söndag 25 februari 2018

A2 milk - på väg mot tenbagger?


För ett år sedan var jag på gång att titta igenom den lilla Nya Zeeländska börsen. Ja den är så liten att planen var att gå igenom alla bolag från A-Z. Men jag kom inte så långt, för det första bolaget var A2 milk!

En snabbväxande mjölkhistoria kan man sammanfatta, som bygger på forskningsrön kring proteinet kasein, som finns i två formerA1 och A2. Den mjölk vi dricker innehåller vanligtvis båda, men det finns kor som bara producerar A2, och som enligt forskningsrönen är snällare mot magen. Bara en aminosyra skiljer de båda, och man tror att A1 bildats i Europa genom en mutation i A2 för några tusen år sedan. 

Företaget har en mängd patent för att bl a identifiera korna, men inte minst äger man varumärket A2. Och man man har avstått en stor egen produktionsapparat.  Jag ska inte upprepa allt jag skrivit tidigare, men bolaget var i högsta grad intressant, och i april tog det plats portföljen. Sedan dess har det varit en osannolik resa uppåt. Och den senaste rapporten som kom i veckan ändrade inte på det... 


Fantastisk rapport. Den senaste rapporten imponerar stort och fick aktien att stiga 25-30 % på en dag (ja det finns flera olika noteringar), och bolaget har nu högst marknadsvärde på börsen i Nya Zeeland!

Omsättningen har ökat med 70 % sedan motsvarande period förra året, och vinsten med 150 % (!). ROE är ca 35-40 % (min beräkning), trots att eget kapital till runt 60 % är kassa, och trots att man är helt skuldfria. Företaget producerar som sagt mjölk, men framför allt är det modersmjölksersättningen som växer, och det är i första hand i Australien och Kina. 78 % av försäljningen är nu modersmjölksersättning. Marknadsandelen i Kina har ökat från ca 3,5 % till 5,4 %. I Kina fick man för övrigt klart med en licens under hösten, som säkrar fortsatt försäljning i landet. 

Strategiskt samarbete. I samband med rapporten presenterade man också ett strategiskt samarbete med mejerijätten Fonterra, Nya Zeelands motsvarighet till Arla, kooperativt bondeägt, och länge motsträvigt till A2. Samarbetet ger Fonterra en licens att producera och sälja mjölk i Nya Zeeland, att producera vissa produkter till länder i Sydostasien och Mellanöstern, och att undersöka förutsättningarna för ost och smör i Nya Zealand, Australien och Kina. Dessutom ska man samarbeta kring försäljning och distribution i länder där Fonterra har sådana kanaler, och Fonterra ska bygga upp en pool av av A2-kor i Australien och Nya Zeeland.

Risker? Fortfarande betydande skulle jag säga, forskningsrönen som talar för att mjölk med bara A2-protein är bättre för hälsan är förvisso så långt jag förstår entydiga. Men populationerna är små, och hur sårbara är man för negativa forskningsresultat? Och hur lätt är det att ta efter företagets affärsidé? Något av de ursprungliga patenten har t ex redan gått ut. Dessutom, förväntningarna på bolaget är enorma, och värderingen därefter.

Min första tenbagger? En intressant men inte riskfri resa fortsätter. Det strategiska samarbetet är något av ett genombrott, och gör utan tvekan A2 till mer än en pionjär. Men framför allt skapar det förutsättningar för en verklig expansion. Men samtidigt, håller forskningsrönen? Och är förväntningarna realistiska? Jag valde i augusti att halvera mitt innehav, efter en helt osannolik och som jag då tyckte omotiverat stor uppgång. Men nu ligger jag kvar, men känner samtidigt inte för att öka på de här nivåerna... Just nu ligger jag x4 sedan köpet. Vad tror du, fortsätter resan?

Och bilden, den har jag tagit själv när jag provdrack i USA förra året.

söndag 18 februari 2018

Exotisk öl på Parisbörsen: Les Brasseries du Cameroun - jakten på Afrika del II


Kamerun är nog för oss svenskar mest av allt fotboll; VM 1994 på vägen mot bronset, och Arne Hegerfors groda om en trött avbytarbänk. Bakom fotbollen finns ett land i Västafrika med drygt 20 miljoner invånare, med en historia som koloni under först Tyskland, sedan under Frankrike, men med vissa brittiska områden i väster som anslöts vid självständigheten. Det här förklarar varför landet har både franska och engelska som officiella språk, och att både katolicism och protestantism gjort avtryck. Dessutom är ca 20 % muslimer, boende i norra delarna. Till det kan läggas att ca 280 språk talas i landet.

Landet ser ut att ha goda förutsättningar och ambitioner (mycket bra länk!). Med investeringar i infrastruktur, och ett mycket bra klimat för jordbruk, förefaller landet vara ett av de mer intressanta i västra/centrala Afrika. Mer än hälften av alla pågående stora infrastrukturprojekt i Centralafrika just nu sker i Kamerun (!), och det handlar om både vägar och energiförsörjning. Investeringarna i infrastruktur är för övrigt något man får beröm för av IMF, som också konstaterar att landets tillväxt på 4-5 % stiger de närmaste åren. Samtidigt är Kamerun ett land som liksom den stora grannen Nigeria är mycket oljeberoende. En fjärdedel av landets statsbudget finansieras med inkomster från olja.

Liksom många länder i Afrika växer befolkningen mycket snabbt, och det är som ålderspyramiden visar en riktigt ung befolkning; drygt 40 % är under 15 år. Enligt FN:s beräkningar kommer befolkningen att i princip att ha fördubblats på 30 år till runt 45 miljoner.

Politiskt kan Kamerun knappasts sägas vara någon demokrati, den 85-årige presidenten Paul Biyas parti vinner val efter val utan verkligt motstånd och totaldominerar parlamentet. 2018 är det åter presidentval och presidenten förväntas åter vinna. Kamerun är annars ett land som uppvisat en fredlig historia, och som varit förskonat från inbördeskrig. Men på senare tid har spänningarna och protesterna i framför allt de engelskspråkiga delarna tilltagit. Dessutom har man islamistgruppen Boku Haram (i de norra delarna), och en ansträngd flyktingsituation i söder mot Centralafrikanska republiken. Detta och det låga oljepriset har gjort att statsbudgeten är ansträngd. Regeringen har därför tvingats till att både höja skatter och införa nya. Kan det vara början på slutet för regimen?

Sist men inte minst, Kamerun är ett land som gillar öl, något som förstås västerlandet (Frankrike) tjänat fina pengar på, framför genom Les Brasseries du Cameroun. Ett bryggeriföretag kort och gott, ägt av franska Castel, med Heineken som liten minoritetsägare, som producerar både öl, läsk (bl a licens för Coca Cola) och vatten på flaska. Finanserna ser helt ok ut, men är inte fantastiska, värderingen (p/e runt 30) är inte låg efter att vinsten fallit under ett par år. Informationen om bolaget får man mestadels på franska, men också genom en månatlig finanstidning på engelska som gratis kan laddas ner. Redovisningen kommer årsvis.

Varför blev jag intresserad?

Förutom att landet i mina ögon är ett av de mest intressanta i centrala och västra Afrika, är det två saker som gör mig intresserad av Les Brasseries du Cameroun:

Marknadsdominant. Företaget dominerar stort inom både öl och läsk. Inom det förstnämnda har man sådär 75 % av marknaden i, inom läsk runt 65-70 %. Inom ölproduktioen är man mer än fem gånger så stor som närmaste konkurrenten brittiska Diageo. Allt ackompanjerat av en massiv inhemsk produktion. Marknadsdominansen är svårslagen.

En turn around att vänta? Ambitionerna att växa finns där, med en treårsplan där man bland annat investerar i ny produktion (bland annat i PET-flaskor för läsk som verkar ha ekonomiska fördelar), och utvecklad logistik, satsar man på att åter öka marknadsandelarna. Företaget som i samband med skattehöjningen inledningsvis tappade i konkurrenskraft, förefaller ha återtagit initiativet, och inom läskförsäljningen verkar man redan ha återtagit marknadsandel. Dessutom har en ny vd med lång erfarenhet inom Castel-koncernen tagit över.  

Och var finns riskerna?

Ökad konkurrens. Det finns dock en del som talar emot företaget, på senare år har konkurrensen ökat inom alla segmenten bl a från Diageo, dock från en position av total dominans. Inom öl från över 80 % så sent som 2014, inom läsk från drygt 90 % 2011. Inom flaskvatten där konkurrensen är riktig tuff har man t o m tappat förstaplatsen.

Politiska risker. De politiska riskerna finns såklart också där; inte minst Boku Haram, oroligheterna i de engelskspråkiga provinserna, och krig i närområdet som skapar flyktingströmmar. Korruptionen är dessutom relativt hög, och i samma storleksordning som i länder som Nigeria och Kenya. Ett regimskifte skulle säkerligen göra landet gott, men vad händer om presidenten inte accepterar en förlust? Och hur reagerar folket om det blir uppenbart att han vunnit pga ett tydligt riggat val?

Råvaruberoende ekonomi. Landets ekonomi är mycket råvaruberoende, och förutom oljepriset påverkas man av världsmarknadspriserna på råvaror som kaffe och kakao. 

Minskad ölkonsumtion. Självfallet finns en risk för att ölkonsumtionen minskar,  pga till exempel nya skatter, för att förbättra folkhälsan och/eller stärka de knackiga statliga finanserna.

Har köpt

Trots riskerna tycker jag att det här ser intressant ut. En positiv utveckling för landet, och en riktigt ung och snabbt växande befolkning, skapar förutsättningar för en stabilt växande marknad. Och företaget dominerar en bransch som bör skörda frukterna. Konkurrensfördelarna bör finnas där även fortsatt, med bl a en massiv lokal produktion.

Som jag skrev redan i mitt afrikainlägg har köpt på mig en post, ca 4 % på Parisbörsen. En fin sak är att den går att ha i en KF eller ISK. Inte dumt alls tycker jag!

Vad säger du, är öl i Kamerun något att ha?

söndag 4 februari 2018

Afrikanska aktier på tillgängliga börser - jakten på Afrika del I


Asien för oss, Afrika för våra barn skrev jag för sådär ett år sedan. Asiens befolkningstillväxt planar ut om några årtionden, Afrikas fortsätter rakt uppåt. Självfallet är inte befolkningsutvecklingen allt, men den skapar rätt hanterad kraft och möjligheter.

Viktigt att komma ihåg är att Afrika är en kontinent med stora skillnader; politisk historia, klimat, tillgången till naturresurser och mycket annat skiljer länderna. Avsaknaden av samhällsstrukturer, regelverk, och välfungerande infrastruktur, är dock sådant som i större eller mindre utsträckning hämmar utvecklingen på hela kontinent. Och fattigdomen är också djupare än någon annanstans i världen. Aktieingenjören har sammanfattat utvecklingen mycket bra.

Det senaste året har jag köpt in mig i två Sydafrikanska bolag; livsmedelskedjan Shoprite, och badrums- och kakelförsäljaren Italtile. Det tråkiga är dock att Sydafrika bara i begränsad utsträckning är en ingång till övriga Afrika. Ofta, som i mina bolag, eller Gustavs Famous Brands, får man bara sådär 10-20 % på resten av kontinenten. Och jag vill åt just resten av kontinenten, men hur ska det gå till, när inga andra afrikanska börser finns att handla på från Sverige?

Innan vi rullar vidare, stort tack till Gustavs aktieblogg som bidragit med inspel för det här inlägget!

Ja vad finns egentligen tillgängligt?

Londonbörsen har ett stort antal afrikanska bolag som är sekundärnoterade, och börjar man titta finns där många intressanta kandidater. Tyvärr är dock omsättningen i de flesta fall i princip noll. Även om jag gillar aktier med liten handel, vill jag ha fler avslut än något enstaka per år. Där går tyvärr det mesta bort.

Det jag hittar med rimlig handel är en av Nigerias större banker, Guaranty Trust Bank. Lönsamheten är hög (ROE  25-30 %), andelen dåliga krediter inte skrämmande (4 %), kapitaliseringen förefaller god och priset i p/e på gränsen till ensiffrigt. Banken är prisad, verkar långt framme på digitalisering, och har låga kostnader. Den positiva bild jag själv fick bekräftas av Moodys, men samtidigt har banken en större exponering mot gas och olja än andra banker. Dessutom har de nigerianska bankerna nedgraderats kollektivt helt nyligen, och kreditvärdigheten är klart sämre än för mina två bankinnehav. Så nej, jag avstår, dessutom har kursen stigit kraftigt i början av året.

Dessutom finns ett par företag från råvaruberoende Zambia: Zambeef med slakterier mm och samarbete med mitt sydafrikanska innehav Shoprite (!). Verksamheten är intressant, men tyvärr ser det lika trögt ut som för landet. Från Zambia finns också det statliga konglomeratet ZCCM (även i Paris), med mycket gruvverksamhet, och det intresserar mig inte.

PZ Cussons, med försäljning av bl a hygienprodukter och livsmedel, och med 40 % av försäljningen i Afrika (framför allt Nigeria) är också ett intressant alternativ. Men tyvärr får man då också en hel del exponering mot Östeuropa, som inte intresserar mig. 

Parisbörsen har en historia av noteringar av bolag i gamla kolonier, och ett fåtal (i Västafrika) finns kvar. Bra är att det handlar om direkta noteringar, och en i vissa fall hanterbar handel. Här hittar man t ex det senegalesiska bryggeriföretaget Brasseries de l'Ouest africain (SOBOA), en intressant verksamhet i ett land med stabil historia och fin tillväxt, men tyvärr ser både utveckling och finanser rätt risiga ut. Bättre ser det då ut i Kamerun för systerföretaget Brasseries du Cameroun. Med häftiga marknadsandelar och kanske en lovande framtid. Den kunde jag inte låta bli att plocka in den i portföljen. Mer om det i ett kommande inlägg.

Intressant skulle också Forestiere Equatorial kunna vara, med järnvägsdrift (Sitarail) mellan lovande Elfenbenskusten och Burkina Faso. Bolaget som är en del av den likaså franska koncernen Bolloré med stora intressen (bl a hamnar) i Afrika, visar dock ingen fascinerande utveckling, och inspirerar mig inte till att gräva vidare. Dessutom är handeln obefintlig. I Elfenbenskusten finns också transportbolaget Société Ivoirienne de Manutention et de Transit (SIMAT), på pappret intressant, men den senaste redovisningen som ligger ute är flera år gammal, och handeln är inte stor. 

På Parisbörsen finns också Maroc telecom, dominerande och lönsam teleoperatör i Marocko, och med inte obetydliga intressen även i Mauritanien, Mali, Gabon och Burkina Faso. Lönsamheten ser fin ut, finanserna är väl ok, men tillväxten är långsam. 

Belgien, Holland, Portugal är också gamla kolonialländer. På den belgiska börsen kan man notera TEXAF som Gustavs aktieblogg skrev om för något år sedan. Här handlar det om mark/fastigheter i Kinshasa (Demokratiska republiken Kongo), ett av de knepigare länderna på kontinenten. I Portugal ser det tunt ut, snarast verkar de forna kolonierna nu hjälpa sin gamla kolonialherre till överlevnad. På den portugisiska börsen finns byggbolaget Mota-Engil, med en betydande afrikansk division. Den senare noterades under en tid som eget bolag på den holländska börsen, men är åter fullt integrerat i moderbolaget.

Sydafrika är som sagt en ingång till Afrika, men det är inte lätt att hitta bolag som har den övervägande verksamheten utanför Sydafrika. Två undantag (tack Gustav för tipsen!) är livsmedelskedjan Choppies (Botswana) och finansbolaget/konglomeratet Trusco (Namibia). Choppies dominerar välmående Botswana, men har också en verksamhet i Zimbabwe som verkar lovande, och expanderar dessutom i intressanta Kenya. Tillväxten förefaller dock ha kostat på om man ser till lönsamheten, och frågan är om det här i sammanhanget lilla företaget går för hårt fram. Trusco är en fin ingång till Namibia nordväst om Sydafrika, men landet går knackigt, och försäkringar som är en stor verksamhetsgren tycker jag är knepigt.

I Botswana finns också turistbolaget Wilderness med vildmarksanläggningar i södra Afrika. Spännande verksamhet och fint bolag, om än inte extremt lönsamt. Men ställer mig framför allt frågan: är det inte mest en investering i Nordamerika och Europa? 

Brasserie Cameroun finns som sagt i portföljen, men finns det något annat att gräva vidare i? Jag tvekar som ni förstår. Banker i Nigeria, livsmedelsbutiker i Botswana, försäkringar i Namibia eller telekom i norra Afrika kanske?

Känner du till något mer afrikanskt bolag som går att komma åt?