Portföljuppdatering - och fundering varför bloggen tappar läsare

Mycket lite har hänt i portföljen den senaste tiden, men eftersom jag inte uppdaterat sedan i slutet av oktober är det ändå dags! Ser man till utvecklingen är det framför allt Bankerna Rakyat och HDFC som gått starkt, tillsammans med det nya innehavet Alaris som jag skrev om förra veckan. Sammantaget ligger jag på plus minus noll, och även om det inte ser ut att bli ett fantastiskt år, så ökar avståndet till index! Även om det såklart i nollan också inkluderas 2-3 % utdelning.

Ökat i LEM Holdings. Den schweiziska tillverkaren av sensorer för ström- och spänningsmätning har legat med en andel långt under 4 %-spärren, så det var dags att öka. Dock var timingen sådär, eftersom jag köpte i början av veckan innan aktien hann ta en del stryk i den allmänna nedgången. Det här var för övrigt den enda transaktionen sedan jag uppdaterade senast.

Jag funderar annars en del på om något eller ett par innehav borde lämna portföljen. Framför allt funderar jag fortsatt på tegeltillverkaren Brampton Brick, som nu börjar känna av den svagare byggkonjunkturen. Lyckades man inte få fart på kursen när man växte tvåsiffrigt, hur ska man då få fart på den? Ja möjligen vid ett uppköp... Och jag behöver också bestämma mig för Brasserie Cameroun, antingen dubbla upp eller släppa.

Jag fortsätter såklart att leta nya kandidater, både genom screening, och genom att helt enkelt gå igenom börslistor från A-Z. Just nu dyker jag t ex i ett par europeiska, lågvärderade kandidater med exotiska inslag, som kan bli aktuella att plocka in. Men den generella upplevelsen annars är att det är svårt att hitta riktigt starka kandidater som utmanar.

Frekvensen för blogginlägg är också något jag funderar på. Antalet sidvisningar har sedan länge stagnerat kring runt 4000 (enligt google analytics). I november nådde jag inte ens 3500. Dessutom har antalet kommentarer blivit färre. Jag inser också att de inlägg som är mest värdefulla för mig själv, dessutom är de minst lästa. Därför funderar jag på att göra som t ex bloggkollegorna Phantas och aktieingenjören, att skriva bara när det faller på, eller närmare bestämt som ett sätt för att inte slarva med analyserna.

Men inspirera mig gärna till annat! Och visst är jag nyfiken, har bloggen blivit tråkigare? Eller sämre? Eller är det bara så att mer av diskussionerna numera sker på twitter?

Hur smakar Hersheys nya produkter?

Under långresan till den nordamerika i våras testad vi popcorn och lite annat från Amplified Snacks, som funnits med en liten post utanför portföljen. Och det handlar mer om att jag gillar chips än bolaget, som är inte minst alldeles för skuldsatt för att platsa i portföljen...

Hur som helst skrev jag ett inlägg på temat, som dock aldrig lades ut upp pga terrorattacken mot Åhlens i Stockholm. Sedan dök det upp mycket annat intressant under resan att skriva om, och där har inlägget legat, samtidigt som det lilla innehavet krympt till ett lite russin... Tills budet från chokladjätten Hershey kom för ett par dagar sen - och då sålde jag med vinst! Men hur smakar då Hersheys nya produkter?

För många år sedan köpte jag av en tillfällighet en påse chips från Tyrells i den lokala ICA-butiken (och nej, det här är inget betalt inlägg. Åter, jag gillar bara goda chips väldigt mycket!). Ett engelskt chipsmärke, som snart blev en favorit, men som tyvärr nästan lika snabbt försvann från utbudet. Det var säkert det höga priset som skrämde bort kunderna. Sedan har jag inte sett påsarna i Sverige förrän de dök upp på hyllan på Coop vid Zinkensdamm (och bara där!). Och nu passade jag också på att kolla in vilket företag som producerar. Efter lite nystande insåg jag att man kan bli delägare i de här chipsens framtid, genom Amplified snacks brands, på Nasdaq, som sedan en tid äger Tyrells. Jag frångick alla mina principer, skippade analysen, och köpte några aktier.

Nyttigt eller onyttigt. Även snacks med mycket fett kan göras mindre onyttiga, och det är Amplified Snacks affärsidé. Med ekologiska råvaror, och utan tillsatser, slipper vi i alla fall riskabla kemikalier. Dessutom finns en allt större medvetenhet om behovet av ökad hållbarhet, en trend som handlar om mer än den egna hälsan. Många av oss är dessutom beredda att betala betydligt mer för sådana produkter. Börsnoterat 2015 har man redan hunnit samla på sig en handfull varumärken.

Skinny pop. Färdigpoppande popcorn som lanserades 2010 och är nr 2 på marknaden för den mycket snabbväxande USA-marknaden för popcorn färdiga att äta. Man har 20 % av det segmentet i USA eller drygt 10 % av den totala marknaden för popcorn i landet. Försäljningen växte med 16 % 2016.

De här popcornen var lätta att hitta i San Fransisco! Dock var det i princip genomgående standardversionen med salt man hittade. På sina håll fick de också rätt så gott om utrymme på hyllorna. Priset i de butiker vi besökte låg på 3,49-3,99 USD (ca 35 kr) för 150 gram. Fina marginaler får man säga!

Och hur smakade det: bra var både min och sambons slutsats. Absolut bra konsistens, som självpoppade. Lagom mycket salt. Dottern, snart 5 år kommenterade: Mmmm, som på bio!

Paqui. Tortillachips. Riktigt svåra att hitta, men vi lyckades. Och de smakade bra, men kostade också som påsen popcorn, och då väljer jag hellre påsarna jag hittar på Coop eller Ica för halva priset. Slutsats: för dyra, och som sagt mycket tveksamt om det här är ett lovande varumärke

Tyrells chips. Testade vi hemma i Sverige och finns inte alls i USA. Tyrells kan beskrivas som ”Handtilllverkade” premiumchips. Från Storbritannien, som sagt, och började att tillverkas -02. Hittade i tre smaker hemma i Sverige: salt & vinäger, cheddar, och salt. Smakerna är lite andra än de vi annars äter här hemma. Fin krispighet och känsla av fina råvaror är både min och sambons sammanfattning. Vår gemensamma favorit av de tre vi testat är salt & vinäger. Fin balans i smakerna. 

Man är nu nr 2 i Storbritannien inom segmentet, och bl a marknadsledare i Frankrike och Schewiz. Man har också gjort intressanta förvärv i Tyskland och Australien. Förvärvet öppnar på allvar upp fler marknader för Amplify och ökar omsättningen med 50 %.

Produkterna är inte mycket att säga om, goda, men också dyra. Är man intresserad av förvärvet, och inte bara hur produkterna smakar, ja då kan man läsa mer hos t ex hos SeekingAlpha. Själv nöjer jag mig med en påse Tyrrels ibland från Coop vid Zinkensdamm... Och följer mina investeringsprinciper strikt framöver. För det här var ingen bra affär, och den räddades bara av uppköpet.

Och frågesporten: jo järnvägen byggdes en gång i tiden av Hersheys som använde för att transportera socker. Och än idag kallas tåget för Hersheys. 

Alaris Holdings - radar under radarn

Inspirerad av Karin Fries tweet i slutet av september, om att sydafrikanska small cap kanske är billigast i världen, tog jag mig en ny titt på börsen i Johannesburg. Och det blev fokus på exportorienterade bolag. Jag ville så lite som möjligt öka min exponering mot den sydafrikanska marknaden. Shoprite och Italtile räcker väl här.

Jag landade snabbt på Alaris Holdings, tillverkare av specialantennner för militära ändamål. Framför allt inriktar sig bolaget mot s k elektronisk krigföring, vilket kort sammanfattat enligt wikipedia handlar om:

"militära åtgärder för att upptäcka, utnyttja, påverka, försvåra eller förhindra motståndarens användning av telemedel som utnyttjar elektromagnetisk vågutbredning samt egna åtgärder för att minska verkan av motståndarens telekrigföring." 

Bolaget har 2/3 av omsättningen inom sin sydafrikanska verksamhet (Alaris antennes), och 1/3 i sitt sedan några år förvärvade finska dotterbolag COJOT, med särskilt tyngdpunkt på utrustning som motverkar signaler för att utlösa radiostyrda detonationer. Helt nyligen har man också förvärvat en verksamhet i USA, för att få in en större fot på denna gigantiska och växande försvarsmarknad. Marketcap 200-250 miljoner kronor.

Vad för mig intresserad?

Tillväxt, lönsamhet, prislapp. Bolaget växer snabbt. På tre år har omsättningen mer än fördubblats (värt att poängtera: den stora valutaförsvagningen ligger tidigare). Samtidigt är lönsamheten fantastiskt fin; runt 30 % på eget kapital (ROE) och 21 % på tillgångarna (ROA). Prislappen har dock inte hunnit med; i skrivande stund handlas bolaget till p/e 9-10. Jag misstänker att en del handlar om att man finns i Sydafrika, men samtidigt är det här ett bolag som bara har runt 10 % av försäljningen i landet. Alaris är noterat i Sydafrika, men annars är det väldigt lite ett sydafrikanskt bolag. Bara det att man som sagt har ett dotterbolag i Finland, med en betydande del av omsättningen!

En orolig värld, upprustning i USA. Företaget drar nytta av en allt oroligare värld, något som VD också bekräftar i en färsk tv-intervju i samband med den senaste rapporten. Dessutom gynnas bolaget av de ökande försvarsutgifterna i USA, och det senaste förvärvet är ett sätt att som sagt komma närmare den marknaden, som står för 60 % av världsmarknaden. Och VD sticker inte under stol med att ytterligare 4 fyra år med Trump skulle gynna bolaget.

Betydande aktör. Alaris förefaller vara en av en drygt handfull betydande aktörer inom militära antenner. Samtidigt är man nischade, och en kvalificerad gissning är att de ligger betydligt tyngre på de marknaderna. Men osvuret är bäst. Samtidigt talar den mycket goda lönsamheten på senare tid för att man har kraft i prissättningen.



Starka finanser. Bolagets finanser är starka, och det starka kassaflödet på senare tid har använts bland annat för att köpa tillbaka preferensaktier (lån 2018 i grafen) och till återköp av aktier (2017). Före det precis genomförda förvärvet hade bolaget nettokassa. Grafen är bara för två år för att få jämförbara siffror.

VD är storägare med 6-7 % av aktierna, och har dessutom ökat på slutet, om än mycket lite.

Vad gör mig tveksam?

Kort historik. Företaget i sin nuvarande form är bara ett par år gammalt. 2014 knoppades tillverkning av mobilantenner mm av, och övertogs av den tidigare vd:n. Samtidigt blev den tidigare divisionschefen för försvarsverksamheten vd. Ett par år senare avyttrades en verksamhet inriktad mot produkter inom digital tv- och radio. Utvecklingen efter renodlingen är lysande - men kort, och sammanfaller dessutom med en turbulent utveckling i världen.

Etiskt tveksamhet, vill jag tjäna pengar på en orolig värld? Nej, det vill jag inte. Och företaget är dessutom vinnare på höjda amerikansk försvarsutgifter, och på att Donald Trump är president. Och är det något jag drömmer om, så är det att han blir utslängd 2020. Här skaver det! Även mot mina kriterier. Men samtidigt, det är inte vapen, och produkterna kan förhindra terrorattacker...

Sammantaget kunde jag inte låta bli, och bolaget finns nu med ca 6 % i portföljen. När jag köpte på p/e 7-8 kunde jag inte se det här som annat än en potentiell storvinnare.  Sedan mitt köp har kursen ökat närmare 25 %, men den handlas fortfarande under p/e 10. Och, jag ökar inte exponeringen mot instabila Sydafrika.

Köpet gjorde jag via SEB, som handlar för courtage från 350 kr. Valutaomräkningen förefaller dock sämre än Avanzas, men med mina relativt små volymer blir totalen ändå bättre. 

Vad tror du om bolaget?

Revidering av portföljkriterierna

När jag läser mina kriterier ser jag att de inte i alla delar stämmer med hur jag tänker idag. Och det är också snart två år sedan jag gjorde en större revidering. Så dags att revidera!

1. Långsiktiga konurrensfördelar
Jag har strukit stark tillväxt. Långsiktiga konkurrensfördelar är grunden när jag investerar. Det här kriteriet innebär t ex att jag undviker teknikbolag där teknikskiften kan vara kritiska. Vill jag fånga teknikutvecklingen så blir det genom bolag som inte är beroende av en viss teknik, och som visar det i sin historik. Ett exempel är Micro Mechanics som tillverkar verktyg mm för halvledarindustrin. 

Bolag med stark tillväxt dominerar fortfarande portföljen, men jag kan också investera i företag som har starka konkurrensfördelar, men som inte är snabbväxande, framför allt om de är uppenbart undervärderade. Just inom den senare kategorin har jag gjort mina bästa affärer.

2. Historik av starkt kassaflöde som betalar eventuell utdelning, återköp av aktier och löpande investeringar
Ingen förändring. Jag lägger stor vikt vid kassaflödet. Bolag i portföljen som bryter mot de här principerna åker ut direkt, och så gjorde t ex Starbucks när man började att låna betydande summor för att göra  återköp. Normalt tittar jag minst 5 år tillbaka, men ofta är det också intressant att se hur man klarade finanskrisen.

3. God lönsamhet, med stark och stabil historik
Ingen förändring. God lönsamhet är ofta en tydlig indikation på starka konkurrensfördelar. Jag tittar på lönsamhet på eget kapital (ROE) och totala tillgångar (ROA).

4. Rimlig värdering

Nytt kriterie. Jag lägger större vikt än tidigare vid att värderingen är rimlig. Framför allt har exemplet Unilever Indonesia lärt mig att hög värdering innebär stor fallhöjd, och att inga vallgravar är säkra, inte ens de till synes helt uppenbara. Jag är helt enkelt inte längre beredd att betala lika mycket för ”fantastiska” vallgravar. Vad som är en rimlig värdering får bedömas från fall till fall. Jag är också mycket försiktig med att väga in framtida tillväxt när jag bedömer om värderingen är rimlig.

5. Stark balansräkning med låg skuldsättning, och historik av att prioritera återbetalning av lån framför t ex återköp av aktier

Ingen förändring. Det bolag som inte klarar det här kriteriet har ingen chans att komma in i min portfölj. Hög skuldsättning ökar risken. Normalt köper jag inte bolag som har nettoskuld/EBITDA>1.

6.  Jag förstår verksamheten och klarar av att följa den. Oförändrat. Jag vill förstå verksamheten, utan att behöva lägga massor av tid på att i grunden förstå t ex olika tekniker. Därför sorterar jag bort sådant som läkemedel, bioteknologi, mer avancerad teknik, IT, finansbolag och försäkringar. Jag väljer också bort företag som är beroende av världsmarknadspriser, som t ex för mineraler och jordbruksprodukter.

7. Verksamheten är långsiktigt hållbar sett till klimat/miljö, folkhälsa, fred och demokrati

Oförändrat. Klimat/miljö tar bort tex oljebolag, kolgruvor, flygbolag/flygplatser och vissa energibolag. Folkhälsa utesluter tobak och sprit (men vin, öl och socker klarar sig). Fred och demokrati stryker bland annat krigsmateriel. Här har jag ett gränsfall i mitt nya sydafrikanska innehav, men mer om det en annan vecka. Jag undviker också länder som inte är demokratier, men exponeringen mot Kina, liksom att bolag med säte i demokratiska länder kan handla i odemokratiska, gör det svårt att vara helt skarp här. 

Annars tror jag att jag fortsatt fixar att hålla koll på cirka 15 bolag, inget innehav ska vara mindre än 4 %, och inget större än 15 %. Normalt innebär det att jag säljer av när ett innehav går över 20 %, och köper till om det går under 3 %. Och jag vill fortsatt ha en god spridning både geografiskt och mellan olika branscher. 

Vad har du för kriterier för dina investeringar?

Indonesien - vill ha exponeringen, men vill jag äga en bank?

Indonesien är intressant. Världens till befolkningen fjärde största land efter Kina, Indien, och USA. Dessutom, med en ung befolkning som växer lika snabbt som Indiens, och en snabbt växande medelklass. Samtidigt har man stora utmaningar i en bl a mycket eftersatt infrastruktur. Här gör den sittande presidenten dock stora investeringar. Satsningar görs också för att öka de utländska investeringarna, senast genom ett reformprogram som regeringen presenterade i veckan. Reglerna för utländskt ägande liberaliseras, och skatterabatter ges vid inversteringar och till exportföretag som behåller pengarna i landet.

Men det jag kanske gillar mest: landets företag har högst lönsamhet i Asien, men också bland de högsta värderingarna. Min teori: de knepiga kommunikationerna i det stora öriket, som för den som klarar av att hantera, ger goda förutsättningar att bygga fina vallgravar.

Jag har just nu ett innehav i landet: Bank Rakyat Indonesia (analysen vid köp). En av landets största banker, med den indonesiska staten som huvudägare. Jag tilltalas av att bara runt 1/3 av indonesierna har ett bankkonto, liksom av bankens fokus på mikrokrediter, som gör att man fint fångar en växande lägre medelklass. Här finns också mycket innovation för att nå kunder över hela landet, inte minst med hjälp av en helt egen satellit. 

Samtidigt: den indonesiska valutan har ingen hög status hos marknaden, och när det börjar skaka, som när de långa amerikanska räntorna tar kliv uppåt, ja då flödar pengarna ur landet. Och aktien svänger därefter. Klarar bolaget en riktigt stor påfrestning? Eller i alla fall, hur klarar aktien påfrestningarna?

Under asienkrisen på 90-talet gick banker i konkurs. För Bank Rakyat var det också nära när företagskrediterna havererade. Samtidigt klarade sig mikrokrediterna mycket bra, och insättningarna ökade kraftigt när privatpersoner inte längre litade på de kommersiella bankerna. Bank Rakyat överlevde krisen, med viss statlig hjälp. Efter det har banken framför allt fokuserat på mikrokrediter och privatlån, som också idag är mycket stabila.

Men sammantaget, jag känner mig inte lika säker på bolaget idag som när jag köpte och ökade...

Finns det några intressanta alternativ?

Telekom indonesia. Indonesiens motsvarighet till Telia, och mitt första indonesiska innehav. Dessutom det första bolag jag skrev om på bloggen. För något år sedan ett fantastiskt lönsamt bolag, med mer eller mindre monopolställning på landsbygden. På senare tid har dock konkurrensen tilltagit, och bolaget har fått sänka priserna ordentligt för att behålla marknadsandelar. Prislappen är betydligt lägre idag än när jag ägde för ett par sedan, men med dagens förutsättningar känner jag mig inte alls intresserad.

Unilever Indonesia. Bolaget som jag sålde under våren. Inget har hänt som gör att jag skulle bli intresserad igen. Bakom en till synes lägre värdering nu finns engångspost för avyttring av margarinproduktion och varumärken. 

Indofood cbp. Dominerar nudelmarknaden i Indonesien, och är på många sätt ett mycket fint bolag. Nudelkonsumtionen är dock påväg ner i stora delar av Asien, och jag vill ha bolag i portföljen som följer positiva megatrender, inte negativa. Även om bolaget jobbar på att bredda sig.

Ultrajaya. Dominerande mjölkproducent i landet där mjölkkonsumtionen fortfarande är mycket låg, men ökar. Utvecklingen i regionen bekräftar en sådan korrelation. Jag tycker dock att tillväxten i förhållande till prislappen är för låg, och dessutom finns det konkurrenter som knackar på, både i form av svenska Arla, och kanske i framtiden innovativa A2? Finns för övrigt i Gustavs portfölj. 

Bintang. Dominerande öltillverkare som Gustav skrivit om. Ett bolag med en fantastisk lönsamhet, som lätt skulle platsa i min portfölj. Men, alkohol i muslimska länder innebär direkt en stor politisk risk. I Indonesien förbjöds ölförsäljning för några år sedan i småbutiker, och det har påverkat bolaget. Än värre är kanske risken att en än mer restriktiv politik kan komma upp till debatt om relgionen blir viktigare och får större betydelse i politiken.

Nippon Indosari. Marknadsledande brödtillverkare som Gustavs skrivit om, och som på senare tid sett pressade marginaler, sannolikt till stor del beroende på hårdnande konkurrens. Tillväxt i förhållande pris håller inte, men bolaget kan vara värt att fortsätta följa. 

Bisi International. Ett intressant bolag, och

ett av de många indonesiska case som Gustav tittat på. Tillverkar grödor, och har som jag uppfattat gynnats starkt att regeringens kraftiga subventioner. Utvecklingen har sett fantastisk ut under några år, men har planat något på slutet. Det som hållit mig borta är dock vad jag uppfattar som ett politiskt beroende. En ny president, som inte tror lika starkt på subventionerna, kan innebära brutalt förändrade förutsättningar.

Ett par bolag med lite annan inrikting än konsument/mat/jordbruk är investmentbolaget Saratoga Investema (tack Gustav!) som dock i mina ögon ligger för tungt i naturresurser, och Intanwijaya international, ett värdecase som tillverkar kemikalien Formaldehyd. Den senare ser dock på flera sätt sårbar ut, inte minst för världsmarknadspriser och konkurrens.

Ekadharma. Dominerande tejptillverkare som finns i Gustavs portfölj. Bolaget har sådär halva marknaden (enligt i och för sig inte helt färska uppgifter), verkar behärska distributionen i det svårtillgängliga landet, och följer dessutom megatrenden med en e-handel som formligen exploderar i landet och regionen. Trots det är värderingen fortfarande låg (p/e 8), även om den stigit något efter den senaste fina rapporten. Balansräkningen är i min smak, tillväxten sett till omsättning ligger i runda tal på 15 %, både för 2018 (efter tre kvartal), och nästan lika mycket 2018. Ett helt klart intressant bolag, och det som talar emot är brist på information, och kombinationen maxcourtage och låg handel. 

Slutsats.  Jag ser stor potential i Indonesien och vill fortsatt ha ett innehav där. Dock ser jag inget självklart alternativ till Bank Rakyat, och jag överväger att ligga kvar, även om jag som sagt inte är lika övertygad som jag varit tidigare. 

Vad säger du om Indonesien? Och borde jag byta innehav?

Fem försäljningar, tre lärdomar

Ibland är det bra att titta i backspegeln, för att lära av misstag och framgångar. Jag tog därför och tittade närmare på de fem försäljningar jag gjorde under första halvan av 2018. Och det finns helt klart saker att ta med sig.

Bolagen jag sålt:

Andrew Peller. Kanadensiskt vinbolag som låg i portföljen i drygt 2 år. Sammantaget blev det en riktigt bra affär, +80 % inkl utdelningar. Framför allt handlade det om en ordentlig uppvärdering, från runt p/e 12 till p/e 20, när bolaget tog sig in på radarskärmen. Jag sålde efter att bolaget gjort tre i mina ögon alltför dyra förvärv. Förtroendet för ledningen var skadat.

Titon Holdings. Brittisk tillverkare av framför allt spaltventiler för fönster, och med den huvudsakliga försäljningen i Storbritannien och Sydkorea. Sammantaget blev också det här en riktigt bra affär, +55 % på mindre än ett halvår. Liksom för Peller handlade det om en uppvärdering, här från mycket låga p/e 8 till p/e 13. Aktien stack (helt omotiverat) iväg i samband med att årsredovisningen presenterades, trots att siffrorna mm var kända sedan länge, och trots att det var första halvåret som imponerade.

B&C Speakers. Något av en parentes i portföljen. Sålde när bolaget förvärvade på lånade pengar efter att man bara några månader tidigare gjort en stor extrautdelning. Jag tappade tron på ledningen, och dessutom trodde jag inte på förvärven.

Unilever Indonesia. Den här försäljningen har jag filosoferat kring tidigare. Bolaget som har en fantastisk lönsamhet och historik, men också hade en brutal värdering, slutade tvärt att växa. Ledningen verkade tagen på sängen, och talade om att varumärkena inte längre spelade lika stor roll. Med p/e på över 50 är det långt ifrån ok. Jag såg tecknen efter Q4 2017, men sålde dumt nog inte. Jag gick nästan på kronan plus minus 0.

Stella Jones. Kanadensisk tillverkare av impregnerat timmer, framför allt för järnvägsslipers och elstolpar. Bolaget stod och stampade under de ca 2 åren det fanns i portföljen. Jag väntade på att bytet av gamla ruttna stolpar skulle sätta igång. Men det tog inte fart, och ledningen sa återkommande att det blir bättre snart. Det blev allt som allt några % på rätt sida inkl. utdelningar. 

Det jag tar med mig:

Leta bolag under radarn. Mina bästa affärer är bolag under radarn som uppvärderats. Till listan över de nu sålda kan jag  åtminstone lägga äppelodlare Scales, som gjort en liknande resa. Jag tror att det här är en kategori jag borde lägga mer tid på.

Hög värdering är alltid en risk. Marknaden betalar ibland massor för fantastiska vallgravar, men exemplet Unilever Indonesia visar för mig att en vallgrav aldrig är säker. Jag har efter den här affären blivit mycket mer skeptisk till att betala höga multiplar, även när det ser näst intill perfekt ut. 

Viktigt att hålla sig rationell. Ser du tydliga tecken på att utvecklingen inte går den väg du vill och hoppas, tro på din analys och sälj. Jag borde ha sålt Unilever Indonesia efter det första varningstecknet, som var tydligt. Och jag borde ha släppt Stella Jones när jag inte längre kände tilltro till ledningens förklaringar.

Hur tänker du? Och känner du igen dig?

Interroll Holdings - istället för Amazon?

Som ni kunnat se i ett par inlägg är schweiziska aktier ett nytt intresse. Ingen annanstans har jag hittat så många mindre bolag som dominerar små nischer! Dessutom, allt som oftast med riktigt stark styrning, och konservativa finanser. Vissa dessutom mitt i någon stark megatrend, och då blir det riktigt intressant!

Interroll Holdings tillverkar olika typer av system som bygger på rullband; för bagagehantering på flygplatser, för livsmedelsproduktion, för post- och paketsortering, för kassadiskar i livsmedelsbutiker, och en del annat. Den gemensamma nämnaren är den motor (trummotorn) som driver banden, där bolaget är världsledande. Försäljningen finns över hela världen, och tillväxten imponerar framför allt i Asien.

Korta fakta

Marknadsvärde: 1,5 miljarder USD (small cap)
Omsättning (ttm): 4,4 mdr kr (488 miljoner CHF)
P/E (ttm): 36
Försäljning per region (första halvåret): 61 % Europa (inkl. mellanöstern och Afrika), 26 % Amerika, 13 % i Asien

Vad gör mig intresserad?

Dominerar intressanta sektorer. Uppfattar det som att bolaget har sin stora konkurrensfördel i trummotorn. .60 % av livsmedelsbutikernas rullband likaså. 80 % av flygplatserna har säkerhetskontroller där banden drivs med motorer som kommer från Interroll, dessutom har lika stor andel av flygplatserna Interrolls ”kurva” i sina logistiksystem (meningen uppdaterad). De förefaller helt enkelt vara bäst på en mycket viktig del i logistiksystemen. Och det bör rimligen ge en konkurrensfördel, även när vi kommer till t ex pakethantering.

Växande e-handel. E-handeln i världen växer så det knakar. I USA var tillväxten 16 % 2017, och omsättningen har sedan 2012 fördubblats. Inom EU var tillväxten 13 %. Men det är ingenting mot Sydostasien, där utvecklingen formligen exploderar, från mycket låga nivåer. I Kina ligger tillväxttakten på uppemot 35-40 % per år. Här säljer Interroll hackorna och spadarna.

Fler flygplatser. Flygresandet ökar, och flygets samarbetsorganisation IATA förutspår att antalet passagerare kommer att fördubblas på 20 år. Det här innebär såklart fler flygplatser, större flygplatser, och fler bagageband. Möjligen kan bagagebandens tillväxttakt bli lägre när fler flygbolag tar betalt för bagage, och fler resenärer väljer bara handbagage?

Fantastiska finanser, fin tillväxt. Företaget har fantastiska finanser, en balansräkning helt utan skulder, betydande nettokasa (ca 0,5 mdr kronor), och ett riktigt starkt kassaflöde. Tillväxten har ökat kraftigt, och framför allt är det i Asien, där orderingången ökade med 68 %, och omsättningen med 39 % det senaste halvåret.

Stabilt ägande, företagsledning som äger. Alla i ledningen har betydande aktieinnehav, och alla ökade sina innehav mellan 2016 och 2017. VD äger ca 2,5 % av bolaget, vilket motsvarar ca 400 miljoner kronor. Två familjer äger drygt 20 %.

Vad gör mig tveksam?

Hög värdering, troligen cykliskt. Värderingen p/e 36 är hög, och var tyvärr ännu något högre när jag köpte. Dålig tajming, och såklart åter en påminnelse om att högt värderade bolag alltid har stor fallhöjd. Företagets historiska tillväxt är stabil, men en inte fantastisk. Å andra sidan förändras världen snabbt nu. Men vad händer om handelskrig och annan osäkerhet fortsätter? Bolaget saktade in ordentligt vid finanskrisen, och en kommande konjunkturnedgång kan påverka på samma sätt. Även om megatrender kan balansera.

Avancerade logistiklösningar, möjlighet eller hot? Brittiska e-handelsföretaget Ocado har utvecklat mycket avancerade logistiklösningar. De inkluderar Interrolls produkter, och Ocado som kund lyfts till och med upp på hemsidan som exempel. Men kan man vara säker på att mer avancerade framtida lösningar har Interrolls band och motorer som beståndsdelar? Och är Interrolls lagerlösningar ett överlapp, där hårdare konkurrens redan idag kan uppstå?

Satsar inte så tungt på forskning. För den som minns mitt inlägg om Schweiz i början av hösten, lyfte jag en handfull schweiziska bolag som alla satsade 5-8 % av omsättningen på forskning. Interroll hade ännu inte kommit upp på min bevakningslista då. Hur som helst, satsar bolaget inte mer än 2-3 % av omsättningen i forskning. Jag hade gärna sett att man låg högre.

Lönsamheten inte fantastisk. Lönsamheten som ROE (16-17 %) är inte fantastisk, men något bättre om man justerar för den rätt stora kassan (20 %). Jämför man med ungefär jämnstora LEM Holdings, som jag skrev om senast, och som har ett drygt dubbelt så högt ROE, så ligger en stor del av skillnaden i att Interroll har en betydligt tyngre balansräkning. Hos Interroll utgör mark och byggnader närmare 30 % av balansräkningen, hos LEM är det inte ens en promille. Det här visar ju också hur svårt det är att jämföra lönsamhetsmått. För är det egentligen bättre med leasingkontrakt än egna fabriker?

Extremt stark valuta. Schweizerfrancen är inte någon konkurrensfördel när man ska exportera. 1970 fick man 4 CHF på en USD, kring år 2000 nästan 2 CHF, i dag står de i nästan exakt 1:1. En viss exponering mot CHF bedömer jag dock kan vara stabiliserande för portföljen.

Sammanfattningsvis. Bolaget har en exponering mot rätt branscher, och fångar inte minst både ökat resande och växande e-handel. Man har en stark marknadsposition, en extremt stark ekonomi, och en ledning som tror på bolaget. Bortsett från värderingen har bolaget i mina ögon allt man kan kräva. Och fortsätter tillväxten som första halvåret, ja då kan jag svälja också värderingen. Ett fint alternativ till Amazon t ex, som för övrigt är en av bolagets kunder 

Aktien har åkt in i portföljen med runt 5 %. Tyvärr köpte jag före den dipp som varade några veckor. Köpet har jag gjort via Nordea, som erbjuder courtage från 1 CHF = 9 kr samtidigt som Avanza kör maxcourtage 749 kr.

Vad säger du om bolaget?