måndag 10 juli 2017

Testar Koti Pizza: trevligt och smakar bra!

 
 
Skulle ju ta lite sommarlov från bloggen, men så blev det lunch på Koti Pizza i Mariehamn, och pizzarecensioner kan man ju bara inte avstå från! Har ju dessutom djupdykt i företaget, även om det aldrig blev något köp.

Restaurangen ligger nära "stora shoppinggatan", och precis i anslutning till gästhamnen. Bra läge helt enkelt, och en ny, fräsch, och trevlig lokal. Vi var där vid lunchtid, och efter en stund var restaurangen helt full. Om något var negativt: ventilationen var lite sådär, och när det lagades pizzor för fullt blev det lite osigt. Servicen var bra, och tre personer fick flödet att rulla fint.

Maten. Vi beställde en pizza av största model  med färska champinjoner, paprika, och kalamataoliver. Pizzan med diameter 48 cm räckte fint till två vuxna och två hungriga småbarn. Och hur smakade den: saftig och god, kändes fräsch, och hade varit precis lagom länge i ugnen. Skulle inte få några problem att få med barnen dit igen.

Dagens upplevelse var klart positivt! Men ska man banta (portföljen) är det inte aktuellt med pizzaslice.

söndag 9 juli 2017

Portföljuppdatering - och sommaruppehåll


Inser att det är på tiden med en portföljuppdatering. Den senaste gjordes i mitten av maj, men så hände det inte så mycket under resten av maj och juni. Mer fart nu i juli, så dags att sammanfatta!

Minskat i Starbucks. Har en tid funderat över innehavet i Starbucks, framför allt i skenet av att jag tycker mig ha hittat mer prisvärda kandidater. Företaget förefaller också (i bästa fall) ha gått in i en svacka, då utvecklingen per butik inte alls imponerar som tidigare. Själva ger man bilden av att man i ett tufft klimat klarar sig bättre än andra. Och så är det, men man har också en värdering som förpliktigar. Jag har valt att halvera innehavet, och gjorde knappt +10 % på det jag sålde, inkl. utdelning. För de pengarna och lite till köpte jag posten i Italtile. En halv kopp kaffe för en packe kakel, helt enkelt!

Sålt ugnar, köpt högtalare. Sålde helt nyligen mitt lilla innehav i den tyska ugntillverkaren Rational. Gillar fortfarande företaget, men innehavet på knappt 3 % var för litet, och på dagens nivåer med p/e runt 40,  var jag inte redo att fylla på. Istället har jag köpt en liten post i den italienska högtalartillverkaren B&C Speakers, som jag skrev om i genomgången av Italien. Den här posten är ännu mindre, men den kommer åtminstone att fördubblas till 4 % den närmaste tiden.


Minst 4 % i varje innehav, max 15 innehav. Jag har i mina kriterier haft en minimigräns på 3-4 % per innehav. På senare tid har jag dock  börjat luta åt att gränsen är för låg. Vill man inte gå över 4 %, kanske man inte ska ha innehavet? Kort och gott: jag har ändrat i mina kriterier, nu är det min 4 % som gäller. Försäljningen av Rational var en del i att börja tillämpa. En annan följd är att jag ökat i tegeltillverkaren Brampton Brick, som legat under 3 %. Jag kommer framöver också att öka i mexikanska Femsa. Jag vill dessutom ner till max 15 innehav, kanske färre, för att verkligen klara av att följa. Eftersom jag dessutom vill kunna plocka in något nytt, så ska jag ner två från dagens 16. Vad ska jag sälja? Är det dags att helt ge upp Starbucks? Eller är det kanske för mycket med två vintillverkare?

Vad tittar jag på? Har under våren fokuserat en del på Nya Zeeland. Landet är intressant, inte minst med sin närhet till Asien, men också för att börsen där lever lite under radarn. A2 Milk och Scales är båda nya zeeländska innehav som köpts under våren. Senast har jag också tittat på Australien. Även detta ett intressant land, med stor potential i sin geografi, dock mer bevakat än den mindre grannen. Hur som helst kan det nog bli något innehav också här. Har även skannat av Johannesburg, vilket resulterade i att kakelförsäljaren mm Italtile fick plats i portföljen. Ett darrigt land där dagens 15 % av portföljen inte ska växa i andel, snarare tvärtom. Annars räknar jag med att det blir lugnare i portföljen framöver, av olika skäl. Mer om det senare.

Ja vad säger du annars om portföljen?

Nu blir det ett kortare sommaruppehåll. Åter om ett par veckor, och då firar bloggen ett år!

onsdag 5 juli 2017

Halvårsrapport - uppåt för exotiska, trögt i Kanada


Ett småtrött halvår kan man sammanfatta, men bakom det finns både fina uppgångar, svaga trender, negativa valutaeffekter, och högre courtage som en följd av några dyra exotiska inköp. Totalt landar portföljen på +3,7 %. Före kronans förstärkning sista veckan i juni var jag påväg mot det dubbla.
(Jacket i grafen i februari kom vid köpet av Unilever Indonesia, väntar på att Avanza ska fixa, vilket man gjort för samma sak vid köpet av Scales i maj)

Bäst, topp 5 (exkl valutaeffekter)

HDFC bank, Indien  (ADR), +43 %
A2 milk co*,  Nya Zeeland,  +41 %
Bank Rakyat*, Indonesien (ADR), +30 %
Femsa, Mexiko (ADR), +29 %
Unilever Indonesia*, +14 %

*är inköpta under perioden, och utvecklingen gäller sedan köp. 

Aktierna märkta med ADR är alla noterade i USD, och uppgången är inte justerad för att USD föll ca 7 % mot kronan under halvåret. Även den indonesiska rupien, och den nya zeeländska dollarn tappade mot kronan.

Värt att notera: fyra av de fem finns i exotiska länder! För HDFC och Femsa handlar det om en kombination av fina resultat och stabilisering politiskt. HDFC dippade kraftigt före årsskiftet i samband med regeringens sedelbyte, Femsa och den mexikanska peson fick ordentligt med stryk när Trump vann valet. Bank Rakyat har uppvärderats och redovisat fina resultat, Unilever Indonesia har levt upp till högt ställda förväntningar. 

Sämst har det gått för vinproducenterna chilenska Concha y Toro och kanadensiska Andrew Peller, båda har backat med -6 % exklusive valuta. Concha lider av dålig skörd 2016, och en förstärkt peso. Peller har fått allt större förväntningar på sig efter den stora uppgången förra året. Även Infosys går trögt och har backat i lokal valuta.

Kanada som står för drygt 20 % av portföljen har generellt gått trögt. Förutom Andrew Peller som backat har Brampton Brick, Logistec, och Stella Jones legat i princip stilla. Dessa tre speglar börsen i Toronto som backat något sedan årsskiftet. Utöver det har den kanadensiska dollarn backat med 3-4 % mot kronan. Säkerligen har Donald Trumps höjda tonläge i handelsrelationerna spelat in här.

Inte nöjd, men man ska heller inte stirra sig blind på en kortare period. Ser fram emot det andra halvåret! Och så är jag skyldig en portföljuppdatering, den kommer på söndag!

söndag 2 juli 2017

Italtile - en säker sydafrikan


Sydafrika är darrigt, men intressant eftersom man är ingången i Afrika. Har den senaste tiden skannat igenom noteringarna på börsen i Johannesburg, på jakt efter något som både har ambitioner i övriga Afrika, och konkurrensfördelar på hemmaplan som minskar sårbarheten och ger kassaflöde. Ärligt talat finns det inte många intressant företag utöver redan kända. Men tror mig hittat ett guldkorn: Italtile, med runt 150 butiker (hälften franschise) som säljer kakel/klinker, badrumsporslin, badrumstillbehör mm. Konkurrensfördelarna är tydliga, lönsamheten god, finanserna starka, och tillväxten stabil.

I slutet av 60-talet började Giovanni Ravazzotti, invandrad från Italien, att importera billigt badrumsporslin, klinker och kakel. När apartheidstyrda Sydafrika under under 70-talet sedan isolerades allt mer och sanktioner infördes, byggdes produktionen upp. Ett klokt grepp skulle framtiden visa. Detaljhandel och produktion delades så småningom upp, och noterades separat på börsen i Johannesburg. Sedan några år tillbaka har dock produktionen avnoteras, och med Italtile som minoritetsägare. Planer på att åter ta över produktionen har dock avslagits av landets konkurrensmyndighet, som bedömer att Italtile blir alltför dominerande. Företaget är alltjämt familjeägt med Giovanni Ravazzotti som styrelseordförande.

Så hur ska man då sammanfatta det här företagets styrkor?

Marknadsdominant, och inhemsk produktion. Till skillnad från de huvudsakligen små konkurrenterna som importerar, finns som sagt (stora delar av) Italtiles produktion lokalt i Sydafrika  genom bolag där man åtminstone har stora ägarintressen. Dessutom är företagen kontrollerade av samma majoritetsägare. Det här ger Italtile stora fördelar när randen försvagats, och importen blivit allt dyrare.

Konkurrensmyndighetens underlag (från beslut att stoppa samgåendet med produktionsbolaget) beskriver en imponerande marknadsposition. Bolaget har en marknadsandel på 40-50 %. Tittar man på de delägda produktionsbolagen har man (inkl hänsyn till import) en andel på 70-75 % (!) för badkar, och 60-70 % för toalettstolar, handfat mm (sanitary ware) och klinker/kakel (tile).

Avtryck i östra Afrika. Italtile startade sina första butiker i Kenya för runt 10 år sedan. Fortfarande finns dock bara runt 10 % av företagets butiker utanför Sydafrika, och då har man även vissa avtryck i grannländer i södra Afrika. Verksamheten i östra Afrika förefaller dock stabil, och man har också försiktiga expansionsplaner. Även om förutsättningarna inte är okomplicerade, och konkurrensen från kinesiska företag ökat, talar man fortsatt om att det finns en stor potential i regionen. Särskilt framgångsrik verkar en e-handelssatsning i Kenya vara.

*2017 är löpande inklusive de första 6 månaderna.

Stabil tillväxt och lönsamhet i knepig miljö. Trots de knepiga förutsättningarna är både tillväxt och lönsamhet imponerande stabila. Den ocykliska utvecklingen skulle vara imponerande även i en betydligt mer stabil miljö. Förutom konkurrensfördelarna som den inhemska produktionen ger, kan det handla om ett klokt upplägg med tre nivåer av butiker som riktar sig mot olika målgrupper beroende på köpkraft. Med specialistbutiker verkar man inte heller konkurrera direkt med de bredare byggvaruhusen. Företaget förefaller också lyckats bra i sin satsning på IT och logistik


Starka finanser. Balansräkningen saknar helt räntebärande skulder. Finansiell leasing saknas och andra leasingkostnader (hyror) är små sett till omsättningen. Företaget investerar stort i egna fastigheter, även för franschisetagare. Kassaflödet är i grunden starkt och har finansierat utdelning, investeringar, och expansion. På senare tid är det dock belastats av ökande lager, som man dock jobbar med att minska och förebygga. Utdelningen är drygt 2 %, och då delar man inte ut mer än runt en tredjedel.

Riskerna. Den politiska utvecklingen i Sydafrika finns såklart som en stor risk. Under hösten kommer ledarstriden i ANC att gå mot en upplösning, och möjligen avgår president Zuma efter att han lämnar som partiledare i december. I bästa fall. Och sedan kommer ett presidentval med osäker utgång. Även utvecklingen i östra Afrika är osäker. Den starkare randen innebär också att konkurrenterna som importerar får en bättre konkurrenssituation, och företaget räknar med att utvecklingen kommer pressas den närmaste tiden. Självfallet kan en alltför svag konjunktur också skapa problem, om nybyggande och renoveringar går helt in i väggen.

Den fortsatta processen mot konkurrensmyndigheten om köpet av tillverkningen, kan också ta fokus från expansion och annan utveckling. På längre sikt kan man fundera över hur successionen kommer att se ut efter Giovanni Ravazzotti som närmar sig 75.  Sonen Gianpaolo, som var VD, avled 2011 i en flygolycka tillsammans med flera ur företagets ledning. 

Det här ett företag med allt på plats. Ett riktigt kvalitetsföretag. Jag har sällan hittat något case som så genomgående klarar mina kriterier med marginal. Två fondbolag jag rankar högt, Wasatch och Grandeur Peak, har dessutom plockat in bolaget. Mest fascinerande: att kontrollen över den inhemska produktionen blir en stötdämpare - går det dåligt för Sydafrika och randen försvagas, ökar man marknadsandelen. Och priset, under p/e 14. Självklart har den åkt in i portföljen, ca 10 % blev det.

Vad tror du om den här investeringen?

måndag 26 juni 2017

Möblerar om i premiepensionen


Det senaste två åren har jag ägnat min aktieportfölj en hel del tid. Samma sak kan man tyvärr inte säga om mina pensionsplaceringar: premiepension, tjänstepension, och privat pensionssparande. Börjar med en titt på premiepensionen där jag gjorde mitt fondval 2007, och sedan inte gjort mer än någon enstaka justering. Bilden ovan visar hur jag investerar, och tittar man på utvecklingen så är det indienfonden, och Avanza Zero som varit mest lyckosamma.

Vilka fonder har jag då:

KPA Etisk blandfond 2 (Swebank). Investerar ungefär 2/3 i aktier, varav ungefär hälften är svenska. Resten är räntor, nästan bara svenska. Bland de svenska aktieinnehaven är Atlas Copco störst, följt av Nordea, Swedbank, Ericsson. Atlas Copco gillar jag fortfarande även om de lämnat portföljen, men resten är inte aktuella för portföljen. Och svenska räntor, nja. Den här ramlar ut.

Avanza Zero. Avanzas indexfond utan avgift som i princip följer OMX30. Här är det såklart svenska storbolag som dominerar, största innehavet är HM, följt av Atlas Copco och flera storbanker. Funderar på att minska andelen.

Nordea Indienfond. Placerar 2/3 i indiska aktier. En snabbgenomgång av topp 10-innehaven imponerar inte. Största innehavet Power Grid Corp of India växer förvisso häftigt bra, men skuldsättningen är läskig och lönsamheten dålig. Bland bankerna har man lagt sig tyngre i ICICI med ökande andel dåliga krediter, än i mycket solida HDFC bank. Dessutom finns den största statliga banken State Bank of India på topp 10, även den med hög och växande andel dåliga krediter. Även bekanta Infosys finns på topp 10. Sammanfattningsvis: jag kommer att titta på annat alternativ för Indien. 

Carnegie Afrikafond. Investerar i aktier i hela Afrika, men med drygt hälften av innehaven i Sydafrika. Här har man t ex närmare 10 % av innehavet i e-handelsbolaget mm Naspers, med en stor post i den kinesiska framgångssagan Tencent. Ett innehav som är mer värt än Naspers eget marknadsvärde. En intressant värdeinvestering, men inte så mycket en exponering mot Afrika. Knepiga MTN finns också här, tillsammans med ett par andra telebolag. En knepig bransch i den här delen av värden, och bolag som aldrig skulle få komma in i min portfölj. Även den här fonden åker ut.

Handelsbanken latinamerikafond. Tittar man på topp 10 är det här med ett par undantag en brasilienfond. Ska jag investera på kontinenten vill jag göra det bredare. Dessutom ligger man med mer än 1/3 i finans och fastighet. Nej den åker också ut.

Så här tänker jag nu:
  • Eftersom jag har 25-30 år till pension bör jag lägga mig helt i aktier, för att möjligen styra om när jag kommer närmare.
  • Vill ha en geografisk exponering snarlik portföljens.  
  • Vill få in marknader som jag inte kommer åt för aktieportföljen.

Så här skulle det kunna se ut:

F&C Portfolios Fund - BMO Responsible Global Emerging Markets Equity. Fond som investerar i Emerging Markets, med bred geografisk spridning. Tyngst ligger man i Indien med runt 25 %, och man ligger lågt med Kina. Av fondens drygt 30 innehav finns fyra i min aktieportfölj (!): HDFC Bank (Indien), Bank Rakyat (Indonesien), Unilever Indonesia, och Femsa (Mexiko). Innehaven i övrigt ser också genomgående vettiga ut, flera som jag gärna skulle ha i portföljen om de var tillgängliga att handla. Att vi uppenbart tänker lika är ett riktigt stort plus, och att förvaltaren är en del av Bank of Montreal känns stabilt. Tänker lägga mig tungt här - 45-50 %?

Tundra Vietnam Fund. Ser ut att ha flera riktigt intressanta snabbväxande innehav. Vietnam känns mycket intressant med sin höga tillväxt,  och den här fonden får en mindre position även om fonden ovan ger stor tyngd i Emerging Markets. 10 %?

Seligson Global 25 top brands. Fick tipset av Gustavs aktieblogg. Här finns världens 25 starkaste varumärken, och i en långsiktig portfölj för pension känns den som en stabil och given deltagare. Dessutom är avgiften låg, 0,3 %. 20-25 %?

Holberg Triton. Aktiefond som investerar i fiskeindustri globalt. Relativt få innehav, och vid en snabbtitt ser det ut som att företagen håller varierande kvalitet, och vissa riktigt intressanta. Med en allt större efterfrågan på lax i Kina, och med en egen förkärlek för livsmedel, funderar jag på en liten position. 5 %? 

En annan investering med stor potential kan vara Tundra Pakistan. Landet med 180 miljoner invånare och en mycket ung befolkning visar en ökande tillväxt. Flera innehav ser intressanta ut - vågar man?

Avanza Zero får vara kvar. Jag tror som sagt på Sverige på sikt, och här talar vi ju om perspektiv på 25-30 år. 10-15%?
  
Sammanfattning: Asien och framför allt Indien fångar jag i Emerging Markets-fonden. Vietnam som jag tycker är intressant men inte går att komma åt från Sverige får en position. Till det långsiktig stabilitet i starka varumärken, och svenska storföretag . Och på det krydda i form av fisk? Eller Pakistan?  Det jag saknar är Afrika, men här är utbudet tyvärr riktigt dåligt. Afrika är inte ens en sökbar världsdel på Pensionsmyndighetens hemsida!

Är det här en bra balans? Hur placerar du din premiepension?

söndag 25 juni 2017

Thor: marknadsledare i växande bransch


Husbilar och husvagnar går som tåget just nu. 40-talistgenerationen söker sig ut på vägarna, och deras barn gör samma sak. Det här var något jag grävde i förra sommaren, ungefär när jag startade bloggen. Ett av de första utkasten jag skrev var om den amerikanska husbils- och husvagnstillverkaren Thor. Men så hittade jag den kanadensiska uthyraren CanaDream, och inlägget föll i glömska. Så för ett par veckor sedan fick följarna på Twitter rösta om vilket gammalt utkast jag borde slutföra. Thor vann överlägset!

Nej Thor är som sagt inte nordiskt utan har sin huvudsakliga verksamheten i Indiana, USA. Företaget bildades då de två entreprenörerna Wade (Th)ompson och Peter (Or)thwein 1980 köpte en husvagnstillverkare, och satte igång en kedja av förvärv. Och så har det fortsatt. Det senaste förvärvet Joyce, som dessutom är av modell större, slutfördes under 2016. Företaget omsätter (efter förvärvet) runt 60 mdr kronor och har närmare 14 000 anställda.


Framgångsrik affärsmodell. Thor beskriver sig som ägare av tillverkare och jobbar under en mycket decentraliserad affärsmodell där dotterbolagen kort sagt är självständiga enheter som konkurrerar med varandra. Och man förklarar sin framgång med affärsmodellen som stimulerar till utveckling och innovation. Det mindre företagens  innovationskraft och det stora företagets volymfördelar helt enkelt. Även om finanskrisen såklart satte spår, hämtade man sig snabb. Tittar man på lönsamheten som ROA jämfört med konkurrenter/motsvarigheter, så ser det ut att ligga en hel del i företagets förklaring att affärsmodellen ger lönsamhet.

Marknadsledare inom växande bransch.  Marknaden i Nordamerika domineras av tre aktörer med totalt 80-90 % av försäljningen. Förutom Thor handlar det om Forest River, ägt av Berkshire Hathaway, och Winnebago. Bolagen har dock olika tyngdpunkt: Thor dominerar stort inom segmentet större husvagnar (med mer än halva marknaden i USA och Kanada, efter köpet av Joyce), medan Forest River har en än större dominans inom mindre och ihopfällbara husvagnar. Inom husbilstillverkningen dominerar Thor på totalen (med drygt en tredjedel av marknaden), men även här har man olika tyngdpunkt. 

Morningstar ger Thor "narrow moat", och det är som sagt inom en bransch som växer. Branschens omsättning i Nordamerika har vuxit de senaste sex åren, och 2017 lär bli det sjunde.

Starka finanser. Thor Industries är ett företag med stark tillväxt och stabila finanser. Omsättningen ökade organiskt med 8 % under det senaste verksamhetsåret. Samtidigt har marginalen ökat stadigt sedan 2011, i princip fullt ut genom ökad bruttomarginal.

Kassaflödet är mycket starkt. Thor har under femårsperioden i princip kunnat betala investeringar, förvärv och utdelningar över kassaflödet. Då har man dessutom gjort två större extrautdelningar (2013 och 2014), och aktier har återköpts i större omfattning (2012 och 2015). Under 2016 räckte dock inte kassaflödet för att finansiera förvärvet av Joyce, som är mångdubbelt större än de senaste årens köp tillsammans. Man räknar dock med att betala tillbaka skulden på 3 år, vilket utifrån historiken får ses som klart realistiskt. 

Jag är på många sätt imponerad av Thor Industries, precis som jag var när jag skrev det första utkastet för snart ett år sedan. Största faran ser jag i att man inte dominerar marknaden inom alla segment. Framför allt delar man husbilsmarknaden med två andra aktörer. I ett läge då marknaden inte växer, lär konkurrensen bli tuff. Att de tre stora totaldominerar, gör det dessutom svårt att fortsätta expansionen genom smarta förvärv. Dessutom kan man ställa sig frågan: hur länge fortsätter marknaden i Nordamerika att växa? I mitt ursprungliga inlägg funderade jag också kring hur man påverkas av högre bränslepriser, när man producerar rätt så tunga/törstiga fordon. Men det kanske inte är så aktuell på kort sikt, med Donald Trump i vita huset...

Ett kvalitetsbolag till bra pris (p/e 16-17), som dessutom finns i Didner & Gerges Small and Microcap. Lyssna gärna in börsbodden för mer kött på benen. Det som ändå får mig att avstå, trots att priset p/e 16-17 är bra, är att man inte dominerar sin marknad. Jag är också skeptisk till bolag i USA, som är för välbevakade. Och den dyra dollarn gör inte investeringar där mer intressanta just nu. 

Vad säger du, är det här intressant?

söndag 18 juni 2017

Shoprite - mitt fönster mot Afrika!

 
Mycket går åt fel håll i Sydafrika just nu. Zumas maktfullkomlighet och korruption, och ANC:s oförmåga att hantera landets utmaningar, gör att utvecklingen i landet ser allt sämre ut. I slutet av mars sparkades den tidigare och mycket respekterade finansministern Pravin Gordhan, trots protester från stora delar av partiet, bland annat vice presidenten Cyril Ramaposa. Den nya finansministern Malusi Gigaba, verkar i och för sig ha tagits emot väl, men anklagas nu för korruption i en tidigare ministerroll.

Nyligen presenterades också siffror som visar att landet gått in i recession (dvs negativa tillväxttal), och samtidigt sjönk industriproduktionen med över 4 % i april. Landets kreditbetyg från Moodys har dessutom helt nyligen nedgraderats. En ljuspunkt är att man dock verkar ha lämnat tanken på att liksom Zimbabwe expropiera land. Ny lagstiftning för att öka det svarta ägandet av gruvindustrin togs dock inte väl emot av marknaden. För den som vill läsa mer om utvecklingen: läs Per Wästbergs initierade artikel om landet i SvD nyligen.

Som ni kanske sett har jag sedan en tid ett innehav i detaljhandelskedjan Shoprite, som jag också skrev kort om i mitt senaste inlägg om Sydafrika i början av året.

Shoprites historia är nära förknippad med Västra Kapprovinsen, och två män vid namn Cristo Wise och Whithey Basson. Wise, en av Sydafrikas rikaste män med tillgångar långt utanför Sydafrikas gränser, Basson, mångårig VD (och just avgången) som från en position i ett av Wise företag i slutet av 1970-talet tog initiativet till att förvärva Shoprite. Företaget med då åtta butiker i provinsen växte sedan genom ett antal mycket framgångsrika (men riskabla) förvärv där företag med ekonomiska problem (som Checkers, OK Bazaars) framgångsrikt integrerades och gjordes lönsamma.

Idag är man marknadsledare i Sydafrika, med drygt 2500 butiker och nästan en tredjedel av den Sydafrikanska marknaden. Sedan apartheidregimens fall har man också expanderat i stora delar av Afrika, framför i länder som Zambia, Angola och Nigeria. Utöver de egna livsmedelsbutikerna Shoprite (dominerande varumärke), och Checkers (mer exklusivt), finns också franschisebutiker för livsmedelsbutiker och möbler (OK), och en snabbt växande kedja alkoholbutiker.


Vad är det då som gör det här företaget intressant?

Livsmedel växer först när ett lands välstånd tar fart, statistik visar att annan konsumtion växer först när välståndet nått en högre nivå. De många som fortfarande lever i relativ fattigdom kommer inte i första läget att konsumera möbler eller kläder, det är mat, och bättre mat som gäller.

Ledande position i Sydafrika. Shoprite har ett starkt varumärke, och en stark marknadsposition med nästan en tredjedel av den sydafrikanska marknaden för livsmedelsbutiker. Det här ger konkurrensfördelar på många plan; logistik, inköp, och inte minst ett starkt kassaflöde som kan användas för ytterligare expansion.

Storlek ger positiv utveckling i övriga Afrika. Trots det låga oljepriset som pressat oljeproducerande länder som Nigeria och Angola, har Shoprites utveckling snarast accelererat där. Inte minst i Angola (där Shoprite har ett 50-tal butiker) har bristen på hårdvaluta skapat en akut brist på importerade basvaror hos mindre aktörer. I det läget har Shoprite med hjälp av sina muskler kunnat hålla fulla hyllor. Förhoppningen är att man den här vägen övertygat skeptiska personer (som sett Shoprite som ett dyrt alternativ) till att bli trogna kunder.

Lyckas i Nigeria. Afrikas mest folkrika land med snart 200 miljoner är en intressant marknad, framför allt som både befolkning och medelklass växer snabbt. Till 2050 bedöms befolkningen ha mer än fördubblats. Men företagen som underskattat svårigheterna är också många, och flera som Tiger brands, Woolworths, och Trueworths har fått lämna landet med svansen mellan benen. När många har haft svårt att hitta lokaler har Shoprite utvecklat samarbeten med centrumutvecklare, och förefaller ha blivit något av en språklig synonym till centrumanläggning. Inte mindre viktigt, när andra inte klarat importrestriktioner, har Shoprite satsat allt mer på lokal produktion. Det här borde sammantaget ge företaget konkurrensfördelar.

Stark ledning och kostnadsmedvetenhet. Företaget är känt för sin kostnadsmedvetenhet. Företagskulturen andas extrem sparsamhet, och huvudägaren Cristo Wise förefaller i det perspektivet att vara något av en Sydafrikansk Ingvar Kamprad. Och det är med den filosofin som Whitey Basson ha lett företaget. Bemanningen på ledningsnivå förefaller också extremt solid och erfaren, och den nya VD:n har haft ett årtiondes läroperiod som COO.


Stark tillväxt, god lönsamhet och starka finanser. Företaget växer stabilt med 10-15 % per år, och med jämförbara butiker på 5-7 % i tillväxt i de senaste rapporterna. Lönsamheten är god (ROE ca 25 %), även om den sjunkit från riktigt höga nivåer för några år sedan. Kassaflödet är starkt, men klarar på senare tid inte att betala den snabba expansionen och det ökade lager som följer.  Det fria kassaflödet är därför negativt, och under första halvåret 2017 har man ökat skuldsättningen (inte i grafen). Balansräkningen är inte mycket att säga om.

Ett par saker som gör mig osäker, förutom utvecklingen i Sydafrika:

Förre VD:n har storsålt aktier. Whitey Basson ha  enligt ett gammalt (och märkligt avtal) rätt att sälja tillbaka aktier till företaget till den värdering som gäller när han väljer att sälja. Han aktiverade i maj när aktien stod högt. Förutsättningen är att han fortfarande är anställd i företaget, vilket han är, åtminstone till i september. Försäljningen ska dock godkännas av 75 % av aktieägarna, så det är inte självklart att det går igenom, men det väcker ändå frågor om hur han egentligen ser på företaget. Själv säger han att han bara vill diversifiera sina investeringar nu när han är pensionär.

Tittar på expansion i östra Europa. Shoprite gick under början av året ut med att man tittar på expansion till östra Europa. Anledningen är den instabilitet som just nu präglar Sydafrika. Jag ställer mig dock tveksam. Företaget har sina konkurrensfördelar i Afrika, där man bättre än andra vet hur man ska hantera marknaden. Östra Europa har dessutom en demografi med minskande befolkningar de närmaste årtiondena. Tittar man på företagets kompetens inom marknader i u-världen tror jag i så fall att den förre VD:n Bassons funderingar på Vietnam och Kambodja var mer intressanta. Det här kommer jag att hålla ögonen på.

Med vissa små farhågor så tror jag ändå på Shoprite. Fler spännande alternativ finns, men just nu ligger jag stilla. Inte öka, inte minska.

Vad säger du, är det här ett fint fönster till Afrika?

Annons