söndag 29 september 2019

Istället för Google och Yahoo:s finansdata - Numbers i iPhone/iPad


Många har nog tidigare använt Googles eller Yahoos ark för att hämta aktuell kursdata mm. När de alternativen sedan ett bra tag inte finns tillgängliga, har det inte varit helt enkelt att hitta alternativ, i alla fall om man inte vill betala skjortan.

Av en ren tillfällighet hittade jag under sommaren mitt alternativ: appen Numbers i min iPhone och iPad, som funnits där länge, men med möjligheter jag inte hade en aning om. Appen har nämligen en funktion som automatiskt hämtar aktuell aktiedata från Yahoo, eller närmare bestämt efter börsstängning. Tidigare har tydligen data t o m hämtats kontinuerligt. Valutakurserna hämtas däremot kontinuerligt. Datan kan man sedan använda i motsvarande ett excel-ark. 

Riktigt bra är också att nästan alla tillgängliga exotiska börser går att få fram, t ex Indonesien och Malaysia. De enda börserna i min portfölj som inte finns tillgänglig är Filippinerna, och med Grekland har det periodvis varit problem att hämta hem data.

Den data som hämtas:


Det är också möjligt att hämta historiska data, både för aktier och valuta.

Jag tycker det här är suveränt, och det har hjälpt mig att hitta ett upplägg för att dagligen följa portföljens utveckling och sammansättning inkl. valutaförändringar. Särskilt värdefullt när man som jag har portföljen spridd.

Kände du till? Har du testat?


lördag 21 september 2019

Koda, möbler från Singpore - som jag trodde var vinnare på handelskriget


Kodas historia går tillbaka till början av 1970-talet då Koh Teng Kwee, invandrad från Kina, startade en produktion av högtalar- och tv-lådor. Bolaget har dag ett tiotal fabriker i Malaysia, Vietnam och Kina, och har utvecklats mot ett högre förädlingsvärde genom att designa och producera färdiga produkter, länge som enbart underleverantör. Fokus finns på möbler för hemmet. 2011 tog man ett ytterligare steg i näringskedjan och introducerade ett eget koncept (Commune Life-style) som rullas ut i Sydostasien (framför allt i Kina) och i Australien. Butiker (franschise) öppnas med ambitionen att det ska finnas 100 på plats i Kina när 2020 är slut.

Det här gjorde mig intresserad

(Premium)möbler växer i Kina. Den kinesiska medelklassen växer som bekant både till storlek och köpkraft, och satsar då allt mer på sina hem. Konsumtionen i möbler växer, och det ser ut som att det väldigt mycket handlar om möbler i trä . Tillväxttakten för möbler sammantaget ser ut att ligga på åtminstone 10 %, kanske 15 % per år, och premiumvaror verkar vara särskilt intressanta. Som inom många områden är importerade varor intressanta. Marknaden är gigantisk, och potentialen stor, och sen ska man såklart inte bortse från hur pågående och eskalerande handelskrig kan påverka utvecklingen...

Och Koda: man är en inte helt obetydlig aktör, inte minst kanske man är störst i Sydostasien på matsalsmöbler. Som premiumtillverkare kanske man också kan undvika konkurrenter som IKEA?

Slagläge i handelskriget? Men mest intressanta av allt just nu, handelskriget slår stenhårt mot kinesiska möbelproducenter, när tullarna i juni höjts från 10 % till 25 %. Och Kina är inte vilken producent som helst, nästan 40 % av världsproduktionen finns där, och det är en industri som vuxit tvåsiffrigt under lång tid. Importen minskade med över 13 % redan det första kvartalet, och det var före den senaste höjningen. Samtidigt ökade importen kraftigt från t ex Vietnam (37 %)

Inhemska producenter, och producenter i andra asiatiska länder vädrar såklart morgonluft. Med en redan tidigare stor del av försäljningen mot USA, och med fabriker i huvudsak i Malaysia och Vietnam, har Koda såklart slagläge. Blir handelskriget långvarigt (dvs tills Trump eventuellt förlorat presidentvalet, eller längre...) kan detta även på sikt allvarligt skada kinesisk möbelindustri?

En baksida finns dock, ökad produktion i t ex Vietnam och Malaysia leder till högre konkurrens och kostnader, företaget skriver om det i sin senaste rapport:

“The US - China trade war does not present a short - term negative impact on our manufacturing business, as we do see more sourcing from Vietnam factories like ours for the time being. However, we expect this factor to escalate competition, leading to rising c osts over a longer term. 

Lönsamhet, momentum, värdering. Efter några tuffa år direkt efter finanskrisen, har man nu strukturerat om, och avyttrat olönsam verksamhet. De senaste 3-4 åren visar på att man gjort något rätt. Både tillväxt och lönsamhet har utvecklats mycket positivt; mätt som återbäring på eget kapital är den uppe i nästan 20 %, eller uppåt 25 % justerat för den stora kassan. Trots detta är värderingen bara p/e 7, eller i nivå med eget kapital (p/b 1).

De senaste två kvartalen, och framför allt det senaste visar dock på en försvagad vinst. Mer om det på slutet. 

Familjeföretag. Familjen Koh både äger och driver företaget. Farfar (som startade) är ordförande, pappa är VD, och sonen ansvarar för det nya konceptet Commune Lifestyle.



Starka finanser. Både balansräkning och kassaflöde är exemplariska. Kassan växer år för år, och bolaget har inga låneskulder, och verkar klara att expandera över kassaflödet. 

Det här gjorde mig tveksam

Darrig historik, stor konkurrens. Bolaget hade ett antal svåra år efter finanskrisen när försäljningen i USA gick ner. Sedan dess har man som sagt effektiviserat och avyttrat. Men hur mycket av den darriga historiken beror på ledningen? Och det är också svårt att se uppenbara konkurrensfördelar utöver att produktionen i huvudsak inte sker i Kina. Och hur hög är tröskeln för en kund att byta tillverkare? Det senaste kvartalets svaga resultatutveckling oroar.

Retail i sig, är det risk? Detaljhandeln genomgår en stor förändring världen över, när näthandeln tar över.

Lever man upp till expansionstakten? Följer man pressmeddelanden, rapporter, och artiklar ett par år tillbaka verkar det som om expansionstakten i Kina inte riktigt håller planen, trots att ledningen säger motsatsen. I april 2016 skrivs i en intervju med VD att det vid årets slut ska finnas 50 försäljningsställen (och nästan hela expansionen sker i Kina).  I slutet av augusti 2017 skriver man:

"We continue to build the brand and differentiate ourselves as we remain on schedule to open up to 100 stores in China by 2020."

I början av 2018 verkar man dock bara ha haft totalt 43 försäljningsställen i Kina, men i årsredovisningen bekräftar man ändå expansionsplanen:

"In China, the government continues to push towards consumer-driven growth policies, which seem to be supportive of our planned rollout of 100 Commune stores by the year 2020."

I en av resultatrapporterna under våren skriver man att man nu har 54 försäljningsställen i Kina, och 64 totalt, men inte något om målet. Klarar man verkligen detta? Kan man lita på ledningens ord? Eller kommer något förvärv i sista minuten?

Otillräcklig segmentskärning. Man verkar ha momentum för sitt eget varumärke, men de redovisar inte den verksamheten separat. Tillväxten finns i Kina, men negativa valutaeffekter när den kinesiska valutan försvagas mot USD.

En stor kund står för 15 %. Och det handlar om en kund i USA. När det gick lite svagare 2017, tappade man en hel del hos den här kunden. 

Jag har sålt. Det här blev ett kortvarigt besök i portföljen. Ett som jag uppfattade prisvärt bolag när jag köpte ca 3 % i juli - via SEB från 349 kr i courtage, men finns nu också hos Degiro från ca 100 kr. 

Men sedan dess har en rapport kommit som visar på starkt ökande kostnader för råvaror och personal. Samtidigt är man som sagt inte längre lika optimistiska i bedömningen att man är en vinnare på handelskriget pga ökad potentiell konkurrens. Eller kan det t o m vara så att det man befarat om ökad konkurrens redan finns där? Och att det är vad vi nu ser i försvagad marginal? Jag vet inte, men det ser alltför osäkert ut för att bolaget skulle få behålla sin plats. Jag sålde mitt innehav igår.

lördag 14 september 2019

Min utveckling sedan 2015


Förra veckan skrev Långsiktig investering att han började tvivla på sitt upplägg och slarvigt uttryckt att det kanske skulle gå lika bra med indexfonder. Där är inte jag, även om min årsutveckling (+12 %) liksom hans ligger långt under SIX portfolio index (och jag dessutom är väl medveten om att en betydande del av den uppgången är valutavinst).

Läge att rekapitulera efter att ha läst inlägget:

1. Utvecklingen sedan jag började med dagens strategi

Jag har i huvudsak haft samma grundprinciper sedan hösten 2015; tillväxt, låg skuldsättning, starkt kassaflöde, spridning mellan branscher och olika delar av världen. Portföljen är dock mer exotisk idag än 2015-16, och rimlig eller låg värdering har på senare tid blivit allt viktigare. Sammantaget; utvecklingen sedan tidig höst 2015 (september) bör utvärderas.

Ett problem när jag ska utvärdera är dock att jag inte har innehavet samlat. Sedan 2017-2018 är jag inte trogen Avanza. Idag finns runt 65 % av portföljen där, resten finns hos SEB, Nordea, och Degiro. Courtagekostnader är orsaken, och det kan vara värt att komma tillbaka till en annan gång. Vid årsskift 2017/18 fanns bara något enstaka innehav hos Nordea, och så sent som vid det senast årsskiftet låg 75 % hos Avanza. Utvecklingen under 2018 och 2019 ligger dessutom i princip identiskt för delen hos Avanza och övriga. Så, vi tittar på utvecklingen för innehaven hos Avanza!

+63-64 % sedan 1 september 2015 säger grafen, mot drygt +44 % för SIX Portfolio Index. Det är godkänt. Någon säger såklart då: men det är ju massor av valutavinst. Och visst, det finns valutavinst, man samtidigt låg dollarn på runt 8,50 redan vid årsskiftet 2015/16. Dessutom, att investera utomlands och sprida valutarisken, är ju också en del av min strategi!

Jämför jag mig med bankernas indexnära Emerging Marketsfonder för samma period ser det också helt ok ut:

SEB Emerging Marketsfond: +56 %
Länsförsäkringar Tillväxtmrkd Idxnära : +55 %
Swedbank Robur Global Emerging Markets: +54 %
Handelsbanken EM Index (A1 SEK): +49 %
Nordea Stabila Aktier Tillväxtmarknader: +33 %

2. Årlig utveckling, mot SIX Portfolio Index

2018 -2 % mot -4,4 %
2017 + 19 % mot +9,7 %
2016 + 21 % mot +9,5 %
2015 + 27 % mot +10,5 %

3. Hur skiljer sig min portfölj?

Min portfölj är nog som sagt mest att jämföra med en Emerging markets-fond, och tittar man på fonder som jag har ett extra öga på så ligger jag även i år lika eller lite högre (SEB t ex +10,9 %).

SIX portfolio Index är ju något helt annat än min portfölj. Utöver att jag ligger tungt i Emerging Markets har jag en annan förskjutning än de större fonderna, som framför allt ligger tungt i Kina, och där Shanghaibörsen fortsatt att utvecklas starkt.  Jag ligger framför allt mycket tyngre i Sydafrika, som inte varit marknadens favorit på senare tid. Bolag som gått svagt har förlorat stort (Shoprite), samtidigt som starkt presterande stått och stampat (Italtile). Jag har i huvudsak också mindre bolag som inte alla gånger följer starka trender uppåt. Med det sagt, har bolagen i huvudsak inte presterat svagt, snarare tvärtom. Och bolagens värdering är överlag låg.

En annan skillnad: min portfölj har en tydligt defensiv profil, t ex är runt 30 % rena livsmedelsbolag, om än till viss del snabbväxande sådana. Och andelen finans är bara drygt 10 %. På stockholmsbörsen är det ungefär omvänt.

Min egen prestation behöver såklart ständigt ifrågasättas. Har jag plockat rätt bolag? Har jag köpt och sålt vid rätt tillfällen. Min egen självkritik för 2019 ligger främst i att jag valde att inte sälja Shoprite tidigt under året. Efter redovisningen t o m dec 2018 bestämde jag mig för att bolaget skulle ut, men jag lät det sedan ligga kvar. Tyckte att bolaget straffats för hårt. Min lärdom: sälj direkt när du bestämt dig för att sälja, oavsett om du tror på bättre tider.

Även om jag vid några tillfällen - t ex då Shoprite -kunde ha agerat annorlunda, skulle jag inte säga att mina ”felbeslut” är fler eller större än tidigare år. Jag har också tagit några säljbeslut som visat sig helt rätt; Gruma, Brampton och Brasserie Cameroun, och köpt bolag som gått bättre än de jag sålt (Kri Kri, RFM).

Sammanfattningsvis, portföljen har gått trögt 2019, men starkt över en fyraårsperiod. Jag har presterat starkare än SIX portfolioindex samtliga år 2015-18. Det krävs en längre tidsperiod än innevarande år för att dra några större slutsatser.

Hur tänker du?

lördag 7 september 2019

Portföljrapport: nya innehav och god glass!



En sommar har gått sedan jag uppdaterade senast. Ingen rolig sådan får man säga, om man begränsar sig till portföljen (ja annars har den varit kanon!), även om viss återhämtning skett på slutet.

Nedgången har slagit hårt; och sämst har det gått för den schweiziska tillverkaren av rullband, Interroll och sydafrikanska Shoprite. Även Malaysiska Superlon, som tillverkar isolering för framför allt AC-rör, har varit en tråkig historia efter en åter halvrisig rapport strax före halvårsskiftet. Annars har rapporteringen överlag sett rätt bra ut, utan att något tagit riktig fart. Mer finns att läsa under "status innehav" där jag uppdaterar allt eftersom jag grävt i kvartals- och halvårsrapporterna.

Shoprite ut, ny sydafrikan in. För ett par veckor sedan fick Shoprite lämna portföljen. Den senaste  rapporten var ett steg framåt, men bolaget har uppenbart stora problem, och skulderna har dragit iväg. Man talar nu dessutom om att sälja av nyckeltillgångar som distributionscentraler  Förutsättningarna är absolut tuffa i Sydafrika, men samtidigt finns det faktiskt bolag som förmår leverera i den  miljön. Läs: Italtile i min portfölj. Jag har tappat förtroendet för ledningen, och beslutet blev tillslut enkelt, även om det sved. Det här blev ingen bra affär. 

Istället har en ny sydafrikan tagit plats i portföljen. Jag har hela sommaren tittat i Sydafrika där det finns gott om fina och undervärderade bolag. Det är inte bara jag som tycker att det börjar att se billigt ut i Sydafrika, och framför allt om man tittar på mindre bolag. De senaste tillväxtsiffrorna såg dessutom bra ut, men samtidigt lurar ett sänkt kreditbetyg bakom hörnet. Bolaget jag köpt: här talar vi om extremt lågt värde (runt p/e 3), och ett bolag med mycket stark position på hemmamarknaden. Och bolagets resultat för det senaste halvåret (som aviserades efter att jag köpt) såg starkt ut. Mer om bolaget framöver.

Och ett bolag till in.  Även Singapore har fått lite uppmärksamhet, och här hittade jag tidigt under sommaren det lågvärderade bolag med hedge mot handelskriget som nu finns i portföljen. Skriver om det inom någon vecka.



Ökning i Kri Kri. En lite större ökning har det blivit under sommaren; Kri Kri milk, som för övrigt testades på plats i Grekland under tidiga augusti. Riktigt goda glassar, och yoghurt av hög kvalitet. Med de häftiga priser de tar för yoghurten är det inte konstigt att lönsamheten är stark. På orten där vi semestrade var det dessutom tydligt att man expanderat, många glassboxar och parasoller var av färskt datum. Jag ökade, och Kri Kri är nu topp 3 i portföljen. Har dessutom ökat svagt SCA och Vitrous Glass. 

Kassan har krympt till en knapp 1 %, men ska framöver åter få växa till sig. Vill ha åtminstone 3-4 % i dessa volatila tider.

Just inte så mycket letande, men är lite sugen på att uppdatera listan över intressanta brittiska företag i dessa turbulenta Brexit-tider. Australien och Nya Zeeland vill jag också ge lite uppmärksamhet igen. Tittar man på portföljen så är det några innehav som ligger under min minimigräns på  4 %, och därmed och ska ökas eller åka ut. Just nu lutar det övervägande åt ökningar.

Sist men inte minst, under sommaren har det också skrivits inlägg, så nu väntar en välfylld blogghöst! 

Hur har din sommar sett ut?

söndag 1 september 2019

Decisive vs Vitreous - duell mellan två kanadensiska högutdelare


Idag ställer jag två bolag mot varandra; två kanadensare, Vitreous Glass och Decisive Dividend. Vitreous Glass finns min portfölj, Decisive Dividend i Gustavs: Två små bolag med utdelning som fokus. Båda med direktavkastning på runt 10 %, men annars två bolag med stora skillnader. Gustav skrev ett fördjupat inlägg om Decisive förra veckan, och idag idag skriver han om Vitreous ! 

Vitreous glass samlar in returglas i Alberta; tvättar, krossar, och säljer till tre tillverkare av glasfiberull (isolering). I princip hela kassaflödet delas ut och bolaget är en ren utdelare utan tillväxtambitioner. Decisive köper små kvalitetsbolag, i första hand utanför de kanadensiska storstadsregionerna, och tänker fortsätta att förvärva. Mer finns att läsa i tidigare inlägg på respektive blogg (Vitreous GlassDecisive Dividend).

Så, vilka starka och svaga sidor har bolagen?

Starka sidor

Vitreous Glass
Enkelt monopol. Vitreous är något av ett skolexempel på ett lokalt monopol. Varorna är tunga vilket kräver lokal närvaro. Bolaget har lång relationer med både säljarna (som alltid vet att de blir av med sitt glas) och köparna (som alltid vet att de får det de behöver). Verksamheten är dessutom lätt att förstå, två faktorer påverkar enkelt uttryckt bolagets utveckling: tillgången på glas och behovet av isolering.

Fantastisk lönsamhet. Lönsamheten är fantastisk, och antagligen en kombination av monopolställningen, men också av att verksamheten inte kräver några stora investeringar. Avkastningen på eget kapital (ROE)  är över 40 % trots att vd då plockat hem en ordentlig vinstdelning.

Inga skulder. Balansräkningen är helt fri från låneskuld.

Decisive
Smart upplägg för förvärv. Bolaget har hittat ett upplägg för att förvärva små bolag, i regel familjeägda, där generationsväxling inte varit svaret på framtiden. Delbetalning i aktier, som ger regelbunden inkomst för säljaren, är genialt och kan säkert ha bidragit till att man hittat en rad fina bolag till fantastiska priser, som sagt ofta utanför storstadsområdena. Man verkar veta vad man gör.

Riktigt billiga bolag. Trots att de förefaller vara kvalitet på allt man förvärvar har prislapparna varit riktigt låga. Här talar vi ensiffriga p/e.

Potentiell (utdelnings)tillväxt. Det här är inte en utdelare med ambitionen att bara dela ut och inte växa. Affärsidén uppfattar jag som: skapa billiga kassaflöden, och det är något jag gillar.


Svaga sidor

Vitreous Glass

Beroende av byggsektorn. Byggsektorn i Kanada har gått på högvarv ett tag, men verkar nu tappa fart. Mitt gamla innehav Brampton Brock tappar t ex omsättning efter en period av tvåsiffrig tillväxt, och hänvisar just till byggkonjunkturen. 

Bara tre kunder. Vitreous har bara tre kunder, varav en dessutom är betydligt mindre. Det här innebär såklart en tydlig sårbarhet, en av de stora bort och förutsättningarna för bolaget ser helt annorlunda ut. 

Den senaste rapporten innehöll en lite knepig nyhet. En av de två stora kunderna stängde produktionen under tre månader, vilket påverkade kvartalet mycket negativt. Kunden ska dock ha informerat Vitreous om att man har ett nytt upplägg där man kör på högre kapacitet och stänger under vissa perioder, för att sänka kostnaderna. Produktionen är igång igen sedan i början av juli, och veckoleveranserna ska vara större eller jämförbara mot tidigare. För mig väcker det dock frågetecken, både om sårbarhet och konjunktur. 

Mindre glas. Glas är tungt, och kräver dyra och energikrävande transporter, återvinningen kräver dessutom enorma mängde är energi när glaset ska smältas. Vinindustrin börjar fundera på t ex PET-flaskor, eller att använda lättare glasflaskor (med tunnare glas), som mitt gamla Concha y Toro.  Oavsett vägval, innebär det mindre glas att återvinna. Hur snabbt händer detta? Och kan bolaget hitta nya källor?

Decisive
Skuldsättningen. Bolaget har dragit iväg allt för långt med skuldsättningen, före de senaste förvärvet ligger nettoskuld/EBITDA på runt 3. Samtdigt har räntekostnaderna ökat i än snabbare takt, det senaste lånet för att finansiera Northside har en ränta på 8 %. Amorteringsfritt, men banken kanske också gör bedömningen att skuldsättningen är hög och kräver mer betalt. Det gäller att framtida vinster utvecklats som planerat, annars kan det bli ansträngt.

Beroende av olja och gruvor. Flera av bolagen ligger nära Kanadas stora naturresurssektor; ryckigt med världsmarknadspriser, och inte hållbart för framtiden.

Sammantaget: Decisive har mycket jag gillar, och har en stor fördel i tillväxtpotentialen. Men, jag tycker att de dragit på för snabbt i förvärvstakten. Man borde låtit kassaflödet jobba, och förvärva i en takt som inte kräver lån till allt högre räntesatser. Riskerna ligger i den höga skuldsättningen, men även i branscherna man verkar inom. Vitreous är det finansiellt starkare bolaget, men kan på kort sikt (byggsektorn), och längre sikt (glaset), ligga fel i trenderna. Just nu finns flaskhalsen i glastillgången, och det bör vara den mer trögrörliga av de två huvudfaktorerna som påverkar bolaget. Man bör alltså kunna klara en viss nedgång, utan att det påverkar omsättningen. En ordentlig bygg-/fastighetskrasch kan såklart få betydande konsekvenser.

Decisive måste börja tänka på sin balansräkning, och bygga kassaflöde, och amortera hårt på skulden. I dagsläget ligger de långt ifrån mina investeringsprinciper sett till skuldsättningen.

Jag har valt Vitreous, men har en liten post Decisive i sambons portfölj, och i ett av barnens. Men det här är mycket små poster. Och Vitreous, med hänsyn till den senasre nyheten kommer jag att låta innehavet av Vitrous spädas ut till 4 % av portföljen.

Vad tänker du om bolagen?