Ommöbleringar i portföljen - och vad tittar jag på nu?

Det börjar bli dags att säga något om vad som händer i portföljen. För det har hänt en hel del på senare tid, både på sälj- och köpfronten. Utgångspunkten har varit att förskjuta exponeringen, att minska den mot Nordamerika, och att öka den mot Asien och Afrika.

Sålt Illinois Tool Works. Företaget är på många sätt ett mycket fint industrikonglomerat, med en stark utdelningstillväxt, men en svag organisk tillväxt. Marginalerna har utvecklats positivt mycket tack vare ett väl genomfört effektiviseringsprogram. Men vad händer sedan? Samtidigt har man satt gasen i botten för återköp av aktier, och man lånar till det. Sammantaget blev det lätt att sälja. Fler tänker lika, och vinsten inkl utdelningar blev sådär 50 % på knappt 1,5 år.

Minskat kraftigt i Atlas Copco. Har sålt av så att innehavet minskat från drygt 14 %, till runt 4 % efter utspädning. Här handlar det om den föreslagna delningen av företaget, som jag inte alls tror på. Här blev vinsten runt 35 %. Jag ville hitta pengar till fler exotiska innehav, och det blev till slut rätt så enkelt att minska i Atlas Copco.

Köpt Unilever Indonesia, och handlat i Sydafrika. Med de här pengarna (och lite till) har jag gjort ett par inköp. Först har jag då köpt en större post i Unilever Indonesia, som jag skrev om förra veckan. För övrigt första gången jag telefonhandlat på en exotisk börs. Eftersom courtaget är högt, så blev det drygt 15 %. Och det är ett innehav som jag ser mycket långsiktigt på, även om det kommer att spädas ut i takt med att andra innehav växer. Jag har också handlat i Sydafrika, och här blev det landets största detaljhandelskedja Shoprite. Jag är övertygad om att det här företaget väl fångar utvecklingen i Sydafrika, och även på resten av kontinenten. Men mer om Sydafrika och Shoprite kommer framöver.

Exponeringen. Med förändringarna har jag minskat exponeringen mot Nordamerika till en bit över 40 %, samtidigt som jag ökat Asien till över 30 %. Ungefär så tänker jag mig exponeringen framöver. Möjligen kan det vara aktuellt att öka här hemma på bekostnad av Nordamerika. Ommöbleringen innebär också att verkstadsindustri har fått ett allt mindre utrymme i portföljen, till förmån för mer defensiva konsumentnära företag. Möjligen har förskjutningen blivit lite för stor, en sak att  fundera på framöver.

Tankar kring befintlig innehav. Bland de befintlig innehaven kommer Infosys att leva vidare i portföljen. Jag har en längre tid funderat på att sälja, men efter kloka inspel och en del research får den ligga kvar. Förutsättningarna bör trots allt finnas där, och finanserna är extremt starka. Annars tittar jag på att öka i Concha y Toro, Logistec och StellaJones. Alla har fortfarande sina Q4 kvar att rapportera, och alla har gått svagt på börsen på senare tid. Jag avvaktar dock rapporterna innan jag gör några köp.

Vad tittar jag på nu? Jag fortsätter såklart att titta på exotiska marknader, men räknar samtidigt med att omsättningen av företag i portföljen kommer att vara mindre den närmaste tiden. Efter att Avanza öppnat upp för digital handel på fler marknader, så kommer jag nog att skanna av de länderna, även om Europa troligen inte kommer att viktas upp så värst mycket. Portugal har uppenbart demografin emot sig, men det finns företag där med annan och bredare exponering. Holland och Belgien har bättre demografiska förutsättningar och är värda en viss uppmärksamhet. Samma sak tänker jag kring Australien och Nya Zeeland som idag är något av en blind fläck i portföljen.

Vad säger ni, något jag bör fundera på?

Förändringar i portföljen - och funderar på HDFC bank inför #uppesittarkväll

Efter en del funderande har jag sålt innehavet i den chilenska detaljvarujätten Cencosud. Efter att noga följt företaget och de två senaste kvartalsrapporterna är det tydligt att man inte har tillväxtkraft. Kassaflödet är inte tillräckligt starkt, framför allt påverkat av den svaga argentinska valutan, och skuldsättningen är för hög. Företaget jobbar i och för sig effektivt med sina kostnader, men tillväxten finns inte där. Tvärtom. Sålde med cirka 5 % i vinst.

Jag har också minskat mitt innehav i möbeltillverkaren Flexsteel, som åkt berg och dalbana på börsen. Först ner från 50 USD till runt 40 i samband med en lite mindre bra rapport, sedan stigit till över 60 USD efter presidentvalet. Jag ökade mitt innehav med runt 25 %, nära botten, och har nu minskat med samma antal aktier. Och anledningen, ja tycker helt enkelt att drygt 8 % är för stor andel av portföljen. Som jag tidigare skrivit på Twitter har jag också sålt mitt lilla innehav i Pacific Safety Products, detta efter ett bud på +25 %: Ja ni kanske kommer ihåg den där aktien jag lovade att köpa om Trump vann...

Istället har jag gått in i hamn- och miljöföretaget Logistec, som jag skrev om i helgen. Detta först med pengar från försäljningen av Cencosud. Jag har sedan ökat med de två senare försäljningarna, och innhavet ligger nu på knappt 5 %. Jag har också ökat försiktigt i mexikanska Femsa, som i någon mening får ersätta Cencosud.

Inför löning funderar jag på att fortsätta öka i HDFC bank. Indiens ekonomi påverkas sedan några veckor tillbaka av regeringens beslut att med kort varsel byta ut 500- och 1000 rupieesedlar. Detta för att komma åt svarta pengar. Det här har pressat HDFC banks aktie, utan att något fundamentalt har ändrats. Köpläge helt enkelt.

Logistec - ett bolag för Buffet?

Vi letar alla efter företag som har en tydlig konkurrensfördel. Verksamheter som är svåra att bryta upp och att ersätta. Sådana företag som mycket väl skulle kunna platsa i Warren Buffets portfölj. Kanadensiska hamn- och miljöföretaget Logistec tror jag är ett sådant. Litet, men naggande fint, och med höga inträdesbarriärer. Dessutom med fina positioner inför framtiden, och med en stabil historia och vinst varje år sedan 1969.

Företaget bildades i början av 1950-talet av Roger Paquin, som Quebec terminals. Under 60-talet började expansionen, och 1969 gick man in på börsen. Expansionen har sedan fortsatt, och 1992 köpte man dagens miljösegment. Familjen Paquin kontrollerar fortfarande rösterna i företaget, som idag delas mellan Rogers Paquins tre döttrar. En av döttrarna, Madeleine, är också VD.

Låt oss först titta på verksamheten:

Marina segmentet (ca 60 % av omsättningen). Den ursprungliga delen utgör idag drygt halva omsättningen. Företaget driver ett 30-tal hamnar längs den nordamerikanska östkusten, från nordligaste Kanada, till sydligaste Florida. Hamnarna leasas på långtidskontrakt. Man driver också hamnkontor som förser rederierna med div tjänster som reparationer och bunkring av färskvatten En lite udda verksamhet som finns inom segmentet är transporter i Kanadas arktiska regioner, som drivs som joint venture med lokalsamhällena och detaljhandelsjätten North West Company.

Miljösegment (ca 40 % av omsättningen). Drivs inom företaget Sanexen, som har ett brett utbud av miljötjänster inom områden som riskhantering, och mark- och vattensanering. Inom företaget finns även produktion av en teknik för renovering av uttjänta vattenledningar och av invävda vattenslangar.

Omsättningen har ökat stadigt sedan efter finanskrisen, men har för de senaste 9 månaderna tappat jämfört med samma period förra året. Det handlar dels om lägre transportvolymer i hamnarna, dels om lägre omsättning för vattenledningstekniken. Totalt ligger omsättningen drygt 11 % lägre än för ett år sedan, och det är hamnarna som tynger mest.

Kassaflödet är inte mycket att säga om. Verksamheten finansierar investeringarna, som är tunga, och utdelningen. Investeringarna i utrustning m m  2014-15 var till 50-60 % i nya projekt, bl a investerar man i en ny terminal i Montreal. 10-12 miljoner om året är återinvesteringar. Det enda man möjligen kan anmärka på är att man 2014 gjorde en extrautdelning och återköpte aktier i större omfattning, samtidigt som man lånade. Men skuldsättningen är så låg att det inte är mycket att fundera på; nettoskuld/EBITDA är bara någon tiondel (2015).

Det här är inte en högutdelare, ungefär 20 % av vinsten delas ut med dagens vinstnivå, vilket ger en direktavkastning på knappt 1 %. Företaget har delat ut varje år sedan börsintroduktionen 1969, och utdelningen har höjts varje år sedan 2010. 2014 bjöd man dessutom på en större extrautdelning. Värt att notera är att det finns både a- och b-aktier noterade. B-aktien ger 10 % mer utdelning.

Vad är det då som gör det här företag så intressant. Ja det finns några faktorer som innebär att man är riktigt väl positionerade:

Panamakanalen breddas, östkusten mer intressant. Panamakanalen har breddats och kan nu ta betydligt större fartyg. Det här innebär att östkustens hamnar blir mer användbara för transporter västerut. Rapporter på området talar om att så mycket som 10 % av västkustens trafik kan vara flyttad till östkusten, redan 2020. I sammanhanget nämns tre av de hamnar som Logistec driver som vinnare: Halifax, Viriginia, och Savannah (i Georgia)

Isarna smälter. Hemska tanke, men de smältande isarna kan så småningom öppna upp för trafik genom nordvästpassagen norr om Kanada. I de trakterna driver Logistec redan hamnar, och man bör alltså vara mer förberedda än de flesta för en framtid när isarna smält.

Åldrande vattenledningar. USA:s vatteninfrastruktur är i ett katastrofalt skick. Rören är gamla och måste ersättas, snabbare än med dagens takt, som skulle kräva 200 år. Siffrorna för vad det kommer kosta att ersätta rören varierar, men oavsett om det handlar om drygt 300 miljarder dollar, eller hela 1000 miljarder , de kommande 20-25 åren, så är det enorma investeringar det handlar om. För hårt belastade kommuner i USA är det här såklart helt ohanterbart, även om man får vissa statliga bidrag. Uppfattar efter en snabb scan att Logitecs teknik är en av en handfull tänkbara tekniker, och att den hade fallit ut väl för några år sedan. Ja kan man bara knipa några procent av investeringsvolymen så kan den här aktien ta fart.

Förutom att företaget är väl positionerat driver man verksamheter med betydande inträdesbarriärer, framför allt hamnarna. Barriärerna handlar både om stora investeringar i utrustning (som företaget gör), och om regleringar av olika slag som ska mötas. Företaget har också mycket långsiktiga samarbeten med de hamnmyndigheter m fl som man leasar från. Även om ägande såklart skulle gjort inträdesbarriären än mycket större, så handlar det om många kontrakt, där tröskeln till att avsluta är hög. Dessutom, skulle man tappa någon av de 30 hamnarna så handlar det inte om någon undergång.

Den fundering jag möjligen har är hur bra de två segmenten egentligen passar ihop. Båda har stor potential, men synergierna har jag svårt att se. Jag kan dock leva med att det är ett "minikonglomerat", med tanke på potentialen i båda delarna.

Sammantaget, ett mycket fint företag. B-aktien handlas till p/e 23-24, vilket inte är lågt, men samtidigt har 2016 varit ett tufft år, utan att grundförutsättningarna har förändrats. Med fin potential inom båda segmenten ser jag det som ett helt ok pris. Jag har nu ett litet innehav på 2-3 %, som en av två ägare på Avanza. Vem vet, kanske den andra ägaren också är en bloggare?