söndag 25 juni 2017

Thor: marknadsledare i växande bransch


Husbilar och husvagnar går som tåget just nu. 40-talistgenerationen söker sig ut på vägarna, och deras barn gör samma sak. Det här var något jag grävde i förra sommaren, ungefär när jag startade bloggen. Ett av de första utkasten jag skrev var om den amerikanska husbils- och husvagnstillverkaren Thor. Men så hittade jag den kanadensiska uthyraren CanaDream, och inlägget föll i glömska. Så för ett par veckor sedan fick följarna på Twitter rösta om vilket gammalt utkast jag borde slutföra. Thor vann överlägset!

Nej Thor är som sagt inte nordiskt utan har sin huvudsakliga verksamheten i Indiana, USA. Företaget bildades då de två entreprenörerna Wade (Th)ompson och Peter (Or)thwein 1980 köpte en husvagnstillverkare, och satte igång en kedja av förvärv. Och så har det fortsatt. Det senaste förvärvet Joyce, som dessutom är av modell större, slutfördes under 2016. Företaget omsätter (efter förvärvet) runt 60 mdr kronor och har närmare 14 000 anställda.


Framgångsrik affärsmodell. Thor beskriver sig som ägare av tillverkare och jobbar under en mycket decentraliserad affärsmodell där dotterbolagen kort sagt är självständiga enheter som konkurrerar med varandra. Och man förklarar sin framgång med affärsmodellen som stimulerar till utveckling och innovation. Det mindre företagens  innovationskraft och det stora företagets volymfördelar helt enkelt. Även om finanskrisen såklart satte spår, hämtade man sig snabb. Tittar man på lönsamheten som ROA jämfört med konkurrenter/motsvarigheter, så ser det ut att ligga en hel del i företagets förklaring att affärsmodellen ger lönsamhet.

Marknadsledare inom växande bransch.  Marknaden i Nordamerika domineras av tre aktörer med totalt 80-90 % av försäljningen. Förutom Thor handlar det om Forest River, ägt av Berkshire Hathaway, och Winnebago. Bolagen har dock olika tyngdpunkt: Thor dominerar stort inom segmentet större husvagnar (med mer än halva marknaden i USA och Kanada, efter köpet av Joyce), medan Forest River har en än större dominans inom mindre och ihopfällbara husvagnar. Inom husbilstillverkningen dominerar Thor på totalen (med drygt en tredjedel av marknaden), men även här har man olika tyngdpunkt. 

Morningstar ger Thor "narrow moat", och det är som sagt inom en bransch som växer. Branschens omsättning i Nordamerika har vuxit de senaste sex åren, och 2017 lär bli det sjunde.

Starka finanser. Thor Industries är ett företag med stark tillväxt och stabila finanser. Omsättningen ökade organiskt med 8 % under det senaste verksamhetsåret. Samtidigt har marginalen ökat stadigt sedan 2011, i princip fullt ut genom ökad bruttomarginal.

Kassaflödet är mycket starkt. Thor har under femårsperioden i princip kunnat betala investeringar, förvärv och utdelningar över kassaflödet. Då har man dessutom gjort två större extrautdelningar (2013 och 2014), och aktier har återköpts i större omfattning (2012 och 2015). Under 2016 räckte dock inte kassaflödet för att finansiera förvärvet av Joyce, som är mångdubbelt större än de senaste årens köp tillsammans. Man räknar dock med att betala tillbaka skulden på 3 år, vilket utifrån historiken får ses som klart realistiskt. 

Jag är på många sätt imponerad av Thor Industries, precis som jag var när jag skrev det första utkastet för snart ett år sedan. Största faran ser jag i att man inte dominerar marknaden inom alla segment. Framför allt delar man husbilsmarknaden med två andra aktörer. I ett läge då marknaden inte växer, lär konkurrensen bli tuff. Att de tre stora totaldominerar, gör det dessutom svårt att fortsätta expansionen genom smarta förvärv. Dessutom kan man ställa sig frågan: hur länge fortsätter marknaden i Nordamerika att växa? I mitt ursprungliga inlägg funderade jag också kring hur man påverkas av högre bränslepriser, när man producerar rätt så tunga/törstiga fordon. Men det kanske inte är så aktuell på kort sikt, med Donald Trump i vita huset...

Ett kvalitetsbolag till bra pris (p/e 16-17), som dessutom finns i Didner & Gerges Small and Microcap. Lyssna gärna in börsbodden för mer kött på benen. Det som ändå får mig att avstå, trots att priset p/e 16-17 är bra, är att man inte dominerar sin marknad. Jag är också skeptisk till bolag i USA, som är för välbevakade. Och den dyra dollarn gör inte investeringar där mer intressanta just nu. 

Vad säger du, är det här intressant?

söndag 18 juni 2017

Shoprite - mitt fönster mot Afrika!

 
Mycket går åt fel håll i Sydafrika just nu. Zumas maktfullkomlighet och korruption, och ANC:s oförmåga att hantera landets utmaningar, gör att utvecklingen i landet ser allt sämre ut. I slutet av mars sparkades den tidigare och mycket respekterade finansministern Pravin Gordhan, trots protester från stora delar av partiet, bland annat vice presidenten Cyril Ramaposa. Den nya finansministern Malusi Gigaba, verkar i och för sig ha tagits emot väl, men anklagas nu för korruption i en tidigare ministerroll.

Nyligen presenterades också siffror som visar att landet gått in i recession (dvs negativa tillväxttal), och samtidigt sjönk industriproduktionen med över 4 % i april. Landets kreditbetyg från Moodys har dessutom helt nyligen nedgraderats. En ljuspunkt är att man dock verkar ha lämnat tanken på att liksom Zimbabwe expropiera land. Ny lagstiftning för att öka det svarta ägandet av gruvindustrin togs dock inte väl emot av marknaden. För den som vill läsa mer om utvecklingen: läs Per Wästbergs initierade artikel om landet i SvD nyligen.

Som ni kanske sett har jag sedan en tid ett innehav i detaljhandelskedjan Shoprite, som jag också skrev kort om i mitt senaste inlägg om Sydafrika i början av året.

Shoprites historia är nära förknippad med Västra Kapprovinsen, och två män vid namn Cristo Wise och Whithey Basson. Wise, en av Sydafrikas rikaste män med tillgångar långt utanför Sydafrikas gränser, Basson, mångårig VD (och just avgången) som från en position i ett av Wise företag i slutet av 1970-talet tog initiativet till att förvärva Shoprite. Företaget med då åtta butiker i provinsen växte sedan genom ett antal mycket framgångsrika (men riskabla) förvärv där företag med ekonomiska problem (som Checkers, OK Bazaars) framgångsrikt integrerades och gjordes lönsamma.

Idag är man marknadsledare i Sydafrika, med drygt 2500 butiker och nästan en tredjedel av den Sydafrikanska marknaden. Sedan apartheidregimens fall har man också expanderat i stora delar av Afrika, framför i länder som Zambia, Angola och Nigeria. Utöver de egna livsmedelsbutikerna Shoprite (dominerande varumärke), och Checkers (mer exklusivt), finns också franschisebutiker för livsmedelsbutiker och möbler (OK), och en snabbt växande kedja alkoholbutiker.


Vad är det då som gör det här företaget intressant?

Livsmedel växer först när ett lands välstånd tar fart, statistik visar att annan konsumtion växer först när välståndet nått en högre nivå. De många som fortfarande lever i relativ fattigdom kommer inte i första läget att konsumera möbler eller kläder, det är mat, och bättre mat som gäller.

Ledande position i Sydafrika. Shoprite har ett starkt varumärke, och en stark marknadsposition med nästan en tredjedel av den sydafrikanska marknaden för livsmedelsbutiker. Det här ger konkurrensfördelar på många plan; logistik, inköp, och inte minst ett starkt kassaflöde som kan användas för ytterligare expansion.

Storlek ger positiv utveckling i övriga Afrika. Trots det låga oljepriset som pressat oljeproducerande länder som Nigeria och Angola, har Shoprites utveckling snarast accelererat där. Inte minst i Angola (där Shoprite har ett 50-tal butiker) har bristen på hårdvaluta skapat en akut brist på importerade basvaror hos mindre aktörer. I det läget har Shoprite med hjälp av sina muskler kunnat hålla fulla hyllor. Förhoppningen är att man den här vägen övertygat skeptiska personer (som sett Shoprite som ett dyrt alternativ) till att bli trogna kunder.

Lyckas i Nigeria. Afrikas mest folkrika land med snart 200 miljoner är en intressant marknad, framför allt som både befolkning och medelklass växer snabbt. Till 2050 bedöms befolkningen ha mer än fördubblats. Men företagen som underskattat svårigheterna är också många, och flera som Tiger brands, Woolworths, och Trueworths har fått lämna landet med svansen mellan benen. När många har haft svårt att hitta lokaler har Shoprite utvecklat samarbeten med centrumutvecklare, och förefaller ha blivit något av en språklig synonym till centrumanläggning. Inte mindre viktigt, när andra inte klarat importrestriktioner, har Shoprite satsat allt mer på lokal produktion. Det här borde sammantaget ge företaget konkurrensfördelar.

Stark ledning och kostnadsmedvetenhet. Företaget är känt för sin kostnadsmedvetenhet. Företagskulturen andas extrem sparsamhet, och huvudägaren Cristo Wise förefaller i det perspektivet att vara något av en Sydafrikansk Ingvar Kamprad. Och det är med den filosofin som Whitey Basson ha lett företaget. Bemanningen på ledningsnivå förefaller också extremt solid och erfaren, och den nya VD:n har haft ett årtiondes läroperiod som COO.


Stark tillväxt, god lönsamhet och starka finanser. Företaget växer stabilt med 10-15 % per år, och med jämförbara butiker på 5-7 % i tillväxt i de senaste rapporterna. Lönsamheten är god (ROE ca 25 %), även om den sjunkit från riktigt höga nivåer för några år sedan. Kassaflödet är starkt, men klarar på senare tid inte att betala den snabba expansionen och det ökade lager som följer.  Det fria kassaflödet är därför negativt, och under första halvåret 2017 har man ökat skuldsättningen (inte i grafen). Balansräkningen är inte mycket att säga om.

Ett par saker som gör mig osäker, förutom utvecklingen i Sydafrika:

Förre VD:n har storsålt aktier. Whitey Basson ha  enligt ett gammalt (och märkligt avtal) rätt att sälja tillbaka aktier till företaget till den värdering som gäller när han väljer att sälja. Han aktiverade i maj när aktien stod högt. Förutsättningen är att han fortfarande är anställd i företaget, vilket han är, åtminstone till i september. Försäljningen ska dock godkännas av 75 % av aktieägarna, så det är inte självklart att det går igenom, men det väcker ändå frågor om hur han egentligen ser på företaget. Själv säger han att han bara vill diversifiera sina investeringar nu när han är pensionär.

Tittar på expansion i östra Europa. Shoprite gick under början av året ut med att man tittar på expansion till östra Europa. Anledningen är den instabilitet som just nu präglar Sydafrika. Jag ställer mig dock tveksam. Företaget har sina konkurrensfördelar i Afrika, där man bättre än andra vet hur man ska hantera marknaden. Östra Europa har dessutom en demografi med minskande befolkningar de närmaste årtiondena. Tittar man på företagets kompetens inom marknader i u-världen tror jag i så fall att den förre VD:n Bassons funderingar på Vietnam och Kambodja var mer intressanta. Det här kommer jag att hålla ögonen på.

Med vissa små farhågor så tror jag ändå på Shoprite. Fler spännande alternativ finns, men just nu ligger jag stilla. Inte öka, inte minska.

Vad säger du, är det här ett fint fönster till Afrika?

söndag 11 juni 2017

Italien - Avanza och Nordeas utbud: högtalare, hörapparater och krossade tomater


Italien, ett land med stora kontraster. I norr en på många håll välsmord i industri, i söder stora utmaningar. Och politiskt är läget osäkert inför det val som ska hålla senast våren nästa år. Med populistiska 5-stjärnerörelsen på runt 30 % i opinionsundersökningarna, kan osäkra tider vänta. Dock är den förre och populäre premiärministern Renzi, inte helt olik Macron (ung, socialliberal, och med en ambitiös reformagenda), på väg tillbaka. Renzi avgick i december 2016 efter att ha förlorat en folkomröstning om en författningsreform. Annars har landet en riktigt knepig demografi, med en krympande befolkning de närmaste årtiondena.

Och aktieutbudet. Hos Avanza finns sedan en tid 66 aktier att välja på i det digitala utbudet. Jag valde dock att utgå från Nordeas utbud, som för Italien är betydligt större. En generell iakttagelse är att det finns många företag som värderas under bokfört värde. Jag har inte gått på djupet, men det förefaller nog i de flesta fall att vara befogat. Här finns också fotbollsklubbarna Roma, Lazio och Juventus (men inte Bologna som jag helt klart skulle köpt in mig i!). Liksom i Frankrike finns en rad kläd- och och modeföretag, men i regel med höga prislappar. Jag tittade även denna gång efter lite mer okända företag med stora konkurrensfördelar. Jag hittade två. Ett tredje med lite annan profil fick också chansen.

B&C Speakers. Högtalartillverkare som nämnts (utan namn) av Gustavs aktieblogg. Företaget producerar för den professionella ljudmarknaden, och inte direkt till slutanvändare, istället finns högtalarelementen i högtalare från många kända varumärken. Det handlar om både förstärkning för mindre lokaler, turnéer, och fasta installationer som i biografer och konsertlokaler. För de senare segmentet är marknadsandelen närmare 40 %, och man är mycket starka inom högtalare för turnéer. All tillverkning sker i Italien, nära Florens.

Tillväxten ligger på 5-7 % om året, och lönsamheten är god (ROE ca 30%). Balansräkningen är i princip ren från skulder, och kassaflödet starkt. Morningstar ger företaget "narrow moat". Och priset, strax under p/e 20! Ser svårslaget ut, och ligger högt på min bevakningslista. Kan köpas digitalt hos Nordea, men inte hos Avanza.

Amplifon. Distributör och försäljare av hörapparater och tillbehör. Med 9 % av världsmarknaden är man största aktör på en annars fragmenterad marknad. Företaget är marknadsledare i Nya Zealand, Italien, Holland och Schweiz, i de två förstnämnda med 40 % eller mer av marknaden. Man visar en fin organisk tillväxt (ca 10 % förra kvartalet), och har stor potential med en åldrande befolkning, och en betydande majoritet som ännu inte använder hjälpmedlen. Enligt Morningstar har man "Narrow moat". Balansräkningen är stark, liksom kassaflödet, som dock inte är tillräckligt för att finansiera den snabba tillväxten. Priset är dryga p/e 40, och lönsamheten inte fantastisk. Aktien finns att handla i både Avanzas och Nordeas digitala utbud.

La Doria. Kom med mycket därför att det var svårt att hitta något mer riktigt intressant företag. Producent av tomatprodukter, så som krossade tomater, i första hand under "private label" (dvs affärernas "egna" produkter). Företaget har (genom sitt delägda dotterbolag) en starkt ställning framför allt i Storbritannien med 35-40 % av marknaden, men även en betydande marknadsandel i Italien. De senaste åren har man jobbat sig mot en högre position i värdekedjan, genom förvärv av tomatsåsproduktion. Den senaste tiden har dock varit tuff, med negativa effekter av pundets försvagning, och högre kostnader p g a sämre tomatskördar.

Vad gör då företaget intressant? Värderingen p/e 11-12, en relativt stark marknadsposition, en trend mot allt mer "private label", en förhållandevis god lönsamhet (ROE ca 15 %), och ett starkt kassaflöde. Prisvärt i en ocyklisk bransch, och man får 2,5-3 % i direktavkastning trots att man bara delar ut runt 30 %. Risker: konkurrensfördelarna är nog inte gigantiska, och ett potentiellt handelskrig med Storbritannien kan bli riktigt jobbigt. Aktien finns hos Nordea, men inte hos Avanza.

Vad säger du, är hörapparater eller högtalare något? Eller kanske lite krossade tomater?

onsdag 7 juni 2017

Vad gynnar Kopparbergs när britterna röstar?


Imorgon torsdag väljer britterna nytt parlament, och mycket har hänt sedan jag för en dryg vecka sedan skrev på temat senast. Sammanfattningsvis fortsatte valrörelsen under hela förra veckan att gå trögt för de konservativa och premiärminister Theresa May, och i opinionsundersökningarna fortsatte Torys försprång att krympa. Samtidigt visade Labours kampanj på momentum. Så kom den tragiska terrorattacken i London, den tredje i landet på kort tid. Och den spontana analysen: det borde väl gynna de konservativa, eller?

Hur påverkar terrorattacken valet? Det är såklart mycket svårt att säga. Men det är inte fullt så självklart som man kan tro att May och de konservativa gynnas. Och jag tänker att det i huvudsak beror på huvudsak två saker. Dels har de konservativa svårt att förklara varför man så kraftigt dragit ner på polisens resurser, dessutom med May som inrikesminister. Dels kan terroristattackerna bidra till att valdeltagandet stiger, vilket bör gynna Labour, vars väljare generellt är mindre röstbenägna.

Det spanska valet 2004 har klara likheter med det nu stundande brittiska. Den sittande konservativa regeringen hade förutspåtts en säker seger i valet. Tre dagar före valet sprängdes ett tåg, och dödsoffren räknades till närmare 200. Valdeltagandet ökade med 7-8 %-enheter jämfört med det föregående valet, och istället vann socialisterna en tydlig seger. Bidragande var säkert också att de spanska väljarna kopplade terrorattacken till Spaniens deltagande i Irakkriget. 

Vad säger opinionsundersökningarna? Ja de spretar en hel del, från i princip helt jämnt, till tvåsiffrig ledning för se konservativa. Skillnaderna beror framför allt på att man bedömer valdeltagandet olika, framför allt bland de unga, som med överväldigande majoritet stödjer Labour. Här förefaller det dock som om de unga i större utsträckning än tidigare har registrerat sig. 

Valsystemet komplicerar när man ska förutspå mandatfördelningen. I Storbritannien väljs parlamentsledamöterna i 650 enmansvalkretsar, där vinnaren får platsen. Labour skulle alltså teoretiskt kunna få fler mandat, trots att de får färre röster. Det som lär avgöra är hur de väljare som förra gången röstade UKIP (som tappat stöd sedan folkomröstningen, och kraftigt på senare tid) nu lägger sina röster, och såklart om de unga går och röstar.

På torsdag kväll kommer jag särskilt att hålla ett öga på några kretsar som i förra valet var mycket jämna, och där samtidigt UKIP låg på minst nationell nivå. Plockar Labour dessa  bör mandatfördelningen gå deras väg.

Blir det en skräll? Om man räknar in scenariet att inget av partierna får egen majoritet, ja då ska man nog inte utesluta det. Så, nu är det bara att fixa kassa, och bestämma sig för någon köpkandidat om börs och pund rasar. För det lär hända, om skrällen slår till.

Men Labour skrämmer mig inte. Tvärtom tilltalas jag av tanken på att Labour förhandlar Brexit, utan alternativet "hard Brexit". Och det är dessutom ett Labour som lär tvingas samregera med EU-positiva skotska nationalister, och än mer EU-positiva Liberaldemokrater. Ja den som som tror på handel med Storbritannien, ja inte minst alla lyckliga ägare i Kopparbergs, bör nog hur konstigt det än kan låta hålla tummarna för de mest vänsterorienterade socialdemokrater världen skådat på årtionden...

Och vad kan det då bli om skrällen slår till, dessa sex finns i tankarna:

A G Barr. Är en skotsk läsktillverkare med lokalt starka varumärken som Rubicon, och med "narrow moat" enligt Morningstar. Att företaget är skotskt gör det i mina ögon mer intressant. Nämndes i mitt förra inlägg om Storbritannien.  

Alumasc. Snabbväxande tillverkare av bland annat regnvattenlösningar, som är marknadsledare på området i Storbritannien. Kan gynnas om Corbyn sätter igång och bygger, men hur ser konkurrensfördelarna egentligen ut? Nämndes i mitt förra inlägg om Storbritannien.  

Fever tree. Snabbväxande premiumtillverkare av tonic mm, som nämndes i kommentarsfältet efter mitt senaste inlägg om Storbritannien. Har "wide moat" enligt Morningstar.  Finanserna är fina, lönsamheten mycket god, men priset är också högt, och sjunker inte i mina ögon tillräckligt snabbt. Är också rädd att värderingen påverkas av att det är en "hipp" sektor. 

Somero. Tillverkar specialutrustning för gjutning av stora cementgolv, som Gustavs aktieblogg skrivit om och har i portföljen. Fina konkurrensfördelar, och ett bolag jag hållit ögonen på länge. Är dock USA-baserat, och en satsning på USA-marknaden.

Animalcare group. Producent av läkemedel och andra produkter för veterinärvård. Växer stabilt, och verkar ha bra marknadsposition inom vissa segment. Finanserna är fina, men lönsamheten inte fantastisk. Priset också lite högt.

Avon Rubber. Tillverkare och marknadsledare inom tillverkning av gasmasker och utrustning för mjölkning. Inom det senare har man mer än halva marknaden, och både USA:s och Storbritanniens försvarsmakter köper gasmasker. Morningstar ger företaget "narrow moat". Lönsamhet och finanser ser mycket bra ut, och prislappen skrämmer inte. Spontant, det brittiska företag (och räknar inte Somero) som hittills imponerat mest på mig. Svaghet: man är beroende av försvarsmakterna som kunder. 

Vad säger du?

tisdag 6 juni 2017

Sverige: inte nu, kanske sen


Befolkningsutvecklingen är en viktig motor för ekonomisk utveckling. Som jag skrev i början av året ökar befolkningen i Asien, men framför allt i Afrika, där invånarantalet kommer att växa till runt fyra miljarder 2080. Här hemma i Europa ser det annorlunda ut, men det är samtidigt fel att dra hela kontinenten över samma kam. Det ser helt enkelt väldigt olika ut i olika länder.  Det här kan vara värt att tänka på när vi talar om eurozonen som en region.

Rika länder växer, fattiga krymper. Något förenklat säger Eurosats prognos att befolkningen till 2080 kommer att öka i norden, på brittiska öarna, i Belgien, Luxemburg, Frankrike och Schweiz, och minska i södra och östra Europa. Även i Europas motor Tyskland kommer befolkningen att krympa.


Ett intressant samband är att de länder som saknar naturlig befolkningsökning, också i de flesta fall förutspås sakna invandring, och omvänt. Handlar det helt enkelt om oro för framtiden (i länder med hög arbetslöshet osv) som resulterar i både en låg naturlig befolkningstillväxt, och ett tryck att strypa invandringen? Inte osannolikt. Och här dras Europa ytterligare isär, när de rika länderna växer, och de fattiga krymper. Samtidigt kommer gruppen över 65 år i Europa att öka från knappt 20 %, till knappt 30 % på några årtionden. 

Sverige. Mycket kan såklart sägas om Sverige, men till att börja med är de demografiska förutsättningarna för framtiden riktigt goda. Och en del i detta är invandringen, som rätt hanterad kan bidra till tillväxt och välstånd. Här är såklart satsning på introduktion en nyckelfråga, resurser och samordning kommer till stor del att avgöra hur väl vi lyckas. Jag går inte in djupare än så på de politiska aspekterna av integration och arbetsmarknad, men här ligger såklart både utmaning och potential.

Sveriges utveckling är på många sätt imponerande. Det är bara att läsa rapporter från organisationer som OECD och IMF för att inse det.  Tillväxten slår de flesta, utmaningarna ligger i integration, privat skuldsättning och ökande bostadspriser, ja det där känner vi till. Dessutom konstaterar OECD en ökad ojämlikhet. Stockholm som tillväxtmotor växer dessutom på en nivå som kan jämföras med Kina. Inte illa.
En aspekt i framgången är bredden Sverige uppvisar, med framgång på så många olika plan. Det här kan såklart beskrivas med olika modeller, och olika parametrar. En är den modell som tagits fram av PwC (ESCAPE index), och som bygger på fem olika utvecklingsområden, som i sin tur kan bryts ner i ett 20-tal olika parametrar:

Economic growth and stability
Social progress and cohesion
Communications technology
Political, legal and regulatory institutions
Environmental sustainability

Här handlar det inte bara om att ha en hög tillväxt, här handlar det om stabilitet, låg korruption, tillgång till IT, livslängd, jämlikhet, genomsnittlig utbildningsnivå osv. Här landar Sverige på första plats, gång på gång, och senast 2014. Intressant och tänkvärt, och inte från någon tankesmedja till vänster. Här talar man om kriterierna som något som kan ligga till grund för investeringar. Så alla ni som i era investeringar fokuserar på Sverige: det behöver inte vara fel. Även om jag fullt ut delar den syn på geografisk spridning som Gustavs aktieblogg skrev om i söndags.

Sverige är nog på många sätt ett av de mer intressanta länderna i Europa, i alla fall på sikt. Helheten som t ex PwC beskriver, tillsammans med en gynnsam demografi, ger den bilden. Men just nu kan jag inte se annat än att svenska företag i allmänhet är för högt värderade. Säkert bidrar den låga räntan, liksom när vi tittar på hög fastighetsvärdering i storstadsregionerna. Där har vi också orsakerna till att jag avvecklat mina svenska innehav. Men jag tror på Sverige, på sikt.

Hur tänker du kring geografisk exponering: Sverige, Europa, världen?

söndag 4 juni 2017

Apple, på riktigt: Scales Corp.


Har den senaste tiden fokuserat lite extra på Nya Zeeland. Landet som ligger nästan så långt bort man kan komma, men som samtidigt är så likt Skandinavien. Klimatet, välfärdsmodellen, starka regelverk, hög levnadsstandard, och hög utbildningsnivå är utan tvekan sådant vi har gemensamt. Detta, närheten till Asien, och en misstanke att landets börs befinner sig under radarn, inspirerade mig. Det senare kommer jag att komma tillbaka till i ett senare inlägg.

Jag landade på äppelodling. Förvånansvärt nog är det här en bransch som visar fin lönsamhet i Nya Zeeland. Företaget Scales Corp., landets största äppelproducent med 25 % av produktionen, visar en riktigt bra lönsamhet med ROE närmare 20%. Dessutom är tillväxten fin på senare år.


Det här är annars ett företag med en brokig historia. Man började sin verksamhet 1897 som en reaktion mot höga fraktpriser för landets fårbönder. Och det var inom fartygstransporter man också höll sig länge, med skiftande resultat. Nya verksamheter blev aktuella först efter en rekonstruktion under slutet av 1980-talet. Idag dominerar äppelodlingar omsättningen (60 %) tillsammans med logistik/kylutrymmen för livsmedelsindustrin (30 %)

Tillbaka till äpplena, vad är det som gör äppelodling på Nya Zeeland intressant?

Bra klimat, effektiva odlingar. Äpplena odlas på den norra ön med ett medelhavsliknande klimat. Milda vintrar, i kombination med relativt svala somrar, ger ett klimat som lämpar sig extremt väl för äppelodling. Dessutom jobbar man generellt utifrån ett förvånansvärt vetenskapligt angreppssätt vid utformningen av äppelodlingar, och genom hela odlingsprocessen. Detta tillsammans gör Nya Zeeland till det klart mest effektiva landet sett till produktion per hektar.

Södra halvklotet, och nära Asien som gillar äpplen. Nya Zeelands geografiska position är gynnsam på flera sätt. Inte minst, som aktör på södra halvklotet konkurrerar man i praktiken bara med andra aktörer på det södra halvklotet. Chile och Sydafrika de verkliga stora konkurrenterna när vi på norra halvklotet ska köpa äpplen så här års. Dessutom har man nära till Asien, och inte minst Kina, som blir allt mer förtjusta i äpplen. Det här är också förklaringen till att exporten ökar i snabb takt. Förra året exporterade man för drygt 700 miljoner Nya Zeeländska dollar (drygt 3,5 mdr kronor), 2022 ska den siffran vara uppe i en miljard.

Och Scales?

Asien, nya äppelsorter, ingång i Kina. Företaget satsar stenhårt på Asien. På 10 år har man ökat andelen export dit från 20 % till över hälften. Dessutom satsar man på att ställa om produktionen mot allt mer exklusiva äppelsorter som är anpassade för de asiatiska kundernas smak. På det sättet kan man också ta allt mer betalt för sina äpplen. Dessutom har man en riktigt fin ingång i Kina. Sedan ett drygt år finns China Resources med drygt 3000 butiker, som storägare i företaget, med drygt 15 %. 

Lyssna förresten gärna in en pod från Kreditvärden (min 18 och framåt), för intressant diskussion på precis det här temat. Det gäller att hitta produkterna som kineserna gillar och investerar i. Och de gillar västerländskt, som står för kvalitet! 

Hela kedjan, många små odlare. Företaget behärskar hela kedjan från plantering av träd, till odling, skörd, paketering, förvaring och logistik. Det här ger kostnadsfördelar, och dessutom är odlingarna i landet fortfarande fragmenterad med många och små odlare. Här finns möjlighet till förvärv och konsolidering. Senast har man t ex förvärvat Longview, en liten men i Kina högt klassad äppelleverantör. Förvärvet ger ny odlingsyta och infrastruktur för äppelhantering, i nära anslutning till Mr Apples odlingar. 

Logistik och förvaring av livsmedel. Företaget är marknadsledare inom förvaring av livsmedel, med kylrum och kylmöjligheter för vätskor.  Utrymmen finns i strategiska lägen, också långt ifrån den egna verksamheten. Med verksamheten fångar man bredare inkomster från landets livsmedelsexport, samtidigt som man har en effektiv infrastruktur för sin egen export. Verksamheten kräver en hel del investering, och dessutom ska krävande regelverk följas. Konkurrensfördelarna ska nog inte underskattas, även om omsättningen står och stampar.


Kommentar till grafen: företaget har vissa år betalat ut årets andra omgång utdelning i januari året efter, jag har i grafen justerat till berört år. 

Starka finanser, bra pris. Finanserna är stabila. Kassaflödet är starkt och finansierar den höga utdelningen (ca 5 % direktavkastning), löpande investeringar, och större delen av det senaste förvärvet. Balansräkningen är stark och innehåller bara marginella skulder. Större delen av odlingsmarken ägs, men viss del arrenderas. Prislappen p/e 12-13 ser jag som mycket attraktiv.

Och vad kan man se för svaga sidor:

Väder och skadedjur. Som all odling riskerar man såklart att drabbas negativt av de allt mer extrema väderförhållanden på vårt klot. Likaså kan bränder (vid torra väderförhållanden) och skadedjur, drabba företagets skördar. Skördarna påverkas också av normala väderskiftningar år från år, vilket kan påverka både volym och kvalitet.

Varumärkesfördelarna små, och risk för inhämtat försprång? Även om Scales lyckas med att etablera Mr Apple som ett förhållandevis starkt varumärke i Asien, så är det äpplen man odlar, som även andra aktörer kan odla. Konkurrensfördelarna kan nog aldrig bli som för Starbucks, Coca Cola, eller för all del A2 milk company. Nya Zeelands styrka och försprång handlar dessutom delvis om att man är duktiga på att etablera nya äppelsorter, och på ett mer vetenskapligt sätt att hantera odlingarna på än konkurrentländerna. Får man behålla det försprånget?

Beroende av Asien. Scales potential i Asien kan också vara dess svaghet. En ekonomisk nedgång, en förändrad trend i äppelkonsumtion, eller någon form av importrestriktion i t ex Kina, skulle kunna få stora negativa konsekvenser.

Kan såklart inte låta bli att snegla på jämförelse mellan Apple eller äpplen. Men man måste självfallet vara medveten om att det är två extremt olika företag det handlar om. Och vi vill ju inte jämföra äpplen och päron (!). Ett nyckeltal som alla gånger säger något är ROA (vinst per tillgångar). Här landade Scales på runt 13 % 2016, Apple var bara något vassare på 14 %. Men viktigast för mig: när någon helt ny teknik tagit över som standard inom mobiltelefonin (minns ni Nokia?)  så lär mänskligheten fortsätta att äta äpplen!

Helheten ser bra ut: konkurrensfördelar i geografi och klimat, potential och tillväxt i Asien, ocyklisk verksamhet och låg värdering. Att konkurrensfördelarna i stora delar är strukturella är såklart en styrka, och de fördelar man har genom innovation (nya äppelsorter, vetenskaplighet i odlingarna) kan sannolikt grunda sig i en kultur som inte heller ska underskattas. Lönsamheten är bra, och i en helt annan klass än likaså Nya Zeeländska T&G global, med betydligt mer diversifierad odling. Och sist men inte minst, äpplen är nyttiga och passar klockrent in i hälsotrenden!

Dessutom får jag en stabil och växande högutdelare i portföljen. Trevligt för omväxlingens skull! Aktien finns noterad i Tyskland, men tyvärr saknas handel där. Därför köpte jag i Nya Zeeland, genom telefonhandel hos Avanza. Courtaget är högt, men jag får halvårsutdelning redan om någon månad!

Vad säger du om äpplen i Nya Zeeland, är det något att satsa på?

söndag 28 maj 2017

Storbritannien: redo för en valskräll till?

 
Det har länge sett ut att bli en promenadseger för Storbritanniens premiärminister Theresa May i det parlamentsval som utlysts till den 8 juni. Men med ledning på 15-20 % i valrörelsens inledning blev partiet kanske aningen övermodigt. Efter att ha presenterat ett förslag till ny modell för finansiering av landets äldreomsorg har opinionssiffrorna dykt, och Labour ökat kraftigt. Förslaget, som fått namnet "dementia tax", innebär att äldre med tillgångar över 100 000 £ skulle få stå för alla kostnader själva. Efter det svala mottagandet har dock May backat från viktiga delar av förslaget, men förtroendeskadan finns där. Enligt en opinionsundersökning som presenterades på fredagen, och som gjorts efter terrordådet, var Torys ledning nere i 43-38. Och detta, tillsammans med nya och försämrade prognoser för tillväxten, fick pundet att dyka under fredagen. En ny opinionsundersökning från samma institut på söndagen visade att Labour tappat något, men andra undersökningar pekar på att gapet minskar. Ja wikipedia ger en bra sammanställning av opinionsläget.

Vad är det som skrämmer marknaden? Jeremy Corbyn, Labours omstridde ledare, är inte vilken socialdemokrat som helst. Knappast någon Tony Blair eller Stefan Löfven, snarast skulle vi nog placera honom bland de mer radikala vänsterpartisterna i Sverige. Och Labours program skulle innebära stora förändringar; skattehöjningar för högre inkomster, avskaffande av universitetsavgifter, och förstatligande av järnväg, post, energi och annan infrastruktur. Beroende på vilken nyans man väljer att läsa Labours manifest med, kan man välja mer vänligt sinnade Independent, eller mer kritiska The Telegraph. Och Corbyn är radikal även i utrikes- och försvarspolitiken; han är ingen Nato-vän, är uttalad kärnvapenmotståndare, och anklagas dessutom för sympatier med nordirländska IRA. 

Och aktierna. Som vanligt tittar jag på marknadsledare som kanske inte är så kända här hemma, och jag gör det genom Nordeas utbud som går att handla digitalt. Jag har dock en bit kvar, men tycker att utvecklingen i Storbritannien nu är så intressant... 

A G Barr. Är en skotsk läsktillverkare med lokalt starka varumärken som Rubicon, och med "narrow moat" enligt Morningstar. Tillväxten är någon procent om året, kassaflödet starkt, och skuldsättningen låg. Får lite vibbar av Cloetta, men lönsamheten är bättre (ROE 20 %). Prislappen är drygt p/e 20, och då får man drygt 2 % i direktavkastning. 

Alumasc. Tillverkare av bland annat regnvattenlösningar, som är marknadsledare på området i Storbritannien. Tillväxten på senare tid har varit riktigt god (+17 % senaste halvåret), liksom lönsamheten (ROE närmare 40 %). Kassaflödet ser bra, och balansräkningen är stark. Prislappen är låga p/e 12, och då får man en direktavkastning på drygt 3,5 %. För den som tittar på historik kan det vara värt att notera att verksamhet de senaste åren sålts av för att fokusera. Frågetecken: hur ser de långsiktig konkurrensfördelarna ut?

Ett par andra företag som nämnts på andra håll:

McCarty & Stone. Bolag som projekterar seniorboenden, och som Gustavs aktieblogg skrev om i höstas. Ett bolag som kanske till och med skulle tjäna på en seger för Labour? I alla fall om de äldre med alternativet drabbas av sämre ekonomi.

ScS Group. Möbelföretag som analyserats av värdepappret, i en analys som dock bara är öppen för prenumeranter. Har tittat lite på företaget tidigare, men är tveksam till hur konkurrensfördelarna ser ut. 

Ja men vad händer då, blir det en skräll till? Såklart omöjligt att säga. Oddsen talar fortfarande för att de konservativa vinner, med odds ungefär som när Barcelona möter ett gäng från div 3. Men är det en anti-etablissemangskandidat man vill ha så ligger labours ledare Corbyn riktigt bra till. Han är det om möjligt än mer än Trump och Brexit, och har väl kvalificerat sig genom 30 år på bakre raden i parlamentet. Spännande blir det, oavsett hur man nu ser på saken.

Och är jag redo? Mentalt ja, men inte investeringslistan. Och det lär skaka långt utanför Storbritannien...

Vad säger du? Har du några intressant förslag på aktier i Storbritannien?

torsdag 25 maj 2017

Avanzas utbud i Frankrike: husbilar, glasögon och laboratorier

 
Så finns också Frankrike och Italien i Avanzas digitala utbud. Börjar med Frankrike, landet som nyligen med god marginal valt Enmanuel Macron till ny president. Han har nu ett land att ta över där tillväxten tickar på, men där arbetslösheten bitit sig fast på runt 10 %. Här har vi säkert också anledningen till det massiva missnöje som väljarna i den första valomgången visade de etablerade partierna, när varken socialisterna eller de konservativa republikanerna lyckades ta sig vidare. Han har nu med största sannolikhet ett knepigt parlamentariskt läge att förhålla sig till efter de stundande parlamentsvalet. Mer långsiktigt är demografin bättre än i t ex Tyskland och Sydeuropa. Befolkningen bedöms inte minska, tvärtom, och det handlar om både naturlig ökning och invandring.

Aktieutbudet handlar också här om större företag. Totalt 126 finns på listan. Där hittar man många kända storheter som Airbus och Pernot Ricard, men även en rad moderelaterade lyxmärken som Luis Vitton, Hermes och lOreal. Jag valde dock (liksom senast för Tyskland) att leta efter lite mindre kända marknadsledare. Inget fantastiskt utbud, men ändå tre företag jag tycker jag ser intressanta ut:

Trigano. Tillverkare av husvagnar, husbilar, och släpvagnar med en mycket stark position på den europeiska marknaden. Inklusive det förvärv av den slovenska husvagnstillverkaren Adria som är på gång, nämns siffran 30 % som marknadsandel i Europa. Ett Europeiskt Thor skulle man kunna sammanfatta, men man tillverkar också de kanske bekanta släpvagnarna "Neptun". Morningstar ger företaget "narrow moat". Bolaget som är familjeägt (och styrt) omsatte 2016 drygt 1 mdr Euro. Tillväxten är mycket god (omsättningen +20 % för senaste 6 mån rapport), liksom för många företag inom branschen. Rörelsemarginal och lönsamhet ligger nivå med Thor, och något bättre än för svenska Kabe. Prislappen på p/e 15-16 är i nivå med Kabe och Thor. Inte ointressant, och möjligen ett alternativ till CanaDream, som snart köps ut från börsen, och som jag redan sålt.

Essilor. Världsledare inom glasögonlinser med 40-45 % av världsmarknaden, och med produktion av solglasögon och optiska instrument. Morningstar ger Essilor "wide moat". Tillväxten är helt ok (6 % 2016), men lönsamheten inte fantastisk (ROE 13 %). Balansräkning och kassaflöde är starka, och skuldsättningen är inte mycket att säga om.

Företaget har i början av året annonserat ett samgående med italienska Luxottica, dominant inom glasögonbågar (Ray-ban), solglasögon och optikerbutiker. Även om Essilor och Luxottica båda är dominerande aktörer inom glasögonindustrin, har de små överlapp, och synergierna lär bli fina. Priset för Essilor är dock inte lågt, drygt p/e 30.

Eurofins Scientific är ett världsledande laboratorieföretag som gör analyser inom livsmedel, miljö, bioteknologi mm, och med verksamhet i 39 länder. Morningstar ger företagets konkurrensfördelar "narrow moat". Verksamheten har vuxit snabbt, framför allt genom förvärv. Tillväxten är tvåsiffrig, men lönsamheten inte fantastisk (ROE 13 %). Kassaflödet är starkt, och används i huvudsak till investeringar och förvärv. Balansräkningen innehåller vissa skulder som följer av att företaget företaget växer snabbare än vad kassaflödet fixar att finansiera. Sammantaget: intressant företag i intressant bransch, men p/e över 40 är för dyrt.

Sammanfattningsvis: inget som på allvar utmanar för portföljen, ja möjligen Trigano för campingpositionen.

Vad säger du? Hittar du något spännande i Frankrike?

söndag 21 maj 2017

Handla exotiska aktier: inte svårt, (ofta) inte dyrt


Fram till för ett par år sedan handlade jag bara med nordiska aktier. Att handla utanför Norden var för mig likhetstecken med höga courtage och telefonorder. Det var först när Avanza sänkte courtaget på digital handel i Nordamerika, som jag på allvar började att titta utanför Norden. Snart insåg jag att det i Kanada fanns mycket mer än naturresurser, och att USA också var ingången till mer exotiska innehav. För det behöver inte vara varken dyrt eller krångligt att handla exotiska aktier.

Börsnoterade ADR - enklast och billigast. ADR står för American Depositary Receipt, och är en aktie som handlas i USA, och som representerar ett visst antal aktier i ett annat land. Dessa är normalt utgivna i samförstånd med företaget. Det här är aktier som man handlar precis som vilka aktier som helst i USA, hos Avanza, Nordnet och Nordea med courtage från 1 USD. Att de räknas som USA-noterade gör också att de går att handla i en ISK eller Kapitalförsäkring. Källskatten är densamma som i ursprungslandet, och den kan man få tillbaka, under vissa förutsättningar, Gustavs aktieblogg har t ex beskrivit det bra. Särskilt värt att nämna: har man underskott av kapital är det max 500 kr i avdrag för källskatt som gäller.

Utbudet av börsnoterade ADR (se sammanställning per land) varierar från land till land, och det handlar i regel om större företag. Jag har fyra aktier av den här kategorin: Concha y Toro (vin, Chile), Femsa (detaljhandel/dryck, Mexiko), HDFC bank (Indien), och Infosys (IT-konsult, Indien).

OTC och noteringar i Tyskland/London - telefonhandel till överkomligt pris. OTC är en förkortning för "Over the Counter", som är en handelsplats för aktier som inte uppfyller de krav på t ex rapportering som gäller för notering på USA-börserna. Dessutom slipper företagen de kostnader som följer med en börsnotering. På OTC kan det handla om både direkta köp av aktier och ADR. En hel del matnyttig information finns på OTC:s hemsida, där man också kan söka på vilka aktier som finns tillgängliga.

Handel via OTC öppnar upp för långt fler utländska alternativ, även om omsättningen av aktier ibland kan vara liten. Kostnaden är också överkomlig, handel via Avanzas telefonhandel kostar från 18 USD. Hos Nordnet finns vissa OTC sökbara, men går inte att handla vare sig digitalt eller per telefon. En nackdel är att handel i ISK eller kapitalförsäkring inte är möjlig. Jag har tre innehav som handlats på det här sättet: Shoprite (detaljhandel, Sydafrika), Bank Rakyat (Indonesien), och A2 milk company (Nya Zeeland)

Handel i Tyskland och London har jag själv ingen erfarenhet av, men det handlar i alla fall på Avanza om telefonorder, och ungefär samma prisnivå som i USA. Om jag har uppfattat rätt så går dock dessa  att handla i KF och ISK. Hos Nordea kan man också handla i London digitalt, men jag har inte studerat utbudet närmare.

Telefonorder av exotiska direktnoteringar. Här har åtminstone Avanza ett rätt så stort utbud med handel i Australien, Filippinerna, Hong Kong, Indonesien, Japan, Malaysia, Nya Zeeland, Singapore, Sydafrika, Thailand, och Turkiet. Courtaget startar dock på 749 kr, utom för Australien, där startpris är 59 AUD (knappt 400 kr). För övrigt ett intressant land med många spännande noteringar. Även här är det tyvärr dock bara aktiedepå som gäller. Jag har två direktnoteringar som hör till den här kategorin:  Unilever Indonesia, och Scales Corp. Ltd (NZ), äppelodlare mm.

Hur mycket ska man då lägga på courtage? Det beror såklart på hur långsiktig man är. För ett mångårigt innehav kan jag själv tänka mig att betala uppåt 2 %, och jag har vid något tillfälle gått över det. Jag tänker då i relation till vad många exotiska aktiefonder tar procentuellt per år. Jag tänker dessutom på investeringen i sin helhet. Om jag har två likvärdiga företag, ett här hemma och ett exotiskt, men där det exotiska har en betydligt lägre prislapp, är det då helt orimligt att betala ett par % extra i courtage? Nej jag tycker ju inte det, och jag tror dessutom att risken på totalen blir mindre. Lågt pris = lägre fallhöjd. Sen har man ju såklart också att ta hänsyn till skattevillkor och valutarisker.

För egen del är jag helt övertygad om att jag har fått en bättre portfölj än om jag fortsatt att begränsa mig till Sverige och övriga Norden. Hur tänker du? Vad skrämmer dig med utländska/exotiska aktier?

lördag 20 maj 2017

Frågesporten avgjord - grattis till vinnaren!


Frågesporten är avgjord, vi har en vinnare! Grattis till @VikingBaltazar på Twitter som fixade både varumärket (Mr Apple), och den verkliga frågan Scales Corp Ltd. Hallonbåtarna kommer i början av veckan. Företaget finns på Nya Zeeland, har huvuddelen av omsättningen inom äppelproduktion och finns nu i min portfölj med ca 10 %. En djupdykning kommer om ett par veckor.

Och så förklaringar till ledtrådarna.

Ledtråd 1: 

"ätbar mobil" - Apple (såklart)

"industrialiserade världen" - Nya Zeeland, även om det finns många länder som stämmer in på den.

"nyttigare än Cloetta": Ja äpplen är nyttigare än godis.

Ledtråd 2: 

"Någon gissade Apple. På sätt och vis nära.": Skulle leda tankarna än starkare mot äpplen.

"Men varan vill bli tilltalad Mr. Då har vi varumärket": Skulle leda fram till Mr Apple, företagets viktigaste varumärke.


Ledtråd 3: 

"Ett Golden Delicious-företag på södra halvklotet.": En äppelsort, och så rikta blicken mot södra halvklotet.

"Långt bort, men ändå inte så exotiskt": Nya Zeeland ligger långt bort, men är ändå inte så olikt Sverige.

"och man kan faktiskt tala om att landet gjort en Brexit. Men det syns inte på flaggan.": Nya Zeeland har en gång i tiden varit en Brittisk koloni, och flagan har fortfarande Union Jack i hörnet.

"Företaget är inte någon jätte, och är i någon mening skalbart. ": Inget stort företag, och skalbart syftar på Scales.

Var det svårt?

Åter, grattis till vinnaren!

fredag 19 maj 2017

Ledtråd 3 - vad har jag köpt? Nu ska det avgöras!


Nu ska det avgöras! Tredje och sista ledtråden i den kluriga frågesporten. Vad har jag köpt i stället för Cloetta?

Det har så här långt kommit in elva förslag, sex efter första omgången: Apple, Haribo, Lotus Bakeries, Amplified Snacks, General Mills, och T-mobile. Och nu ytterligare fem: Mr Green, Kraft Food/Mr Peanut, Famous Brands/Mr Biggs, SIR, Unilever. Ännu inget rätt svar, så hallonbåtarna finns kvar, och gäller som vinst även med hjälp av ledtråd 3. Jag betalar såklart för frakten.

Ledtråd 1, sammanfattning från inlägget i söndags: ätbar mobil, industrialiserade världen, nyttigare än Cloetta.

Ledtråd 2: Någon gissade Apple. På sätt och vis nära. Men varan vill bli tilltalad Mr. Då har vi varumärket.

Ledtråd 3: Ett Golden Delicious-företag på södra halvklotet. Långt bort, men ändå inte så exotiskt, och man kan faktiskt tala om att landet gjort en Brexit. Men det syns inte på flaggan. Företaget är inte någon jätte, och är i någon mening skalbart. 

Vad har jag köpt? Svar här eller på Twitter. Ni har hela söndagen på er. 

onsdag 17 maj 2017

Ledtråd 2 - vad har jag köpt?

 
I mitt inlägg i söndags drog jag igång en frågesport om vad jag köpt istället för nyligen sålda Cloetta. Det har så här långt kommit in sex förslag: Apple, Haribo, Lotus Bakeries, Amplified Snacks, General Mills, och T-mobile. Inget är rätt, så hallonbåtarna finns kvar, och gäller som vinst även med hjälp av ledtråd 2. Jag betalar såklart för frakten.

Ledtråd 1, sammanfattning från inlägget i söndags: ätbar mobil, industrialiserade världen, nyttigare än Cloetta.

Ledtråd 2: Någon gissade Apple. På sätt och vis nära. Men varan vill bli tilltalad Mr. Då har vi varumärket.

Vad har jag köpt? Svar här eller på Twitter. På fredag kommer en ny ledtråd, om ingen klarat det.

söndag 14 maj 2017

Sålt allt svenskt - köpt vin, och en hemlighet. Kan du gissa?

 
Jag har under en längre tid minskat mina innehav i Sverige. Inte minst har Atlas Copco under året gått från att vara största innehav, till att vara det näst minsta. Och jag har fortsatt i den riktningen, för det är dyrt på Stockholmsbörsen. En numera inte ovanlig kommentar på bloggar och Twitter. Inte minst blir det tydligt när man tittar sig ut i världen. Men först en annan nyhet.

CanaDream köps upp, lämnar börsen. Sällan har jag blivit så besviken över någon aktieöverraskning som när jag läste nyheten att australiensiska Apollo köper ut CanaDream från börsen. Dessutom är premien usel, bara 7 % mot stängningskursen dagen innan. Jag ska inte sticka under stol med att CanaDream varit en av mina favoriter i portföljen. Lågt pris (p/e 8-9), mycket god tillväxt, och stabil ledning, är en svårmatchad kombination. Under resan till Kanada fick jag dessutom möjlighet att besöka bolagets verksamhet i Vancouver, och det stärkte min positiva bild av företaget. Allt som allt blev det trots allt en ok affär, har sålt 23 % över kursen för mitt första inköp.

Sålt Cloetta, köpt något nyttigare. Har länge gillat Cloetta, som funnits i portföljen en längre tid. Värumärkena är riktigt fina, och dessutom är det senaste förvärvet av Candy King mycket bra. Men den utveckling som aktien sett på senare tid kan knappast motiveras. Idag handlas den till drygt p/e 25 (justerat för nedskrivningarna i Italien), trots att den organiska tillväxten är minimal, och trots att lönsamheten faktiskt inte är fantastisk. Riktigt tydligt blev det när jag hittade ett fint och mycket nyttigare alternativ för sådär halva priset, i en annan del av den industriella världen. Mer om det den närmaste tiden. Min affär blev i alla fall bra: + 10 kr/aktie, eller inklusive utdelning +39 %.

Atlas Copco lämnar portföljen, Concha y Toro får större plats. Atlas Copco fick till slut lämna portföljen. Ska inte upprepa varför, men en helt ok affär blev det. Sedan ett av mina köp vid bottennotering vid Brexit har aktien stigit 100 kr eller runt 50 %. För de pengarna förstärkte jag mitt innehav i Concha y Toro, som jag bedömder har fin potential, men låg värdering.

 
Vad har jag köpt - kan du gissa? Vinn hallonbåtar! Vad är det då jag har köpt istället för Cloetta? En ledtråd till, av "På spåret-typ": ätbar mobiltelefon. Om någon lyckas gissa rätt - och det är svårt - väntar 400 g hallonbåtar från Cloetta. Svar här eller på Twitter. Om ingen klurar ut det blir det en ny ledtråd på onsdag. Lycka till!

söndag 7 maj 2017

A2 - riktigt nyttig mjölk


Här hemma är mjölkprodukter självklara basvaror. Så är det dock inte i stora delar av världen, där många är laktosintoleranta. I alla fall är det vad man tror när magen inte gillar mjölk. Forskningsrön på senare år visar dock att det inte självklart bara handlar om laktosintolerans, det kan också handla om överkänslighet mot ett mjölkprotein.

I mjölk finns flera typer av proteiner. Ett av dessa är kasein, som finns i två former: A1 och A2. Bara en aminosyra skiljer de båda, och man tror att A1 bildats i Europa genom en mutation i A2 för några tusen år sedan. Vi talar då bl a om våra svartvita av rasen Holstein, som fått sin stora utbredning tack vare att de är så produktiva. För tydligheten kan man också tillägga att dessa producerar en blandning av A1 och A2. Vad forskningen säger är att många reagerar negativt på A1, och det finns rön på att det handlar om mer än magen.

Som ett resultat av forskningen startades på Nya Zeeland för ett tjugotal år sedan ett företag med affärsidén att producera ren A2-mjölk. Detta genom att med en analysmetod som bygger på forskningen, identifiera kor som bara producerar A2. Där började det, och det är först de senaste åren som man fått ett verkligt genomslag, och i första hand är det i Australien som försäljningen har tagit fart. Affärsupplägget är att skapa boskapsbesättningar med ”A2-kor”. Mjölken går sedan i första hand till externa mejerier, som A2 har avtal med. Det här skapar förutsättningar för en snabb tillväxt.


Företaget som omsätter i runda tal tre miljarder kronor har 80 % av försäljningen i Australien och Nya Zealand, och växer i en rasande takt Expansionen sker nu också i Kina, USA och Storbritannien. Man räknar med 50 % i ökad omsättning innevarande år. I sortimentet finns både modersmjölks-ersättning (>70 % av försäljningen), och ”vanlig” mjölk. I Australien har man närmare 10 % av mjölkförsäljningen.

Men håller det här? 

Konkurrensfördelar. Företaget är pionjär på området, och har en totaldominans inom sin nisch. Även om det första patentet för tekniken som identifierar de A2-producerande korna precis har gått ut, förefaller man ha en gedigen portfölj av relaterade patent och varumärkesregistreringar. Det skapar vallgrav. Samtidigt har man en stor fördel av att vara först på marknaden. Ju längre de stora aktörerna väntar med att ”hoppa på tåget”, desto större blir såklart konkurrensfördelen

Forskning på området bekräftar som sagt att ren A2 mjölk inte påverkar magen negativt som ren A1-mjölk, eller en blandning av A1/A2.  Man har t ex kunnat konstatera att ren A2-mjölk inte ger någon inflammatorisk påverkan, vilket annan mjölk gör. Forskningsresultaten är tydliga, möjligen kan studierna kritiseras för att de gjorts på för små grupper. A2 har också varit involverade, men artiklarna är granskade och publicerade i vetenskapliga tidskrifter, som förefaller vara av god kvalitet. Jag ser inget konstigt här, även om helt oberoende studier såklart hade gjort det hela ännu starkare.

Geografisk expansion, bredare produktportfölj. Expansionen i USA, Europa och Kina har just påbörjats, och här finns stor potential. I USA och Storbritannien har vi stora mjölkdrickande befolkningar, i Kina ökande födelsetal som ger växande marknad för modersmjölksersättning. Även i vårt mjölkdrickande land har man patent. Man har också stora möjligheter att bredda produktportföljen. Varför inte smör, ost, glass och yoghurt på A2-mjölk?

Starka finanser. Balansräkningen är helt ren från räntebärande skulder, om man bortser från leasing av en anläggning i Australien, som dock innebär ett mycket begränsat åtagande i förhållande till verksamheten. Kassaflödet är mycket fint, och innehåller mycket små investeringar. Utdelning kan vara att vänta 2018, företaget har utlovat en utdelningspolicy till bokslut 2017 (som slutar vid halvårsskiftet).

Vad talar emot? 

Hållbarhetsperspektivet. Till att börja med, är mjölk något som kommer att vara en basvara i framtiden? Hållbarhetsperspektivet talar för att mjölk borde ersättas av andra produkter, så som sojamjölk. Det handlar helt enkelt om att det är ett ineffektivt resursutnyttjande att konsumera något som produceras av djurriket. Dessutom bidrar kor med stora utsläpp av växthusgaser. 

Starka fiender, A2 slåss mot starka fiender. Mejeribranschen i väst är inte odelat positiv, en omställning till A2-produktion skulle bli kostsam. Det bör inte uteslutas att man försöker få fram forskning som talar emot tesen om A2:s nyttighet. Dessutom försöker man på sina håll att förvirra konsumenterna genom att marknadsföra "vanlig" mjölk med att den "innehåller A2". Här pågår åtminstone en rättsprocess.

Kina. En betydande del av tillväxten på senare tid finns i Kina, och det handlar framför allt om modersmjölksersättning, som säljs i första hand via webben. De kinesiska myndigheterna har dock skärpt kraven, och från den 1 januari 2018 kommer en särskild licens att krävas. A2 ser dock ut att även i början av 2017 ha bra fart på försäljningen, bättre än vad man förutspådde i den senaste rapporten. Men osäkerheten här är såklart knepig och svårförutsägbar, och det gäller att få en licens. 

 
Som ni kanske noterat har jag varit på långresa på Nordamerianska västkusten, och i Kalifornien fick vi chansen att testa A2. Det är nämligen här A2 påbörjat sitt intåg i Nordamerika. Det blev såklart inget fullskaligt forskningsförsök, men jag drack mjölken till frukosten 5 dagar i rad. Min mage som annars inte gillar mjölkprodukter, visade inte minsta tecken på problem. För mig som känner min mage säger det mer än forskningen! En annan notering från Kalifornien var att mjölken ofta var slut i butikshyllan eller höll på att ta slut. Ett gott tecken.

Jag har köpt in mig. Mjölk har varit en basvara i tusentals år, och kort sagt, jag tror att det fortsätter så. Forskningen (och min egen mage!) talar för att potentialen är stor. 
Bara att man har varumärket kan bli mycket värt om fler företag följer efter. Dessutom (som ett par kloka kommentarer på bloggen var  inne på förra veckan), hur mycket bryr sig kundgrupperna egentligen om forskningen?

Företaget finns noterat i både Nya Zealand och Australien, och går att handla i USA (som OTC) och i Tyskland. Jag valde USA eftersom handeln där är större än i Tyskland, och handlade via Avanzas telefonhandel. 5-6% av portföljen är nu A2. Priset är inte lågt nu, men sjunker snabbt i takt med tillväxten. Med företagets prognos för helårsomsättning (efter 9 mån), och med samma marginaler som för 6 mån, så är man nere i p/e 30-35. 

Jag känner mig nöjd med köpet! Vad tror du om A2-mjölk?

söndag 30 april 2017

Stora förändringar i portföljen - och vad tittar jag på nu?



Hemma igen från resan, och bloggen återgår till sin vanliga lunk med i huvudsak inlägg på söndagarna. Det kan dock finnas anledning att komma tillbaka till reflektioner från resan. Hemma igen inser jag också att det är snart två månader sedan jag uppdaterade portföljens innehåll. Det är alldeles för länge sedan, och då har det dessutom hänt en hel del!

Sålt Flexsteel, köpt tegel. Har sedan ett tag funderat över möbeltillverkaren Flexsteels plats i portföljen. Finanserna är starka, men aktien har minst sagt åkt berg och dalbana. I stort sett har aktien följt de kortsiktiga händelserna i USA, och Donald Trumps dagsform. Jag är inte övertygad om företagets konkurrensfördelar, och har därför letat andra industrialternativ i Nordamerika. När jag hittade den i mina ögon undervärderade tegeltillverkaren Brampton Bricks, med verksamhet i Ontario och Indiana (som Flexsteel!), och ställde dessa mot varandra blev beslutet enkelt. Växande marknadsledare med runt 50 % av marknaden i Ontario, fin tillväxt på senare tid, och värderad klart under bokfört värde, ja det är svårslaget i mina ögon. En djupdykning kommer såklart. Och Flexsteel, med tidigare försäljning och utdelning blev det en vinst på 20 % sedan i augusti.

Sålt Imvescor, köpt nyttig mjölk. Ett annat företag jag funderat över är den kanadensiska restaurangkedjan Imvescor, med en rad varumärken i östra Kanada (har inte testat, finns inte alls i västra delarna). Företaget har fina finanser, och har nyligen genomfört ett förvärv som ser intressant ut, men samtidigt har utvecklingen på senare tid stått och stampat. Min fråga utan svar är: hur starka är egentligen varumärkena? När jag skannade Nya Zealand och Australien, och hittade A2 milk company, som producerar mjölk med  mycket intressanta egenskaper, blev valet även här enkelt. Djupdykning utlovas inom två veckor! Imvescor såldes med knappt 10 % i vinst (inkl utdelning), sedan i september.

Köpt Rational. Den tredje nykomlingen i portföljen är Rational AG, tysk tillverkare och dominant inom tillverkningen av ugnar för storkök. Blev mycket förtjust när jag i början av april gjorde min genomgång av Avanzas digitala tyska utbud.


Minskat i Atlas Copco. Har fortsatt att minska i Atlas Copco. Jag är som ni kanske kunnat notera inte förtjust i den planerade delningen av företaget. Den senaste rapporten imponerar, och intrycken från bolagsstämman i veckan är mycket positiva, men jag ångrar ändå inte minskningen. Aktien har dessutom  stigit med 50 % på ett år, och tittar man på uppgången sedan Brexit så är den ännu häftigare. Försäljningarna (och lite sparpengar) har jag använt vid köpen ovan, men jag har också ökat i Logistec, Stella Jones och CanaDream, alla kanadensiska företag med som gått lite trögt, men där helheten ser bra ut.

Vad tittar jag på nu? Fortsätter såklart att titta exotiskt, men inte med samma intensitet som under början av året. Tänker mig också att skanna av Avanzas nya utbud i Italien och Frankrike. Även om det är länder med en inte helt enkel demografi, kan det säkerligen finnas företag där med intressant exponering. Har också en del kvar i min skanning av Australien och och Nya Zealand. En fortsättning där är inte omöjlig.  Men värt att fundera över: portföljen innehåller nu 17 företag, i mina ögon är det ett par stycken för mycket. Men vilka ska ut?

Och vad säger du om mina förändringar?

fredag 28 april 2017

Starbucks rosteri - bilder från en imponerande anläggning

För den som liksom jag inte gladdes över rapporten igår: några bilder från det tjusiga rosteriet. Mina kommentarer till rapporter finns förresten som alltid att läsa under "status innehav".


söndag 23 april 2017

Starbucks: testar rosteri och spanar in där det började

 
Resan fortsätter, nu Seattle. Här började Starbucks resa. 1971 startades firman av tre kaffeentusiaster med affärsidén att sälja hela rostade bönor, något som inte direkt var vanligt i Nordamerika på den tiden. Den första butiken öppnade nära Seattles välkända Pike market, där många matbutiker, kaféer, bagerier osv med internationell prägel, eller i alla fall utanför main stream, trängs än idag. Starbucks, som inte serverade kaffe på kopp, och även sålde te och kryddor, hade efter ett årtionde vuxit till fem butiker, med ett litet rosteri, och distribution till restauranger och kaffeer. Det var den här verksamheten som den unga Howard Schultz upptäckte, då säljare på svenska Hammarplast. Schultz hade noterat att  det lilla företaget köpte exceptionellt många plastfilter ur Hammarplasts sortiment, och det blev en resa till Seattle. Resten är historia, och den är fascinerande läsning.

Och här fortsätter Starbucks resa. Här finns knappt andra kaféer än Starbucks, och här testar man nya koncept. Här finns också det första och än så länge det enda rosteriet, kronjuvelen i butikshierarkin. Snart öppnar dock ett andra i Shanghai, och framöver (2018) väntar också rosterier i Tokyo, New York och Milano. Vi passade såklart på att titta in i rosteriet, och det blev två besök.


Rosteriet i Seattle (fler bilder här) är utan tvekan något utöver det vanliga. Här har man tänkt på allt, och investerat massor. Materialvalen är påkostade, möbeldesignen retro. Kort sammanfattat består rosteriet av fyra delar; produktion, kafé, butik och restaurang. I produktionen rostas mindre satser av böner, som beskrivs som exklusiva och kommer från mindre odlingar. Det är bönor från jordens alla hörn som Rwunda, Kenya, Sumatra och Peru. Bönorna transporteras sedan i rör med hjälp av vacuumsug till rosteriets olika delar. I butiken kan man sedan handla allt från kaffe i lösvikt, till kaffekokare, muggar och t-shirts.


Kafédelen är uppdelad i mindre delar, och med två beställningsställen. Här säljs kaffe, bakverk och enklare mat (pajer, sallader). Utbudet är genomgående större, exklusiviteten högre, liksom priserna, än i något annat format av Starbucks butiker. Man kan välja både bland de exklusiva bönorna, och bland olika bryggningstekniker. Ett mecka för kaffeälskare helt enkelt.


För oss blev det stor espresso. Sambon valde en kanelbulle av wienerbrödsdeg, som fick mycket högt betyg! (Och hon är kritisk!) Samma sak med min chokladkaka. Annars ja, tillströmningen här var såklart mycket god. Att klaga på: kanske lite för stark musik.

Tidigare i San Fransisco passade vi också på att besöka ett Starbucks reserve. Ett större kafé i Starbucks nya hierarki av butiker, och med ett större utbud helt klart inspirerat av rosteriet. Den butik vi besökte låg välplacerad vid foten till en av stadens mest använda höjdklättrande spårvagnar. 


Butiken var luftigt utformad med stora öppna ytor, och trots att det hela tiden var kö (när vi var där lördag em), och de flesta verkade fika på plats, kändes det aldrig trångt. Här verkade för övrigt mobilbeställningarna inte vara omfattande, till skillnad från i de mindre butikerna i stan. Annars kändes interiören välkomponerad, med fina materialval, och med mer av barkänsla än i äldre starbuckskaféer av större modell. Likheterna med rosteriet är tydliga, men de mjuka fotöljerna saknas helt. 

Vi har under resan gjort ett stort antal besök på Starbucks, både i Kanada och i USA, och vi är genomgående (med ett undantag) nöjda med med både service och vad vi fått. En intressant observation är av köbildningar vid avhämtning  av mobilbeställningar, som företaget menar skrämmer bort kunder. Vi såg sådan köbildning, men samtidigt var det i de flesta fall rätt så korta stunder man kunde tala om ansamlingar som kunde skrämma bort potentiella kunder. Möjligen kan våra observationer ha påverkats av att vi inte valde morgon- eller lunchrusning för våra besök.

Sammantaget ja, Starbucks varumärkesbyggande är imponerande, och  det är såklart så man ska se rosteriet. Ambitionen är tydlig: det handlar om att höja kaffets exklusivitet till en nivå som kan jämföras med vin. Så kan man höja förädlingsvärdet även i de mindre butikerna. Jag har inte sett något under resan i Nordamerika som får mig att tvivla på investeringen. Tvärtom, Starbucks kommer fortsätta vara ett stort innehav i portföljen.

Mycket händer i Starbucks. För den som vill läsa lite mer om företagets utveckling gjorde jag en fördjupning för några månader sedan.

Annons