Asien för oss, Afrika för våra barn?

Många saker finns att fundera på när man ska investera. För att ett företag ska kunna existera krävs dock alltid att det finns en efterfrågan på företagets varor och tjänster. Och helst ska efterfrågan öka över tid. För det krävs att det finns människor i ett samhälle, människor som äter och dricker, konsumerar energi, lånar pengar, bor i hus och lägenheter, reser osv. Befolkningsutvecklingen blir därför jätteviktig, och den skapar förutsättningar eller problem för ekonomisk utveckling och välstånd. Låt oss göra några demografiska nedslag.

I Europa blir vi allt färre och äldre, och det ställer självfallet stora krav på ländernas ekonomier. Färre ska kort sagt producera mer. Samtidigt minskar den totala marknaden när befolkningen krymper. Det innebär såklart inte att det blir omöjligt för företag att växa, inte minst kan nya segment uppstå eller växa när befolkningen blir äldre, men för många företag kommer tillväxt förutsätta att marknadsandelen ökar. Självfallet skiljer sig utvecklingen också en hel del mellan Europas länder. För Sverige är prognosen 14 miljoner invånare 2080, för Portugal, som kanske har den allra knepigaste demografin, bedöms befolkningen minska med 30 % under samma period. Och tufft ser det också ut för Tyskland, Grekland, och för östra Europa, där befolkningarna mer eller mindre genomgående krymper under de närmaste årtiondena. Bättre ser det ut i Norden där befolkningarna ökar, och det handlar inte bara om invandring. Värt att notera är att Nordamerika inte har samma demografiska problematik som Europa.

Nej vill vi hitta befolkningar och ekonomier som växer handlar det om att titta söderut och österut. Asien och Afrika växer kraftigt, men utvecklas också i olika takt, och har rätt så skilda förutsättningar.

Asiens befolkning växer kraftigt, och kommer att fortsätta växa de närmaste 30-40 åren. Här har vi också generellt en positiv ekonomisk utveckling som kommer allt fler till del. Till att börja med har fattigdomen minskat kraftigt (definierad som 1,9 USD/dag). I ett land som Indonesien har andelen fattiga på 20 år sjunkit från runt 50 % till under 10 %. Lite det som Hans Rosling återkommande och skickligt lyfte fram.

Även om det tvistas om hur begreppet medelklass ska definieras, så är det ingen tvekan om att också den asiatiska medelklassen växer, och det snabb. En medelklass som konsumerar. Ser man till den kanske tuffaste definitionen (10-100 USD/dag), ökar medelklassen kraftigt. För östra Asien (Kina väger såklart tungt här) beräknas medelklassen öka från runt 20 % 2010 till 60 % 2030, för södra Asien ökar medelklassen från under 10 % 2010 till närmare 50 % 2030.

Afrikas befolkning formligen exploderar. Enligt siffrorna från FN kommer befolkningen att öka till över 4 mdr år 2100. Även om den prognosen kan diskuteras, är det en extremt kraftig tillväxt vi talar om. Afrikas ekonomiska välstånd ligger dock långt efter Asiens. Fler än 90 % befinner sig under 10 USD/dag. Tittar vi på Afrikas största ekonomi Nigeria, lever mer än 50 % under fattigdomsstrecket, och på stora delar av kontinenten är fattigdomen än större. Framför allt handlar det om att de riktigt fattiga är ännu fattigare än i andra delar av världen.

Afrika ligger en bit efter Asien, och även om Asien visat att utvecklingen kan gå snabbt, förefaller det vara svårare för Afrika. Detta trots befolkningsutveckling och urbanisering. En del verkar ligga i att man har väldigt lite av industriproduktion. De afrikanska ekonomierna behöver helt enkelt skapa arbetstillfällen och förädlingsvärde, som leder till löneutbetalningar. Samma rapport som talar om 50-60 % medelklass i Asien 2030, visar på runt 15 % i Afrika vid samma tidpunkt.

Konsumtion kräver inte bara att befolkning och BNP ökar, den kräver också att välståndet kommer många till del. Först då tar konsumtionen fart. Dessutom talar statistiken för att välståndet måste upp en bit för att nå andra sektorer än livsmedel. Av det kan man såklart dra slutsatser för vad man ska investera i. Mina slutsatser av genomgången annars är att tyngdpunkten i portföljen bör förflyttas mer mot Asien än Afrika, och att basvaror är intressant i en relativt tidig utvecklingsfas. Den kraftiga urbaniseringen i Afrika kan i en framtid kanske också göra fastigheter intressant. Tittar man på den "gamla" världen är Nordamerika mer demografiskt stabilt än stora delar av Europa, där för övrigt nog Sverige är en god kandidat, relativt sett.

Eller för att göra slutsatsen enkel: Asien för oss, och Afrika får våra barn. Eller vad tror du?