söndag 13 augusti 2017

Bloggen saktar in

 
Skrev för några veckor sedan att bloggen kommer att sakta in framöver. Och framöver, det är nu. Det handlar helt enkelt om att tiden inte kommer att finnas framöver. Föräldraledigheten är slut, och det är dags att börja jobba igen, och det med mer ansvar än tidigare.

Färre inlägg. Så här långt har jag haft stommen i ett inlägg varje söndag, och ibland har det blivit fler, ofta sådär 6-7 inlägg i månaden. Ibland ännu fler på resor och så. Framöver blir det normlt inte mer än ett i månaden. Ibland kanske två.

Inga djupdykningar. Att göra djupare företagsanalyser tar tid, och jag vill att det jag lägger ut ska hålla en bra nivå. Inläggen framöver lär inte bli djupare än de med geografiskt tema jag kört några gånger under våren. I alla fall inte under hösten. Ja, det kanske blir någon geografisk utblick, något om befolkningsutveckling och demografi, något om varför jag inte äger svenska bolag.

Uppdatering av portföljen, och sammanfattning av rapporter, de senare under fliken med samma namn, fortsätter som förut. Och att jag inte analyserar nytt på djupet innebär inte att jag slutar köpa och sälja. Tvärtom blir det nog fler köp när sparandet kan skruvas upp igen. Och det kommer jag såklart att berätta om. 

Reklamen försvinner också. Även om inkomsten är liten, så gör den bloggen till en liten bisyssla. Och det är den inte, snarare något att jämföra med en dagbok.

Var ett tag inne på att helt avveckla, men några kloka personer i min omgivning fick mig på andra tankar. Och eftersom det här är riktigt kul, kommentarerna mycket värdefulla (stort tack!), och eftersom jag kommer fortsätta att investera, så blev beslutet till slut enkelt: jag kör på, men med lägre hastighet. Hur som helst, hoppas att även den nu lite mindre ambitiösa bloggen kan tillföra något!

lördag 12 augusti 2017

Portföljuppdatering: Sålt Starbucks, sluppit slakt


Dags för portföljuppdatering, för en portfölj som klarat sig förvånansvärt bra under sommaren, och de senaste dagarnas vapenskrammel. Trots att kronan under sommaren stärkts mot alla valutorna i portföljen, och tillfört några ytterligare procent i negativa valutaeffekter, har portföljen legat helt stilla under rapportperioden, och ligger för första gången på några månader över OMX30. Mycket beror på en stabil rapportsäsong (när ett par rapporter återstår), med tre tydliga positiva överraskningar (HDFC bank, Logistec och Stella-Jones) och annars rapporter som följt förväntan. Totalt ligger jag +4,0 %. Tittar jag på dagens innehav är valutaeffekterna -5-6 %.


Sålt Starbucks, köpt överraskning. Sedan den senaste portföljuppdateringen har jag framför allt sålt hela innehavet i Starbucks. Jag gjorde det före rapporten, och med samma argument som när jag sålde den första halvan för någon månad sedan. Det handlar helt enkelt om en för svag organisk utveckling i förhållande till prislappen. Istället har jag köpt köpt in mig i ett bolag i turistsektorn, men mer om det senare. 


Ökat i Logistec och Femsa. Logistec som var en av de riktigt positiva överraskningarna i rapportfloden, visade en stark utveckling för både hamndrift och rörledningar. Samtidigt har inte aktien följt med uppåt, och värderingen har kommit ner på en mer attraktiv nivå. Mycket talar för en stark utveckling de närmaste kvartalen, så en ökning kändes prioriterad. Femsa ska upp till 4 %, och den resan har påbörjats, och fortsätter de närmaste månaderna. För det lilla innehavet i italienska B&C Speakers räknar jag med att fördubbla innehavet under augusti.

Mest nöjd är jag annars med försäljningarna av Atlas Copco och Cloetta i våras, och Starbucks före rapport (och vid något bättre dollarkurs)! Tack vare dessa har jag sluppit kursslakt under rapportsäsongen!

Funderar på några av innehaven, och framför allt känner jag mig tveksam till att ha två vinbolag i portföljen. Men har svårt att bestämma mig: Andrew Peller har en stark marknadsposition i Kanada, men tillväxten har stagnerat. Concha y Toro växer bättre, har starka varumärken, men inte på någon marknad den starka position som Peller har i Kanada. Vilket vin tror du på?

söndag 6 augusti 2017

Steamships Trading Co - dominerar världens mest exotiska land?

 
Vilket är världens mest exotiska land? Ja det är såklart upp till betraktaren. Men Papua Nya Guinea lär ligga bra till. Landet med runt 8 miljoner invånare (på nästan exakt Sveriges yta) delar ön Nya Guinea med Indonesien, och kan lätt sägas vara bland de mest svårtillgängliga länder man kan tänka sig. En överväldigande majoritet av invånarna lever i mestadels svårtillgängliga bergs- och kustområden, ofta helt utan vägar. Landet har också en enorm kulturell och etnisk mångfald, med ett tusental folkgrupper och nästan lika många språk, trots den lilla befolkningen.

Landet borde dock ha fantastiska möjligheter. Naturresurserna är enorma, med stora tillgångar av både ädla metaller och olja/gas. Dessutom borde klimat och natur kunna göra landet till en populär turistdestination. Men mycket har dock gått fel för sedan man blev självständiga från Australien 1975. Inte minst brottas man med de dåliga kommunikationerna.

Här finns bolaget Steamships Trading Co med en nästan 100-årig historia. De första åren är en fascinerande och läsvärd historia om en pensionerad sjökapten som efter ett par missöden började bedriva handel i området. Företaget har sedan blivit något av ett med landet, och har över åren bedrivit verksamhet i inom alla tänkbara områden. Man handlas (sporadiskt) i Australien, men har det brittiska (onoterade) konglomeratet Swire som tydlig majoritetsägare.

På senare tid har man konsoliderat till tre verksamhetsområden:

Transport/logistik. Står för nästan halva företagets omsättning, men bara 1/5 av rörelseresultatet. Sammantaget är man landets ledande aktör inom området med fartygstransporter till ett stort antal godshamnar i landet, hamndrift (lastning mfl hamntjänster, se Logistec!), bogserbåtar, lastbilstransporter mm. Resultatet har de senaste året drabbats negativt av lägre råvarupriser, och man har också avvecklat sin internationella lastbåtsverksamhet som bedrevs med ett par fartyg.

Basvaror står för ungefär 15 % av omsättningen och är den klart mest lönsamma verksamheten. Här finns framför allt landets enda glasstillverkning, som man satsar stort på, men också produktion av matolja, snacks, vatten på flaska, och ett hälftenägande i Colgate Palmolives lokala dotterbolag. En vad som förefaller mindre lönsam produktion av alkoholdrycker är under avveckling.

Hotell/fastigheter står för ungefär 1/3 av omsättningen, och är en verksamhetsgren där man uppenbart satsar. Här finns sju hotell som gör företaget till landets största aktör (!), och fastighetsutveckling/uthyrning i centrala delar av huvudstaden Port Moresby. Med den satsningen har man också ha fått fart på stadens restaurangutbudet, som tidigare verkar ha varit helt obefintligt. 

Vad är det då som ger potential?

Positiv demografi, och landet elektrifieras. Papua Nya Guinea är ett land som växer snabbt, på 50 år kommer befolkningen att fördubblas. Samtidigt investerar regeringen stort i att elektrifiera landet där bara 20 % idag har tillgång till el. Enligt regeringens plan ska den siffran vara 70 % redan 2030. Steamships uttrycker att potentialen är stor, och bedömer att konsumtionen kommer att öka kraftigt när landet elektrifieras.

Turismen, och en positiv utveckling. Klimatet, naturen, orörda korallrev osv ger unika förutsättningar. Landets regering har börjat inse detta, och man har och sjösatt en plan för att öka antalet turister som ändå inte var fler än drygt 50000 förra året (2016). 
Trenden är dock positiv, de senaste åren verkar framför allt fler kryssningsfartyg ha satt kurs mot landet, 2016 ökade antalet kryssningsbesökare med mer än 20 %. Att landet 2018 står som värd för samarbetsorganisationen APEC:s toppmöte  med stats- och regeringschef från länderna kring stilla havet (inkl Kina och USA), kommer också sätta landet på kartan. 

Turismen kan både direkt och indirekt gynna företaget. Fler turister konsumerar glass och vatten, och bor kanske på hotellen. En ekonomi som inte är lika beroende av naturresurser blir också mindre konjunkturkänslig, och kan bidra till ökad stabilitet och konsumtion. Här är verksamheten inom baskonsumtion riktigt intressant, och samarbetet med Colgate Palmolive gör mig extra intresserad. Det luktar Unilever Indonesia lång väg! 

Lång historia, och starka positioner. Företaget har en 100-årig historia i landet, och lär kunna marknaden bättre än någon annan västerländsk aktör. En del av framgången verkar handla om att man använder lokal arbetskraft, och bidrar till att utveckla de lokala samhällena. Man har också mycket starka marknadspositioner, och som dominerande aktör inom logistiken kan man dra fördelar även på andra områden. 

 
 
Finanser och utveckling. De senaste årens tuffa ekonomiska förutsättningar med framför allt låga råvarupriser har slagit hårt mot företaget. Omsättningen har sedan 2013 sjunkit med runt 11-12 % (justerat för försäljning av verksamhet), och den underliggande vinsten har nästan halverats. Framför allt är det transportsegmentet som tappat stort, men även hotell/fastigheter har haft en svag trend. Samtidigt utvecklas livsmedelsdelen positivt, och har gått från förlust till att vara den procentuellt mest lönsamma delen. Kassaflödet har klarat sig förvånansvärt bra, men en del av förlusterna handlar också nedskrivningar av tillgångar.

Riskerna är såklart jättestora. Även om turismen är visar positiva tecken är det långt ifrån säkert att det blir en sådan kraft i utvecklingen att landets ekonomi tar fart på allvar. Man kommer också fortsatt att vara beroende av naturresurserna, som lär ge en skumpig resa som följer världsmarknadspriserna. Naturresurserna kan också fungera som bränsle för etniska konflikter, som den i Bougainville i början av 1990-talet, en konflikt som fått sin fortsättning i en folkomröstning om självständighet om ett par år. Dessutom är landet politiskt instabilt  och förutsättningarna för utländska investeringar knepiga. Inte minst har man en lagstiftning kring mark som komplicerar för utländska företag. Nästan all mark i landet är gemensamt ägd av ursprungsbefolkningen, sk customary land, och i övrigt kan bara staten äga mark. Privata företag kan bara arrendera från staten, vilket sker genom långa arendeavtal. Översyn av det här pågår...

För landet kan säkert det kommande toppmötet vara en fin vitamininjektion, men för Steamships innebär det också att konkurrensen på hotellfronten ökar, när huvudstaden förbereds för toppmötet, och nya hotell byggs. Inte minst får man sitt första Hilton. 

Ett intressant bolag, med stor potential den dag det tar fart. Men också med stora risker. Priset på p/e 19 kan jag acceptera, att handeln är liten tror jag går att hantera, men man uppfyller på flera punkter inte mina kriterier: historiken är svajig, verksamheten cyklisk och råvaruberoende. Funderar dock på en liten post tillsammans med spisplattorna "utanför portföljen". Vad säger du, är jag för exotisk nu?

söndag 30 juli 2017

Brampton Brick - Riktigt tråkigt, riktigt billigt


Har alltid ögonen öppna för företag som av någon anledning är för lågt värderade. Jag ser inte det här som någon särskild strategi, eller portfölj, utan det ska handla om företag som i grunden följer mina kriterier  Det ska kort sagt finnas en stark marknadsposition, starka finanser, och potential att växa. Och som ofta är det ett riktigt tråkigt spår: tegelstenar.

Störst i Ontario, näst störst i Kanada. Brampton Brick är näst störst på området i Kanada, och tillverkar både tegel och sten mm för trädgårdar. Verksamheten är i Kanada koncentrerad till Quebec och Ontario, och man har även tillverkning i Indiana, USA, och försäljning i det som slarvigt kallas rostbältet. I Ontario, för övrigt Kanadas mest folkrika provins, kan man dessutom skryta med att vara marknadsledare, med förmodligen (uppgifterna är några år gamla) runt 50 %  av marknaden. Företaget som är familjeägt har genom gnetande och förvärv gått från att vara nr 11 i Kanada till dagens andraplats.


Inte liten, men okänd. Företaget omsätter runt 1 mdr kronor om året, och för att fixa den omsättningen spottar man ut runt 1 miljon tegelstenar om dagen (!), från anläggningar som förefaller vara moderna och väl automatiserade. Redan för mer än ett årtionde sedan jobbade man t ex med helt slutna system. Sedan ett par år återanvänder man all CO2 i produktionen.

Trots allt detta är det här ett företag som lever en mycket anonym tillvaro på aktiemarknaden. Det kan ibland gå flera dagar utan något avslut på torontobörsen. Och på nätet finns det inte mycket att läsa. På den annars nyttiga sighten ”Stock chase” finns inte företaget ens på listan. 


Positivt kassaflöde, värdering 65 % av eget kapital. Hur ofta hittar man ett företag som visar positivt kassaflöde, och handlas så långt under av bokfört värde? Nej jag har nog inte stött på den kombinationen tidigare. Även pris/kassaflöde=4 är en riktigt fin värdering.  Mycket kassaflöde för pengarna helt enkelt. Inte heller p/e 12 är mycket att säga om. Möjligen straffas man för en tidigare dålig affär där man som delägare i en reningsanläggning gjorde stora förluster. Även om det är helt hanterat, lever nog förtroendeskadan. 

Lönsamheten är inte fantastisk om man tittar på ROE (5-6 %), men utvecklas positivt med förvärv och effektiviserad produktion. Dessutom bör man notera att företaget har runt en halv miljard i marktillgångar, vilket motsvarar sådär en tredjedel av balansräkningen. Inte minst är det stora ytor där man hämtar lera för tegelproduktionen. Företaget räknar att de nuvarande exploaterade ytorna i Kanada räcker i 20 år, och de i USA i 40 år. Ett imponerande lager av råvara får man säga. Skuldsättningen är inte inte hög, vid helår drygt 1 för nettoskuld/EBITDA, inkl finansiell leasing. Leasing utanför balansräkningen (operational) är mycket marginell.


Och riskerna?

Byggboom i Kanada, och framför allt i folkrika Ontario där Brampton är stora. Byggandet är på all time high, och det är bostadsbyggandet som driver siffrorna. Tittar man på början av 2017  så ser det heller inte ut som att utvecklingen mattas av. Men hur länge fortsätter det?

Utvinningen av råvara verkar inte helt oproblematisk. Det senaste området för utvinning av lera till tegel har mött stort motstånd från boende i området, och det verkar inte helt självklart att man får tillstånd beviljat. Kan det här resultera i nedskrivningar? Eller kan man som t ex den australiensiska motsvarigheten Brickworks jobba mer medvetet med sin mark genom rehabilitering och försäljning? Här kan nog Brampton göra mer, framför allt som staden verkar ha ambitioner.

Brampton Brick har utvecklats mycket bra de senaste åren. Tillväxten organiskt på 10-15 % på senare tid överträffar t o m byggtillväxten. Så antingen så blir tegel allt mer populärt, och/eller så ökar man sina marknadsandelar.  Det ser onekligen intressant ut, och det som möjligen gör mig skeptisk är konjunkturkänsligheten.  

I vilket fall förefaller det mycket prisvärt. I mina ögon borde man åtminstone upp till en värdering på bokfört värde. Där värderas australienska Brickworks, med snarlik lönsamhet, och utan nyckeltal som imponerar mer. Uppfattar Brampton som ett företag ordentligt under radarn, som hanterat gamla synder väl, men som inte uppvärderats. Utdelningen ströks för ett antal år sedan, men med den fina utvecklingen på senare tid kanske den kan komma igen? 

Sedan en tid finns därför några procent i portföljen. Vad säger du, är det ett intressant case?

söndag 23 juli 2017

Bloggen 1 år!


Tiden går fort. För ett år sedan bestämde jag mig för att dra igång bloggen. Den 21 juli lade lade jag upp mitt första inlägg, om indonesiska Telekomunikasi. En kortvarig förälskelse kan sammanfatta, och idag skulle inlägget ha sett lite annorlunda ut.

Jag hade under 2014-16 lagt allt mer tid aktieportföljen, som vuxit till sig efter att nästan ha tömts i samband med husköp några år tidigare. Framför allt ville jag hitta kontakter för att få respons på mina aktiefunderingar. Dessutom strukturerar jag mina tankar bäst när jag skriver, och ska jag lägga ut för andras beskådan, ja då vill jag att det ska hålla. Och inte helt oviktigt, jag ville hitta någon intellektuell aktivitet för min  kommande försäldraledighet. Att ta hand om barn utan att blanda med någon intellektuell stimulans, ja det skulle helt ärligt få mig att klättra på väggarna.

Annars hade jag inga stora ambitioner och förhoppningar. Och jag hade ingen aning om hur jag skulle göra bloggen känd. Kommentar på andra bloggar var dock en bra start. Snart rullade det på, och efter ett par månader kunde jag räkna antalet sidvisningar i tusental per månad. Framför allt har jag Gustavs aktieblogg och z2036, Stefan Thelenius, att tacka!

Har jag förändrats som investerare? Både ja och nej. Jag har fortfarande ett tydligt fokus på företag med fin historik, starka balansräkningar, och inte minst, starka kassaflöden. Den största skillnaden är att jag idag tittar mycket mer konkurrensfördelar och lönsamhet. Tittar man på mina första inlägg så är det tydligt, mycket om det finansiella, lite om styrkor och svagheter. Idag är det tvärtom, även om jag nog lägger lika mycket tid på det finansiella idag som för ett år sedan.

Mer fokus på globala trender är en annan stor förändring. Jag tar allt mer utgångspunkten i globala trender som befolkningsutveckling, förändrad levnadsstandard osv, och försöker hitta företag som fångar dessa. För min egen utveckling har ett inlägg om världens befolkningsutveckling och välstånd varit det allra viktigaste.

Fyra favoritländer har utkristalliserats bland annat ur de globala trenderna, men också ur helt andra saker som att olika börser är väldigt olika mycket bevakade. Samtidigt har Sveriges högt värderade börs blivit allt mindre intressant.

Kanada har varit ett favoritland under ett par års tid. En börs med företag som når hela Nordamerika, men med bolag som inte alls är så bevakade som de på USA-börserna. Indonesien har allt mer kommit att bli den stora favoriten. Landet befinner sig i ett tidigt utvecklingsskede, men har nått en (i alla tillfällig) politisk stabilitet, och storsatsar på infrastruktur. Dessutom har man en mycket knepig geografi, som gör att den som behärskar kommunikation och distribution lätt når stora konkurrensfördelar. De indonesiska företagen är också de mest lönsamma i Asien. Indien är en självklar favorit, men tyvärr är utbudet begränsat till ett mycket litet antal ADR-noteringar. Nya Zeeland har blivit allt mer av en favorit under våren, av snarlika skäl som Kanada, men med fördelen att man är en fin ingång till Asien. 

Hur har portföljen förändrats? Ja mycket. I min senaste portföljrapport i början av juli fanns fem bolag kvar sen bloggen startades: Infosys (Indien), HDFC bank (Indien), Andrew Peller (Kanada), Stella Jones (Kanada), och Starbucks. Sedan dess har ett av bolagen ramlat ur och ett annat tillkommit. Mer om detta i senare inlägg. Trenden är tydlig, de mer kända bolagen har i huvudsak ramlat ur, och ersatts med mindre kända och mer exotiska. Nästan 2/3 av innehavet finns i de fyra länderna ovan.

Snart går bloggen in i en ny fas. Alldeles snart börjar jag att jobba igen efter föräldraledigheten. Dessutom med mer ansvar, och mindre fritid för aktieanalyser. Det här innebär att bloggen kommer att sakta in ordentligt framöver. Men mer om det om några veckor. 

Ja hur ska man då sammanfatta. Det är såklart svårt att recensera sig själv. Men jag tror mig ha ett bredare perspektiv idag, och jag gallrar mycket hårdare än för ett år sedan. Mycket tack vare kniviga frågor och kommentarer.  Och jag tror att jag (mycket) därför har en bättre portfölj än när bloggen startade. Nu gäller det bara att jobba på tålamodet... 

Eller vad säger du?

måndag 10 juli 2017

Testar Koti Pizza: trevligt och smakar bra!


Skulle ju ta lite sommarlov från bloggen, men så blev det lunch på Koti Pizza i Mariehamn, och pizzarecensioner kan man ju bara inte avstå från! Har ju dessutom djupdykt i företaget, även om det aldrig blev något köp.

Restaurangen ligger nära "stora shoppinggatan", och precis i anslutning till gästhamnen. Bra läge helt enkelt, och en ny, fräsch, och trevlig lokal. Vi var där vid lunchtid, och efter en stund var restaurangen helt full. Om något var negativt: ventilationen var lite sådär, och när det lagades pizzor för fullt blev det lite osigt. Servicen var bra, och tre personer fick flödet att rulla fint.

Maten. Vi beställde en pizza av största model  med färska champinjoner, paprika, och kalamataoliver. Pizzan med diameter 48 cm räckte fint till två vuxna och två hungriga småbarn. Och hur smakade den: saftig och god, kändes fräsch, och hade varit precis lagom länge i ugnen. Skulle inte få några problem att få med barnen dit igen.

Dagens upplevelse var klart positivt! Men ska man banta (portföljen) är det inte aktuellt med pizzaslice.

söndag 9 juli 2017

Portföljuppdatering - och sommaruppehåll


Inser att det är på tiden med en portföljuppdatering. Den senaste gjordes i mitten av maj, men så hände det inte så mycket under resten av maj och juni. Mer fart nu i juli, så dags att sammanfatta!

Minskat i Starbucks. Har en tid funderat över innehavet i Starbucks, framför allt i skenet av att jag tycker mig ha hittat mer prisvärda kandidater. Företaget förefaller också (i bästa fall) ha gått in i en svacka, då utvecklingen per butik inte alls imponerar som tidigare. Själva ger man bilden av att man i ett tufft klimat klarar sig bättre än andra. Och så är det, men man har också en värdering som förpliktigar. Jag har valt att halvera innehavet, och gjorde knappt +10 % på det jag sålde, inkl. utdelning. För de pengarna och lite till köpte jag posten i Italtile. En halv kopp kaffe för en packe kakel, helt enkelt!

Sålt ugnar, köpt högtalare. Sålde helt nyligen mitt lilla innehav i den tyska ugntillverkaren Rational. Gillar fortfarande företaget, men innehavet på knappt 3 % var för litet, och på dagens nivåer med p/e runt 40,  var jag inte redo att fylla på. Istället har jag köpt en liten post i den italienska högtalartillverkaren B&C Speakers, som jag skrev om i genomgången av Italien. Den här posten är ännu mindre, men den kommer åtminstone att fördubblas till 4 % den närmaste tiden.


Minst 4 % i varje innehav, max 15 innehav. Jag har i mina kriterier haft en minimigräns på 3-4 % per innehav. På senare tid har jag dock  börjat luta åt att gränsen är för låg. Vill man inte gå över 4 %, kanske man inte ska ha innehavet? Kort och gott: jag har ändrat i mina kriterier, nu är det min 4 % som gäller. Försäljningen av Rational var en del i att börja tillämpa. En annan följd är att jag ökat i tegeltillverkaren Brampton Brick, som legat under 3 %. Jag kommer framöver också att öka i mexikanska Femsa. Jag vill dessutom ner till max 15 innehav, kanske färre, för att verkligen klara av att följa. Eftersom jag dessutom vill kunna plocka in något nytt, så ska jag ner två från dagens 16. Vad ska jag sälja? Är det dags att helt ge upp Starbucks? Eller är det kanske för mycket med två vintillverkare?

Vad tittar jag på? Har under våren fokuserat en del på Nya Zeeland. Landet är intressant, inte minst med sin närhet till Asien, men också för att börsen där lever lite under radarn. A2 Milk och Scales är båda nya zeeländska innehav som köpts under våren. Senast har jag också tittat på Australien. Även detta ett intressant land, med stor potential i sin geografi, dock mer bevakat än den mindre grannen. Hur som helst kan det nog bli något innehav också här. Har även skannat av Johannesburg, vilket resulterade i att kakelförsäljaren mm Italtile fick plats i portföljen. Ett darrigt land där dagens 15 % av portföljen inte ska växa i andel, snarare tvärtom. Annars räknar jag med att det blir lugnare i portföljen framöver, av olika skäl. Mer om det senare.

Ja vad säger du annars om portföljen?

Nu blir det ett kortare sommaruppehåll. Åter om ett par veckor, och då firar bloggen ett år!

onsdag 5 juli 2017

Halvårsrapport - uppåt för exotiska, trögt i Kanada


Ett småtrött halvår kan man sammanfatta, men bakom det finns både fina uppgångar, svaga trender, negativa valutaeffekter, och högre courtage som en följd av några dyra exotiska inköp. Totalt landar portföljen på +3,7 %. Före kronans förstärkning sista veckan i juni var jag påväg mot det dubbla.
(Jacket i grafen i februari kom vid köpet av Unilever Indonesia, väntar på att Avanza ska fixa, vilket man gjort för samma sak vid köpet av Scales i maj)

Bäst, topp 5 (exkl valutaeffekter)

HDFC bank, Indien  (ADR), +43 %
A2 milk co*,  Nya Zeeland,  +41 %
Bank Rakyat*, Indonesien (ADR), +30 %
Femsa, Mexiko (ADR), +29 %
Unilever Indonesia*, +14 %

*är inköpta under perioden, och utvecklingen gäller sedan köp. 

Aktierna märkta med ADR är alla noterade i USD, och uppgången är inte justerad för att USD föll ca 7 % mot kronan under halvåret. Även den indonesiska rupien, och den nya zeeländska dollarn tappade mot kronan.

Värt att notera: fyra av de fem finns i exotiska länder! För HDFC och Femsa handlar det om en kombination av fina resultat och stabilisering politiskt. HDFC dippade kraftigt före årsskiftet i samband med regeringens sedelbyte, Femsa och den mexikanska peson fick ordentligt med stryk när Trump vann valet. Bank Rakyat har uppvärderats och redovisat fina resultat, Unilever Indonesia har levt upp till högt ställda förväntningar. 

Sämst har det gått för vinproducenterna chilenska Concha y Toro och kanadensiska Andrew Peller, båda har backat med -6 % exklusive valuta. Concha lider av dålig skörd 2016, och en förstärkt peso. Peller har fått allt större förväntningar på sig efter den stora uppgången förra året. Även Infosys går trögt och har backat i lokal valuta.

Kanada som står för drygt 20 % av portföljen har generellt gått trögt. Förutom Andrew Peller som backat har Brampton Brick, Logistec, och Stella Jones legat i princip stilla. Dessa tre speglar börsen i Toronto som backat något sedan årsskiftet. Utöver det har den kanadensiska dollarn backat med 3-4 % mot kronan. Säkerligen har Donald Trumps höjda tonläge i handelsrelationerna spelat in här.

Inte nöjd, men man ska heller inte stirra sig blind på en kortare period. Ser fram emot det andra halvåret! Och så är jag skyldig en portföljuppdatering, den kommer på söndag!

söndag 2 juli 2017

Italtile - en säker sydafrikan


Sydafrika är darrigt, men intressant eftersom man är ingången i Afrika. Har den senaste tiden skannat igenom noteringarna på börsen i Johannesburg, på jakt efter något som både har ambitioner i övriga Afrika, och konkurrensfördelar på hemmaplan som minskar sårbarheten och ger kassaflöde. Ärligt talat finns det inte många intressant företag utöver redan kända. Men tror mig hittat ett guldkorn: Italtile, med runt 150 butiker (hälften franschise) som säljer kakel/klinker, badrumsporslin, badrumstillbehör mm. Konkurrensfördelarna är tydliga, lönsamheten god, finanserna starka, och tillväxten stabil.

I slutet av 60-talet började Giovanni Ravazzotti, invandrad från Italien, att importera billigt badrumsporslin, klinker och kakel. När apartheidstyrda Sydafrika under under 70-talet sedan isolerades allt mer och sanktioner infördes, byggdes produktionen upp. Ett klokt grepp skulle framtiden visa. Detaljhandel och produktion delades så småningom upp, och noterades separat på börsen i Johannesburg. Sedan några år tillbaka har dock produktionen avnoteras, och med Italtile som minoritetsägare. Planer på att åter ta över produktionen har dock avslagits av landets konkurrensmyndighet, som bedömer att Italtile blir alltför dominerande. Företaget är alltjämt familjeägt med Giovanni Ravazzotti som styrelseordförande.

Så hur ska man då sammanfatta det här företagets styrkor?

Marknadsdominant, och inhemsk produktion. Till skillnad från de huvudsakligen små konkurrenterna som importerar, finns som sagt (stora delar av) Italtiles produktion lokalt i Sydafrika  genom bolag där man åtminstone har stora ägarintressen. Dessutom är företagen kontrollerade av samma majoritetsägare. Det här ger Italtile stora fördelar när randen försvagats, och importen blivit allt dyrare.

Konkurrensmyndighetens underlag (från beslut att stoppa samgåendet med produktionsbolaget) beskriver en imponerande marknadsposition. Bolaget har en marknadsandel på 40-50 %. Tittar man på de delägda produktionsbolagen har man (inkl hänsyn till import) en andel på 70-75 % (!) för badkar, och 60-70 % för toalettstolar, handfat mm (sanitary ware) och klinker/kakel (tile).

Avtryck i östra Afrika. Italtile startade sina första butiker i Kenya för runt 10 år sedan. Fortfarande finns dock bara runt 10 % av företagets butiker utanför Sydafrika, och då har man även vissa avtryck i grannländer i södra Afrika. Verksamheten i östra Afrika förefaller dock stabil, och man har också försiktiga expansionsplaner. Även om förutsättningarna inte är okomplicerade, och konkurrensen från kinesiska företag ökat, talar man fortsatt om att det finns en stor potential i regionen. Särskilt framgångsrik verkar en e-handelssatsning i Kenya vara.

*2017 är löpande inklusive de första 6 månaderna.

Stabil tillväxt och lönsamhet i knepig miljö. Trots de knepiga förutsättningarna är både tillväxt och lönsamhet imponerande stabila. Den ocykliska utvecklingen skulle vara imponerande även i en betydligt mer stabil miljö. Förutom konkurrensfördelarna som den inhemska produktionen ger, kan det handla om ett klokt upplägg med tre nivåer av butiker som riktar sig mot olika målgrupper beroende på köpkraft. Med specialistbutiker verkar man inte heller konkurrera direkt med de bredare byggvaruhusen. Företaget förefaller också lyckats bra i sin satsning på IT och logistik


Starka finanser. Balansräkningen saknar helt räntebärande skulder. Finansiell leasing saknas och andra leasingkostnader (hyror) är små sett till omsättningen. Företaget investerar stort i egna fastigheter, även för franschisetagare. Kassaflödet är i grunden starkt och har finansierat utdelning, investeringar, och expansion. På senare tid är det dock belastats av ökande lager, som man dock jobbar med att minska och förebygga. Utdelningen är drygt 2 %, och då delar man inte ut mer än runt en tredjedel.

Riskerna. Den politiska utvecklingen i Sydafrika finns såklart som en stor risk. Under hösten kommer ledarstriden i ANC att gå mot en upplösning, och möjligen avgår president Zuma efter att han lämnar som partiledare i december. I bästa fall. Och sedan kommer ett presidentval med osäker utgång. Även utvecklingen i östra Afrika är osäker. Den starkare randen innebär också att konkurrenterna som importerar får en bättre konkurrenssituation, och företaget räknar med att utvecklingen kommer pressas den närmaste tiden. Självfallet kan en alltför svag konjunktur också skapa problem, om nybyggande och renoveringar går helt in i väggen.

Den fortsatta processen mot konkurrensmyndigheten om köpet av tillverkningen, kan också ta fokus från expansion och annan utveckling. På längre sikt kan man fundera över hur successionen kommer att se ut efter Giovanni Ravazzotti som närmar sig 75.  Sonen Gianpaolo, som var VD, avled 2011 i en flygolycka tillsammans med flera ur företagets ledning. 

Det här ett företag med allt på plats. Ett riktigt kvalitetsföretag. Jag har sällan hittat något case som så genomgående klarar mina kriterier med marginal. Två fondbolag jag rankar högt, Wasatch och Grandeur Peak, har dessutom plockat in bolaget. Mest fascinerande: att kontrollen över den inhemska produktionen blir en stötdämpare - går det dåligt för Sydafrika och randen försvagas, ökar man marknadsandelen. Och priset, under p/e 14. Självklart har den åkt in i portföljen, ca 10 % blev det.

Vad tror du om den här investeringen?

måndag 26 juni 2017

Möblerar om i premiepensionen


Det senaste två åren har jag ägnat min aktieportfölj en hel del tid. Samma sak kan man tyvärr inte säga om mina pensionsplaceringar: premiepension, tjänstepension, och privat pensionssparande. Börjar med en titt på premiepensionen där jag gjorde mitt fondval 2007, och sedan inte gjort mer än någon enstaka justering. Bilden ovan visar hur jag investerar, och tittar man på utvecklingen så är det indienfonden, och Avanza Zero som varit mest lyckosamma.

Vilka fonder har jag då:

KPA Etisk blandfond 2 (Swebank). Investerar ungefär 2/3 i aktier, varav ungefär hälften är svenska. Resten är räntor, nästan bara svenska. Bland de svenska aktieinnehaven är Atlas Copco störst, följt av Nordea, Swedbank, Ericsson. Atlas Copco gillar jag fortfarande även om de lämnat portföljen, men resten är inte aktuella för portföljen. Och svenska räntor, nja. Den här ramlar ut.

Avanza Zero. Avanzas indexfond utan avgift som i princip följer OMX30. Här är det såklart svenska storbolag som dominerar, största innehavet är HM, följt av Atlas Copco och flera storbanker. Funderar på att minska andelen.

Nordea Indienfond. Placerar 2/3 i indiska aktier. En snabbgenomgång av topp 10-innehaven imponerar inte. Största innehavet Power Grid Corp of India växer förvisso häftigt bra, men skuldsättningen är läskig och lönsamheten dålig. Bland bankerna har man lagt sig tyngre i ICICI med ökande andel dåliga krediter, än i mycket solida HDFC bank. Dessutom finns den största statliga banken State Bank of India på topp 10, även den med hög och växande andel dåliga krediter. Även bekanta Infosys finns på topp 10. Sammanfattningsvis: jag kommer att titta på annat alternativ för Indien. 

Carnegie Afrikafond. Investerar i aktier i hela Afrika, men med drygt hälften av innehaven i Sydafrika. Här har man t ex närmare 10 % av innehavet i e-handelsbolaget mm Naspers, med en stor post i den kinesiska framgångssagan Tencent. Ett innehav som är mer värt än Naspers eget marknadsvärde. En intressant värdeinvestering, men inte så mycket en exponering mot Afrika. Knepiga MTN finns också här, tillsammans med ett par andra telebolag. En knepig bransch i den här delen av värden, och bolag som aldrig skulle få komma in i min portfölj. Även den här fonden åker ut.

Handelsbanken latinamerikafond. Tittar man på topp 10 är det här med ett par undantag en brasilienfond. Ska jag investera på kontinenten vill jag göra det bredare. Dessutom ligger man med mer än 1/3 i finans och fastighet. Nej den åker också ut.

Så här tänker jag nu:
  • Eftersom jag har 25-30 år till pension bör jag lägga mig helt i aktier, för att möjligen styra om när jag kommer närmare.
  • Vill ha en geografisk exponering snarlik portföljens.  
  • Vill få in marknader som jag inte kommer åt för aktieportföljen.

Så här skulle det kunna se ut:

F&C Portfolios Fund - BMO Responsible Global Emerging Markets Equity. Fond som investerar i Emerging Markets, med bred geografisk spridning. Tyngst ligger man i Indien med runt 25 %, och man ligger lågt med Kina. Av fondens drygt 30 innehav finns fyra i min aktieportfölj (!): HDFC Bank (Indien), Bank Rakyat (Indonesien), Unilever Indonesia, och Femsa (Mexiko). Innehaven i övrigt ser också genomgående vettiga ut, flera som jag gärna skulle ha i portföljen om de var tillgängliga att handla. Att vi uppenbart tänker lika är ett riktigt stort plus, och att förvaltaren är en del av Bank of Montreal känns stabilt. Tänker lägga mig tungt här - 45-50 %?

Tundra Vietnam Fund. Ser ut att ha flera riktigt intressanta snabbväxande innehav. Vietnam känns mycket intressant med sin höga tillväxt,  och den här fonden får en mindre position även om fonden ovan ger stor tyngd i Emerging Markets. 10 %?

Seligson Global 25 top brands. Fick tipset av Gustavs aktieblogg. Här finns världens 25 starkaste varumärken, och i en långsiktig portfölj för pension känns den som en stabil och given deltagare. Dessutom är avgiften låg, 0,3 %. 20-25 %?

Holberg Triton. Aktiefond som investerar i fiskeindustri globalt. Relativt få innehav, och vid en snabbtitt ser det ut som att företagen håller varierande kvalitet, och vissa riktigt intressanta. Med en allt större efterfrågan på lax i Kina, och med en egen förkärlek för livsmedel, funderar jag på en liten position. 5 %? 

En annan investering med stor potential kan vara Tundra Pakistan. Landet med 180 miljoner invånare och en mycket ung befolkning visar en ökande tillväxt. Flera innehav ser intressanta ut - vågar man?

Avanza Zero får vara kvar. Jag tror som sagt på Sverige på sikt, och här talar vi ju om perspektiv på 25-30 år. 10-15%?
  
Sammanfattning: Asien och framför allt Indien fångar jag i Emerging Markets-fonden. Vietnam som jag tycker är intressant men inte går att komma åt från Sverige får en position. Till det långsiktig stabilitet i starka varumärken, och svenska storföretag . Och på det krydda i form av fisk? Eller Pakistan?  Det jag saknar är Afrika, men här är utbudet tyvärr riktigt dåligt. Afrika är inte ens en sökbar världsdel på Pensionsmyndighetens hemsida!

Är det här en bra balans? Hur placerar du din premiepension?

söndag 25 juni 2017

Thor: marknadsledare i växande bransch



Husbilar och husvagnar går som tåget just nu. 40-talistgenerationen söker sig ut på vägarna, och deras barn gör samma sak. Det här var något jag grävde i förra sommaren, ungefär när jag startade bloggen. Ett av de första utkasten jag skrev var om den amerikanska husbils- och husvagnstillverkaren Thor. Men så hittade jag den kanadensiska uthyraren CanaDream, och inlägget föll i glömska. Så för ett par veckor sedan fick följarna på Twitter rösta om vilket gammalt utkast jag borde slutföra. Thor vann överlägset!

Nej Thor är som sagt inte nordiskt utan har sin huvudsakliga verksamheten i Indiana, USA. Företaget bildades då de två entreprenörerna Wade (Th)ompson och Peter (Or)thwein 1980 köpte en husvagnstillverkare, och satte igång en kedja av förvärv. Och så har det fortsatt. Det senaste förvärvet Joyce, som dessutom är av modell större, slutfördes under 2016. Företaget omsätter (efter förvärvet) runt 60 mdr kronor och har närmare 14 000 anställda.


Framgångsrik affärsmodell. Thor beskriver sig som ägare av tillverkare och jobbar under en mycket decentraliserad affärsmodell där dotterbolagen kort sagt är självständiga enheter som konkurrerar med varandra. Och man förklarar sin framgång med affärsmodellen som stimulerar till utveckling och innovation. Det mindre företagens  innovationskraft och det stora företagets volymfördelar helt enkelt. Även om finanskrisen såklart satte spår, hämtade man sig snabb. Tittar man på lönsamheten som ROA jämfört med konkurrenter/motsvarigheter, så ser det ut att ligga en hel del i företagets förklaring att affärsmodellen ger lönsamhet.

Marknadsledare inom växande bransch.  Marknaden i Nordamerika domineras av tre aktörer med totalt 80-90 % av försäljningen. Förutom Thor handlar det om Forest River, ägt av Berkshire Hathaway, och Winnebago. Bolagen har dock olika tyngdpunkt: Thor dominerar stort inom segmentet större husvagnar (med mer än halva marknaden i USA och Kanada, efter köpet av Joyce), medan Forest River har en än större dominans inom mindre och ihopfällbara husvagnar. Inom husbilstillverkningen dominerar Thor på totalen (med drygt en tredjedel av marknaden), men även här har man olika tyngdpunkt. 

Morningstar ger Thor "narrow moat", och det är som sagt inom en bransch som växer. Branschens omsättning i Nordamerika har vuxit de senaste sex åren, och 2017 lär bli det sjunde.

Starka finanser. Thor Industries är ett företag med stark tillväxt och stabila finanser. Omsättningen ökade organiskt med 8 % under det senaste verksamhetsåret. Samtidigt har marginalen ökat stadigt sedan 2011, i princip fullt ut genom ökad bruttomarginal.

Kassaflödet är mycket starkt. Thor har under femårsperioden i princip kunnat betala investeringar, förvärv och utdelningar över kassaflödet. Då har man dessutom gjort två större extrautdelningar (2013 och 2014), och aktier har återköpts i större omfattning (2012 och 2015). Under 2016 räckte dock inte kassaflödet för att finansiera förvärvet av Joyce, som är mångdubbelt större än de senaste årens köp tillsammans. Man räknar dock med att betala tillbaka skulden på 3 år, vilket utifrån historiken får ses som klart realistiskt. 

Jag är på många sätt imponerad av Thor Industries, precis som jag var när jag skrev det första utkastet för snart ett år sedan. Största faran ser jag i att man inte dominerar marknaden inom alla segment. Framför allt delar man husbilsmarknaden med två andra aktörer. I ett läge då marknaden inte växer, lär konkurrensen bli tuff. Att de tre stora totaldominerar, gör det dessutom svårt att fortsätta expansionen genom smarta förvärv. Dessutom kan man ställa sig frågan: hur länge fortsätter marknaden i Nordamerika att växa? I mitt ursprungliga inlägg funderade jag också kring hur man påverkas av högre bränslepriser, när man producerar rätt så tunga/törstiga fordon. Men det kanske inte är så aktuell på kort sikt, med Donald Trump i vita huset...

Ett kvalitetsbolag till bra pris (p/e 16-17), som dessutom finns i Didner & Gerges Small and Microcap. Lyssna gärna in börsbodden för mer kött på benen. Det som ändå får mig att avstå, trots att priset p/e 16-17 är bra, är att man inte dominerar sin marknad. Jag är också skeptisk till bolag i USA, som är för välbevakade. Och den dyra dollarn gör inte investeringar där mer intressanta just nu. 

Vad säger du, är det här intressant?

söndag 18 juni 2017

Shoprite - mitt fönster mot Afrika!

 
Mycket går åt fel håll i Sydafrika just nu. Zumas maktfullkomlighet och korruption, och ANC:s oförmåga att hantera landets utmaningar, gör att utvecklingen i landet ser allt sämre ut. I slutet av mars sparkades den tidigare och mycket respekterade finansministern Pravin Gordhan, trots protester från stora delar av partiet, bland annat vice presidenten Cyril Ramaposa. Den nya finansministern Malusi Gigaba, verkar i och för sig ha tagits emot väl, men anklagas nu för korruption i en tidigare ministerroll.

Nyligen presenterades också siffror som visar att landet gått in i recession (dvs negativa tillväxttal), och samtidigt sjönk industriproduktionen med över 4 % i april. Landets kreditbetyg från Moodys har dessutom helt nyligen nedgraderats. En ljuspunkt är att man dock verkar ha lämnat tanken på att liksom Zimbabwe expropiera land. Ny lagstiftning för att öka det svarta ägandet av gruvindustrin togs dock inte väl emot av marknaden. För den som vill läsa mer om utvecklingen: läs Per Wästbergs initierade artikel om landet i SvD nyligen.

Som ni kanske sett har jag sedan en tid ett innehav i detaljhandelskedjan Shoprite, som jag också skrev kort om i mitt senaste inlägg om Sydafrika i början av året.

Shoprites historia är nära förknippad med Västra Kapprovinsen, och två män vid namn Cristo Wise och Whithey Basson. Wise, en av Sydafrikas rikaste män med tillgångar långt utanför Sydafrikas gränser, Basson, mångårig VD (och just avgången) som från en position i ett av Wise företag i slutet av 1970-talet tog initiativet till att förvärva Shoprite. Företaget med då åtta butiker i provinsen växte sedan genom ett antal mycket framgångsrika (men riskabla) förvärv där företag med ekonomiska problem (som Checkers, OK Bazaars) framgångsrikt integrerades och gjordes lönsamma.

Idag är man marknadsledare i Sydafrika, med drygt 2500 butiker och nästan en tredjedel av den Sydafrikanska marknaden. Sedan apartheidregimens fall har man också expanderat i stora delar av Afrika, framför i länder som Zambia, Angola och Nigeria. Utöver de egna livsmedelsbutikerna Shoprite (dominerande varumärke), och Checkers (mer exklusivt), finns också franschisebutiker för livsmedelsbutiker och möbler (OK), och en snabbt växande kedja alkoholbutiker.


Vad är det då som gör det här företaget intressant?

Livsmedel växer först när ett lands välstånd tar fart, statistik visar att annan konsumtion växer först när välståndet nått en högre nivå. De många som fortfarande lever i relativ fattigdom kommer inte i första läget att konsumera möbler eller kläder, det är mat, och bättre mat som gäller.

Ledande position i Sydafrika. Shoprite har ett starkt varumärke, och en stark marknadsposition med nästan en tredjedel av den sydafrikanska marknaden för livsmedelsbutiker. Det här ger konkurrensfördelar på många plan; logistik, inköp, och inte minst ett starkt kassaflöde som kan användas för ytterligare expansion.

Storlek ger positiv utveckling i övriga Afrika. Trots det låga oljepriset som pressat oljeproducerande länder som Nigeria och Angola, har Shoprites utveckling snarast accelererat där. Inte minst i Angola (där Shoprite har ett 50-tal butiker) har bristen på hårdvaluta skapat en akut brist på importerade basvaror hos mindre aktörer. I det läget har Shoprite med hjälp av sina muskler kunnat hålla fulla hyllor. Förhoppningen är att man den här vägen övertygat skeptiska personer (som sett Shoprite som ett dyrt alternativ) till att bli trogna kunder.

Lyckas i Nigeria. Afrikas mest folkrika land med snart 200 miljoner är en intressant marknad, framför allt som både befolkning och medelklass växer snabbt. Till 2050 bedöms befolkningen ha mer än fördubblats. Men företagen som underskattat svårigheterna är också många, och flera som Tiger brands, Woolworths, och Trueworths har fått lämna landet med svansen mellan benen. När många har haft svårt att hitta lokaler har Shoprite utvecklat samarbeten med centrumutvecklare, och förefaller ha blivit något av en språklig synonym till centrumanläggning. Inte mindre viktigt, när andra inte klarat importrestriktioner, har Shoprite satsat allt mer på lokal produktion. Det här borde sammantaget ge företaget konkurrensfördelar.

Stark ledning och kostnadsmedvetenhet. Företaget är känt för sin kostnadsmedvetenhet. Företagskulturen andas extrem sparsamhet, och huvudägaren Cristo Wise förefaller i det perspektivet att vara något av en Sydafrikansk Ingvar Kamprad. Och det är med den filosofin som Whitey Basson ha lett företaget. Bemanningen på ledningsnivå förefaller också extremt solid och erfaren, och den nya VD:n har haft ett årtiondes läroperiod som COO.


Stark tillväxt, god lönsamhet och starka finanser. Företaget växer stabilt med 10-15 % per år, och med jämförbara butiker på 5-7 % i tillväxt i de senaste rapporterna. Lönsamheten är god (ROE ca 25 %), även om den sjunkit från riktigt höga nivåer för några år sedan. Kassaflödet är starkt, men klarar på senare tid inte att betala den snabba expansionen och det ökade lager som följer.  Det fria kassaflödet är därför negativt, och under första halvåret 2017 har man ökat skuldsättningen (inte i grafen). Balansräkningen är inte mycket att säga om.

Ett par saker som gör mig osäker, förutom utvecklingen i Sydafrika:

Förre VD:n har storsålt aktier. Whitey Basson ha  enligt ett gammalt (och märkligt avtal) rätt att sälja tillbaka aktier till företaget till den värdering som gäller när han väljer att sälja. Han aktiverade i maj när aktien stod högt. Förutsättningen är att han fortfarande är anställd i företaget, vilket han är, åtminstone till i september. Försäljningen ska dock godkännas av 75 % av aktieägarna, så det är inte självklart att det går igenom, men det väcker ändå frågor om hur han egentligen ser på företaget. Själv säger han att han bara vill diversifiera sina investeringar nu när han är pensionär.

Tittar på expansion i östra Europa. Shoprite gick under början av året ut med att man tittar på expansion till östra Europa. Anledningen är den instabilitet som just nu präglar Sydafrika. Jag ställer mig dock tveksam. Företaget har sina konkurrensfördelar i Afrika, där man bättre än andra vet hur man ska hantera marknaden. Östra Europa har dessutom en demografi med minskande befolkningar de närmaste årtiondena. Tittar man på företagets kompetens inom marknader i u-världen tror jag i så fall att den förre VD:n Bassons funderingar på Vietnam och Kambodja var mer intressanta. Det här kommer jag att hålla ögonen på.

Med vissa små farhågor så tror jag ändå på Shoprite. Fler spännande alternativ finns, men just nu ligger jag stilla. Inte öka, inte minska.

Vad säger du, är det här ett fint fönster till Afrika?

söndag 11 juni 2017

Italien - Avanza och Nordeas utbud: högtalare, hörapparater och krossade tomater


Italien, ett land med stora kontraster. I norr en på många håll välsmord i industri, i söder stora utmaningar. Och politiskt är läget osäkert inför det val som ska hålla senast våren nästa år. Med populistiska 5-stjärnerörelsen på runt 30 % i opinionsundersökningarna, kan osäkra tider vänta. Dock är den förre och populäre premiärministern Renzi, inte helt olik Macron (ung, socialliberal, och med en ambitiös reformagenda), på väg tillbaka. Renzi avgick i december 2016 efter att ha förlorat en folkomröstning om en författningsreform. Annars har landet en riktigt knepig demografi, med en krympande befolkning de närmaste årtiondena.

Och aktieutbudet. Hos Avanza finns sedan en tid 66 aktier att välja på i det digitala utbudet. Jag valde dock att utgå från Nordeas utbud, som för Italien är betydligt större. En generell iakttagelse är att det finns många företag som värderas under bokfört värde. Jag har inte gått på djupet, men det förefaller nog i de flesta fall att vara befogat. Här finns också fotbollsklubbarna Roma, Lazio och Juventus (men inte Bologna som jag helt klart skulle köpt in mig i!). Liksom i Frankrike finns en rad kläd- och och modeföretag, men i regel med höga prislappar. Jag tittade även denna gång efter lite mer okända företag med stora konkurrensfördelar. Jag hittade två. Ett tredje med lite annan profil fick också chansen.

B&C Speakers. Högtalartillverkare som nämnts (utan namn) av Gustavs aktieblogg. Företaget producerar för den professionella ljudmarknaden, och inte direkt till slutanvändare, istället finns högtalarelementen i högtalare från många kända varumärken. Det handlar om både förstärkning för mindre lokaler, turnéer, och fasta installationer som i biografer och konsertlokaler. För de senare segmentet är marknadsandelen närmare 40 %, och man är mycket starka inom högtalare för turnéer. All tillverkning sker i Italien, nära Florens.

Tillväxten ligger på 5-7 % om året, och lönsamheten är god (ROE ca 30%). Balansräkningen är i princip ren från skulder, och kassaflödet starkt. Morningstar ger företaget "narrow moat". Och priset, strax under p/e 20! Ser svårslaget ut, och ligger högt på min bevakningslista. Kan köpas digitalt hos Nordea, men inte hos Avanza.

Amplifon. Distributör och försäljare av hörapparater och tillbehör. Med 9 % av världsmarknaden är man största aktör på en annars fragmenterad marknad. Företaget är marknadsledare i Nya Zealand, Italien, Holland och Schweiz, i de två förstnämnda med 40 % eller mer av marknaden. Man visar en fin organisk tillväxt (ca 10 % förra kvartalet), och har stor potential med en åldrande befolkning, och en betydande majoritet som ännu inte använder hjälpmedlen. Enligt Morningstar har man "Narrow moat". Balansräkningen är stark, liksom kassaflödet, som dock inte är tillräckligt för att finansiera den snabba tillväxten. Priset är dryga p/e 40, och lönsamheten inte fantastisk. Aktien finns att handla i både Avanzas och Nordeas digitala utbud.

La Doria. Kom med mycket därför att det var svårt att hitta något mer riktigt intressant företag. Producent av tomatprodukter, så som krossade tomater, i första hand under "private label" (dvs affärernas "egna" produkter). Företaget har (genom sitt delägda dotterbolag) en starkt ställning framför allt i Storbritannien med 35-40 % av marknaden, men även en betydande marknadsandel i Italien. De senaste åren har man jobbat sig mot en högre position i värdekedjan, genom förvärv av tomatsåsproduktion. Den senaste tiden har dock varit tuff, med negativa effekter av pundets försvagning, och högre kostnader p g a sämre tomatskördar.

Vad gör då företaget intressant? Värderingen p/e 11-12, en relativt stark marknadsposition, en trend mot allt mer "private label", en förhållandevis god lönsamhet (ROE ca 15 %), och ett starkt kassaflöde. Prisvärt i en ocyklisk bransch, och man får 2,5-3 % i direktavkastning trots att man bara delar ut runt 30 %. Risker: konkurrensfördelarna är nog inte gigantiska, och ett potentiellt handelskrig med Storbritannien kan bli riktigt jobbigt. Aktien finns hos Nordea, men inte hos Avanza.

Vad säger du, är hörapparater eller högtalare något? Eller kanske lite krossade tomater?

tisdag 6 juni 2017

Vad gynnar Kopparbergs när britterna röstar?


Imorgon torsdag väljer britterna nytt parlament, och mycket har hänt sedan jag för en dryg vecka sedan skrev på temat senast. Sammanfattningsvis fortsatte valrörelsen under hela förra veckan att gå trögt för de konservativa och premiärminister Theresa May, och i opinionsundersökningarna fortsatte Torys försprång att krympa. Samtidigt visade Labours kampanj på momentum. Så kom den tragiska terrorattacken i London, den tredje i landet på kort tid. Och den spontana analysen: det borde väl gynna de konservativa, eller?

Hur påverkar terrorattacken valet? Det är såklart mycket svårt att säga. Men det är inte fullt så självklart som man kan tro att May och de konservativa gynnas. Och jag tänker att det i huvudsak beror på huvudsak två saker. Dels har de konservativa svårt att förklara varför man så kraftigt dragit ner på polisens resurser, dessutom med May som inrikesminister. Dels kan terroristattackerna bidra till att valdeltagandet stiger, vilket bör gynna Labour, vars väljare generellt är mindre röstbenägna.

Det spanska valet 2004 har klara likheter med det nu stundande brittiska. Den sittande konservativa regeringen hade förutspåtts en säker seger i valet. Tre dagar före valet sprängdes ett tåg, och dödsoffren räknades till närmare 200. Valdeltagandet ökade med 7-8 %-enheter jämfört med det föregående valet, och istället vann socialisterna en tydlig seger. Bidragande var säkert också att de spanska väljarna kopplade terrorattacken till Spaniens deltagande i Irakkriget. 

Vad säger opinionsundersökningarna? Ja de spretar en hel del, från i princip helt jämnt, till tvåsiffrig ledning för se konservativa. Skillnaderna beror framför allt på att man bedömer valdeltagandet olika, framför allt bland de unga, som med överväldigande majoritet stödjer Labour. Här förefaller det dock som om de unga i större utsträckning än tidigare har registrerat sig. 

Valsystemet komplicerar när man ska förutspå mandatfördelningen. I Storbritannien väljs parlamentsledamöterna i 650 enmansvalkretsar, där vinnaren får platsen. Labour skulle alltså teoretiskt kunna få fler mandat, trots att de får färre röster. Det som lär avgöra är hur de väljare som förra gången röstade UKIP (som tappat stöd sedan folkomröstningen, och kraftigt på senare tid) nu lägger sina röster, och såklart om de unga går och röstar.

På torsdag kväll kommer jag särskilt att hålla ett öga på några kretsar som i förra valet var mycket jämna, och där samtidigt UKIP låg på minst nationell nivå. Plockar Labour dessa  bör mandatfördelningen gå deras väg.

Blir det en skräll? Om man räknar in scenariet att inget av partierna får egen majoritet, ja då ska man nog inte utesluta det. Så, nu är det bara att fixa kassa, och bestämma sig för någon köpkandidat om börs och pund rasar. För det lär hända, om skrällen slår till.

Men Labour skrämmer mig inte. Tvärtom tilltalas jag av tanken på att Labour förhandlar Brexit, utan alternativet "hard Brexit". Och det är dessutom ett Labour som lär tvingas samregera med EU-positiva skotska nationalister, och än mer EU-positiva Liberaldemokrater. Ja den som som tror på handel med Storbritannien, ja inte minst alla lyckliga ägare i Kopparbergs, bör nog hur konstigt det än kan låta hålla tummarna för de mest vänsterorienterade socialdemokrater världen skådat på årtionden...

Och vad kan det då bli om skrällen slår till, dessa sex finns i tankarna:

A G Barr. Är en skotsk läsktillverkare med lokalt starka varumärken som Rubicon, och med "narrow moat" enligt Morningstar. Att företaget är skotskt gör det i mina ögon mer intressant. Nämndes i mitt förra inlägg om Storbritannien.  

Alumasc. Snabbväxande tillverkare av bland annat regnvattenlösningar, som är marknadsledare på området i Storbritannien. Kan gynnas om Corbyn sätter igång och bygger, men hur ser konkurrensfördelarna egentligen ut? Nämndes i mitt förra inlägg om Storbritannien.  

Fever tree. Snabbväxande premiumtillverkare av tonic mm, som nämndes i kommentarsfältet efter mitt senaste inlägg om Storbritannien. Har "wide moat" enligt Morningstar.  Finanserna är fina, lönsamheten mycket god, men priset är också högt, och sjunker inte i mina ögon tillräckligt snabbt. Är också rädd att värderingen påverkas av att det är en "hipp" sektor. 

Somero. Tillverkar specialutrustning för gjutning av stora cementgolv, som Gustavs aktieblogg skrivit om och har i portföljen. Fina konkurrensfördelar, och ett bolag jag hållit ögonen på länge. Är dock USA-baserat, och en satsning på USA-marknaden.

Animalcare group. Producent av läkemedel och andra produkter för veterinärvård. Växer stabilt, och verkar ha bra marknadsposition inom vissa segment. Finanserna är fina, men lönsamheten inte fantastisk. Priset också lite högt.

Avon Rubber. Tillverkare och marknadsledare inom tillverkning av gasmasker och utrustning för mjölkning. Inom det senare har man mer än halva marknaden, och både USA:s och Storbritanniens försvarsmakter köper gasmasker. Morningstar ger företaget "narrow moat". Lönsamhet och finanser ser mycket bra ut, och prislappen skrämmer inte. Spontant, det brittiska företag (och räknar inte Somero) som hittills imponerat mest på mig. Svaghet: man är beroende av försvarsmakterna som kunder. 

Vad säger du?

Sverige: inte nu, kanske sen


Befolkningsutvecklingen är en viktig motor för ekonomisk utveckling. Som jag skrev i början av året ökar befolkningen i Asien, men framför allt i Afrika, där invånarantalet kommer att växa till runt fyra miljarder 2080. Här hemma i Europa ser det annorlunda ut, men det är samtidigt fel att dra hela kontinenten över samma kam. Det ser helt enkelt väldigt olika ut i olika länder.  Det här kan vara värt att tänka på när vi talar om eurozonen som en region.

Rika länder växer, fattiga krymper. Något förenklat säger Eurosats prognos att befolkningen till 2080 kommer att öka i norden, på brittiska öarna, i Belgien, Luxemburg, Frankrike och Schweiz, och minska i södra och östra Europa. Även i Europas motor Tyskland kommer befolkningen att krympa.


Ett intressant samband är att de länder som saknar naturlig befolkningsökning, också i de flesta fall förutspås sakna invandring, och omvänt. Handlar det helt enkelt om oro för framtiden (i länder med hög arbetslöshet osv) som resulterar i både en låg naturlig befolkningstillväxt, och ett tryck att strypa invandringen? Inte osannolikt. Och här dras Europa ytterligare isär, när de rika länderna växer, och de fattiga krymper. Samtidigt kommer gruppen över 65 år i Europa att öka från knappt 20 %, till knappt 30 % på några årtionden. 

Sverige. Mycket kan såklart sägas om Sverige, men till att börja med är de demografiska förutsättningarna för framtiden riktigt goda. Och en del i detta är invandringen, som rätt hanterad kan bidra till tillväxt och välstånd. Här är såklart satsning på introduktion en nyckelfråga, resurser och samordning kommer till stor del att avgöra hur väl vi lyckas. Jag går inte in djupare än så på de politiska aspekterna av integration och arbetsmarknad, men här ligger såklart både utmaning och potential.

Sveriges utveckling är på många sätt imponerande. Det är bara att läsa rapporter från organisationer som OECD och IMF för att inse det.  Tillväxten slår de flesta, utmaningarna ligger i integration, privat skuldsättning och ökande bostadspriser, ja det där känner vi till. Dessutom konstaterar OECD en ökad ojämlikhet. Stockholm som tillväxtmotor växer dessutom på en nivå som kan jämföras med Kina. Inte illa.
En aspekt i framgången är bredden Sverige uppvisar, med framgång på så många olika plan. Det här kan såklart beskrivas med olika modeller, och olika parametrar. En är den modell som tagits fram av PwC (ESCAPE index), och som bygger på fem olika utvecklingsområden, som i sin tur kan bryts ner i ett 20-tal olika parametrar:

Economic growth and stability
Social progress and cohesion
Communications technology
Political, legal and regulatory institutions
Environmental sustainability

Här handlar det inte bara om att ha en hög tillväxt, här handlar det om stabilitet, låg korruption, tillgång till IT, livslängd, jämlikhet, genomsnittlig utbildningsnivå osv. Här landar Sverige på första plats, gång på gång, och senast 2014. Intressant och tänkvärt, och inte från någon tankesmedja till vänster. Här talar man om kriterierna som något som kan ligga till grund för investeringar. Så alla ni som i era investeringar fokuserar på Sverige: det behöver inte vara fel. Även om jag fullt ut delar den syn på geografisk spridning som Gustavs aktieblogg skrev om i söndags.

Sverige är nog på många sätt ett av de mer intressanta länderna i Europa, i alla fall på sikt. Helheten som t ex PwC beskriver, tillsammans med en gynnsam demografi, ger den bilden. Men just nu kan jag inte se annat än att svenska företag i allmänhet är för högt värderade. Säkert bidrar den låga räntan, liksom när vi tittar på hög fastighetsvärdering i storstadsregionerna. Där har vi också orsakerna till att jag avvecklat mina svenska innehav. Men jag tror på Sverige, på sikt.

Hur tänker du kring geografisk exponering: Sverige, Europa, världen?

söndag 4 juni 2017

Apple, på riktigt: Scales Corp.


Har den senaste tiden fokuserat lite extra på Nya Zeeland. Landet som ligger nästan så långt bort man kan komma, men som samtidigt är så likt Skandinavien. Klimatet, välfärdsmodellen, starka regelverk, hög levnadsstandard, och hög utbildningsnivå är utan tvekan sådant vi har gemensamt. Detta, närheten till Asien, och en misstanke att landets börs befinner sig under radarn, inspirerade mig. Det senare kommer jag att komma tillbaka till i ett senare inlägg.

Jag landade på äppelodling. Förvånansvärt nog är det här en bransch som visar fin lönsamhet i Nya Zeeland. Företaget Scales Corp., landets största äppelproducent med 25 % av produktionen, visar en riktigt bra lönsamhet med ROE närmare 20%. Dessutom är tillväxten fin på senare år.


Det här är annars ett företag med en brokig historia. Man började sin verksamhet 1897 som en reaktion mot höga fraktpriser för landets fårbönder. Och det var inom fartygstransporter man också höll sig länge, med skiftande resultat. Nya verksamheter blev aktuella först efter en rekonstruktion under slutet av 1980-talet. Idag dominerar äppelodlingar omsättningen (60 %) tillsammans med logistik/kylutrymmen för livsmedelsindustrin (30 %)

Tillbaka till äpplena, vad är det som gör äppelodling på Nya Zeeland intressant?

Bra klimat, effektiva odlingar. Äpplena odlas på den norra ön med ett medelhavsliknande klimat. Milda vintrar, i kombination med relativt svala somrar, ger ett klimat som lämpar sig extremt väl för äppelodling. Dessutom jobbar man generellt utifrån ett förvånansvärt vetenskapligt angreppssätt vid utformningen av äppelodlingar, och genom hela odlingsprocessen. Detta tillsammans gör Nya Zeeland till det klart mest effektiva landet sett till produktion per hektar.

Södra halvklotet, och nära Asien som gillar äpplen. Nya Zeelands geografiska position är gynnsam på flera sätt. Inte minst, som aktör på södra halvklotet konkurrerar man i praktiken bara med andra aktörer på det södra halvklotet. Chile och Sydafrika de verkliga stora konkurrenterna när vi på norra halvklotet ska köpa äpplen så här års. Dessutom har man nära till Asien, och inte minst Kina, som blir allt mer förtjusta i äpplen. Det här är också förklaringen till att exporten ökar i snabb takt. Förra året exporterade man för drygt 700 miljoner Nya Zeeländska dollar (drygt 3,5 mdr kronor), 2022 ska den siffran vara uppe i en miljard.

Och Scales?

Asien, nya äppelsorter, ingång i Kina. Företaget satsar stenhårt på Asien. På 10 år har man ökat andelen export dit från 20 % till över hälften. Dessutom satsar man på att ställa om produktionen mot allt mer exklusiva äppelsorter som är anpassade för de asiatiska kundernas smak. På det sättet kan man också ta allt mer betalt för sina äpplen. Dessutom har man en riktigt fin ingång i Kina. Sedan ett drygt år finns China Resources med drygt 3000 butiker, som storägare i företaget, med drygt 15 %. 

Lyssna förresten gärna in en pod från Kreditvärden (min 18 och framåt), för intressant diskussion på precis det här temat. Det gäller att hitta produkterna som kineserna gillar och investerar i. Och de gillar västerländskt, som står för kvalitet! 

Hela kedjan, många små odlare. Företaget behärskar hela kedjan från plantering av träd, till odling, skörd, paketering, förvaring och logistik. Det här ger kostnadsfördelar, och dessutom är odlingarna i landet fortfarande fragmenterad med många och små odlare. Här finns möjlighet till förvärv och konsolidering. Senast har man t ex förvärvat Longview, en liten men i Kina högt klassad äppelleverantör. Förvärvet ger ny odlingsyta och infrastruktur för äppelhantering, i nära anslutning till Mr Apples odlingar. 

Logistik och förvaring av livsmedel. Företaget är marknadsledare inom förvaring av livsmedel, med kylrum och kylmöjligheter för vätskor.  Utrymmen finns i strategiska lägen, också långt ifrån den egna verksamheten. Med verksamheten fångar man bredare inkomster från landets livsmedelsexport, samtidigt som man har en effektiv infrastruktur för sin egen export. Verksamheten kräver en hel del investering, och dessutom ska krävande regelverk följas. Konkurrensfördelarna ska nog inte underskattas, även om omsättningen står och stampar.


Kommentar till grafen: företaget har vissa år betalat ut årets andra omgång utdelning i januari året efter, jag har i grafen justerat till berört år. 

Starka finanser, bra pris. Finanserna är stabila. Kassaflödet är starkt och finansierar den höga utdelningen (ca 5 % direktavkastning), löpande investeringar, och större delen av det senaste förvärvet. Balansräkningen är stark och innehåller bara marginella skulder. Större delen av odlingsmarken ägs, men viss del arrenderas. Prislappen p/e 12-13 ser jag som mycket attraktiv.

Och vad kan man se för svaga sidor:

Väder och skadedjur. Som all odling riskerar man såklart att drabbas negativt av de allt mer extrema väderförhållanden på vårt klot. Likaså kan bränder (vid torra väderförhållanden) och skadedjur, drabba företagets skördar. Skördarna påverkas också av normala väderskiftningar år från år, vilket kan påverka både volym och kvalitet.

Varumärkesfördelarna små, och risk för inhämtat försprång? Även om Scales lyckas med att etablera Mr Apple som ett förhållandevis starkt varumärke i Asien, så är det äpplen man odlar, som även andra aktörer kan odla. Konkurrensfördelarna kan nog aldrig bli som för Starbucks, Coca Cola, eller för all del A2 milk company. Nya Zeelands styrka och försprång handlar dessutom delvis om att man är duktiga på att etablera nya äppelsorter, och på ett mer vetenskapligt sätt att hantera odlingarna på än konkurrentländerna. Får man behålla det försprånget?

Beroende av Asien. Scales potential i Asien kan också vara dess svaghet. En ekonomisk nedgång, en förändrad trend i äppelkonsumtion, eller någon form av importrestriktion i t ex Kina, skulle kunna få stora negativa konsekvenser.

Kan såklart inte låta bli att snegla på jämförelse mellan Apple eller äpplen. Men man måste självfallet vara medveten om att det är två extremt olika företag det handlar om. Och vi vill ju inte jämföra äpplen och päron (!). Ett nyckeltal som alla gånger säger något är ROA (vinst per tillgångar). Här landade Scales på runt 13 % 2016, Apple var bara något vassare på 14 %. Men viktigast för mig: när någon helt ny teknik tagit över som standard inom mobiltelefonin (minns ni Nokia?)  så lär mänskligheten fortsätta att äta äpplen!

Helheten ser bra ut: konkurrensfördelar i geografi och klimat, potential och tillväxt i Asien, ocyklisk verksamhet och låg värdering. Att konkurrensfördelarna i stora delar är strukturella är såklart en styrka, och de fördelar man har genom innovation (nya äppelsorter, vetenskaplighet i odlingarna) kan sannolikt grunda sig i en kultur som inte heller ska underskattas. Lönsamheten är bra, och i en helt annan klass än likaså Nya Zeeländska T&G global, med betydligt mer diversifierad odling. Och sist men inte minst, äpplen är nyttiga och passar klockrent in i hälsotrenden!

Dessutom får jag en stabil och växande högutdelare i portföljen. Trevligt för omväxlingens skull! Aktien finns noterad i Tyskland, men tyvärr saknas handel där. Därför köpte jag i Nya Zeeland, genom telefonhandel hos Avanza. Courtaget är högt, men jag får halvårsutdelning redan om någon månad!

Vad säger du om äpplen i Nya Zeeland, är det något att satsa på?

Annons