Portföljrapport februari

Inte helt lätt att sammanfatta den här månaden. Och framför allt blev den inte som jag hade trott. Jag tillhörde dem som inte trodde att Putin skulle gå fram på det här sättet. 

Sett till portföljen har det dock hänt väldigt lite, både vad gäller innehav och utveckling. När februari stängde i måndags låg jag +2 % och +18 % mot SIX Portfolio index, som jag jämför mig med för att ha lite koll på hur strategin står sig mot indexinvestering här hemma. 

Lite hjälpt av valuta ska erkännas och  tittar man på de bolag som har exponering mot Östeuropa så har framför allt grekiska Sarantis (hygien- och renhållningsproukter) tagit lite stryk. Med 10-15 % av omsättningen i Ukraina lär kriget synas i deras bokföring framöver. 

Tittar man på rapporter så är det rätt få såhär långt. Men ett bolag som toppinnehavet sydafrikanska Italtile levererar stabilt och höjer utdelningen igen. 

Sålt. I januari köpte jag en liten provpost i Food Empire med huvudkontor och notering i Singapore, men med en stor del av sin försäljningen (huvudsakligen kaffe) i Ryssland och grannländer. Stänga ner Ryssland från SWIFT osv kan bli jobbigt och den typen av risktagande hör inte hemma i min portfölj. Men ett intressant bolag för framtiden.

Annars är det lugnt i portföljen och och jag håller en kassa på ca 13 %. Ifall nedgången fortsätter är det trevligt att ha lite krigskassa! Och för tydlighetens skull, har inte tryckt på köpknappen en enda gång under februari.

Hur tänker jag nu, vad gör jag nu?

Svårt och jag kommer vara mycket försiktig med att köpa på dippen i de bolag som finns i krigets geografiska närhet. Sen får jag erkänna att det börjar se attraktivt ut i bolag som Sarantis (GR) och litauiska kremeringsbolaget K2. Men det kan skaka mycket framöver och den exotiska tyngdpunkten känns mycket rätt. 

Min efterforskning i Japan har förövrigt legat lite på is under februari men de kommer att återupptas. Och inläggen om de japanska bolagen är på gång.

Portföljrapport januari

Januari har varit en omtumlande månad på börserna. För egen del är jag inte så förvånad. Med de värderingar vi haft på senare tid är det rimligt med åtminstone en mindre korrigering. Vi får se om det stannar där eller fortsätter, men hur som helst har vi fortfarande börser i väst värderade på mycket höga nivår. De räntehöjningar som kommer göras är i ett historiskt perspektiv till fortsatt låga nivåer och jag ser det i grunden som positivt att de ekonomiska mekanismerna inte helt är ur led, att räntepolitikens tid skulle vara slut osv. 

Men nog om det, min defensiva, lågvärderade och exotiska portfölj har klarat januari rätt bra, och i skrivande stund ligger jag en ca en procent över noll. Då ska tilläggas att valuta absolut har hjälpt några procent, men ändå, jag är nöjd med att portföljen återigen visar att att den inte faller på samma sätt  när det faller på de stora börserna. Så såg det ut också vid pandemins början. Sen följde jag heller inte med uppåt under 2020 (men under 2021!). Detta beror såklart på att jag investerar utanför indexen! 

Hänt i portföljen

Sedan senast har jag:

Sålt Alaris Holdings. Den sydafrikanska antenntillverkaren avnoteras alldeles snart och bolaget fick lämna portföljen i slutet av 2021 med en total värdeutveckling på 62 % sedan 2018.

Ungefär dubblat i Unicharm Indonesia (tillagt, insåg att jag inte hade gjort det köpet när jag skrev senast i december). Tycker att bolaget som är störst på blöjor i Indonesien har ett allt bättre momentum samtidigt som värderingen in har hängt med.

Ökat svagt i Sarantis (GR), med en extremt stark och defensiv portfölj av starka varumärken inom hygien och rengöring i Grekland och östra Europa, och med ett fint track record att hitta prisvärda förvärv. 

Ökat svagt i K2 LT. Jag har också ökat svagt i det litauiska kremerings- och begravningsbolsget. Bolaget ser mycket starkt ut med fin moat, till en attraktiv värdering och med ett bra momentum. Den senaste uppdateringen var också lovande. Risken ligger möjligen i att det finns en boost från corona här. 

Som jag nyligen nämnde i ett inlägg fortsätter jag att titta i Japan, och det finns mycket kvar att grotta i. Pickles, som producerar picklade grönsaker, finns redan i portföljen, och nu finns även en provpost i ett mindre lågvärderat traditionellt teknikbolag. Båda de här bolagen och ett par till kommer jag att belysa under våren. Jag har även plockat in en provpost i ett defensivt bolag noterat i Singapore. Här ligger jag lite lågt eftersom det finns en exponering mot Ryssland och några grannländer. Även om jag själv ser den politiska situationen som oproportionellt uppskruvad (vilket även Ukrainas president verkar göra!) så kan nog marknaden tycka att det är skakigt. 

Så ja det var starten på 2022! Nu ser vi fram emot ett fortsatt spännande 2022!

Big in Japan - räcker det?

Den senaste tiden har jag tittat en del på Tokyobörsen. Antalet bolag där är enormt, drygt 3700, och det finns fantastiskt mycket att grotta i! Många tänker nog att Japan är en sällsynt tråkig marknad, med en åldrad befolkning, och sedan länge en stagnerad ekonomi. Och visst så är det, men det är också  ett land med ett enormt teknikkunnande!. Och det är ju inte så tråkigt!

Jag har snart tittat lite djupare på ett tiotal bolag, varav kanske hälften så djupt att det räcker till inlägg. Det handlar framför allt om bolag inom mer traditonella teknikbranscher och livsmedel. Jag skulle sammanfatta mina intryck ungefär såhär;

1. Det är ju att slå in en öppen dörr, men man ser det snabbt på siffrorna att det här är en extremt mogen marknad: Många bolag har låg lönsamhet. Konkurrensen är såklart stor inom nästan allt. Men lönsamheten är inte alltid så dålig som det ser ut vid första anblicken, man måste också titta noga på kassan. Flera av de bolag jag tittat på sitter med kassor som motsvarar större delen av det egna kapitalet - man måste justera för det för att få en rättvisande bild av den underliggande lönsamheten! 

2. Det är generellt svårt att hitta familjeägda bolag. Förklaringen till de är säkert att många bolag är mycket gamla - även de små - och genom arv i flera generationer har ägandet ”spritts med vinden”. Det ser jag helt klart som en nackdel. Det institutionella ägandet är överlag stort och man hittar ofta västerländska, oftast USA-baserade fonder, med betydande andelar även i mindre bolag. Det kan vara en fingervisare på ok kvalitet men innebär också hög Free Float och en välfungerande marknad. Många tycker nog det är en fördel, jag tycker tvärtom. Men trots det går det att hitta fina värderingar.

3. Åldrade ledningar. Här är man trogen sin arbetsgivare. I flera av de bolag jag tittat på hittar jag ledningsgrupper bestående av enbart män som jobbat 40-50 år i bolaget och har födelseår från tidigt 50-tal. Inte oväntat men för mig ändå mer extremt än jag trodde. Man äger ofta lite men ofta mycket begränsat.

4. Många bolag bara på hemmamarknaden. En annan notering är att det är svårt att hitta mindre bolag som i någon betydande mån exporterar. Hemmamarknaden är nog stor och kanske spelar de åldrade ledningarna, och språkliga och kulturella barriär in. Man ska upp i rätt många mdr i marketcap för att hitta bolag som alls spelar på världsmarknaden.

Varför tittar jag då ens i Japan? Funderingarna pekar kanske snarast åt andra hållet? Ja dels där jag började ang teknikkunnande, men framförallt, det finns helt klart intressanta värdecase. Och bolagen behöver inte vara några raketer så länge de finns på en levande marknad, de värderas i huvudsak utifrån sina tillgångar, och kommer att fortsätta att leverera avkastning på åtminstone 10 % på eget kapital (ROE). Så ja, Big in Japan kan räcka för den defensive och konservative investeraren

Det blir några japanska bolag här på bloggen under våren. Två har dessutom åkt in i portföljen.

Gott nytt år 2022!

Dags att summera 2021! Nu är börserna stängda och året kan sammanfattas! Jag landade på +30 %. 

Valuta: portföljen hade varit värd 3-4 % mindre med valutakurserna 31 dec 2020

Utdelning: +29 % 

Nya bolag: Century Pacific (PH), Primeserv (ZA), Arwana Citramulia (ID), Pickles corp (JP), Sarantis (GR), K2 (LT), Appulse (CA)

Lämnat:  Mo-bruk (PL), Verkkokaupa (FI), Alaris Holdings (ZA), Inspiration Healthcare (UK), Evertz Tehnologies (CA), Oponeo (PL)

Utvecklingen är överlag stabil utan något riktigt bottennapp, och det är egentligen bara två av innehaven som bidragit med tydliga nedgångar. Tittar man på grafen är det också tydligt att portföljen är mindre volatil än SIXPRI något jag sett också tidigare år. 

Årets vinnare: är indonesiska Prodia (medicinsk provtagning), som jag köpte i slutet av april och sålde i juli efter att den dragit 100 %. Men en mer rättvisande bild är att det är tre bolag som bör beskrivas som årets vinnare, även brittiska Inspriation Healthcare (neonatalvård, som också lämnat portföljen) och sydafrikanska antenntillverkaren Alaris (som nyligen fick lämna portföljen pga avnotering) har bidragit fint. Inspiration ökade med 80 % i lokal valuta från årskiftet till försäljning, Alaris ökade med 66 %. Även finska Verkkokauppa, som såldes i början av året, kan läggas till listan.

Tittar vi på befintliga innehav som fanns i portföljen också för ett år sedan:

Tre bästa

Kri Kri (GR), + 30 %

Micro Mechanics, +24 %

Integrated diagnostics, +21 %

Tre sämsta

Straco, -18 %

Superlon, -14 %

Unicharm Indonesia, -1 %

Årets förlorare är Straco från Singapore med nöjesanläggningar och akvarier i Kina och Singapore. Bolaget har drabbats hårt av pandemin men balansräkningen är extremt stark med en enorm kassa. Och jag väntar på något intressant förvärv. Det gjorde jag i och för sig för ett år sedan också men de är försiktiga generaler. Jag är övertygad om att de kan bli mer vinnare än förlorare på pandemin i det långa loppet. Även Superlon från Malaysia underpresterar. Bolaget som tillverkar isolering för rör, framför allt för AC, har gått trög. Bolaget som är mitt minsta innehav ligger kvar mycket eftersom jag tycker marknaden straffat väl hårt. 

Årets misstag. Har funderat på vad jag inte borde ha gjort annorlunda. Ett bolag jag var lite snabb att sälja var polska e-handelsbolaget inom däck, Oponeo. Jag hade en en liten provpost som jag sålde och det har fortsatt att rusa på. Under året sålde jag också A2 milk och där borde jag ha sålt mycket tidigare, men det misstaget bör tillskrivas tidigare år 

Utveckling i jämförelse. Jämför man med utvecklingen för index eller fonder klarade jag inte SIX portfolio Return index i år heller.  Det hade såklart varit trevligt. Men mest rättvisande år nog egentligen att jämföra med fonder inriktade mot Emerging Markets. 

Tittar man man på portföljens nuvarande innehav skulle i princip alla med undantag för Pickles (JP) och Gotlandsbolaget klara sig i en Emerging Markets-fond. Ok två av raketerna Alaris (ZA) med nästan hela omsättning i väst, och Inspiration Healthcare (UK) skulle inte gjort det. Men ändå. Tittar man på Avanzas fondutbud mot Emerging- och Frontier Markets finns 98 st att välja på. Bara 8 st klarade sig bättre än min portfölj! Och av dessa är alla dessutom klassade som Frontier Markets- fonder! Jag landade dessutom på ungefär samma nivå som min favoritfond: Swedbanks EM small cap. Så sammanfattningsvis: jag är nöjd med året som gått! Tittar man över tre år ligger jag +45 %, och har ungefär dubbelt så många fonder framför mig. Så även den något längre utveckligen ser ok ut.

Vad händer 2022? Såklart jättesvårt med kristallkulor, och det är därför jag håller mig till en defensiv och i stora delar värdeorienterad strategi. Troligen kommer ju året att avgöras av hur pandemin utvecklas, och om den klingar av. Minst lika intressant blir att följa det som sker i spåren, hur inflation utvecklas, hur centralbankerna manövrerar räntan, och hur priserna för råvaror, energi och transporter påverkas. Får vi se en starkare dollar kanske? 

Vad gör jag? Fortsätter med samma strategi och letar intressanta, prisvärda, ofta defensiva bolag på de marknader jag kommer åt. Just nu tittar jag i Singapore igen. En bubblare, men det blir nog inte 2022, är Turkiet, där det finns klart intressanta bolag. Men med en helt galen penningpolitik just nu vågar jag inte. Ser vi till bloggen räknar jag med ungefär samma aktivitet som under 2021.

Så, det var 2021, nu satsar vi på 2022!

Gott nytt år, god fortsättning och lycka till!

Portföljrapport december

Dags att uppdatera lite om portföljen, inser att det gått 2-3 månader sedan senast. Sammanfattningsvis inga stora förändringar, och utvecklingen har varit stabil, just nu ligger jag ca +28 %, vilket jag känner mig nöjd med för en Emerging Markets-portfölj. På senare tid har jag hjälpts en del av den allt svagare kronan.

Vad har hänt?

Minskat i Kri Kri milk (GR), bolaget har tappat lite momentum på slutet sett till både omsättning och marginaler. Försäljningen på hemmamarknaden går trögt och exportens tillväxt har bromsat in. Tycker fortsatt att bolaget är intressant, men imponerar inte som ett toppinnehav längre. Därför minskade jag i slutet av september.

Sålt Inspiration Healthcare (UK), som tillverkar och säljer utrustning för neonatalvård. Har funderat på innehavet en tid eftersom det dragit bra på börsen och jag samtidigt bedömde det som ett av de svåraste att följa. När VD och operativ chef, båda grundare, sålde av bestämde jag mig för att lämna.

Ökat i Sarantis (GR), hygien- och renhållningsprodukter med Grekland som hemmamarknad, men med stor del av försäljningen i östra Europa. Gillar det jag ser och ökade under hösten, och det kan bli mer framåt. 

Alaris Holdings (ZA) avnoteras. Den sydafrikanska antenntillverkaren med en betydande del av omsättningen från ett finskt dotterbolag, och med större delen av omsättningen i väst, kommer att avnoteras i februari. Jag har inte sålt ännu, men kommer behöva göra det inom kort. Premien är tyvärr dålig och bara sådär 20 % mot kursen aktien snurrade kring före budet. Räknar med att gå ca +70 % sedan 2018 (aktien har gått ännu lite bättre men randen har tappat) men tror det finns mycket större potential här. Aktien är värd mycket mer än p/e 11-12 är min bedömning. 

Ökat i Pickles (JP). Japanska Pickles tillverkar picklade grönsaker rusade till en början men har sedan fallit tillbaka. Jag tycker att bolaget ser prisvärt ut och har ökat.

Ökat i Primeserv (ZA). Jag har också ökat i Primeserv som jag skrev om för en dryg vecka sen.

Vad händer nu? 

Inte så mycket och har inte så mycket tid för portföljen som jag skulle önska. Kikar på ett egyptiskt bolag i defensiv bransch, ett japanskt till och något europeiskt. Men inget som är riktigt nära att komma in i portföljen. Kassan är stor och är nästan uppe i 14 %. Så jag är redo när rätt case uppenbarar sig!

Primeserv - värdeinvesterarens skolboksexempel?

Det här inlägget om det lilla sydafrikanska bemanningsbolaget Primeserv har legat nästan färdigt ett tag så lägger ut det! Till helgen blir det en portföljuppdatering.

Verksamhet

Bolagets verksamhet domineras av bemanning och rekrytering nischat arbetaryrken (Blue Collar), långt över 90 % av omsättningen finns där (2019). Resterande finns inom konsulttjänster, träning etc. Tyvärr slutade man rapportera som två olika segment 2020. Hittar några men inte så många recensioner från (tidigare) som jag uppfattar som generellt positiva sett till branschen, inte minst uttrycker man positiva erfarenheter om arbetsmiljön och ledningen men flera konstaterar också att bolaget inte växer vilket ger mindre möjligheter. 

Korta fakta

Marketcap: 70-80 miljoner sek

p/e: ca 4

Börs: Johannesburg, Sydafrika, från 350 kr hos SEB och 749 kr hos Avanza och det är vanlig depå som gäller.

Marknad

Jag har inte gjort någon djupare analys av bemannings- och rekryteringsbranschen i Sydafrika. Eftersom caset handlar om mycket låg värdering för ett stabil bolag har jag nöjt mig med att konstatera att man har en stabil och långsamt växande omsättning med en god lönsamhet. Man har också klarat coranaperioden mycket bra sett till de extrema förutsättningarna. Lönsamheten är mycket god och ligger runt ROE 15 % de senaste åren, men något lägre (knappt 10 % under det senaste hela verksamhetsåret). Då ska tilläggas att det gjordes en inte obetydlig nedskrivning för ett av dotterbolagen.

Finanser

Stabil balansräkning utan nettoskuld och en betydande nettokassa. Balansräkningen är dessutom mycket lätt och ser ut som för ett IT- eller konsultbolag (vilket man ju faktiskt är!). Kassaflödet är stabilt och finansierar  det som ska finansieras och lite till. Ledningen har inte dragit iväg med skuldsättning för att expandera. Och man har ett enormt fint fritt kassaflöde de senast åren med undantag för 2019 då fordringarna ökade kraftigt. Även det senaste halvåret (ej med i bilden) ser mycket bra ut.

Värdering och avkastning 

Värderingen p/e 4 motsvarar bara halva bolagets egna kapital (p/b). Ett annat sätt att beskriva det är att kassan motsvarar 0,59 rand per aktie och fordringar minus leverantörsskulder 1,16 rand per aktie. Aktien handlas till 1,05 rand (24/11).  Fordringarna ser för övrigt stabila ut även om vissa avskrivningar fått göras under 2020 men inte 2019. 

Extremt låg värdering för en riktigt lönsam verksamhet helt enkelt.. Tittar man på track record så har det egna kapitalet vuxit stabilt, och kursen har följt med uppåt.

Dessutom har betydande återköp gjorts över tid och man delar ut över 4 % vilket man kan göra trots att man delade ut bara ca 20 % av vinsten under verksamhetsåret 2021. Detta såklart tack vare den extremt låga värderingen.

Det som också bör tilläggas är att verksamheten är lätt skalbar. Under 2020 sänkte man personalkostnaderna med 15-20 % (redovisningsår april-mars) samtidigt som omsättningen sjönk med ca 10 %. 

Ägande
Cirka 30 % är egna aktier, och då har man ändå avnoterat endel på senare tid. Av resten äger vd 17-18 % och på andra plats hittar vi en familj som äger 12-13 %. Det verkar dock finnas vissa spänningar mellan storägarna, där den nyss nämnda familjen vid bolagsstämman flera ggr röstat emot bl a ersättningsreglementet. Exakt vad det handlar om lyckas jag inte läsa ut, men vd har en rätt generös ersättning sett till bolagets storlek, drygt 3 miljoner sek/år inkl bonus.

Risker och möjligheter

Riskerna finns såklart i den politiska osäkerheten i landet, och marknadenockså har låg tilltro till just den bransch man verkar inom. Arbetsrättsliga förändringar kopplade till bemanningsbranschen skulle såklart kunna få långtgående konsekvenser. Jag ser dock inte något nära förestående på den fronten, men risken ligger självfallet i att något skulle hända presidenten Ramaphosa, alternativt att han inte skulle lyckas bli återvald. 

Men den extremt låga värderingen sänker också risken betydligt och bolaget har de senaste åren ett par gånger lyfts dessutom fram i den sydafrikanska affärspressen (BusinessDay) som en intressant investering. 2020 var också förvånansvärt stabilt sett till de extrema förutsättningarna. Trots det är handeln väldigt liten i bolaget vilket såklart också påverkar värderingen.

Sammanfattinngsvis

Ett extremt lågt värderat kvalitetsbolag. Jag köpte in mig i juni och ökade i oktober i samband med den senaste rapporten, som var stabil och med en riktigt fin utveckling jämfört med föregående halvår. Inte en lättköpt aktie ska tilläggas, omsättningen är mycket liten och med min i vanliga fall mycket beskedliga post tillhör jag sannolikt de 70-80 största aktieägarna (med 50-500 tusen aktier)!

Minimera nedsidan, optimera uppsidan

Jag fokuserade länge på tillväxt. Ja alltså tillväxt i omsättning och jag accepterade ibland höga vinstmultiplar för hög kvalitet. I takt med att de höga vinstmultiplarna blivit extrema har jag alltmer dragits mot att också minimera nedsidan. Med det  inte sagt att jag blivit en renodlad värdeinvesterare även om jag har bolag i den sfären.

Jag tänker ungefär så här: 

1. Liten nedsida, ja och då menar jag utifrån fundamentala faktorer. Det handlar om att inte värderas särskilt mycket högre än sina tillgångar. Jag gillar ofta bolag i spannet 1-1,5 mot eget kapital, här hittar man bolag som växer och som är fundamentalt starka och med en framtid, och som inte bara har en låg värdering. Sen är det såklart viktigt att titta på typen av tillgångar som dominerar balansräkningen, och det ska helst vara lättillgängliga och realiserbara sådana som kassa och (högkvalitativa) fordringar.

2. Aktieägarvärde skapas, ointressant hur.

Aktieägarvärde kan skapas på olika sätt, så som

• tillväxt i omsättning och vinst, 
• att dela ut till aktieägarna, 
• att återköpa aktier (vilket ger mig som ägare en större andel av vinsten),
• att bygga eget kapital. (För högt värderade bolag blir det där sista rätt ointressant eftersom tillgångarna är en så liten del av värderingen.)

Det viktiga för mig är att värdet växer, inte hur. Och i min portfölj finns alla alternativen representerade. 

Köper jag tillväxt till lite högre värdering ställer jag högre krav på kvalitet, köper jag utdelning vill jag se ett stabilt kassaflöde som jag tror håller, och likaså för ett bolag som bygger eget kapital. Men jag kräver inte i de senare fallen tillväxt, i all fall inte på samma nivå som vid en tillväxtinvestering. Det är avkastningens storlek som blir det viktiga (och i det sista fallet är såklart tesen att marknaden i det långa loppet kommer att värdera bolaget efter tillgångarna, vilket man rätt ofta ser. ) 

Så några exempel som får illustrera hur jag  tänker: 

Exempel 1 - värdeinvestering, sydafrikanska Primeserv

Det här är ett bolag som jag tycker är intressant. Det har över tid vuxit om än i långsam takt. Avkastningen på eget kapital är stabilt tvåsiffrigt, kassan är betydande, fordringar och kassa i storlek med värderingen. Bolaget har dessutom återköpt aktier. Värderingen p/e 4-5. Branschen bedömer jag som hållbar men med vissa risker. Här ser vi att eget kapital och aktiekurs följs åt. Jag kommer skriva om  bolaget om några veckor. Värdet för mig skapas genom: utdelning, tillväxt i eget kapital och återköp av aktier 

Exempel 2 - tillväxt med låg nedsida, filippinska RFM

Här har vi ett bolag som värderas lite högre, ca p/e 10-11 och  sett till tillgångarna strax över dess värde. Här har vi dock tillväxt, och stabil tvåsiffrig sådan över en tioårsperiod. Vi har ett Joint Venture med Unilever inom glass och en marknadsandel där på runt 70 %. Och vi har starka marknadsandelar inom andra livsmedel med tillväxtpotential i ett tillväxtland. Värdet för mig skapas egentligen på alla fronter.

Exempel 3 - extremt hög kvalitet med tillväxt,  sydafrikanska Italtile

Här nämner jag min favorit i portföljen, sydafrikanska Italtile som tillverkar och säljer kakel och annat för badrum. Värderingen är runt p/e 12, men normalt högre (har precis gjort större extrautdelning), tillväxten stabil över tid, men framför allt har man en extremt stark position på marken med i storleksordningen halva produktionen i landet och liknande marknadsandelar inom försäljning. Och man har management i världsklass. När valutan faller, faller konkurrenterna, när landet går bra har man sin dominans. Värdet för mig skapas genom tillväxt och utdelning 

Sammanfattningsvis, 

Jag rör mig i hela det här spannet. Jag plockar upp intressanta bolag i hela världen där värde skapas, ointressant hur. Jag försöker minimera nedsidan samtidigt som jag optimerar uppsidan. Och i grunden finns kraven på starka finanser och kassaflöden. 

Vad tror du om min strategi?