måndag 20 maj 2019

Portföljuppdatering - defensivt byte och valutafunderingar


Ny portföljuppdatering! (Klicka på grafen om den är otydlig)

Under den senaste månaden har jag:

Sålt Gruma. Mexikanska majsmjöls- och brödtillverkaren Gruma borde ha fina förutsättningar med en stark position på hemmamarknaden, och tacos som populär mat på många bord  runt om i världen. Dessutom med en växande grupp latinos i USA, som är deras enskilt största marknad. Men det går trögt, och de senaste kvartalen har inte visat några tecken på vändning. Jag bestämde mig under vintern för att ge dem ett kvartal till. Men nej, de levererar inte. Jag kan hitta bättre defensiva alternativ.

Köpt defensiv filippin, ökat svagt i SCA.  Istället har jag plockat in ett mycket defensivt filippinskt livsmedelsbolag (och det är inte Jollibee jag skrev om för några veckor sedan). Jag skulle vilja påstå att det här bolaget tar över Grumas plats i portföljen, som mest defensiva bolag. Och med minst nedsida. Men tillväxten, och  tillväxtpotentialen är bättre än för Gruma, och prislappen dessutom något lägre. Inlägg kommer om ett par veckor.

Annars har jag ökat minimalt i SCA, men det syns knappt eftersom aktien samtidigt gått ner. Jag har fortfarande en bra bit upp till 4 % där jag tänkt mig att bolaget ska ligga, men jag ska dit under våren. Eftersom det nya innehavet tar mer plats än Gruma (blir så när jag tvingas till maxcourtage), så har kassan inte vuxit, utan är kvar på 2-3 %. Men ambitionen är fortsatt att den ska upp till 5 %. I dessa tider är det trevligt med lite krigskassa. Det kan komma att skaka en del framöver. 

Annars tittar jag åter på bolag som länge funnits på bevakningslistan, bl a brittiska AC-uthyraren mm Andrew Sykes. Jag funderar också på ökning i Straco (SG), med akvarier och pariserhjul mm i Kina och Singapore.  Den senaste rapporten var inte entydigt positiv, även om man återhämtat sig från q1 2018 när pariserhjulet Singapore flyer stod stilla 2 månader. Samtidigt minskade antalet besökare vid akvarierna, troligen på grund av handelskriget och inbromsning i Kina. Men gillar att det ser så bra ut på sista raden, att kassan bara växer (köplägen om vi går mot sämre tider?), och att man fått godkänt från de kinesiska myndigheterna för ett projekt man väntat på ett tag (rapport från årsstämman). Schweiziska sensortillverkaren LEM håller jag också ögonen på, och ser rapporten på onsdag ok ut kan det bli en ökning. Med den svaga kronan talar dock för att jag först ska få upp innehavet i SCA, istället för att handla i valutastarka Schweiz och Singapore.

Lite grävande blir det förstås framöver, får se var och vad.

Vad tittar du på? Och hur tänker du kring handelskrig och svag svensk krona?

lördag 11 maj 2019

Jollibee foods - filippin med internationella avtryck (som kan handlas på OTC)


Filippinerna är ett land jag är tudelad till; dels en fantastisk framtidsprognos, dels en galen president i klass med Trump eller värre. Efter massor av funderande har jag ändå bestämt mig för att titta där, men på sådant som befinner långt långt ifrån det som politiken kan störa.

Jag har framför allt tittat på tre bolag, och två blir det inlägg om. Först ut är restaurangkedjan Jollibee, med 70-75 % av omsättningen i landet, och med storstilade expansionsplaner där man tänker lägga hela klotet under sina vingar. Ambitionen är att växa från drygt 4500 restauranger idag, till 8000 till 2022 Och tittar man tillbaka är det här en riktig solskenshistoria, som började på 1970-talet med en glasskiosk, och som sedan vuxit till något som västerländska jättar inte kan drömma om, vare sig hemma eller borta. Historiken är fantastisk, men ser det tillräckligt bra ut framåt för att jag ska vara intresserad?

Korta fakta:

Market cap: ca 60 mdr kr
Värdering (P/E): 39
Handel: hos Avanza till maxcourtage 749 kr, eller via OTC från ca 18 USD

Vad som gör mig intresserad:

Stark marknadsposition på hemmamarknaden. Bolaget har en helt unik position på hemmamarknaden. Med närmare 60 % av marknaden för snabbmatsrestauranger är man kanske så mycket som 4-5 gånger större än McDonalds. Utöver det verkar man ha runt en tredjedel av marknaden för pizza, men där går uppgifterna om marknadsposition isär, och andra aktörer säger sig också vara störst. Dessutom dominerar flera nischer  som kinamat och grillad kyckling. Man är uppenbart en dominerande aktör som är svår att hitta motsvarigheten till, i alla fall i något större land.

Stark tillväxt, stabila finanser. Stabil tillväxt är bara förnamnet. De senaste 10-årsperioden har det i princip genomgående handlat om tvåsiffrig tillväxt av omsättningen. Över 5 år har omsättning vuxit i genomsnitt 15 %, och vinsten 12 % (Morningstar). Balansräkningen är stark, och nettoskulden minimal. Kassaflödet är starkt, men finansierar inte riktigt förvärv, investering i nya butiker, ökat rörelsekapital, och utdelning. Avkastningen på eget kapital (ROE) ligger på knappt 20 %. Så långt check på mina kriterier.



Vad som gör mig tveksam:

Hög värdering, fallande marginal. Smakar det så kostar det (ofta), och i det här fallet får man som sagt betala runt p/e 40. Ser man över tid så är det ungefär där den har handlats (Morningstars siffror för 2013-19). Samtidigt har marginalen på senare år pressats. Även om det inte är några dramatiska förändringar, så väcker det såklart frågor inför framtiden.

Växer utanför vallgraven? Det unika finns på hemmamarknaden, men nu växer ambitionerna på andra marknader. En strategi är att etablera sig med Jollibee-restauranger i städer world wide med stora filippinska befolkningar. Den köper jag! Det är innanför samma vallgrav, bara lite utspridd. Likaså köper jag att de väljer att expandera i regionen, dvs i Sydostasien. Här kan de mycket väl ha en lokal kunskap som ger fördel, och ett varumärke som väcker intresse. MEN, jag känner mig högst tveksam till att man expanderar i USA genom att förvärva lokala aktörer. Köpet av Smashburger, en inte obetydlig aktör, innehåller inger unikt alls! Och jag tänker direkt på sydafrikanska Famous Brands i Gustavs portfölj, som gjorde något liknande i Storbritannien. Inte så lyckat.

Redovisar inte per land eller region. Bolaget skär sin redovisning geografiskt mellan hemmamarknad och internationellt. Och man redovisar bara omsättning och tillgångar för segmenten, inte någon typ av vinst. Det här gör mig lite orolig eftersom marginalerna som sagt pressats på senare tid. I vilken mån handlar det om att marginalerna är sämre när man expanderar internationellt? Har de något de vill dölja?

Slutsatser

Ett fantastiskt fint bolag, men sammantaget räcker det inte riktigt. Värderingen är för hög, och jag ogillar starkt att man växer utanför vallgraven. Dessutom, förväntningarna är för höga, och kommande år verkar inte bli fantastiskt. Stannar kvar på bevakningslistan och kan åka in i portföljen vid en större dipp eller krasch, men inte nu.

lördag 4 maj 2019

När kan man näthandla (fler) exotiska aktier?


Många avstår aktier i exotiska länder, av olika skäl. Man kan såklart göra det för att man inte tror på det, inte vågar, tycker det är läskig med olika valutor, eller för att skatterna blir mindre gynnsamma. Men det är i huvudsak inte den bild jag får av några egenhändigt utlagda twitterfrågor.

När jag nyligen ställde frågan om hur man (geografiskt) begränsar sin handel, så svarade hela 72 % svarade att de bara handlar aktier på nätet. När jag senare ställde frågan om varför man inte handlar aktier på exotiska marknader svarade 60 % att det beror på höga kostnader för courtage och växling. 1/3 angav att det är för att de inte gillar telefonhandel.



Höga courtage, eller dyra fonder? Samtidigt kan nog de flesta tänka sig att investera i Emerging Markets-fonder. Bortser man från rena indexfonder, som man kan få för några tiondels procent i förvaltningsavgift, och tittar på sådana som inte har Tencent, Allibaba, Samsung, eller Taiwan Semiconductor, som topp 3 innehav, så börjar årsavgifterna på runt 1,5 %. (Ja intressant nog ser även dessa många gånger väldigt indexnära ut...)

Ett räkneexempel: redan en portfölj på 250 000 kr, som placeras i en aktiefond med 1,5 % i förvaltningsavgift, kostar 3750 kr per år. Det motsvarar 5 transaktioner hos Avanza med maxcourtage, om vi bortser från valutaavgiften. (Och nej, jag är inte köpt av Avanza, och ja, jag tycker att det är för dyrt!)

Ok, den portföljen är kanske väl liten för att börja göra sådana affärer. Men det krävs ingen mångmiljonportfölj för att det ska vara hanterbart att ha några exotiska och dyrköpta innehav. Om man är långsiktig vill säga. Och vill man inte det, kan man komma långt redan på att handla exotiskt via USA (ADR digitalt, OTC på telefon) eller Tyskland, som Gustav skrev om förra helgen. 

Det är lätt att fastna vid courtaget, och man ska såklart inte lägga för mycket där. Men de gäller att komma ihåg att det är en aktie man köper, en andel i ett företag, till en viss prislapp. Värderingen behöver inte ligga särskilt mycket fel för att ett (för) högt courtage ska vara värt att betala, eller i alla fall överväga. Hur skulle du t ex tänka om du skulle köpa en begagnad bil: köpa den hemma i stan för 40000 kr eller åka 20 mil och få den för 30000? Lite mer besvär, och vissa omkostnader (tanka bilen för 750 kr!), men på totalen sannolikt betydligt billigare. Ungefär så ser jag det med investeringar också! 

Fler marknader digitalt! En slutsats av min högst ovetenskapliga twitter-enkät kan vara att telefonhandel i sig är en tröskel, oavsett om courtaget är några tior eller det handlar om hundralappar. Degiro har finns där och har förstått det (och även om jag inte känner mig helt bekväm med att handla där har jag startat ett konto!). Avanza, och andra: det finns ju många välfungerande börser världen runt som skulle kunna kopplas på för näthandel. Är det något ni funderar på? Eller är det fonderna ni fastnat för, som alla andra banker?

fredag 19 april 2019

Glad Påsk!


Dags för lite påskledighet, sol, och värme! Och även om man inte ger sig av söderut som vi gör nu, så kommer nog solglasögonen att behövas! Bloggen tar också påskledigt, och är tillbaka i början av maj igen.


Har inget påskägg att servera här, men kom gärna med förslag på något jag borde titta på, här hemma eller ute i världen! Kanske finns någon ny A2 Milk där ute som bara ska hittas, i rätt tid?

Ha det gott i vårvärmen, och Glad Påsk!

Önskar
Framtidsinvesteringen

måndag 15 april 2019

Portföljuppdatering: välkommen SCA!


Dags att uppdatera om portföljen!

SCA in i portföljen. För några veckor sedan jämförde jag Holmen och SCA. Det landade på SCA, som jag lutade åt redan när jag skrev inlägget (och som de flesta i den välbesvarade enkäten också tyckte!); jag ser större tillväxtpotential i bolaget (kraftliner=kartong är framför allt intressant), liksom att de förefaller ha den mest konservativa värderingen på skogen. Innehavet är dock än så länge litet, bara knappt 2 %, men kommer att ökas på under våren till åtminstone 4 %. Ser fram emot kommande rapport, räkna med några rader!

Kri Kri milk in i portföljen. Även grekiska Kri Kri milk, som jag skrev om förra veckan, och som tillverkar glass och yoghurt, har tagit plats i portföljen. Här blev det en lite större post (7 %), eftersom jag blev tvungen att köpa till maxcourtage (749 kr hos Avanza). Aktien har öppnat starkt i portföljen, och rört sig en +8-9 %. Ska bli spännande att se om rapporten som släpps i dagarna lever upp till mina (rätt så högt) ställda förväntningar.

De betydande förändringar i fördelning som annars skett den senaste månaden beror på större kursrörelser, och det handlar framför allt om Interroll (rullband/system för posthantering mm) som stigit kraftigt efter en mycket stark rapport, och Superlon (isolering av konstgummi för framför allt AC) som tappat efter en svag rapport.

Kassan ligger på 3 %, och är alltså lite mindre än min ambition på 5 %. Men i närtid ska den upp dit igen, och kanske lite högre. Krigskassan känns extra angelägen i dessa osäkra tider, med Brexit, handelskrig, och en oförutsägbar president i USA. Kassan hålls förövrigt på ett "högräntekonto" via Avanza.

Vad gör jag på nu? De senaste veckorna har jag plöjt igenom den filippinska börsen i jakten på något som kan fånga landets fina framtidsutsikter, samtidigt som ambitionen är att minimera den politiska risken. Landets president, som har klara likheter med Trump, gör då och då galna och olämpliga saker som även kan skrämma en investerare. Något eller ett par företagsanalyser räknar jag med dyker upp framöver. Annars överväger jag att sälja mexikanska mjöl- och tacobrödproducenten Gruma, som inte imponerat. Rapporten för Q1 kommer att avgöra hur jag gör. Jag överväger också fortsatt att öka i Straco (för att komma över 4 %), liksom att avveckla Shoprite, men jag avvaktar kommande rapporter. Antalet innehav är nu uppe i 18, och det är egentligen ett par mer än vad jag vill ha. 

Vad säger du om portföljen?

lördag 6 april 2019

Kri Kri milk - yoghurt ska vara grekisk!


Först, tack till twittraren Andrew Tutt-Wixner som kom upp med det det här grekiska uppslaget! Ett land som man kanske borde tittar mer på, men som i de screeningar jag ändå gjort, aldrig kommit upp med något intressant.

Men det här var intressant: Kri Kri milk, med yoghurt och glass på produktlistan. En av de största producenterna i Grekland, men ändå ett relativt litet företag med en omsättning på bara runt 1 mdr kronor, där 2/3 säljs på hemmamarknaden. 70-75 % av försäljningen är yoghurt av olika slag, resten är glass.

Korta fakta



Omsättning: ca 1 mdr kronor (9 mån 2018)
Marketcap: 1,7 mdr kronor (vid aktiekurs 4,95 euro)
P/e: 16
Handel: på börsen i Aten, och lyckas bara handla via Avanza (courtage från749 kr). Notering i London finns, men handeln är obefintlig


Det här gör mig intresserad

Defensivt bolag med rimlig värdering. Jag har en stor förkärlek för defensiva bolag, med rimlig eller bra värdering. Sett till helheten ser Kri Kri mycket prisvärt ut; defensivt bolag, klarade greklandskrisen bra, god lönsamhet, en av de ledande aktörerna, tar marknadsandelar, tvåsiffrig tillväxt de senaste 2 åren, till p/e 15-16. När jag börjad analysera bolaget ännu något lägre.

Moat i Europa. God lönsamhet har ofta en förklaring, och Kri Kri redovisar ca ROE 20 % trots att man saknar nettoskuld. Tittar man på konkurrensfördelarna på hemmapan så är man ”bara” näst största aktören sett utifrån segmenten glass och yoghurt, men man är ledande inom nischen barnyoghurt med närmare 40 % av marknaden. Man dominerar också tillverkningen till butikskedjornas egna varumärken, och sammantaget står man för runt 1/4 av yoghurten som säljs i Grekland.

Snabbast växer dock exporten, och detta genom att man lyckats fånga allt fler livsmedelskedjor runt om i Europa.  Det som kan göra den nischen särskilt intressant är att Grekland de senaste åren haft stor framgång i sin kamp för att grekisk yoghurt ska vara tillverkad just i Grekland. Redan 2013 beslutade Storbritanniens högsta domstol att amerikanska Chobani inte får kalla sin grekiskliknande yoghurt för ”Greek”. Nu är det ”Greek Style” som gäller.

Även inom EU finns regler som gör att bara grekisktillverkad yoghurt får kallas grekisk. Så sent som i februari har Tjeckien, där frågan varit särskilt aktuell, inkommit med förslag till EU-kommissionen om hur lagstiftningen kan uppdateras. Sen verkar det inte som att alla följer reglerna, här hemma är livsmedelsbutikernas kyldiskar fulla med svensktillverkad ”grekisk”’yoghurt (och för all del även turkisk). På sportlovsresa i Frankrike nyligen var det  samma sak, fullt av ”Grekisk” yoghurt tillverkad i Frankrike. När EU-kommissionen nu drar tumskruvarna, så borde potentialen för riktig grekisk yoghurt växa!



Starka finanser. Finanserna är starka och bolaget har nettokassa. Kassaflödet betalar normalt investeringar och utdelning. Och OBS! att 2018 är för 9 månader. Utvecklingen det senaste två åren har varit mycket stark, och det handlar om både om ökad export (39 % efter 9 månader), och inhemsk försäljning (10-12 %). Och både glass och yoghurt. Tittar man historisk var 2014-16 förlorade år, men detta sammanfaller ju också med Greklands mycket svåra ekonomiska problem. 

Familjeägt. Familjeägt till 75 % talar för långsiktighet. Generellt har jag mycket goda erfarenheter av familjeägda innehav.

Det här får mig att tveka 

För stor andel ”no brand”? Företaget är stora inom ”legotillverkning” av yoghurt utan varumärke, och står för runt 3/4 av den produktionen för den grekiska marknaden. I Europa har man det som något av en expansionsstrategi. Lätt att ta sig in och växa (vilket man lyfter fram som en strategi), men också lätt att snabbt tappa stora volymer? Eller räcker den konkurrensfördel man har i att vara en av de stora producenterna i Grekland, som därmed också får kalla sina produkter grekisk yoghurt? Lönsamheten talar ju också för att det finns kraft i prissättningen

Brexit och Grexit. Under greklandskrisen talades det i bland om grexit, dvs att Grekland skulle tvingas lämna EU eller i alla fall valutaunionen. Långt framskridna planer fanns t ex  på att återinföra den gamla Drachmern, med en stor devalvering som följd. Det är långt bort just nu, men man ska aldrig vara säker på något när man kommer till Grekland och ekonomi. Och en sådan utveckling med en devalvering på tiotals % skulle såklart vara förödande för investeringen. 

Närmare till hands ligger då Brexit som ju är mer än aktuellt. Ett brittiskt utträde utan någon form av handelsavtal, skulle såklart kunna slå hårt mot bolaget som har en betydande export till Storbritannien (15 % av omsättningen 2017).

Kundfordringar med dålig kvalitet. Företaget har betydande kundfordringar med dålig kvalitet, och har återkommande tvingats till inte försumbara nedskrivningar. De senaste 9 månaderna handlar det t ex om cirka 700 tusen euro som belastar resultatet, samtidigt som vinsten är 10,6 miljoner. Och man har tvingats till nedskrivningar på miljonbelopp de senaste åren. Både nu och historiskt handlar det om inhemska grekiska fordringar, så Greklands knepiga ekonomi gör sig påmind i företagets finanser.

Sammanfattningsvis. Mycket intressant: fint starkt växande defensivt bolag till en mycket rimlig värdering. Man klarade greklandskrisen fint, och man har en mycket intressant nisch i äkta grekisk yoghurt när EU-kommissionen skruvar åt tillämpningen av att grekiska yoghurt ska vara tillverkad i Grekland. Jag har köpt.

lördag 30 mars 2019

Första kvartalet - stabilt, men kunde varit bättre: +10 %



Sedan par år är jag inte trogen Avanza, utan väljer förvaltare för varje innehav utifrån var transaktionskostnaden blir lägst (courtage+valutapåslag). Och det skiljer sig en hel del, ibland kan det handla om några tior i courtage, istället för många hundra kronor. Just nu har jag innehavet spritt mellan Avanza, Nordea, och SEB. Nackdelen är såklart att jag inte får någon sammanställd utveckling för hela portföljen, och tvingas räkna själv.

Jag beräknar utvecklingen genom tidsviktad avkastning (time-weighted return, TWR), ja samma typ av beräkning som t ex Avanza gör åt oss, och som ger utvecklingen oberoende av om man satt in eller tagit ut pengar. Jag hämtar totala tillgångar inkl. kassa från respektive förvaltare efter varje vecka, kompletterar med ev. insättningar och uttag, och räknar ut utvecklingen. På så sätt inkluderar jag även utdelningar i utvecklingen. Att jag gör beräkningen en gång i veckan minskar såklart precisionen, men det ser ändå ut att stämma rätt så bra när jag jämför med Avanzas portföljrapport. Rätt enkelt, och jag tycker det är värt besväret.

Året har startat stabilt, +10,6 %, men det är ändå en sämre utveckling än SIX Portfolio Index (+13 %), som jag jämför mig med för att se hur väl min i huvudsak exotiska strategi står sig mot en inhemsk portfölj. 

Bakom utvecklingen finns både starka och mindre starka prestationer. Portföljen har framför allt dragits av de schweiziska bolagen Interroll och LEM Holdings, A2 Milk (NZ), och av de asiatiska bankerna Rakyat (Indonesien) och HDFC bank (Indien). På nedsidan finns inte minst Shoprite (ZA), Superlon (MY), Gruma (MX), och Alaris holdings (ZA), som alla redovisat mer eller mindre svaga rapporter.

Shoprite är under min lupp, och deras framtid i portföljen är inte självklar. Här vill jag dock se ett halvår till, eftersom jag bedömer att aktien tagit för mycket stryk. Gruma (majsmjöl, tacobröd) har gått trögt flera kvartal, och här överväger jag att ersätta med något annat defensivt konsumentbolag. Alaris Holdings (antenner, framför allt militära) har en omsättning som svänger halvår för halvår, och resultatet är ur det perspektivet inte anmärkningsvärt. För Superlon (isolering konstgummi, framför allt för AC) har jag större tålamod än för de flesta innehav, eftersom inte Avanza (och ingen annan?) tillåter handel i Malaysia längre. Här har jag också stor förväntan på den fabrik som under våren startar i Vietnam. De flesta av innehaven har nu förresten en uppdaterad kommentar under "status innehav".

En del av den positiva utvecklingen är såklart positiv valutaeffekt, kronan har försvagats brett sedan årsskiftet. Mot USD t ex med ca 5 %, och mot CAD med 7 %. Med tanke på hur tungt man är exponerad mot kronan genom inte minst att äga en bostad, så är det inte helt fel att kompensera med lite valutaspridning..

Sammanfattningsvis: inte helt nöjd med kvartalet, rapporterna har sammantaget varit sämre än väntat. Och utan den positiva valutaeffekten hade portföljen presterat klart sämre än index. Men det är ett kvartal, och jag satsar såklart på att slå index också 2019!

Hur har kvartalet gått för dig?

lördag 23 mars 2019

SCA eller Holmen - undervärderad skog och mycket på köpet. Vilket skogsbolag ska jag välja?


Har framtidsinvesteringen tappat tron på sin exotiska strategi? Nej, absolut inte, men i ett läge då den svenska kronan befinner sig på historiskt svaga nivåer mot både USD och Euro gäller det att tänka till. Jag tror nämligen inte att USD långsiktigt kommer att handlas på över 9 kronor, och Euron på runt 10,50 kr. I det läget har jag skannat stockholmsbörsen på intressanta exportbolag, ja för just de är ju dessutom vinnarna på den svaga kronan.

Jag landar på pappers- och massaindustrin, det kanske svenskaste svenska när man kommer till investeringar. Och dessutom mycket stabila och långsiktiga sådana, med tydliga vallgravar. Inte minst handlar det om mycket stora investeringar, och tillgången till råvara.

Sektorn är inte bara långsiktig, den ligger också helt rätt i tiden sett till hållbarhet, energi, och klimat; trä som ersätter betong, papper och kartong som ersätter plast, och bioenergi (i olika former) som ersätter fossila bränslen. Även om det inte synts på bloggen har jag historiskt ägt ett antal olika skogsbolag, även om det nu är några år sedan.

Jag sorterade inledningsvis bort StoraEnso, eftersom jag vill ha en tydligt svensk tillgång här. Jag sorterade också bort BillerudKorsnäs, med intressanta produkter och fina tillväxtförutsättningar, men med i mina ögon en allt för hög skuldsättning. SCA eller Holmen framstår för mig som mest intressanta. Kanske därför att de är försiktiga, och lite av värdecase.

Först lite kort om de båda bolagen:

Svenska Cellulosaaktiebolaget, SCA 
Den kvarvarande och betydligt mindre delen av det gamla SCA, när hygiendelen bildade eget under nya namnet Essity. Jag är idag lika kritisk till delningen som jag varit tidigare  Kombinationen av stora skogstillgångar och innovation/tillväxt var oslagbar, även om vinstmultiplarna såklart inte blir så häftiga med en skogsareal motsvarande hela Belgien i balansräkningen.

SCA är norra Europas största privata skogsägare med sina 2,6 miljoner hektar. Verksamheten är bred, med hela kedjan från skog till papper inkl. virke och pappersmassa, men når inte längre lika långt i förädlingskedjan som tidigare. Inom segment papper finns både kraftliner och tryckpapper. Det förstnämnda, som utgör ytterskiktet till wellpapp, bör vara en framtidsprodukt, medan tryckpapper är på väg ut. Finanserna är starka. Skuldsättningen är inte anmärkningsvärd sett till investeringsbehoven. Aktiepappa gjorde nyligen en läsvärd genomgång av bolagets historia.

Holmen
Holmen är också en stor skogsägare med 1,3 miljoner hektar. Annars finns i portföljen bland annat trävaror, tryckpapper, men kanske mest intressant kartong inom premiumsegmentet. Det sista borde ligga helt rätt utifrån ett hållbarhetsperspektiv, när vi går bort ifrån plast. Men det går lite trög, och vinsten inom segmentet har pressats på senare år. Balansräkningen är dock riktigt stark, och man får en fin utdelning.

Jag lutar åt SCA, av några olika skäl:

Skogens värdering. Både SCA och Holmen förefaller vara relativt försiktiga i sina värderingar av skogstillgångarna. SCA värderar sin skog till drygt 32 miljarder, vilket motsvarar ca 12-13000 kr per hektar. Holmen värderar sina 1,3 miljoner hektar till cirka 18 miljarder, vilket motsvarar drygt 14000 kr per hektar. Detta kan jämföras med BillerudKorsnäs nyligen genomförda affär med Bergvik timmer, där skog förvärvades för 18000 kr per hektar. Då ska tilläggas att den senare skogen ligger något längre söderut i genomsnitt, och därmed kanske bör ha något högre värdering. 

Genom åren har analytiker gjort bedömningen att det kan handla uppenbara undervärderingar, för både SCA  och Holmen. Med värderingar på 1,4-1,5 gånger eget kapital (P/B), och försiktig värdering på skogen, ligger nog i alla fall SCA i praktiken nära en värdering på eget kapital. Och då får man en hel del på köpet.

Bättre tillväxtförutsättningar. Hos SCA finns inte minst kraftlinern som växer med t ex ökad e-handel och behov av fler kartonger. Bolaget har flera utbyggnadsplaner, medan Holmen bara talar om att effektivisera och få ut mer av befintlig verksamhet. Det här överensstämmer också med min bild att SCAs verksamhet ligger lite bättre till i förhållande till dagens megatrender.  SCA delar också ut något mindre (ca 1/3 av vinsten) än Holmen (ca hälften), vilket skapar bättre förutsättningar för expansion. Prognoserna på 4-traders bekräftar bilden.

Mer innovativa i att möte hållbarhetsutmaningarna. SCA förefaller ha större ambitioner för att hanteringen av massaproduktionens biprodukter, som kan återanvändas som bränslen. Företaget har t ex ett projekt tillsammans med ST1 om att raffinera s k tallolja till biodrivmedel, och man har också inlett en miljöprövning för att kunna tillverka biodrivmedel vid massafabriken Östrand.

Aktiepappas sätt att beskriva bolagen som att man köper (bara) skog och får en hel del på köpet, är också ett illustrerande sätt att beskriva bolagen på. I det racet idag vinner SCA där man får ge drygt 21000 kr/ha, mot drygt 26000 kr/ha för Holmen.

Har du skogsbolag i portföljen? Vilket bolag är din favorit?

lördag 16 mars 2019

Mat - i alla lägen, eller bara i syd och öst?


Först handlar det om riktigt fina bolag. Sen handlar det om rätt plats, och rätt bransch. Och allt krävs för att jag ska bli intresserad. Därför varvar jag också bolagsletande med annat grävande. Sånt som befolkningstillväxt i olika delar av världen, urbaniseringens betydelse, eller som idag: hur påverkar ökat välstånd livsmedelskonsumtionen?

Först mat, sen annat. När levnadsstandarden ökar handlar det från mycket låga nivåer om livsmedel, och mera livsmedel. Men andelen sjunker snabbt med inkomsten. Redan i mitten av 1800-talet konstaterade den tyske statistikern Ernst Engels (inte att förväxla med Karl Marx kompis Fredrich Engels!) att andelen av ett hushålls inkomst som går till mat, sjunker när inkomsten ökar (Engels Law). Det här är något som är allmänt accepterat in i våra dagar, och det finns en hel del forskning som bekräftar det


Passade också på att titta på lite data över andel matkonsumtion mot BNP per capita. Grafen utgår data från Världsbankens International Comparision Program (2011). Alltså inte helt färskt, och Sveriges BNP-siffra förefaller något lägre än vid tidpunkten. Så grafen får tas med de förbehållen, men bilden säger i alla fall något kvalitativt om hur det ser ut.

Samtidigt konsumerar högre inkomsttagare och rikare länder i faktiska pengar allt mer i mat, därför att man köper dyrare och bättre mat. Ser man per land blir det här också rätt så tydligt. Det här är värt att ha med i bakhuvudet (Engel’s Law Around the World 150 Years Later, Richard Anker)

"South African data (Statistics South Africa, 2002) demonstrate how much food share of household expenditure varies by household income. Whereas “very low income” and “low income” households in South Africa together are responsible for 4 percent of total household expenditure and have a food expenditure share of 47 percent, “very high income” households in South Africa are responsible for 71 percent of total household expenditure and have a food expenditure share of only 14 percent"



Data över matkonsumtion vs BNP per capita. Samma data som ovan, och med samma förbehåll. Men det är ändå tydligt att man inte ska stirra sig helt blind på andelen mat av total konsumtion.

Tittar man på hur livsmedelskonsumtionen förändras med ökat välstånd är det svårare, och de regionala skillnaderna är stora. För at slå in en vidöppen dörr: det som man genomgående ser är att basvaror som bröd tappar relativt sett, och att köttkonsumtionen går upp. På senare år har vi dock sett en minskande konsumtion i väst, men samtidigt äter länder som Kina och Brasilien allt mer kött. Välståndstrenden att äta mer kött lever i länder på väg upp, men hälso- och klimattrenden tar över i väst?

Men sen skiljer det sig en del regionalt. I sydostasien t ex, där mjölkkonsumtionen är generellt är låg, kan man se en rätt tydlig trend när man jämför länder som har stora likheter. T ex dricker man i Singapore, där man lever på västerländsk nivå, 3-4 gånger mer mjölk per invånare än i Indonesien. Gustavs investering i indonesisk mjölk (Ultrajaya) är ur det perspektivet helt rätt. (Sen har bolaget en del utmaningar, men det är en annan historia). Eller A2 milk, som kanske öppnar för mjölkdrickande i fler delar av världen med sin mjölk fri från A2 protein. Det går såklart att spinna vidare här en bra bit, med hälsotrender och annat. Men vi stannar där också sammanfattar.

Sammanfattningsvis: Så svaret på frågan, är nära ett ja. Det behöver inte vara fel att investera i livsmedel i ett land där medelklassen växer, eller redan är stor. Men det gäller att ha koll på de regionala eller till och med lokala trenderna och förutsättningarna.

Och vad gör man sen då, när man har ätit färdigt? Mer om det en annan vecka!

Investerar du i livsmedelsbolag?

söndag 10 mars 2019

A-kassan - ingen vanlig försäkring


Elin Agorelius ställde igår en fråga på Twitter om A-kassan. Är det något man ska vara med i? Sparo följde upp nu på morgonen. Ett intressant ämne som har en rad infallsvinklar. Jag hänger på tråden eftersom jag tycker att det inte riktigt kommit fram vad A-kassan är för ett system:

A-kassa är ingen vanlig försäkring. A-kassan är ingen vanlig försäkring, som t ex en hemförsäkring, där premien finansierar utbetalningarna. Lite slarvigt kan man säga att A-kassan är ett mellanting mellan bidragssystem och försäkring. Ett bidragssystem som kräver en egenavgift, eller en försäkring med statlig finansiering. Förenklat finansieras utbetalningarna med premierna och den arbetsmarknadsavgift som är en del av arbetsgivaravgiften. Huvuddelen av finansieringen kommer från statskassan, och i kristider är det skattebetalarna som skjuter till.

Diskussionen på Twitter kom att handla om man bör vara med eller inte. Om man tjänar på det eller inte, med vissa utvikningar. Och visst betalar man några tusenlappar om året att spara om man avstår. Men lite slarvigt uttryckt avstår man i praktiken ett bidragssystem som i huvudsak är finansierat andra vägar. Eller för att uttrycka sig i investerartermer: Att vara med i A-kassan är lite som att köpa aktier i ett bolag som handlas under eget kapital. Sen blir det som potentiell investering en sämre sådan ju mer man tjänar, då 7 av 10 slår i taket. Men ändå.

Jag är med i A-kassan. 

lördag 9 mars 2019

Portföljuppdatering - kassan bara växer


Under sportlovet hann jag läsa en del, och det blev framför allt ett gäng hel- och delårsresultat. Eftersom de flesta innehaven följer det brittiska upplägget att bara rapportera halvårsvis, så blir det mycket att läsa under februari. Och det var ömsom vin, ömsom vatten. Eller det var snarast mjölk! För A2 milks rapportering var kanske den allra största positiva överraskningen. 

Rapportsäsongen. Som jag flaggade lite för i förra veckan finns kommenterar till (de flesta) rapporterna under menyraden ”status innehav”. Den korta versionen; förutom A2 milk överraskade Interroll (CH), Scales (NZ), och Italtile (ZA). Också HDFC Bank (IN) kanske ska läggas till den raden, även om en tillväxt på över 20 %, stabil marginal, och knappast några dåliga krediter alls, inte får någon att höja på ögonbrynen. Och det är ju lite läskigt i sig...  Bank Rakyat (ID) rapporterade likaså stabilt, liksom under omständigheterna Micro Mechanics (SG). LEM Holdings (CH), Straco (SG), Gruma (MX), och Sealink (AU) kunde dock helt klart ha levererat starkare. 

Tappat tron på Shoprite. Men den utan tvekan största  besvikelsen var Shoprite (ZA), som skyllde på en lång rad händelser när omsättningen stod stilla, och vinsten per aktie tappade 24 %. Det finns mycket att säga här, och jag tvekar över innehavet långsiktighet i portföljen. Men även om jag tappat det mesta av tilltron, tror jag att bolaget har tagit mer stryk än vad som är berättigat. Jag avvaktar sannolikt nästa halvårsrapport, man mycket lutar åt att Shoprites dagar i portföljen är räknade.

Sealink ut. Sealink Travel Group har varit under min lupp en tid, och helårsrapporten var något av en avstämningspunkt. Och rapporten var än en gång, i alla fall i mina ögon, en besvikelse. Kort sagt står man och stampar, och även om man har förklaringar, så förväntar jag mig mer. Särskilt besviken är jag över att sightseeingtrafiken går trögt, och även om den inte väger särskilt tungt i räkenskaperna, har den varit en del jag haft särskilt stora förväntningar på, med inte minst en stark kinesisk turism. Man skyller på hård konkurrens, vilket ju inte är särskilt tilltalande. Trafiken till Kangaroo Island, som är något av bolagets stöttepelare, bedrivs enl avtal med delstatsregeringen som dessutom går ut 2024. Bolaget bekräftar för övrigt i rapporten att det då kommer att bli en ny upphandling. Tappar man den är det jobbigt läge. Så, jag har sålt, och det blev i princip plus minus noll inkl utdelning.

Kassan växer och är uppe i drygt 8 %. Men tanken är att den ska ner till ca hälften. 4-5 % vill jag dock ha i de här turbulenta tiderna. Ett grekiskt defensivt bolag är hetast. Jag har också fortsatt att titta i Indonesien, men inte hittat något. Straco, som jag funderat på att öka i, får med den svaga rapporten vänta. Så sammanfattningsvis, rätt lugnt i portföljen!

Sist men inte minst, det blir inlägg på lördagarna nu framöver istället!

tisdag 26 februari 2019

Sammanfattning av rapporter - under menyrubrik ”status innehav”


För den som inte varit inne under menyrubriken ”Status innehav”, så försöker jag där att kontinuerligt uppdatera läget i bolagen efter rapporter och uppdateringar, eller om något annat viktigt händer. Där uppdaterar jag också när jag ökat eller minskat, och ungefär när. 

Allt är inte alltid fullt uppdaterat, inte nu heller. Och det kommer jag nog inte att lyckas med framöver heller. Men för mig fyller det ändå en funktion att ordentligt dokumentera mina genomgångar av rapporter. Om än mycket kortfattat. 

Ja, för den som kanske undrar varför jag sällan kommer tillbaka till uppföljningar av mina innehav i blogginlägg...

Hur gör du?

torsdag 21 februari 2019

Apropå Swedbank -vågar man investera i banker?


Rapporteringen kring Swedbanks penningtvätt väcker frågor. Många frågor. Såklart i första hand kring vad banken egentligen pysslar med? Men även, vågar man investera i banker?

Vi minns alla finanskrisen för 10 år sedan, och Lehman Brothers äventyr som slutade i katastrof och konkurs. Här hemma minns några av oss också bankkrisen på 1990-talet, när i praktiken hela det svenska finanssystemet helt höll på att kollapsa efter det glada 1980-talets äventyrligheter. Det krävdes både statliga räddningspaket (bankakuten), och förstatligande för att undvika ett totalt haveri, och för att rädda flera av våra storbanker. Ja, egentligen var det bara Handelsbanken som klarade sig helskinnade. 

Idag sitter vi åter med en skyhög privat skuldsättning i de skenande bostadsprisernas spår. Hur väl förberedda är bankerna för den dag räntorna stiger?

Bättre att titta utomlands? Själv har jag mycket medvetet valt att inte investera i svenska banker. Jag litar helt enkelt inte på att de har koll, eller kanske ännu värre, att de inte är transparenta nog kring risken med den höga skuldsättningen. Istället har jag valt att investera i ett par banker på Emerging Markets; HDFC Bank i Indien, och Bank Rakyat i Indonesien. Den stora fördelen där är att väldigt få överhuvudtaget har en relation till banksystemet, och att en ökad utlåning därför i första hand sker genom att fler lånar. Det lär minska risken. Men  såklart finns andra risker, i Indonesien en valuta som ofta tar stryk när det gungar, och det kan göra lån i utländsk valuta till farlig materia. Asienkrisen på 1990-talet påminner oss om det. För HDFC Bank är det snarast värderingen som skrämmer, runt p/e 30 får man betala för 20 % i tillväxt, och nästan inga dåliga krediter. 

Intressanta dokumentärer. ”Lehman Brothers - en lektion i girighet”, som sänts av Dokument utifrån i SVT är ett intressant tidsdokument där högt uppsatta personer ger sin bild av det som hände. Tyvärr verkar den inte ligga uppe längre på SVT play. En annan dokumentär från Dokument Utifrån är ”Banksters”, om HSBC, på lite samma tema som Swedbank. Den ligger uppe några veckor till på SVT play.

Vågar jag investera i banker? Rapporteringen kring Swedbank påminner om hur svårt det är att värdera risk när man köper bankaktier. Oberoende av var i världen man investerar.  Har de koll på läget? Och är de tillräckligt transparenta? Som småsparare har man insättningsgarantin, men som aktieägare har man ingen livlina. Min slutsats: att långsiktigt inte ha mer än 10 % bankaktier i portföljen.

Hur tänker du, vågar du investera i bankaktier?

onsdag 20 februari 2019

Sportlovspaus - något lästips?


Nu tar framtidsinvesteringen ett par veckors sportlovspaus, och ägnar sig åt att vara ledig, från jobb och bloggande. Kanske blir det skidåkning, kanske något annat. I väntan på snön, är det någon som har något spännande lästips på aktie-/investerartema?

Trevliga veckor i snön!

Önskar
Framtidsinvesteringen 

söndag 17 februari 2019

Emerging Markers tar över! - Är du med?



För ett par år sedan bestämde jag mig för att förskjuta tyngdpunkten i portföljen från väst till öst. Grävandet som ledde mig dit sammanfattade jag i inlägget Asien för oss, Afrika för våra barn?. Där befolkningen växer, där medelklassen expanderar, där kommer också företagen att växa. Ja i alla fall är förutsättningarna mycket större. 

För ”globala fonder” handlar det dock fortfarande nästan bara om den gamla världen, om Nordamerika och Europa, och framför allt USA. Och då ska man såklart inte bortse från att många västerländska företag finns på plats i den nya världen. Men ändå, frågan är om man tagit höjd för den snabba förskjutning som nu sker? För på några årtiondens sikt kommer det att se helt annorlunda ut.

Mina senaste insikter på temat fick jag när jag nyligen läste delar av PWC:s nu några år gamla rapport: "The Long View, How will the global economic order change by 2050?" Och det  är verkligen en helt annan värld vi ser bakom hörnet!

Emerging markets växer dubbelt så snabbt.
Enligt PWC:s simulering kommer de sju ledande Emerging Markets, E7 (Kina, Indien, Indonesien, Brasilien, Ryssland, Mexiko, Turkiet) att fram till 2050 växa med en i genomsnitt dubbelt så hög takt (3,5 % vs 1,6 %) som de sju ledande industrinationerna G7 (USA, Kanada, Japan, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, och Italien). Hur den relativa placeringen mellan de respektive grupperna/länderna ser ut, beror på om man justerar för köpkraft eller inte. Men oavsett det, talar vi om ordentliga förskjutningar. Ser man till enskilda länder, kommer tillväxten att vara som störst i Vietnam, Indien, och Bangladesh.

När rapporten skrevs 2017 stod E7 och G7 för 37 % respektive 31 % av världsekonomin (justerat för köpkraft), 2050 kan E7 vara uppe i 50 %, och G7 nere i 20 %. Och för Europa kan det bli än mer dramatiskt; världsdelens andel av världsekonomin kan ha fallit från 15 % till 9 %.

Indonesien och Japan byter plats.
Lite i skuggan finns Indonesien. Betydligt mindre än Kina och Indien, och inte lika snabba i tillväxten som Vietnam, Indien och Bangladesh. Men man gör en jätteresa. Den totala ekonomi växer enligt PWC:s simulering (justerat för köpkraft) från nummer 8 idag, till nummer 4 2050, och byter därmed plats med Japans ekonomi. Samtidigt växer medelklassen så det knakar, och då är det en annan referens vi utgår från. Enligt en nu några år gammal beräkning (graf) ökar medelklassen (definierad som 10-100 USD/dag), från drygt 20 % idag till omkring 40 % 2030. Och för att nå dit investeras det t ex massor i den ordentligt eftersatta infrastrukturen.

Men åldrande befolkning även i Kina. Att Europa, men även Nordamerika, stagnerar med åldrande befolkningar är välkänt, men att utvecklingen är snarlik i Kina glöms ofta bort. Redan idag minskar den arbetsföra befolkningen, och 2050 kommer var tredje kines att vara över 65 år. Kina är inte den raket det varit, även om frågan såklart är större än så. För samtidigt som befolkningsutvecklingen stagnerar, förändras ekonomin i grunden, när landet blir ett tjänstesamhälle, där 70 % av tillväxten finns inom service. Och vad man ska investera i då? Ja det är en annan historia som vi får komma tillbaka till en annan vecka...

Hur tänker du kring Emerging Market? Kör du fondsparande, eller i alla fall något i PPM?

söndag 10 februari 2019

Portföljuppdatering: nu får kassan växa


Dags för en ny portföljrapport. Sedan senast har jag gjort ett par transaktioner, och samtidigt har jag låtit kassan växa. Just nu ligger den på cirka 5 %, och där ska den minst ligga i närtid. Det finns helt klart risker för en turbulent tid. Brexit närmar sig, och ännu finns ingen överenskommelse på plats. Och USA och Kina måste lösa sitt handelskrig. 

Det som hänt sedan senast:

Brasserie Cameroun har lämnat, och det var ju planerat sedan en tid. Innehavet krympte till bara drygt 2 %, både genom nedgång, och därför att portföljen idag är större än för ett år sedan. Bolaget utsätts återkommande för påfrestningar från politiken i Kamerun, när den formella delen av ekonomi är lätt att beskatta. Regleringar verkar dessutom hindra bolaget från att kompensera med prishöjningar. Även om utvecklingen i landet var positiv under 2018, och bolaget mycket väl kan ha gjort ett bra år, är förutsättningarna svårförutsägbara. Det blev ingen kanonaffär, men genom att vänta in handel i det tidvis lågt omsatta bolaget, lyckades jag i alla fall minimera förlusten till cirka -10 % inkl utdelning. 

Ökning i Italtile. Den sydafrikanske kakel- och badrumsdominanten imponerar stort på mig. När andra bolag går kräftgång och skyller på utvecklingen i landet, förväntar sig bolaget (uppdatering i januari) en tillväxt av vinsten per aktie med 12-15 % för juli-december. Bolaget dominerar både produktion och försäljning, med marknadsandelar på i storleksordningen 50-70 %, och den vertikala integreringen inkluderar att man dessutom hyr ut fastigheter till franschisetagare. I mina ögon är p/e 14-15 billigt för det här bolaget, och jag har ökat till 11-12 %. Bolaget är därmed mitt klart största innehav.

Shoprite, dags att sälja? Mitt nu minsta sydafrikanska innehav Shoprite har det tufft. Nytt IT-system och arbetskonflikt har gjort att man har haft problem med att få ut varor i butikerna. Samtidigt lider man av hyperinflation i Angola, bland annat. Olyckliga omständigheter ja, men man kan helt klart ifrågasätta ledningens prioriteringar. Är det värsta över, eller är frågorna kring ledningen tillräckliga för att sälja?

Vad tittar jag på? Jag tycker fortsatt att Indonesien borde få större utrymme i portföljen. Har dock inte fastnat för något av alternativen från min genomgång i höstas, och jag har fortsatt att gräva. Ett par alternativ har kommit till, men mer grävande krävs. Annars har jag en lista med både europeiska och asiatiska bolag som behöver analyseras djupare. Men än så länge är det inget som ligger riktigt nära köp. Annars överväger jag ökning i Straco, som jag skrev om för ett par veckor sedan. Och jag tänker hålla kassa på minst 5 %, som sagt. 

Vad tror du om portföljen och mina förändringar? Hur mycket kassa har du?

söndag 3 februari 2019

Soup Restaurant Group - inte så soppig soppa


Bolagen som fixar 100 % på eget kapital är inte många; Unilever Indonesia (tidigare i portföljen), Nestle Malaysia, Bintang Indonesia, och LiveChat är nog de enda som jag har noterat.

Till den listan kan lilla Soup Restaurant Group i Singapore läggas. En liten kedja med runt 17 restauranger, som har specialiserat sig på klassiska kinesiska rätter som vegetariska soppor, och ingefärakyckling. Och man verkar ha lyckats riktigt bra med det! Ett bolag där man inte lämnar saker åt slumpen, där grundarna lagt sin själ i bolaget (intervju med VD)

Bolaget i korthet

Marketcap: ca 300 miljoner kr
p/e: 18
Direktavkastning: 2,9 %

Vad gör mig intresserad?

Fantastisk lönsamhet, stor kassa, tillväxtpotential. Bolaget har en fantastisk lönsamhet, och justerar man för kassan som står för över 80 % av det egna kapitalet, är avkastningen på eget kapital som sagt över 100 %. Det här talar för att man vet vad man gör. Den stora kassan skulle dessutom räcka till att mer än fördubbla antalet restauranger (man anger 0,2-0,5 miljoner/restaurang, och kassan är på drygt 8). Tillväxtpotentialen finns där!

Eftertänksam ledning som äger. Ledningen manövrerar bolaget med stor varsamhet. Den starka vinstutvecklingen under 2017, som fortsatt under 2018, verkar bland annat förklaras med en metodisk översyn av restauranger, med stängningar, och öppning av nya. Man öppnar inte nya restauranger i snabb takt, men när man gör det så syns det i bolagets räkenskaper. Samtidigt utvecklar man den vertikala integreringen genom nya storkök (ett på ett fängelse!), och man förbättrar samordningen av inköp. Tre av grundarna äger över 50 %, varav VD (en av dem) äger 13 %.

Bra recensioner. Recensionerna är genomgående starka, och man har helt klart sina fans. Läser man Tripadvisor ligger man genomgående på genomsnittsbetyg 4 av 5, och är i regel betygsatta bland de 10-20 % högsta.

Ambitioner att expandera. Bolaget förefaller ha ambitioner att expandera, men än så läge finns bara en restaurang i Malaysia, och två i Indonesien. Öppnandet av två restauranger på Singapores internationella flygplats, och på ett större hotell, verkar dock vara en del av högre ambitioner. Eller som VD uttalade för ett par år sedan: "pave a way into potential markets such as China and Europe" 


Starka finanser, inne i momentum. Bolaget har starka finanser, nettokassa, och i relation till balansräkningen stor kassa. Efter att ha stått och stampat har man på senare tid börjat växa; 2017 6 %, 9 mån 2018 7 %, senaste kvartal 12 %.

Vad gör mig tveksam?

Växer långsamt. Jag gillar försiktiga bolag, men är man för försiktiga? Med ett vad som förefaller så starkt koncept, är det inte möjligt att rulla ut fler restauranger? Dessutom finns ju kassan  där. Och som sagt, utrullningen av restauranger i Malaysia, som man skrev om för ett antal år sedan har inte blivit av, och i Indonesien har en restaurang bara blivit två.

Håller man linjen? Man verkar också ha lite kort tålamod, en restaurang som man skröt om i en artikel i augusti 2016, är nu stängd, och har sina sista recensioner på Tripadvisor redan i februari 2017. Dessutom verkar varumärket "Soup restaurant heritage", som bland annat denna restaurang gick under, vara avvecklat. I alla fall räknas den inte längre upp bland deras koncept. Varför gav man inte både plats och varumärke mera tid, när man lär ha investerat någon miljon i restaurangen?

Svårt att se konkurrensfördelarna, och marginalen är liten. Det är svårt att se någon av de möjliga konkurrensfördelarna som kan tänkas, som logistik eller varumärke. Dessutom är det svårt att nå större konkurrensfördelar i den här branschen. När inte ens ett bolag som Starbucks har lyckats i längden, hur ska då en liten soppkedja med 17 restauranger göra det? I så fall därför att de är tillräckligt bra. Inget annat. Och än så länge verkar de lyckas. Men konkurrensen är stor, det medger man själva. Och vinstmarginalen är bara runt 5 %, den fina lönsamheten ligger i en lätt balansräkning. 

Slutsatser. Ett mycket fint bolag med många rätt. Men samtidigt, branschen är sårbar, marginalen är liten, så även om bolaget jobbar rätt, finns det inte stora marginaler att göra fel. Jag tycker också att man saknar det riktiga drivet att expandera. Så, tycker inte riktigt att det räcker. Kanske som ett av 20-30 bolag. Men man slår sig inte in bland mina ca 15. 

Eller vad säger du?

söndag 27 januari 2019

Min exponering - fortfarande mest exotisk?



För ett år sedan tittade jag senast på min geografiska exponering. Den går såklart att definiera på olika sätt, men nu liksom då har jag utgått från var företagen har sin omsättning, och viktat mot innehavens andel av portföljen. Det går såklart att argumentera för olika definitioner när man räknar på exponering, men jag har landat i just omsättningen, som är enkel, samtidigt som den väl speglar var bolaget har sin risk. Framför allt är det ett betydligt bättre alternativ än var bolaget har sitt huvudkontor.

Jag har generellt utgått från bolagens senaste årsredovisningar, som såklart är olika färska. Tyvärr har jag sedan fått använda mig av en rätt så trubbig indelning, där Asien och Oceanien summeras, och där jag i år dessutom varit tvungen att slå samman Nord- och Sydamerika. Trots det har jag dessutom tvingats till ett par tveksamma förenklingar; LEMs redovisning ”Asien och resten av världen” (som är det största geografiska segmentet) har jag lagt till Asien, och A2:s lilla del USA och Storbritannien, har jag delat rakt av mellan Europa och Amerika. 


Skillnaderna jämfört med förra året är inte gigantiska. Den största förändringen är en högre exponering mot Europa, som ökat till 17 % (7 %), liksom att Amerika  minskat. Bakom mer Europa finns Gotlandsbolaget och de schweiziska bolagen. Bakom lägre andel Amerika finns framför allt avyttringarna  av Femsa (MX), Andrew Peller (CA) och Brampton (CA). Asien och Oceanien står fortsatt för runt halva exponeringen, och en kvalificerad gissning är att Asien i dogs torg är runt 40 %

Jämför man med världens BNP speglar min exponering rätt väl hur den ser ut idag. Möjligen kan man säga att jag lutar något tyngre åt Emerging Markets. De asiatiska ekonomierna står redan idag för drygt en tredjedel av världsekonomi räknat som BNP, medan USA står för knappt en fjärdedel. Med en tillväxt på runt 2 % per år i väst, och med åtminstone den dubbla för Emerging och Developing Markets, kommer självfallet förskjutningen från väst till öst att fortsätta. Såklart kommer det att finnas bolag som lyckas bra på marknader i väst, men med en lägre tillväxt blir det utan tvekan tuffare. Samtidigt väger väst, och inte minst USA, mycket tungt i världsindexen. Då är det självklart så att där finns bolag som har en betydande del av försäljningen i öst.

Självfallet kan man komma åt tillväxten i den "nya världen" också genom bolag i "den gamla världen". Men ofta får man bolag som ligger tungt i regioner med låg tillväxt. Den snabba tillväxten, driven av ökat välstånd och befolkningstillväxt, blir lättare att fånga med bolag som finns på plats. Ja det här finns anledning att komma tillbaka till, för det är en världskarta som ritas om.

Jag tror att jag har hittat en rätt bra balans mellan olika regioner i min portfölj. Och även om det kan röra sig lite från tid till annan, för det är rätt bolag jag i första hand söker, så tror jag att det är ungefär såhär det kommer att se ut.

Hur tänker du kring geografisk exponering? Och Gustav, är jag fortfarande mest exotisk?

söndag 20 januari 2019

Straco: köp- eller väntläge?


Turistbolaget Straco från Singapore, med medhuvuddelen av omsättningen i Kina, och med kända Singapore Flyer (se bilden!) bland attraktionerna, har funnits i portföljen i snart ett år. Bolaget hade varit under bevakning en tid, och efter Phantas gedigna analys i januari 2018 bestämde jag mig för köp. Jag har däremot inte skrivit någon egen analys, så när jag nu funderar på ökning var det dags.

Innan vi går vidare. Läs gärna Phantas inlägg först, eftersom jag inte närmare kommer att beskriva bolaget och dess verksamheter.

Det jag framför allt gillar är:
  • Bolagets defensiva ledning som inväntar rätt lägen för förvärv
  • Den stora kassan och den starka balansräkningen
  • Att man växer på den starkt växande turismen i Kina.
  • Den god lönsamheten
  • VD som är huvudägare 
Därför funderar jag på att öka:

Stark turism i Kina och Singapore. Den inhemska turismen i Kina växer så det knakar, under 2017 var tillväxten av inhemska turistresor närmare 13 %, och de turistande kineserna spenderande nästan 16 % mer än året före. Under första halvåret 2018 spenderade man 12-13 % mer än föregående år. Även turismen i Singapore visar en stark utveckling, med 6 % fler inresande turister under perioden januari-november 2018, jämfört med motsvarande period 2017.

Sjunkande värdering, Singapore Flyer stängd 2 mån 2018. Aktien har fallit drygt 10 % sedan jag köpte. Även sett till värderingen som p/e är aktien billigare idag. Och detta utan att något grundläggande egentligen har hänt. Aktien handlas runt p/e 15, eller drygt p/e 10 justerat för den stora kassan. Dessutom var Singapore Flyer (pariserhjulet i Singapore) avstängt i två månader våren 2018 pga tekniska problem. Justerar man även för det, ja då handlar det snarare om runt p/e 9-10.

Fantastisk lönsamhet, fantastiskt kassaflöde. Företaget är en riktig kassako, med en mycket hög lönsamhet. Justerat för den enorma kassan är ROE fina 35 %. Och det som gör det hela är akvariet i Shanghai, som står för drygt halva omsättningen, och runt 3/4 av nettovinsten. Här är lönsamheten sanslöst fin. Redan när man räknar på tillgångarna dvs ROA, var lönsamheten 2017 en bit över 100 %. Ser man på bolaget totalt har man genererat runt 200 miljoner kronor i ökad kassa varje år sedan Singapore Flyer förvärvades.

Det gör mig tveksam:

Shanghai Ocean Park. Som ofta finns det dock ett men. För Straco är det Shanghai Oceans Park, som Phantas nämnde i sin analys, och som öppnade med full kraft nu i november. Det här är en jätteanläggning med snarlik inriktning, och rimligen kommer man att plocka besökare från Stracos akvarium. 

Men samtidigt, tittar man på anläggningarnas lokaliseringar är Stracos betydligt mer attraktiv, i stadens finanskvarter och t ex nära välkända pearl tower. Den nya parken ligger 1-1,5 mil utanför staden, i vad som ser ut att vara Shanghais förtorter. Enligt Google Maps tar resan med kollektivtrafik en dryg timme mellan platserna. Straco kanske har en viss konkurrensfördel trots allt?

Regleringar, leasingavtal som går ut. En av Stracos andra anläggnkngar har visat sig sårbart när regeringen begränsat antalet turister till området. Bolaget är också beroende av leasingavtal som så småningom går ut, akvariet i Shanghai 2037, och övriga närliggande. Så inte nära förestående men värt att ha med.

Slutsatser
Akvariet i Shanghai dominerar verksamheten, och Shanghai Ocean Park kan vara en svår motspelare. Jag har övervägt att  avvakta kommande kvartal, som blir det första sedan Shanghai Ocean Park öppnade. Men kanske borde jag öka redan nu?

söndag 13 januari 2019

Portföljuppdatering: köpt, sålt, ska sälja


En dryg månad sedan den senaste rapporten, och lite har hänt, och mer kommer att hända framöver. Kassan nu ligger på 4-5 %. Har dock en tanke att den bör vara i alla fall nästan så stor. I dessa volatila tider kan köptillfällena snabbt uppstå.

Ja, sedan senast: 

Sålt Brampton Blick. Den kanadensiska tegeltillverkaren, med sådär halva marknaden i provinsen Ontario, är brutalt undervärderad. Men när man inte fått fart på värdering under byggboomen, varför ska det då ta fart nu när försäljningen viker? Ja, och varför ska man bygga en ny fabrik i det läget? Mina frågetecken har vuxit i storlek och antal, och ytterligare sedan jag skrev i oktober. Dock var försäljningen inte lätt genomförd. Jag fick jobba i ett par veckor för att inte behöva gå ner ytterligare ca 10 %, under den kurs som bolaget rört sig kring den senaste tiden. Och utöver de ca 15 % jag gick back på affären.

Ökat i Interroll Holdings för att komma över 4 %. De schweiziska innehaven tappade ordentligt under slutet av förra året, inte minst Interroll (analysen från i höstas) som dippade som mest ca 25 % sedan köpet i oktober. Jag köpte den 28 december, nära botten, men förlorade några % på att Nordeas handel låg nere den 27 december. Riktigt irriterande! Hade jag lyckats sälja Brampton lite tidigare hade jag också ökat i sensortillverkaren LEM, men nu har kursen dragit iväg.

Säljbeslut i Brasserie Cameroun. Den kamerunska bryggaren har uppenbara problem. Landet höjer ölskatten ordentligt, och det lär göra livet tufft för bolaget. När landets ekonomi har problem ligger det nära till hands att beskatta den lilla formella delen av ekonomin. Dessutom har man avvecklat försäljningen av öl på fat, och så skaver oroligheterna i de engelskspråkiga provinserna, i det annars fransktalande landet. Här är försäljningen ännu svårare än för Brampton, men jag har ingen panik att avveckla det lilla innehavet på drygt 2 %.

Vad händer nu? Just nu tittar jag på ökningar. Äppelodlaren mm Scales (NZ), som jag tänkte skulle över 10 %, väntar jag med efter att man gjort ett i mina ögon tveksamt förvärv (av en mindre tillverkare av husdjursmat i USA). Återstår att se vad de köper för kassan de får/fått för sina avyttringar av kylverksamhet mm. Det kan bli ökning, men det kan också bli avveckling eller i alla fall minskning. Dominanten inom kakel och badrum Italtile (ZA) är kanske bolaget med högst kvalitet i portföljen. Men landet är skakigt, och även om man navigerat fascinerande starkt, är jag tveksam till att öka exponeringen mot Sydafrika. I så fall ska Shoprite lämna portföljen, men där tror jag kursen har mer att ge. Kanske blir det någon annan ökning, genomlysning pågår.

Tittar såklart också på nya bolag, framför allt i Europa, men även i Asien. Just nu närmare 10 bolag på lista från screening under julhelgerna. Den ska nu ska trattas ner till ett par tre köpkandidater. Några av dessa lär dyka upp på bloggen.

Vad tror du om portföljen? Vad tittar du på?

söndag 6 januari 2019

Strategi för sambons lilla portfölj

i

Lite knäckande, men sambons av mig komponerade miniportfölj, med bl.a. Starbucks, Northwest, Vitreous Glass, och Emerson, klarade året bättre än min egen. Och det trots att jag ägnat den bara några minuter, och bara bytt ut ett innehav under året. Dessutom landade den över noll.

Så att nu ta tag i den lite mer aktivt kanske är en dålig idé? Skämt å sido, det handlar framför allt om att få till ett sparande, och att fylla på regelbundet. Eftersom de flesta av mina innehav telefonhandlas till lite högre courtage krävs en annan strategi här.

Jag tänker såhär: bolag som i princip klarar min portföljs kriterier, på sikt max 10 innehav, i huvudsak defensiva bolag, och bara sådant som går att handla elektroniskt.

Jag ser tre huvudkategorier:
  1. Bolag jag själv har i portföljen
  2. Bolag som jag känner väl till, och lite passivt bevakar för eventuellt återinträde i huvudportföljen.
  3. Bolag som jag tycker ser intressanta ut, och som jag vet att andra kloka bloggare följer seriöst.
Ut åker:

Starbucks som helt har havererat i sin skuldsättning för att tillfredsställa aktieägarna, och man har till och med nedgraderats i kreditvärdighet. Sånt ogillar jag starkt. Emerson och Northwest har jag ingen direkt eller indirekt bevakning på, och jag har ingen avsikt att börja följa dem.

Så här tänker jag mig portföljen istället portföljen:

Kategori 1

Vitreous Glass (CA). Kanadensisk glaskrossare som har en häftig kombination av ingen skuldsättning, hög avkastning (ROE>40 %) och hög utdelning. Bolaget delar ut runt 10 %, men den som skannar hittar inte bolaget eftersom det handlar om "extrautdelningar"! 

Kategori 2

Andrew Peller (CA). Kanadensiskt vinbolag med stark marknadsposition. Kort sagt, en gammal favorit, som fanns i portföljen ett par år och genererade fin avkastning. Även om jag tycker bolaget gjort vissa felprioriteringar (dyra förvärv, för hög skuld), är det här vid en jämförelse det mest attraktiva vinbolag jag hittar. Defensiva produkter, och ett ökat vindrickande är en bra grund. Och man har en god vana att betala ner sina skulder. 

Atlas Copco (SE). En av mina svenska favoriter, med fin innovationsförmåga, starka marknadspositioner, och fin balansräkning. Investors största innehav, och ett bolag som kommer att fortsätta generera fin avkastning över tid, även om det såklart inte är ocykliskt. Jag sålde dels pga för hög värdering, och för att jag inte gillade att bolaget styckades, men äger en aktie för att gå på bolagsstämman. Nu har värderingen kommit ner, och bolaget är värt en plats i den här lilla portföljen. 

Kategori 3

Här blir det inledningsvis Gustavs två kanadensiska bolag, Savaria och Decisive Dividend. Två fina innehav som jag sneglat på för portföljen, men som ännu inte tagit sig in.

Savaria (CA). Trapphissar mm bör gå en ljus framtid till mötes med en åldrande befolkning i väst. Dessutom expanderar man mot öst. Ett mycket fint innehav där mina tveksamheter legat i skuldsättning, och en allt för hög värdering. Den senare har nu kommit ner, och det känns självklart att plocka in bolaget här. 

Decisive Dividend (CA). Ett bolag nästan lika udda som Vitreous Glass. Och jag ska ärligt erkänna att jag starkt ogillar namnet. Men strategin är intressant, att förvärva mindre och mycket lönsamma företag till bra pris, i regioner i Kanada som inte är stekheta. Jag har inte gillat att man dragit på med utdelningen innan man byggt kassaflöde, och att man samtidigt tryckt nya aktier för att betala förvärven med. Men det finns något där, Gustavs intervju med VD visar att det finns en mycket seriös och tilltalande strategi bakom namnet. 

Jag börjar så här. Ska sälja allt utom Vitreous Glass, och börja köpa i nämnda bolag. Sen blir det månadssparande, och i regel ett köp i månaden. Framöver kan något bolag till komma till. 

Vad tror du om strategin?

tisdag 1 januari 2019

Portföljen 2018: -2 %

Ett trist börsår är slut. Under noll var såklart långt under förväntningarna. De senaste två åren har jag balanserat runt +20 %. I år landade jag under 0, och då har valutaeffekten dessutom varit positiv. Kronan har försvagats med några procent mot alla berörda valutor utom den sydafrikanska randen. Å andra sidan har kronan förstärkts efter riksbankens räntehöjning, och utan den hade jag mycket sannolikt landat över 0.

En annan sammanfattning är att inget innehav klappat samman. Sämst var som sagt Brasserie Cameroun, men även där kan man tala om rätt ok prestationer.

Sen är det ju alltid kul att jämföra sig, inte minst med SIX Portfolio Return index för att konstatera om det lönat sig att jobba utanför Stockholmsbörsen. Och det ser så ut. 

2018 -2 % mot  -4,4 %
2017 + 19 % mot +9,7 %
2016 + 21 % mot +9,5 %
2015 + 27 % mot +10,5 %

Jämför man sig med mer internationella index/fonder klarade jag mig (sannolikt) bättre än SEB Emerging Markets, som domineras av/bygger på välkända MSCI Emerging Markets Net Return Index. Den 27 dec låg den fonden -6,0 %. Tilläggas ska då att det var en fond jag inte klarade av att slå 2016 och 2017! Och då är det dessutom troligt att jag har en svagare valutaeffekt än fonden, med tanke på hur tungt jag ligger i Sydafrika. 


Utfallet hos Avanza, ca 75 % av innehaven.

Att få fram Utfallet för 2018 har krävt en rätt så tidskrävande räkneövning (innehaven finns på tre ställen) där jag utgått från utvecklingen per månad (från nov per vecka). När jag har gjort större insättningar har jag kompletterat med extrapunkter för att få till en bättre precision. Jag har sedan kontrollerat min uträkning för innehaven hos Avanza (cirka 75 % av portföljen), med Avanzas portföljrapport. Min beräkning ger ett par tiondelar lägre utfall än portföljrapporten. 

För hela portföljen ger min beräkning  ett par tiondelar under -2 %, och jag vågar avrunda till -2%. ISK-depån hos Nordea har hela året dragit upp tack vare Titon Holdings fina uppgång, men på slutet har de schweiziska innehavens nedgång ätit upp det mesta. SEB-depån har mest dragit ner, men Alaris som nu finns där har balanserat under hösten. 

Det var med tveksamhet jag tog med 2015, det var året då jag började att utveckla dagens strategi. Men i ärlighetens namn, det fina utfallet hade en helt annan förklaring än en bra strategi, det var "lotten" Sensys traffic som föll ut med en sanslöst fin utveckling på sådär +300 %. Men ändå, det är fjärde året i rad jag lyckats slå SIX portfolio index!

Så på totalen, lite stolt över att ha klarat mig bättre än index, och också över att ha manövrerat bland emergin markets utan några större fallgropar. Men såklart inte nöjd, det kunde ha gått mycket bättre!

Hur gick det för dig?