söndag 25 september 2016

Två innehav som rusar på: Andrew Peller och Flexsteel Ind.

Har ett långsiktigt perspektiv i mina innehav, och därför skriver jag inte heller så mycket om hur aktierna rör sig i det korta perspektivet. Måste dock erkänna att det är rätt kul när aktier som jag köpt, och som jag bedömt som undervärderade, snabbt börjat att röra sig uppåt. Har två exempel som jag bara inte kan låta bli att skriva några rader om.


Andrew Peller. Vinbolaget som jag skrivit om flera gånger, senast i samband med delårsrapporten i augusti. Utvecklingen är genomgående fin, men det tänker jag inte gå in närmare på här.

Gjorde mitt först inköp i december 2015, aktien värderades då till p/e 13-14 eller 20 kanadadollar. I fredags stängde företaget på 34,10. Räknar man med att kanadadollarn dessutom stigit från 6,00 SEK till drygt 6,50, är uppgången drygt 85 %. Så mycket plus ligger jag dock inte eftersom jag köpt på mig vid ett par tillfällen till, senast i juni.


Det andra bolaget är möbelföretaget Flexsteel Industries, som jag också skrivit om några gånger. Köpte första gången någon vecka in i augusti, vid en värdering på p/e 13-14, och sedan dess har aktien stigit nästan 30 %. Egentligen har det inte kommit någon nyhet som motiverar uppgången, så min tolkning är att marknaden helt enkelt upptäckt att företaget var undervärderat. Är glad att jag upptäckte det före! Men hur länge ska jag vara ensam ägare på Avanza?

torsdag 22 september 2016

Imvescor Restaurant Group: prisvärd kanadensisk restaurangkedja?

 
Fortsätter att leta aktier i Kanada, och hittar förvånansvärt många prisvärda och underanalyserade objekt. Baksidan är att många också har en låg omsättning på börsen, vilket kan förvåna.

På tur att få uppmärksamhet är restaurangkedjan Imvescor, med över 220 restauranger i östra Kanada, under varumärkena Pizza Delight, Mikes, Scores och Baton Rouge. Drygt hälften av restaurangerna finns i Quebec, och i princip alla enheter drivs som franchising.

Med en historia som trust, och med några knepiga år bakom sig, har företaget de senaste två åren fått ny fart. Ett program för att på olika sätt stärka franchiseorganisation och menyer har sjösatts, och parallellt pågår ett renoveringsprogram, där restaurangerna erbjuds stöd vid renovering. Och initiativen ser ut att ge resultat. För de senaste kvartalen har rörelseresultatet ökat med 10-15 % jämfört med motsvarande kvartal föregående år, framför allt drivet av ökade intäkter från restaurangerna.


Kassaflödet utvecklas positivt, och finansierar investeringar och utdelning. Med hjälp av bl a nyemissioner har man också betalat av på skulderna så att man idag är i princip skuldfria. Utdelningen, som med dagens värdering ligger på knappt 3 % i direktavkastning, motsvarar ungefär halva nettovinsten eller kassaflödet från verksamheten (2015). Utdelningen bör alltså vara klart hållbar.

Det här är ett företag som just nu utvecklas fint, men trots att aktiekursen stigit kraftigt under året, ligger värderingen strax under låga p/e 15. Marknadspositionen är stark, åtminstone i Quebec, och den starka balansräkningen ger företaget möjlighet att framöver flytta fram positionerna genom något förvärv, och man talar i sammanhanget om Quebec.

En liten knorr på den här aktien är att två av storägarna vill att företaget säljs efter den fina uppgången (vilket man helt nyligen uttryckt i ett brev till ledningen!), eftersom man har problem med att avyttra på börsen p g a den låga omsättningen. Det här talar dels för att börsens värdering är mycket förmånlig, dels för att detta är en lottsedel. Och premien kan vara fin med tanke på den låga värderingen.

Tycker att det här ser intressant ut - kanske månadens sparpeng ska satsas här?

söndag 18 september 2016

Infosys och indisk IT - framtid eller bara fin historia?


Så dags för ett till av mina innehav, det indiska IT-bolaget Infosys. Företaget har en fin historia, men efter att ha återfått investerarnas förtroende för ett par år sedan, sviktar åter förtroendet. Själv känner jag mig inte helt bekväm med innehavet, framför allt eftersom jag inte är säker på att jag kan bedöma om företaget är på rätt väg.

Indien har blivit synonymt med IT, och en rad aktörer som förser världen med IT-utveckling. Näst störst bland dessa företag är Infosys. Företaget, bildat 1981 och med huvudkontor i Indiens ”IT-huvudstad” Bangalore, kan verkligen sägas vara en del av det indiska IT-undret. Idag kan man skryta med 80 miljarder kronor i omsättning, 200 000 medarbetare, och en imponerande kundlista som bland annat innehåller Apple.

Infosys finns inom en bransch med snabb förändringstakt och stenhård konkurrens. Många gör också bedömningen att man på senare år inte har hängt med i alla delar. Stora förhoppningar väcktes dock när företaget för två år sedan fick en ny VD i Vishal Sikka, med bakgrund i tyska SAP, och för övrigt den förste VD:n som hämtats utanför den krets som bildade företaget. Sikkas förändringsarbete kan beskrivas med nyckelord som artificiell intelligens, automatisering och molntjänster. Allt för att lägga grunden inför ett teknikskifte som leder till att outsourcing inte längre kommer att vara en kassako.


Under det föregående verksamhetsåret ökade omsättningen med 13 %, justerat för valutaeffekter. För innevarande år är prognosen 10,5 -12 %. Just den bedömningen var också föremål för stor besvikelse i samband med den senaste kvartalsrapporten, då man tidigare räknat med en ökning på kanske över 13 %. Framför allt har större kunder inte köpt så många konsulttimmar som man förväntat sig. Rörelsemarginalen är dock konstant kring 25 %.


Infosys har en mycket stark ekonomi. Kassaflödet är extremt starkt, och skulder saknas helt i balansräkningen, däremot finns ungefär 40 mdr kronor i kassan. Det var detta, den fina historiken, och den senaste tidens uppsving, som för ett år sedan fick mig att välja Infosys när jag ville lyfta in indisk IT i min portfölj.

Idag är jag som sagt inte längre lika säker på den här investeringen. Faktum är att det är den utländska investering i portföljen jag sätter störst frågetecken för.

Infosys har liksom sina konkurrenter haft en stor fördel i att man utfört programmeringen i Indien, där kostnaderna är låga, samtidigt som kompetensen är hög. Jag ställer mig frågande till om den konkurrensfördelen kommer att bestå. Och frågan är också hur man klarar nästa teknikomställning. Företaget har levt gott på outsourcing, men är man redo när molntjänsterna växer sig allt starkare? Och är den inbromsning vi nu ser en början på sjunkande tillväxt, eller är det bara en svacka, och p/e 17 ett fint köpläge?

tisdag 13 september 2016

Sålt Saltängen, köpt CanaDream


Som ni kunnat läsa, har jag en tid funderat över mitt innehav i Saltängen Property, ICA:s centrallager i Västerås. Utdelningen är fin, och så länge ICA hyr har man en stabil inkomst och ett kassaflöde som utan problem betalar utdelningen på nära 10 %.  Det som skrämmer är sårbarheten.

Den dag ICA eventuellt bestämmer sig för att ersätta Saltängen med något nytt och modernare centrallager, står företaget helt utan hyresgäst. Och redan när ett nytt hyresavtal ska tecknas 2022 sitter Saltängen i ett knepigt förhandlingsläge. Vad har man t ex att sätta emot om ICA ställer en hyressänkning mot en avveckling? Det som talar för Saltängen är såklart att ICA på kort sikt behöver lagret. Ett nytt centrallager är inget som dyker upp som en svamp ur jorden.  Samtidigt har man några år på sig att förbereda en eventuell förändring.

Särskilt värt att notera är att ICA-handlarnas förbund, som tidigare ägt närmare 5 % av aktierna, i den senaste delårsrapporten saknas på listan över de största ägarna. De har alltså sålt hela, eller i alla fall betydande delar av, sitt innehav. Det är såklart inte någon god nyhet, och blev droppen för mig. Nu har jag sålt.

Istället har jag gått in i CanaDream, som jag skrev om i helgen. Jag vill helt enkelt vara med när företaget släpper sin delårsrapport imorgon onsdag. Jag har också tidigare ökat i möbeltillverkaren Flexsteel, som gått fint på börsen den senaste tiden. Sedan mitt första köp har aktien ökat med runt 20 %.

De förändringar jag nu gjort innebär att direktavkastningen sjunker och är nere på 2,6 %. Avsikten är att den ska öka mot 3 %. En till REIT finns t ex i tankarna.

söndag 11 september 2016

CanaDream - husbilar till reapris


Camping är stort i Kanada, världens till ytan näst största land. Turister från alla världens delar lockas av landets fantastiska och vidsträckta vildmark. Dessutom gör kanadensarna själva en 8 miljoner campingturer per år, och 15 % av hushållen äger en husvagn eller husbil. Det senare är sådär det dubbla mot Sverige, som ändå är europaledare på området. Självklart finns också möjligheten att hyra fordon, en marknad som det dock inte är helt lätt att få något grepp om, mer än att det förefaller finnas många mindre aktörer.

En något större aktör är CanaDream. Företaget hyr ut husvagnar och husbilar som man sedan också säljer. Uthyrningen sker till största delen på på nätet, och den fysiska närvaron finns i första hand i storstadsregionerna. Företaget, på börsen sedan 1998, omsatte 2015 knappt 300 miljoner kronor.



160912-13: graferna kompletterade, se kommentarer nedan.

Tillväxten är imponerande, på drygt 10 år har omsättningen nästan tredubblats (korrigerat 160913, se kommentar nedan), framför allt genom organisk tillväxt. Ett undantag är förvärv av en mindre aktör i västra Kanada under 2015. Samtidigt visar företaget en fin vinstutveckling.

Föregående år ökade omsättningen med 29 %, och vinsten med drygt 50 %. Ungefär 1/4 av vinsten kommer från uthyrning och 3/4 från försäljning av begagnade husbilar.  Det senare kan ju också ses som att man får tillbaka en del av avskrivningskostnaden, d v s att uthyrningen egentligen är mer lönsam än vad bokföringen visar.

Kassaflödet är enkelt att förstå, inflödet från verksamheten betalar inköpen av nya fordon, och upplåning behöver i princip inte längre göras. Efter ett par år med upplåning för nya inköp, ökade lånen bara marginellt för verksamhetsåret som slutade den 30 april 2016. Skuldsättningen är dock fortfarande relativt hög, nettoskuld/EBITDA ligger på ca 2,5. Men i takt med att vinsten ökar, och skulden inte behöver ökas, så blir det här allt mer hanterbart.
.

Det här är ett företag som inte fullt ut lever upp till mina kriterier. Inträdeskostnaderna på marknaden är låga, och konkurrensfördelarna är rimligen små, även om man i takt med sin ökade storlek bör få vissa fördelar mot de allra minsta. Dessutom betalar företaget ännu inte någon utdelning. Men historiken är imponerande, omsättningen har ökat princip varje år under den period som kan överblickas. Finanskrisen klarades utan förlustår, och omsättningen påverkades knappast alls. Dessutom är värderingen fascinerande p/e 9, och då har ändå börskursen ökat kraftigt den senaste tiden. För ett företag med den här tillväxten och vinstutvecklingen, kan det knappast bero på annat än att man helt enkelt ligger under radarn. Den låga omsättningen i handeln med aktien talar också för det.

Och vad ska man tro om framtiden? Ja hela 40-talistgenerationen har gått i pension och ska nu ut och se världen. Så länge de orkar ut på vägarna borde förutsättningarna vara goda, och så bör det ju vara ett tag till. Sedan beror det såklart på hur vår generation ser på det här med att campa. Artiklar jag stött på under researchen talar för ett uppsving även bland yngre.

Oavsett det tror jag att det här är en intressant investering, och på kort sikt ser det mycket lovande ut. Ett tecken på att branschen just nu mår mycket bra i Nordamerika kommer kommer från USA:s branschorganisation för uthyrare av husvagnar och husbilar.  Hälften av uthyrarna svarar i en enkät att de avser utöka sina antal fordon under det här året. Ett mycket gott tecken. Och fortsätter den här fina utvecklingen bör CanaDream snart betala utdelning.

Känner mig sugen på det här företaget. Och med tanke på värderingen, de positiva signalerna om tillväxt i branschen, och att CanaDream dessutom släpper sin nästa kvartalsrapport på onsdag, så borde man kanske slå till snabbt? Vad säger ni?


Rättelse 160913: 

Fick fråga om "hoppet" i omsättningen mellan 2008 och 2009. Detta beror på att företaget t o m 2008 nettoredovisade omsättningen för försäljningen av fordon, vilket jag såklart borde ha uppmärksammat. Har nu rättat och också kompletterat med åren 2005-06. Rörelsemarginal framgår av nedbruten graf för 2013-16.

Komplettering 160912:

Se graf ovan. Efter en klok kommentar tänkte jag att det kan vara vettigt att komplettera med hur företagets två ”segment”, uthyrning och försäljning, utvecklats var för sig. Har därför brutit ner omsättning och rörelsemarginal för åren 2013-16.

Uthyrning: ökat omsättningen med 27 % 2013-16, det senaste verksamhetsåret med 18 %. Rörelsemarginalen relativt konstant, och med positiv trend på slutet

Försäljning: mycket stark ökning av både volym och marginal. Utöver vad grafen visar kan det vara värt att notera att bruttomarginalen fördubblats från ca 10 % till 20 %. Volymökningen beror till största delen på ökad försäljning av husbilar som fortfarande hyrs ut.

tisdag 6 september 2016

Min lottsedel gav vinst: Providence and Worcester Railroad

Det här ligger lite utanför, men kan inte låta bli att skriva några rader.

I våras tittade jag på förutsättningarna för den nordamerikanska godstrafiken på järnväg. Hade en tid ägt Union Pacific, men med sjunkande volymer kvartal efter kvartal ville jag få lite klarhet i om det finns någon långsiktighet. Union Pacific är ett järnvägsföretag med ett jättelikt nät över hela västra delen av USA, som lär överleva länge till. Det finns dock skäl till att vara tveksam till om det är en ny guldålder som väntar företaget. Den breddade panamakanalen gör att mycket större fartyg nu kommer att kunna gå genom kanalen. Det här innebär också att hamnarna på den amerikanska västkusten inte längre blir lika viktiga för transporter västerut, när varor nu lättare kan skeppas till och från östkusten, och ta vägen genom panamakanalen.

I samband med att jag läste detta stötte jag också på en artikel som nämnde ett litet järnvägsföretag i New England, som till och med tagit volym från Union Pacific. Det visade sig också att det här lilla företaget, Providence and Worcester Railroad, under 2015 mycket riktigt gått emot strömmen med sjunkande omsättning för järnvägsbolag. Företaget visade till och med upp en ökad omsättning.

Det här lilla företaget har en egen järnväg i storlek med en större museijärnväg, och är en mycket liten aktör även om man också har rätt att använda andra företags räls. Men som enda godstransportör på räls i den lilla staten Rhode Island, och med anslutning till hamnarna i Daviesville, Providence, och New Heaven (i Connecticut), är man ändå en strategisk aktör för infrastrukturen i New England.

Verksamheten är ingen kassako. Godstrafiken har bland de lägsta marginalerna som går att hitta för järnvägstrafik, och en del av vinsten används för sightseeingturer i New England med gamla museivagnar. Det här är på många sätt järnväg för att det är skoj, inte för att tjäna pengar. Företaget är dock skuldfritt och äger dessutom mycket värdefull strandnära mark i Rhode Island. Det här gav i våras värderingen p/e 40, eller på samma gång ett marknadsvärde lika med det bokförda. Allt det här tillsammans har gjort att många väntat på att den drygt 80-årige huvudägaren, VD:n, och styrelseordföranden Robert Eder ska avveckla och acceptera något fint bud.

Lite intresserad blev jag av den här uppenbara lottsedeln, även om investeringen ligger långt ifrån vad jag i vanliga fall satsar på. Jag sålde mina Union Pacific, förde över pengarna till Nordnet (eftersom Avanza valt att inte plocka med det här lilla bolaget), och gjorde ett litet nätt inköp.

Så under sommaren kom budet från Genesee & Wyoming, en större aktör inom kortdistanstransporter på järnväg. 25 USD/aktie är drygt 50 % över de 16.30 USD som jag gav! Lite skoj var det, och lite fortare gick det än vad jag vågat hoppas.

torsdag 1 september 2016

Agellan Commercial REIT - prisvärd REIT?


Har en tid tittat på något som kan ersätta ICA:s lager i Västerås, som handlas som eget bolag under namnet Saltängen properties. Har allt eftersom insett konsekvenserna om ICA mot förmodan skulle organisera om sin lagerverksamhet. Även om risken kanske är liten att så sker inom kort, så känner jag mig ändå inte helt road av att sitta med en sådan investering.

Hittar inget som riktigt tilltalar här hemma, så har vänt blicken mot Nordamerika. Men att hitta prisvärda och stabila REIT:s i USA och Kanada är inte heller helt lätt. Jag vill hitta något som inte är alltför beroende av ett litet antal objekt, som har en stabil uthyrningsbas, rimligt stabila finanser, och som med sitt kassaflöde (nöjer mig inte med AFFO) löpande kan betala sin utdelning. Och sist men inte minst, den ska vara rimligt eller helst lågt värderad.

Agellan Commercial bildat 2013 är en REIT med säte i Kanada, Ontario, som huvudsakligen äger industrifastigheter och kontor i USA. Fastigheterna som till antalet är cirka 30, finns framför allt i mellanvästern och i Texas.


Direktavkastningen är fina 7,5 % och kassaflödet imponerar. Man klarar det för en REIT inte självklara att betala både utdelning och löpande investeringar med verksamhetens kassaflöde. Med större delen av verksamheten i USD, och med redovisningen i canadadollar, har man såklart gynnats av en allt starkare USD. Samtidigt har man valt att inte höja utdelningen, istället har utdelningsandelen sjunkit, till 80 % av AFFO för 2015, och 70 % för första halvåret 2016 (från tidigare ca 90 %). Utdelningen står alltså inte och faller med valutakurserna. Räntetäckningsgraden ligger på 3,3.

Agellan värderas till bokfört värde enligt balansräkningen, eller till 6-7 mot kassaflödet. Jämförelsen p/AFFO ger knappt 10 mot t ex 12,5 för Northwest Healthcare, som finns i min portfölj. Den här låga värderingen bidrar såklart till den fina direktavkastningen som också förefaller trygg.

Ja vad är då baksidorna? Korta kontrakt, en genomsnittlig löptid på drygt 3 år är såklart en riskfaktor, framför allt om konjunkturen viker. Under sin korta historia har man dock hela tiden haft löptider på 3-4 år i snitt, och man har lyckats hålla en uthyrningsgrad på 90-93 %.

Vad säger ni, är det här ett alternativ till Saltängen properties?