lördag 18 januari 2020

Viking Line - inte bara Taxfree


Viking Line är knappast okänt. De flesta av oss har nog någon gång tagit den (i huvudsak) röda färjan mellan Stockholm och Mariehamn, Åbo, eller Helsingfors. Eller kanske tagit lilla Rosella mellan Kapellskär och Mariehamn för att handla öl? Hur som helst, jag har gjort det, men jag har aldrig haft minsta tanke på att det också kunde vara en investering. 

I mitt lilla projekt att börja investera i aktier till barnen fick de en fråga om vad de skulle kunna tänka sig för aktier. Jag nämnde flygbolaget SAS, och godistillverkaren Cloetta. Men de frågade "kan man köpa Viking Line". Jag kollade, konstaterade JA, kikade lite hastigt, och såg att det såg ok ut men inte fantastiskt. Och så köpte jag tre (!) aktier till dem var. 

När jag sedan började skissa på ett inlägg på temat, och började att gräva lite mer insåg jag: det kanske inte är så ointressant, det här är ett uppenbart värdecase! Ja vissa likheter med Gotlandsbolaget finns faktiskt...

Viking Line har en historia som ett marknadsföringsbolag som bildades av tre rederier på 1960-talet, för att förhindra en ohållbar konkurrenssituation. Ett av rederierna var svenska Sliterederiet från Gotland, som i början av 1990-talet gick i konkurs efter att man beställt en båt i D-mark som inte kunde betalas när kronan kollapsade. 1980-talet och början 1990-talen var för övrigt en tid med många och stora nybyggen, en ohållbar utveckling som kom av sig efter konkursen och Estonias förlisning 1994. Än idag domineras i alla fall Viking Lines flotta av färjor som beställdes kring 1990, och det är en verksamhet som tickar och går, men som knappast växer.

Korta fakta:

P/e: 17
Marketcap: ca 2 mdr kr
Ägare: ett fåtal större ägare dominerar, framför allt ett par åländska rederier
Handlas i Helsingfors, har huvudkontoret på Åland.

Vad gör mig intresserad

Värdecase. Det här är ett uppenbart värdecase. Bolaget värderas till långt under bokfört eget kapital (ca 85 %, ungefär samma som Gotlandsbolaget). Och till det så är fem av sju fartyg i drift byggda åren 1980-1992, och därmed avskrivna, eftersom bolaget skriver av fartygen linjärt över 25 år. Därmed finns uppenbara övervärden i bolaget, och det är inte helt obetydliga sådana. 2013 sålde man Viking Isabella (1989) för 30 miljoner euro (varav vinst på 23), och i alla fall fyra fartyg förefaller likvärdiga, och två är t o m systerfartyg. Utan att göra någon skarp värdering, bör det som sagt handla om betydande belopp, och inte försumbara i förhållande till bolagets egna kapital som i den senaste redovisningen uppgick till ca 230 miljoner euro. Man bör såklart också tillägga att det finns renoveringar i balansräkningen som inte är avskrivna.
Stabilt kassaflöde. Kassaflödet är stabilt men inte växande. Och investeringarna är stora för det relativt lilla bolaget, och då handlar det här i huvudsak bara om att hålla de befintliga båtarna i tillräckligt attraktivt skick. Investeringar + amorteringar har bara klarats tack var den rätt stora kassan. Jag hade gärna sett att man med sina stora investeringsbehov i princip helt skippade utdelning.

Aktieägarrabatter. Bolaget har en intressant aktieägarförmån för den som är beredd att köpa en rätt stor post. Har man minst 1000 aktier (a cirka 18 euro) kvalificerar man sig för fria resor på alla linjer inkl. bil, dock ingår inte hytt. Kanske inget för småspararen, men för den som har en slant över och åker mycket finlandsbåt så... 

Det som gör mig tveksam

För hög skuldsättning. Bolaget har i mina ögon för hög skuldsättning. I samband med att man köpte Viking Grace 2013 tog man upp ett lån på 179 miljoner Euro. Man avbetalar dock hårt (cirka 23 miljoner euro/år), och sett som nettoskuld/EBITDA är man nere i 1,6 (enligt mina beräkningar) efter 9 mån 2019. Men med 152 nya miljoner i skuld för ny beställd båt är man sannolikt uppe kring 4-5 för nettoskuld/EBITDA, med dagens resultatnivå. Det är brutalt högt.

Hård konkurrens.
Även om man har en stabil marknadsandel på sådär 1/3 av passagerarna på Östersjön så är  konkurrensen hård. Man slåss framför allt med Silja Line/Tallink, som dock har delvis annan tyngdpunkt. Viking Line är den större aktören på Sverige-Finland inkl Åland, medan Tallink Silja är störst på trafiken till och från Baltikum. Lönsamheten på ROE runt 5 % trots en relativt hög skuldsättning imponerar inte.

Apropå konkurrens slår slår det mig dock att biljettpriserna för Viking Line är generellt högre än för Silja. En kryssning t o r Stockholm-Åbo hos viking börjar i skrivande stund på 270 kr, medan Silja flaggar med stora reor och man kan komma undan för 80 kr. (Och det är nog inte något tillfälligt, varje gång priskänsliga Framtidsinvesteringen har åkt finlandsbåt har det blivit med Silja!) Då har Silja dessutom nyare båtar, och t ex erbjuder man TV med massor av kanaler på hytten, medan Viking bara har radio. Viking har såklart fördelen i att ha sin hamnplats vid Stadsgårdskajen, medan man för Silja får ta sig ut till Värtan. Ja någon form av konkurrensfördel kanske ändå finns?

Sammanfattningsvis. Likheterna med Gotlandsbolaget finns där, men Viking Line imponerar inte på samma sätt. Lönsamheten är sämre, konkurrensfördelarna mindre, skuldsättningen betydligt högre. Priset som p/e högre. Men värdena finns där, och bolaget är som sagt betydligt mer intressant än vad jag kunnat tänkt mig. Fördelen också: bolaget är noterat på riktigt, mer lätthandlat, och går att ha i en KF eller ISK. Det finns en liten post i den lilla samboportföljen, och som sagt miniposter i barnens.

lördag 11 januari 2020

Margin of Safety - och jag är i huvudsak värdeinvesterare


Margin of Safety av Seth Klarman är något av en klassiker, och lite av en bibel bland värdeinvesterare. Klarman, mycket framgångsrik hedgefondförvaltare och mångmiljardär (i kronor) gav ut boken 1991, med en upplaga på 5000. Och blev ingen dundersuccé. Men med tiden har den vunnit respekt, och kanske handlar lite om att boken sedan inte givits ut i nya upplagor, utan med tiden nått absurda andrahandsvärden som 2000-3000 USD. Helt galet såklart, och för egen del har jag kommit åt en pdf-kopia som till stora delar plöjts under julhelgerna. Och det är bara att säga: mycket intressant läsning!

Utgångspunkten är: minimera risk. Framtiden går aldrig att förutsäga, inte ens av den mest skickliga analytiker kan förutsäga hur ekonomin kommer att utvecklas, hur inflationen kommer att se ut, om räntor kommer att höjas eller sänkas osv. Eller för all del hur börsen kommer att gå. Så slutsatsen är: avstå från sådan analys och minimera risken i dina investeringar.

Men först av allt behöver man förstå skillnaden mellan att investera och att spekulera.

"Investors believe that over the long run security prices tend to reflect fundamental
developments involving the underlying businesses. "


"Speculators, by contrast, buy and sell securities based on whether they believe those
securities will next rise or fall in price."


Min första slutsats: jag började med spekulation, och har först på senare tid blivit investerare, ja när jag övergick till min nuvarande strategi, 2015.
.
Marknaden är irrationell. En grundläggande utgångspunkt är att marknaden är irrationel, så låt den inte vägleda dig i hur du agerar. Rusa inte efter aktier som stiger, och paniksälj inte sådant som sjunker, utan förlita dig på den fundamentala analysen. Och inte minst, utnyttja att marknaden är irrationell för att hitta investeringar. Det finns många olika anledningar till att marknaden sätter för låga priser, dra nytta av det.

Jag fastnade särskilt för beskrivningarna av hur fondförvaltning fungerar. Det är såklart ingen nyhet att alla vill följa index, och ingen vill vara förlorare. Och för förvaltare kan de bli mycket dyrt att vara det. Den som presterar sämre än index kan snabbt bestraffas, och sådana incitament skapar såklart strömlinjeformade produkter. Även om boken är snart 30 år gammal, behöver man inte titta på många fonder (och även sådana som inte beskriver sig som indexfonder) för att förstå att det här incitamentet finns där också idag.

Och det allvarliga är såklart att det avgör prissättningen på marknaden. Eftersom fonder som följer index ska ha just vissa aktier köps dessa i uppgång, utan att det i grunden handlar fundamentala faktorer bakom. Priser pressas upp (framför allt i tider av låga räntor!), och kan sedan falla hårt tillbaka.

Författarens slutsats (eller förhoppning?) har dock ännu inte slagit in:

"I believe that indexing will turn out to be just another Wall Street fad."

(För att vara elak känns den som den tidigare socialdemokratiska kommunikationsministern Ines Uusmans förutsägelse att internet var en fluga. Men framtiden är ju inte lätt att förutsäga, som sagt.)

Några nedslag, vad som är viktigt för en strategi som värdeinvesterare:
  • Minimera risken,  och utnyttja att marknaden är irrationell för att hitta objekt att investera i.
  • Titta på absolut utveckling, inte relativ
  • Investera bara när det är motiverat och kandidaterna finns. Var inte fullinvesterad för sakens skull, om investeringsobjekten inte finns är det bättre att hålla kassa och invänta rätt lägen
  • Investera inte i branscher du inte förstår och som är svåra att förutsäga, t ex teknikbolag
  • Förstå varför du gjort investeringen, och sälj när de förutsättningarna inte gäller 
Min andra slutsats: jag inser att jag till stor del agerar som en värdeinvesterare. Jag gillar att minimera risken, jag tittar på låg värdering. Jag investerar inte i bolag jag inte förstår, och jag håller en mycket låg andel teknikbolag. Jag har också en rätt ok disciplin sett till att utgå från bolag och analys, och står emot strömmen även när portföljen inte relativt sett utvecklas så starkt.

Jag skulle beskriva det som att jag i huvudsak är värdeinvesterare, och tittar man på mina innehav så har det absoluta flertalet en motivering som lutar åt värdeinvestering. 

Därför står det nu på bloggen: 

”En blogg om värdeinvestering med världen som spelplan”

Jag är inte helt renlärig om man följer boken, för tittar man på hur jag investerar så utgår jag också från makro, tittar på megatrender, och söker tillväxt. Dock i regel med ett värdeperspektiv.

Förbättringsområden. Jag vill bli bättre på att identifiera punkten när investeringen inte längre följer kraven när jag köpte. Och inte minst, jag vill lära mig disciplinen att hålla större kassa, och kanske därmed också bli än mer restriktiv i vad jag plockar in i portföljen.

Sist, lite roligt när han skriver om att negativa analyser är något som Wall Street inte gillar:

"In 1990 Marvin Roffman, an analyst at Janney Montgomery Scott, Inc., apparently lost
his job for writing a negative research
report about the Atlantic City hotel/casinos owned by
Donald Trump,
a prospective client of Janney." 

Eller var det Trump som inte gillade analytikern?

Vad är du för typ av investerare? Eller spekulerar du?


torsdag 9 januari 2020

Nytt utseende, och andra förändringar (uppdaterat)


Efter drygt tre år var det dags för en uppfräschning av layouten! Inget dramatiskt, men ändå en ordentlig ansiktslyftning!

Tyvärr kommer bloggen också att ta delvis ny form och jag kommer inte längre att lägga upp min portföljs utseende i sin helhet. Detta pga nytt jobb. Det kan bli någon analys, men jag kommer inte att tala om huruvida jag köpt eller inte. Jag har också valt att plocka bort analyser kring bolag där bara jag lyft bolagen. Jag kommer den närmaste tiden att uppdatera menyraden för att ändå ge en lite tydligare bild än just nu över hur min exponering ser ut mot olika delar av världen, och olika branscher, och jag ger också ett urval av innehav jag kommer att följa på bloggen och på twitter.

Jag räknar med att publicera regelbundet, men kanske inte varje vecka.

Hoppas att bloggen blir läsvärd även framöver!

onsdag 1 januari 2020

Portföljen 2019: +18 %


Oj vilket börsår för det varit! För den som hållit sig här hemma, i USA, eller på de flesta västeuropeiska börser har det varit lätt att prestera 25-30 % bara genom att följa strömmen. För egen del har det inte varit en lika häftig resa, men jag har ju också hållit mig på börser där det inte dragit lika häftigt. Tittar man på de exotiska börser jag haft exponering mot så är det lätt att förstå:

Nya Zeeland, +30 %
Johannesburg, +8 %
Singapore, +5 %
Filippinerna, +5 %
Indonesien, +2
Malaysia, -6 %

En tråkig slutsats är såklart att jag brutit en fin svit på att slå SIX portfolio index varje år sedan jag startade min nuvarande strategi:

2019 +18 % mot +35,0 %
2018 -2 % mot -4,4 %
2017 + 19 % mot +9,7 %
2016 + 21 % mot +9,5 %

Det ser heller inte ut som att jag slår SEB Emerging Markets, som jag de senaste åren jämfört mig med. Fonden som domineras av/bygger på välkända MSCI Emerging Markets Net Return Index låg den 27 dec på +20 %. Den stora skillnaden där (liksom för andra indexnära emerging markets fonder) är att de ligger tungt mot framför allt Kina (runt 30 %), men även Taiwan, som gått betydligt starkare än de marknader där jag ligger tungt.

Sammanfattningsvis: min rätt så defensiva strategi, med t ex liten andel teknikbolag, och med ett allt tydligare fokus på att minimera risken (och det finns anledning att komma tillbaka till!) har inte varit en vinnare i det här börsklimatet. Tittar man långsiktigt ligger jag +60 % sedan jag började med min nuvarande strategi hösten 2015, vilket är i princip helt lika som SIX portfolio index.

Fotnot. Beräkningen för utvecklingen är gjord med formel för tidsviktad avkastning (TWR) och är jämförbar med t ex Avanzas grafer för utveckling, utdelning inkl och tar hänsyn till insättningar (och uttag). Data hämtar jag veckovis varje veckoslut manuellt, till i september från respektive depå och Avanzas portföljrapport, från mitten av september hämtar jag genom Numbers i Iphone som använder data från Yahoo. Indexdata är hämtat från fondbolagen se.


lördag 28 december 2019

Nyårsreflektioner (reviderat)


Snart nytt år, och tid för summering och eftertanke. Blev det som jag tänkt? Vad blev rätt, vad blev fel? Vad kan jag göra annorlunda? Och är jag nöjd? På den sista frågan är svaret nja, men jag kommer tillbaka till den totala utvecklingen på nyårsdagen. Men framför allt är jag nöjd med med att de riktiga lågvattenmärkena är mycket få.

Sydafrika tynger. Sydafrika har tyngt utvecklingen. Och detta trots att två av bolagen haft ett starkt år. Antenntillverkaren Alaris (med nästan halva omsättningen genom sitt finska dotterbolaget!) skulle med sin utveckling ha rusat på vilken västerländsk börs som helst, och Italtile, med tillverkning och försäljning av kakel och badrumsutrustning, växer stabilt och har lämnat två(!) extrautdelningar under året. Men marknaden sänker allt sydafrikanskt.

Årets förlorare utan minsta tvekan är dock också sydafrikan: Shoprite. Bolaget hade på ett år mer än halverats när jag sålde efter sommaren.

Årets vinnare är flera. En är A2 milk som fortsätter sin fina tillväxt, och nämns i det här sammanhanget för tredje året i rad!

Årets köp. Mest nöjd i år är jag med att jag förutsåg att SCAs (och Holmens) skogsinnehav var tydligt undervärderade. Nej visst, jag är inte den enda som sagt det, men tajmingen för när jag köpte och ökade i SCA var helt rätt, och nära inpå att SCA gick ut med att man skriver upp värdet på sin skog med det dubbla.

Årets lärdom. Att man ska sälja när man inte längre tror på ett bolag. Jag var inne på att sälja Shoprite redan i början av året, eftersom jag kort sammanfattat tappat förtroendet för ledningen. Samtidigt tyckte jag att bolaget straffats för hårt av marknaden, och hade förhoppningen att kommande rapport skulle bli bättre. Allt blev dock bara värre...

Årets roligaste fynd var grekiska Kri Kri milk med produktion av grekisk yoghurt och glass. Företaget är ett spel på att den grekiska yoghurten måste vara tillverkad i Grekland för att få kallas grekisk, och bolaget är den största licensproducenten. Tillväxten är fantastisk (exporten växer 30-40 % på årsbasis) och värderingen riktigt fin (under p/e 20).

Annat som hänt under 2019 är att jag numera också handlar via Degiro som därmed blir den fjärde mäklaren jag använder. Såklart innebär det en viss utmaning att inte ha allt samlat, men skillnaden mot att jobba med tre är liten. Antalet innehav som ligger kvar sedan förra årsskiftet är 12, så omsättningen har sjunkit.

Vad händer 2020?
Jag räknar med att omsättningen av innehav blir fortsatt låg, och kanske lägre än under 2019. De flesta innehav är sådana jag vill äga långsiktigt om inget fundamentalt förändras. Samtidigt kommer jag fortsatt konkurrenspröva. Just nu tittar jag på några brittiska bolag (och ett har tagit plats!). Jag kikar också på Egypten, och framför allt ett bolag där.

Annars ja, orosmolnen finns såklart där inför det nya året. Mycket viktigt blir självfallet det amerikanska presidentvalet i november. Den som följt mig vet att jag inte tillhör Donald Trumps fanklubb, och jag hoppas ärligt och innerligt att väljarna slänger ut honom. Men jag är rädd för att det inte blir så, liksom att vi får se hur nationalism och protektionism fortsätter sina landvinningar under 2020. Hög privat skuldsättning här hemma, fortsatt uppblåsta fastighetspriser, och en nästan lika uppblåst börs, finns det också anledning att oroa sig för. Därför kommer ni se en bloggare här som håller sin exotiska linje också 2020!

Gott nytt år!
önskar

Framtidsinvesteringen

lördag 7 december 2019

Delfi - mumsigt prisvärd chokladdominant



Banken Rakyat åkte ut, och något nytt indonesiskt skulle in. Jag letade i mina gamla listor, och hittade chokladdominanten Delfi. Ju mer jag grävde, desto mer intresserad blev jag. Defensivt bolag, med bra momentum och fin värdering. Runt 70 % av omsättningen finns i Indonesien, och resten  bland annat i Filippinerna och hemlandet Singapore. Dessutom noterat i Singapore och familjeägt. Precis vad jag var ute efter!

Bolaget med en historik tillbaka till 1950-talet är idag helt fokuserat på tillverkning av choklad efter att man 2013 sålde sin verksamhet inom chokladråvara till schweiziska Barry Callebaut.

Korta fakta

Värdering: p/e 17-18
Market cap: drygt 4 mdr kr
Direktavkastning: 2,8 %
Handel: Singapore. Kan handlas t ex elektroniskt i ISK hos Degiro (från drygt 100 kr) eller hos Avanza (vanlig depå, från 749 kr). Även Pareto handlar i ISK. Aktien kan också handlas via otc (Avanza ca 18 dollar), men omsättningen är liten.

Det här gör mig intresserad:

Växande medelklass som äter choklad. Chokladkonsumtionen är fortfarande låg i Sydostasien, och växer stabilt, om än inte i raketfart. Tillväxten ligger någonstans kring 5-10 % per år, och sannolikt finns det större potential i den lite dyrare chokladen när medelklassen får det bättre.

Stark marknadsposition, starka varumärken 
Bolaget har 45-50 % av chokladmarknaden (volym), som man i stort delar med den lokala konkurrenten Mayora. Tittar man på marknadsandel av värdet såld choklad är positionen ännu starkare . Euromonitor konstaterar att man under 2019 stärkt sin marknadsposition sett till värde, liksom att man har en ”substational lead” över tvåan Mayora (obs dock att man felaktigt kallar bolaget Ceres, vilket är ett av deras varumärken)

Bakom den starka positionen finns några av de allra starkaste varumärkena, och inte minst Silver Queen, som verkar vara ett av de starkaste varumärkena i landet även bortom chokladen. Och de internationella jättarna har inte lyckats rå på de lokala aktörerna. De var där först, och har hittat en smak som indonesierna gillar. Man har också starka distributionskanaler, både genom den traditionella handeln, och den moderna. 

Positivt momentum. Efter några år av trög utveckling, som i alla fall till stor del beror på att man skurit ner sortimentet av olönsamma/mindre lönsamma billiga chokladkakor, har nu utvecklingen tagit fart. Man har också köpt ett starkt varumärke i van Heuten som man tidigare haft på licens, och som nu verkar bidra till den starka utveckling som kunnat ses i de senaste rapporterna. Årets första 9 månader har omsättningen vuxit drygt 10 % och vinsten 27 %.  Justerar man för jämförbara varor (ja varor har  ju fasats) så ser det ännu bättre ut. Analytikerna förväntar sig runt 10 % i årlig tillväxt i omsättning framöver.


Starka finanser, attraktiv värdering. Bolaget har en stark balansräkning och saknar nettolåneskuld. Kassaflödet är inte mycket att säga om och betalar med marginal utdelningen och löpande investeringar. Helt klart check mot mina kriterier. Delfi har under ett antal år handlats kring p/e 30  och handlas nu under p/e 20. I mina ögon ser det attraktivt ut sett till helheten.

Noterad i Singapore. Bolaget är noterat i Singapore vilket har en rad fördelar; en tillförlitlig aktiemarknad, bra med information (både rapporter, men även sajten SG investor som samlar analyser m m och som ör gratis), och ingen källskatt på utdelningar i Singapore.  Hos Degiro  och Pareto i alla fall går det dessutom att handla i en ISK.


Det här gör mig tveksam

Svagare konkurrensfördelar när modern handel växer? Delfi liksom många lokala företag har en del av sina konkurrensfördelar i ett väl utvecklat distributionsnät genom den traditionella handeln, dvs små lokala butiker, gatuhandlare etc. Omvänt säljs importerade produkter i regel genom moderna handelskanaler, detaljhandelskedjor. När detaljhandeln förändras kan det påverka Delfis konkurrensfördelar.

Lönsamheten inte fantastisk, ökad konkurrens? Lönsamheten på eget kapitel (ROE) ligger på runt 12 %, vilket inte är fantastiskt. Samtidigt säger företaget i sina rapporter att konkurrensen är hård, men de senaste rapporterna, liksom Euromonitors analys talar för att positionen är stark.

Ett par tveksamma beslut. Företaget har som sagt tagit bort vissa billigare chokladkakor ur sortimentet pga dålig lönsamhet. Och visst är lönsamheten viktig, men att släppa marknadssegment, kan det innebära att man släpper in konkurrenter i matchen? Jag är i alla fall inte helt övertygad om att det var rätt agerat. Jag förstår heller inte varför man sålde verksamheten inom chokladråvara. Man var störst i Asien, och fjärde störst i världen. Man hamnade dessutom i en rättsprocess med köparen, och tvingades att betala skadestånd. 

Socker är onyttigt. Socker är en risk, och sockerskatter införs här och där världen över. I Filippinerna har man t ex infört en skatt på söta drycker (vilket jag särskilt noterade när jag ägde mexikanska Femsa, med dotterbolag i landet). Det här kan såklart både breddas till fler produkter och sprida sig till fler länder.

Sammanfattningsvis ett bolag som uppfyller det jag söker. Ett defensivt bolag i en växande ekonomi, med starkt marknadsposition, god tillväxt, bra momentum, och till en rimlig värdering. Värt att notera är att Swedbank Emerging Markets gått in i bolaget, så jag är inte ensam!

lördag 30 november 2019

Barnens portföljer: Cloetta, SAS och Viking Line tar plats


Sparande behöver tränas in tidigt! Själv fick jag en sparelefant från Föreningsbanken (någon som minns den banken?) som jag så småningom fyllde, och pengarna hamnade på en bankbok. Det är något jag haft med mig, och gjort att jag alltid tagit sparande på stort allvar. 

Nu vill jag lära mina två barn samma sak, och jag kompletterar med ett mindre sparande i aktier där de själva får vara med och välja. Såklart har jag inspirerats av Stefan Thelenius!

Så här ser portföljerna ut:

Barn 1: SCA, Vitreous Glass, Viking Line
Barn 2: SCA, Decisive Dividend, Viking Line

I takt med att portföljerna växer kommer några innehav tillkomma.

När de får vara med och välja blir det mellan 2 aktier som de på olika sätt kan relatera till. Dock inte varje månad, ibland avvaktar jag för att det lilla sparandet på några hundralappar ska kunna användas för något köp i t ex Nordamerika. Vissa innehav kommer jag också att köpa utan deras inblandning, som jag gjort med SCA, Vitreous Glass, och Decisive Dividend.

Denna och förra månaden: Viking Line, SAS, och Cloetta


Förra månaden fick de välja mella Viking Line och SAS. Båda valde Viking Line. Den här månaden väljer de mellan SAS och Cloetta, och det lutar åt att de väljer olika.

Viking Line. Likheten med Gotlandsbolaget finns där, framför allt i den låga värderingen som ligger under eget kapital (80-85 % av eget kapital), trots att bolaget går med vinst. Men lönsamheten är lägre, såklart pga en helt annan konkurrenssituation. Skuldsättningen är heller inte obetydlig, framför allt inte när man får leverans av ny båt 2020. Jag kommer kika mer på bolaget, och kanske blir det ett inlägg framöver.

SAS. För min portfölj faller det på i princip alla punkter; skuldsättning (ökande med nya flygplan), historik, och verksamhet som inte klarar mina hållbarhetsregler. Men barnen gillar flygplan, och ska man hitta argument för, så kan de vara en vinnare när Norwegian drar ner. Helt nyligen har man beslutat att läggar ner alla rutter till Thailand och USA från Arlanda, liksom till Malmö.

Cloetta. Fanns en gång i min portfölj, och det finns absolut saker jag gillar i bolaget. Sett till värderingen på p/e 18-19 vill jag har mer tillväxt för min portfölj. Men den senaste rapporten såg helt ok ut, och för barnens portfölj får det duga. Dessutom är det lite kul när de köper lördagsgodis från Cloetta!

Hur sparar du till barnen?