgångsrika investeringarna (hittills), CanaDream kunde blivit riktigt bra om man bara inte blivit uppköpta och avnoterade. Brampton Brick är en fascinerande lågt värderad marknadsdominant. Så, det blev ett varv till i Kanada, med fokus på lilla listan.

Fastnade för Imaflex (marketcap cirka 300 miljoner kr), producent av polyetenfilm (plast) för förpackningsindustrin. Runt  90 % av omsättningen kommer därifrån, 2/3 av försäljningen finns i USA, resten i Kanada. Men det är inte den här verksamheten som lockar mig, även om utvecklingen är stabil...

Vad gör mig intresserad?

Löser citrusodlarnas största problem. Citrusgrönande är en bakteriersjukdom hos citrusträd som gör att frukterna blir vanskapta, och som med tiden också tar död på träden. Sjukdomen sprids med insekter, och finns i stora delar av världen, dock inte i Europa och Australien. I Florida, där sjukdomen funnits sedan mitten av 00-talet, har den orsakat en halvering av citrusproduktionen, och det är många som satsar på forskning för att lösa sjukdomens gåta, t ex Coca Cola, med stora intressen i citrus i Florida.

Imaflex tekniska lösningen är en aluminiumtäckt film som reflekterar solljus, och som gör insekterna så förvirrade att de inte attackerar träden. Samtidigt innebär reflektionen att de undre delarna får mer solljus, växer bättre, och producerar mer. Försök som genomförts visar positiva resultat. 

Föreragets andra nya och innovativa produkt är en film belagd med bekämpningsmedel, som på ett kontrollerat sätt släpper ut dessa vid vattning. Produkten, som utvecklats tillsammans med tyska Bayer, och sedan köpts ut, är patenterad i de viktigaste länderna till 2032. Dock befinner den sig ännu i försöksstadiet, och nästa steg är nu att producera i så stor skala att fullskaleförsök kan genomföras. Ett frågetecken är dock varför Bayer sålde produkten?

Stabil ledning som äger. VD äger stabilt runt 30 %, och därutöver är de två medgrundarna storägare med 8-10 % var. Båda har också tunga operativa roller i företaget. VD tar dessutom ut en relativt låg lön, och litar uppenbart på att avkastningen kommer genom ägandet, kryddat med vissa aktieoptioner.

Innovation och stabilitet, till bra pris. I någon mening är det här ett förhoppningsbolag, men det är också ett bolag med stabilt kassaflöde, som växer inom sin ursprungliga kärnverksamhet. Jag gillar kombinationen, jag gillar den fina tillväxten, och jag gillar prislappen på p/e 10-11.

Vad gör mig tveksam?

Genetiskt modifiering kan bli den stora konkurrenten, men det finns ingen generell lösning nära. Forskning på många olika spår pågår, men en omfattande genomgång som nyligen genomförts av National Academy of Sciences i USA, beskriver komplexiteten säger att det också måste tas fram kortsiktigt lösningar:  

Citrus growers, particularly in Florida, still need short-term solutions to sustain the industry while researchers continue to generate longer-term approaches for managing HLB”

I mina ögon ser det som att det här är en gåta i nivå med cancersjukdomar och HIV. Och då kan det ta tid. Men såklart, på hur lång sikt är Imaflex lösning intressant? Och finns det andra som är mer framgångsrika?

Moat? Har mycket svårt att se att den befintliga verksamheten har någon tydlig moat. Välskött, och utvecklas väl ja, men vallgrav. Nej jag ser den inte. Den finns i så fall i de nya produkterna, och de genererar än så länge väldigt lite.



Skuldsättning och kassaflöde. Företaget lever inte upp till mina hårda krav på starkt kassaflöde och balansräkning, eller i alla fall så är den starka historiken kort. 2016 och 2017 är starka, och då ska tilläggas att sådär halva kassaflödet från verksamheten 2017 gick bort i ökat rörelsekapital, framför allt lager. 

Skuldsättningen är inte extrem, men nettoskuld/EBITDA på runt 1,3 (inkl finansiell leasing) är ändå högre än nästan alla mina innehav. Lägger man dessutom till hyresåtaganden är motsvarande siffra runt 2,0. De senare är dessutom gentemot ett bolag som kontrolleras av VD, vilket jag inte är överförtjust i.

Det är mycket jag gillar med det här bolaget, även om det inte lever upp till allt. Just nu är innehavet litet, ca 2 %, och min tanke är att öka till 4 % eller avveckla. Bland annat är jag nyfiken på rapporten som kommer imorgon.

Vad tycker du, ska jag öka eller avveckla?