Belimo, schweizaren som inte fick plats

I höstas plockade jag in ett par Schweiziska bolag i portföljen: LEM och Interroll  Båda fantastiskt fina bolag som ligger helt rätt mot dagens trender, och med starka balansräkningar utan nettoskuld, och riktigt fina kassaflöden. Men jag kikade såklart på fler bolag...

I Schweiz finns nämligen långa rader av bolag som dominerar relativt små nischer, och dessutom med balansräkningar och kassaflöden som uppfyller varje kommatecken i mina kriterier. Nackdelen är möjligen att många av bolagen är relativt välbevakade, men samtidigt verkar man inte direkt satsa på att småsparare ska investera; aktier för 1000 CHF (1 CHF=9,50 SEK) och uppåt är inte alls ovanligt.

Det här blev lite en favorit inledningsvis, men det räckte inte hela vägen:

Belimo från landets tyskspråkiga del, med en mycket nischad produktion av ventiler, styrning, och sensorer för ventilation, uppvärmning och luftkonditionering. Knappt halva försäljningen finns i Europa, knappt 40 % i Amerika, och resterande i Asien/Oceanien, som för övrigt är den del av verksamheten som väger snabbast.

Korta fakta 
(1 CHF =9,50 SEK)

Marketcap: 30 miljarder kr
Skuldsättning: nej, nettokassa
Handel: Nordea, på nätet från 1 CHF

Värdering: P/E 37

Vad gör mig intresserad?

Rätt i megatrenderna. Stigande temperaturer, krav på energieffektivisering.  Företaget ligger helt rätt i de här megatrenderna, med nischade produkter som lär bli allt viktigare. Bara en sådan sak som att energiförbrukningen för luftkonditionering skenar när levnadsstandarden i länder som Indien formligen skenar. Ja här har vi lite samma argumentation som för köpet av malaysiska Superlon, som i och för sig inte imponerar så här långt...

Dominerar. Bolaget säger sig vara global marknadsledare, och ha cirka 2/3 av marknaden i Europa, och 1/3 av marknaden i Amerika. Någon siffra anges inte för Asien/Oceanien. Lönsamheten på ROE 20 % är ok men inte fantastik, men bör justeras för den stora kassan Det här talar för att man har kraft i prissättningen.

Innovativt. Man satsar 7-8 % av omsättningen i forskning och utveckling vilket är mycket högt, och i mina ögon positivt för ett bolag som måste vara bäst för att kunna ta ordentligt betalt.

Mycket solid ekonomi. Företagets finanser har allt mina kriterier kräver och lite till. En fantastisk balansräkning, ett riktigt bra kassaflöde, och en ordentlig kassa (på sådär 1,5 miljard kr). Tillväxten är stabil, historiskt inte fantastisk, men trenden är klart positiv.


Vad får mig att tveka?

Växer för långsamt, och dyr - i dubbel bemärkelse. Omsättningen växer stabilt, men långsamt; 5-6 % över både 5 och 10 år (Morningstar). Sett till det är P/E 37 är inte billigt, även om man också här bör justera för den stora kassan. Men man behöver bara gå tillbaka till 2015-16 för att hitta en betydligt med attraktiv värdering på p/e 23-25. 

Anmärkningsvärt är också priset per aktie: 5200 CHF =50000 kr, så det här är inget bolag för småsparare som vill göra månadsinsättningar. Möjligen kan detta hålla värderingen nere, och då är det ju positivt.

Extremt stark valuta. Schweizerfrancen är inte någon konkurrensfördel när man ska exportera. 1970 fick man 4 USD på 1 CHF, kring 2000 nästan 2 USD, idag står de nästan exakt i 1:1.

Stor andel Europa/Amerika. Jag skulle önskat att bolaget hade en större andel av försäljningen i Asien (13-14 %) och andra utvecklingsländer. Man har dock den bästa tillväxten där (13-14 % 2018, 12-13 % 2017), men jag skulle vilja veta om den begränsade försäljningen beror på regionens utvecklingsskede, eller om andra eventuellt dominerar.

Slutsatser
Här är det många rätt: hög kvalitet i bolaget på alla sätt, och framför allt, rätt i megatrenderna. Men prislappen är väl hög sett till tillväxten, och man ligger för tungt i väst, utan att heller ta kliv i annan riktning, Men de finns med på en långsiktig bevakningslista, vid en större krasch kan jag tänka mig att plocka in det här riktigt fina bolaget.

Vad säger du?

Väx där du är bäst!

För ett par veckor sedan grävde jag i den filippinska restaurangkedjan Jollibee. Och jag vill fortsatt påstå att bolaget har något unikt. En marknadsposition som nog inget bolag i branschen har på en marknad av den här storleken. Men när man nu vill expandera satsar man allt mer i väst, och köper en större hamburgerkedja i USA. Hur tänker man då? Ja varför går man in på en marknad, där man inte har några fördelar, och där konkurrensen är stenhård?

Och det här är inte första gången jag ser något sådant. Jag tänker till att börja med på sydafrikanska Famous brands i Gustavs portfölj, som gjorde något liknande i Storbritannien när man köpte en väletablerad hamburgerkedja. Och det gick sådär, om man uttrycker sig försiktigt. Eller vietnamesiska mjölkproducenten Vinamilk, med brutalt fina förutsättningar på hemmaplan, men som också väljer att expandera i USA.

Varför söker sig bolag som dessa till väst? Hur kan de tro att gräset är grönare där? För det är det inte. Inte för dem i alla fall. De har något unikt på sina hemmamarknader, som de aldrig kommer att kunna upprepa eller hitta på mogna marknader.

Vad ska de göra då? Ja som aktieägare, och som en liten sådan, så tänker jag: Stanna där ni är, om ni inte tror att ni kan upprepa samma resa, eller har samma potential på andra marknader. Väx inom er vallgrav. Expandera bara om ni kan hitta något som är nästan lika bra, eller i alla fall bättre än mina alternativ. Stanna i Sydafrika, stanna i Filippinerna, stanna i Vietnam. Och för guds skull, börja inte att slåss med McDonalds på deras hemmamarknad!

Men här tror jag att det finns en hake. Sitter man som storägare (och här talar vi i restaurantexemplen om bolag där familjer har stora intressen) så kan man inte lika enkelt diversifiera sig, som när man är en relativt liten privatsparare. Då kan det ligga nära till hands att vilja expandera i andra delar av världen. Det är i bolaget de finns, det är där de har kontrollen. Mitt intresse, mina förutsättningar, och deras, är helt enkelt mycket olika. Och en slutsats kan vara: bolag av den här typen, kanske blir mindre intressanta när de blir större?

Det finns dock de som förstår det här.  Kanadensiska Vitreous Glass, som samlar in returglas, tvättar, och krossar det, och säljer det vidare till glasfibertillverkare, är ett skolexempel på hur man ska göra. Man inser att upplägget är fantastiskt, men att det inte går att upprepa. Hur de än expanderar kommer de inte fixa samma lönsamhet (ROE runt 40 % utan skulder...) och avkastning på kapitalet. Istället för att ge sig ut på sämre äventyr ger de mig runt 10 % i direktavkastning. 

Jag gillar tillväxt. Men gör man det på bekostnad av

kvalitet så är jag inte med. Och det var därför jag avstod Jollibee. 

Hur tänker du?

Portföljuppdatering - defensivt byte och valutafunderingar

Ny portföljuppdatering! (Klicka på grafen om den är otydlig)

Under den senaste månaden har jag:

Sålt Gruma. Mexikanska majsmjöls- och brödtillverkaren Gruma borde ha fina förutsättningar med en stark position på hemmamarknaden, och tacos som populär mat på många bord  runt om i världen. Dessutom med en växande grupp latinos i USA, som är deras enskilt största marknad. Men det går trögt, och de senaste kvartalen har inte visat några tecken på vändning. Jag bestämde mig under vintern för att ge dem ett kvartal till. Men nej, de levererar inte. Jag kan hitta bättre defensiva alternativ.

Köpt defensiv filippin, ökat svagt i SCA.  Istället har jag plockat in ett mycket defensivt filippinskt livsmedelsbolag (och det är inte Jollibee jag skrev om för några veckor sedan). Jag skulle vilja påstå att det här bolaget tar över Grumas plats i portföljen, som mest defensiva bolag. Och med minst nedsida. Men tillväxten, och  tillväxtpotentialen är bättre än för Gruma, och prislappen dessutom något lägre. Inlägg kommer om ett par veckor.

Annars har jag ökat minimalt i SCA, men det syns knappt eftersom aktien samtidigt gått ner. Jag har fortfarande en bra bit upp till 4 % där jag tänkt mig att bolaget ska ligga, men jag ska dit under våren. Eftersom det nya innehavet tar mer plats än Gruma (blir så när jag tvingas till maxcourtage), så har kassan inte vuxit, utan är kvar på 2-3 %. Men ambitionen är fortsatt att den ska upp till 5 %. I dessa tider är det trevligt med lite krigskassa. Det kan komma att skaka en del framöver. 

Annars tittar jag åter på bolag som länge funnits på bevakningslistan, bl a brittiska AC-uthyraren mm Andrew Sykes. Jag funderar också på ökning i Straco (SG), med akvarier och pariserhjul mm i Kina och Singapore.  Den senaste rapporten var inte entydigt positiv, även om man återhämtat sig från q1 2018 när pariserhjulet Singapore flyer stod stilla 2 månader. Samtidigt minskade antalet besökare vid akvarierna, troligen på grund av handelskriget och inbromsning i Kina. Men gillar att det ser så bra ut på sista raden, att kassan bara växer (köplägen om vi går mot sämre tider?), och att man fått godkänt från de kinesiska myndigheterna för ett projekt man väntat på ett tag (rapport från årsstämman). Schweiziska sensortillverkaren LEM håller jag också ögonen på, och ser rapporten på onsdag ok ut kan det bli en ökning. Med den svaga kronan talar dock för att jag först ska få upp innehavet i SCA, istället för att handla i valutastarka Schweiz och Singapore.

Lite grävande blir det förstås framöver, får se var och vad.

Vad tittar du på? Och hur tänker du kring handelskrig och svag svensk krona?

Jollibee foods - filippin med internationella avtryck (som kan handlas på OTC)

Filippinerna är ett land jag är tudelad till; dels en fantastisk framtidsprognos, dels en galen president i klass med Trump eller värre. Efter massor av funderande har jag ändå bestämt mig för att titta där, men på sådant som befinner långt långt ifrån det som politiken kan störa.

Jag har framför allt tittat på tre bolag, och två blir det inlägg om. Först ut är restaurangkedjan Jollibee, med 70-75 % av omsättningen i landet, och med storstilade expansionsplaner där man tänker lägga hela klotet under sina vingar. Ambitionen är att växa från drygt 4500 restauranger idag, till 8000 till 2022 Och tittar man tillbaka är det här en riktig solskenshistoria, som började på 1970-talet med en glasskiosk, och som sedan vuxit till något som västerländska jättar inte kan drömma om, vare sig hemma eller borta. Historiken är fantastisk, men ser det tillräckligt bra ut framåt för att jag ska vara intresserad?

Korta fakta:

Market cap: ca 60 mdr kr
Värdering (P/E): 39
Handel: hos Avanza till maxcourtage 749 kr, eller via OTC från ca 18 USD

Vad som gör mig intresserad:

Stark marknadsposition på hemmamarknaden. Bolaget har en helt unik position på hemmamarknaden. Med närmare 60 % av marknaden för snabbmatsrestauranger är man kanske så mycket som 4-5 gånger större än McDonalds. Utöver det verkar man ha runt en tredjedel av marknaden för pizza, men där går uppgifterna om marknadsposition isär, och andra aktörer säger sig också vara störst. Dessutom dominerar flera nischer  som kinamat och grillad kyckling. Man är uppenbart en dominerande aktör som är svår att hitta motsvarigheten till, i alla fall i något större land.

Stark tillväxt, stabila finanser. Stabil tillväxt är bara förnamnet. De senaste 10-årsperioden har det i princip genomgående handlat om tvåsiffrig tillväxt av omsättningen. Över 5 år har omsättning vuxit i genomsnitt 15 %, och vinsten 12 % (Morningstar). Balansräkningen är stark, och nettoskulden minimal. Kassaflödet är starkt, men finansierar inte riktigt förvärv, investering i nya butiker, ökat rörelsekapital, och utdelning. Avkastningen på eget kapital (ROE) ligger på knappt 20 %. Så långt check på mina kriterier.



Vad som gör mig tveksam:

Hög värdering, fallande marginal. Smakar det så kostar det (ofta), och i det här fallet får man som sagt betala runt p/e 40. Ser man över tid så är det ungefär där den har handlats (Morningstars siffror för 2013-19). Samtidigt har marginalen på senare år pressats. Även om det inte är några dramatiska förändringar, så väcker det såklart frågor inför framtiden.

Växer utanför vallgraven? Det unika finns på hemmamarknaden, men nu växer ambitionerna på andra marknader. En strategi är att etablera sig med Jollibee-restauranger i städer world wide med stora filippinska befolkningar. Den köper jag! Det är innanför samma vallgrav, bara lite utspridd. Likaså köper jag att de väljer att expandera i regionen, dvs i Sydostasien. Här kan de mycket väl ha en lokal kunskap som ger fördel, och ett varumärke som väcker intresse. MEN, jag känner mig högst tveksam till att man expanderar i USA genom att förvärva lokala aktörer. Köpet av Smashburger, en inte obetydlig aktör, innehåller inger unikt alls! Och jag tänker direkt på sydafrikanska Famous Brands i Gustavs portfölj, som gjorde något liknande i Storbritannien. Inte så lyckat.

Redovisar inte per land eller region. Bolaget skär sin redovisning geografiskt mellan hemmamarknad och internationellt. Och man redovisar bara omsättning och tillgångar för segmenten, inte någon typ av vinst. Det här gör mig lite orolig eftersom marginalerna som sagt pressats på senare tid. I vilken mån handlar det om att marginalerna är sämre när man expanderar internationellt? Har de något de vill dölja?

Slutsatser
Ett fantastiskt fint bolag, men sammantaget räcker det inte riktigt. Värderingen är för hög, och jag ogillar starkt att man växer utanför vallgraven. Dessutom, förväntningarna är för höga, och kommande år verkar inte bli fantastiskt. Stannar kvar på bevakningslistan och kan åka in i portföljen vid en större dipp eller krasch, men inte nu.

När kan man näthandla (fler) exotiska aktier?

https://framtidsinvesteringen.blogspot.com/2019/05/nar-kan-man-nathandla-fler-exotiska.html

När kan man näthandla (fler) exotiska aktier?

Många avstår aktier i exotiska länder, av olika skäl. Man kan såklart göra det för att man inte tror på det, inte vågar, tycker det är läskig med olika valutor, eller för att skatterna blir mindre gynnsamma. Men det är i huvudsak inte den bild jag får av några egenhändigt utlagda twitterfrågor.

När jag nyligen ställde frågan om hur man (geografiskt) begränsar sin handel, så svarade hela 72 % svarade att de bara handlar aktier på nätet. När jag senare ställde frågan om varför man inte handlar aktier på exotiska marknader svarade 60 % att det beror på höga kostnader för courtage och växling. 1/3 angav att det är för att de inte gillar telefonhandel.

Höga courtage, eller dyra fonder? Samtidigt kan nog de flesta tänka sig att investera i Emerging Markets-fonder. Bortser man från rena indexfonder, som man kan få för några tiondels procent i förvaltningsavgift, och tittar på sådana som inte har Tencent, Allibaba, Samsung, eller Taiwan Semiconductor, som topp 3 innehav, så börjar årsavgifterna på runt 1,5 %. (Ja intressant nog ser även dessa många gånger väldigt indexnära ut...)

Ett räkneexempel: redan en portfölj på 250 000 kr, som placeras i en aktiefond med 1,5 % i förvaltningsavgift, kostar 3750 kr per år. Det motsvarar 5 transaktioner hos Avanza med maxcourtage, om vi bortser från valutaavgiften. (Och nej, jag är inte köpt av Avanza, och ja, jag tycker att det är för dyrt!)

Ok, den portföljen är kanske väl liten för att börja göra sådana affärer. Men det krävs ingen mångmiljonportfölj för att det ska vara hanterbart att ha några exotiska och dyrköpta innehav. Om man är långsiktig vill säga. Och vill man inte det, kan man komma långt redan på att handla exotiskt via USA (ADR digitalt, OTC på telefon) eller Tyskland, som Gustav skrev om förra helgen. 

Det är lätt att fastna vid courtaget, och man ska såklart inte lägga för mycket där. Men de gäller att komma ihåg att det är en aktie man köper, en andel i ett företag, till en viss prislapp. Värderingen behöver inte ligga särskilt mycket fel för att ett (för) högt courtage ska vara värt att betala, eller i alla fall överväga. Hur skulle du t ex tänka om du skulle köpa en begagnad bil: köpa den hemma i stan för 40000 kr eller åka 20 mil och få den för 30000? Lite mer besvär, och vissa omkostnader (tanka bilen för 750 kr!), men på totalen sannolikt betydligt billigare. Ungefär så ser jag det med investeringar också! 

Fler marknader digitalt! En slutsats av min högst ovetenskapliga twitter-enkät kan vara att telefonhandel i sig är en tröskel, oavsett om courtaget är några tior eller det handlar om hundralappar. Degiro har finns där och har förstått det (och även om jag inte känner mig helt bekväm med att handla där har jag startat ett konto!). Avanza, och andra: det finns ju många välfungerande börser världen runt som skulle kunna kopplas på för näthandel. Är det något ni funderar på? Eller är det fonderna ni fastnat för, som alla andra banker?