söndag 30 december 2018

Nyårsreflektioner


Snart nyårsafton igen, och tid för reflektion! Och mycket har hänt i portföljen under 2018, även om omsättningstakten har minskat jämfört med 2017. Tio av 18 innehav finns kvar i portföljen sedan förra årsskiftet. Året i siffror kommer på nyårsdagen, men visst är det en besvikelse att inte klara nollstrecket, även om avståndet inte kommer att bli gigantiskt...

Ja, vad kan man då säga om portföljens liv 2018, och vad tar jag med mig?

Årets försäljning. Titon Holdings blev årets bästa försäljning; +55 % på bara 4-5 månader var riktigt bra, och jag lyckades sälja nästan på topp. Den här affären har förstärkt mitt intresse för lågvärderade, välskötta, och oupptäckta bolag. Jag kommer att leta fler sådana case framöver.

Årets förlorare. Här står konkurrensen mella Micro Mechanics och Brasserie Cameroun. Båda ligger -25-30 % i år. Samtidigt har båda bolagen levererat stabilt. Brasserie med ett bokslut som var ett ordentligt framsteg jämfört med föregående år. Man höjde utdelningen kraftigt, men bestraffas sannolikt för oroligheterna i landets engelskspråkiga provins. Micro Mechanics har tappat när tillväxten i världens halvledareproduktion fallit tillbaka. Lärdomen är nog att jag köpte Micro Mechanics för dyrt.

Årets vinnare. A2 Milk och den sydafrikanska antenntillverkaren Alaris Holdings, är tillsammans med Titon årets stora glädjeämnen. A2 började året med en fin rapport, och lanseringen av ett strategiskt samarbete. Trots en mindre stark kursutveckling under senare delen av året hamnar man i topp bland innehaven också 2018.

Alaris är höstens glädjeämne, med en uppgång på runt 25 % sedan i oktober. Investeringen liknar Titon; välskött litet bolag som är uppenbart undervärderat. Det fina här är att man värderas som sydafrikanskt bolag, samtidigt som man knappt har någon försäljning i landet, och dessutom en betydande del av omsättningen från dotterbolag i Finland (!). Här ser jag med spänning fram emot 2019. 

Årets felbedömning var när jag plockade in de schweiziska innehaven före den stora nedgången. Jag borde ha satt Interroll och LEM på bevakning i väntan på en dipp.

Årets lärdom  kommer nog från avvecklingen av Unilever indonesia. Höga värderingar är alltid en risk, även när det ser näst intill perfekt ut. Jag plockade in bolaget vid över p/e 50, och efter några månader kom en oväntad och svårförutsägbar nedgång som till och med ledningen hade svårt att förklara. Min lärdom: undvik höga värderingsmultiplar i alla lägen, och som sagt, fokusera på låg värdering.

Årets roligaste fynd var helt klart den lilla kanadensiska glaskrossaren Vitreous Glass. Bolaget ansvarar för glasåtervinning i provinsen Alberta, och säljer det krossade glaset till tillverkare av glasfiberull. En sällsynt lönsam affär. Hur ofta hittar man ett skuldfritt bolag, med ROE över 40 %, som år efter år ger runt 10 % i direktavkastning?

En stor förändring är att jag startat en depå hos SEB, som erbjuder handel på många exotiska marknader för 350 kr. Även om valutaomräkningen är sämre än hos Avanza (och den varierar mellan olika marknader), så blir totalkostnaden lägre. Samtidigt fortsätter jag att handla europeiskt (just nu de schweiziska) hos Nordea, som erbjuder courtage från 1 CHF osv. Nackdelen att sprida är såklart att det krävs en del jobb för att räkna sammanutvecklingen, men det går!

Vad händer 2019?
Jag räknar med att omsättningstakten av bolag fortsätter att sjunka. De flesta av bolagen i portföljen vill jag fortsätta att äga under en längre tid. Men jag kommer såklart att fortsatt "konkurrenspröva" innehaven mot nya spännande case även under 2019. Den stora nedgången under hösten kan nog ge anledning att gräva i Nordamerika och Europa. Mindre och nischade teknikbolag på båda kontinenterna börjar t ex att se riktig attraktiva ut. Men räkna såklart också med ett gäng exotiska inlägg!

Ja det var det året, och snart väntar ett nytt. Lite ödesmättade känns alltid årsskiften, och den här gången kanske lite mer än vanligt. Här hemma en regeringsbildning som inte går i lås, och kanske ett stundande extraval. Dessutom massor av hushåll som är skuldsatta upp över öronen, och extremt sårbara för räntehöjningar. Högerextrema krafter som är på frammarsch runt om i världen, och i USA en president som skapar handelskrig, och återkommande börsturbulens. Jag har utan tvekan känt mig mer optimistisk inför ett nytt år.

Gott nytt år!

Önskar
Framtidsinvesteringen

söndag 16 december 2018

Moat - så tänker jag, hur tänker du?


Det finns hyllkilometer skrivet om vad som ger företag långsiktiga konkurrensfördelar. Och det går såklart att göra det riktigt komplicerat, men också att hålla det relativt enkelt. För mig handlar det om att titta på konkurrensfördelar jag förstår, inte sådana som kräver att jag t ex behöver bli mer eller mindre expert på en viss teknik.

I stora drag tittar och tänker jag så här:

Transporter, logistik, distribution ger ofta betydande konkurrensfördelar. Det kan handla om nätverk som når ut till områden som inte andra når. Indonesiska Bank Rakyat har en sådan infrastruktur av kontor och andra försäljningskanaler. Och man har en egen satellit som gör det möjligt att erbjuda tjänster där andra har svårt att göra det. Är då konkurrensfördelarna bestående? Ja infrastrukturen är riktigt risig i landet, och den kommer att ta tid att bygga upp, även om stora satsningar görs.

Men det kan också handla om att man producerar och säljer produkter som är tunga och/eller skrymmande. Den kanadensiska tegeltillverkaren Brampton Brick, med sådär halva tegelmarknaden i provinsen Ontario, lär ha nytta av att tegelstenarna är både tunga och stora i förhållande till vad de kostar. Det blir helt enkelt väldigt svårt att transportera över större avstånd, och samtidigt behålla en rimlig prisbild. Och då handlar det om att bygga upp en fabrik lokalt, för den som vill konkurrera. Det kostar mycket pengar!

Inträdesbarriärer är en annan sak jag ofta tittar på (och för Brampton ger ju just produktens karaktär en inträdesbarriär!).

Om ett företag stort dominerar en marknad krävs ofta kraftfulla satsningar, stora investeringar, för att slå sig in och plocka marknadsandelar. Här gillar jag framför allt små nischade bolag, där kalkylen risk vs potential nog ofta inte blir tillräckligt intressant för utmanaren. Tittar jag på portföljen tänker jag t ex på den schweiziska sensortillverkaren LEM, som dominerar världsmarknaden inom sin lilla nisch.

Tittar man på lite bredare marknader, är det sydafrikanska kakel- och badrumsbolaget Italtile ett fint exempel på en väl tilltagen vallgrav. Vilket företag ger sig på att utmana ett bolag med i storleksordningen 50-70 % av både produktion och försäljning?

Tillgång till unika förutsättningar kan också ge fina fördelar. Det handlar ofta om infrastruktur av olika slag, som hamnar, elnät eller vattendistribution. För tillfället finns ingen sådan i portföljen, men däremot äppelproducenten mm Scales som har en unik tillgång på mark på södra halvklotet (som inte får ägas i av utländska ägare), där äpplen kan odlas under våran vinter. Och dessutom med världens kanske bästa förutsättningar.

Däremot undviker jag t ex bolag som sägs ha stor moat i den digitala världen. Jag har svårt att göra bedömningarna, och är inte övertygad om att vallgravarna där följer samma logik som de traditionella. Vad säger t ex att inte något social community också kopplar på en e-handelstjänst? Och vem minns idag Lunarstorm? Jag är inte heller förtjust i att betala höga multiplar för starka varumärken. Inte minst i Asien har det visat sig att de internationella varumärkena får allt svårare att försvara sina positioner.

Hög lönsamhet under lång tid kan i sig vara ett tecken på tydliga konkurrensfördelar, även om de inte är helt självklart hur de ser ut. Jag stänger inte dörren för sådana investeringar, men ställer å andra sidan mycket höga krav på historiken då.

Konkurrensfördelar vs tillväxt. En aspekt som är värd att ha med i analysen är hur tillväxten påverkar företagets konkurrensfördelar. Kan man fortsätta växa inom sin moat? I vissa fall blir den bara starkare och starkare (Italtile!), men för andra kan det vara svårt att växa utan att ge sig in på nya marknader eller segment. Kassaflödet är såklart bra att ha, men finns tillväxten inom något annat segment så blir det ändå en annan helhet...

Hur tänker du kring långsiktiga konkurrensfördelar/moat när du investerar?

söndag 9 december 2018

Portföljuppdatering - och fundering varför bloggen tappar läsare


Mycket lite har hänt i portföljen den senaste tiden, men eftersom jag inte uppdaterat sedan i slutet av oktober är det ändå dags! Ser man till utvecklingen är det framför allt Bankerna Rakyat och HDFC som gått starkt, tillsammans med det nya innehavet Alaris som jag skrev om förra veckan. Sammantaget ligger jag på plus minus noll, och även om det inte ser ut att bli ett fantastiskt år, så ökar avståndet till index! Även om det såklart i nollan också inkluderas 2-3 % utdelning.

Ökat i LEM Holdings. Den schweiziska tillverkaren av sensorer för ström- och spänningsmätning har legat med en andel långt under 4 %-spärren, så det var dags att öka. Dock var timingen sådär, eftersom jag köpte i början av veckan innan aktien hann ta en del stryk i den allmänna nedgången. Det här var för övrigt den enda transaktionen sedan jag uppdaterade senast.

Jag funderar annars en del på om något eller ett par innehav borde lämna portföljen. Framför allt funderar jag fortsatt på tegeltillverkaren Brampton Brick, som nu börjar känna av den svagare byggkonjunkturen. Lyckades man inte få fart på kursen när man växte tvåsiffrigt, hur ska man då få fart på den? Ja möjligen vid ett uppköp... Och jag behöver också bestämma mig för Brasserie Cameroun, antingen dubbla upp eller släppa.

Jag fortsätter såklart att leta nya kandidater, både genom screening, och genom att helt enkelt gå igenom börslistor från A-Z. Just nu dyker jag t ex i ett par europeiska, lågvärderade kandidater med exotiska inslag, som kan bli aktuella att plocka in. Men den generella upplevelsen annars är att det är svårt att hitta riktigt starka kandidater som utmanar.

Frekvensen för blogginlägg är också något jag funderar på. Antalet sidvisningar har sedan länge stagnerat kring runt 4000 (enligt google analytics). I november nådde jag inte ens 3500. Dessutom har antalet kommentarer blivit färre. Jag inser också att de inlägg som är mest värdefulla för mig själv, dessutom är de minst lästa. Därför funderar jag på att göra som t ex bloggkollegorna Phantas och aktieingenjören, att skriva bara när det faller på, eller närmare bestämt som ett sätt för att inte slarva med analyserna.

Men inspirera mig gärna till annat! Och visst är jag nyfiken, har bloggen blivit tråkigare? Eller sämre? Eller är det bara så att mer av diskussionerna numera sker på twitter?

söndag 2 december 2018

Alaris Holdings - radar under radarn


Inspirerad av Karin Fries tweet i slutet av september, om att sydafrikanska small cap kanske är billigast i världen, tog jag mig en ny titt på börsen i Johannesburg. Och det blev fokus på exportorienterade bolag. Jag ville så lite som möjligt öka min exponering mot den sydafrikanska marknaden. Shoprite och Italtile räcker väl här.

Jag landade snabbt på Alaris Holdings, tillverkare av specialantennner för militära ändamål. Framför allt inriktar sig bolaget mot s k elektronisk krigföring, vilket kort sammanfattat enligt wikipedia handlar om:

"militära åtgärder för att upptäcka, utnyttja, påverka, försvåra eller förhindra motståndarens användning av telemedel som utnyttjar elektromagnetisk vågutbredning samt egna åtgärder för att minska verkan av motståndarens telekrigföring." 

Bolaget har 2/3 av omsättningen inom sin sydafrikanska verksamhet (Alaris antennes), och 1/3 i sitt sedan några år förvärvade finska dotterbolag COJOT, med särskilt tyngdpunkt på utrustning som motverkar signaler för att utlösa radiostyrda detonationer. Helt nyligen har man också förvärvat en verksamhet i USA, för att få in en större fot på denna gigantiska och växande försvarsmarknad. Marketcap 200-250 miljoner kronor.

Vad för mig intresserad?

Tillväxt, lönsamhet, prislapp. Bolaget växer snabbt. På tre år har omsättningen mer än fördubblats (värt att poängtera: den stora valutaförsvagningen ligger tidigare). Samtidigt är lönsamheten fantastiskt fin; runt 30 % på eget kapital (ROE) och 21 % på tillgångarna (ROA). Prislappen har dock inte hunnit med; i skrivande stund handlas bolaget till p/e 9-10. Jag misstänker att en del handlar om att man finns i Sydafrika, men samtidigt är det här ett bolag som bara har runt 10 % av försäljningen i landet. Alaris är noterat i Sydafrika, men annars är det väldigt lite ett sydafrikanskt bolag. Bara det att man som sagt har ett dotterbolag i Finland, med en betydande del av omsättningen!

En orolig värld, upprustning i USA. Företaget drar nytta av en allt oroligare värld, något som VD också bekräftar i en färsk tv-intervju i samband med den senaste rapporten. Dessutom gynnas bolaget av de ökande försvarsutgifterna i USA, och det senaste förvärvet är ett sätt att som sagt komma närmare den marknaden, som står för 60 % av världsmarknaden. Och VD sticker inte under stol med att ytterligare 4 fyra år med Trump skulle gynna bolaget.

Betydande aktör. Alaris förefaller vara en av en drygt handfull betydande aktörer inom militära antenner. Samtidigt är man nischade, och en kvalificerad gissning är att de ligger betydligt tyngre på de marknaderna. Men osvuret är bäst. Samtidigt talar den mycket goda lönsamheten på senare tid för att man har kraft i prissättningen.



Starka finanser. Bolagets finanser är starka, och det starka kassaflödet på senare tid har använts bland annat för att köpa tillbaka preferensaktier (lån 2018 i grafen) och till återköp av aktier (2017). Före det precis genomförda förvärvet hade bolaget nettokassa. Grafen är bara för två år för att få jämförbara siffror.

VD är storägare med 6-7 % av aktierna, och har dessutom ökat på slutet, om än mycket lite.

Vad gör mig tveksam?

Kort historik. Företaget i sin nuvarande form är bara ett par år gammalt. 2014 knoppades tillverkning av mobilantenner mm av, och övertogs av den tidigare vd:n. Samtidigt blev den tidigare divisionschefen för försvarsverksamheten vd. Ett par år senare avyttrades en verksamhet inriktad mot produkter inom digital tv- och radio. Utvecklingen efter renodlingen är lysande - men kort, och sammanfaller dessutom med en turbulent utveckling i världen.

Etiskt tveksamhet, vill jag tjäna pengar på en orolig värld? Nej, det vill jag inte. Och företaget är dessutom vinnare på höjda amerikansk försvarsutgifter, och på att Donald Trump är president. Och är det något jag drömmer om, så är det att han blir utslängd 2020. Här skaver det! Även mot mina kriterier. Men samtidigt, det är inte vapen, och produkterna kan förhindra terrorattacker...

Sammantaget kunde jag inte låta bli, och bolaget finns nu med ca 6 % i portföljen. När jag köpte på p/e 7-8 kunde jag inte se det här som annat än en potentiell storvinnare.  Sedan mitt köp har kursen ökat närmare 25 %, men den handlas fortfarande under p/e 10. Och, jag ökar inte exponeringen mot instabila Sydafrika.

Köpet gjorde jag via SEB, som handlar för courtage från 350 kr. Valutaomräkningen förefaller dock sämre än Avanzas, men med mina relativt små volymer blir totalen ändå bättre. 

Vad tror du om bolaget?