Boston Pizza i Vancouver - del 2: det här var något annat!

Besökte som ni kanske läst en Boston Pizza i Vancouver. Sammanfattningsvis kan man väl säga att det inte var någon smakupplevelse. För att ge kedjan en chans till letade jag upp en restaurang till. Den här gången var det bara jag och de två små barnen.

Restaurangen. Den här restaurangen ligger något utanför "down town", men i ett centralt läge, vid en större gata, och nära en knutpunkt för kollektivtrafiken. Inte lika häftig kanske som restaurangen vid Olympiastadion, men mysig. Ännu mer känsla av sportbar kan man säga. Här kände man sig nästan som på en Olearys. 

 

Personalen var trevlig och serviceinriktad. De gjorde sitt allra bästa för att jag och barnen skulle trivas. Och antalet besökare, ja av förklarliga skäl inte så stort, det var tidig förmiddag på långfredagen. Det var vi och ett par morgontidiga öldrickare när vi kom, och lite senare dök en större familj upp.

Mat. För att verkligen kunna jämföra valde jag en snarlik pizza som den som var mest misslyckad förra gången (ja jag lade till pepperoni). Det här stället var något annat, här smakade det toppen! Pizzan fin och saftig, lagom lång tid i ugnen. Barnen var också nöjda, med barnmeny inkl glass på slutet!

Glad påsk från Vancouver!

Boston Pizza - bränd pizza på folktom restaurang

 

I höstas höstas gjorde jag en djupdykning i denna kanadensiska restaurangkedja, med en mycket komplicerad företagsstruktur. Företaget med runt 370 franschiserestauranger runt om i Kanada, har med sin höga direktavkastning lockat många svenska aktieägare. Bara på Avanza finns närmare 800 ägare. Min slutsats efter genomgången var att utdelningsnivån bör vara hållbar.

På resande fot i Kanda kunde jag såklart inte låta bli att testa en restaurang. I tisdags blev det lunch på en av Boston Pizzas fem restauranger i Vancouver! Den restaurang vi valde ligger relativt centralt, och precis i anslutning till OS-arenan, och NHL-lagets arena.

 

Restaurangen. En mycket trevlig lokal. Känslan var väldigt mycket Olearys, med Tv-skärmar placerade runt om i restaurangen, men kanske något mer exklusivt och med förre tavlor mm än på Olearys. Helt klart inbjudande. Tyvärr verkade personalen trött. Vi var där vid lunchtid, ca 11.30-12.30. När vi kom var vi helt ensamma, så småningom kom två tre sällskap till. 

Maten.

Sambons pizza

Sort: "basic" med mozzarella och tomatsås, 10"

Pris: 14 CAD (ca 95 kr)

Hennes kommentar: Den sämsta pizzan vi ätit på resan (och då har vi ätit mycket pizza). Lite som pizza man köper djupfryst i mataffären. Och så var den bränd (se bild).

Min pizza

Sort: "deluxe" med skinka, peperoni, färska champinjoner, paprika, mozzarella och tomatsås, 10"

Pris: 18 CAD (ca 125 kr)

Bättre än sambons, och inte uppenbart bränd, men det kan också handla om att pålägget delvis dolde. Men absolut inte värd priset. Fick också känslan av färdigfabrikat.

Man ska såklart inte dra för stora slutsatser av det här besöket. Skillnaderna kan t ex vara mycket stora mellan olika Olearys. Men även om det här är långt sämre än genomsnittet bland restaurangerna som bär varumärket, så är det illa nog. Hur kunde man bara servera den där pizzan med bränd ost? Och visst kan det vara så att det här är en välbesökt restaurang kvällstid. Men varför håller man alls öppet vid lunchtid? Hur som helst, får jag chansen ska jag testa någon till.

Hamburgerkedjan In-n-out - när kommer de till börsen?

 

Ibland stöter man på företag som man bara önskar fanns på börsen! I San Fransiscos hamnkvarter sprang vi på hamburgerkedjan In-n-out, med kö som fortsatte utanför butiken. En vanlig vardag vid lunchtid, och utan att de hade något specialerbjudande. Tyvärr förevigade jag inte. 

Hamburgerkedjan är uppenbart en riktig klassiker, bildad 1948 i  Kalifornien, men har förblivit familjeägd. Man kan inte minst skryta med att ha varit först med "Drive Through" . Idag har man runt 300 restauranger i sydvästra USA, och verkar fortsätta att växa.

 

Nästa gång vi passerade bestämde vi oss för att testa. Det var mycket folk den här gången också, om än inte kö ut på gatan. Efter en bra stunds väntan i kö fick man beställa från den enkla menyn: hamburgare, cheeseburgare eller dubbelburgare, från 6-7 dollar för meny. Old style, och med pommes frittes gjorda på plats! Bra smakade det, och priset inte mer än för en meny på McDonalds. Förstår populariteten! 

Speglar den här restaurangens popularitet hela kedjans, ja då har vi en oslipad diamant här! Men familjen Snyder måste ju bara bestämma sig för att gå till börsen, vilket de tyvärr inte verkar vara inne på...

Tankar på håll

Långt borta, men ändå så nära. Med teknikens hjälp kan man nästan ta på stämningen där hemma, nästan ett halvt jordklot bort. Och tankarna snurrar såklart, hur kunde detta hända, i trygga Stockholm? På en plats som vi så många passerar, så ofta.

Ordet gemenskap är värt att fundera över i dessa dagar. Gemenskap är i grunden något positivt, något som ger kraft, som slagorden på bilden ger uttryck för. Men gemenskap kan också bli till utanförskap, för de som inte inkluderas. Särskilt i tider då yttre hot uppfattas, som nu, kan gemenskapen tendera att bli nationalistisk. Nationalism som i sin sämsta form kan övergå i främlingsfientlighet. Det som hänt får inte innebära att vi sluter oss inåt, att vi stänger ett öppet samhälle. Där finns min största oro just nu. 

Hade egentligen ett inlägg färdigt om snabbväxande snacks. Det kommer, men inte idag. Det får vänta ett par dagar till. 

Reflektioner från San Fransisco - Twitters hemstad, med trötta telefonstolpar

 

Kalifornien, San Fransisco. En av USAs mest progressiva delar, men samtidigt väldigt olikt Europa, och även den amerikanska östkusten. Bara en sådana sak som hur infrastrukturen ser ut, och hur det är att vara gångtrafikant. Detsamma som ett självmordsuppdrag utanför stadskärnan. Gjorde ett seriöst försök att ta mig över på andra sidan motorvägen i förorten nära flygplatsen där vi sov första natten (för att kolla in några lok från Union Pacific!). Hur man än gick så slutade det med att trottoarerna tog slut, och övergångsställen försvann. Broarna över motorvägen är för bilar, bara att acceptera. Väl inne i stan är det bättre, och den här gamla klassiska vagnen på bilden får man ju inte missa! 

Några reflektioner:

Union Pacifics lok vilar. Jag fick som sagt klara mig utan att se Union Pacifics lok på nära håll. Men trots det var det inte svårt att konstatera att de vilande loken var många. Det man läst sig till där hemma om fallande volymer ser ut att stämma även när man tittar på bangårdarna. Kan det också vara så att västkusten redan börjar drabbas av den bredare Panamakanalen? Jag känner mig hur som helst nöjd med att jag sålt, och istället investerat i Logitecs hamnar på östkusten.

    

Ledningar i luften. Även här var natten i förorten matnyttig. Det var bara att titta ut genom fönstret för att se en stolpe som dignande av trycket från telefontrådar, elledningar och bredbandsfiber. Stella Jones lär inte ha något problem med avsättningar för telefonstolpar, och i alla fall i det här kvarteret såg de desstutom ut att vara nära bäst före datum.

Whole foods market är sedan resor på nordamerikanska östkusten en favorit. Färdigrätter, både kalla och varma, är ett bra alternativ till dyra restauranger när man tröttnar på ständig snabbmat som McDonalds. Så även denna gång. Här hittade jag också de varor jag letat efter för ett par senare inlägg. Företaget är börsnoterarat, men verkar vid en snabb anblick inte vara någon kandidat för investering. Man trängs på en hårt konkurrensutsatt marknad, och slås mot bland annat vikande utveckling för jämförbara butiker. 

Twitters hemstad är annars en kontrasternas stad: innovativa företag trängs med trötta telefonstolpar och hål i vägarna. En liberal och progressiv attityd rår inte på en påtaglig fattigdom. Uteliggarna är många här.

Allt för nu. På söndag testar vi snabbväxande popcorn!

Första kvartalet - och reserapporter den närmaste tiden

Hade egentligen inte tänkt göra något inlägg om kvartalet. Men så här uppe i luften på väg mot semester i Nordamerika, med lugna/sovande barn och en ok uppkoppling hos SAS, ja då passar det ju fint att ändå kort sammanfatta!

Fyra vinnare, två förlorare. Kvartalet var lugnt, portföljen rörde sig bara sådär 3-4 %. Sammanfattningsvis fanns vinnarna här hemma och bland de exotiska, och förlorarna i Nordamerika.Tittar man på de som rört sig tvåsiffrigt fanns fyra tydliga vinnare, och två förlorare.

Vinnare:

1. HDFC bank (Indien), +24 %
2. Cloetta, +23 %
3. Femsa (Mexiko), +16 %
4. Atlas Copco, +15 %

Indien har generellt haft ett bra kvartal, och HDFC har följt med efter en helt ok rapport. I Mexiko har peson återhämtat sig ordentligt.

Förlorare:

1. Flexsteel (USA), -23 %
2. StellaJones (Kanada), -10%

Möbeltillverkaren Flexsteel har utvecklats svagt, sannolikt är det nära förknippat med Trumps så här långt turbulenta presidenttid. Kursen steg tidigare kraftigt på förhoppningarna om ökad privat konsumtion när skatter ska sänkas. StellaJones kurs har dalat sedan vinstvarningen i januari, som följer av svag försäljning av järnvägsslipers.

Räkna med inlägg om förändringar i portföljen. Mjölk och tegel är en hint.

Reserapporter. De närmaste tre veckorna blir det dock lite annat fokus på bloggen. Tänker testa och besöka några av mina innehav m fl. Räkna med test av snacks, vin, pizza, kaféer och lite annat! Fler men kortare inlägg.

Hälsningar från luften, över norra Kanada!

Avanzas digitala utbud i Tysklad: tre starka, växande och okända marknadsdominanter

 
Fortsätter min genomgång av Avanzas nya digitala utbud. Den här gången har turen kommit till Tyskland. Mycket finns såklart att säga om denna gigant, men den korta sammanfattningen är att den tyska ekonomin tickar på, med en tillväxt på 1,5-2 %, och en låg arbetslöshet på 4-5 %. Tar man en titt i IMF:s senaste rapport framhåller man t ex att kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden borde öka. De tyska kvinnorna jobbar i snitt 9 timmar mindre per vecka än männen. Man talar också om behovet av att fortsätta investera i infrastruktur. 

Tittar man på befolkningsutvecklingen kommer trenden att vara negativ de närmaste årtiondena. Trots en relativt stor invandring bedömer Eurostat att befolkningen kommer att sjunka från 80 till 65 miljoner 2080.

Det digitala utbudet hos Avanza är större än för de övriga nya länderna, här kan man räkna till 98 noteringar. Många kända företag såklart. Här har jag valt att vara än mer selektiv än när jag tittade på Holland och Belgien, jag har helt enkelt fokuserat på "okända" marknadsledare. I genomgången hittade jag tre favoriter, alla familjeföretag, alla med mycket starka marknadspositioner (och "wide moat" enligt morningstar), och alla med en riktigt fin lönsamhet: 

Fielmann. Optikerföretag med både produktion och butiker, och som totaldominerar en annars mycket fragmenterade marknaden. Runt hälften av alla glasögon som säljs i landet kommer från Fielmann. Starkare marknadsposition är svår att tänka sig. Fielmann har expanderat till Österrike och Schweiz, och har också påbörjat expansionen i norra Italien. Tillväxten är några procent om året, men lönsamheten i form av ROE fina 25 %. Finanserna är också mycket starka, med ett starkt kassaflöde, och en balansräkning utan nettoskuld. Hela expansionen finansieras för övrigt genom kassaflödet. Men smakar det så kostar det, värderingen ligger runt p/e 37-38. Då får man också en direktavkastning på 2,5 % från företaget som delar ut nästan hela vinsten. 

Rational. Tillverkare av storköksugnar, vissa med mycket avancerade funktioner, och med 50 % av världsmarknaden. Vallgraven är såklart häftig här. Omsättningen ökar just nu runt 10 % per år, och lönsamheten är fina ROE 30+ % . Balansräkningen är fri från nettoskuld, kassan är välfylld, kassaflödet urstarkt. Men smakar det så kostar det även här, runt p/e 40. Då får man också knappt 2 % i direktavkastning.

Nemetschek. Mjukvaruföretag inom arkitektur och konstruktion med en mycket stark marknadsposition. Företaget växer snabbt, 2016 var den organiska tillväxten över 15 %, vilket så sent som i fredags fick börskursen att stiga över 9 %. Lönsamheten är närmare ROE 25 %, balansräkningen stark (om än inte helt fri från skulder), och kassaflödet såklart urstarkt. Prislappen är såklart också hög, ännu högre än för de redan nämnda. Efter kursens senaste skutt är p/e över 45. Utdelningen här är liten, bara drygt 1 %.

Själv blev jag lite extra förtjust i ugnarna. Men alla de här är egentligen värda en egen djupdykning, för det är riktigt fina företag. Eller vad säger du? Har du hittat någon annan tysk favorit?