söndag 28 januari 2018

Portföljuppdatering - småjusteringar och planer


Dryga månaden sedan senaste uppdateringen, och självklart händer det saker i portföljen, även om det är riktigt svårt att hitta nya case som utmanar. Det här har gjort att kassan fått växa till sig, till  7-8 %. Tanken är att den ska ligga kvar på runt 5 %.

Högtalare ut, hemlighet in. Som jag skrev i slutet av året har jag känt mig allt mer tveksam till italienska B&C Speakers. Jag är inte övertygad om det nyligen genomförda förvärvet, och jag känner inte fullt förtroende för hur ledningen manövrerar balansräkningen. Först en stor extrautdelning, sedan förvärv på lånade pengar. Så jag har sålt, och istället köpt något mycket mycket exotiskt. Men mer om det i ett senare inlägg. Ett afrikanskt Kopparbergs och Arne Hegerfors är ett par ledtrådar på vägen.

Ökat i Brampton. För att leva upp till kriteriet om minst 4 % har jag ökat svagt i tegeltillverkaren Brampton Brick, som för övrigt har tagit lite fart, eller i alla fall återhämtat sig. Samtidigt har jag minskat i Andrew Peller, som gått i mina ögon ologiskt bra på börsen under hösten. De senaste och mycket dyra förvärven på lånade pengar är inte något som imponerat på mig. Jag har också minskat i HDFC Bank, och det gjorde jag före rapporten som kom i förra veckan. Jag var orolig för att företaget inte skulle kunna leva upp till de högt ställda förväntningarna, med en börskurs som stigit kraftigt. Jag hade fel, rapporten var bra (som alltid), och aktien har bara fortsatt uppåt. Jag sålde inte mer än sådär 1/10 av innehavet, men det går ändå inte att komma ifrån: det är (för) lätt att sälja av en vinnare...

Den närmaste tiden räknar jag inte med några större förändringar. Jag kommer fortsätta att öka försiktigt i de bolag som ligger strax under 4,0 % (Brampton och Titon), och kanske fyller jag också på i de mexikanska (Femsa och Gruma), som båda är billiga med en lågt värderad peso. 

Vad tittar jag på nu? Har tittat en del på Afrika där jag letat efter något som fångar kontinenten, utöver Sydafrika. Jag har också skannat Malaysia, utan att riktigt ha fastnat för något, och jag har försökt ”konkurrensutsätta” mina indonesiska innehav.  Dessutom har jag stannat till vid en mycket udda kanadensare; en verklig högutdelare, som är tråkigare än tråkig, och som med marginal lever upp till ”under radarn”. Räkna med avtryck på bloggen framöver!

Den fråga jag kanske brottas mest med, när ska man sälja av en vinnare? Hur tänker du?

söndag 21 januari 2018

Dominos pizza - något för portföljen, eller magen?


Att testa pizza har blivit lite av en grej på bloggen. Det började med att jag jämförde Boston Pizza och mitt gamla innehav, kanadensiska Imvescor. Sedan skrev om Koti Pizza, och provåt i Helsingfors. Tyvärr köpte jag dock inte aktien som gjort en fin resa sedan jag skrev. Men framför allt testade jag Boston Pizza på plats i Kanada i våras. Och det var riktigt gott, i alla fall på 2 av 3 ställen.

När nu den amerikanska pizzajätten på allvar slår sig ner i Sverige blev jag nyfiken att testa. Eftersom kedjan dock ännu inte etablerat sig i stockholmsregionen (?) blev resan till UK:s södra delar ett bra tillfälle att testa.

Bolaget har jag som hastigast kikat på tidigare, framför allt som referens till de pizzabolag jag tittat på. Nettoskuld/EBITDA på 4-5 diskvalificerar dock bolaget direkt för mig. Och att priset ligger runt p/e 40 gör inte saken bättre. Men pizza kan ju smaka gott även om finanserna inte är så aptitliga, eller?

Smakar ok, men för dyr. Så skulle jag sammanfatta. Beställde en peperoni som kostade 9 £, eller nästan på öret 100 kr. Pizza var lagom gräddad, hade fin krispighet, och var försedd med massor av korv. Servicen var dock rätt risig och det tog en stund innan personalen kunde förklara prismodellen. Jag åt en rätt så sen lunch så av förklarliga skäl var jag nästan ensam, men har passerat vid andra tider och kundflödet var helt ok.

Hur som helst, inget som förändrats för mig. Det här företaget är iskallt i mina ögon. Möjligen kan de få fylla magen när de drar igång i Sverige. Men tror de kan få det svårt med vår prisbild på pizza.

Vad säger du, är en slice Domino något för  portföljen?


söndag 14 januari 2018

Econpile - värd att borra i?



Jag tittar ofta på ett land i taget, mycket för att också få en känsla för potential och risker. Och om det handlar om bolag som riktar sig mot hemmamarknaden, vad är det som växer? Senast har jag tittat på Malaysia, ett av de mer välmående länderna i Sydostasien, med en BNP på sydeuropeisk/östeuropeisk nivå. Trots det växer ekonomin med fina 5-6 %, och de imponerar på internationella valutafonden IMF. Sällan har jag sett en så positiv rapport.

Här fastnade jag för en nischad och snabbväxande aktör inom byggindustrin: Econpile, specialiserade på pålnings- och grundläggningsarbeten. Även ett par konsumentbolag ser intressanta ut, och jag kanske kommer tillbaka till dessa.


Vad gör mig intresserad av Econpile?

Ett land som investerar i infrastruktur. En viktig del i Malaysias framgång ligger i en långsiktig och medveten satsning på infrastruktur, och historiken är lång. Malaysia klassas dessutom som ett av de mest attraktiva länderna i världen för investeringar i infrastruktur. Förutsättningar för en nischad aktör inom större infrastrukturprojekt bör vara goda. Flera större större kollektivtrafikprojekt är dessutom på gång, och man gynnas av urbanisering och högre markpriser, vilket driver fram högre hus med krav på (allt mer avancerad?) pålning. 
 
Betydande marknadsandel, nischade mot svåra jobb? För 4 år sedan var marknadsandelen13 % och man var redan då knapp marknadsledare på en marknad med åtta bolag som delade på 50 %. Ett intressant jämförelseobjekt är Pintaras Jaya som då var tredje störst. Deras omsättning är densamma idag, på en marknad som vuxit, och lönsamheten har sjunkit kraftigt till ensiffrigt ROE. Det här talar för att Econpile har tagit marknadsandelar. Dessutom verkar Econpile ha cirka 50 av 300 borriggar, eller ungefär dubbelt så många som de två närmaste konkurrenterna. De har också utrustning som andra inte har, en borrigg av en sådan storlek att det bara finns fem stycken i hela världen (!). 

För mig låter det som någon form av vallgrav. Morningstar klassar som ”narrow” moat, 73/100. Min erfarenhet av den graderingen är annars att små okända bolag oftast får låg klassning, även vid tydliga konkurrensfördelar.

Fantastisk lönsamhet och tillväxt, stabila finanser. Lönsamheten är närmare ROE 30 %, och har stabilt legat på 25-30 % sedan börsintroduktionen 2014. Den lägre lönsamheten 2014 berodde på stor kassa från nyemissionen som ännu inte ”börjat jobba”. Utdelningsandelen är låg (ca 30 %) och kassaflödet investeras i ny utrustning, med vilken man kunnat ta sig an allt fler projekt. Omsättningen har i det närmaste fördubblats sedan 2012. Finanserna är starka, och balansräkningen är i princip utan låneskuld netto, inkl viss finansiell leasing. Priset p/e 20.


Vad gör mig tveksam?

Stora projekt. Det är ett fåtal projekt som generar företagets omsättning, och framgången kan därmed svänga snabbt, även om orderboken för tillfället ser rätt så välfylld ut. Och dessutom, hur beroende är man av vissa byggbolag som man agerar underleverantör till? 

Huvudägarna minskat, teckningsrätter späder ut. De två huvudägarna, koncernchefen/grundaren och VD:n, kontrollerar fortfarande nästan halva företaget, men har minskat sitt ägande betydligt de senaste åren. Så sent som för två år sedan kontrollerade de runt 2/3. Samtidigt späds ägandet ut genom en emission av teckningsrätter som ska omvandlas till aktier de närmaste åren. Varje ägare ges rätt att för fyra gamla aktier teckna en ny. Hade föredragit en tillväxt genom kassaflödet.

Konjunkturkänsligt. Historiken talar för att det är en mycket sårbar verksamhet. Asienkrisen för 20 år rensade ordentligt och fyra börsnoterade motsvarigheter gick i konkurs. Bara ett börsnoterat bolag överlevde, Pintaras Jaya. Överlevde gjorde också Econpile som bildades 1987, men det är oklart hur det såg ut för dem. 

Sammantaget, intressant men inte helt övertygad. Sårbarheten får mig att tveka, och varför minskar storägarna? Tror man inte att den fantastiska utvecklingen kommer att fortsätta? Och hur stora är egentligen konkurrensfördelarna? Vad tror du?

söndag 7 januari 2018

Min exponering - är jag mest exotisk nu?


För ett år sedan räknade jag på min verkliga geografiska exponering, och definierade då exponering som var företagen har sin försäljning/omsättning. Jag viktade sedan mot respekive bolags andel av portföljen. Exponering går såklart att definiera olika sätt, men omsättning är ett enkelt och lättillgängligt mått, och bör i alla fall beskriva exponeringen bättre än t ex var ett företag har sitt huvudkontor eller sin notering.

Sedan förra året har det ju hänt en hel del i portföljen, och det börjar bli dags att åter titta på den geografiska fördelningen.

Jag har liksom senaste i huvudsak utgått från de senaste årsredovisningarna. Tyvärr blir det en rätt så grov skärning eftersom ju företagen skär på många olika sätt. Ofta räknas t ex Australien och Nya Zealand till Asien, vilket jag tyvärr fått ta hänsyn till. Sammantaget var det dock en lättare övning den här gången eftersom jag nu framför allt har bolag som verkar på en kontinent, eller t o m bara i ett land. Borta är multinationella bolag som Starbucks, Infosys, Atlas Copco och Concha y Toro.

Skillnaderna mot januari 2017 är riktigt stora, framför allt har exponeringen mot Asien/Oceanien ökat kraftigt, och är nu 48 % (15 %). Samtidigt har exponeringen mot Nordamerika sjunkit kraftigt till 23 % (57 %). Afrika har kommit till och Europa har en mycket liten andel. 

Tittar man på min exponering så ligger den dock inte så långt ifrån hur världens BNP är fördelad. Ungefär en tredjedel av BNP finns i Asien, och drygt en fjärdedel i Nordamerika. Min andel Nordamerika i portföljen matchar alltså nästan exakt världsdelens andel av världsekonomin. Ser man man på Asien exkl Oceanien i portföljen (bedömning cirka 40 %) ligger jag heller inte så långt ifrån. Det som sticker ut är snarast en hög andel Afrika, och en låg andel Europa. 

Portföljen har tagit en mycket mer exotisk väg än vad jag tänkte för ett år sedan. Då skrev jag att jag ville ha in ett innehav från Afrika, ett (till) från Asien, och minska Nordamerika till runt 50 %. Så annorlunda det kan bli. Och är det till och med så att jag nu kan titulera mig som den mest exotiska aktiebloggaren? Ja det ser nästan ut så när jag läser Gustavs senaste inlägg på temat?

Kort sagt kan man säga att det var min stora genomgång av befolkningsutveckling, tillväxt och ökad köpkraft i världen som fick mig att göra en radikal omläggning. Och  det var då jag insåg att jag inte längre kunde begränsa mig till att näthandla aktier.   Vissa skulle kanske säga att jag har lagt för mycket på courtage 2017, men då ska man komma ihåg vad fondförvaltare tar i förvaltningsavgift per år. Sen hoppas jag såklart att det framöver ska bli billigare att handla globalt. 

Det går så klart att komma åt tillväxtländer också genom företag som är noterade i Europa och Nordamerika. Tyvärr får man dock då generellt bolag med huvuddelen av omsättningen på trögrörliga marknader i väst. Och jag vill att min portfölj ska fånga de delar av världsekonomin som växer. Och risker, ja såklart finns inte minst en valutarisk. Men här beror det också mycket på vilka länder man väljer att investera i. God historik och fungerande institutioner är viktiga faktorer. Just avsaknaden av dessa är en förklaring till att min exponering mot Sydamerika är liten.

För den som behöver fler argument, kan det vara värt att titta på aktuella tillväxtsiffroroch på hur olika världsdelar/länder bidrar till världens BNP-tillväxt. En intressant jämförelse är också BNP och tillväxt för de sju ledande emerging markets och de traditionellt ledande industrinationerna i G7.

Hur tänker jag nu? Förändringarna framöver kommer såklart att bli mindre än under det gångna året. Min bedömning nu är att de innehav jag köpt till maxcourtage kommer att ligga kvar under (åtminstone) 2018, om inget oförutsett händer.

Jag tittar just nu i Afrika efter något bolag som har en ren exponering utanför Sydafrika, och det kommer ett par inlägg på temat den närmaste tiden. Jag tittar också vidare i Asien för att kanske komplettera/ersätta, men har samtidigt som ambition att inte öka exponeringen. Möjligen borde jag förskjuta något mot Kina. Europa får (tyvärr) fortsätta att spela en liten roll i portföljen, möjligen kan det bli någon förskjutning från Nordamerika

Hur ser du på min geografiska exponering?