Sålt Alfa Laval och Northwest Healthcare Properties, köpt Imvescor och Concha y Toro

Har den senaste tiden gjort några förändringar i portföljen, och de följer en något förändrad strategi. Jag har helt enkelt släppt min tidigare (oskrivna) ambition att hålla en viss nivå på direktavkastningen. Har blivit mer och mer klar över att jag vill ha en portfölj som visar långsiktig tillväxt i både värde och utdelning. Det lär komma fler inlägg på det temat framöver.

Till att börja med, har äntligen sålt Alfa Laval. Tack vare att jag ökade i samband med brexit kom jag ner på en köpkurs som nu innebar försäljning utan förlust. Det glädjer mig, eftersom jag tror att det kommer ta tid innan det här företaget återhämtar sig. Med problem både inom varvsindustri och olja/gas, kommer det att bli en turbulent resa för Alfa Laval, tror jag. Det är bara att erkänna att det här inte var någon bra investering, jag lät mig helt enkelt imponerades för mycket av företagets fina rad med (då) sex år i rad med höjd utdelning.

Har även sålt Northwest Healthcare Properties. Företaget ger en mycket fin direktavkastning, men jag är inte helt övertygad om att utdelningen är långsiktigt hållbar. Man har helt enkelt svårt att finansiera hela utdelningen med kassaflödet, och det gör mig inte helt bekväm.  Hur som helst, det blev en fin resa, och en vinst på 35 % inkl. utdelning och källskatt. Tack Gustavs aktieblogg för att jag upptäckte företaget!

Istället har jag köpt ett par av de aktier jag skrivit om på senare tid. Först blev det Imvescor Restaurant Group, med restauranger i östra Kanada, och med en riktigt fin utveckling på senare tid. Sedan har jag precis gått in i vinbolaget Concha y Toro, som jag skrev om förra helgen. Har även ökat försiktigt i Starbucks.

Läget efter Q3

Så har det tredje kvartalet passerat, och det är dags att sammanfatta utvecklingen. För året ligger nu portföljen på drygt +17%. För tredje kvartalet är uppgången drygt +8 %, och följer alltså i princip Stockholmsbörsen.

Tredje kvartalet visar på en bred uppgång, men framför allt har fem aktier drivit utvecklingen:

Flexsteel ind., +25 % (sedan inköp i aug)
Andrew Peller, +22 %
Atlas Copco, +18 %
Peab, +16 %
Illinois Tool Works, +15 %

På den negativa sidan finns framför allt den indiska IT-jätten Infosys som tappat efter den senaste kvartalsrapporten (-12 %). Även Starbucks (-5 %), och den kanadensiska virkesleverantören StellaJones (-5 %) har gått trögt. Båda företagen är högt värderade, och lider av stora förväntningar.

Sammantaget: ett helt ok kvartal, men inte lika fascinerade som de första två.

Concha y toro: Är Manchester Uniteds vin bättre än Wayne Gretzkys?

Nästa chilenska företag att titta på är vinproducenten Concha y Toro, här hemma kanske mest känt för sitt sponsringssamarbete med den engelska storklubben Manchester United. Företaget, som bland annat har Casillero del Diablo på varumärkeslistan, tillhör de riktiga giganterna inom vinbranschen. Man tillhör dessutom de allra största odlarna med över 11 000 hektar i Chile, Argentina och USA (Kalifornien).

Företaget bildades 1883 och tog steget in på Santiagobörsen redan 1933. Expansionen inleddes på allvar i början av 1990-talet, och tog riktig fart under 2000-talet med flera förvärv, och med uppbyggnaden av bolag för marknadsföring och distribution runt om i världen. Företaget har 3500 anställda, försäljning i 147 länder, och omsätter 8 mdr kronor. Ungefär 70 % av försäljningen går på export, varav nästan hälften till Europa.

Omsättningen ökar stabilt, under senare tid dock kraftigt förstärkt av gynnsamma valutakurser. Som volym (i liter vin) ökade försäljningen med drygt 3 % under 2015 och 7-8 % under de första två kvartalen 2016 (i omsättning 9 % respektive 11-12 %).  Samtidigt har rörelsemarginalen återhämtat sig, driven av en högre bruttomarginal när de fasta kostnaderna kan fördelas på allt större volymer. Kostnader för försäljning och administration ligger konstant under de senaste åren, men har över tid ökat beroende av företagets aggressiva expansion. Jämfört med det lilla kanadensiska vinbolaget Andrew Peller, är rörelsemarginalen högre, framför allt tack vare en högre bruttomarginal. Andrew Peller visar dock betydligt lägre kostnader för försäljning och administration. 

Kassaflödet har inte varit extremt starkt, för åren 2012-14 räckte det nästan för investeringar, men inte till utdelning. Skuldsättningen är dock enligt min måttstock relativt hög, det egna kapitalet motsvarar bara knappt hälften av balansräkningen. Skuld/EBITDA=2,3 (helår 2015).

Företaget delar ut ungefär 40 % av vinsten, vilket med dagens värdering ger en direktavkastning på 2,5 %. Utdelningen har höjts sedan 2012. 

Vina Concha y Toro har etablerat sig som en världsledande vinproducent med produkter inom olika prissegment, och med en mycket bred geografisk närvaro. Man har uppfattat hur världsmarknaden förändras, att konsumtionen minskar i traditionellt vindrickande länder som Frankrike och Italien, men ökar i nordliga länder som Sverige, Norge, och Kanada. Företaget förefaller alltså fokusera på helt rätt marknader när man satsar i norden och Storbritannien. Dessutom har man starka varumärken, inte minst Casillero del Diablo, och en mycket stor egen produktion av druvor. Både storlek och varumärken bör ge företaget en viss konkurrensfördel.

Värderingen strax under p/e 16, får sägas vara attraktiv. Även här ligger jämförelsen med Andrew Peller nära till hands, som idag handlas en bit över p/e 20. Finanserna är relativt stabila, och tillväxten god. Det finns också de som tror att företagets tillgångar är undervärderade.

Allt sammantaget är det mycket som tilltalar mig med det här företaget. Min spontana tanke var dock att jag inte vill äga två vinproducenter, och jag vill inte sälja Andrew Peller. Men det här är två företag som i mycket liten utsträckning överlappar varandra. Trots att Concha y Toro satsar på marknader som traditionellt inte är vindrickande, har man bara ett par procent av försäljningen i Kanada. Vad säger ni, något att ha?

Två innehav som rusar på: Andrew Peller och Flexsteel Ind.

Har ett långsiktigt perspektiv i mina innehav, och därför skriver jag inte heller så mycket om hur aktierna rör sig i det korta perspektivet. Måste dock erkänna att det är rätt kul när aktier som jag köpt, och som jag bedömt som undervärderade, snabbt börjat att röra sig uppåt. Har två exempel som jag bara inte kan låta bli att skriva några rader om.

Andrew Peller. Vinbolaget som jag skrivit om flera gånger, senast i samband med delårsrapporten i augusti. Utvecklingen är genomgående fin, men det tänker jag inte gå in närmare på här.

Gjorde mitt först inköp i december 2015, aktien värderades då till p/e 13-14 eller 20 kanadadollar. I fredags stängde företaget på 34,10. Räknar man med att kanadadollarn dessutom stigit från 6,00 SEK till drygt 6,50, är uppgången drygt 85 %. Så mycket plus ligger jag dock inte eftersom jag köpt på mig vid ett par tillfällen till, senast i juni.

Det andra bolaget är möbelföretaget Flexsteel Industries, som jag också skrivit om några gånger. Köpte första gången någon vecka in i augusti, vid en värdering på p/e 13-14, och sedan dess har aktien stigit nästan 30 %. Egentligen har det inte kommit någon nyhet som motiverar uppgången, så min tolkning är att marknaden helt enkelt upptäckt att företaget var undervärderat. Är glad att jag upptäckte det före! Men hur länge ska jag vara ensam ägare på Avanza?

Imvescor Restaurant Group: prisvärd kanadensisk restaurangkedja?

 
Fortsätter att leta aktier i Kanada, och hittar förvånansvärt många prisvärda och underanalyserade objekt. Baksidan är att många också har en låg omsättning på börsen, vilket kan förvåna.

På tur att få uppmärksamhet är restaurangkedjan Imvescor, med över 220 restauranger i östra Kanada, under varumärkena Pizza Delight, Mikes, Scores och Baton Rouge. Drygt hälften av restaurangerna finns i Quebec, och i princip alla enheter drivs som franchising.

Med en historia som trust, och med några knepiga år bakom sig, har företaget de senaste två åren fått ny fart. Ett program för att på olika sätt stärka franchiseorganisation och menyer har sjösatts, och parallellt pågår ett renoveringsprogram, där restaurangerna erbjuds stöd vid renovering. Och initiativen ser ut att ge resultat. För de senaste kvartalen har rörelseresultatet ökat med 10-15 % jämfört med motsvarande kvartal föregående år, framför allt drivet av ökade intäkter från restaurangerna.

Kassaflödet utvecklas positivt, och finansierar investeringar och utdelning. Med hjälp av bl a nyemissioner har man också betalat av på skulderna så att man idag är i princip skuldfria. Utdelningen, som med dagens värdering ligger på knappt 3 % i direktavkastning, motsvarar ungefär halva nettovinsten eller kassaflödet från verksamheten (2015). Utdelningen bör alltså vara klart hållbar.

Det här är ett företag som just nu utvecklas fint, men trots att aktiekursen stigit kraftigt under året, ligger värderingen strax under låga p/e 15. Marknadspositionen är stark, åtminstone i Quebec, och den starka balansräkningen ger företaget möjlighet att framöver flytta fram positionerna genom något förvärv, och man talar i sammanhanget om Quebec.

En liten knorr på den här aktien är att två av storägarna vill att företaget säljs efter den fina uppgången (vilket man helt nyligen uttryckt i ett brev till ledningen!), eftersom man har problem med att avyttra på börsen p g a den låga omsättningen. Det här talar dels för att börsens värdering är mycket förmånlig, dels för att detta är en lottsedel. Och premien kan vara fin med tanke på den låga värderingen.

Tycker att det här ser intressant ut - kanske månadens sparpeng ska satsas här?

Infosys och indisk IT - framtid eller bara fin historia?

Så dags för ett till av mina innehav, det indiska IT-bolaget Infosys. Företaget har en fin historia, men efter att ha återfått investerarnas förtroende för ett par år sedan, sviktar åter förtroendet. Själv känner jag mig inte helt bekväm med innehavet, framför allt eftersom jag inte är säker på att jag kan bedöma om företaget är på rätt väg.

Indien har blivit synonymt med IT, och en rad aktörer som förser världen med IT-utveckling. Näst störst bland dessa företag är Infosys. Företaget, bildat 1981 och med huvudkontor i Indiens ”IT-huvudstad” Bangalore, kan verkligen sägas vara en del av det indiska IT-undret. Idag kan man skryta med 80 miljarder kronor i omsättning, 200 000 medarbetare, och en imponerande kundlista som bland annat innehåller Apple.

Infosys finns inom en bransch med snabb förändringstakt och stenhård konkurrens. Många gör också bedömningen att man på senare år inte har hängt med i alla delar. Stora förhoppningar väcktes dock när företaget för två år sedan fick en ny VD i Vishal Sikka, med bakgrund i tyska SAP, och för övrigt den förste VD:n som hämtats utanför den krets som bildade företaget. Sikkas förändringsarbete kan beskrivas med nyckelord som artificiell intelligens, automatisering och molntjänster. Allt för att lägga grunden inför ett teknikskifte som leder till att outsourcing inte längre kommer att vara en kassako.

Under det föregående verksamhetsåret ökade omsättningen med 13 %, justerat för valutaeffekter. För innevarande år är prognosen 10,5 -12 %. Just den bedömningen var också föremål för stor besvikelse i samband med den senaste kvartalsrapporten, då man tidigare räknat med en ökning på kanske över 13 %. Framför allt har större kunder inte köpt så många konsulttimmar som man förväntat sig. Rörelsemarginalen är dock konstant kring 25 %.

Infosys har en mycket stark ekonomi. Kassaflödet är extremt starkt, och skulder saknas helt i balansräkningen, däremot finns ungefär 40 mdr kronor i kassan. Det var detta, den fina historiken, och den senaste tidens uppsving, som för ett år sedan fick mig att välja Infosys när jag ville lyfta in indisk IT i min portfölj.

Idag är jag som sagt inte längre lika säker på den här investeringen. Faktum är att det är den utländska investering i portföljen jag sätter störst frågetecken för.

Infosys har liksom sina konkurrenter haft en stor fördel i att man utfört programmeringen i Indien, där kostnaderna är låga, samtidigt som kompetensen är hög. Jag ställer mig frågande till om den konkurrensfördelen kommer att bestå. Och frågan är också hur man klarar nästa teknikomställning. Företaget har levt gott på outsourcing, men är man redo när molntjänsterna växer sig allt starkare? Och är den inbromsning vi nu ser en början på sjunkande tillväxt, eller är det bara en svacka, och p/e 17 ett fint köpläge?

Sålt Saltängen, köpt CanaDream

Som ni kunnat läsa, har jag en tid funderat över mitt innehav i Saltängen Property, ICA:s centrallager i Västerås. Utdelningen är fin, och så länge ICA hyr har man en stabil inkomst och ett kassaflöde som utan problem betalar utdelningen på nära 10 %.  Det som skrämmer är sårbarheten.

Den dag ICA eventuellt bestämmer sig för att ersätta Saltängen med något nytt och modernare centrallager, står företaget helt utan hyresgäst. Och redan när ett nytt hyresavtal ska tecknas 2022 sitter Saltängen i ett knepigt förhandlingsläge. Vad har man t ex att sätta emot om ICA ställer en hyressänkning mot en avveckling? Det som talar för Saltängen är såklart att ICA på kort sikt behöver lagret. Ett nytt centrallager är inget som dyker upp som en svamp ur jorden.  Samtidigt har man några år på sig att förbereda en eventuell förändring.

Särskilt värt att notera är att ICA-handlarnas förbund, som tidigare ägt närmare 5 % av aktierna, i den senaste delårsrapporten saknas på listan över de största ägarna. De har alltså sålt hela, eller i alla fall betydande delar av, sitt innehav. Det är såklart inte någon god nyhet, och blev droppen för mig. Nu har jag sålt.

Istället har jag gått in i CanaDream, som jag skrev om i helgen. Jag vill helt enkelt vara med när företaget släpper sin delårsrapport imorgon onsdag. Jag har också tidigare ökat i möbeltillverkaren Flexsteel, som gått fint på börsen den senaste tiden. Sedan mitt första köp har aktien ökat med runt 20 %.

De förändringar jag nu gjort innebär att direktavkastningen sjunker och är nere på 2,6 %. Avsikten är att den ska öka mot 3 %. En till REIT finns t ex i tankarna.