lördag 14 september 2019

Min utveckling sedan 2015


Förra veckan skrev Långsiktig investering att han började tvivla på sitt upplägg och slarvigt uttryckt att det kanske skulle gå lika bra med indexfonder. Där är inte jag, även om min årsutveckling (+12 %) liksom hans ligger långt under SIX portfolio index (och jag dessutom är väl medveten om att en betydande del av den uppgången är valutavinst).

Läge att rekapitulera efter att ha läst inlägget:

1. Utvecklingen sedan jag började med dagens strategi

Jag har i huvudsak haft samma grundprinciper sedan hösten 2015; tillväxt, låg skuldsättning, starkt kassaflöde, spridning mellan branscher och olika delar av världen. Portföljen är dock mer exotisk idag än 2015-16, och rimlig eller låg värdering har på senare tid blivit allt viktigare. Sammantaget; utvecklingen sedan tidig höst 2015 (september) bör utvärderas.

Ett problem när jag ska utvärdera är dock att jag inte har innehavet samlat. Sedan 2017-2018 är jag inte trogen Avanza. Idag finns runt 65 % av portföljen där, resten finns hos SEB, Nordea, och Degiro. Courtagekostnader är orsaken, och det kan vara värt att komma tillbaka till en annan gång. Vid årsskift 2017/18 fanns bara något enstaka innehav hos Nordea, och så sent som vid det senast årsskiftet låg 75 % hos Avanza. Utvecklingen under 2018 och 2019 ligger dessutom i princip identiskt för delen hos Avanza och övriga. Så, vi tittar på utvecklingen för innehaven hos Avanza!

+63-64 % sedan 1 september 2015 säger grafen, mot drygt +44 % för SIX Portfolio Index. Det är godkänt. Någon säger såklart då: men det är ju massor av valutavinst. Och visst, det finns valutavinst, man samtidigt låg dollarn på runt 8,50 redan vid årsskiftet 2015/16. Dessutom, att investera utomlands och sprida valutarisken, är ju också en del av min strategi!

Jämför jag mig med bankernas indexnära Emerging Marketsfonder för samma period ser det också helt ok ut:

SEB Emerging Marketsfond: +56 %
Länsförsäkringar Tillväxtmrkd Idxnära : +55 %
Swedbank Robur Global Emerging Markets: +54 %
Handelsbanken EM Index (A1 SEK): +49 %
Nordea Stabila Aktier Tillväxtmarknader: +33 %

2. Årlig utveckling, mot SIX Portfolio Index

2018 -2 % mot -4,4 %
2017 + 19 % mot +9,7 %
2016 + 21 % mot +9,5 %
2015 + 27 % mot +10,5 %

3. Hur skiljer sig min portfölj?

Min portfölj är nog som sagt mest att jämföra med en Emerging markets-fond, och tittar man på fonder som jag har ett extra öga på så ligger jag även i år lika eller lite högre (SEB t ex +10,9 %).

SIX portfolio Index är ju något helt annat än min portfölj. Utöver att jag ligger tungt i Emerging Markets har jag en annan förskjutning än de större fonderna, som framför allt ligger tungt i Kina, och där Shanghaibörsen fortsatt att utvecklas starkt.  Jag ligger framför allt mycket tyngre i Sydafrika, som inte varit marknadens favorit på senare tid. Bolag som gått svagt har förlorat stort (Shoprite), samtidigt som starkt presterande stått och stampat (Italtile). Jag har i huvudsak också mindre bolag som inte alla gånger följer starka trender uppåt. Med det sagt, har bolagen i huvudsak inte presterat svagt, snarare tvärtom. Och bolagens värdering är överlag låg.

En annan skillnad: min portfölj har en tydligt defensiv profil, t ex är runt 30 % rena livsmedelsbolag, om än till viss del snabbväxande sådana. Och andelen finans är bara drygt 10 %. På stockholmsbörsen är det ungefär omvänt.

Min egen prestation behöver såklart ständigt ifrågasättas. Har jag plockat rätt bolag? Har jag köpt och sålt vid rätt tillfällen. Min egen självkritik för 2019 ligger främst i att jag valde att inte sälja Shoprite tidigt under året. Efter redovisningen t o m dec 2018 bestämde jag mig för att bolaget skulle ut, men jag lät det sedan ligga kvar. Tyckte att bolaget straffats för hårt. Min lärdom: sälj direkt när du bestämt dig för att sälja, oavsett om du tror på bättre tider.

Även om jag vid några tillfällen - t ex då Shoprite -kunde ha agerat annorlunda, skulle jag inte säga att mina ”felbeslut” är fler eller större än tidigare år. Jag har också tagit några säljbeslut som visat sig helt rätt; Gruma, Brampton och Brasserie Cameroun, och köpt bolag som gått bättre än de jag sålt (Kri Kri, RFM).

Sammanfattningsvis, portföljen har gått trögt 2019, men starkt över en fyraårsperiod. Jag har presterat starkare än SIX portfolioindex samtliga år 2015-18. Det krävs en längre tidsperiod än innevarande år för att dra några större slutsatser.

Hur tänker du?

lördag 7 september 2019

Portföljrapport: nya innehav och god glass!



En sommar har gått sedan jag uppdaterade senast. Ingen rolig sådan får man säga, om man begränsar sig till portföljen (ja annars har den varit kanon!), även om viss återhämtning skett på slutet.

Nedgången har slagit hårt; och sämst har det gått för den schweiziska tillverkaren av rullband, Interroll och sydafrikanska Shoprite. Även Malaysiska Superlon, som tillverkar isolering för framför allt AC-rör, har varit en tråkig historia efter en åter halvrisig rapport strax före halvårsskiftet. Annars har rapporteringen överlag sett rätt bra ut, utan att något tagit riktig fart. Mer finns att läsa under "status innehav" där jag uppdaterar allt eftersom jag grävt i kvartals- och halvårsrapporterna.

Shoprite ut, ny sydafrikan in. För ett par veckor sedan fick Shoprite lämna portföljen. Den senaste  rapporten var ett steg framåt, men bolaget har uppenbart stora problem, och skulderna har dragit iväg. Man talar nu dessutom om att sälja av nyckeltillgångar som distributionscentraler  Förutsättningarna är absolut tuffa i Sydafrika, men samtidigt finns det faktiskt bolag som förmår leverera i den  miljön. Läs: Italtile i min portfölj. Jag har tappat förtroendet för ledningen, och beslutet blev tillslut enkelt, även om det sved. Det här blev ingen bra affär. 

Istället har en ny sydafrikan tagit plats i portföljen. Jag har hela sommaren tittat i Sydafrika där det finns gott om fina och undervärderade bolag. Det är inte bara jag som tycker att det börjar att se billigt ut i Sydafrika, och framför allt om man tittar på mindre bolag. De senaste tillväxtsiffrorna såg dessutom bra ut, men samtidigt lurar ett sänkt kreditbetyg bakom hörnet. Bolaget jag köpt: här talar vi om extremt lågt värde (runt p/e 3), och ett bolag med mycket stark position på hemmamarknaden. Och bolagets resultat för det senaste halvåret (som aviserades efter att jag köpt) såg starkt ut. Mer om bolaget framöver.

Och ett bolag till in.  Även Singapore har fått lite uppmärksamhet, och här hittade jag tidigt under sommaren det lågvärderade bolag med hedge mot handelskriget som nu finns i portföljen. Skriver om det inom någon vecka.



Ökning i Kri Kri. En lite större ökning har det blivit under sommaren; Kri Kri milk, som för övrigt testades på plats i Grekland under tidiga augusti. Riktigt goda glassar, och yoghurt av hög kvalitet. Med de häftiga priser de tar för yoghurten är det inte konstigt att lönsamheten är stark. På orten där vi semestrade var det dessutom tydligt att man expanderat, många glassboxar och parasoller var av färskt datum. Jag ökade, och Kri Kri är nu topp 3 i portföljen. Har dessutom ökat svagt SCA och Vitrous Glass. 

Kassan har krympt till en knapp 1 %, men ska framöver åter få växa till sig. Vill ha åtminstone 3-4 % i dessa volatila tider.

Just inte så mycket letande, men är lite sugen på att uppdatera listan över intressanta brittiska företag i dessa turbulenta Brexit-tider. Australien och Nya Zeeland vill jag också ge lite uppmärksamhet igen. Tittar man på portföljen så är det några innehav som ligger under min minimigräns på  4 %, och därmed och ska ökas eller åka ut. Just nu lutar det övervägande åt ökningar.

Sist men inte minst, under sommaren har det också skrivits inlägg, så nu väntar en välfylld blogghöst! 

Hur har din sommar sett ut?

söndag 1 september 2019

Decisive vs Vitreous - duell mellan två kanadensiska högutdelare


Idag ställer jag två bolag mot varandra; två kanadensare, Vitreous Glass och Decisive Dividend. Vitreous Glass finns min portfölj, Decisive Dividend i Gustavs: Två små bolag med utdelning som fokus. Båda med direktavkastning på runt 10 %, men annars två bolag med stora skillnader. Gustav skrev ett fördjupat inlägg om Decisive förra veckan, och idag idag skriver han om Vitreous ! 

Vitreous glass samlar in returglas i Alberta; tvättar, krossar, och säljer till tre tillverkare av glasfiberull (isolering). I princip hela kassaflödet delas ut och bolaget är en ren utdelare utan tillväxtambitioner. Decisive köper små kvalitetsbolag, i första hand utanför de kanadensiska storstadsregionerna, och tänker fortsätta att förvärva. Mer finns att läsa i tidigare inlägg på respektive blogg (Vitreous GlassDecisive Dividend).

Så, vilka starka och svaga sidor har bolagen?

Starka sidor

Vitreous Glass
Enkelt monopol. Vitreous är något av ett skolexempel på ett lokalt monopol. Varorna är tunga vilket kräver lokal närvaro. Bolaget har lång relationer med både säljarna (som alltid vet att de blir av med sitt glas) och köparna (som alltid vet att de får det de behöver). Verksamheten är dessutom lätt att förstå, två faktorer påverkar enkelt uttryckt bolagets utveckling: tillgången på glas och behovet av isolering.

Fantastisk lönsamhet. Lönsamheten är fantastisk, och antagligen en kombination av monopolställningen, men också av att verksamheten inte kräver några stora investeringar. Avkastningen på eget kapital (ROE)  är över 40 % trots att vd då plockat hem en ordentlig vinstdelning.

Inga skulder. Balansräkningen är helt fri från låneskuld.

Decisive
Smart upplägg för förvärv. Bolaget har hittat ett upplägg för att förvärva små bolag, i regel familjeägda, där generationsväxling inte varit svaret på framtiden. Delbetalning i aktier, som ger regelbunden inkomst för säljaren, är genialt och kan säkert ha bidragit till att man hittat en rad fina bolag till fantastiska priser, som sagt ofta utanför storstadsområdena. Man verkar veta vad man gör.

Riktigt billiga bolag. Trots att de förefaller vara kvalitet på allt man förvärvar har prislapparna varit riktigt låga. Här talar vi ensiffriga p/e.

Potentiell (utdelnings)tillväxt. Det här är inte en utdelare med ambitionen att bara dela ut och inte växa. Affärsidén uppfattar jag som: skapa billiga kassaflöden, och det är något jag gillar.


Svaga sidor

Vitreous Glass

Beroende av byggsektorn. Byggsektorn i Kanada har gått på högvarv ett tag, men verkar nu tappa fart. Mitt gamla innehav Brampton Brock tappar t ex omsättning efter en period av tvåsiffrig tillväxt, och hänvisar just till byggkonjunkturen. 

Bara tre kunder. Vitreous har bara tre kunder, varav en dessutom är betydligt mindre. Det här innebär såklart en tydlig sårbarhet, en av de stora bort och förutsättningarna för bolaget ser helt annorlunda ut. 

Den senaste rapporten innehöll en lite knepig nyhet. En av de två stora kunderna stängde produktionen under tre månader, vilket påverkade kvartalet mycket negativt. Kunden ska dock ha informerat Vitreous om att man har ett nytt upplägg där man kör på högre kapacitet och stänger under vissa perioder, för att sänka kostnaderna. Produktionen är igång igen sedan i början av juli, och veckoleveranserna ska vara större eller jämförbara mot tidigare. För mig väcker det dock frågetecken, både om sårbarhet och konjunktur. 

Mindre glas. Glas är tungt, och kräver dyra och energikrävande transporter, återvinningen kräver dessutom enorma mängde är energi när glaset ska smältas. Vinindustrin börjar fundera på t ex PET-flaskor, eller att använda lättare glasflaskor (med tunnare glas), som mitt gamla Concha y Toro.  Oavsett vägval, innebär det mindre glas att återvinna. Hur snabbt händer detta? Och kan bolaget hitta nya källor?

Decisive
Skuldsättningen. Bolaget har dragit iväg allt för långt med skuldsättningen, före de senaste förvärvet ligger nettoskuld/EBITDA på runt 3. Samtdigt har räntekostnaderna ökat i än snabbare takt, det senaste lånet för att finansiera Northside har en ränta på 8 %. Amorteringsfritt, men banken kanske också gör bedömningen att skuldsättningen är hög och kräver mer betalt. Det gäller att framtida vinster utvecklats som planerat, annars kan det bli ansträngt.

Beroende av olja och gruvor. Flera av bolagen ligger nära Kanadas stora naturresurssektor; ryckigt med världsmarknadspriser, och inte hållbart för framtiden.

Sammantaget: Decisive har mycket jag gillar, och har en stor fördel i tillväxtpotentialen. Men, jag tycker att de dragit på för snabbt i förvärvstakten. Man borde låtit kassaflödet jobba, och förvärva i en takt som inte kräver lån till allt högre räntesatser. Riskerna ligger i den höga skuldsättningen, men även i branscherna man verkar inom. Vitreous är det finansiellt starkare bolaget, men kan på kort sikt (byggsektorn), och längre sikt (glaset), ligga fel i trenderna. Just nu finns flaskhalsen i glastillgången, och det bör vara den mer trögrörliga av de två huvudfaktorerna som påverkar bolaget. Man bör alltså kunna klara en viss nedgång, utan att det påverkar omsättningen. En ordentlig bygg-/fastighetskrasch kan såklart få betydande konsekvenser.

Decisive måste börja tänka på sin balansräkning, och bygga kassaflöde, och amortera hårt på skulden. I dagsläget ligger de långt ifrån mina investeringsprinciper sett till skuldsättningen.

Jag har valt Vitreous, men har en liten post Decisive i sambons portfölj, och i ett av barnens. Men det här är mycket små poster. Och Vitreous, med hänsyn till den senasre nyheten kommer jag att låta innehavet av Vitrous spädas ut till 4 % av portföljen.

Vad tänker du om bolagen?

tisdag 23 juli 2019

Koti Pizza, bara för magen


På Åland, och dags att skriva om pizza tänker jag när familjen kliver in på Koti Pizzas restaurang i Mariehamn. Och pizza blir det, och smakar riktigt bra gör det. Men lite nyfiken på hur bolaget gått sedan senaste besöket för sådär ett år sen, söker jag och upptäcker att den är avnoterad. Uppköpt av norska Orkla. Och tittar jag på budet, så hade det varit ett bra köp där hösten 2016. Sånt är livet på börsen. 

Fortsätter mitt sökande i Singapore och Sydafrika efter prisvärda bolag! De finns, jag lovar.

På återseende i slutet av augusti!

Fortsatt trevlig sommar! //Framtidsinvesteringen 

söndag 30 juni 2019

Portföljrapport - och nu tar bloggen sommarlov!



Första halvåret landade på +16-17 %, vilket är under SIX portfolio Return Index, och då har valutaeffekten såklart tillfört några procent. Å andra sidan släpar mina utdelningar efter jämfört med de svenska. Samtidigt ligger jag något starkare än de flesta indexnära Emerging Markets fonder, t ex SEB och SPP, som landar runt +15 %.

Bakom utvecklingen finns såklart både plus och minus. Mest nöjd är jag med Interroll (CH), som tillverkar transportband och system för pakethantering. Bolaget har rapporterat mycket starkt, och aktien stigit från drygt 1400 CHF när jag ökade vid årsskiftet, till drygt 2400.

Sedan senast har jag:

Ökat i Scales (NZ). Den Nya Zeeländska äppelodlaren m m har sålt av delar av verksamheten (kyllager för livsmedel) för att fokusera på agri. Jag gillade egentligen verksamheten de sålt, men kärnan finns kvar, och vid närmare analys ser deras deras första förvärv efter avyttringarna (djurfoder i USA) i alla fall på siffrorna bra ut. Men framför allt är jag  nyfiken på vad de kommer att köpa mer. Jag ökade i slutet av maj, och hoppades på en positiv kursreaktion på det/de förvärv som man då utlovat inom kort. Inget förvärv har presenterats, och vid bolagsstämman i början av juni lät det som att det kan dröja. Ökning ca 2 %-enheter. 

Köpet gjorde jag för övrigt i Tyskland, via Degiro där jag nyligen öppnat ett konto. Vill testa plattformen lite försiktigt.

Ökat i SCA (SE). Har jag skrivit om i ett separat inlägg, och efter att BillerudKorsnäs i början av veckan sålde Bergviks skog öst till AMF pension, steg SCA kraftigt. Skogens värdet bekräftades! Ökning ca 1 %-enhet

Minskat i HDFC Bank (IN). Banken har rusat på under våren, inte minst efter det indiska valet. Jag tycker att värderingen börjar att se ansträngd ut, och jag vill dessutom minska mina bankinnehav till max 10 %. Minskning knappt 1 %-enhet

Kassan ligger stabilt runt 4 %.

Flera innehav under eller runt 4 %, som normalt är min minsta storlek på innehav. Så här tänker jag kring dessa:
  • Straco (SG) - Akvarier mm i Kina, pariserhjul i Singapore, och med en superstor kassa. Kommer att avvakta kommande rapport, men om inga stora negativa överraskningar finns där kommer jag att öka försiktigt upp över 4 %.
  • Shoprite (ZA) - Huvudsakligen livsmedelsbutiker i Sydafrika, men med exponering mot stora delar av kontinenten. Bolaget har underpresterat ett tag, men min bedömning är att börsen också har straffat för hårt. Jag lutar åt att sälja, men inväntar uppdatering i juli, eller rapport i augusti.
  • Alaris (ZA). Antenner, huvudsakligen militära, och med bara en mindre del av försäljningen i Sydafrika. Verksamheten svänger en del beroende på när större affärer genomförs. Tänker ligga kvar, och förväntar mig att aktien av egen kraft tar sig över 4 %. 
  • Superlon (MY). Isolering för AC-rör mm. Bolaget har inte presenterat enligt min förväntan, och bland annat verkar det bero på tilltagande konkurrens. Man har dock helt nyligen startat en fabrik i Vietnam, och jag avvaktar hur den påverkar när den är i full drift. Ingen mäklare handlar förövrigt numera i Malaysia, och det höjer min tröskel för att sälja.
  • SCA. Kommer att fortsätta öka.
Nu tar bloggen sommarlov! Men framtidsinvesteringen kommer att tillbringa mycket tid i hängmatan i sommar och därifrån fylla på med spännande case. Många exotiska, såklart! På återseende i augusti.

Trevlig sommar!

Önskar 
Framtidsinvesteringen 

fredag 28 juni 2019

Schweiziska aktierna kvar i portföljen


Upp och nervända världen: Schweiz, med en valuta med nästan samma säkerhet som guld, och med rader av företag som inte har en aning om vad skuldsättning är! Där uppstår kanske årets största spänningsmoment i portföljen. Ja det finns två schweizare i portföljen, Interroll (transportband, paketsortering mm) och LEM Holdings (sensorer för ström och spänning).

Allt handlar om att Schweiz och EU reglerar sina relationer genom ett drygt hundratal olika avtal, som nu EU vill samla i ett. Det här har gått småtrögt, och EU plockade då in kortet: att inte tillåta EU-baserade banker och mäklare att agera på schweiziska marknadsplatser. Det här hotet har hängt i luften länge, och blev definitivt nyligen, när  EU beslutade att man inte kommer att förlänga klassningen av schweiziska marknader som minst likvärdiga med europeiska (ekvivalenta), när klassningen går ut 30 juni. Schweiz kontrade då (och det blev definitivt igår) med att förbjuda handel med schweiziska aktier på börser inom EU. Och rent krasst, det här handlar nog mycket om Brexit, att statuera exempel helt enkelt. Så här kan det gå

Efter lite research har jag landat i att inte sälja.

Så här tänker jag:

1. Handel på börsen i Zürich kommer fortsatt kunna ske genom lokala mäklare. Och det är inget konstigt för en exotisk investerare. Däremot kan det nog bli knepigt med näthandeln hos Nordea. Men det vet jag inte, och får inget entydigt svar.

2. Hade jag däremot ägt aktierna genom någon börs inom EU hade jag sålt. Det kan bli trassligt när det börjar att pratas om avnoteringar.

3. Börserna har reagerat med ro. Mina två innehav steg t o m sammantaget svagt under dagen. Det här säger ju också något om hur marknaden ser på saken: inget problem. 

Hur har du gjort som äger schweiziskt? Eller hur skulle du ha gjort om du ägt?


lördag 22 juni 2019

RFM Corp - Orkla och GB i Filippinerna






Mitt senaste tillskott i portföljen: filippinska RFM Corporation. Landet är intressant, men politiken har länge hållit mig borta. När jag väl bestämde mig för att ändå ge det chansen, handlade det om något som befinner sig mycket långt ifrån politiken. Och det här defensiva caset passar fint in i portföljen!

Företaget är kort och gott ett livsmedelsföretag. Den bästa beskrivningen kanske är ett litet Orkla eller Unilever, men med bara livsmedel. Man bildades på 1950-talet som mjölproducent, och har sedan rört sig in och ut ur olika verksamheter; som kyckling, kött, läsk/juice, men framför allt med riktningen bort från commodity och mot starka varumärken.

Idag producerar man fortsatt mjöl och bröd, mot grossister (25-30 % av verksamheten), bl.a. hamburgerbröd, korvbröd och muffins (till McDonalds och 7-11). Men fokus  (70-75 %) finns mot glass och pasta, men även såser, margarin, mjölk, och div andra alkoholfria drycker. Bolaget redovisar bara för de två segmenten, grossist och konsument, men glass och pasta förefaller dominera det senare. Glasstillverkningen drivs i en 50-50 joint venture med Unilever.

Korta fakta:

Marketcap: ca 3 mdr kr
P/e: 15
Direktavkastning: ca 3 %
Handel: på filippinska börsen, via Avanza (courtage från 749 kr). Finns även genom OTC, men handeln är obefintlig. 
Ägarbild: familjeföretag, grundarfamiljerna kontrollerar



Det här gör mig intresserad:

Starka marknadspositioner. Framför allt glasstillverkningen har en riktigt stark marknadsposition med 70-75 % av marknaden, en dominans som man byggt upp under de senaste 20 åren. En riktigt häftig historia, som bland annat kan tillskrivas samarbetet med Unilever. Idag är man åminstone 5-6 gånger större än närmaste konkurrenten Nestle. Tittar man på samarbetets konstruktion verkar RFM vara i en styrkeposition, man (indirekt) kontrollerar produktionen, och med kontroll över varumärket "Selecta". Å andra sidan lär Unilevers starka produktsortiment vara en viktig anledning till framgången. Tittar man framåt ser det också bra ut, och man har nyligen expanderat kapaciteten med 40 %, vilket man bedömer kommer täcka de närmaste fyra årens tillväxt. 

Även inom pasta är man starka med ungefär 1/3 av marknaden. Man äger det största varumärke (Fiesta), och köpte 2014 upp det näst största (Royal) från Unilever. Och inte minst: VD uttalar tydligt strategin att vara stark inom de segment där man agerar.



Stabil utveckling, stabila finanser. Utvecklingen är stabil, men inte fantastisk. På 10 år har omsättningen ungefär fördubblats, och vinsten per aktie tredubblats Omsättningen har vuxit varje år, förutom mellan 2012 och 2013 när köttverksamheten avvecklades. Finanserna är starka, balansräkningen innehåller nettokassa, och kassaflödet betalar normalt utdelning och löpande investeringar.

Attraktiv värdering.
Företaget värderas runt p/e 15 eller på 1,5 gånger eget kapital. En i mina ögon attraktiv värdering för ett bolag inom branschen, och dessutom med hemvist på en verklig tillväxtmarknad. Tittar man historiskt så har värderingen under den senaste femårsperioden rört sig mellan p/e 15-22. Dessutom har man det senaste året haft lite av momentum i tillväxten.

Det här gör mig tveksam:

Lönsamheten, inte mer än förväntad. Lönsamheten imponerar inte, 6-7 % i ROA (tillgångarna) och runt 10 % ROE (på eget kapital) är inte dåligt men heller inte fantastiskt. Tittar man här hemma på snarlik bransch, så är ROA i princip som Orkla och Cloetta. I grunden handlar det nog helt enkelt om att det är lågmarginalprodukter (framför allt pastan?), och att konkurrensen är närvarande.

Valutakänslig import av råvaror. RFM är beroende av importerade råvaror; vete importeras från USA, mjölk och mjölkpulver från Oceanien, tomatpuré från Kina etc. Det här gör att man är sårbar för valutafluktuationer, och en svag peso har på senare tid påverkat resultatet negativt. 

Få stora kunder inom bröd. Produktionen av hamburgerbröd, korvbröd mm  sker i princip uteslutande till McDonalds och Seven Eleven (95 % 2017). Här finns såklart en sårbarhet. Exakt hur stor del av omsättningen det handlar om lyckas jag inte läsa ut, men det ingår i de 25-30 % som också inkluderar mjölprodukter. 

Även svaga affärer.
Historiskt har man inte bara gjort bra affärer, t ex har man dotterbolag som ligger i träda från dels vatten på flaska, och nudeltillverkning i samarbete med indonesiska Indofood. Det här bekräftar att man befinner sig i sektorer där det finns en betydande konkurrens, men man har å andra sidan lyckats parera väl. Man sålde sin dryckesdivision i början av 2000-talet, en affär som VD idag verkar ångra. Dessutom, VD har styrt bolaget i över 30 år, hur mycket beror på honom?

Sammanfattningsvis


En defensiv spelare, med starka positioner, och en bra värdering. Dessutom familjeägt, med en i huvudsak bra historia, och utländska fonder fonder finns där. Och man vet betydelsen av att vara starka inom de segment där man jobbar. Tillväxten är inte fantastisk, och uppsidan är inte enorm. Men med starka positioner i ett land med en starkt växande befolkning, och en växande medelklass, bör nedsidan vara mycket liten. Sånt gillar jag, och har köpt en post på 6-7 % av portföljen.

lördag 15 juni 2019

SCA - dags att öka?


För ett tag sen skrev jag om SCA, och strax efter plockade jag in en liten post i portföljen, med tanken att öka under våren. Sedan har aktien fallit, bl a efter sänkt rek under förra veckan då UBS sänkte från 82 till 68 kr. Men innebär det här köpläge, eller var sänkningen är motiverad? 

Till att börja med: den nordliga skogen (se ”Hard Wood” och ”Soft Wood”) har uppenbara styrkor jämfört med snabbväxande trädslag i sydliga länder. Längre fibrer (ca tre gånger längre) ger framför allt starkare papper, vilket behövs i många produkter (kartonger mm) om pappersproduktens vikt samtidigt ska hållas nere. Forskning och utveckling pågår såklart ständigt, men fibrernas längd är och kommer att förbli en konkurrensfördel. Och SCA har genom sitt ”råvarulager” i skogen såklart en mycket stor konkurrensfördel (och samma sak gäller självfallet för Holmen t ex!) utöver den unika råvara som som den nordiska skogen i sig utgör. Det kan vara värt att ha med sig när man tänker på t ex hur långsamt den svenska skogen relativt sett växer... 

Ett par saker att hålla koll på:

Sjunkande massapriser.  Massapriset ligger historiskt sett på en hög nivå, och är påväg nedåt både i USA och i Europa. Samtdigt verkar inte några större tillskott ske av produktionskapaciteten för Northern bleached softwood kraft (NBSK), som står för runt 90 % av produktionen vid massabruket Östrand, och som nyligen fördubblat sin kapacitet. Det här är dessutom massa som är gångbar i alla möjliga produkter som mjukpapper (alltså toapapper mm), förpackningar, osv, så inte något som bör avta i takt med att tryckpappret konkurreras ut av digitaliseringen. 

Kraftliner får mer konkurrens? Kraftlinern som används som ytskikt i wellpapp är en produkt som ligger helt rätt i tiden. Samtidigt verkar det ske stora utbyggnader av kapaciteten världen över. Råvarans förutsättning i andra delar av världen är som sagt inte helt jämförbar, men även i t ex Ryssland (med jämförbar råvara) sker stora investeringar. För bara någon vecka sedan fattades investeringsbeslut om en mycket stor kraftlinerfabrik i Ryssland som helt klart blir en konkurrent på världsmarknaden. Jag har inte någon fullständig bild, och produktion i olika delar av världen är som sagt inte helt jämförbar, men här bör man dock helt klart kunna räkna med konkurrens, och framför allt, växer kapaciteten mer än behovet?

Analytiker och värdering

SEB upprepade behåll, i sin senaste uppdatering i början av maj (hänvisar till den eftersom jag har tillgång till den analysen), och satte riktkursen 77 kr (76), dvs några kr under dagens kurs. Och man skriver i övrigt:

Stabilisering på den kinesiska massamarknaden och en svagare krona gynnar SCA - men vår neutrala syn på aktien grundar sig i den höga värderingen och att marginalerna har nått toppnivåer.”

Man konstaterar också att första kvartalet var något under förväntan. 

Värderingen är nere i p/e 13-14, men framför allt handlas man nu mot bara 1,3-1,4x eget kapital (p/b). Sedan jag köpte första gången vid runt 83 kr (b-aktien) har företagets marknadsvärde sjunkit med ca 5-6 mdr kr, eller från runt 1,5x egetkapital. Ett annat sätt att se det är att skogen motsvarar runt 60 % av bolagets marknadsvärdering, och då är den dessutom försiktigt värderad. Jag tycker att det ser attraktivt ut och ökade till ca 3 % vid 72,70 kr.

lördag 8 juni 2019

Lätt att bli rik på aktier?


När man följer sociala medier kan man ibland få intrycket att det är väldigt lätt att bli rik på aktier. Bara man hittar den rätta formeln och följer den, så är det bara att skörda. Lite som att skära guld med täljkniv. 

Men aktier är inte enkelt, och det gäller att ha respekt för riskerna. Fråga de som belånade hus och hem på 1920-talet för att köpa aktier i Kreuger & Toll (eller nej, de är nog döda nu), eller de som trodde på Refaat El-Sayed och Fermenta. Eller varför inte de som köpte Framfab kring millenieskiftet? Många blev rika en stund, vissa gick ur i rätt tid och tjänade bra, men många blev också väldigt väldigt fattiga, och stod kvar med bara skulder.

Det är lätt att göra fel. Framför allt om man följer med lemmeltåget och tror att ”the sky is the limit”. Jag har också gjort mina misstag, några av dem har jag skrivit om, och några finns kvar som framtida förlustavdrag. Och jag har lärt mig: nej det är inte lätt. 

Jag tänker i stora drag så här:

1. Aktier är andelar i ett företag, som handlas till ett visst pris utifrån faktiska värden, och förhoppningar. Det är när förhoppningarna blir en för stor andel av värdet som man särskilt måste vara försiktig. Jag undviker därför oftast högt värderade bolag, och jag undviker alltid bolag där det bara handlar om förhoppningar.

2. Låg skuld, starkt kassaflöde. Hög skuld innebär risk, bolag som är högt skuldsatta är mycket mer sårbara i dåliga tider. Erik Penser fick lämna över sina företag till Nordbanken (nuvarande Nordea) inte (bara) därför att banken och staten var elaka, utan därför att han faktiskt var skuldsatt upp över öronen. Ett starkt kassaflöde här och nu, som betalar investeringar och utdelningar minskar riskerna. Och skuldsätt dig inte själv.

3. Förstå vad du investerar i, fokusera på konkurrensfördelar. Följ inte vad andra tycker, gör din egen analys. Köp sådant du förstår. Själv väljer jag t ex bort läkemedel och IT därför att jag vet att jag har lätt att gå vilse där. Och titta på bolagets konkurrensfördelar, och framtidsutsikter. 

Som sagt, aktier är inte lottsedlar, aktier är andelar i företag. Och mer än något annat är det lätt att bli fattig. Historien har visat det. 

lördag 1 juni 2019

Portföljen efter 5 månader: just idag är jag stark, just idag mår jag bra


Ibland är det uppenbart att portföljen inte följer indexen, inte följer Stockholmsbörsen, ja lever ett helt annat liv än de flesta portföljer. När Stockholmsbörsen peakade, släpade min portfölj efter med sådär 4-5 %. Och detta trots att den svenska kronan fallit som en sten;

Micro Mechanics halvledarverktyg hade tappat formen med en stor svacka i världens halvledarproduktion, Bank Rakyat svajade inför de indonesiska presidentvalet, sydafrikanska Shoprite visade inget tecken på återhämtning. Och lite annat.

En del av det där finns kvar, men samtidigt är det bara att konstatera: den senaste tidens intensifierade handelskrig mellan USA och Kina har inte alls slagit lika hårt mot portföljen som mot de stora börsernas index. En förklaring är säkerligen att aktier som Vitreous Glass (CA), Kri Kri milk (GR), och Italtile (ZA), ju inte alls finns i de stora indexen och fonderna. Så när marknaden skakar och indexfonderna tvingas börja sälja av, ja då ligger de här innehaven lugnt och stilla kvar.

Samtidigt händer saker som motverkar; Kri Kri milk säljer yoghurt som aldrig förr, Indonesiens kreditbetyg höjs (bank Rakyat stiger) och Vitreous glass krossar glas som om inget hänt (ja den senaste rapporten var bra!). 

Så just idag, denna fotbollslördag, säger jag som Bajen;

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida


Med vetskapen att saker och ting på marknader kan svänga väldigt väldigt snabbt...

Trevlig helg!

torsdag 30 maj 2019

Belimo, schweizaren som inte fick plats


I höstas plockade jag in ett par Schweiziska bolag i portföljen: LEM och Interroll  Båda fantastiskt fina bolag som ligger helt rätt mot dagens trender, och med starka balansräkningar utan nettoskuld, och riktigt fina kassaflöden. Men jag kikade såklart på fler bolag...

I Schweiz finns nämligen långa rader av bolag som dominerar relativt små nischer, och dessutom med balansräkningar och kassaflöden som uppfyller varje kommatecken i mina kriterier. Nackdelen är möjligen att många av bolagen är relativt välbevakade, men samtidigt verkar man inte direkt satsa på att småsparare ska investera; aktier för 1000 CHF (1 CHF=9,50 SEK) och uppåt är inte alls ovanligt.

Det här blev lite en favorit inledningsvis, men det räckte inte hela vägen:

Belimo från landets tyskspråkiga del, med en mycket nischad produktion av ventiler, styrning, och sensorer för ventilation, uppvärmning och luftkonditionering. Knappt halva försäljningen finns i Europa, knappt 40 % i Amerika, och resterande i Asien/Oceanien, som för övrigt är den del av verksamheten som väger snabbast.

Korta fakta 
(1 CHF =9,50 SEK)

Marketcap: 30 miljarder kr
Skuldsättning: nej, nettokassa
Handel: Nordea, på nätet från 1 CHF
Värdering: P/E 37

Vad gör mig intresserad?

Rätt i megatrenderna. Stigande temperaturer, krav på energieffektivisering.  Företaget ligger helt rätt i de här megatrenderna, med nischade produkter som lär bli allt viktigare. Bara en sådan sak som att energiförbrukningen för luftkonditionering skenar när levnadsstandarden i länder som Indien formligen skenar. Ja här har vi lite samma argumentation som för köpet av malaysiska Superlon, som i och för sig inte imponerar så här långt...

Dominerar. Bolaget säger sig vara global marknadsledare, och ha cirka 2/3 av marknaden i Europa, och 1/3 av marknaden i Amerika. Någon siffra anges inte för Asien/Oceanien. Lönsamheten på ROE 20 % är ok men inte fantastik, men bör justeras för den stora kassan Det här talar för att man har kraft i prissättningen.

Innovativt. Man satsar 7-8 % av omsättningen i forskning och utveckling vilket är mycket högt, och i mina ögon positivt för ett bolag som måste vara bäst för att kunna ta ordentligt betalt.



Mycket solid ekonomi. Företagets finanser har allt mina kriterier kräver och lite till. En fantastisk balansräkning, ett riktigt bra kassaflöde, och en ordentlig kassa (på sådär 1,5 miljard kr). Tillväxten är stabil, historiskt inte fantastisk, men trenden är klart positiv.


Vad får mig att tveka?


Växer för långsamt, och dyr - i dubbel bemärkelse. Omsättningen växer stabilt, men långsamt; 5-6 % över både 5 och 10 år (Morningstar). Sett till det är P/E 37 är inte billigt, även om man också här bör justera för den stora kassan. Men man behöver bara gå tillbaka till 2015-16 för att hitta en betydligt med attraktiv värdering på p/e 23-25. 

Anmärkningsvärt är också priset per aktie: 5200 CHF =50000 kr, så det här är inget bolag för småsparare som vill göra månadsinsättningar. Möjligen kan detta hålla värderingen nere, och då är det ju positivt.

Extremt stark valuta. Schweizerfrancen är inte någon konkurrensfördel när man ska exportera. 1970 fick man 4 USD på 1 CHF, kring 2000 nästan 2 USD, idag står de nästan exakt i 1:1.

Stor andel Europa/Amerika. Jag skulle önskat att bolaget hade en större andel av försäljningen i Asien (13-14 %) och andra utvecklingsländer. Man har dock den bästa tillväxten där (13-14 % 2018, 12-13 % 2017), men jag skulle vilja veta om den begränsade försäljningen beror på regionens utvecklingsskede, eller om andra eventuellt dominerar.

Slutsatser
Här är det många rätt: hög kvalitet i bolaget på alla sätt, och framför allt, rätt i megatrenderna. Men prislappen är väl hög sett till tillväxten, och man ligger för tungt i väst, utan att heller ta kliv i annan riktning, Men de finns med på en långsiktig bevakningslista, vid en större krasch kan jag tänka mig att plocka in det här riktigt fina bolaget.

Vad säger du?

lördag 25 maj 2019

Väx där du är bäst!


För ett par veckor sedan grävde jag i den filippinska restaurangkedjan Jollibee. Och jag vill fortsatt påstå att bolaget har något unikt. En marknadsposition som nog inget bolag i branschen har på en marknad av den här storleken. Men när man nu vill expandera satsar man allt mer i väst, och köper en större hamburgerkedja i USA. Hur tänker man då? Ja varför går man in på en marknad, där man inte har några fördelar, och där konkurrensen är stenhård?

Och det här är inte första gången jag ser något sådant. Jag tänker till att börja med på sydafrikanska Famous brands i Gustavs portfölj, som gjorde något liknande i Storbritannien när man köpte en väletablerad hamburgerkedja. Och det gick sådär, om man uttrycker sig försiktigt. Eller vietnamesiska mjölkproducenten Vinamilk, med brutalt fina förutsättningar på hemmaplan, men som också väljer att expandera i USA.


Varför söker sig bolag som dessa till väst? Hur kan de tro att gräset är grönare där? För det är det inte. Inte för dem i alla fall. De har något unikt på sina hemmamarknader, som de aldrig kommer att kunna upprepa eller hitta på mogna marknader.

Vad ska de göra då? Ja som aktieägare, och som en liten sådan, så tänker jag: Stanna där ni är, om ni inte tror att ni kan upprepa samma resa, eller har samma potential på andra marknader. Väx inom er vallgrav. Expandera bara om ni kan hitta något som är nästan lika bra, eller i alla fall bättre än mina alternativ. 
Stanna i Sydafrika, stanna i Filippinerna, stanna i Vietnam. Och för guds skull, börja inte att slåss med McDonalds på deras hemmamarknad!

Men här tror jag att det finns en hake. Sitter man som storägare (och här talar vi i restaurantexemplen om bolag där familjer har stora intressen) så kan man inte lika enkelt diversifiera sig, som när man är en relativt liten privatsparare. Då kan det ligga nära till hands att vilja expandera i andra delar av världen. Det är i bolaget de finns, det är där de har kontrollen. Mitt intresse, mina förutsättningar, och deras, är helt enkelt mycket olika. Och en slutsats kan vara: bolag av den här typen, kanske blir mindre intressanta när de blir större?

Det finns dock de som förstår det här.  Kanadensiska Vitreous Glass, som samlar in returglas, tvättar, och krossar det, och säljer det vidare till glasfibertillverkare, är ett skolexempel på hur man ska göra. Man inser att upplägget är fantastiskt, men att det inte går att upprepa. Hur de än expanderar kommer de inte fixa samma lönsamhet (ROE runt 40 % utan skulder...) och avkastning på kapitalet. Istället för att ge sig ut på sämre äventyr ger de mig runt 10 % i direktavkastning. 

Jag gillar tillväxt. Men gör man det på bekostnad av
kvalitet så är jag inte med. Och det var därför jag avstod Jollibee. 

Hur tänker du?

lördag 18 maj 2019

Portföljuppdatering - defensivt byte och valutafunderingar


Ny portföljuppdatering! (Klicka på grafen om den är otydlig)

Under den senaste månaden har jag:

Sålt Gruma. Mexikanska majsmjöls- och brödtillverkaren Gruma borde ha fina förutsättningar med en stark position på hemmamarknaden, och tacos som populär mat på många bord  runt om i världen. Dessutom med en växande grupp latinos i USA, som är deras enskilt största marknad. Men det går trögt, och de senaste kvartalen har inte visat några tecken på vändning. Jag bestämde mig under vintern för att ge dem ett kvartal till. Men nej, de levererar inte. Jag kan hitta bättre defensiva alternativ.

Köpt defensiv filippin, ökat svagt i SCA.  Istället har jag plockat in ett mycket defensivt filippinskt livsmedelsbolag (och det är inte Jollibee jag skrev om för några veckor sedan). Jag skulle vilja påstå att det här bolaget tar över Grumas plats i portföljen, som mest defensiva bolag. Och med minst nedsida. Men tillväxten, och  tillväxtpotentialen är bättre än för Gruma, och prislappen dessutom något lägre. Inlägg kommer om ett par veckor.

Annars har jag ökat minimalt i SCA, men det syns knappt eftersom aktien samtidigt gått ner. Jag har fortfarande en bra bit upp till 4 % där jag tänkt mig att bolaget ska ligga, men jag ska dit under våren. Eftersom det nya innehavet tar mer plats än Gruma (blir så när jag tvingas till maxcourtage), så har kassan inte vuxit, utan är kvar på 2-3 %. Men ambitionen är fortsatt att den ska upp till 5 %. I dessa tider är det trevligt med lite krigskassa. Det kan komma att skaka en del framöver. 

Annars tittar jag åter på bolag som länge funnits på bevakningslistan, bl a brittiska AC-uthyraren mm Andrew Sykes. Jag funderar också på ökning i Straco (SG), med akvarier och pariserhjul mm i Kina och Singapore.  Den senaste rapporten var inte entydigt positiv, även om man återhämtat sig från q1 2018 när pariserhjulet Singapore flyer stod stilla 2 månader. Samtidigt minskade antalet besökare vid akvarierna, troligen på grund av handelskriget och inbromsning i Kina. Men gillar att det ser så bra ut på sista raden, att kassan bara växer (köplägen om vi går mot sämre tider?), och att man fått godkänt från de kinesiska myndigheterna för ett projekt man väntat på ett tag (rapport från årsstämman). Schweiziska sensortillverkaren LEM håller jag också ögonen på, och ser rapporten på onsdag ok ut kan det bli en ökning. Med den svaga kronan talar dock för att jag först ska få upp innehavet i SCA, istället för att handla i valutastarka Schweiz och Singapore.

Lite grävande blir det förstås framöver, får se var och vad.

Vad tittar du på? Och hur tänker du kring handelskrig och svag svensk krona?

lördag 11 maj 2019

Jollibee foods - filippin med internationella avtryck (som kan handlas på OTC)


Filippinerna är ett land jag är tudelad till; dels en fantastisk framtidsprognos, dels en galen president i klass med Trump eller värre. Efter massor av funderande har jag ändå bestämt mig för att titta där, men på sådant som befinner långt långt ifrån det som politiken kan störa.

Jag har framför allt tittat på tre bolag, och två blir det inlägg om. Först ut är restaurangkedjan Jollibee, med 70-75 % av omsättningen i landet, och med storstilade expansionsplaner där man tänker lägga hela klotet under sina vingar. Ambitionen är att växa från drygt 4500 restauranger idag, till 8000 till 2022 Och tittar man tillbaka är det här en riktig solskenshistoria, som började på 1970-talet med en glasskiosk, och som sedan vuxit till något som västerländska jättar inte kan drömma om, vare sig hemma eller borta. Historiken är fantastisk, men ser det tillräckligt bra ut framåt för att jag ska vara intresserad?

Korta fakta:

Market cap: ca 60 mdr kr
Värdering (P/E): 39
Handel: hos Avanza till maxcourtage 749 kr, eller via OTC från ca 18 USD

Vad som gör mig intresserad:

Stark marknadsposition på hemmamarknaden. Bolaget har en helt unik position på hemmamarknaden. Med närmare 60 % av marknaden för snabbmatsrestauranger är man kanske så mycket som 4-5 gånger större än McDonalds. Utöver det verkar man ha runt en tredjedel av marknaden för pizza, men där går uppgifterna om marknadsposition isär, och andra aktörer säger sig också vara störst. Dessutom dominerar flera nischer  som kinamat och grillad kyckling. Man är uppenbart en dominerande aktör som är svår att hitta motsvarigheten till, i alla fall i något större land.

Stark tillväxt, stabila finanser. Stabil tillväxt är bara förnamnet. De senaste 10-årsperioden har det i princip genomgående handlat om tvåsiffrig tillväxt av omsättningen. Över 5 år har omsättning vuxit i genomsnitt 15 %, och vinsten 12 % (Morningstar). Balansräkningen är stark, och nettoskulden minimal. Kassaflödet är starkt, men finansierar inte riktigt förvärv, investering i nya butiker, ökat rörelsekapital, och utdelning. Avkastningen på eget kapital (ROE) ligger på knappt 20 %. Så långt check på mina kriterier.



Vad som gör mig tveksam:

Hög värdering, fallande marginal. Smakar det så kostar det (ofta), och i det här fallet får man som sagt betala runt p/e 40. Ser man över tid så är det ungefär där den har handlats (Morningstars siffror för 2013-19). Samtidigt har marginalen på senare år pressats. Även om det inte är några dramatiska förändringar, så väcker det såklart frågor inför framtiden.

Växer utanför vallgraven? Det unika finns på hemmamarknaden, men nu växer ambitionerna på andra marknader. En strategi är att etablera sig med Jollibee-restauranger i städer world wide med stora filippinska befolkningar. Den köper jag! Det är innanför samma vallgrav, bara lite utspridd. Likaså köper jag att de väljer att expandera i regionen, dvs i Sydostasien. Här kan de mycket väl ha en lokal kunskap som ger fördel, och ett varumärke som väcker intresse. MEN, jag känner mig högst tveksam till att man expanderar i USA genom att förvärva lokala aktörer. Köpet av Smashburger, en inte obetydlig aktör, innehåller inger unikt alls! Och jag tänker direkt på sydafrikanska Famous Brands i Gustavs portfölj, som gjorde något liknande i Storbritannien. Inte så lyckat.

Redovisar inte per land eller region. Bolaget skär sin redovisning geografiskt mellan hemmamarknad och internationellt. Och man redovisar bara omsättning och tillgångar för segmenten, inte någon typ av vinst. Det här gör mig lite orolig eftersom marginalerna som sagt pressats på senare tid. I vilken mån handlar det om att marginalerna är sämre när man expanderar internationellt? Har de något de vill dölja?

Slutsatser

Ett fantastiskt fint bolag, men sammantaget räcker det inte riktigt. Värderingen är för hög, och jag ogillar starkt att man växer utanför vallgraven. Dessutom, förväntningarna är för höga, och kommande år verkar inte bli fantastiskt. Stannar kvar på bevakningslistan och kan åka in i portföljen vid en större dipp eller krasch, men inte nu.

lördag 4 maj 2019

När kan man näthandla (fler) exotiska aktier?


Många avstår aktier i exotiska länder, av olika skäl. Man kan såklart göra det för att man inte tror på det, inte vågar, tycker det är läskig med olika valutor, eller för att skatterna blir mindre gynnsamma. Men det är i huvudsak inte den bild jag får av några egenhändigt utlagda twitterfrågor.

När jag nyligen ställde frågan om hur man (geografiskt) begränsar sin handel, så svarade hela 72 % svarade att de bara handlar aktier på nätet. När jag senare ställde frågan om varför man inte handlar aktier på exotiska marknader svarade 60 % att det beror på höga kostnader för courtage och växling. 1/3 angav att det är för att de inte gillar telefonhandel.



Höga courtage, eller dyra fonder? Samtidigt kan nog de flesta tänka sig att investera i Emerging Markets-fonder. Bortser man från rena indexfonder, som man kan få för några tiondels procent i förvaltningsavgift, och tittar på sådana som inte har Tencent, Allibaba, Samsung, eller Taiwan Semiconductor, som topp 3 innehav, så börjar årsavgifterna på runt 1,5 %. (Ja intressant nog ser även dessa många gånger väldigt indexnära ut...)

Ett räkneexempel: redan en portfölj på 250 000 kr, som placeras i en aktiefond med 1,5 % i förvaltningsavgift, kostar 3750 kr per år. Det motsvarar 5 transaktioner hos Avanza med maxcourtage, om vi bortser från valutaavgiften. (Och nej, jag är inte köpt av Avanza, och ja, jag tycker att det är för dyrt!)

Ok, den portföljen är kanske väl liten för att börja göra sådana affärer. Men det krävs ingen mångmiljonportfölj för att det ska vara hanterbart att ha några exotiska och dyrköpta innehav. Om man är långsiktig vill säga. Och vill man inte det, kan man komma långt redan på att handla exotiskt via USA (ADR digitalt, OTC på telefon) eller Tyskland, som Gustav skrev om förra helgen. 

Det är lätt att fastna vid courtaget, och man ska såklart inte lägga för mycket där. Men de gäller att komma ihåg att det är en aktie man köper, en andel i ett företag, till en viss prislapp. Värderingen behöver inte ligga särskilt mycket fel för att ett (för) högt courtage ska vara värt att betala, eller i alla fall överväga. Hur skulle du t ex tänka om du skulle köpa en begagnad bil: köpa den hemma i stan för 40000 kr eller åka 20 mil och få den för 30000? Lite mer besvär, och vissa omkostnader (tanka bilen för 750 kr!), men på totalen sannolikt betydligt billigare. Ungefär så ser jag det med investeringar också! 

Fler marknader digitalt! En slutsats av min högst ovetenskapliga twitter-enkät kan vara att telefonhandel i sig är en tröskel, oavsett om courtaget är några tior eller det handlar om hundralappar. Degiro har finns där och har förstått det (och även om jag inte känner mig helt bekväm med att handla där har jag startat ett konto!). Avanza, och andra: det finns ju många välfungerande börser världen runt som skulle kunna kopplas på för näthandel. Är det något ni funderar på? Eller är det fonderna ni fastnat för, som alla andra banker?

fredag 19 april 2019

Glad Påsk!


Dags för lite påskledighet, sol, och värme! Och även om man inte ger sig av söderut som vi gör nu, så kommer nog solglasögonen att behövas! Bloggen tar också påskledigt, och är tillbaka i början av maj igen.


Har inget påskägg att servera här, men kom gärna med förslag på något jag borde titta på, här hemma eller ute i världen! Kanske finns någon ny A2 Milk där ute som bara ska hittas, i rätt tid?

Ha det gott i vårvärmen, och Glad Påsk!

Önskar
Framtidsinvesteringen

måndag 15 april 2019

Portföljuppdatering: välkommen SCA!


Dags att uppdatera om portföljen!

SCA in i portföljen. För några veckor sedan jämförde jag Holmen och SCA. Det landade på SCA, som jag lutade åt redan när jag skrev inlägget (och som de flesta i den välbesvarade enkäten också tyckte!); jag ser större tillväxtpotential i bolaget (kraftliner=kartong är framför allt intressant), liksom att de förefaller ha den mest konservativa värderingen på skogen. Innehavet är dock än så länge litet, bara knappt 2 %, men kommer att ökas på under våren till åtminstone 4 %. Ser fram emot kommande rapport, räkna med några rader!

Kri Kri milk in i portföljen. Även grekiska Kri Kri milk, som jag skrev om förra veckan, och som tillverkar glass och yoghurt, har tagit plats i portföljen. Här blev det en lite större post (7 %), eftersom jag blev tvungen att köpa till maxcourtage (749 kr hos Avanza). Aktien har öppnat starkt i portföljen, och rört sig en +8-9 %. Ska bli spännande att se om rapporten som släpps i dagarna lever upp till mina (rätt så högt) ställda förväntningar.

De betydande förändringar i fördelning som annars skett den senaste månaden beror på större kursrörelser, och det handlar framför allt om Interroll (rullband/system för posthantering mm) som stigit kraftigt efter en mycket stark rapport, och Superlon (isolering av konstgummi för framför allt AC) som tappat efter en svag rapport.

Kassan ligger på 3 %, och är alltså lite mindre än min ambition på 5 %. Men i närtid ska den upp dit igen, och kanske lite högre. Krigskassan känns extra angelägen i dessa osäkra tider, med Brexit, handelskrig, och en oförutsägbar president i USA. Kassan hålls förövrigt på ett "högräntekonto" via Avanza.

Vad gör jag på nu? De senaste veckorna har jag plöjt igenom den filippinska börsen i jakten på något som kan fånga landets fina framtidsutsikter, samtidigt som ambitionen är att minimera den politiska risken. Landets president, som har klara likheter med Trump, gör då och då galna och olämpliga saker som även kan skrämma en investerare. Något eller ett par företagsanalyser räknar jag med dyker upp framöver. Annars överväger jag att sälja mexikanska mjöl- och tacobrödproducenten Gruma, som inte imponerat. Rapporten för Q1 kommer att avgöra hur jag gör. Jag överväger också fortsatt att öka i Straco (för att komma över 4 %), liksom att avveckla Shoprite, men jag avvaktar kommande rapporter. Antalet innehav är nu uppe i 18, och det är egentligen ett par mer än vad jag vill ha. 

Vad säger du om portföljen?

lördag 6 april 2019

Kri Kri milk - yoghurt ska vara grekisk!


Först, tack till twittraren Andrew Tutt-Wixner som kom upp med det det här grekiska uppslaget! Ett land som man kanske borde tittar mer på, men som i de screeningar jag ändå gjort, aldrig kommit upp med något intressant.

Men det här var intressant: Kri Kri milk, med yoghurt och glass på produktlistan. En av de största producenterna i Grekland, men ändå ett relativt litet företag med en omsättning på bara runt 1 mdr kronor, där 2/3 säljs på hemmamarknaden. 70-75 % av försäljningen är yoghurt av olika slag, resten är glass.

Korta fakta



Omsättning: ca 1 mdr kronor (9 mån 2018)
Marketcap: 1,7 mdr kronor (vid aktiekurs 4,95 euro)
P/e: 16
Handel: på börsen i Aten, och lyckas bara handla via Avanza (courtage från749 kr). Notering i London finns, men handeln är obefintlig


Det här gör mig intresserad

Defensivt bolag med rimlig värdering. Jag har en stor förkärlek för defensiva bolag, med rimlig eller bra värdering. Sett till helheten ser Kri Kri mycket prisvärt ut; defensivt bolag, klarade greklandskrisen bra, god lönsamhet, en av de ledande aktörerna, tar marknadsandelar, tvåsiffrig tillväxt de senaste 2 åren, till p/e 15-16. När jag börjad analysera bolaget ännu något lägre.

Moat i Europa. God lönsamhet har ofta en förklaring, och Kri Kri redovisar ca ROE 20 % trots att man saknar nettoskuld. Tittar man på konkurrensfördelarna på hemmapan så är man ”bara” näst största aktören sett utifrån segmenten glass och yoghurt, men man är ledande inom nischen barnyoghurt med närmare 40 % av marknaden. Man dominerar också tillverkningen till butikskedjornas egna varumärken, och sammantaget står man för runt 1/4 av yoghurten som säljs i Grekland.

Snabbast växer dock exporten, och detta genom att man lyckats fånga allt fler livsmedelskedjor runt om i Europa.  Det som kan göra den nischen särskilt intressant är att Grekland de senaste åren haft stor framgång i sin kamp för att grekisk yoghurt ska vara tillverkad just i Grekland. Redan 2013 beslutade Storbritanniens högsta domstol att amerikanska Chobani inte får kalla sin grekiskliknande yoghurt för ”Greek”. Nu är det ”Greek Style” som gäller.

Även inom EU finns regler som gör att bara grekisktillverkad yoghurt får kallas grekisk. Så sent som i februari har Tjeckien, där frågan varit särskilt aktuell, inkommit med förslag till EU-kommissionen om hur lagstiftningen kan uppdateras. Sen verkar det inte som att alla följer reglerna, här hemma är livsmedelsbutikernas kyldiskar fulla med svensktillverkad ”grekisk”’yoghurt (och för all del även turkisk). På sportlovsresa i Frankrike nyligen var det  samma sak, fullt av ”Grekisk” yoghurt tillverkad i Frankrike. När EU-kommissionen nu drar tumskruvarna, så borde potentialen för riktig grekisk yoghurt växa!



Starka finanser. Finanserna är starka och bolaget har nettokassa. Kassaflödet betalar normalt investeringar och utdelning. Och OBS! att 2018 är för 9 månader. Utvecklingen det senaste två åren har varit mycket stark, och det handlar om både om ökad export (39 % efter 9 månader), och inhemsk försäljning (10-12 %). Och både glass och yoghurt. Tittar man historisk var 2014-16 förlorade år, men detta sammanfaller ju också med Greklands mycket svåra ekonomiska problem. 

Familjeägt. Familjeägt till 75 % talar för långsiktighet. Generellt har jag mycket goda erfarenheter av familjeägda innehav.

Det här får mig att tveka 

För stor andel ”no brand”? Företaget är stora inom ”legotillverkning” av yoghurt utan varumärke, och står för runt 3/4 av den produktionen för den grekiska marknaden. I Europa har man det som något av en expansionsstrategi. Lätt att ta sig in och växa (vilket man lyfter fram som en strategi), men också lätt att snabbt tappa stora volymer? Eller räcker den konkurrensfördel man har i att vara en av de stora producenterna i Grekland, som därmed också får kalla sina produkter grekisk yoghurt? Lönsamheten talar ju också för att det finns kraft i prissättningen

Brexit och Grexit. Under greklandskrisen talades det i bland om grexit, dvs att Grekland skulle tvingas lämna EU eller i alla fall valutaunionen. Långt framskridna planer fanns t ex  på att återinföra den gamla Drachmern, med en stor devalvering som följd. Det är långt bort just nu, men man ska aldrig vara säker på något när man kommer till Grekland och ekonomi. Och en sådan utveckling med en devalvering på tiotals % skulle såklart vara förödande för investeringen. 

Närmare till hands ligger då Brexit som ju är mer än aktuellt. Ett brittiskt utträde utan någon form av handelsavtal, skulle såklart kunna slå hårt mot bolaget som har en betydande export till Storbritannien (15 % av omsättningen 2017).

Kundfordringar med dålig kvalitet. Företaget har betydande kundfordringar med dålig kvalitet, och har återkommande tvingats till inte försumbara nedskrivningar. De senaste 9 månaderna handlar det t ex om cirka 700 tusen euro som belastar resultatet, samtidigt som vinsten är 10,6 miljoner. Och man har tvingats till nedskrivningar på miljonbelopp de senaste åren. Både nu och historiskt handlar det om inhemska grekiska fordringar, så Greklands knepiga ekonomi gör sig påmind i företagets finanser.

Sammanfattningsvis. Mycket intressant: fint starkt växande defensivt bolag till en mycket rimlig värdering. Man klarade greklandskrisen fint, och man har en mycket intressant nisch i äkta grekisk yoghurt när EU-kommissionen skruvar åt tillämpningen av att grekiska yoghurt ska vara tillverkad i Grekland. Jag har köpt.

lördag 30 mars 2019

Första kvartalet - stabilt, men kunde varit bättre: +10 %



Sedan par år är jag inte trogen Avanza, utan väljer förvaltare för varje innehav utifrån var transaktionskostnaden blir lägst (courtage+valutapåslag). Och det skiljer sig en hel del, ibland kan det handla om några tior i courtage, istället för många hundra kronor. Just nu har jag innehavet spritt mellan Avanza, Nordea, och SEB. Nackdelen är såklart att jag inte får någon sammanställd utveckling för hela portföljen, och tvingas räkna själv.

Jag beräknar utvecklingen genom tidsviktad avkastning (time-weighted return, TWR), ja samma typ av beräkning som t ex Avanza gör åt oss, och som ger utvecklingen oberoende av om man satt in eller tagit ut pengar. Jag hämtar totala tillgångar inkl. kassa från respektive förvaltare efter varje vecka, kompletterar med ev. insättningar och uttag, och räknar ut utvecklingen. På så sätt inkluderar jag även utdelningar i utvecklingen. Att jag gör beräkningen en gång i veckan minskar såklart precisionen, men det ser ändå ut att stämma rätt så bra när jag jämför med Avanzas portföljrapport. Rätt enkelt, och jag tycker det är värt besväret.

Året har startat stabilt, +10,6 %, men det är ändå en sämre utveckling än SIX Portfolio Index (+13 %), som jag jämför mig med för att se hur väl min i huvudsak exotiska strategi står sig mot en inhemsk portfölj. 

Bakom utvecklingen finns både starka och mindre starka prestationer. Portföljen har framför allt dragits av de schweiziska bolagen Interroll och LEM Holdings, A2 Milk (NZ), och av de asiatiska bankerna Rakyat (Indonesien) och HDFC bank (Indien). På nedsidan finns inte minst Shoprite (ZA), Superlon (MY), Gruma (MX), och Alaris holdings (ZA), som alla redovisat mer eller mindre svaga rapporter.

Shoprite är under min lupp, och deras framtid i portföljen är inte självklar. Här vill jag dock se ett halvår till, eftersom jag bedömer att aktien tagit för mycket stryk. Gruma (majsmjöl, tacobröd) har gått trögt flera kvartal, och här överväger jag att ersätta med något annat defensivt konsumentbolag. Alaris Holdings (antenner, framför allt militära) har en omsättning som svänger halvår för halvår, och resultatet är ur det perspektivet inte anmärkningsvärt. För Superlon (isolering konstgummi, framför allt för AC) har jag större tålamod än för de flesta innehav, eftersom inte Avanza (och ingen annan?) tillåter handel i Malaysia längre. Här har jag också stor förväntan på den fabrik som under våren startar i Vietnam. De flesta av innehaven har nu förresten en uppdaterad kommentar under "status innehav".

En del av den positiva utvecklingen är såklart positiv valutaeffekt, kronan har försvagats brett sedan årsskiftet. Mot USD t ex med ca 5 %, och mot CAD med 7 %. Med tanke på hur tungt man är exponerad mot kronan genom inte minst att äga en bostad, så är det inte helt fel att kompensera med lite valutaspridning..

Sammanfattningsvis: inte helt nöjd med kvartalet, rapporterna har sammantaget varit sämre än väntat. Och utan den positiva valutaeffekten hade portföljen presterat klart sämre än index. Men det är ett kvartal, och jag satsar såklart på att slå index också 2019!

Hur har kvartalet gått för dig?

lördag 23 mars 2019

SCA eller Holmen - undervärderad skog och mycket på köpet. Vilket skogsbolag ska jag välja?


Har framtidsinvesteringen tappat tron på sin exotiska strategi? Nej, absolut inte, men i ett läge då den svenska kronan befinner sig på historiskt svaga nivåer mot både USD och Euro gäller det att tänka till. Jag tror nämligen inte att USD långsiktigt kommer att handlas på över 9 kronor, och Euron på runt 10,50 kr. I det läget har jag skannat stockholmsbörsen på intressanta exportbolag, ja för just de är ju dessutom vinnarna på den svaga kronan.

Jag landar på pappers- och massaindustrin, det kanske svenskaste svenska när man kommer till investeringar. Och dessutom mycket stabila och långsiktiga sådana, med tydliga vallgravar. Inte minst handlar det om mycket stora investeringar, och tillgången till råvara.

Sektorn är inte bara långsiktig, den ligger också helt rätt i tiden sett till hållbarhet, energi, och klimat; trä som ersätter betong, papper och kartong som ersätter plast, och bioenergi (i olika former) som ersätter fossila bränslen. Även om det inte synts på bloggen har jag historiskt ägt ett antal olika skogsbolag, även om det nu är några år sedan.

Jag sorterade inledningsvis bort StoraEnso, eftersom jag vill ha en tydligt svensk tillgång här. Jag sorterade också bort BillerudKorsnäs, med intressanta produkter och fina tillväxtförutsättningar, men med i mina ögon en allt för hög skuldsättning. SCA eller Holmen framstår för mig som mest intressanta. Kanske därför att de är försiktiga, och lite av värdecase.

Först lite kort om de båda bolagen:

Svenska Cellulosaaktiebolaget, SCA 
Den kvarvarande och betydligt mindre delen av det gamla SCA, när hygiendelen bildade eget under nya namnet Essity. Jag är idag lika kritisk till delningen som jag varit tidigare  Kombinationen av stora skogstillgångar och innovation/tillväxt var oslagbar, även om vinstmultiplarna såklart inte blir så häftiga med en skogsareal motsvarande hela Belgien i balansräkningen.

SCA är norra Europas största privata skogsägare med sina 2,6 miljoner hektar. Verksamheten är bred, med hela kedjan från skog till papper inkl. virke och pappersmassa, men når inte längre lika långt i förädlingskedjan som tidigare. Inom segment papper finns både kraftliner och tryckpapper. Det förstnämnda, som utgör ytterskiktet till wellpapp, bör vara en framtidsprodukt, medan tryckpapper är på väg ut. Finanserna är starka. Skuldsättningen är inte anmärkningsvärd sett till investeringsbehoven. Aktiepappa gjorde nyligen en läsvärd genomgång av bolagets historia.

Holmen
Holmen är också en stor skogsägare med 1,3 miljoner hektar. Annars finns i portföljen bland annat trävaror, tryckpapper, men kanske mest intressant kartong inom premiumsegmentet. Det sista borde ligga helt rätt utifrån ett hållbarhetsperspektiv, när vi går bort ifrån plast. Men det går lite trög, och vinsten inom segmentet har pressats på senare år. Balansräkningen är dock riktigt stark, och man får en fin utdelning.

Jag lutar åt SCA, av några olika skäl:

Skogens värdering. Både SCA och Holmen förefaller vara relativt försiktiga i sina värderingar av skogstillgångarna. SCA värderar sin skog till drygt 32 miljarder, vilket motsvarar ca 12-13000 kr per hektar. Holmen värderar sina 1,3 miljoner hektar till cirka 18 miljarder, vilket motsvarar drygt 14000 kr per hektar. Detta kan jämföras med BillerudKorsnäs nyligen genomförda affär med Bergvik timmer, där skog förvärvades för 18000 kr per hektar. Då ska tilläggas att den senare skogen ligger något längre söderut i genomsnitt, och därmed kanske bör ha något högre värdering. 

Genom åren har analytiker gjort bedömningen att det kan handla uppenbara undervärderingar, för både SCA  och Holmen. Med värderingar på 1,4-1,5 gånger eget kapital (P/B), och försiktig värdering på skogen, ligger nog i alla fall SCA i praktiken nära en värdering på eget kapital. Och då får man en hel del på köpet.

Bättre tillväxtförutsättningar. Hos SCA finns inte minst kraftlinern som växer med t ex ökad e-handel och behov av fler kartonger. Bolaget har flera utbyggnadsplaner, medan Holmen bara talar om att effektivisera och få ut mer av befintlig verksamhet. Det här överensstämmer också med min bild att SCAs verksamhet ligger lite bättre till i förhållande till dagens megatrender.  SCA delar också ut något mindre (ca 1/3 av vinsten) än Holmen (ca hälften), vilket skapar bättre förutsättningar för expansion. Prognoserna på 4-traders bekräftar bilden.

Mer innovativa i att möte hållbarhetsutmaningarna. SCA förefaller ha större ambitioner för att hanteringen av massaproduktionens biprodukter, som kan återanvändas som bränslen. Företaget har t ex ett projekt tillsammans med ST1 om att raffinera s k tallolja till biodrivmedel, och man har också inlett en miljöprövning för att kunna tillverka biodrivmedel vid massafabriken Östrand.

Aktiepappas sätt att beskriva bolagen som att man köper (bara) skog och får en hel del på köpet, är också ett illustrerande sätt att beskriva bolagen på. I det racet idag vinner SCA där man får ge drygt 21000 kr/ha, mot drygt 26000 kr/ha för Holmen.

Har du skogsbolag i portföljen? Vilket bolag är din favorit?