Nyårsreflektioner (reviderat)

Snart nytt år, och tid för summering och eftertanke. Blev det som jag tänkt? Vad blev rätt, vad blev fel? Vad kan jag göra annorlunda? Och är jag nöjd? På den sista frågan är svaret nja, men jag kommer tillbaka till den totala utvecklingen på nyårsdagen. Men framför allt är jag nöjd med med att de riktiga lågvattenmärkena är mycket få.

Sydafrika tynger. Sydafrika har tyngt utvecklingen. Och detta trots att två av bolagen haft ett starkt år. Antenntillverkaren Alaris (med nästan halva omsättningen genom sitt finska dotterbolaget!) skulle med sin utveckling ha rusat på vilken västerländsk börs som helst, och Italtile, med tillverkning och försäljning av kakel och badrumsutrustning, växer stabilt och har lämnat två(!) extrautdelningar under året. Men marknaden sänker allt sydafrikanskt.

Årets förlorare utan minsta tvekan är dock också sydafrikan: Shoprite. Bolaget hade på ett år mer än halverats när jag sålde efter sommaren.

Årets vinnare är flera. En är A2 milk som fortsätter sin fina tillväxt, och nämns i det här sammanhanget för tredje året i rad!

Årets köp. Mest nöjd i år är jag med att jag förutsåg att SCAs (och Holmens) skogsinnehav var tydligt undervärderade. Nej visst, jag är inte den enda som sagt det, men tajmingen för när jag köpte och ökade i SCA var helt rätt, och nära inpå att SCA gick ut med att man skriver upp värdet på sin skog med det dubbla.

Årets lärdom. Att man ska sälja när man inte längre tror på ett bolag. Jag var inne på att sälja Shoprite redan i början av året, eftersom jag kort sammanfattat tappat förtroendet för ledningen. Samtidigt tyckte jag att bolaget straffats för hårt av marknaden, och hade förhoppningen att kommande rapport skulle bli bättre. Allt blev dock bara värre...

Årets roligaste fynd var grekiska Kri Kri milk med produktion av grekisk yoghurt och glass. Företaget är ett spel på att den grekiska yoghurten måste vara tillverkad i Grekland för att få kallas grekisk, och bolaget är den största licensproducenten. Tillväxten är fantastisk (exporten växer 30-40 % på årsbasis) och värderingen riktigt fin (under p/e 20).

Annat som hänt under 2019 är att jag numera också handlar via Degiro som därmed blir den fjärde mäklaren jag använder. Såklart innebär det en viss utmaning att inte ha allt samlat, men skillnaden mot att jobba med tre är liten. Antalet innehav som ligger kvar sedan förra årsskiftet är 12, så omsättningen har sjunkit.

Vad händer 2020?

Jag räknar med att omsättningen av innehav blir fortsatt låg, och kanske lägre än under 2019. De flesta innehav är sådana jag vill äga långsiktigt om inget fundamentalt förändras. Samtidigt kommer jag fortsatt konkurrenspröva. Just nu tittar jag på några brittiska bolag (och ett har tagit plats!). Jag kikar också på Egypten, och framför allt ett bolag där.

Annars ja, orosmolnen finns såklart där inför det nya året. Mycket viktigt blir självfallet det amerikanska presidentvalet i november. Den som följt mig vet att jag inte tillhör Donald Trumps fanklubb, och jag hoppas ärligt och innerligt att väljarna slänger ut honom. Men jag är rädd för att det inte blir så, liksom att vi får se hur nationalism och protektionism fortsätter sina landvinningar under 2020. Hög privat skuldsättning här hemma, fortsatt uppblåsta fastighetspriser, och en nästan lika uppblåst börs, finns det också anledning att oroa sig för. Därför kommer ni se en bloggare här som håller sin exotiska linje också 2020!

Gott nytt år!
önskar

Framtidsinvesteringen

Nyårsreflektioner

Snart nytt år, och tid för summering och eftertanke. Blev det som jag tänkt? Vad blev rätt, vad blev fel? Vad kan jag göra annorlunda? Och är jag nöjd? På den sista frågan är svaret nja, men jag kommer tillbaka till den totala utvecklingen på nyårsdagen. Men framför allt är jag nöjd med med att de riktiga lågvattenmärkena är mycket få.

Sydafrika tynger. Som framgår av grafen har de västerländska innehaven generellt gått starkt, medan framför allt de sydafrikanska tyngt utvecklingen. Och detta trots att två av bolagen haft ett starkt år. Antenntillverkaren Alaris (med nästan halva omsättningen genom sitt finska dotterbolaget!) skulle med sin utveckling ha rusat på vilken västerländsk börs som helst, och Italtile, med tillverkning
och försäljning av kakel och badrumsutrustning, växer stabilt och har lämnat två(!) extrautdelningar under året. Men marknaden sänker allt sydafrikanskt.

Årets förlorare utan minsta tvekan är dock också sydafrikan: Shoprite. Bolaget hade på ett år mer än halverats när jag sålde efter sommaren. Bland befintliga innehav tar malaysiska Superlon priset. Bolaget, som tillverkar isolering till framför allt AC-installationer, har inte levt upp till mina förväntningar men har stabiliserats på slutet.

Årets vinnare sett till kursutvecklingen är de två schweiziska innehaven Interroll (motorer och rullband för logistiksystem) och LEM Holdings (sensorer för mätning av ström och spänning), liksom Nya Zeeländska A2 milk. Interroll rusade under våren, men föll kraftigt tillbaka efter en svag halvårsrapport, men har sedan rusat vidare. LEM har varit en förlorare på handelskriget och på att Kina bromsat sina subventioner till solceller och elbilar, men har levt upp till marknadens förväntningar. A2 milk fortsätter sin fina tillväxt, och nämns i det här sammanhanget för tredje året i rad!

Årets köp. Mest nöjd i år är jag med att jag förutsåg att SCAs (och Holmens) skogsinnehav var tydligt undervärderade. Nej visst, jag är inte den enda som sagt det, men tajmingen för när jag köpte och ökade i SCA var helt rätt, och nära inpå att SCA gick ut med att man skriver upp värdet på sin skog med det dubbla.

Årets lärdom. Att man ska sälja när man inte längre tror på ett bolag. Jag var inne på att sälja Shoprite redan i början av året, eftersom jag kort sammanfattat tappat förtroendet för ledningen. Samtidigt tyckte jag att bolaget straffats för hårt av marknaden, och hade förhoppningen att kommande rapport skulle bli bättre. Allt blev dock bara värre...

Årets roligaste fynd var  grekiska Kri Kri milk med produktion av grekisk yoghurt och glass. Företaget är ett spel på att den grekiska yoghurten måste vara tillverkad i Grekland för att få kallas grekisk, och bolaget är den största licensproducenten. Tillväxten är fantastisk (exporten växer 30-40  %  på årsbasis) och värderingen riktigt fin (under p/e 20).

Köp- och säljbeslut. Tittar jag annars på de sälj- och köpbeslut som jag gjorde under första halvan av året så var det det helt rätt att sälja Brampton Brick (Tegel i Kanada), Brasserie Cameroon (öl i Kamerun) och Gruma (tacobröd och mjöl i Mexico och USA), och istället köpa Kri Kri milk och RFM (livsmedel i Filippinerna).

Annat som hänt under 2019 är att jag numera också handlar via Degiro som därmed blir den fjärde mäklaren jag använder. Såklart innebär det en viss utmaning att inte ha allt samlat, men skillnaden mot att jobba med tre är liten. Antalet innehav som ligger kvar sedan förra årsskiftet är 12, så omsättningen har sjunkit. 

Vad händer 2020?

Jag räknar med att omsättningen av innehav blir fortsatt låg, och kanske lägre än under 2019. De flesta innehav är sådana jag vill äga långsiktigt om inget fundamentalt förändras. Samtidigt kommer jag fortsatt konkurrenspröva. Just nu tittar jag på några brittiska bolag (och ett har tagit plats!). Jag kikar också på Egypten, och framför allt ett bolag där.

Annars ja, orosmolnen finns såklart där inför det nya året. Mycket viktigt blir självfallet det amerikanska presidentvalet i november. Den som följt mig vet att jag inte tillhör Donald Trumps fanklubb, och jag hoppas ärligt och innerligt att väljarna slänger ut honom. Men jag är rädd för att det inte blir så, liksom att vi får se hur nationalism och protektionism fortsätter sina landvinningar under 2020. Hög privat skuldsättning här hemma, fortsatt uppblåsta fastighetspriser, och en nästan lika uppblåst börs, finns det också anledning att oroa sig för. Därför kommer ni se en bloggare här som håller sin exotiska linje också 2020!

Gott nytt år!

önskar
Framtidsinvesteringen

Nyårsreflektioner

Snart nyårsafton igen, och tid för reflektion! Och mycket har hänt i portföljen under 2018, även om omsättningstakten har minskat jämfört med 2017. Tio av 18 innehav finns kvar i portföljen sedan förra årsskiftet. Året i siffror kommer på nyårsdagen, men visst är det en besvikelse att inte klara nollstrecket, även om avståndet inte kommer att bli gigantiskt...

Ja, vad kan man då säga om portföljens liv 2018, och vad tar jag med mig?

Årets försäljning. Titon Holdings blev årets bästa försäljning; +55 % på bara 4-5 månader var riktigt bra, och jag lyckades sälja nästan på topp. Den här affären har förstärkt mitt intresse för lågvärderade, välskötta, och oupptäckta bolag. Jag kommer att leta fler sådana case framöver.

Årets förlorare. Här står konkurrensen mellan Micro Mechanics och Brasserie Cameroun. Båda ligger -25-30 % i år. Samtidigt har båda bolagen levererat stabilt. Brasserie med ett bokslut som var ett ordentligt framsteg jämfört med föregående år. Man höjde utdelningen kraftigt, men bestraffas sannolikt för oroligheterna i landets engelskspråkiga provins. Micro Mechanics har tappat när tillväxten i världens halvledareproduktion fallit tillbaka. Lärdomen är nog att jag köpte Micro Mechanics för dyrt.

Årets vinnare. A2 Milk och den sydafrikanska antenntillverkaren Alaris Holdings, är tillsammans med Titon årets stora glädjeämnen. A2 började året med en fin rapport, och lanseringen av ett strategiskt samarbete. Trots en mindre stark kursutveckling under senare delen av året hamnar man i topp bland innehaven också 2018.

Alaris är höstens glädjeämne, med en uppgång på runt 25 % sedan i oktober. Investeringen liknar Titon; välskött litet bolag som är uppenbart undervärderat. Det fina här är att man värderas som sydafrikanskt bolag, samtidigt som man knappt har någon försäljning i landet, och dessutom en betydande del av omsättningen från dotterbolag i Finland (!). Här ser jag med spänning fram emot 2019. 

Årets felbedömning var när jag plockade in de schweiziska innehaven före den stora nedgången. Jag borde ha satt Interroll och LEM på bevakning i väntan på en dipp.

Årets lärdom  kommer nog från avvecklingen av Unilever indonesia. Höga värderingar är alltid en risk, även när det ser näst intill perfekt ut. Jag plockade in bolaget vid över p/e 50, och efter några månader kom en oväntad och svårförutsägbar nedgång som till och med ledningen hade svårt att förklara. Min lärdom: undvik höga värderingsmultiplar i alla lägen, och som sagt, fokusera på låg värdering.

Årets roligaste fynd var helt klart den lilla kanadensiska glaskrossaren Vitreous Glass. Bolaget ansvarar för glasåtervinning i provinsen Alberta, och säljer det krossade glaset till tillverkare av glasfiberull. En sällsynt lönsam affär. Hur ofta hittar man ett skuldfritt bolag, med ROE över 40 %, som år efter år ger runt 10 % i direktavkastning?

En stor förändring är att jag startat en depå hos SEB, som erbjuder handel på många exotiska marknader för 350 kr. Även om valutaomräkningen är sämre än hos Avanza (och den varierar mellan olika marknader), så blir totalkostnaden lägre. Samtidigt fortsätter jag att handla europeiskt (just nu de schweiziska) hos Nordea, som erbjuder courtage från 1 CHF osv. Nackdelen att sprida är såklart att det krävs en del jobb för att räkna sammanutvecklingen, men det går!

Vad händer 2019?
Jag räknar med att omsättningstakten av bolag fortsätter att sjunka. De flesta av bolagen i portföljen vill jag fortsätta att äga under en längre tid. Men jag kommer såklart att fortsatt "konkurrenspröva" innehaven mot nya spännande case även under 2019. Den stora nedgången under hösten kan nog ge anledning att gräva i Nordamerika och Europa. Mindre och nischade teknikbolag på båda kontinenterna börjar t ex att se riktig attraktiva ut. Men räkna såklart också med ett gäng exotiska inlägg!

Ja det var det året, och snart väntar ett nytt. Lite ödesmättade känns alltid årsskiften, och den här gången kanske lite mer än vanligt. Här hemma en regeringsbildning som inte går i lås, och kanske ett stundande extraval. Dessutom massor av hushåll som är skuldsatta upp över öronen, och extremt sårbara för räntehöjningar. Högerextrema krafter som är på frammarsch runt om i världen, och i USA en president som skapar handelskrig, och återkommande börsturbulens. Jag har utan tvekan känt mig mer optimistisk inför ett nytt år.

Gott nytt år!

Önskar
Framtidsinvesteringen

Nyårsreflektioner

Ett årsskifte är alltid ett tillfälle att stanna upp, att sammanfatta året som gått, och att fundera kring det som väntar. 2017 blev ett händelserikt år för portföljen, med massor av nya innehav.

Faktum är att bara fem innehav finns kvar portföljen sedan förra nyårsafton. Och det trots att principerna varit i princip oförändrade. Den stora förändringen är telefonhandeln som gjorde premiär under våren, först på OTC, sedan på flera mer eller mindre exotiska börser. Ett beslut jag inte ångrar. Ångrar gör jag däremot att jag inte köpte MercadoLibre när jag skrev om dem hösten 2016, +100 % (i USD) under 2017 hade suttit fint.

Så, vad ska man då säga om 2017?

Årets bästa köp är helt klart Nya Zeeländska A2 Milk, som jag känner mig riktigt nöjd med att ”ha hittat”. Ja hittat i samma mening som att Columbus ”upptäckte” Amerika, och aktien var redan riktigt het i NZ och AU. +170 % sedan början av april är svårslaget.

Årets förlorare. Får sägas vara Infosys, ”årets huvudbry 2016”, som länge levt en tynande tillvaro i portföljen. Efter att VD fått sparken när han inte kommit överens med grundarna sålde jag. Drygt -20 % inkl utdelningar gör Infosys till min sämsta affär på ett tag.

Bästa försäljning. Helt klart Cloetta som jag sålde på runt 35 kr. Tyckte att aktien stigit mycket trots svaga rapporter, och trots att köpet av karamellkungen nog var den enda positiva nyheten under början av året. +35 % på ett drygt år känns riktigt bra, utifrån hur det sett ut sedan.

Årets felbedömning gjorde jag när jag sålde av halva innehavet av A2 strax före rapporten i slutet av augusti. Jag tyckte att aktien stigit orimligt mycket på en omvänd (och inte nödvändig) vinstvarning, samtidigt som vd fortsatt att sälja. Men rapporten bar bra och aktien fortsatte spikrakt uppåt. 

Årets huvudbry. Varför så många twittrare och bloggare bara handlar svenska aktier, samtidigt som de tycker att så mycket är fel här hemma. Själv skulle jag säga att Sverige har många styrkor och goda förutsättningar på lång sikt (som jag skrev om i juni), men på kort sikt är riskerna betydande och börsens värdering inbjuder inte till investering.

Sammantaget är jag mycket nöjd med 2017 (siffrorna kommer så snart Avanzas portföljrapport är uppdaterad t o m fre), som bortsett från valutarörelser matchar 2016. Ett år till med ett stort positivt avstånd till Stockholmsbörsen. Utvecklingen 2017 gör mig trygg med min strategi. Självklart är olika valutor en risk, men skulle säga att det också handlar mycket om tidsperspektiv. Om man inte tror att kronan är en ny Schweizerfranc, men det tror inte jag.

En liten förändring under 2017 är också att 100 % inte ligger hos Avanza. Mina två europeiska innehav finns hos Nordea som erbjuder digital handel i Storbritannien (1£ istället för 19 £ som start), och större utbud för bl.a. Italien (och därmed 1€ istället för 15-21€ som start). Jag vill helst ha allt samlat, men med så stora skillnader räcker inte det argumentet. Jag hoppas att Avanza kan följa efter.

Vad händer 2018?

I portföljen räknar jag med ett lugnare tempo än under 2017. Innehaven kommer fortsatt att prövas mot attraktiva alternativ, några kommer att lämna, några kommer att komma till. Jag tror att Sverige kommer vara utan representation under hela 2018, och jag räknar med att andelen exotiskt i alla fall inte kommer att minska. Just nu tittar jag på Afrika där jag skulle vilja ha mer exponering utanför Sydafrika.

Annars är 2018 valår här hemma, mellanvalsår i USA, och ett spännande år i Sydafrika. Räntebanor, flyktingströmmar, förändrat klimat, privat skuldsättning, fastighetspriser, lär vara sånt som kommer att ta plats i nyhetsflödet också 2018. Och Trumps galenskaper såklart. Jorden snurrar vidare helt enkelt. 

Gott Nytt År!

Nyårsreflektioner: hur blev 2016, och vad händer 2017?

Ett år har gått, och ett annat väntar för dörren. Det ger som alltid anledning att stanna upp, fundera över vad som hänt, och vad som väntar framöver. Sett till aktiesparandet var 2016 det första året då jag ett helt kalenderår tillämpade mina nuvarande utgångspunkter. 2016 blev därför ett år då det kom att bli en rätt så stor omsättning i portföljen. Under vägen har också nyanserna i mina utgångspunkter förändrats. Framför allt har jag tonat ner behovet av hög utdelning nu, och ändrat fokus mot utdelningstillväxt. Det här ger nog anledning att framöver också formulera om utgångspunkterna något.

Ja tittar man på året som gått, vad blev då bra, och vad blev mindre bra?

Ibland ångrar man att man säljer. Den försäljning jag helt klart skulle ha struntat i var Whistler Blackcomb holdings. Alla skidintresserade vet att det handlar om de kanske finaste skidbackarna i nordamerika. Jag sålde för 25 CAD, vilket jag tyckte var en hög värdering. Några månader senare lades ett bud på drygt 10 CAD till från den större konkurrenten, coloradobaserade Vail. Inte mycket jag kunde gjort annorlunda, men så retligt. När det kom så nära inpå.

Årets bästa köp skulle jag säga var det kanadensiska vinbolaget Andrew Peller. I skenet av den mycket lågt värderade kanadadollarn kring det förra årsskiftet, letade jag intressanta kanadensiska kandidater. Jag hittade Andrew Peller någonstans i en paus mellan Kalle Anka och julskinkan, och så här i efterhand var det min bästa julklapp. Jag betalade motsvarande 6,70 CAD (räknat i värdet efter split i somras), och till kursen 6,00 kr per CAD. Det är med dagens kurser en fördubbling på ett år.

Årets besvikelse var Indonesia Telekom, som till en början visade sig var ett kap. Men så kom nyheten, regeringen öppnar upp för att släppa in andra aktörer i deras nät. Det här ändrade förutsättningarna i grunden, och jag sålde.

Årets felbedömning var helt klart presidentvalet i USA, och med det köpet av mexikanska Femsa strax före presidentvalet. Tröstar mig med att jag inte var ensam om att tro på Hillary, i dubbel bemärkelse, men att köpa mexikanskt, nej det var nog för riskabelt.

Årets huvudbry är indiska IT-bolaget Infosys. Företaget visar fina siffror, men lever inte upp till marknadens förväntningar. Jag har mycket svårt att avgöra om det är något fundamentalt som har ändrats. Är det en tillfällig svacka, eller handlar det också om att företagets konkurrensfördelar, t ex den billiga verksamheten i Indien, håller på att spela ut sin roll? Och hänger man med i teknikutvecklingen?

Ja tittar man då mot 2017. Hur tänker jag då? Ja låt oss titta kontinent för kontinent.

Här hemma. Tänker mig att lägga mer tid på svenska aktier. Med en lågt värderad krona blir de billigare, relativt sett. Samtidigt gynnas exportindustrin av den svaga kronan. Räkna alltså med någon analys av någon svensk potentiell nykomling i portföljen.

Europa. Har till och från tittat i Stotbritannien utan att hitta något. Jag kanske fortsätter med det. Jag vet också att det finns intressanta bolag i södra och östra Europa, som kan vara värda att titta på. Och kanske Finland, där det också är lätt att handla.

Nordamerika. Så länge USD ligger över 9 kr kommer det att krävas en hel del för att jag ska öka i något av mina tre USA-innehav. Ännu högre är tröskeln för att plocka in något nytt. Däremot kommer jag att lägga fortsatt fokus på Kanada. Valutan har inte dragit iväg, och många företag är förvånansvärt rimligt värderade

Latinamerika. Jag har som ni kanske noterat lagt en del tid på den kontinenten under 2016. Känner dock att jag med mina nuvarande innehav har hamnat rätt, och tänker mig inte lika mycket fokus den närmaste tiden. Sett till den instabilia situationen i många länder, ska andelen i portföljen inte bli så mycket högre.

Asien. Skulle vilja ha in något mer, gärna från något annat land än Indien. Men jag tänker inte titta på Kina (dyrt och ofta knepigheter i bokföringen). Är också tveksam till Japan och Korea där det går trögt, även om man helt klart kan hitta prisvärda företag i alla fall i Korea.

Afrika. Saknas helt i min portfölj, och det skulle jag vilja ändra på. Inte minst Sydafrika är intressant, det har om inte annat Gustavs aktieblogg visat.

Australien. Har funnits i min portfölj, men finns inte så många kandidater. Men inte omöjligt att det blir en comeback för kontinenten i portföljen.

Arktis. Här har jag kanadensiska Logistec, där jag kan tänka mig att öka.

Så nöjd med 2016, och ser fram emot ett 2017, då mycket kan hända. Ny president i USA, osäkra räntebanor, krig, flyktingströmmar, och darriga banker i Europa, är bara några exempel på sådant som kan göra 2017 till ett knepigt år. Men det finns alltid spännande investeringar, som möter den verklighet vi lever i!

Gott Nytt År!