söndag 11 november 2018

Fem försäljningar, tre lärdomar



Ibland är det bra att titta i backspegeln, för att lära av misstag och framgångar. Jag tog därför och tittade närmare på de fem försäljningar jag gjorde under första halvan av 2018. Och det finns helt klart saker att ta med sig.

Bolagen jag sålt:

Andrew Peller. Kanadensiskt vinbolag som låg i portföljen i drygt 2 år. Sammantaget blev det en riktigt bra affär, +80 % inkl utdelningar. Framför allt handlade det om en ordentlig uppvärdering, från runt p/e 12 till p/e 20, när bolaget tog sig in på radarskärmen. Jag sålde efter att bolaget gjort tre i mina ögon alltför dyra förvärv. Förtroendet för ledningen var skadat.

Titon Holdings. Brittisk tillverkare av framför allt spaltventiler för fönster, och med den huvudsakliga försäljningen i Storbritannien och Sydkorea. Sammantaget blev också det här en riktigt bra affär, +55 % på mindre än ett halvår. Liksom för Peller handlade det om en uppvärdering, här från mycket låga p/e 8 till p/e 13. Aktien stack (helt omotiverat) iväg i samband med att årsredovisningen presenterades, trots att siffrorna mm var kända sedan länge, och trots att det var första halvåret som imponerade.

B&C Speakers. Något av en parentes i portföljen. Sålde när bolaget förvärvade på lånade pengar efter att man bara några månader tidigare gjort en stor extrautdelning. Jag tappade tron på ledningen, och dessutom trodde jag inte på förvärven.

Unilever Indonesia. Den här försäljningen har jag filosoferat kring tidigare. Bolaget som har en fantastisk lönsamhet och historik, men också hade en brutal värdering, slutade tvärt att växa. Ledningen verkade tagen på sängen, och talade om att varumärkena inte längre spelade lika stor roll. Med p/e på över 50 är det långt ifrån ok. Jag såg tecknen efter Q4 2017, men sålde dumt nog inte. Jag gick nästan på kronan plus minus 0.

Stella Jones. Kanadensisk tillverkare av impregnerat timmer, framför allt för järnvägsslipers och elstolpar. Bolaget stod och stampade under de ca 2 åren det fanns i portföljen. Jag väntade på att bytet av gamla ruttna stolpar skulle sätta igång. Men det tog inte fart, och ledningen sa återkommande att det blir bättre snart. Det blev allt som allt några % på rätt sida inkl. utdelningar. 

Det jag tar med mig:

Leta bolag under radarn. Mina bästa affärer är bolag under radarn som uppvärderats. Till listan över de nu sålda kan jag  åtminstone lägga äppelodlare Scales, som gjort en liknande resa. Jag tror att det här är en kategori jag borde lägga mer tid på.

Hög värdering är alltid en risk. Marknaden betalar ibland massor för fantastiska vallgravar, men exemplet Unilever Indonesia visar för mig att en vallgrav aldrig är säker. Jag har efter den här affären blivit mycket mer skeptisk till att betala höga multiplar, även när det ser näst intill perfekt ut. 

Viktigt att hålla sig rationell. Ser du tydliga tecken på att utvecklingen inte går den väg du vill och hoppas, tro på din analys och sälj. Jag borde ha sålt Unilever Indonesia efter det första varningstecknet, som var tydligt. Och jag borde ha släppt Stella Jones när jag inte längre kände tilltro till ledningens förklaringar.

Hur tänker du? Och känner du igen dig?

söndag 4 november 2018

Interroll Holdings - istället för Amazon?


Som ni kunnat se i ett par inlägg är schweiziska aktier ett nytt intresse. Ingen annanstans har jag hittat så många mindre bolag som dominerar små nischer! Dessutom, allt som oftast med riktigt stark styrning, och konservativa finanser. Vissa dessutom mitt i någon stark megatrend, och då blir det riktigt intressant!

Interroll Holdings tillverkar olika typer av system som bygger på rullband; för bagagehantering på flygplatser, för livsmedelsproduktion, för post- och paketsortering, för kassadiskar i livsmedelsbutiker, och en del annat. Den gemensamma nämnaren är den motor (trummotorn) som driver banden, där bolaget är världsledande. Försäljningen finns över hela världen, och tillväxten imponerar framför allt i Asien.

Korta fakta

Marknadsvärde: 1,5 miljarder USD (small cap)
Omsättning (ttm): 4,4 mdr kr (488 miljoner CHF)
P/E (ttm): 36
Försäljning per region (första halvåret): 61 % Europa (inkl. mellanöstern och Afrika), 26 % Amerika, 13 % i Asien

Vad gör mig intresserad?

Dominerar intressanta sektorer. Uppfattar det som att bolaget har sin stora konkurrensfördel i trummotorn. 80 % av flygplatsernas bagageband drivs med motorer som kommer från Interroll, 60 % av livsmedelsbutikernas rullband likaså. De förefaller helt enkelt vara bäst på en mycket viktig del i logistiksystemen. Och det bör rimligen ge en konkurrensfördel, även när vi kommer till t ex pakethantering.

Växande e-handel. E-handeln i världen växer så det knakar. I USA var tillväxten 16 % 2017, och omsättningen har sedan 2012 fördubblats. Inom EU var tillväxten 13 %. Men det är ingenting mot Sydostasien, där utvecklingen formligen exploderar, från mycket låga nivåer. I Kina ligger tillväxttakten på uppemot 35-40 % per år. Här säljer Interroll hackorna och spadarna.

Fler flygplatser. Flygresandet ökar, och flygets samarbetsorganisation IATA förutspår att antalet passagerare kommer att fördubblas på 20 år. Det här innebär såklart fler flygplatser, större flygplatser, och fler bagageband. Möjligen kan bagagebandens tillväxttakt bli lägre när fler flygbolag tar betalt för bagage, och fler resenärer väljer bara handbagage?




Fantastiska finanser, fin tillväxt. Företaget har fantastiska finanser, en balansräkning helt utan skulder, betydande nettokasa (ca 0,5 mdr kronor), och ett riktigt starkt kassaflöde. Tillväxten har ökat kraftigt, och framför allt är det i Asien, där orderingången ökade med 68 %, och omsättningen med 39 % det senaste halvåret.

Stabilt ägande, företagsledning som äger. Alla i ledningen har betydande aktieinnehav, och alla ökade sina innehav mellan 2016 och 2017. VD äger ca 2,5 % av bolaget, vilket motsvarar ca 400 miljoner kronor. Två familjer äger drygt 20 %.

Vad gör mig tveksam?

Hög värdering, troligen cykliskt. Värderingen p/e 36 är hög, och var tyvärr ännu något högre när jag köpte. Dålig tajming, och såklart åter en påminnelse om att högt värderade bolag alltid har stor fallhöjd. Företagets historiska tillväxt är stabil, men en inte fantastisk. Å andra sidan förändras världen snabbt nu. Men vad händer om handelskrig och annan osäkerhet fortsätter? Bolaget saktade in ordentligt vid finanskrisen, och en kommande konjunkturnedgång kan påverka på samma sätt. Även om megatrender kan balansera.

Avancerade logistiklösningar, möjlighet eller hot? Brittiska e-handelsföretaget Ocado har utvecklat mycket avancerade logistiklösningar. De inkluderar Interrolls produkter, och Ocado som kund lyfts till och med upp på hemsidan som exempel. Men kan man vara säker på att mer avancerade framtida lösningar har Interrolls band och motorer som beståndsdelar? Och är Interrolls lagerlösningar ett överlapp, där hårdare konkurrens redan idag kan uppstå?

Satsar inte så tungt på forskning. För den som minns mitt inlägg om Schweiz i början av hösten, lyfte jag en handfull schweiziska bolag som alla satsade 5-8 % av omsättningen på forskning. Interroll hade ännu inte kommit upp på min bevakningslista då. Hur som helst, satsar bolaget inte mer än 2-3 % av omsättningen i forskning. Jag hade gärna sett att man låg högre.

Lönsamheten inte fantastisk. Lönsamheten som ROE (16-17 %) är inte fantastisk, men något bättre om man justerar för den rätt stora kassan (20 %). Jämför man med ungefär jämnstora LEM Holdings, som jag skrev om senast, och som har ett drygt dubbelt så högt ROE, så ligger en stor del av skillnaden i att Interroll har en betydligt tyngre balansräkning. Hos Interroll utgör mark och byggnader närmare 30 % av balansräkningen, hos LEM är det inte ens en promille. Det här visar ju också hur svårt det är att jämföra lönsamhetsmått. För är det egentligen bättre med leasingkontrakt än egna fabriker?

Extremt stark valuta. Schweizerfrancen är inte någon konkurrensfördel när man ska exportera. 1970 fick man 4 CHF på en USD, kring år 2000 nästan 2 CHF, i dag står de i nästan exakt 1:1. En viss exponering mot CHF bedömer jag dock kan vara stabiliserande för portföljen.

Sammanfattningsvis. Bolaget har en exponering mot rätt branscher, och fångar inte minst både ökat resande och växande e-handel. Man har en stark marknadsposition, en extremt stark ekonomi, och en ledning som tror på bolaget. Bortsett från värderingen har bolaget i mina ögon allt man kan kräva. Och fortsätter tillväxten som första halvåret, ja då kan jag svälja också värderingen. Ett fint alternativ till Amazon t ex, som för övrigt är en av bolagets kunder 

Aktien har åkt in i portföljen med runt 5 %. Tyvärr köpte jag före den dipp som varade några veckor. Köpet har jag gjort via Nordea, som erbjuder courtage från 1 CHF = 9 kr samtidigt som Avanza kör maxcourtage 749 kr.

Vad säger du om bolaget?

söndag 28 oktober 2018

Portföljuppdatering: dålig tajming, bra tajming, och ett nytt innehav


Den senaste tiden har inte varit någon dans på rosor. Portföljen har visat rött nästan varje dag, och summerar nu på några procent under noll. Exakt hur mycket jag tappat vet jag när jag är färdig min excel-beräkning, där jag sammanfogar mina depåer hos Avanza, Nordea, och SEB. Det har helt klart sina nackdelar att inte samla alla innehav hos en förvaltare, men det finns också många kronor i courtage att spara...

Sedan senast har också rapporterna börjat att strömma in; Gruma har levererat stabilt, bankerna HDFC och Rakyat utvecklas positivt, framför allt HDFC. Min ambition är att fortsätta fylla på med korta sammanfattningar under "status innehav" i den takt som rapporterna strömmar. Inte alla rapporter varje rapportomgång. Men de flesta.

Kassan bränd, schweizare nr 2 in. Brände i början av månaden hela kassan på ett i mina ögon mycket intressant schweiziskt bolag. Vilket håller jag några veckor till på. Vad jag däremot kan säga är att tajmingen för köpet var extremt dålig, och det svider.

Femsa ut. Efter en hel del funderande sålde jag Mexikanska Femsa. Och här var det nästan lika bra tajming, som det schweiziska köpet var dålig. Femsa utvecklas stabilt, men i mina ögon lite för långsamt, och dessutom stör jag mig på att konglomeratet är svåranalyserat. I alla fall kräver det mycket tid. Men det som fick mig att släppa bolaget var effekten av en ny sockerskatt i Filippinerna, som tog så hårt på dotterbolaget, att man valde att nyligen avyttra verksamheten där. Coca Cola-produktionen, som ligger tungt, är ingen framtidsbransch inser jag mer och mer. +12-13 % blev det i alla fall, inkl. utdelningar.

Liten Sydafrikan in. In i portföljen åkte istället ett litet sydafrikanskt teknikbolag, med fantastisk tillväxt, dotterbolag i Finland, häftig lönsamhet, och värdering på p/e 7-8 (den som gissar rätt nu är duktig!). Bolaget tog ett ordentligt skutt på 16 % i fredags efter ett par smånyheter (ny styrelseledamot, liten ökning av VD:s innev), men det återstår att se om det ändå bara var en tillfällig svängning i ett bolag med liten handel. Även det här bolaget kommer såklart att presenteras framöver.

Två innehav för små. Schweiziska sensortillverkaren LEM Holdings, och Brasserie Cameroun, ligger långt under min 4 %-spärr. LEM gick in lågt och har sjunkit, Brasserie har sjunkit trots en i  mina ögon positiv utveckling. Båda ligger nära till hands för ökning. Först blir det LEM.

Vad gör jag nu? De senaste dagarna har jag ägnat mig åt excel, för att som sagt få ihop den sammantagna portföljutvecklingen. Sedan får jag se var fokus hamnar. Har inte jättemycket inspiration i dessa dystra tider. Men bolaget i Sydafrika gav mersmak, och kanske går det att hitta fler undervärderade bolag på börsen i Johannesburg?

Vad tror du om portföljen?

söndag 21 oktober 2018

Högutdelare - skenbart säkra?


Många gånger beskrivs investering i högutdelare som något väldigt säkert. Men jag håller inte med. Varje gång jag möts av kommentarer som; "jag är försiktig, jag kör utdelningsinvestering" eller "jag får ju i alla fall min utdelning" så reagerar jag. Högutdelare är inte alls med självklarhet en strategi för riskminimering. Ibland kan det till och med vara tvärt om:

Ofta bolag med betydande skulder. Många av högutdelarna är fastighetsbolag (inte minst REIT i Nordamerika) eller energibolag. Bolag med tunga investeringar bakom, och därmed också en skuldsättning som är stor, eller i alla fall inte obetydlig. Även om marknaden ofta (men inte alltid) är stabil för de här bolagen, så är de inte okänsliga för räntehöjningar. En bara marginellt stigande ränta slår direkt på kassaflödet.

Ofta bolag på mogna marknader. Inte sällan finns högutdelare på mycket mogna marknader och/eller inom mogna tekniker, där man (helt riktigt) hellre delar ut än expanderar. Telekombolag som Telia är inte ovanliga inom kategorin. Men en mogen teknik, kan också vara en övergående teknik. Och bristen på tillväxt tala för att uppsidan är liten, samtidigt som nedsidan alltid finns där.

Utdelningsinvesteringen kräver precis som all investering en noggrann analys, t ex behöver man titta på:

Kassaflödet. Till att börja med, räcker kassaflödet för att betala utdelningen? Och räcker kassaflödet till de löpande investeringarna? Den första frågan är ett absolut måste, den andra kan vid fel svar väcka varningsklockor. Dessutom behöver man vara mycket försiktig med egendefinierade nyckeltal som "visar" att pengarna räcker. Det är i slutänden bara kassaflödet som räknas.

Skuldsättningen. Hög skuldsättning väcker varningsklockor. Gör en bedömning av hur en räntehöjning påverkar bolagets resultat och kassaflöde. Är skuldsättningen hög, är utdelningen också sannolikt sårbar.

Konkurrensfördelarna och lönsamheten. Hur ser bolagets lönsamhet ut, räknat som avkastning på eget kapital (ROE) eller tillgångar (ROA)? Låg lönsamhet talar för att konkurrensen är stor, och att varorna/tjänsterna är priskänsliga. Alternativt att verksamheten är mycket investeringstung. Men man bör också ha ögonen öppna för mycket hög lönsamhet. Bolag som delar ut stort kan minska sitt egna kapital alltför mycket, och med det dopa framför allt avkastningen på eget kapital (ROE).

Utdelningen vs tillväxt och investeringar. Visst är det så att utdelning i någon mån är ett tecken på att ett bolag mår bra. Men det krävs mer analys än så. Ett bolag som växer snabbt och ändå delar ut stort väcker t ex helt klart frågor. Inte osannolikt resulterar upplägget i växande skulder.

Så, investering i högutdelare är inte ett alternativ till kassa. Och riskerna finns där, även om utdelningen stabilt tickar in varje kvartal eller månad. Skenet kan bedra. Ser det inte bra ut bakom fasaden, kan stabiliteten snart förbytas i besvikelse. Med det sagt, högutdelare kan absolut vara intressanta, i min egen portfölj finns Vitreous Glass, en på många sätt fascinerande utdelare!

Gillar du högutdelare? Och hur gör du din analys?

söndag 14 oktober 2018

Brampton Brick - tegel tegel på väggen där...


Brampton Brick som dominerar tegelproduktionen i kanadensiska Ontario är väl inte det innehav som det slår mest gnistor kring. Och trots en i huvudsak fin utveckling, den senaste rapporten var t ex klart stark, så står aktien och stampar. Ser man ett år bakåt har aktien snarast tappat i värde. Tittar man på värderingen så handlas bolaget till  p/e 6 justerat, för en nedskrivning i verksamheten i USA. Eller till p/b 0,5-0,6, där en tung del i balansräkningen är mark för utvinning av lera. 

Allt sammantaget ställer jag mig frågan, är bolaget värt sin plats i portföljen?

Har grävt lite:

Byggboom i Kanada, Ontario. Byggandet har de senaste åren slagit ständigt nya rekord mätt som beslutade byggnadstillstånd. Den senaste statistiken är dock inte entydig; i landet som helhet ökar fortsatt  antalet byggnadstillstånd svagt, men sjunker för bostäder för tredje månaden i rad. I Ontario, där Brampton har huvuddelen av omsättningen, minskar antalet beviljade byggnadstillånd. 

Bygga ny fabrik. Brampton har i bagaget en historia med en misslyckad joint venture i en reningsanläggning som kostat företaget en hel del. Företaget har dock inte haft några kostnader på senare tid, och anläggningen har hyrts ut till helt annan verksamhet. I rapporten för Q1 kunde man dock läsa att bolaget köpt upp den andra partens del och: 

"The Company intends on initially developing a portion of this site into a state-of-the-art landscape and concrete masonry production facility, thus expanding the capacity of the Company’s concrete plant network that was constrained in 2017. "

Men är det verkligen rätt läge att storinvestera när byggboomen i Kanada kanske t o m passerat sin topp? Och det finns ingen stor kassa. Jag ställer mig minst sagt mycket tveksam.

Fått nej till exploatering. Företaget har sedan flera år haft en ansökan för behandling i Bramptons kommunfullmäktige om godkännande av exploatering av lera. Efter många turer drog dock bolaget tillbaka sin ansökan. Marken verkar vara ett naturområde, och är nog inte aktuell för annan exploatering, så kanske kan det komma en nedskrivning. Å andra sidan utgör den bara ungefär en femtedel av all mark som exploateras, eller cirka en tiondel av företagets all mark. Så det bör i det stora hela inte skada balansräkningen mer än marginellt.

Stort ägande i dödsbo sedan 2014. Större delen av de rösttunga A-aktierna finns sedan 2014 i ett dödsbo, efter att VD:s mor avlidit. Men det är fyra år sedan, och även om jag inte har full överblick över hur familjen ser ut, så väcker det såklart frågor. Är familjen inte överens om vad de ska göra med sitt ägande. Kan man vara en uppköpskandidat?

Kundfordringar som gått över tiden. Nästan hälften av alla kundfordringar har gått över tiden. Även om det handlar om bara 0-3 månader för nästan alla, så är det ett dåligt tecken. Och det har skett en viss ökning de senaste åren. Viker konkunkturen kan det här bli jobbigt, så det är verkligen något att hålla ögonen på.

Stora värden i bolaget. Även om det finns en del frågetecken, finns det också en hel del värden i bolaget som alltså handlas runt 55 % av eget kapital. Aktiens värde motsvarar 3/4 av markvärdena. Och samtidigt är det ett företag som dominerar sin marknad, växer, och är lönsamt. Så jag stannar kvar, och kanske skulle ett uppköp vara det bästa som kan hända?

Vad tror du?

söndag 7 oktober 2018

LEM Holdings - schweizisk hidden champion med fina megatrender


I Schweiz vimlar det av mindre bolag som dominerar en smal nisch. Ofta är det här bolag som dessutom är fantastiskt välskötta, och i några fall seglar de dessutom på en eller flera megatrender. LEM Holdings är ett sådant exempel.

Företaget tillverkar sensorer (transducers) för att mäta elektriska parametrar som ström och spänning, och började sin verksamhet på 1970-talet med utrustning för ellok. Idag används produkterna inom ett brett fält, i allt från hissar, lyftkranar, vitvaror och rullstolar, till solceller, svetsutrustning och elbilar. Sådär 1/3 av försäljningen finns i Europa, ungefär like mycket i Kina, ca 15 % i resten av Asien respektive Nordamerika.

Korta fakta

Marknadsvärde: 1,3 miljarder USD (small cap)
Omsättning (2017/18): 2,7 mdr kr (301 miljoner CHF)
P/E: 25

Vad gör mig intresserad?

Hållbar energi och Asien. Hållbar enegiförsörjning är en nyckelfråga för vår planet, och LEMs produkter finns i både elbilar och solceller, som bidrar till att minska koldioxidutsläppen. Både Indien och Kina bygger solceller så det knakar (även om Kina bromsat subventionerna, mer om det senare), och antalet elbilar formligen exploderar i Kina. Det här syns i LEMs senaste rapporter. Även utöver energidelarna är man stora i Asien. Kort sammanfattat: flera megatrender!

Dominerar sin nisch, fantastisk lönsamhet. LEM är ett företag som verkligen dominerar sin nisch, Företaget skriver att man har mer än 50 % av världsmarknaden för sina industriprodukter (80 % av försäljningen, allt utom bilsegmentet) och att man har en stabil marknadsandel över 50 % i de flesta regioner. För solcellerna säger man sig ha mer än halva världsmarknaden, och för ”gröna bilar” sådär 25 %  Lönsamheten som ROE på imponerande 45-50 % visar att man har kraft i prissättningen. Och då ska tilläggas att företaget inte förefaller extremt vad avser leasingåtaganden; man har ingen finansiell leasing, men hyr sina lokaler. En del ligger dock i att man delar ut hårt, men så länge man klarar investeringarna utan lån så har jag inga problem med det. Se mer om det nedan. 

Det enda frågetecknet är lönsamheten för produkterna mot gröna bilar, som pressas av ökade kostnader för forskning, och som företaget skriver, konkurrens. 

Teknikoberoende. Jag gillar teknik- och verkstadsbolag där produkterna behövs oavsett teknikskiften. LEM är ett typiskt sådant bolag, och produkterna finns som sagt där ström- och spänninggsmätning behövs. Och det är på många ställen. 

Satsar på forskning. Liksom många schweiziska företag förstår man att man måste vara absolut bäst, och att det inte finns några genvägar dit. Man satsar stort och medvetet på forskning, 6-7 % av omsättningen, och man ska upp till 8 %. Framför allt vill man som sagt stärka sig mot ”gröna bilar”.

Stabilt ägande. Två privatpersoner personer äger ca 50 % av bolaget, och har ökat sitt ägande de senaste åren. Ordförande har ett inte helt obetydligt innehav. Innehavet för den nye VD:n sedan i våras framgår dock inte av den senaste årsredovisning.



Fantastiska finanser. Finanserna klarar mina kriterier och lite till; fantastisk balansräkning, nettokassa, imponerade kassaflöde. Tillväxten är stabil, historiskt inte fantastisk, men trenden är klart positiv och man växer brett.

Kassaflödet är starkt. För åren som visas i grafen var utdelningen större än kassaflödet, men i storleksordningen 80-90 % av vinsten. Utdelningen ska dock ses utifrån att företaget låg med en stor kassa åren som föregick ett par större utdelningshöjningar. Även om man gjorde en liten upplåning det senaste året, har man fortsatt nettokassa. Den utdelning som belastade kassaflödet åren 2017-2018 motsvarade 35 CHF/aktie, och var en sänkning från 40 CHF 2015-2016. Sänkningen bidrog till att kassaflödet i princip balanserat de senaste åren. Den senaste utbetalningen är åter på 40 CHF, vilket ger en direktavkastning på 3-3,5 %.


Vad gör mig tveksam?

Tufft för kinesiska solceller. I juni beslutade Kina oväntat att strypa sina subventiener för utbyggnad av solceller. Och redan innan var det pressat med de importtullar som Trump inför. Helt klart kommer den kinesiska solcellsindustrin ha det tufft i en nära framtid, och de närmast berörda bolagen har tappat kraftigt i värde. Såklart har även LEM dragits med. Men hur hårt kommer det här att slå, och när vänder det?

Trumps handelskrig kan få betydande konsekvenser, utöver solcellerna. Och det här är något som LEM själva noterar i sina rapporter. Men som ovan, hur stora är effekterna, och hur länge varar de?

Extremt stark valuta. Schweizerfrancen är inte någon konkurrensfördel när man ska exportera. 1970 fick man 4 CHF på en USD, kring år 2000 nästan 2 CHF, i dag står de i nästan exakt 1:1. En viss exponering mot CHF bedömer jag dock kan vara stabiliserande för portföljen.

Företaget dominerar en smal nisch, och komponenten de tillverkar är av avgörande betydelse i produkter som elbilar och solceller. Dessutom utgör transducern en liten del av den totala kostanden, vilket säkerligen kan bidra till att många företag är beredda att betala för kvalitet. Man kan också beskriva LEM som ett tråkigt och stabilt bolag, som tidigare visade en relativt svag tillväxt, men som helt plötsligt hamnat mitt i megatrender. 

Jag känner mig sammantaget rätt så säker på att företaget ligger rätt. Frågan är dock om botten ännu är nådd, eller om Trumps handelskrig kommer att fortsätta att pressa.  

Jag har köpt ca 3 % och funderar på att fylla på. Innehavet ligger hos Nordea, som erbjuder courtage från 1 CHF (9 kr). Svårt att göra något annat då Avanza kör maxcourtage dvs 749 kr i Schewiz.

Vad säger du om bolaget? Och ska jag fylla på nu, eller vänta?

söndag 30 september 2018

Portföljuppdatering - lugnt och volatilt


En och en halv månad sedan senaste portföljrapporten, så dags att uppdatera! Och det är inte så mycket som hänt på köp- och säljfronten. Men mer om det strax. Annars har det varit en rätt så volatil period. Augusti avslutades uppåt, och sedan föll allt tillbaka igen när det åter började att skaka på Emerging Markets. Och så har flera bolag lämnat rapporter, flera riktig bra som nya zeeländska äppelodlaren Scales och sydafrikanska kakeltillverkaren Italtile medan t ex den andra sydafrikanen i portföljen Shoprite visade upp en riktigt risig rapport. Om än kanske inte fullt så dålig  om kursutvecklingen förespeglar. Kanske är det köpläge, men är något tveksam till att öka exponeringen mot Sydafrika.

Imaflex har lämnat. Bolaget som jag skrev om i augusti, och som bland annat har innovativa lösningar för sjuka citrusträd bland produkterna, har lämnat huvudportföljen. Bolaget redovisade en rapport som gjorde det tydligt att det här är för mycket av ett förhoppningsbolag för att klara mina kriterier. Jag sålde, men har sedan köpt tillbaka en liten andel utanför huvudportföljen.

Ökat i Gotlandsbolaget. Sommaren har varit fin, och båtarna har gått fullbokade. Passagerarvolymerna har ökat ett par procent under sommaren, men framför allt har godstrafiken ökat tydligt (+6,7 %).  Man satsar också på att förlänga säsongen. Dessutom driver man stora delar av Waxholmsbolagets skärgårdstrafiken i Stockholm, som knappast kunnat haft en bättre sommar. Kioskerna, med väl tilltagna priser, har på många håll haft ringlande köer. Jag ökade och hoppas på att bolagets enda delårsrapport (8 månader, t o m aug!) kommer att se fin ut. En kul detalj är för övrigt att bolaget betalar tillbaka courtaget, hos Avanza 119 kr.

Vad gäller sökandet efter nya bolag har det inte hänt så mycket. Två inlägg om schweiska bolag är i det närmaste klara (och det ena bolaget fanns i portföljen redan i aug!), och det kommer att bli ytterligare något. I veckan tog jag också ett varv till genom bruttolistan från i somras, och ett bolag trädde fram som en extremt stark köpkandidat. 

Jag tittar också mer på hur konsumtionen på Emerging Markets utvecklas när välståndet ökar, och har ett inlägg på gång på temat. Ja jag tror att der blir en välfylld fortsättning på hösten!

Såklart funderar jag också på om alla bolag platsar i portföljen, för om något ska in, ska något ut. Tegeltillverkaren Brampton Brick går fint, men värderingen tar inte fart, och byggboomen har nog passerat toppen. Mexikanska Femsa ligger tungt i läsk, och där är Filippinerna ett tungt sänke när sockerskatt har införts. Kommer sådan på fler ställen?

Vad säger du om portföljen? Och vad borde lämna?