Efter att ha läst några blogginlägg på temat Trump de senaste dagarna, kan jag inte låta bli att också reflektera över det som hänt. Många, och även på Twitter, drar slutsatsen att allt är lugnt nu. Det här blir inte nog inte så farligt, eller det kanske till och med blir bra.
Vi vet ännu väldigt lite om vad som kommer att hända, mer än att USA kommer att få en president som gått till val på ett program som med snälla ord kan beskrivas som populistiskt. Ja, där finns också drag av den retorik som fascismen hållit sig med. Retorik om nationens förträfflighet som de styrande misskött, och som nu ska återupprättas. "Make America great again" sammanfattar det mer än väl. Att lägga skulden på det främmande, att vilja sluta sig mot omvärlden, bekräftar ytterligare de fascistiska dragen.
Vi som bloggar om aktier och ekonomi tangerar såklart politik. Det är ofrånkomligt. Den politik som förs påverkar i allra högsta grad ekonomins utveckling, och möjligheten att på lång sikt få en god avkastning på sin investering. Det är därför jag vänder mig emot tankegångar som att allt rullar på nu. Låt mig utveckla:
Att sluta sig leder inte till välstånd. Exemplen är många på hur länder som sluter sig med tiden stagnerar och går bakåt. Ett av de kanske mest talande exemplen är Argentina. Som jag skrivit om tidigare var landet för hundra år sedan ett av världens rikaste, innan en nationalistisk och protektionistisk politik personifierad av Juan Peron gjorde slut på det. Ja, det finns mer att läsa om det. Likheterna med Trump är uppenbara. Exemplen på länder som trott på öppenhet, och som det gått bra för är många, t ex Sverige.
När Trump nu vill förhandla om Nafta sätter det förutsättningarna i gungning, framför allt för Mexikos inte oansenliga ekonomi, som också är en viktig kugge i den samlade latinamerikanska ekonomin. Än värre är om hans aggressiva retorik mot Kina blir verklighet och sätter tydliga avtryck i politiken. Ja och så det internationella handelsprotokollet förstås, som man absolut kan ha invändningar emot.
Klimatet och våra ängsliga resurser. När resten världen inser att medeltemperaturen stiger, och de ändliga resurserna är just ändliga, förnekar den tillträdande administrationen klimathotets existens. När resten av världen jobbar på att utveckla nya tekniker och förnyelsebara bränslen, tänker USA snart på att hacka mer kol igen, och på hur man kan få upp den sista oljan. Det här kan såklart ge fart på vissa aktier inom dessa sektorer, men innebär knappast någon ökad konkurrenskraft långsiktigt. Det är som att kissa i byxorna, varmt nu, kallt sen. Och det ger ju knappast långsiktig tillväxt.
Stimulanser, försvar och underskott. Nationalekonomi är komplext. Det gäller kort sagt att stimulera när det går trögt, och att hålla igen när det snurrar. Obama gjorde det där rätt så bra. Trump har gått till val på stora skattesänkningar, såklart ofinansierade, och talar om hur många nya jobb det ska ge. Men stimulans med finanspolitiken kan ju få effekter på penningpolitiken. Vad blir t ex den sammantagna effekten om FED motverkar med en högre räntebana?
Och så försvaret. Trump talar om ett mindre aktivt USA och samtidigt om att satsa på försvaret. Nya lån och i praktiken stimulanser till försvarsindustrin kan såklart få fart på ett och annat företag, i alla fall kortsiktigt. Men åter, det är knappast heller så man bygger långsiktig och hållbar tillväxt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar