Nyårsreflektioner: hur blev 2016, och vad händer 2017?

Ett år har gått, och ett annat väntar för dörren. Det ger som alltid anledning att stanna upp, fundera över vad som hänt, och vad som väntar framöver. Sett till aktiesparandet var 2016 det första året då jag ett helt kalenderår tillämpade mina nuvarande utgångspunkter. 2016 blev därför ett år då det kom att bli en rätt så stor omsättning i portföljen. Under vägen har också nyanserna i mina utgångspunkter förändrats. Framför allt har jag tonat ner behovet av hög utdelning nu, och ändrat fokus mot utdelningstillväxt. Det här ger nog anledning att framöver också formulera om utgångspunkterna något.

Ja tittar man på året som gått, vad blev då bra, och vad blev mindre bra?

Ibland ångrar man att man säljer. Den försäljning jag helt klart skulle ha struntat i var Whistler Blackcomb holdings. Alla skidintresserade vet att det handlar om de kanske finaste skidbackarna i nordamerika. Jag sålde för 25 CAD, vilket jag tyckte var en hög värdering. Några månader senare lades ett bud på drygt 10 CAD till från den större konkurrenten, coloradobaserade Vail. Inte mycket jag kunde gjort annorlunda, men så retligt. När det kom så nära inpå.

Årets bästa köp skulle jag säga var det kanadensiska vinbolaget Andrew Peller. I skenet av den mycket lågt värderade kanadadollarn kring det förra årsskiftet, letade jag intressanta kanadensiska kandidater. Jag hittade Andrew Peller någonstans i en paus mellan Kalle Anka och julskinkan, och så här i efterhand var det min bästa julklapp. Jag betalade motsvarande 6,70 CAD (räknat i värdet efter split i somras), och till kursen 6,00 kr per CAD. Det är med dagens kurser en fördubbling på ett år.

Årets besvikelse var Indonesia Telekom, som till en början visade sig var ett kap. Men så kom nyheten, regeringen öppnar upp för att släppa in andra aktörer i deras nät. Det här ändrade förutsättningarna i grunden, och jag sålde.

Årets felbedömning var helt klart presidentvalet i USA, och med det köpet av mexikanska Femsa strax före presidentvalet. Tröstar mig med att jag inte var ensam om att tro på Hillary, i dubbel bemärkelse, men att köpa mexikanskt, nej det var nog för riskabelt.

Årets huvudbry är indiska IT-bolaget Infosys. Företaget visar fina siffror, men lever inte upp till marknadens förväntningar. Jag har mycket svårt att avgöra om det är något fundamentalt som har ändrats. Är det en tillfällig svacka, eller handlar det också om att företagets konkurrensfördelar, t ex den billiga verksamheten i Indien, håller på att spela ut sin roll? Och hänger man med i teknikutvecklingen?

Ja tittar man då mot 2017. Hur tänker jag då? Ja låt oss titta kontinent för kontinent.

Här hemma. Tänker mig att lägga mer tid på svenska aktier. Med en lågt värderad krona blir de billigare, relativt sett. Samtidigt gynnas exportindustrin av den svaga kronan. Räkna alltså med någon analys av någon svensk potentiell nykomling i portföljen.

Europa. Har till och från tittat i Stotbritannien utan att hitta något. Jag kanske fortsätter med det. Jag vet också att det finns intressanta bolag i södra och östra Europa, som kan vara värda att titta på. Och kanske Finland, där det också är lätt att handla.

Nordamerika. Så länge USD ligger över 9 kr kommer det att krävas en hel del för att jag ska öka i något av mina tre USA-innehav. Ännu högre är tröskeln för att plocka in något nytt. Däremot kommer jag att lägga fortsatt fokus på Kanada. Valutan har inte dragit iväg, och många företag är förvånansvärt rimligt värderade

Latinamerika. Jag har som ni kanske noterat lagt en del tid på den kontinenten under 2016. Känner dock att jag med mina nuvarande innehav har hamnat rätt, och tänker mig inte lika mycket fokus den närmaste tiden. Sett till den instabilia situationen i många länder, ska andelen i portföljen inte bli så mycket högre.

Asien. Skulle vilja ha in något mer, gärna från något annat land än Indien. Men jag tänker inte titta på Kina (dyrt och ofta knepigheter i bokföringen). Är också tveksam till Japan och Korea där det går trögt, även om man helt klart kan hitta prisvärda företag i alla fall i Korea.

Afrika. Saknas helt i min portfölj, och det skulle jag vilja ändra på. Inte minst Sydafrika är intressant, det har om inte annat Gustavs aktieblogg visat.

Australien. Har funnits i min portfölj, men finns inte så många kandidater. Men inte omöjligt att det blir en comeback för kontinenten i portföljen.

Arktis. Här har jag kanadensiska Logistec, där jag kan tänka mig att öka.

Så nöjd med 2016, och ser fram emot ett 2017, då mycket kan hända. Ny president i USA, osäkra räntebanor, krig, flyktingströmmar, och darriga banker i Europa, är bara några exempel på sådant som kan göra 2017 till ett knepigt år. Men det finns alltid spännande investeringar, som möter den verklighet vi lever i!

Gott Nytt År!

Nice system- vill man tjäna pengar på big data?

(Publicerade inlägget 2019-03-22i samband med z2036 skrev om bolaget)

Jag är nog inte den enda som reagerat på att det man precis sökt på dyker upp som reklam på nätet. Sedan jag för några veckor sedan gjorde mitt inlägg om den kanadensiska husbilsuthyraren CanaDream, har jag till exempel formligen blivit överöst av reklam från uthyrningsfirmor som vill hyra ut husbilar i Nordamerika.  För att bara ta ett exempel.

Jag har svårt för det här.  Företagen tränger rakt in i människors privatliv, och samlar information som vi inte har en aning om hur den kommer att användas. I bästa fall stannar det med träffsäker reklam, i sämsta fall kartläggs våra liv för helt andra syften. Sådana verktyg har jag ingen lust att tjäna pengar på, därför har jag också tvekat över det här inlägget.

Nice systems är något av en världsledare för den verktygslåda som det digitala kontrollsamhället behöver för att kunna fungera. Företaget har tidigare haft en verksamhet som spänt över både hård- och mjukvara, men har allt mer kommit att fokusera på mjukvarudelen. Som om en del i förändringen sålde man 2015 sina verksamheter inom videoövervakning och underrättelseverksamhet. Bland kunderna finns därför numera i första hand privata företag, med applikationer som spänner från bekämpning av ekonomisk brottslighet, till marknadsföring, och allt där emellan.

Nice systems Ltd bildades 1986 av en grupp israeliska militärer, och var inledningsvis riktat mot den militära sektorn. Snart såg man dock tillämpningarna i det civila samhället, och tog sig bland annat sig an verktyg för de enorma och växande mängder data som internet genererar. Företagets i sammanhanget långa historia har gjort att man också har skapat sig en stark marknadsposition. Som ett exempel har man enligt en helt färsk rapport nästan halva världsmarknaden för röstanalys, något som förefaller bli allt viktigare för den här branschen.

Som en del av omstöpningen av företaget har man helt nyligen lagt ett bud på de USA-baserade företaget inContact, med fokus på molnlösningar som ersätter traditionella call centers. Affären som förväntas avslutas under 2016, bedöms ge betydande verksamhetsfördelar, när Nice analysverktyg kan kombineras med InContacts programvara för molnkommunikation.

Om man bortser från egna värderingar och moraliska avvägningar, är det här nog en fin investering. Marknadspositionen är stark, och volymen lär fortsätta växa. Det senaste förvärvet förefaller helt rätt. Inträdesbarriärerna är i och för sig kanske inte gigantiska, men man har ett försteg framför andra aktörer som man förefaller ha vårdat väl så här långt. Man har också en bredd inom området som lär vara till fördel. Utöver det har man en fin ekonomi som skapar förutsättningar för fler strategiska förvärv.

Förändringar i portföljen - och funderar på HDFC bank inför #uppesittarkväll

Efter en del funderande har jag sålt innehavet i den chilenska detaljvarujätten Cencosud. Efter att noga följt företaget och de två senaste kvartalsrapporterna är det tydligt att man inte har tillväxtkraft. Kassaflödet är inte tillräckligt starkt, framför allt påverkat av den svaga argentinska valutan, och skuldsättningen är för hög. Företaget jobbar i och för sig effektivt med sina kostnader, men tillväxten finns inte där. Tvärtom. Sålde med cirka 5 % i vinst.

Jag har också minskat mitt innehav i möbeltillverkaren Flexsteel, som åkt berg och dalbana på börsen. Först ner från 50 USD till runt 40 i samband med en lite mindre bra rapport, sedan stigit till över 60 USD efter presidentvalet. Jag ökade mitt innehav med runt 25 %, nära botten, och har nu minskat med samma antal aktier. Och anledningen, ja tycker helt enkelt att drygt 8 % är för stor andel av portföljen. Som jag tidigare skrivit på Twitter har jag också sålt mitt lilla innehav i Pacific Safety Products, detta efter ett bud på +25 %: Ja ni kanske kommer ihåg den där aktien jag lovade att köpa om Trump vann...

Istället har jag gått in i hamn- och miljöföretaget Logistec, som jag skrev om i helgen. Detta först med pengar från försäljningen av Cencosud. Jag har sedan ökat med de två senare försäljningarna, och innhavet ligger nu på knappt 5 %. Jag har också ökat försiktigt i mexikanska Femsa, som i någon mening får ersätta Cencosud.

Inför löning funderar jag på att fortsätta öka i HDFC bank. Indiens ekonomi påverkas sedan några veckor tillbaka av regeringens beslut att med kort varsel byta ut 500- och 1000 rupieesedlar. Detta för att komma åt svarta pengar. Det här har pressat HDFC banks aktie, utan att något fundamentalt har ändrats. Köpläge helt enkelt.

Logistec - ett bolag för Buffet?

Vi letar alla efter företag som har en tydlig konkurrensfördel. Verksamheter som är svåra att bryta upp och att ersätta. Sådana företag som mycket väl skulle kunna platsa i Warren Buffets portfölj. Kanadensiska hamn- och miljöföretaget Logistec tror jag är ett sådant. Litet, men naggande fint, och med höga inträdesbarriärer. Dessutom med fina positioner inför framtiden, och med en stabil historia och vinst varje år sedan 1969.

Företaget bildades i början av 1950-talet av Roger Paquin, som Quebec terminals. Under 60-talet började expansionen, och 1969 gick man in på börsen. Expansionen har sedan fortsatt, och 1992 köpte man dagens miljösegment. Familjen Paquin kontrollerar fortfarande rösterna i företaget, som idag delas mellan Rogers Paquins tre döttrar. En av döttrarna, Madeleine, är också VD.

Låt oss först titta på verksamheten:

Marina segmentet (ca 60 % av omsättningen). Den ursprungliga delen utgör idag drygt halva omsättningen. Företaget driver ett 30-tal hamnar längs den nordamerikanska östkusten, från nordligaste Kanada, till sydligaste Florida. Hamnarna leasas på långtidskontrakt. Man driver också hamnkontor som förser rederierna med div tjänster som reparationer och bunkring av färskvatten En lite udda verksamhet som finns inom segmentet är transporter i Kanadas arktiska regioner, som drivs som joint venture med lokalsamhällena och detaljhandelsjätten North West Company.

Miljösegment (ca 40 % av omsättningen). Drivs inom företaget Sanexen, som har ett brett utbud av miljötjänster inom områden som riskhantering, och mark- och vattensanering. Inom företaget finns även produktion av en teknik för renovering av uttjänta vattenledningar och av invävda vattenslangar.

Omsättningen har ökat stadigt sedan efter finanskrisen, men har för de senaste 9 månaderna tappat jämfört med samma period förra året. Det handlar dels om lägre transportvolymer i hamnarna, dels om lägre omsättning för vattenledningstekniken. Totalt ligger omsättningen drygt 11 % lägre än för ett år sedan, och det är hamnarna som tynger mest.

Kassaflödet är inte mycket att säga om. Verksamheten finansierar investeringarna, som är tunga, och utdelningen. Investeringarna i utrustning m m  2014-15 var till 50-60 % i nya projekt, bl a investerar man i en ny terminal i Montreal. 10-12 miljoner om året är återinvesteringar. Det enda man möjligen kan anmärka på är att man 2014 gjorde en extrautdelning och återköpte aktier i större omfattning, samtidigt som man lånade. Men skuldsättningen är så låg att det inte är mycket att fundera på; nettoskuld/EBITDA är bara någon tiondel (2015).

Det här är inte en högutdelare, ungefär 20 % av vinsten delas ut med dagens vinstnivå, vilket ger en direktavkastning på knappt 1 %. Företaget har delat ut varje år sedan börsintroduktionen 1969, och utdelningen har höjts varje år sedan 2010. 2014 bjöd man dessutom på en större extrautdelning. Värt att notera är att det finns både a- och b-aktier noterade. B-aktien ger 10 % mer utdelning.

Vad är det då som gör det här företag så intressant. Ja det finns några faktorer som innebär att man är riktigt väl positionerade:

Panamakanalen breddas, östkusten mer intressant. Panamakanalen har breddats och kan nu ta betydligt större fartyg. Det här innebär att östkustens hamnar blir mer användbara för transporter västerut. Rapporter på området talar om att så mycket som 10 % av västkustens trafik kan vara flyttad till östkusten, redan 2020. I sammanhanget nämns tre av de hamnar som Logistec driver som vinnare: Halifax, Viriginia, och Savannah (i Georgia)

Isarna smälter. Hemska tanke, men de smältande isarna kan så småningom öppna upp för trafik genom nordvästpassagen norr om Kanada. I de trakterna driver Logistec redan hamnar, och man bör alltså vara mer förberedda än de flesta för en framtid när isarna smält.

Åldrande vattenledningar. USA:s vatteninfrastruktur är i ett katastrofalt skick. Rören är gamla och måste ersättas, snabbare än med dagens takt, som skulle kräva 200 år. Siffrorna för vad det kommer kosta att ersätta rören varierar, men oavsett om det handlar om drygt 300 miljarder dollar, eller hela 1000 miljarder , de kommande 20-25 åren, så är det enorma investeringar det handlar om. För hårt belastade kommuner i USA är det här såklart helt ohanterbart, även om man får vissa statliga bidrag. Uppfattar efter en snabb scan att Logitecs teknik är en av en handfull tänkbara tekniker, och att den hade fallit ut väl för några år sedan. Ja kan man bara knipa några procent av investeringsvolymen så kan den här aktien ta fart.

Förutom att företaget är väl positionerat driver man verksamheter med betydande inträdesbarriärer, framför allt hamnarna. Barriärerna handlar både om stora investeringar i utrustning (som företaget gör), och om regleringar av olika slag som ska mötas. Företaget har också mycket långsiktiga samarbeten med de hamnmyndigheter m fl som man leasar från. Även om ägande såklart skulle gjort inträdesbarriären än mycket större, så handlar det om många kontrakt, där tröskeln till att avsluta är hög. Dessutom, skulle man tappa någon av de 30 hamnarna så handlar det inte om någon undergång.

Den fundering jag möjligen har är hur bra de två segmenten egentligen passar ihop. Båda har stor potential, men synergierna har jag svårt att se. Jag kan dock leva med att det är ett "minikonglomerat", med tanke på potentialen i båda delarna.

Sammantaget, ett mycket fint företag. B-aktien handlas till p/e 23-24, vilket inte är lågt, men samtidigt har 2016 varit ett tufft år, utan att grundförutsättningarna har förändrats. Med fin potential inom båda segmenten ser jag det som ett helt ok pris. Jag har nu ett litet innehav på 2-3 %, som en av två ägare på Avanza. Vem vet, kanske den andra ägaren också är en bloggare?

CanaDream, är jultomten från Kanada?

"Är jultomten från Kanada? Ja jag tror det. Och han har gjort sig av med renar och släde, och kommer i en husbil från CanaDream. Full med julklappar." Kanske ett bra upplägg för en godnattsaga för fyraåringen? Bara att titta på bilden och sedan låta drömmen flöda iväg. Eller inte. Grannens avställda husbil kanske blir väl intressant då.

Hur som helst. Husbilar och husvagnar är i tiden. Både den nu pensionerade 40-talistgenerationen och deras barn har tagit campinglivet till sig. I min research inför inlägget om CanaDream i september blev det mycket tydligt. Och är det i något land där camping är stort, så är det Kanada. Man bör i det sammanhanget kanske också tillägga att de inhemska gästerna inte är fler än 20-25 %. Tyskarna utgör den enskilt största gruppen som hyr av CanaDream.

Ekonomisk utveckling. Tittar vi på de två senaste kvartalen ser vi en fantastiskt fin utveckling. Både uthyrning och försäljning har fortsatt att öka kraftigt.

Grafen talar sitt eget språk. Omsättningen för halvåret ökade med 17 %, samtidigt som rörelsemarginalen steg. Vinsten steg med 25 %, om man justerar för de övriga inkomster för försäljningar m m som bokfördes samma period förra åren. Uthyrningen ökade ungefär 10 % i omsättning. Bakom den senare ökningen döljer sig dock en mindre volymminskning, när företaget fokuserat på ökad försäljning av fordon. Värt att observera vid jämförelse med helårssiffror: nästan all uthyrning sker under första halvåret.

Fordonstransaktioner. Den fundersamme ställer såklart frågan om de boostat vinsten genom att tära på innehavet av fordon. Innan vi tittar på det: den absoluta huvuddelen av fordonen köps in för att sedan hyras ut. När de så småningom nått en viss ålder/slitage, utrangeras de och förflyttas till ”inventory” för försäljning.

Det som hänt de senaste åren är att man också kraftigt har ökat försäljningen av fordon som fortfarande är tillgängliga för uthyrning. Samtidigt har inköpen av fordon ökat i minst motsvarande utsträckning. Under de första två kvartalen 2016 har dock försäljningen ökat kraftigt, och det bokförda värdet av fordon ligger lägre än vid samma tidpunkt förra året. Återstår att se hur resten av året utvecklas.

Skuld och kassaflöde. I mitt inlägg i september förenklade jag beskrivningen av kassaflödet. För den som noterar att företaget vissa år inte klarat ett positivt fritt kassaflöde, kan det också vara värt att notera att man de tre senaste åren också gjort andra större investeringar, i mark och i ett mindre förvärv. Utan dessa investeringar skulle företaget inte behövt låna 2014-16.

Skuldsättningen är CanaDreams svagaste sida, men man kan samtidigt konstatera att den (låga) soliditeten visar en positiv trend. Med en fortsatt utveckling som de senaste kvartalen lär den trenden kunna fortsätta.

Värdering. Aktien värderas på drygt p/e 8, en helt uppenbar undervärdering. En del kan såklart vara den mycket begränsade handeln med aktien, och att företaget ligger under radarn tydligare än de flesta.

Är fortsatt imponerad av det här företaget, och förutom tillväxt i förhållande till pris, och den växande campingtrenden, ser jag några ytterligare skäl till varför det här bör vara investering med god potential:

Ocyklisk utveckling. Som jag skrev förra gången har företaget visat en imponerande stabil utveckling, trots att man är ett litet företag inom en rimligen cyklisk bransch. Att finanskrisen ägde rum går inte att utläsa ur företagets räkenskaper. Möjligen är uthyrningen en anledning till att man klarar lågkonjunkturer bättre än t ex tillverkare som Thor och Kabe.

Stabil ledning och internt ägande. VD Brian Gronberg har varit med sedan 1998, och har uppenbart rattat företaget väl. Ledningen sitter också på ett stort internt ägande som är ett gott incitament för fortsatt fin utveckling.

Utländsk turism, svag kanadadollar. Företaget har runt 80 % utländska gäster. En relativt svag kanadadollar bör i det korta perspektivet bidra till företagets lönsamhet, även om andelen turister från USA bara är några procent.

Om inte julklapparna knäcker min egen kassa blir det nog fler CanaDream efter jul!

Femsa: extrapris på Coca Cola och snabbväxande i detaljhandel - i Mexiko

Med Donald Trumps seger har Mexiko hamnat i blickfånget. Landet, som är en av giganterna i Latinamerika, har genom frihandelssamarbetet Nafta en ekonomi som till stor del är vänd mot norr. Därför har såklart Trumps seger skapat turbulens på marknaderna, med sjunkande börskurser, och inte minst en kraftigt försvagad mexikansk peso. Men det här ger ju också en chans att fynda mexikanska aktier!

Femsa, som redan finns i min portfölj, är något av ett konglomerat inom detaljhandel och dryckesproduktion. Företagets verksamhet går tillbaka till 1890-talet, då som producent av öl och flaskor, vilket också under lång tid kom att bli företagets kärnverksamhet. 1979 tog man ett nytt steg när man också blev producent och distributör av Coca Colas produkter i Mexiko. I början av 1990-talet köpte Coca Cola in sig i Femsas Coca Cola-bolag och bolaget börsintroducerades, allt för att skapa förutsättningar för expansion utanför Mexiko.

Under slutet av 1970-talet hade företaget också ytterligare breddat sig genom att starta sin närbutikskedja OXXO. Omstöpningen av företaget har fortsatt, och 2010 såldes öldivisionen till Heineken mot 20 % aktieinnehav. Det är  ett innehav som Femsa fortfarande äger, och som fungerar som något av kassako för företagets expansion. Femsa omsätter 150 miljarder kronor (2015), med hela Femsa Coca Cola konsoliderad.

Innan vi går vidare kan det vara värt att notera att det finns två alternativ till investering i det här bolaget, antingen i koncernen Femsa (Fomento Economico Mexicano) eller i Coca Cola Femsa. Jag återkommer till vilken jag föredrar. Båda finns för övrigt som ADR i New York.

Så en titt på företagets verksamheter:

Femsa Coca Cola, som finns i stora delar av Latinamerika och i Filipinerna, har på senare tid vuxit i första hand genom en rad förvärv. Helt nyligen slutfördes ett jätteförvärv, när man tog över den brasilianska Coca Cola-producenten Vonpar för drygt en miljard dollar. Företaget stärker därmed sin ställning som kontinentens största Coca Cola-producent.

Efter några år av stagnerande omsättning räknat i mexikanska pesos, på grund problem med sjunkande valutor i flera länder, ser det åter bättre ut under 2016. Under de första nio månaderna ökade omsättningen med runt 10 %. Särskilt intressant är verksamheten i Filipinerna som växer snabbare än företaget i stort.

Kassaflödet för verksamheten är mycket starkt, och betalar med marginal både utdelning och löpande investeringar. Balansräkningen består  till hälften av eget kapital. Helt ok alltså, men inte anmärkningsvärt starkt. Både bruttomarginal och kostnader för administration och försäljning är stabila över tid.

OXXO. Kedjan med närbutiker växer snabbt, från 7000 för sju år sedan, till över 14 000 idag. Butikerna, som liknar 7-eleven eller pressbyrån, har en marknadsandel i Mexiko som motsvarar ungefär tre fjärdedelar av marknaden. Till skillnad från här hemma är dock banktjänster ett betydande inslag. Butikerna drivs i egen regi, eller av uppdragstagare som får betalt för att driva butiken (alltså inte franchise). Den snabba tillväxten har möjliggjorts av att butikerna inte ägs utan hyrs, och av ett väl utbyggt logistiskt nätverk.

Man satsar nu på att växa också utanför landets gränser. Kedjan finns idag etablerad i Colombia, och man är på gång i Chile. Dessutom har man gjort en ansats till etablering i Texas. Under årets första nio månader växte omsättningen 13 % jämfört med samma period förra året, varav jämförbara butiker stod för hälften. Rörelsemarginalen ligger runt 8 %.

Apotek. Har tidigare varit en del av detaljhandelssegmentet, men efter köpet av den Chilenska apotekskedjan grupo Sucofar, med butiker även i Colombia, utgör verksamheten ett eget segment. Marginalen är lägre, 3-4 %. Omsättningen ökade organiskt med 11 % under de första nio månaderna.

Bensinmackar. En betydande omsättning som dessutom växte med 35 % de första nio månaderna. Men marginalen är låg, bara drygt 1 %. Verksamheten samlokaliseras ofta med OXXO-butiker.

Den sjunkande marginalen beror av att företaget har vuxit mer  inom segment med lägre rörelsemarginal, inte minst handlar det om bensinstationerna. För OXXO är både rörelsemarginal och bruttomarginal stabila över perioden.

Kassaflödet är mycket starkt (obs Femsa Coca Cola är helt konsoliderat!), men har inte betalat alla de förvärv som gjorts. Skuldsättningen har därför ökat. Det egna kapitalet motsvarar ungefär 60 % av tillgångarna.Det här är dock inga aktier man väljer för direktavkastningen. Femsas utdelning motsvarar en direktavkastning på runt 1,5 %, Femsa Coca Cola delar ut ungefär 2,5 %.

Ja vad ska man då säga om det här företaget:

Starka varumärken, starka marknadspositioner. Både det samlade Femsa och Coca cola-bolaget är verksamheter med mycket starka varumärken och marknadspositioner. Femsa Coca Cola får del av Coca Colas vallgrav, Femsas egna närbutiker har i det närmaste en monopolställning på den mexikanska marknaden. Den uppenbart framgångsrika affärsmodell man byggt upp för OXXO-butikerna bör kunna exporteras också till andra länder.

En stor risk ligger såklart i att man är beroende av relationen till Coca Cola, och ett antal licensavtal som kontinuerligt ska förnyas. Löptiderna är inte extremt långa, och inget av de nuvarande har längre löptid än att omförhandling ska ske inom 10 år. Samarbetet med Coca Cola har dock en lång historia, och Coca Cola Co har dessutom ett större innehav i Coca Cola Femsa. Jag ser ingen överhängande risk, men visst är det en nackdel att inte vara högst upp i näringskedjan.

Onyttiga produkter. Ja många av Coca Colas produkter är inte nyttiga, och innehåller mer socker än vad som är nyttigt. Även om andra produkter tar allt större andel så finns det såklart en risk i produktportföljen. Extraskatter på produkter med mycket socker är såklart inget som företaget hoppas på.

Agerar på högriskmarknader. En stor del av Femsas expansion sker i länder som är både politiskt och ekonomiskt instabila, och med svaga valutor, och inte minst är det Femsa Coca Cola som är utsatt. Knepigaste landet just nu är Venezuela, ja jag reflekterade lite om det när jag skrev om Mercado Libre för några veckor sedan.

Banktjänster kanske inte långsiktigt. Sett till hur banktjänster i väst blivit i princip helt förflyttade  till var och ens dator eller app, kan frågetecken sättas för det långsiktiga i att fokusera på banktjänster i butik. Digitaliseringen utvecklas snabbt också i Latinamerika. 

Trots de negativa inslagen i funderingarna är det här ett företag med stor potential. Det här är ett företag som är fundamentalt starkt, och som dessutom har en försäljning som inte riktar sig norrut. Inte oviktigt i dessa tider. Risken med Trump begränsas därmed till en eventuell försvagning av den mexikanska ekonomi, vilket i och för sig inte ska försummas.

Min bedömning är att det här är köpläge, som inte kommer så ofta i den här typen av företag. Rean är också större än vad p/e på knappt 30 antyder, den mexikanska valutan har fallit med sådär 10 % sedan  Trumps seger, och det fångas ju inte av p/e-talet. För egen del föredrar jag hela koncernen framför enbart Femsa Coca Cola; tillväxten är större och valutariskerna mindre (mindre exponering mot riskländer som Venezuela).

Ja som jag skrivit tidigare har jag redan köpt en liten post, och kommer sannolikt att fylla på lite med det som blir över efter julklappsköpen.

Framtida utdelningstillväxt - tiodubblad utdelning på 25 år?

För några veckor sedan skrev jag om direktavkastningens utvecklingen för några av mina innehav. Min utgångspunkt då liksom nu är att utdelningstillväxt är att föredra framför hög direktavkastning, i alla fall för den som inte tänker använda utdelningen som försörjning på ett tag. Kapitalet växer helt enkelt bäst om det får jobba i lönsamma och växande företag.

Nu är det dags att titta på framtiden. Hur kan direktavkastningen komma att utvecklas på något årtiondes sikt? För att illustrera detta utgår jag från mitt nuvarande innehav, som är inköpt under 2015 och 2016. Direktavkastningen idag är 2,0 %. Om jag ägt hela innehavet vid förra årsskiftet, skulle direktavkastningen ha ökat med drygt 10 % under 2016, om man bortser från valutaeffekter, att Cloetta just i år börjat dela ut, och att Cencosud gjorde en extrautdelning i våras. Det är också 10 % jag utgår från som huvudscenario för framtiden. Därutöver tittar jag på ett pessimistiskt scenario (5 % ökning per år), och ett optimistiskt (15 % ökning per år).

Med huvudscenariot kommer jag 2030, med nuvarande portfölj, att ha en direktavkastning på ungefär 8 %, med det pessimistiska scenariot 4 %, och med det optimistiska 14 %. Om man sedan tittar generellt på utdelningstillväxt, hur lång tid tar det då för utdelningen att dubblas osv? Har räknat på några olika alternativ, och har avrundat uppåt till närmaste antal år. 

Sen 70-talist som jag är, är det alltså inte orimligt att min utdelning organiskt har tiodubblats tills jag går i pension. Inte så tokigt. Och i alla fall för några innehav är utdelningen då nästan i nivå med vad jag en gång betalade för aktien. Med den här typen av beräkningar blir det också tydligt hur viktigt det är att företag lyckas hålla en hög och stabil tillväxt. Just det senare är också anledningen till den höga andelen ocykliska bolag i min portfölj.

Hur rimligt är då huvudscenariot? Det är såklart omöjligt att säga. Jag räknar med att Starbucks på sikt inte kommer klara att höja utdelningen med 25 % om året. Också Illinois Tool works och StellaJones, som på senare tid höjt med i storleksordningen 20-25 %, tror jag kommer att få svårt att hålla den takten. Å andra sidan räknar jag t ex med att CanaDream kommer att införa utdelning om några år. Och för övriga bolag bör dagens utveckling vara realistisk även framöver.

Slutsatser? Jag ser gärna en direktavkastning på runt 10 % om 15 år på det jag äger nu. Kommer därför att ha målsättningen att hålla 10 % i organiskt ökad utdelning per år. Och då handlar det om hållbar utdelning, som bygger på tillväxt och förbättrade marginaler.

Än en gång, det gäller att inte vara otålig och att hålla ut. Att inte sälja när bolag med fin utveckling ökar i värdering. Och att inte heller sälja när utvecklingen är den motsatta, förutsatt att man ser att de fundamentala förutsättningarna finns där. Och sen är det väl ingen som tror att portföljen kommer att vara densamma om tio år. Nej nog inte ens fram till jul...

Sist men inte mist, det kan ju vara bra med något slags verktyg för att planera sin utdelningstillväxt. Om man vill göra det enkelt för sig är den här excelmallen (40procent20år) riktigt bra.

Har du något mål för utdelningens tillväxt?