Min investeringsfilosofi - värdeinvestering och tillväxt går att kombinera!

Min investeringsfilosofi har sedan 2015-16 handlat om att hitta bolag som växer, har ett starkt kassaflöde, låg skuldsättning, tydliga och långsiktiga konkurrensfördelar, och sist men inte minst en rimlig värdering. Över tid har dock tyngdpunkten varierat. Jämför jag mina investeringar idag och för ett par år sedan, så tittar jag mer på värdering idag. Det som gått sämst har ofta handlat om bolag där jag gått in för högt, och när det gått bra har det oftast varit när en uppvärdering kommit. Även om det finns tydliga undantag... 

Så här skulle jag beskriva min investeringsfilosofi:

1. Värdeinvestering. 

Att hitta bolag med låg eller rimlig värdering är en viktig del i min investeringsfilosofi. Det behöver inte (men kan såklart) handla om bolag som handlas långt under bokfört värde, och där det finns olika typer av dolda tillgångar. Det kan också handla om riktiga kvalitetsbolag där marknaden av någon mindre rationell anledning värderar bolaget för lågt. Ibland kan det också vara så enkelt som att bolaget är för litet för att fonder ska gå in, eller att man bara blivit kvar under radarn. Det här är kort och gott värdeinvestering.

2. Tillväxt och konkurrensfördelar

Långsiktiga förutsättningar för tillväxt. Bolaget ska ha långsiktiga förutsättningar att växa, d v s finnas på en marknad där en eller flera megatrender talar för att man långsiktigt kan öka sitt kassaflöde. Det kan t ex handla om befolkningstillväxt, en ökande medelklass, eller en ny teknik. Historisk tillväxt är inte ointressant, och jag tar i regel inte mina köpbeslut på framtidsberäkningar.

Långsiktiga konkurrensfördelar. Bolaget ska ha långsiktiga konkurrensfördelar, d v s det ska finnas en tydlig tröskel för konkurrenterna. Det kan t ex handla om betydande investeringar i produktion eller infrastruktur, starkt distributionsnät, ett starkt varumärke, eller en stark marknadsposition. Avkastning på eget kapital (ROE) är ofta en bra indikator på en stark marknadsposition, eftersom det talar för att bolaget har kraft i sin prissättning. Men det ska värderas tillsammans med balansräkningen. 

Stark ledning som äger. En stark ledning med bra track record är också en avgörande förutsättning för att både uppnå tillväxt och bibehålla eller stärka konkurrensfördelarna. Helst ska ledningen ha ett betydande ägande i bolaget. 

3. Starka finanser

Starkt kassaflöde. Kassaflöde skapar värde. Ett starkt kassaflöde skapar förutsättningar både för att växa utan stora skulder, och för att dela ut till aktieägarna (eller återköpa aktier). Kassaflödet är bland det första jag tittar på, och jag analyserar hur det har klarat sig i tuffare tider. Justerade nyckeltal och EBITDA sänker mitt förtroende.

Stark balansräkning, låg eller ingen skuldsättning. Bolaget ska ha en stark balansräkning. Låg skuldsättning innebär att man har större möjlighet att hantera påfrestningar. De flesta kostnader kan ett bolag hantera; personal kan sägas upp, lokaler avvecklas, men skulderna finns där och genererar räntekostnader. Balansräkningen delar måste såklart analyseras, och immateriella tillgångar, särskilt Goodwill, där nedskrivningar lätt kan uppstå.

4. Typ av verksamhet

Jag förstår verksamheten och klarar av att följa den. Oförändrat jämfört med tidigare. Jag vill förstå verksamheten, utan att behöva lägga massor av tid på att i grunden förstå t ex olika tekniker. Därför sorterar jag bort sådant som läkemedel, bioteknologi, mer avancerad teknik, IT, finansbolag och försäkringar. Jag väljer också bort företag som är beroende av världsmarknadspriser, som t ex för mineraler och jordbruksprodukter. När jag tittar på teknik vill jag helst ha sådant som skapar förutsättningar för flera eller bredare branscher. 

Verksamheten är långsiktigt hållbar sett till klimat/miljö, folkhälsa, fred och demokrati. Oförändrat jämfört med tidigare. Klimat/miljö tar bort tex oljebolag, kolgruvor, flygbolag/flygplatser och vissa energibolag. Folkhälsa utesluter tobak och sprit (men vin, öl och socker klarar sig). Fred och demokrati stryker bland annat krigsmateriel. Jag undviker också länder som inte är demokratier, men exponeringen mot Kina, liksom att bolag med säte i demokratiska länder kan handla i odemokratiska, gör det svårt att vara helt skarp här. 

Sammanfattningsvis

Förändras något fundamentalt för mitt köp säljer jag, och den totala avkastningen handlar om värdetillväxt och utdelning. Värdetillväxten kan i sin tur handla om både uppvärdering, och om att företagets faktiska värde växer. Jag rör mig på många olika marknader därför att det ökar sannolikheten att hitta lågvärderade bolag, och för att man lättare fånga tillväxten från megatrender i länder där de fundamentala förutsättningarna (befolkningstillväxt, växande medelklass) är mer gynnsamma. Det finns såklart bolag här hemma som också rör sig på dessa marknader, men ofta finns tyngdpunkten i väst

Annars tror jag att jag fortsatt fixar att hålla koll på cirka 15 bolag, inget innehav ska vara mindre än 4 %, och inget större än 15 %. Normalt innebär det att jag säljer av när ett innehav går över 20 %, och köper till om det går under 3 %.

Sist men inte minst, mina kriterier är vägledande, och jag har därför valt att istället tala om investeringsfilosofi. Jag har t ex ett par bolag i portföljen som absolut inte är värdeinvesteringar (HDFC Bank och A2 milk). De får ligga kvar, och det kan absolut komma in fler sådana. Och för övriga bolag ligger tyngdpunkten utifrån kriterierna mycket olika. Jag gör bedömningen utifrån en helhet. Investeringsfilosofin är en beskrivning av vad jag tror är viktigt för en bra investering, och är en ansats till att förklara att jag tror att värdeinvestering och tillväxt går att kombinera. Men det innebär inte att alla investeringar behöver uppfylla allt. 

Framtidsinvesteringen är en:

"En blogg om värdeinvestering och tillväxt med världen som spelplan"

Hur tänker du när du investerar?

Viking Line - inte bara Taxfree

Viking Line är knappast okänt. De flesta av oss har nog någon gång tagit den (i huvudsak) röda färjan mellan Stockholm och Mariehamn, Åbo, eller Helsingfors. Eller kanske tagit lilla Rosella mellan Kapellskär och Mariehamn för att handla öl? Hur som helst, jag har gjort det, men jag har aldrig haft minsta tanke på att det också kunde vara en investering. 

I mitt lilla projekt att börja investera i aktier till barnen fick de en fråga om vad de skulle kunna tänka sig för aktier. Jag nämnde flygbolaget SAS, och godistillverkaren Cloetta. Men de frågade "kan man köpa Viking Line". Jag kollade, konstaterade JA, kikade lite hastigt, och såg att det såg ok ut men inte fantastiskt. Och så köpte jag tre (!) aktier till dem var. 

När jag sedan började skissa på ett inlägg på temat, och började att gräva lite mer insåg jag: det kanske inte är så ointressant, det här är ett uppenbart värdecase! Ja vissa likheter med Gotlandsbolaget finns faktiskt...

Viking Line har en historia som ett marknadsföringsbolag som bildades av tre rederier på 1960-talet, för att förhindra en ohållbar konkurrenssituation. Ett av rederierna var svenska Sliterederiet från Gotland, som i början av 1990-talet gick i konkurs efter att man beställt en båt i D-mark som inte kunde betalas när kronan kollapsade. 1980-talet och början 1990-talen var för övrigt en tid med många och stora nybyggen, en ohållbar utveckling som kom av sig efter konkursen och Estonias förlisning 1994. Än idag domineras i alla fall Viking Lines flotta av färjor som beställdes kring 1990, och det är en verksamhet som tickar och går, men som knappast växer.

Korta fakta:

P/e: 17
Marketcap: ca 2 mdr kr
Ägare: ett fåtal större ägare dominerar, framför allt ett par åländska rederier

Handlas i Helsingfors, har huvudkontoret på Åland.

Vad gör mig intresserad

Värdecase. Det här är ett uppenbart värdecase. Bolaget värderas till långt under bokfört eget kapital (ca 85 %, ungefär samma som Gotlandsbolaget). Och till det så är fem av sju fartyg i drift byggda åren 1980-1992, och därmed avskrivna, eftersom bolaget skriver av fartygen linjärt över 25 år. Därmed finns uppenbara övervärden i bolaget, och det är inte helt obetydliga sådana. 2013 sålde man Viking Isabella (1989) för 30 miljoner euro (varav vinst på 23), och i alla fall fyra fartyg förefaller likvärdiga, och två är t o m systerfartyg. Utan att göra någon skarp värdering, bör det som sagt handla om betydande belopp, och inte försumbara i förhållande till bolagets egna kapital som i den senaste redovisningen uppgick till ca 230 miljoner euro. Man bör såklart också tillägga att det finns renoveringar i balansräkningen som inte är avskrivna.

Stabilt kassaflöde. Kassaflödet är stabilt men inte växande. Och investeringarna är stora för det relativt lilla bolaget, och då handlar det här i huvudsak bara om att hålla de befintliga båtarna i tillräckligt attraktivt skick. Investeringar + amorteringar har bara klarats tack var den rätt stora kassan. Jag hade gärna sett att man med sina stora investeringsbehov i princip helt skippade utdelning.

Aktieägarrabatter. Bolaget har en intressant aktieägarförmån för den som är beredd att köpa en rätt stor post. Har man minst 1000 aktier (a cirka 18 euro) kvalificerar man sig för fria resor på alla linjer inkl. bil, dock ingår inte hytt. Kanske inget för småspararen, men för den som har en slant över och åker mycket finlandsbåt så... 

Det som gör mig tveksam

För hög skuldsättning. Bolaget har i mina ögon för hög skuldsättning. I samband med att man köpte Viking Grace 2013 tog man upp ett lån på 179 miljoner Euro. Man avbetalar dock hårt (cirka 23 miljoner euro/år), och sett som nettoskuld/EBITDA är man nere i 1,6 (enligt mina beräkningar) efter 9 mån 2019. Men med 152 nya miljoner i skuld för ny beställd båt är man sannolikt uppe kring 4-5 för nettoskuld/EBITDA, med dagens resultatnivå. Det är brutalt högt.

Hård konkurrens. Även om man har en stabil marknadsandel på sådär 1/3 av passagerarna på Östersjön så är  konkurrensen hård. Man slåss framför allt med Silja Line/Tallink, som dock har delvis annan tyngdpunkt. Viking Line är den större aktören på Sverige-Finland inkl Åland, medan Tallink Silja är störst på trafiken till och från Baltikum. Lönsamheten på ROE runt 5 % trots en relativt hög skuldsättning imponerar inte.

Apropå konkurrens slår slår det mig dock att biljettpriserna för Viking Line är generellt högre än för Silja. En kryssning t o r Stockholm-Åbo hos viking börjar i skrivande stund på 270 kr, medan Silja flaggar med stora reor och man kan komma undan för 80 kr. (Och det är nog inte något tillfälligt, varje gång priskänsliga Framtidsinvesteringen har åkt finlandsbåt har det blivit med Silja!) Då har Silja dessutom nyare båtar, och t ex erbjuder man TV med massor av kanaler på hytten, medan Viking bara har radio. Viking har såklart fördelen i att ha sin hamnplats vid Stadsgårdskajen, medan man för Silja får ta sig ut till Värtan. Ja någon form av konkurrensfördel kanske ändå finns?

Sammanfattningsvis. Likheterna med Gotlandsbolaget finns där, men Viking Line imponerar inte på samma sätt. Lönsamheten är sämre, konkurrensfördelarna mindre, skuldsättningen betydligt högre. Priset som p/e högre. Men värdena finns där, och bolaget är som sagt betydligt mer intressant än vad jag kunnat tänkt mig. Fördelen också: bolaget är noterat på riktigt, mer lätthandlat, och går att ha i en KF eller ISK. Det finns en liten post i den lilla samboportföljen, och som sagt miniposter i barnens.

Margin of Safety - och jag är i huvudsak värdeinvesterare

Margin of Safety av Seth Klarman är något av en klassiker, och lite av en bibel bland värdeinvesterare. Klarman, mycket framgångsrik hedgefondförvaltare och mångmiljardär (i kronor) gav ut boken 1991, med en upplaga på 5000. Och blev ingen dundersuccé. Men med tiden har den vunnit respekt, och kanske handlar lite om att boken sedan inte givits ut i nya upplagor, utan med tiden nått absurda andrahandsvärden som 2000-3000 USD. Helt galet såklart, och för egen del har jag kommit åt en pdf-kopia som till stora delar plöjts under julhelgerna. Och det är bara att säga: mycket intressant läsning!

Utgångspunkten är: minimera risk. Framtiden går aldrig att förutsäga, inte ens av den mest skickliga analytiker kan förutsäga hur ekonomin kommer att utvecklas, hur inflationen kommer att se ut, om räntor kommer att höjas eller sänkas osv. Eller för all del hur börsen kommer att gå. Så slutsatsen är: avstå från sådan analys och minimera risken i dina investeringar.

Men först av allt behöver man förstå skillnaden mellan att investera och att spekulera.

"Investors believe that over the long run security prices tend to reflect fundamental
developments involving the underlying businesses. "

"Speculators, by contrast, buy and sell securities based on whether they believe those
securities will next rise or fall in price."

Min första slutsats: jag började med spekulation, och har först på senare tid blivit investerare, ja när jag övergick till min nuvarande strategi, 2015.
.
Marknaden är irrationell. En grundläggande utgångspunkt är att marknaden är irrationel, så låt den inte vägleda dig i hur du agerar. Rusa inte efter aktier som stiger, och paniksälj inte sådant som sjunker, utan förlita dig på den fundamentala analysen. Och inte minst, utnyttja att marknaden är irrationell för att hitta investeringar. Det finns många olika anledningar till att marknaden sätter för låga priser, dra nytta av det.

Jag fastnade särskilt för beskrivningarna av hur fondförvaltning fungerar. Det är såklart ingen nyhet att alla vill följa index, och ingen vill vara förlorare. Och för förvaltare kan de bli mycket dyrt att vara det. Den som presterar sämre än index kan snabbt bestraffas, och sådana incitament skapar såklart strömlinjeformade produkter. Även om boken är snart 30 år gammal, behöver man inte titta på många fonder (och även sådana som inte beskriver sig som indexfonder) för att förstå att det här incitamentet finns där också idag.

Och det allvarliga är såklart att det avgör prissättningen på marknaden. Eftersom fonder som följer index ska ha just vissa aktier köps dessa i uppgång, utan att det i grunden handlar fundamentala faktorer bakom. Priser pressas upp (framför allt i tider av låga räntor!), och kan sedan falla hårt tillbaka.

Författarens slutsats (eller förhoppning?) har dock ännu inte slagit in:

"I believe that indexing will turn out to be just another Wall Street fad."

(För att vara elak känns den som den tidigare socialdemokratiska kommunikationsministern Ines Uusmans förutsägelse att internet var en fluga. Men framtiden är ju inte lätt att förutsäga, som sagt.)

Några nedslag, vad som är viktigt för en strategi som värdeinvesterare:

• Minimera risken,  och utnyttja att marknaden är irrationell för att hitta objekt att investera i.
• Titta på absolut utveckling, inte relativ
• Investera bara när det är motiverat och kandidaterna finns. Var inte fullinvesterad för sakens skull, om investeringsobjekten inte finns är det bättre att hålla kassa och invänta rätt lägen
• Investera inte i branscher du inte förstår och som är svåra att förutsäga, t ex teknikbolag
• Förstå varför du gjort investeringen, och sälj när de förutsättningarna inte gäller 

Min andra slutsats: jag inser att jag till stor del agerar som en värdeinvesterare. Jag gillar att minimera risken, jag tittar på låg värdering. Jag investerar inte i bolag jag inte förstår, och jag håller en mycket låg andel teknikbolag. Jag har också en rätt ok disciplin sett till att utgå från bolag och analys, och står emot strömmen även när portföljen inte relativt sett utvecklas så starkt.

Jag skulle beskriva det som att jag i huvudsak är värdeinvesterare, och tittar man på mina innehav så har det absoluta flertalet en motivering som lutar åt värdeinvestering. 

Därför står det nu på bloggen: 

”En blogg om värdeinvestering med världen som spelplan”

Jag är inte helt renlärig om man följer boken, för tittar man på hur jag investerar så utgår jag också från makro, tittar på megatrender, och söker tillväxt. Dock i regel med ett värdeperspektiv.

Förbättringsområden. Jag vill bli bättre på att identifiera punkten när investeringen inte längre följer kraven när jag köpte. Och inte minst, jag vill lära mig disciplinen att hålla större kassa, och kanske därmed också bli än mer restriktiv i vad jag plockar in i portföljen.

Sist, lite roligt när han skriver om att negativa analyser är något som Wall Street inte gillar:

"In 1990 Marvin Roffman, an analyst at Janney Montgomery Scott, Inc., apparently lost
his job for writing a negative research report about the Atlantic City hotel/casinos owned by
Donald Trump, a prospective client of Janney." 

Eller var det Trump som inte gillade analytikern?

Vad är du för typ av investerare? Eller spekulerar du?

Nytt utseende, och andra förändringar (uppdaterat)

Efter drygt tre år var det dags för en uppfräschning av layouten! Inget dramatiskt, men ändå en ordentlig ansiktslyftning!

Tyvärr kommer bloggen också att ta delvis ny form och jag kommer inte längre att lägga upp min portföljs utseende i sin helhet. Detta pga nytt jobb. Det kan bli någon analys, men jag kommer inte att tala om huruvida jag köpt eller inte. Jag har också valt att plocka bort analyser kring bolag där bara jag lyft bolagen. Jag kommer den närmaste tiden att uppdatera menyraden för att ändå ge en lite tydligare bild än just nu över hur min exponering ser ut mot olika delar av världen, och olika branscher, och jag ger också ett urval av innehav jag kommer att följa på bloggen och på twitter.

Jag räknar med att publicera regelbundet, men kanske inte varje vecka.

Hoppas att bloggen blir läsvärd även framöver!

Avanzas utbud i Frankrike: husbilar, glasögon och laboratorier

 

Så finns också Frankrike och Italien i Avanzas digitala utbud. Börjar med Frankrike, landet som nyligen med god marginal valt Enmanuel Macron till ny president. Han har nu ett land att ta över där tillväxten tickar på, men där arbetslösheten bitit sig fast på runt 10 %. Här har vi säkert också anledningen till det massiva missnöje som väljarna i den första valomgången visade de etablerade partierna, när varken socialisterna eller de konservativa republikanerna lyckades ta sig vidare. Han har nu med största sannolikhet ett knepigt parlamentariskt läge att förhålla sig till efter de stundande parlamentsvalet. Mer långsiktigt är demografin bättre än i t ex Tyskland och Sydeuropa. Befolkningen bedöms inte minska, tvärtom, och det handlar om både naturlig ökning och invandring.

Aktieutbudet handlar också här om större företag. Totalt 126 finns på listan. Där hittar man många kända storheter som Airbus och Pernot Ricard, men även en rad moderelaterade lyxmärken som Luis Vitton, Hermes och lOreal. Jag valde dock (liksom senast för Tyskland) att leta efter lite mindre kända marknadsledare. Inget fantastiskt utbud, men ändå tre företag jag tycker jag ser intressanta ut:

Trigano. Tillverkare av husvagnar, husbilar, och släpvagnar med en mycket stark position på den europeiska marknaden. Inklusive det förvärv av den slovenska husvagnstillverkaren Adria som är på gång, nämns siffran 30 % som marknadsandel i Europa. Ett Europeiskt Thor skulle man kunna sammanfatta, men man tillverkar också de kanske bekanta släpvagnarna "Neptun". Morningstar ger företaget "narrow moat". Bolaget som är familjeägt (och styrt) omsatte 2016 drygt 1 mdr Euro. Tillväxten är mycket god (omsättningen +20 % för senaste 6 mån rapport), liksom för många företag inom branschen. Rörelsemarginal och lönsamhet ligger nivå med Thor, och något bättre än för svenska Kabe. Prislappen på p/e 15-16 är i nivå med Kabe och Thor. Inte ointressant, och möjligen ett alternativ till CanaDream, som snart köps ut från börsen, och som jag redan sålt.

Essilor. Världsledare inom glasögonlinser med 40-45 % av världsmarknaden, och med produktion av solglasögon och optiska instrument. Morningstar ger Essilor "wide moat". Tillväxten är helt ok (6 % 2016), men lönsamheten inte fantastisk (ROE 13 %). Balansräkning och kassaflöde är starka, och skuldsättningen är inte mycket att säga om.

Företaget har i början av året annonserat ett samgående med italienska Luxottica, dominant inom glasögonbågar (Ray-ban), solglasögon och optikerbutiker. Även om Essilor och Luxottica båda är dominerande aktörer inom glasögonindustrin, har de små överlapp, och synergierna lär bli fina. Priset för Essilor är dock inte lågt, drygt p/e 30.

Eurofins Scientific är ett världsledande laboratorieföretag som gör analyser inom livsmedel, miljö, bioteknologi mm, och med verksamhet i 39 länder. Morningstar ger företagets konkurrensfördelar "narrow moat". Verksamheten har vuxit snabbt, framför allt genom förvärv. Tillväxten är tvåsiffrig, men lönsamheten inte fantastisk (ROE 13 %). Kassaflödet är starkt, och används i huvudsak till investeringar och förvärv. Balansräkningen innehåller vissa skulder som följer av att företaget företaget växer snabbare än vad kassaflödet fixar att finansiera. Sammantaget: intressant företag i intressant bransch, men p/e över 40 är för dyrt.

Sammanfattningsvis: inget som på allvar utmanar för portföljen, ja möjligen Trigano för campingpositionen.

Vad säger du? Hittar du något spännande i Frankrike?

Portföljen 2019: +18 %

Oj vilket börsår för det varit! För den som hållit sig här hemma, i USA, eller på de flesta västeuropeiska börser har det varit lätt att prestera 25-30 % bara genom att följa strömmen. För egen del har det inte varit en lika häftig resa, men jag har ju också hållit mig på börser där det inte dragit lika häftigt. Tittar man på de exotiska börser jag haft exponering mot så är det lätt att förstå:

Nya Zeeland, +30 %
Johannesburg, +8 %
Singapore, +5 %
Filippinerna, +5 %
Indonesien, +2
Malaysia, -6 %

En tråkig slutsats är såklart att jag brutit en fin svit på att slå SIX portfolio index varje år sedan jag startade min nuvarande strategi:

2019 +18 % mot +35,0 %
2018 -2 % mot -4,4 %
2017 + 19 % mot +9,7 %
2016 + 21 % mot +9,5 %

Det ser heller inte ut som att jag slår SEB Emerging Markets, som jag de senaste åren jämfört mig med. Fonden som domineras av/bygger på välkända MSCI Emerging Markets Net Return Index låg den 27 dec på +20 %. Den stora skillnaden där (liksom för andra indexnära emerging markets fonder) är att de ligger tungt mot framför allt Kina (runt 30 %), men även Taiwan, som gått betydligt starkare än de marknader där jag ligger tungt.

Sammanfattningsvis: min rätt så defensiva strategi, med t ex liten andel teknikbolag, och med ett allt tydligare fokus på att minimera risken (och det finns anledning att komma tillbaka till!) har inte varit en vinnare i det här börsklimatet. Tittar man långsiktigt ligger jag +60 % sedan jag började med min nuvarande strategi hösten 2015, vilket är i princip helt lika som SIX portfolio index.

Fotnot. Beräkningen för utvecklingen är gjord med formel för tidsviktad avkastning (TWR) och är jämförbar med t ex Avanzas grafer för utveckling, utdelning inkl och tar hänsyn till insättningar (och uttag). Data hämtar jag veckovis varje veckoslut manuellt, till i september från respektive depå och Avanzas portföljrapport, från mitten av september hämtar jag genom Numbers i Iphone som använder data från Yahoo. Indexdata är hämtat från fondbolagen se.