Nyårsreflektioner: hur blev 2016, och vad händer 2017?

Ett år har gått, och ett annat väntar för dörren. Det ger som alltid anledning att stanna upp, fundera över vad som hänt, och vad som väntar framöver. Sett till aktiesparandet var 2016 det första året då jag ett helt kalenderår tillämpade mina nuvarande utgångspunkter. 2016 blev därför ett år då det kom att bli en rätt så stor omsättning i portföljen. Under vägen har också nyanserna i mina utgångspunkter förändrats. Framför allt har jag tonat ner behovet av hög utdelning nu, och ändrat fokus mot utdelningstillväxt. Det här ger nog anledning att framöver också formulera om utgångspunkterna något.

Ja tittar man på året som gått, vad blev då bra, och vad blev mindre bra?

Ibland ångrar man att man säljer. Den försäljning jag helt klart skulle ha struntat i var Whistler Blackcomb holdings. Alla skidintresserade vet att det handlar om de kanske finaste skidbackarna i nordamerika. Jag sålde för 25 CAD, vilket jag tyckte var en hög värdering. Några månader senare lades ett bud på drygt 10 CAD till från den större konkurrenten, coloradobaserade Vail. Inte mycket jag kunde gjort annorlunda, men så retligt. När det kom så nära inpå.

Årets bästa köp skulle jag säga var det kanadensiska vinbolaget Andrew Peller. I skenet av den mycket lågt värderade kanadadollarn kring det förra årsskiftet, letade jag intressanta kanadensiska kandidater. Jag hittade Andrew Peller någonstans i en paus mellan Kalle Anka och julskinkan, och så här i efterhand var det min bästa julklapp. Jag betalade motsvarande 6,70 CAD (räknat i värdet efter split i somras), och till kursen 6,00 kr per CAD. Det är med dagens kurser en fördubbling på ett år.

Årets besvikelse var Indonesia Telekom, som till en början visade sig var ett kap. Men så kom nyheten, regeringen öppnar upp för att släppa in andra aktörer i deras nät. Det här ändrade förutsättningarna i grunden, och jag sålde.

Årets felbedömning var helt klart presidentvalet i USA, och med det köpet av mexikanska Femsa strax före presidentvalet. Tröstar mig med att jag inte var ensam om att tro på Hillary, i dubbel bemärkelse, men att köpa mexikanskt, nej det var nog för riskabelt.

Årets huvudbry är indiska IT-bolaget Infosys. Företaget visar fina siffror, men lever inte upp till marknadens förväntningar. Jag har mycket svårt att avgöra om det är något fundamentalt som har ändrats. Är det en tillfällig svacka, eller handlar det också om att företagets konkurrensfördelar, t ex den billiga verksamheten i Indien, håller på att spela ut sin roll? Och hänger man med i teknikutvecklingen?

Ja tittar man då mot 2017. Hur tänker jag då? Ja låt oss titta kontinent för kontinent.

Här hemma. Tänker mig att lägga mer tid på svenska aktier. Med en lågt värderad krona blir de billigare, relativt sett. Samtidigt gynnas exportindustrin av den svaga kronan. Räkna alltså med någon analys av någon svensk potentiell nykomling i portföljen.

Europa. Har till och från tittat i Stotbritannien utan att hitta något. Jag kanske fortsätter med det. Jag vet också att det finns intressanta bolag i södra och östra Europa, som kan vara värda att titta på. Och kanske Finland, där det också är lätt att handla.

Nordamerika. Så länge USD ligger över 9 kr kommer det att krävas en hel del för att jag ska öka i något av mina tre USA-innehav. Ännu högre är tröskeln för att plocka in något nytt. Däremot kommer jag att lägga fortsatt fokus på Kanada. Valutan har inte dragit iväg, och många företag är förvånansvärt rimligt värderade

Latinamerika. Jag har som ni kanske noterat lagt en del tid på den kontinenten under 2016. Känner dock att jag med mina nuvarande innehav har hamnat rätt, och tänker mig inte lika mycket fokus den närmaste tiden. Sett till den instabilia situationen i många länder, ska andelen i portföljen inte bli så mycket högre.

Asien. Skulle vilja ha in något mer, gärna från något annat land än Indien. Men jag tänker inte titta på Kina (dyrt och ofta knepigheter i bokföringen). Är också tveksam till Japan och Korea där det går trögt, även om man helt klart kan hitta prisvärda företag i alla fall i Korea.

Afrika. Saknas helt i min portfölj, och det skulle jag vilja ändra på. Inte minst Sydafrika är intressant, det har om inte annat Gustavs aktieblogg visat.

Australien. Har funnits i min portfölj, men finns inte så många kandidater. Men inte omöjligt att det blir en comeback för kontinenten i portföljen.

Arktis. Här har jag kanadensiska Logistec, där jag kan tänka mig att öka.

Så nöjd med 2016, och ser fram emot ett 2017, då mycket kan hända. Ny president i USA, osäkra räntebanor, krig, flyktingströmmar, och darriga banker i Europa, är bara några exempel på sådant som kan göra 2017 till ett knepigt år. Men det finns alltid spännande investeringar, som möter den verklighet vi lever i!

Gott Nytt År!

Nice system- vill man tjäna pengar på big data?

(Publicerade inlägget 2019-03-22i samband med z2036 skrev om bolaget)

Jag är nog inte den enda som reagerat på att det man precis sökt på dyker upp som reklam på nätet. Sedan jag för några veckor sedan gjorde mitt inlägg om den kanadensiska husbilsuthyraren CanaDream, har jag till exempel formligen blivit överöst av reklam från uthyrningsfirmor som vill hyra ut husbilar i Nordamerika.  För att bara ta ett exempel.

Jag har svårt för det här.  Företagen tränger rakt in i människors privatliv, och samlar information som vi inte har en aning om hur den kommer att användas. I bästa fall stannar det med träffsäker reklam, i sämsta fall kartläggs våra liv för helt andra syften. Sådana verktyg har jag ingen lust att tjäna pengar på, därför har jag också tvekat över det här inlägget.

Nice systems är något av en världsledare för den verktygslåda som det digitala kontrollsamhället behöver för att kunna fungera. Företaget har tidigare haft en verksamhet som spänt över både hård- och mjukvara, men har allt mer kommit att fokusera på mjukvarudelen. Som om en del i förändringen sålde man 2015 sina verksamheter inom videoövervakning och underrättelseverksamhet. Bland kunderna finns därför numera i första hand privata företag, med applikationer som spänner från bekämpning av ekonomisk brottslighet, till marknadsföring, och allt där emellan.

Nice systems Ltd bildades 1986 av en grupp israeliska militärer, och var inledningsvis riktat mot den militära sektorn. Snart såg man dock tillämpningarna i det civila samhället, och tog sig bland annat sig an verktyg för de enorma och växande mängder data som internet genererar. Företagets i sammanhanget långa historia har gjort att man också har skapat sig en stark marknadsposition. Som ett exempel har man enligt en helt färsk rapport nästan halva världsmarknaden för röstanalys, något som förefaller bli allt viktigare för den här branschen.

Som en del av omstöpningen av företaget har man helt nyligen lagt ett bud på de USA-baserade företaget inContact, med fokus på molnlösningar som ersätter traditionella call centers. Affären som förväntas avslutas under 2016, bedöms ge betydande verksamhetsfördelar, när Nice analysverktyg kan kombineras med InContacts programvara för molnkommunikation.

Om man bortser från egna värderingar och moraliska avvägningar, är det här nog en fin investering. Marknadspositionen är stark, och volymen lär fortsätta växa. Det senaste förvärvet förefaller helt rätt. Inträdesbarriärerna är i och för sig kanske inte gigantiska, men man har ett försteg framför andra aktörer som man förefaller ha vårdat väl så här långt. Man har också en bredd inom området som lär vara till fördel. Utöver det har man en fin ekonomi som skapar förutsättningar för fler strategiska förvärv.

Förändringar i portföljen - och funderar på HDFC bank inför #uppesittarkväll

Efter en del funderande har jag sålt innehavet i den chilenska detaljvarujätten Cencosud. Efter att noga följt företaget och de två senaste kvartalsrapporterna är det tydligt att man inte har tillväxtkraft. Kassaflödet är inte tillräckligt starkt, framför allt påverkat av den svaga argentinska valutan, och skuldsättningen är för hög. Företaget jobbar i och för sig effektivt med sina kostnader, men tillväxten finns inte där. Tvärtom. Sålde med cirka 5 % i vinst.

Jag har också minskat mitt innehav i möbeltillverkaren Flexsteel, som åkt berg och dalbana på börsen. Först ner från 50 USD till runt 40 i samband med en lite mindre bra rapport, sedan stigit till över 60 USD efter presidentvalet. Jag ökade mitt innehav med runt 25 %, nära botten, och har nu minskat med samma antal aktier. Och anledningen, ja tycker helt enkelt att drygt 8 % är för stor andel av portföljen. Som jag tidigare skrivit på Twitter har jag också sålt mitt lilla innehav i Pacific Safety Products, detta efter ett bud på +25 %: Ja ni kanske kommer ihåg den där aktien jag lovade att köpa om Trump vann...

Istället har jag gått in i hamn- och miljöföretaget Logistec, som jag skrev om i helgen. Detta först med pengar från försäljningen av Cencosud. Jag har sedan ökat med de två senare försäljningarna, och innhavet ligger nu på knappt 5 %. Jag har också ökat försiktigt i mexikanska Femsa, som i någon mening får ersätta Cencosud.

Inför löning funderar jag på att fortsätta öka i HDFC bank. Indiens ekonomi påverkas sedan några veckor tillbaka av regeringens beslut att med kort varsel byta ut 500- och 1000 rupieesedlar. Detta för att komma åt svarta pengar. Det här har pressat HDFC banks aktie, utan att något fundamentalt har ändrats. Köpläge helt enkelt.

Logistec - ett bolag för Buffet?

Vi letar alla efter företag som har en tydlig konkurrensfördel. Verksamheter som är svåra att bryta upp och att ersätta. Sådana företag som mycket väl skulle kunna platsa i Warren Buffets portfölj. Kanadensiska hamn- och miljöföretaget Logistec tror jag är ett sådant. Litet, men naggande fint, och med höga inträdesbarriärer. Dessutom med fina positioner inför framtiden, och med en stabil historia och vinst varje år sedan 1969.

Företaget bildades i början av 1950-talet av Roger Paquin, som Quebec terminals. Under 60-talet började expansionen, och 1969 gick man in på börsen. Expansionen har sedan fortsatt, och 1992 köpte man dagens miljösegment. Familjen Paquin kontrollerar fortfarande rösterna i företaget, som idag delas mellan Rogers Paquins tre döttrar. En av döttrarna, Madeleine, är också VD.

Låt oss först titta på verksamheten:

Marina segmentet (ca 60 % av omsättningen). Den ursprungliga delen utgör idag drygt halva omsättningen. Företaget driver ett 30-tal hamnar längs den nordamerikanska östkusten, från nordligaste Kanada, till sydligaste Florida. Hamnarna leasas på långtidskontrakt. Man driver också hamnkontor som förser rederierna med div tjänster som reparationer och bunkring av färskvatten En lite udda verksamhet som finns inom segmentet är transporter i Kanadas arktiska regioner, som drivs som joint venture med lokalsamhällena och detaljhandelsjätten North West Company.

Miljösegment (ca 40 % av omsättningen). Drivs inom företaget Sanexen, som har ett brett utbud av miljötjänster inom områden som riskhantering, och mark- och vattensanering. Inom företaget finns även produktion av en teknik för renovering av uttjänta vattenledningar och av invävda vattenslangar.

Omsättningen har ökat stadigt sedan efter finanskrisen, men har för de senaste 9 månaderna tappat jämfört med samma period förra året. Det handlar dels om lägre transportvolymer i hamnarna, dels om lägre omsättning för vattenledningstekniken. Totalt ligger omsättningen drygt 11 % lägre än för ett år sedan, och det är hamnarna som tynger mest.

Kassaflödet är inte mycket att säga om. Verksamheten finansierar investeringarna, som är tunga, och utdelningen. Investeringarna i utrustning m m  2014-15 var till 50-60 % i nya projekt, bl a investerar man i en ny terminal i Montreal. 10-12 miljoner om året är återinvesteringar. Det enda man möjligen kan anmärka på är att man 2014 gjorde en extrautdelning och återköpte aktier i större omfattning, samtidigt som man lånade. Men skuldsättningen är så låg att det inte är mycket att fundera på; nettoskuld/EBITDA är bara någon tiondel (2015).

Det här är inte en högutdelare, ungefär 20 % av vinsten delas ut med dagens vinstnivå, vilket ger en direktavkastning på knappt 1 %. Företaget har delat ut varje år sedan börsintroduktionen 1969, och utdelningen har höjts varje år sedan 2010. 2014 bjöd man dessutom på en större extrautdelning. Värt att notera är att det finns både a- och b-aktier noterade. B-aktien ger 10 % mer utdelning.

Vad är det då som gör det här företag så intressant. Ja det finns några faktorer som innebär att man är riktigt väl positionerade:

Panamakanalen breddas, östkusten mer intressant. Panamakanalen har breddats och kan nu ta betydligt större fartyg. Det här innebär att östkustens hamnar blir mer användbara för transporter västerut. Rapporter på området talar om att så mycket som 10 % av västkustens trafik kan vara flyttad till östkusten, redan 2020. I sammanhanget nämns tre av de hamnar som Logistec driver som vinnare: Halifax, Viriginia, och Savannah (i Georgia)

Isarna smälter. Hemska tanke, men de smältande isarna kan så småningom öppna upp för trafik genom nordvästpassagen norr om Kanada. I de trakterna driver Logistec redan hamnar, och man bör alltså vara mer förberedda än de flesta för en framtid när isarna smält.

Åldrande vattenledningar. USA:s vatteninfrastruktur är i ett katastrofalt skick. Rören är gamla och måste ersättas, snabbare än med dagens takt, som skulle kräva 200 år. Siffrorna för vad det kommer kosta att ersätta rören varierar, men oavsett om det handlar om drygt 300 miljarder dollar, eller hela 1000 miljarder , de kommande 20-25 åren, så är det enorma investeringar det handlar om. För hårt belastade kommuner i USA är det här såklart helt ohanterbart, även om man får vissa statliga bidrag. Uppfattar efter en snabb scan att Logitecs teknik är en av en handfull tänkbara tekniker, och att den hade fallit ut väl för några år sedan. Ja kan man bara knipa några procent av investeringsvolymen så kan den här aktien ta fart.

Förutom att företaget är väl positionerat driver man verksamheter med betydande inträdesbarriärer, framför allt hamnarna. Barriärerna handlar både om stora investeringar i utrustning (som företaget gör), och om regleringar av olika slag som ska mötas. Företaget har också mycket långsiktiga samarbeten med de hamnmyndigheter m fl som man leasar från. Även om ägande såklart skulle gjort inträdesbarriären än mycket större, så handlar det om många kontrakt, där tröskeln till att avsluta är hög. Dessutom, skulle man tappa någon av de 30 hamnarna så handlar det inte om någon undergång.

Den fundering jag möjligen har är hur bra de två segmenten egentligen passar ihop. Båda har stor potential, men synergierna har jag svårt att se. Jag kan dock leva med att det är ett "minikonglomerat", med tanke på potentialen i båda delarna.

Sammantaget, ett mycket fint företag. B-aktien handlas till p/e 23-24, vilket inte är lågt, men samtidigt har 2016 varit ett tufft år, utan att grundförutsättningarna har förändrats. Med fin potential inom båda segmenten ser jag det som ett helt ok pris. Jag har nu ett litet innehav på 2-3 %, som en av två ägare på Avanza. Vem vet, kanske den andra ägaren också är en bloggare?

CanaDream, är jultomten från Kanada?

"Är jultomten från Kanada? Ja jag tror det. Och han har gjort sig av med renar och släde, och kommer i en husbil från CanaDream. Full med julklappar." Kanske ett bra upplägg för en godnattsaga för fyraåringen? Bara att titta på bilden och sedan låta drömmen flöda iväg. Eller inte. Grannens avställda husbil kanske blir väl intressant då.

Hur som helst. Husbilar och husvagnar är i tiden. Både den nu pensionerade 40-talistgenerationen och deras barn har tagit campinglivet till sig. I min research inför inlägget om CanaDream i september blev det mycket tydligt. Och är det i något land där camping är stort, så är det Kanada. Man bör i det sammanhanget kanske också tillägga att de inhemska gästerna inte är fler än 20-25 %. Tyskarna utgör den enskilt största gruppen som hyr av CanaDream.

Ekonomisk utveckling. Tittar vi på de två senaste kvartalen ser vi en fantastiskt fin utveckling. Både uthyrning och försäljning har fortsatt att öka kraftigt.

Grafen talar sitt eget språk. Omsättningen för halvåret ökade med 17 %, samtidigt som rörelsemarginalen steg. Vinsten steg med 25 %, om man justerar för de övriga inkomster för försäljningar m m som bokfördes samma period förra åren. Uthyrningen ökade ungefär 10 % i omsättning. Bakom den senare ökningen döljer sig dock en mindre volymminskning, när företaget fokuserat på ökad försäljning av fordon. Värt att observera vid jämförelse med helårssiffror: nästan all uthyrning sker under första halvåret.

Fordonstransaktioner. Den fundersamme ställer såklart frågan om de boostat vinsten genom att tära på innehavet av fordon. Innan vi tittar på det: den absoluta huvuddelen av fordonen köps in för att sedan hyras ut. När de så småningom nått en viss ålder/slitage, utrangeras de och förflyttas till ”inventory” för försäljning.

Det som hänt de senaste åren är att man också kraftigt har ökat försäljningen av fordon som fortfarande är tillgängliga för uthyrning. Samtidigt har inköpen av fordon ökat i minst motsvarande utsträckning. Under de första två kvartalen 2016 har dock försäljningen ökat kraftigt, och det bokförda värdet av fordon ligger lägre än vid samma tidpunkt förra året. Återstår att se hur resten av året utvecklas.

Skuld och kassaflöde. I mitt inlägg i september förenklade jag beskrivningen av kassaflödet. För den som noterar att företaget vissa år inte klarat ett positivt fritt kassaflöde, kan det också vara värt att notera att man de tre senaste åren också gjort andra större investeringar, i mark och i ett mindre förvärv. Utan dessa investeringar skulle företaget inte behövt låna 2014-16.

Skuldsättningen är CanaDreams svagaste sida, men man kan samtidigt konstatera att den (låga) soliditeten visar en positiv trend. Med en fortsatt utveckling som de senaste kvartalen lär den trenden kunna fortsätta.

Värdering. Aktien värderas på drygt p/e 8, en helt uppenbar undervärdering. En del kan såklart vara den mycket begränsade handeln med aktien, och att företaget ligger under radarn tydligare än de flesta.

Är fortsatt imponerad av det här företaget, och förutom tillväxt i förhållande till pris, och den växande campingtrenden, ser jag några ytterligare skäl till varför det här bör vara investering med god potential:

Ocyklisk utveckling. Som jag skrev förra gången har företaget visat en imponerande stabil utveckling, trots att man är ett litet företag inom en rimligen cyklisk bransch. Att finanskrisen ägde rum går inte att utläsa ur företagets räkenskaper. Möjligen är uthyrningen en anledning till att man klarar lågkonjunkturer bättre än t ex tillverkare som Thor och Kabe.

Stabil ledning och internt ägande. VD Brian Gronberg har varit med sedan 1998, och har uppenbart rattat företaget väl. Ledningen sitter också på ett stort internt ägande som är ett gott incitament för fortsatt fin utveckling.

Utländsk turism, svag kanadadollar. Företaget har runt 80 % utländska gäster. En relativt svag kanadadollar bör i det korta perspektivet bidra till företagets lönsamhet, även om andelen turister från USA bara är några procent.

Om inte julklapparna knäcker min egen kassa blir det nog fler CanaDream efter jul!

Femsa: extrapris på Coca Cola och snabbväxande i detaljhandel - i Mexiko

Med Donald Trumps seger har Mexiko hamnat i blickfånget. Landet, som är en av giganterna i Latinamerika, har genom frihandelssamarbetet Nafta en ekonomi som till stor del är vänd mot norr. Därför har såklart Trumps seger skapat turbulens på marknaderna, med sjunkande börskurser, och inte minst en kraftigt försvagad mexikansk peso. Men det här ger ju också en chans att fynda mexikanska aktier!

Femsa, som redan finns i min portfölj, är något av ett konglomerat inom detaljhandel och dryckesproduktion. Företagets verksamhet går tillbaka till 1890-talet, då som producent av öl och flaskor, vilket också under lång tid kom att bli företagets kärnverksamhet. 1979 tog man ett nytt steg när man också blev producent och distributör av Coca Colas produkter i Mexiko. I början av 1990-talet köpte Coca Cola in sig i Femsas Coca Cola-bolag och bolaget börsintroducerades, allt för att skapa förutsättningar för expansion utanför Mexiko.

Under slutet av 1970-talet hade företaget också ytterligare breddat sig genom att starta sin närbutikskedja OXXO. Omstöpningen av företaget har fortsatt, och 2010 såldes öldivisionen till Heineken mot 20 % aktieinnehav. Det är  ett innehav som Femsa fortfarande äger, och som fungerar som något av kassako för företagets expansion. Femsa omsätter 150 miljarder kronor (2015), med hela Femsa Coca Cola konsoliderad.

Innan vi går vidare kan det vara värt att notera att det finns två alternativ till investering i det här bolaget, antingen i koncernen Femsa (Fomento Economico Mexicano) eller i Coca Cola Femsa. Jag återkommer till vilken jag föredrar. Båda finns för övrigt som ADR i New York.

Så en titt på företagets verksamheter:

Femsa Coca Cola, som finns i stora delar av Latinamerika och i Filipinerna, har på senare tid vuxit i första hand genom en rad förvärv. Helt nyligen slutfördes ett jätteförvärv, när man tog över den brasilianska Coca Cola-producenten Vonpar för drygt en miljard dollar. Företaget stärker därmed sin ställning som kontinentens största Coca Cola-producent.

Efter några år av stagnerande omsättning räknat i mexikanska pesos, på grund problem med sjunkande valutor i flera länder, ser det åter bättre ut under 2016. Under de första nio månaderna ökade omsättningen med runt 10 %. Särskilt intressant är verksamheten i Filipinerna som växer snabbare än företaget i stort.

Kassaflödet för verksamheten är mycket starkt, och betalar med marginal både utdelning och löpande investeringar. Balansräkningen består  till hälften av eget kapital. Helt ok alltså, men inte anmärkningsvärt starkt. Både bruttomarginal och kostnader för administration och försäljning är stabila över tid.

OXXO. Kedjan med närbutiker växer snabbt, från 7000 för sju år sedan, till över 14 000 idag. Butikerna, som liknar 7-eleven eller pressbyrån, har en marknadsandel i Mexiko som motsvarar ungefär tre fjärdedelar av marknaden. Till skillnad från här hemma är dock banktjänster ett betydande inslag. Butikerna drivs i egen regi, eller av uppdragstagare som får betalt för att driva butiken (alltså inte franchise). Den snabba tillväxten har möjliggjorts av att butikerna inte ägs utan hyrs, och av ett väl utbyggt logistiskt nätverk.

Man satsar nu på att växa också utanför landets gränser. Kedjan finns idag etablerad i Colombia, och man är på gång i Chile. Dessutom har man gjort en ansats till etablering i Texas. Under årets första nio månader växte omsättningen 13 % jämfört med samma period förra året, varav jämförbara butiker stod för hälften. Rörelsemarginalen ligger runt 8 %.

Apotek. Har tidigare varit en del av detaljhandelssegmentet, men efter köpet av den Chilenska apotekskedjan grupo Sucofar, med butiker även i Colombia, utgör verksamheten ett eget segment. Marginalen är lägre, 3-4 %. Omsättningen ökade organiskt med 11 % under de första nio månaderna.

Bensinmackar. En betydande omsättning som dessutom växte med 35 % de första nio månaderna. Men marginalen är låg, bara drygt 1 %. Verksamheten samlokaliseras ofta med OXXO-butiker.

Den sjunkande marginalen beror av att företaget har vuxit mer  inom segment med lägre rörelsemarginal, inte minst handlar det om bensinstationerna. För OXXO är både rörelsemarginal och bruttomarginal stabila över perioden.

Kassaflödet är mycket starkt (obs Femsa Coca Cola är helt konsoliderat!), men har inte betalat alla de förvärv som gjorts. Skuldsättningen har därför ökat. Det egna kapitalet motsvarar ungefär 60 % av tillgångarna.Det här är dock inga aktier man väljer för direktavkastningen. Femsas utdelning motsvarar en direktavkastning på runt 1,5 %, Femsa Coca Cola delar ut ungefär 2,5 %.

Ja vad ska man då säga om det här företaget:

Starka varumärken, starka marknadspositioner. Både det samlade Femsa och Coca cola-bolaget är verksamheter med mycket starka varumärken och marknadspositioner. Femsa Coca Cola får del av Coca Colas vallgrav, Femsas egna närbutiker har i det närmaste en monopolställning på den mexikanska marknaden. Den uppenbart framgångsrika affärsmodell man byggt upp för OXXO-butikerna bör kunna exporteras också till andra länder.

En stor risk ligger såklart i att man är beroende av relationen till Coca Cola, och ett antal licensavtal som kontinuerligt ska förnyas. Löptiderna är inte extremt långa, och inget av de nuvarande har längre löptid än att omförhandling ska ske inom 10 år. Samarbetet med Coca Cola har dock en lång historia, och Coca Cola Co har dessutom ett större innehav i Coca Cola Femsa. Jag ser ingen överhängande risk, men visst är det en nackdel att inte vara högst upp i näringskedjan.

Onyttiga produkter. Ja många av Coca Colas produkter är inte nyttiga, och innehåller mer socker än vad som är nyttigt. Även om andra produkter tar allt större andel så finns det såklart en risk i produktportföljen. Extraskatter på produkter med mycket socker är såklart inget som företaget hoppas på.

Agerar på högriskmarknader. En stor del av Femsas expansion sker i länder som är både politiskt och ekonomiskt instabila, och med svaga valutor, och inte minst är det Femsa Coca Cola som är utsatt. Knepigaste landet just nu är Venezuela, ja jag reflekterade lite om det när jag skrev om Mercado Libre för några veckor sedan.

Banktjänster kanske inte långsiktigt. Sett till hur banktjänster i väst blivit i princip helt förflyttade  till var och ens dator eller app, kan frågetecken sättas för det långsiktiga i att fokusera på banktjänster i butik. Digitaliseringen utvecklas snabbt också i Latinamerika. 

Trots de negativa inslagen i funderingarna är det här ett företag med stor potential. Det här är ett företag som är fundamentalt starkt, och som dessutom har en försäljning som inte riktar sig norrut. Inte oviktigt i dessa tider. Risken med Trump begränsas därmed till en eventuell försvagning av den mexikanska ekonomi, vilket i och för sig inte ska försummas.

Min bedömning är att det här är köpläge, som inte kommer så ofta i den här typen av företag. Rean är också större än vad p/e på knappt 30 antyder, den mexikanska valutan har fallit med sådär 10 % sedan  Trumps seger, och det fångas ju inte av p/e-talet. För egen del föredrar jag hela koncernen framför enbart Femsa Coca Cola; tillväxten är större och valutariskerna mindre (mindre exponering mot riskländer som Venezuela).

Ja som jag skrivit tidigare har jag redan köpt en liten post, och kommer sannolikt att fylla på lite med det som blir över efter julklappsköpen.

Framtida utdelningstillväxt - tiodubblad utdelning på 25 år?

För några veckor sedan skrev jag om direktavkastningens utvecklingen för några av mina innehav. Min utgångspunkt då liksom nu är att utdelningstillväxt är att föredra framför hög direktavkastning, i alla fall för den som inte tänker använda utdelningen som försörjning på ett tag. Kapitalet växer helt enkelt bäst om det får jobba i lönsamma och växande företag.

Nu är det dags att titta på framtiden. Hur kan direktavkastningen komma att utvecklas på något årtiondes sikt? För att illustrera detta utgår jag från mitt nuvarande innehav, som är inköpt under 2015 och 2016. Direktavkastningen idag är 2,0 %. Om jag ägt hela innehavet vid förra årsskiftet, skulle direktavkastningen ha ökat med drygt 10 % under 2016, om man bortser från valutaeffekter, att Cloetta just i år börjat dela ut, och att Cencosud gjorde en extrautdelning i våras. Det är också 10 % jag utgår från som huvudscenario för framtiden. Därutöver tittar jag på ett pessimistiskt scenario (5 % ökning per år), och ett optimistiskt (15 % ökning per år).

Med huvudscenariot kommer jag 2030, med nuvarande portfölj, att ha en direktavkastning på ungefär 8 %, med det pessimistiska scenariot 4 %, och med det optimistiska 14 %. Om man sedan tittar generellt på utdelningstillväxt, hur lång tid tar det då för utdelningen att dubblas osv? Har räknat på några olika alternativ, och har avrundat uppåt till närmaste antal år. 

Sen 70-talist som jag är, är det alltså inte orimligt att min utdelning organiskt har tiodubblats tills jag går i pension. Inte så tokigt. Och i alla fall för några innehav är utdelningen då nästan i nivå med vad jag en gång betalade för aktien. Med den här typen av beräkningar blir det också tydligt hur viktigt det är att företag lyckas hålla en hög och stabil tillväxt. Just det senare är också anledningen till den höga andelen ocykliska bolag i min portfölj.

Hur rimligt är då huvudscenariot? Det är såklart omöjligt att säga. Jag räknar med att Starbucks på sikt inte kommer klara att höja utdelningen med 25 % om året. Också Illinois Tool works och StellaJones, som på senare tid höjt med i storleksordningen 20-25 %, tror jag kommer att få svårt att hålla den takten. Å andra sidan räknar jag t ex med att CanaDream kommer att införa utdelning om några år. Och för övriga bolag bör dagens utveckling vara realistisk även framöver.

Slutsatser? Jag ser gärna en direktavkastning på runt 10 % om 15 år på det jag äger nu. Kommer därför att ha målsättningen att hålla 10 % i organiskt ökad utdelning per år. Och då handlar det om hållbar utdelning, som bygger på tillväxt och förbättrade marginaler.

Än en gång, det gäller att inte vara otålig och att hålla ut. Att inte sälja när bolag med fin utveckling ökar i värdering. Och att inte heller sälja när utvecklingen är den motsatta, förutsatt att man ser att de fundamentala förutsättningarna finns där. Och sen är det väl ingen som tror att portföljen kommer att vara densamma om tio år. Nej nog inte ens fram till jul...

Sist men inte mist, det kan ju vara bra med något slags verktyg för att planera sin utdelningstillväxt. Om man vill göra det enkelt för sig är den här excelmallen (40procent20år) riktigt bra.

Har du något mål för utdelningens tillväxt?

10 år som aktieägare idag - vad har jag lärt mig?

Den 29 november 2006 köpte jag min första aktie, BioInvent. Jag sålde den några timmar senare med helt ok förtjänst. Jag tänkte att day trade kunde vara värt att testa, men insåg snart att det inte var min grej, framför allt eftersom jag jobbade hela dagarna och missade de snabba rörelserna på börsen. Istället övergick jag till vad man kan kalla förhoppningsföretag. Mest handlade det om läkemedel, naturresurser och innovativa teknikbolag.

Innan vi fortsätter ska jag väl tillägga att jag också gjorde en hel del bra affärer också inledningsvis, och har på totalen gjort en fin förtjänst

Men vad var det då jag sökte lyckan i:

Artimplant var ett av de första företag jag köpte aktier i. Företaget, som jobbade med implantat tillverkade av biomaterial, fick aldrig det verkliga genombrottet. Istället drabbades man av stämningar från patienter, vilket till slut ledde till konkurs. Jag köpte och sålde i omgångar, och gjorde inledningsvis helt ok vinst. Men på totalen kan den här investeringen bara sammanfattas med ett stort minustecken, även om jag lämnade före konkursen.

SwitchCore var ett annat av mina tidiga köp. Företaget utvecklade avancerad elektronik för dataväxlar, men produkterna fick aldrig genomslag. Det hela slutade med att man sålde verksamheten för nästan ingenting och kvar blev bara förlusterna. Jag sålde när jag redan förlorat för mycket.

Fingerprint tog också plats i portföljen. Men det gick trögt, och jag sålde med förlust. Vad innehavet skulle varit värt nu har jag avstått från att räkna på.

Northland Resources var en något senare investering. Behöver inte beskrivas. Mina affärer gick inledningsvis riktigt bra. Köpte på ca 6 kr och sålde på dubbla och tredubbla. Men mycket vill ha mer, så när aktien gått ner kraftigt köpte jag på mig mer. Ja och sen vet alla hur det gick. Ett fint avdrag i deklarationen blev resultatet. Faktum är dock att jag just inte förlorat pengar på företaget, vilket ju är lite av en prestation!

Det finns några till, och jag ska inte trötta ut med fler. Egentligen finns det bara ett förhoppningsföretag som jag verkligen tjänat pengar på: Sensys trafic. Jag köpte första gången 2008, och har varit med på hela berg och dalbanan: från förhoppningar om storaffär i Mellanöstern (som gick om intet), till botten och nästan kk, och så småningom ny affär med Trafikverket och fusion med Gatso. Jag fyllde på nära botten, och sålde en hel del nära toppen förra året.

Ja vad har jag då lärt mig, ja en hel del. Man skulle kunna sammanfatta i tre punkter:

Lärdom 1: jag ska förstå verksamheten och kunna bedöma utvecklingen.

Lärdom 2: företaget ska visa att det kan generera kassaflöde.

Lärdom 3: vara långsiktig!

Ur dessa lärdomar har sedan mina nuvarande kriterier vuxit fram de senaste åren, där tillväxt, låg skuldsättning och geografisk spridning, är viktiga kompletteringar.

Lärdomarna har kommit i portioner, och principerna har utvecklats allt eftersom. Tilläggas ska väl att jag också haft perioder då jag knappast alls hunnit ägna min portfölj någon tid. Utan dessa lågintensiva perioder hade nog principerna mognat snabbare. Och utan misstagen, inga lärdomar!

Har du gjort en liknande resa?

Pizzakampen fortsätter: Är du redo för en Koti Pizza?

Dags för en ny pizzakamp. För en tid sedan så jämförde jag Boston Pizza med mitt innehav i den kanadensiska restaurangkedjan Imvescor. Både föll väl ut, och valet avgörs mycket av om man uppskattar Boston Pizzas höga utdelning, eller föredrar den potential som finns i skuldfria Imvescor.

Den här gången beger vi oss österut mot Finland för att titta på Koti Pizza, som får utmana både Imvescor och Boston Pizza.

Koti Pizza är Finlands svar på de många frachiseföretag inom pizza som växt fram värden över. Förutom drygt 250 pizzarestauranger, som genomgående drivs som franchise, levererar företaget råvaror till pizzarestaurangerna, men även till andra restauranger och kaféer. Till detta lägger man nu en restaurangkedja som ska servera mexikansk mat. Efter en lyckad försöksperiod i egen regi, rullas den nu ut som franchise.

Företaget har en historia med hög skuldsättning. I årsredovisningen 2014 var skulderna nästan lika stora som tillgångarna. För att stärka företaget finansiellt genomfördes en börsintroduktion under 2015. Med kapitalet har skulderna halverats, och räntekostnaderna mer än så. Skuldsättningen är nere i nettoskuld/EBITDA under 2, alltså helt klart hanterbart. Det här har såklart också förbättrat kassaflöde och lönsamhet. Nöjer mig med att visa kassaflödet för det senaste halvåret, först då som det nått sin stabilitet. Värt att notera är att utdelningen är för helår. Kassaflödet betalar alltså mer än väl räntor, investeringar och utdelning.

Samtidigt har man jobbat aktivt med att utveckla koncept, menyer och visuell design, något som också ser ut att ge resultat. Företaget växer fantastiskt fint, de senaste två kvartalen redovisar jämförbara restauranger ökad försäljning med över 15 %. Tillsammans med en fin utveckling även för företagets restaurangleveranser, utvecklas rörelseresultatet ännu bättre.

Utdelningen motsvarar en direktavkastning på närmare 4 %. Även om kassaflödet (just nu) ser ut att klara det, hade jag hellre sett att man prioriterat ytterligare avbetalning av skulderna.

Så till jämförelsen:

Storlek och verksamhet. Koti Pizza är sett till antalet enheter något större än Imvescor, men omsätter bara ungefär hälften så mycket per restaurang. Likheterna finns också i att man har ett ben i distribution av råvaror.  Imvescor jobbar med flera varumärken, Koti Pizza och Boston pizza bara med ett.

Tillväxt och lönsamhet. Företagets utveckling visar stora likheter med Imvescor. Båda har tagit tag i sin skuldsättning genom nyemissioner. Båda har också inlett ett medvetet arbete med att utveckla koncept och restauranger, och har stängt ett antal olönsamma enheter som en del i ett effektiviseringsarbete. Koti Pizza tänker sig att åter börja öka antalet restauranger, och är som sagt i startgroparna med sitt nya mexikanska koncept. Företaget visar dock till skillnad från sina kanadensiska motsvarigheter en stark tillväxt för jämförbara restauranger.

Effektivitet och lönsamhet. Här är det mest rimligt att jämföra frachisesegmenten för Imvescor och Koti. Båda företagen redovisar vissa koncernövergripande kostnader som egna segment, men vi bortser från dessa (med brister som kan följa.) Rörelsemarginalen för Koti är lägre, runt 45 %, mot drygt 60 % för Imvescor. En förklaring kan såklart var Imvescors  licensiering av varumärkena för färdigmat, en ofta lönsam affärsidé. Eftersom Koti bara redovisar EBIT per segment, och inte specificerar kostnaderna, är det svårt att avgöra var den lägre lönsamheten ligger. Kanske handlar det om den lägre omsättningen per enhet? ROE ligger för båda företagen kring 12-14%, men är inte helt jämförbar eftersom Koti är betydligt högre skuldsatt.

Värdering. Koti pizza handlas till runt p/e 16-17, det vill säga marginellt högre än Imvescor. Och där någonstans ligger också i praktiken Boston Pizza.

Tycker att Koti Pizza står sig bra i jämförelsen. Tillväxten är riktigt fin och företaget har verkligen momentum för tillfället. Och så kan det nog fortsätta, framför allt om också det mexikanska konceptet slår rot.

Efter att ha testat en pizza för ett par veckor sedan, är jag också helt övertygad om att maten håller måttet! Så långt skulle man nog också klara den svenska marknaden. Däremot tvivlar jag på att man skulle kunna hålla samma marginaler. Med många konkurrenskraftiga fristående pizzerior skulle ett startpris på 9 euro knappast fungera. Hur som helst, med den fina tillväxten, och en prislapp på samma nivå som Imvescor, är Koti intressant. En ökad geografisk spridning i portföljen skulle inte heller vara fel. Det som talar emot är den högre skuldsättningen och marginalen som förefaller lägre. Jag ska fundera.

Funderingar inför #uppesittarkväll - handla på valutadip?

Den här månaden påverkar valutasvängningarna mina prioriteringar mer än på länge. Kronan har blivit allt svagare, och framför allt är det dollarn som blivit dyr. Med en kurs på 9,20-9,30 kommer jag den här månaden att ligga lågt med mina direktnoterade USA-aktier, som alla också gått bra på börsen. Samma sak gäller Atlas Copco.

Den kanadensiska dollarn har inte stigit till så skrämmande nivåer, men portföljen ligger redan väl tungt i Kanada. Nej, det lutar istället åt att öka i mina mer exotiska innehav. Här har vi också noteringar i USD, men samtidigt sjunkande kurser pga sjunkande värde på de inhemska valutorna. De tre aktier jag särskilt funderar på är:

HDFC bank. Aktien har sjunkit i värde med runt 10% sedan presidentvalet i USA, varav sådär 3 % handlar om att den indiska rupien försvagats. Eftersom det inte finns några stora negativa nyheter, är nedgången sannolikt en effekt av att bankaktier i väst blir mer intressanta med förväntat högre räntor. Samtidigt är de indiska räntorna på väg nedåt. Hur som helst, en av historiskt få dippar som kanske ska användas?

Mexikanska Femsa, som bland annat producerar Coca Cola, har som sagt tappat kraftigt. Mitt dollarnoterade innehav har tappat ca 15 % sedan dagen före presidentvalet, varav runt 2/3 beror på pesons fall. Köpläge i ett riktigt fint bolag är min bedömning.

Och så funderar jag lite på den chilenska vinproducenten Concha y toro, som i kronor räknat legat stilla sedan jag skrev om och köpte aktien i september/oktober. Värderingen är fin.

Vin, bank eller Coca cola, vad säger ni?

Mercado Libre - Argentinsk Tradera som växer mot skyn?

Internet har i grunden förändrat vårt samhälle, ja det är slitna ord, men sällan blir de så tydliga  som när vi kommer till vår konsumtion. För ett ett par årtionden sedan var vi i princip hänvisade till butiker. Ja postorder fanns också, där man efter att ha fått en katalog hem i brevlådan kunde göra sin beställning per post. Och ville man köpa begagnat kunde man kolla in annonserna i tidningen, eller invänta föräldraföreningens nästa bytardag i skolan. Mycket har hänt sedan dess, idag är eBay och Tradera (numera ägt av eBay) självklarheter i våra liv. Inte minst för oss småbarnsföräldrar som ständigt ska köpa (vinter)kläder till våra barn är det här såklart fantastiskt. Och för vårt klot är det inte heller så tokigt, när vi lättare kan utbyta begagnade varor.

Tillbaka till Sydamerika och Argentina. Där finns företaget MercadoLibre, bildat 1999 av Marcos Galperin, som fortfarande är storägare och VD. Upplägget är detsamma som för eBay, som för övrigt också varit storägare, men nyligen minskat sitt innehav från 18 % till 6 %. Företaget har nästan 160 miljoner registrerade användare, och är det e-handelsföretag i Latinamerika som har överlägset flest unika besökare, nästan tre gånger så många som närmaste konkurrent. Och för att skjuta hål på min inledning, 90 % av produkterna är nya, och bara en bråkdel säljs genom budgivning.

Innan vi fortsätter: ett stort tack till Gustavs aktieblogg som uppmärksammade mig på det här företaget. Det borde såklart ha varit med i min genomgång av Argentina för ett par månader sedan.

MercadoLibre, med med drygt 80 % av omsättningen i Argentina (37 %) och Brasilien (45 %), har på några få år utvecklats till en verklig gigant i Sydamerika. Omsättningen är uppe i över 6 miljarder kronor, och den växer snabbt. På 10 år har omsättningen tiodubblats, och det senaste kvartalet steg den med 37 % (förstärkt av en allt starkare brasiliansk valuta). Detta trots att man finns på marknader med både hög inflation och svaga valutor, och företaget redovisar i USD.

Just nu är dessa problem störst i Venezuela, där MercadoLibre har 6 % av sin omsättning. Landet befinner sig i en mycket knepig politisk situation, med en konflikt mellan presidenten och parlamentet, som tillhör olika politiska läger. Dessutom lider landet av hyperinflation som man har svårt att få ordning på. Även den Argentinska peson har sjunkit kraftigt i värde sedan den släpptes fri i slutet av 2015. Argentina är dock sannolikt på väg mot en ökad ekonomisk stabilitet, även om inflationen fortfarande är hög (ca 35 %). Under långa perioder har också en försvagning av den brasilianska valutan dämpat omsättningen.

MercadoLibre växer som sagt extremt snabbt, och bakom detta finns såklart starka tillväxtfaktorer och drivkrafter:

En snabb utbyggnad av internet i Argentina och Brasilien lär vara en viktig faktor bakom företagets snabba expansion. I Argentina har idag runt 80 % av befolkningen tillgång till internet, i Brasilien ungefär 2/3. Det är i nivå med eller högre än länder som Italien, Spanien och Grekland. Även om den här drivkraften kanske passerat sin topp i Argentina och Brasilien, finns det en lång rad länder att växa i där inte utbyggnaden inte nått samma nivåer.

Nya produkter, ökad konsumtion per registrerad kund. De registrerade kundernas trafik har ökat kraftigt på senare tid. Just nu ligger antalet slutförda köp cirka 40 % högre än för ett år sedan, samtidigt som antalet nya användare ökar med 15-20 %, dock något avtagande på slutet. En butikskedja skulle tala om att både trafik och nota ökar. Det här är en dramatisk förbättring på kort tid, sannolikt kopplat till företagets nya tjänster för betalning och transport, som tagit ordentlig fart. Baksidan är att de nya växande tjänsterna pressar marginalerna.

Som framgår av grafen pressas marginalerna också av ytterligare ett par faktorer:

Nedskrivning i Venezuela. Inflationen i landet har tvingat företaget att skriva ner sina tillgångar. Framför allt förklarar det pressen på marginalen under 2014, men även 2015 och 2016 har påverkats.

Ökade utvecklingskostnader. Företaget satsar allt mer på utvecklingen, sannolikt kopplat till  expansion och nya tjänster. Som jag konstaterade redan i min genomgång av Argentina har lönekostnaderna stigit kraftigt i landet efter det att man släppte valutan fri, möjligen kan det vara en effekt också för MercadoLibre.

Finanserna är starka. Kassaflödet från verksamheten, som växer varje år, finansierar investeringar i verksamheten och den lilla utdelningen på några tiondels %. Sett i bolagets redovisningsvaluta USD har dock kassaflödet på senare år påverkats av de sydamerikanska valutornas sjunkande värde. En trevlig detalj är för övrigt att företaget saknar nettoskuld.

Att uppvisa en tillväxt på MercadoLibres nivåer, trots valutaproblematiken, visar såklart på en otrolig styrka. MercadoLibre har en extremt stark marknadsposition, som gynnats av att man inte har eBay som konkurrent på kontinenten. Företaget har som sagt nästan tre gånger så många besökare som närmaste konkurrent. eBays kraftigt minskade innehav i företag väcker dock frågor om framtiden. Risken finns såklart att de eller någon annan stor aktör (t ex Amazon) ökar sin marknadsnärvaro, t ex genom förvärv. Ett möjligt scenario är också att företaget blir uppköpt av någon internationell aktör, men med dagens prislapp är det kanske mindre sannolikt.

Värderingen är mycket hög. Med ett pris på cirka p/e 55 har marknaden redan intecknat en fortsatt extrem tillväxt, och den kan det bli svår att leva upp till även utan eBay som konkurrent. Dessutom har internetuppbyggnaden i Argentina och Brasilien som sagt redan tagit de stora stegen. Med hänsyn till dessa faktorer, att marginalerna har pressats på senare år, och att valutariskerna är stora, är min slutsats att aktien pressats upp för högt. Men vid p/e 30-40 tycker jag att detta kvalitetsföretag börjar att bli intressant, som för övrigt finns i Arisaig partners latinamerikafond, i sig en kvalitetsstämpel.

Och bilden, ja den har framtidsinvesteringen tagit själv i Buenos Aires för några år sedan.

Påverkar valet av Trump ekonomin?

Efter att ha läst några blogginlägg på temat Trump de senaste dagarna, kan jag inte låta bli att också reflektera över det som hänt. Många, och även på Twitter, drar slutsatsen att allt är lugnt nu. Det här blir inte nog inte så farligt, eller det kanske till och med blir bra.

Vi vet ännu väldigt lite om vad som kommer att hända, mer än att USA kommer att få en president som gått till val på ett program som med snälla ord kan beskrivas som populistiskt. Ja, där finns också drag av den retorik som fascismen hållit sig med. Retorik om nationens förträfflighet som de styrande misskött, och som nu ska återupprättas. "Make America great again" sammanfattar det mer än väl. Att lägga skulden på det främmande, att vilja sluta sig mot omvärlden, bekräftar ytterligare de fascistiska dragen.

Vi som bloggar om aktier och ekonomi tangerar såklart politik. Det är ofrånkomligt. Den politik som förs påverkar i allra högsta grad ekonomins utveckling, och möjligheten att på lång sikt få en god avkastning på sin investering. Det är därför jag vänder mig emot tankegångar som att allt rullar på nu. Låt mig utveckla:

Att sluta sig leder inte till välstånd. Exemplen är många på hur länder som sluter sig med tiden stagnerar och går bakåt. Ett av de kanske mest talande exemplen är Argentina. Som jag skrivit om tidigare var landet för hundra år sedan ett av världens rikaste, innan en nationalistisk och protektionistisk politik personifierad av Juan Peron gjorde slut på det. Ja, det finns mer att läsa om det. Likheterna med Trump är uppenbara. Exemplen på länder som trott på öppenhet, och som det gått bra för är många, t ex Sverige.

När Trump nu vill förhandla om Nafta sätter det förutsättningarna i gungning, framför allt för Mexikos inte oansenliga ekonomi, som också är en viktig kugge i den samlade latinamerikanska ekonomin. Än värre är om hans aggressiva retorik mot Kina blir verklighet och sätter tydliga avtryck i politiken. Ja och så det internationella handelsprotokollet förstås, som man absolut kan ha invändningar emot.

Klimatet och våra ängsliga resurser. När resten världen inser att medeltemperaturen stiger, och de ändliga resurserna är just ändliga, förnekar den tillträdande administrationen klimathotets existens. När resten av världen jobbar på att utveckla nya tekniker och förnyelsebara bränslen, tänker USA snart på att hacka mer kol igen, och på hur man kan få upp den sista oljan. Det här kan såklart ge fart på vissa aktier inom dessa sektorer, men innebär knappast någon ökad konkurrenskraft långsiktigt. Det är som att kissa i byxorna, varmt nu, kallt sen. Och det ger ju knappast långsiktig tillväxt.

Stimulanser, försvar och underskott. Nationalekonomi är komplext. Det gäller kort sagt att stimulera när det går trögt, och att hålla igen när det snurrar. Obama gjorde det där rätt så bra. Trump har gått till val på stora skattesänkningar, såklart ofinansierade, och talar om hur många nya jobb det ska ge. Men stimulans med finanspolitiken kan ju få effekter på penningpolitiken. Vad blir t ex den sammantagna effekten om FED motverkar med en högre räntebana?

Och så försvaret. Trump talar om ett mindre aktivt USA och samtidigt om att satsa på försvaret. Nya lån och i praktiken stimulanser till försvarsindustrin kan såklart få fart på ett och annat företag, i alla fall kortsiktigt. Men åter, det är knappast heller så man bygger långsiktig och hållbar tillväxt.

eWork lånar till utdelningen

Vinst och kassaflöde. Båda behövs för att ett företag långsiktigt ska kunna betala växande utdelning till sina ägare. Det är därför som jag alltid i mina genomgångar tittar på hur kassaflödet utvecklats, eller närmare bestämt, att kassaflödet från verksamheten kan finansiera löpande investeringar, utdelning och eventuella återköp av aktier. För större investeringar och förvärv kan såklart upplåning vara aktuell, men det löpande ska man klara.

Konsultförmedlaren eWork har blivit populär på börsen, drygt 2500 ägare hos Avanza är ett exempel på det. Företaget visar en fin utveckling, det senaste kvartalet med en omsättning som ökade 25 %. Och vinsterna följer i stort med. Med en verksamhet som inte kräver några investeringar, kan det då tyckas självklart att nästan hela vinsten kan delas ut till ägarna. Men kravet på kapital är större än man kan tro, alla betalningar till och för konsulter går nämligen via företaget.

Kundfordringar och leverantörsskulder i balansräkningen ligger på 1,7 - 1,8 mdr kronor. På senare år är det också tydligt att kundfordringarna (resultatförda och förväntade inbetalningar från kunder) ökat i snabbare takt än leverantörsskulder (kostnader för konsulter som ännu inte fått betalt), vilket talar för att inbetalningarna släpar efter. Det här syns också i kassaflödet från verksamheten, som trots den fina vinstutvecklingen försämrats de senaste åren, och 2015 var det t o m negativt. I och för sig inte konstigt för ett företag som växer snabbt.

Den stora omsättningen ställer som sagt krav på kapital. I den mån företaget inte bättre än idag förmår att omvandla fordringar till kassaflöde, måste man ha ett kapital som buffert. Här har man istället valt att först (2015) göra en extra utdelning på 2,00 kr (på då ordinarie 2,50 kr) och sedan höja utdelningen till 3,25 kr 2016. Över två år har det här belastat kassaflödet med runt 47 miljoner kronor extra. För att finansiera detta har man tagit upp lån på totalt 70 miljoner, och gått från att vara skuldfria i årsredovisningen 2014, till en skuldsättningsgrad på drygt 60 %. Och detta kostar ju räntekostnader helt i onödan. Inte så man bygger långsiktig utdelning, tycker jag.

Eller vad tycker du? Och hur mycket tittar du på kassaflödet?

Presidentvalet kan sluta oavgjort - och jag satsar på skyddsvästar och gasmasker vid Trump-seger

På tisdag röstar världens mäktigaste land om vem som ska efterträda den briljante Barack Obama, detta efter en kamp som lär vara den mest bisarra i modern tid. Trump har sprutat ur sig uttalanden som vart och ett borde göra vilken kandidat som helst politiskt stendöd. Men inte, och med de senaste mailturerna kring Clinton, finns fortfarande risken att denna man faktiskt kliver in i vita huset i januari. Hemska tanke.

Ja vad ska man då investera i om Trump skulle stå som segrare. Mycket skrivs så klart om detta, och jag ska undvika att slå in öppna dörrar. Men det finns väl åtminstone tre sektorer som har möjlighet att dra nytta av en Trump-seger:

Industri relaterad till försvar, vapen och säkerhet. "Make America great again": Militärmakten ska byggas ut, vapenlagarna ska vara liberala.

Oljeindustrin. För att hårdra: det ska borras med alla tänkbara tekniker på alla ställen där det är möjligt. Och växthuseffekten finns ju inte enligt Trump.

Betongindustri. Ska verkligen en mur byggas mot Mexiko kommer det utan tvekan att krävas enorma mängder betong

Det finns såklart en mängd företag som kan sorteras in under dessa kategorier. Men jag har plockat ut ett litet kanadensiskt företag med momentum i USA, och som lär kunna accelerera vid en Trump-seger.

Pacific safety products är ett kanadensiskt företag med tillverkning och försäljning av skyddsvästar, gasmasker, militärkläder och andra tillbehör som militär och polis kan tänkas behöva. Företaget har ungefär halva omsättningen i Kanada, framför allt genom längre kontrakt med myndigheter på olika nivåer. Den stora tillväxten finns dock utanför Kanada, där USA förefaller vara den dominerande marknaden. Tillväxten utanför Kanada var över 50 % föregående verksamhetsår.

Företaget har efter ett antal riktigt jobbiga år kommit på fötter och ökar omsättningen år för år. Rörelsemarginalen var under förra året ansträngd, något som bland annat förklaras av ökade kostnader för utveckling, marknadsföring m m. Det senare inte minst för att fortsätta växa på USA-marknaden.

Företaget har i princip ingen nettoskuld och kassaflödet från verksamheten för 2016 är positivt. Dock varierar resultatet stort från kvartal till kvartal. Med fortsatt ökad volym lär vinsten kunna stiga fint.

Med Trump som president kommer USA:s vapenlagar att förbli liberala, och de initiativ som tagits av Obama lär vara historia blott. Fler vapen och ökade behov av skyddsvästar är såklart vad det här företaget drömmer om. Värderingen p/e 6 är attraktiv, även om den också innehåller en betydande positiv skattepost, relaterad till företagets tidigare förluster.

Och hur ser det då ut inför valet på tisdag? Ja då behöver man titta på hur de 538 elektorsrösterna kan komma att fördelas. Efter att ha tittat på opinionsundersökningar på deltstatsnivå är det bara att konstatera att det är mycket jämnt, möjligen har Clinton en liten fördel. Räknar med att Trump vinner jämna men troliga stater som Iowa, Ohio, Nevada och Arizona, och dessutom lilla New Hampshire (där han ser ut att ha tagit ledningen). Det sistnämnda påverkar matematiken en hel del. Räknar samtidigt med att Clinton vinner jämna stater som Pennsylvania, Colorado och Virginia. Då avgörs det i Florida där Clinton har ett visst försprång. Tips: Clinton vinner med 298-240.

Allt annat lika på kartan, men förlust i Colorado och Pennsylvania för Clinton (där Trump för övrigt knappat in) så blir det lika, 269-269. Samma sak om hon förlorar Florida, men vinner i Colorado och Pennsylvania. Då väljer representanthuset president, med en röst per stat, och mycket talar för att Trump vinner. Senaten utser vice president, och där kan demokraterna komma att ha majoritet.

Kuriosa i sammanhanget är att två stater som brukar rösta på segraren, Nevada och Ohio, nu ser ut att rösta på Trump. Ohio har för övrigt inte röstat på en förlorare sedan 1960. Men man ska kanske inte fundera för mycket på historia...  Hur som helst, upplagt för en rysare är det.

Och vid Trump-seger: då trycker jag på onsdag på köpknappen för Pacific safety products.

Fint kvartal för Starbucks - men tillväxten kunde ha varit bättre

Starbucks redovisade en fin kvartalsrapport, omsättningen ökade med 16 %, men då ska man ta hänsyn till att kvartalet innehöll en 14:e vecka. Justerat för den blev tillväxten lite mer måttliga 7,6 % (min beräkning). Alltså bara något bättre än förra kvartalet. Samtidigt steg marginalen till 21,5 % (+1,8 %). Försäljningen i jämförbara butiker ökade med 4 %, mot förväntade nästan 5 %. Kunderna handlar mer (+5%), men sjunker till antalet (-1%). Starbucks nya lojalitetsprogram, med fokus på inköpets storlek och inte antal besök, verkar ha fungerat som incitament.

Tillväxten i Asien fortsätter, omsättningen ökade med 19 % (justerat för den 14:e veckan) driven av nästan 1000 nya butiker under de senaste 12 månaderna. Samtidigt steg marginalen till 22,9% (+3,0). Shanghai är nu för övrigt den stad i världen som har flest Starbuckscaféer, 500 st!

Gillar. Företagets segment chanel development (butiksförsäljning) visade en rörelsemarginal på över 47 % (+4).

Gillar inte. Återköpen av aktier ökade under året, och samtidigt lånar man. Det skulle man inte behöva göra med det fantastiskt fina kassaflödet som dessutom utvecklas fint.

Värt att hålla ögonen på. Asien gick fint, men jämförbara butiker stod nästan stilla.

Under konferenssamtalet har vi också fått veta att det kommer att öppnas ett rosteri också i Europa, dock ännu inte klart var. Det var en nyhet i alla fall för mig.

Icke att förglömma, utdelningen höjs med 25 % till 1 dollar per aktie och år!

Lågutdelare till högutdelare - hur lång tid tar det?

Uppfattar att många söker hög direktavkastning på sina aktier. Om man hårdrar det lite, aktier med hög direktavkastning uppfattas av många som stabila och säkra investeringar. Så kan det såklart vara, men det är långt ifrån självklart, och många gånger kan det vara precis tvärtom. Hur som helst, för mig är det tidsperspektivet som avgör. Om jag på några års sikt vill ha en fin återbäring på kapitalet tittar jag kanske på en högutdelare. Men vill jag bygga en utdelningsportfölj som om 15-20 år ska ersätta lönearbete, då bör utgångspunkterna vara helt andra.

Men kan inte ett företag som delar ut också växa? Jo visst, men antingen i långsammare takt, eller med hjälp av mer lånat kapital. Att växa kräver kapital, och delar man ut mer, har man mindre att återinvestera. Så enkelt är det. Och att låna kostar ränta, och ökar risken. Så är det också.

Om man tittar på företag som växer, och som kan förmodas göra det under lång tid framöver, hur snabbt ökar då direktavkastningen? För att illustrera har jag räknat på hur direktavkastningen utvecklats för en ägare som i januari 2006 köpte aktier i några av mina innehav. Företagen befinner sig inom olika branscher, har olika nivåer på direktavkastningen, och har historiskt ökat utdelningen i olika takt:

Atlas Copco. En stabil utdelare som inte höjer varje år, men som heller inte sänkt på flera årtionden. Normalt har man delat ut 45-55 %, men något mer på slutet , och man har en direktavkastning på runt 3 %. Tittar man på det senaste årtiondet är den genomsnittliga höjningen av utdelningen 11-12 % per år.

Andrew Peller. Kanadensiskt vinbolag och stabil utdelare som delat ut sedan slutet av 1970-talet,  och som delat ut mer för varje år det senaste årtiondet. Direktavkastningen ligger på låga 1,5 %. Tittar man på det senaste årtiondet är den genomsnittliga höjningen av utdelningen 7-8 % per år. Normalt har man delat ut 35-50 %, och det finns inte någon tydlig trend under perioden.

HDFC bank. Snabbväxande indisk bank som delar ut mindre än 20 % av vinsten och ger långt under 1 % i direktavkastning. Normalt har man höjt utdelningen med över 20 % per år. Vissa år mer, andra år något mindre.

Starbucks. Började att dela ut först 2010, men har sedan höjt utdelningen i snabb takt, de flesta år med runt 20-25 %. Direktavkastningen är 1,5 %. Utdelningsandelen ligger på 30-40 % och har ökat.

Den som köpte Atlas Copco 2006 har idag en direktavkastning på nästan 10 % mot inköpskursen, och har alltså en direktavkastning som är lika hög som högutdelande truster i Nordamerika. Men då äger man ett starkt industriföretag, som lär fortsätta att genera ökande utdelning.

Starbucks, som betraktas som en lågutdelare, har på bara 6 år nått en direktavkastning på ca 5 %. För Starbucks har jag som ni tidigare kunna läsa också gjort en framtidsprognos. Även med en utveckling som är betydligt sämre än det senaste årtiondet, kan en ägare som köper idag mycket sannolikt ha en direktavkastning på närmare 10 % om drygt 10 år.

Vad jag vill visa med det här inlägget är att vi inte talar om någon extrem långsiktighet, inte någon livstid, för att se tillväxtaktier med låg eller måttlig utdelning att bli till högutdelare. Särskilt tänkvärt är hur lågutdelarna snabbt arbetar sig upp i direktavkastning, om de bara håller i sin utveckling. Den som t ex investerade i HDFC bank 2006 har idag en direktavkastning på 6-7 %.

Boston pizza eller Imvescor - vilken pizza slice väljer du?

För några veckor sedan skrev jag om den kanadensiska restaurangkedjan Imvescor restaurant group, med bl a pizza på menyn. Efter det har jag fått flera frågor om varför man ska välja den framför Boston pizza, så tänkte att det kan vara läge för en jämförelse. Eftersom företagen är rätt så olika till sin struktur så börjar jag med en titt på Boston pizzas organisation och finanser.

Boston pizza har blivit en populär kanadensisk aktie på bland svenska sparar och bloggare, drygt 500 personer äger t ex aktien på Avanza. Företaget, med drygt 370 franchiserestauranger i Kanada, finns över hela landet, och är organiserat i en minst sagt komplex företagsstruktur.

De aktier som handlas på torontobörsen är andelar i Boston pizza income fund (fonden) som genom ett trassligt nätverk kontrollerar rättigheterna till varumärket i Kanada. Royalties har tills helt nyligen samlats in från franchisetagarna genom, Boston pizza international, med licens från fonden. För att komplicera det hela ytterligare infördes 2015 ett steg till, Boston pizza Canada, som ägs gemensamt av Boston pizza international och av fonden. Det företaget har nu avtalen med franchisetagarna. Förändringen ökade i praktiken den royalty som når fonden från 4 % till 5,5 %, genom att man också får utdelning från den nybildade enheten. Affären  finansierades i huvudsak genom nyemission, men också genom lån.

Kassaflödet från fonden är inte mycket att säga om, man får in lika mycket som man betalar ut. Och så ser det ut både före och efter den förändrade strukturen. Högre intäkter, utdelning för fler aktier som dessutom höjdes 6 %, och ökade räntekostnader balanserar i princip varandra. Man har t o m haft utrymme att höja utdelningen ytterligare en gång i början av 2016.

För att värdera hållbarheten i utdelningen behöver man dock titta på Boston pizza international, och där blir det tydligt att den förändrade företagsstrukturen innebär en högre belastning. Från det att arbetet med affären inleddes (Q1 2015), har företaget gått från ett betydande positivt rörelseresultat varje kvartal, till att balansera runt 0, och oftast under. Till rörelseresultatet får läggas den ränteinkomst som följer med företagskonstruktionen. De lägre inkomsterna innebär att Boston pizza international framöver kommer att ha mycket svårt att bygga upp ett kapital för t ex expansion, och det kan såklart också drabba fonden.

Om vi då ska jämföra de båda bolagen:

Storlek och verksamhet. Boston Pizza är ungefär 50 % större än Imvescor sett till antalet enheter. Imvescor finns i hela landet, medan Imvescor har verksamheten fokuserad till de östra delarna och särskilt Ontario. Imvescor jobbar också med flera varumärken med olika tyngdpunkt i de olika provinserna, och har också en bredare verksamhet med licensiering att använda varumärket i butiker, och också viss egen tillverkning.

Tillväxt och utveckling. Boston pizza tillför varje år 5-10 nya restauranger. Imvescor har istället stängt ett antalet olönsamma restauranger som en del i ett effektiviseringsprogram. Sett som jämförbara restauranger är utvecklingen likvärdig. Båda kedjorna redovisar en ökning på 1-2 % de senaste kvartalen. Som kan läsas i mitt tidigare inlägg befinner Imvescor i något som kan beskrivas som en turn around. Efter några jobbiga år är man idag ett helt skuldfritt företag, och man har satt igång ett program för renovera restaurangerna, vilket bidrar till ett ordentligt lyft.

Effektivitet och lönsamhet. Här är det mest rimligt att titta på rörelsemarginalerna för Imvescors franchiseverksamhet och Boston pizza international. Båda ligger på rörelsemarginaler på 45-48 % under 2015 och 2016. Sett över tid har Bostonpizza en stabil rörelsemarginal runt 45 %. Imvescor har nyligen ändrat sin skärning i segment, och jag nöjer mig med att konstatera att rörelsemarginalen mellan åren 2014 och 2015 ökade från 43 till 48 %.* Värt att notera är att de båda företagens rörelsemarginaler inte är jämförbara då Imvescor driver en handfull restauranger i egen regi, vilket blir till fördel i jämförelsen.

Värdering. Boston pizza handlas runt p/e 25, Imvescor för p/e 15. Värderingen för Boston Pizza påverkas dock (bland annat) av värderingen av fondens ägarandel i Boston Pizza Canada, som värderas utifrån aktiekursen för fonden. Av den anledningen påverkas för närvarande p/e talet kraftigt av ett svagt kvartalsresultat juni-september 2015, då aktien föll kraftigt. Med nästa kvartalsresultat i nivå med de tre senaste bör värderingen ligga i nivå med Imvescor.

Företagen är i många delar likvärdiga. Rörelsemarginal, värdering och jämförbara butikers utveckling är mycket lika. Imvescors fördel ligger i de numera starka finanserna, att man inte delar ut hela sitt kassaflöde utan kan spara i ladorna för något förvärv framöver. Programmet för renovering av restauranger lär dessutom bidra till en fortsatt stark utveckling av rörelseresultatet. Boston Pizza har en stabil historia, men risken kan nu vara att man plockar ut alltför mycket ur Boston Pizza international. Det minskar såklart företagets svängrum.

Vilken pizza slice man väljer att tillföra sin portfölj är mycket en fråga om smak. Gillar man en stabil högutdelare, eller ett skuldfritt företag med potential till snabbare utveckling. Jag har köpt den senare, och tänker behålla den. Men Boston Pizza ser finare ut än vad jag trodde innan jag påbörjade analysen.

Vilken pizza väljer du?

*Företaget räknar gemensamma kostnader (corporate) som ett eget segment. Rörelsemarginalen är för franchisesegmentet kompletterat med omsättningens andel av corporate.

Starbucks: 10 % direktavkastning på dagens köpkurs om 10 år?

Starbucks behöver ingen närmare presentation, företaget är idag nästan lika välkänt som McDonalds och Coca Cola. Det är också den sjätte mest ägda USA-aktien hos Avanzas kunder (efter Apple, Tesla, Berkshire Hathaway, Disney och Johnson & Johnson). Starbucks är också mitt enskilt största innehav.

Den som har ägt aktien under några år har gjort en väldigt fin affär. Sedan bottennoteringen 2008, samma år som VD:n Howard Schultz återkom i rollen, har aktieägarna fått se aktiens värde tiodubblas. Sedan 2008 har omsättningen fördubblats, men framför allt har rörelsemarginalen gjort detsamma (justerad för omstruktureringskostnader 2008 och 2009).

Starbucks har dock på senare tid gått kräftgång på börsen. Det började på allvar efter delårsrapporten för det andra kvartalet, där man mycket knappt missade förväntad omsättning. Och sedan har det fortsatt, sedan i april har aktien fallit med närmare 15 %. Höga förväntningar, och en mycket hög värdering, är såklart förklaringarna. Men hur ser framtiden ut?

Till att börja med, jag är övertygad om att det här företaget kommer att fortsätta leverera till sina aktieägare. Varumärket är brutalt starkt, och även om tillväxten i Nordamerika har saktat in ser det i flera delar riktigt bra ut. Vinsten ökar kraftigt när tillväxtambitionen kombineras med nya satsningar som ökar marginalerna:

Kraftigt ökad omsättning i Asien. Omsättningen tredje kvartalet ökade med 18 %, och rörelseresultatet med 22 %. Det senare tack vare en ökad rörelsemarginal till närmare 24 %. Det var inte minst nästan 900 nya butiker under det senaste året som bidrog till den här starka utvecklingen. Just nu sjösätter man också sitt temärke Teavana i Asien.

Digitalisering. Företaget satsar hårt på digitalisering, med appar för både betalning och beställning. Längst har man kommit i Korea och på hemmamarknaden, men även på flera andra marknader kan man både betala och beställa via appen. I Kina och Japan har man precis lanserat digitala betalningar, och man kan också hantera lojalitetsprogrammet via sin app. Digitaliseringen kombineras med utbyggnad av expressbutiker och driver både omsättning och marginal.

Ökad exklusivitet, ökad nota per kund. Starbucks satsar hårt på exklusivitet genom nya kategorier av butiker som ska servera mer exklusivt kaffe (Reserve). Kronjuvel bland butiksformaten är s k  "Rosterier", där bl a det exklusiva kaffet rostas på plats. Än så länge finns en butik i Seattle, men två nya är på gång, i Shanghai (2017) och New York (2018). Som en del i den satsningen, har ett samarbete etablerats med det exklusiva italienska bageriet Princi, som ska förse de finare butikerna med bakverk. Företaget jobbar också med att få kunderna att köpa mer vid varje besök, det nya lojalitetsprogrammet som lanserats är en del i det, liksom ökat utbud av mat.

Chanel development - försäljning i butiker. Den lilla kyldisken med kalla kaffedrycker som vi ser i många livsmedelsbutiker är ett exempel på det här segmentet, som växer kraftigt och visar mycket fin lönsamhet. Det senaste kvartalet ökade rörelsemarginalen till nästan 43 %! En intressant nyhet som är på gång är nespresso-kapslar med starbuckskaffe.

Starbucks finanser är imponerande. Kassaflödet är starkt och finansierar utdelning, investeringar och ett betydande återköp av aktier. Starbucks har på senare tid med allt större volymer tagit efter de många nordamerikanska företag som gör stora återköp. Det här är något som jag bekant inte är så förtjust i, och jag kommer ha ett särskilt öga på Starbucks här.

Tillväxten bromsade som sagt in under det förra kvartalet, men samtidigt fortsatte vinsten att öka, och steg med 20 % jämfört samma kvartal förra året. Man räknar också med att omsättningen tar ny fart under fjärde kvartalet, och når omkring 10 % för året. Tittar man på framtiden kan det nog vara väl optimistiskt att den tillväxttakten ska bestå, men även med en tillväxttakt på 7-8 % är det här en fin investering, särskilt om effektivisering och exklusivitet ökar på marginalerna. Tillsammans med ett visst återköp av aktier bör en vinstökning/aktie på 15 -20%/år inte vara ouppnåeligt. 

Efter den senaste tidens kursfall har aktien fallit från p/e över 35, till runt 30. Har utifrån detta räknat på scenarier för aktiekursens och utdelningens utveckling. Jag har för aktiekursen utgått från fyra alternativ: ett (väl) optimistiskt med p/e 35 och ökad vinst med 20 %/år, ett något mer realistiskt (p/e 30, vinsttillväxt 15 %), ett något pessimistiskt (p/e 25, vinsttillväxt på 10 %), och ett (väl) pessimistiskt (p/e 22, vinsttillväxt 7 %). För direktavkastningen har jag räknat på 10 %, 15 % och 20 % ökning av utdelningen per år. Värt att notera är att företaget sedan man började dela ut 2010 aldrig höjt med mindre än 23 % per år. Och samma sak förväntas ske i år, inom kort för övrigt.

Ett inte orimligt scenario för aktiekursen är den näst högst kurvan. Med en sådan utveckling har vi en fin resa att se fram emot.  Och vad gäller utdelningen, en direktavkastning på 10 % om drygt 10 år (på inköp vid dagens kurs), ligger klart inom räckhåll. Men då måste man vara ordentligt långsiktig!

Min slutsats är: en rätt så säker investering, som med en "dålig" utveckling ändå kan bli helt ok, och med en fin utveckling kan bli riktigt bra. Jag tror att dagens kurs på runt 53 dollar är ett helt ok köpläge, och jag tänker fortsätta att öka försiktigt.