Sammanfattning av rapporter - under menyrubrik ”status innehav”

För den som inte varit inne under menyrubriken ”Status innehav”, så försöker jag där att kontinuerligt uppdatera läget i bolagen efter rapporter och uppdateringar, eller om något annat viktigt händer. Där uppdaterar jag också när jag ökat eller minskat, och ungefär när. 

Allt är inte alltid fullt uppdaterat, inte nu heller. Och det kommer jag nog inte att lyckas med framöver heller. Men för mig fyller det ändå en funktion att ordentligt dokumentera mina genomgångar av rapporter. Om än mycket kortfattat. 

Ja, för den som kanske undrar varför jag sällan kommer tillbaka till uppföljningar av mina innehav i blogginlägg...

Hur gör du?

Apropå Swedbank -vågar man investera i banker?

Rapporteringen kring Swedbanks penningtvätt väcker frågor. Många frågor. Såklart i första hand kring vad banken egentligen pysslar med? Men även, vågar man investera i banker?

Vi minns alla finanskrisen för 10 år sedan, och Lehman Brothers äventyr som slutade i katastrof och konkurs. Här hemma minns några av oss också bankkrisen på 1990-talet, när i praktiken hela det svenska finanssystemet helt höll på att kollapsa efter det glada 1980-talets äventyrligheter. Det krävdes både statliga räddningspaket (bankakuten), och förstatligande för att undvika ett totalt haveri, och för att rädda flera av våra storbanker. Ja, egentligen var det bara Handelsbanken som klarade sig helskinnade. 

Idag sitter vi åter med en skyhög privat skuldsättning i de skenande bostadsprisernas spår. Hur väl förberedda är bankerna för den dag räntorna stiger?

Bättre att titta utomlands? Själv har jag mycket medvetet valt att inte investera i svenska banker. Jag litar helt enkelt inte på att de har koll, eller kanske ännu värre, att de inte är transparenta nog kring risken med den höga skuldsättningen. Istället har jag valt att investera i ett par banker på Emerging Markets; HDFC Bank i Indien, och Bank Rakyat i Indonesien. Den stora fördelen där är att väldigt få överhuvudtaget har en relation till banksystemet, och att en ökad utlåning därför i första hand sker genom att fler lånar. Det lär minska risken. Men  såklart finns andra risker, i Indonesien en valuta som ofta tar stryk när det gungar, och det kan göra lån i utländsk valuta till farlig materia. Asienkrisen på 1990-talet påminner oss om det. För HDFC Bank är det snarast värderingen som skrämmer, runt p/e 30 får man betala för 20 % i tillväxt, och nästan inga dåliga krediter. 

Intressanta dokumentärer. ”Lehman Brothers - en lektion i girighet”, som sänts av Dokument utifrån i SVT är ett intressant tidsdokument där högt uppsatta personer ger sin bild av det som hände. Tyvärr verkar den inte ligga uppe längre på SVT play. En annan dokumentär från Dokument Utifrån är ”Banksters”, om HSBC, på lite samma tema som Swedbank. Den ligger uppe några veckor till på SVT play.

Vågar jag investera i banker? Rapporteringen kring Swedbank påminner om hur svårt det är att värdera risk när man köper bankaktier. Oberoende av var i världen man investerar.  Har de koll på läget? Och är de tillräckligt transparenta? Som småsparare har man insättningsgarantin, men som aktieägare har man ingen livlina. Min slutsats: att långsiktigt inte ha mer än 10 % bankaktier i portföljen.

Hur tänker du, vågar du investera i bankaktier?

Sportlovspaus - något lästips?

Nu tar framtidsinvesteringen ett par veckors sportlovspaus, och ägnar sig åt att vara ledig, från jobb och bloggande. Kanske blir det skidåkning, kanske något annat. I väntan på snön, är det någon som har något spännande lästips på aktie-/investerartema?

Trevliga veckor i snön!

Önskar

Framtidsinvesteringen 

Emerging Markers tar över! - Är du med?

För ett par år sedan bestämde jag mig för att förskjuta tyngdpunkten i portföljen från väst till öst. Grävandet som ledde mig dit sammanfattade jag i inlägget Asien för oss, Afrika för våra barn?. Där befolkningen växer, där medelklassen expanderar, där kommer också företagen att växa. Ja i alla fall är förutsättningarna mycket större. 

För ”globala fonder” handlar det dock fortfarande nästan bara om den gamla världen, om Nordamerika och Europa, och framför allt USA. Och då ska man såklart inte bortse från att många västerländska företag finns på plats i den nya världen. Men ändå, frågan är om man tagit höjd för den snabba förskjutning som nu sker? För på några årtiondens sikt kommer det att se helt annorlunda ut.

Mina senaste insikter på temat fick jag när jag nyligen läste delar av PWC:s nu några år gamla rapport: "The Long View, How will the global economic order change by 2050?" Och det  är verkligen en helt annan värld vi ser bakom hörnet!

Emerging markets växer dubbelt så snabbt. Enligt PWC:s simulering kommer de sju ledande Emerging Markets, E7 (Kina, Indien, Indonesien, Brasilien, Ryssland, Mexiko, Turkiet) att fram till 2050 växa med en i genomsnitt dubbelt så hög takt (3,5 % vs 1,6 %) som de sju ledande industrinationerna G7 (USA, Kanada, Japan, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, och Italien). Hur den relativa placeringen mellan de respektive grupperna/länderna ser ut, beror på om man justerar för köpkraft eller inte. Men oavsett det, talar vi om ordentliga förskjutningar. Ser man till enskilda länder, kommer tillväxten att vara som störst i Vietnam, Indien, och Bangladesh.

När rapporten skrevs 2017 stod E7 och G7 för 37 % respektive 31 % av världsekonomin (justerat för köpkraft), 2050 kan E7 vara uppe i 50 %, och G7 nere i 20 %. Och för Europa kan det bli än mer dramatiskt; världsdelens andel av världsekonomin kan ha fallit från 15 % till 9 %.

Indonesien och Japan byter plats. Lite i skuggan finns Indonesien. Betydligt mindre än Kina och Indien, och inte lika snabba i tillväxten som Vietnam, Indien och Bangladesh. Men man gör en jätteresa. Den totala ekonomi växer enligt PWC:s simulering (justerat för köpkraft) från nummer 8 idag, till nummer 4 2050, och byter därmed plats med Japans ekonomi. Samtidigt växer medelklassen så det knakar, och då är det en annan referens vi utgår från. Enligt en nu några år gammal beräkning (graf) ökar medelklassen (definierad som 10-100 USD/dag), från drygt 20 % idag till omkring 40 % 2030. Och för att nå dit investeras det t ex massor i den ordentligt eftersatta infrastrukturen.

Men åldrande befolkning även i Kina. Att Europa, men även Nordamerika, stagnerar med åldrande befolkningar är välkänt, men att utvecklingen är snarlik i Kina glöms ofta bort. Redan idag minskar den arbetsföra befolkningen, och 2050 kommer var tredje kines att vara över 65 år. Kina är inte den raket det varit, även om frågan såklart är större än så. För samtidigt som befolkningsutvecklingen stagnerar, förändras ekonomin i grunden, när landet blir ett tjänstesamhälle, där 70 % av tillväxten finns inom service. Och vad man ska investera i då? Ja det är en annan historia som vi får komma tillbaka till en annan vecka...

Hur tänker du kring Emerging Market? Kör du fondsparande, eller i alla fall något i PPM?

Portföljuppdatering: nu får kassan växa

Dags för en ny portföljrapport. Sedan senast har jag gjort ett par transaktioner, och samtidigt har jag låtit kassan växa. Just nu ligger den på cirka 5 %, och där ska den minst ligga i närtid. Det finns helt klart risker för en turbulent tid. Brexit närmar sig, och ännu finns ingen överenskommelse på plats. Och USA och Kina måste lösa sitt handelskrig. 

Det som hänt sedan senast:

Brasserie Cameroun har lämnat, och det var ju planerat sedan en tid. Innehavet krympte till bara drygt 2 %, både genom nedgång, och därför att portföljen idag är större än för ett år sedan. Bolaget utsätts återkommande för påfrestningar från politiken i Kamerun, när den formella delen av ekonomi är lätt att beskatta. Regleringar verkar dessutom hindra bolaget från att kompensera med prishöjningar. Även om utvecklingen i landet var positiv under 2018, och bolaget mycket väl kan ha gjort ett bra år, är förutsättningarna svårförutsägbara. Det blev ingen kanonaffär, men genom att vänta in handel i det tidvis lågt omsatta bolaget, lyckades jag i alla fall minimera förlusten till cirka -10 % inkl utdelning. 

Ökning i Italtile. Den sydafrikanske kakel- och badrumsdominanten imponerar stort på mig. När andra bolag går kräftgång och skyller på utvecklingen i landet, förväntar sig bolaget (uppdatering i januari) en tillväxt av vinsten per aktie med 12-15 % för juli-december. Bolaget dominerar både produktion och försäljning, med marknadsandelar på i storleksordningen 50-70 %, och den vertikala integreringen inkluderar att man dessutom hyr ut fastigheter till franschisetagare. I mina ögon är p/e 14-15 billigt för det här bolaget, och jag har ökat till 11-12 %. Bolaget är därmed mitt klart största innehav.

Shoprite, dags att sälja? Mitt nu minsta sydafrikanska innehav Shoprite har det tufft. Nytt IT-system och arbetskonflikt har gjort att man har haft problem med att få ut varor i butikerna. Samtidigt lider man av hyperinflation i Angola, bland annat. Olyckliga omständigheter ja, men man kan helt klart ifrågasätta ledningens prioriteringar. Är det värsta över, eller är frågorna kring ledningen tillräckliga för att sälja?

Vad tittar jag på? Jag tycker fortsatt att Indonesien borde få större utrymme i portföljen. Har dock inte fastnat för något av alternativen från min genomgång i höstas, och jag har fortsatt att gräva. Ett par alternativ har kommit till, men mer grävande krävs. Annars har jag en lista med både europeiska och asiatiska bolag som behöver analyseras djupare. Men än så länge är det inget som ligger riktigt nära köp. Annars överväger jag ökning i Straco, som jag skrev om för ett par veckor sedan. Och jag tänker hålla kassa på minst 5 %, som sagt. 

Vad tror du om portföljen och mina förändringar? Hur mycket kassa har du?

Soup Restaurant Group - inte så soppig soppa

Bolagen som fixar 100 % på eget kapital är inte många; Unilever Indonesia (tidigare i portföljen), Nestle Malaysia, Bintang Indonesia, och LiveChat är nog de enda som jag har noterat.

Till den listan kan lilla Soup Restaurant Group i Singapore läggas. En liten kedja med runt 17 restauranger, som har specialiserat sig på klassiska kinesiska rätter som vegetariska soppor, och ingefärakyckling. Och man verkar ha lyckats riktigt bra med det! Ett bolag där man inte lämnar saker åt slumpen, där grundarna lagt sin själ i bolaget (intervju med VD)

Bolaget i korthet

Marketcap: ca 300 miljoner kr
p/e: 18

Direktavkastning: 2,9 %

Vad gör mig intresserad?

Fantastisk lönsamhet, stor kassa, tillväxtpotential. Bolaget har en fantastisk lönsamhet, och justerar man för kassan som står för över 80 % av det egna kapitalet, är avkastningen på eget kapital som sagt över 100 %. Det här talar för att man vet vad man gör. Den stora kassan skulle dessutom räcka till att mer än fördubbla antalet restauranger (man anger 0,2-0,5 miljoner/restaurang, och kassan är på drygt 8). Tillväxtpotentialen finns där!

Eftertänksam ledning som äger. Ledningen manövrerar bolaget med stor varsamhet. Den starka vinstutvecklingen under 2017, som fortsatt under 2018, verkar bland annat förklaras med en metodisk översyn av restauranger, med stängningar, och öppning av nya. Man öppnar inte nya restauranger i snabb takt, men när man gör det så syns det i bolagets räkenskaper. Samtidigt utvecklar man den vertikala integreringen genom nya storkök (ett på ett fängelse!), och man förbättrar samordningen av inköp. Tre av grundarna äger över 50 %, varav VD (en av dem) äger 13 %.

Bra recensioner. Recensionerna är genomgående starka, och man har helt klart sina fans. Läser man Tripadvisor ligger man genomgående på genomsnittsbetyg 4 av 5, och är i regel betygsatta bland de 10-20 % högsta.

Ambitioner att expandera. Bolaget förefaller ha ambitioner att expandera, men än så läge finns bara en restaurang i Malaysia, och två i Indonesien. Öppnandet av två restauranger på Singapores internationella flygplats, och på ett större hotell, verkar dock vara en del av högre ambitioner. Eller som VD uttalade för ett par år sedan: "pave a way into potential markets such as China and Europe" 

Starka finanser, inne i momentum. Bolaget har starka finanser, nettokassa, och i relation till balansräkningen stor kassa. Efter att ha stått och stampat har man på senare tid börjat växa; 2017 6 %, 9 mån 2018 7 %, senaste kvartal 12 %.

Vad gör mig tveksam?

Växer långsamt. Jag gillar försiktiga bolag, men är man för försiktiga? Med ett vad som förefaller så starkt koncept, är det inte möjligt att rulla ut fler restauranger? Dessutom finns ju kassan  där. Och som sagt, utrullningen av restauranger i Malaysia, som man skrev om för ett antal år sedan har inte blivit av, och i Indonesien har en restaurang bara blivit två.

Håller man linjen? Man verkar också ha lite kort tålamod, en restaurang som man skröt om i en artikel i augusti 2016, är nu stängd, och har sina sista recensioner på Tripadvisor redan i februari 2017. Dessutom verkar varumärket "Soup restaurant heritage", som bland annat denna restaurang gick under, vara avvecklat. I alla fall räknas den inte längre upp bland deras koncept. Varför gav man inte både plats och varumärke mera tid, när man lär ha investerat någon miljon i restaurangen?

Svårt att se konkurrensfördelarna, och marginalen är liten. Det är svårt att se någon av de möjliga konkurrensfördelarna som kan tänkas, som logistik eller varumärke. Dessutom är det svårt att nå större konkurrensfördelar i den här branschen. När inte ens ett bolag som Starbucks har lyckats i längden, hur ska då en liten soppkedja med 17 restauranger göra det? I så fall därför att de är tillräckligt bra. Inget annat. Och än så länge verkar de lyckas. Men konkurrensen är stor, det medger man själva. Och vinstmarginalen är bara runt 5 %, den fina lönsamheten ligger i en lätt balansräkning. 

Slutsatser. Ett mycket fint bolag med många rätt. Men samtidigt, branschen är sårbar, marginalen är liten, så även om bolaget jobbar rätt, finns det inte stora marginaler att göra fel. Jag tycker också att man saknar det riktiga drivet att expandera. Så, tycker inte riktigt att det räcker. Kanske som ett av 20-30 bolag. Men man slår sig inte in bland mina ca 15. 

Eller vad säger du?