söndag 17 september 2017

Mina vinbolag: dags att tänka om?


Vinbolagen Andrew Peller och Concha y Toro har legat stabilt i portföljen, Peller snart 2 år, Concha y Toro ett drygt år. I grunden tror jag starkt på verksamheten, den är ocyklisk, och följer en trend mot mer vindrickande. Båda bolagen har dessutom klara styrkor, Concha y Toro med starka globala varumärken, Andrew Peller med en mycket stark marknadsposition i Kanada. Den senaste tidens utveckling har dock fått mig att tveka över båda innehaven.

Andrew Peller 
Andrew Pellers tillväxt har saktat in de senaste kvartalen, och omsättningen står i princip helt stilla. Den officiella statistiken släpar efter, men företaget skriver själva att vinkonsumtionen 2017 inte stigit i samma takt som de senaste åren.

När Constallation brands 2016 sålde sin kanadensisk vinverksamhet talar mycket för att Andrew Peller fanns med i leken. Konsultkostnader modell större för ett "förvärv som inte slutfördes" kan inte vara så mycket annat. Men man gick inte i mål, och verksamheten köptes av pensionsfonden för Ontarios lärare. Istället har man gått på jakt efter mindre bolag i bördiga Okanagan Valley i Brittish Columbia. Ett område fullt av smågårdar som producerar viner av hög kvalitet, ett område som också förefaller attrahera en växande skara vinturister. Är vinerna i nivå med Andrew Pellers Sandhill, ja då är det bara att hålla med om att det här vinområdet har framtiden för sig (och kanske få systemet att börja fundera på import?).

Andrew Peller presenterade i veckan som gick förvärv av tre mindre vinbolag från området: Black Hills, Gray Monks och Tinhorn Creek. Men prislappen förskräcker, för 25 miljoner kanadadollar mer i omsättning betalar man 95 miljoner CAD. EBITDA för de tre bolagen verkar ligga på i princip samma %-nivå som för Peller själva. Räknar man med att också vinstmarginalen följer den logiken (dvs ca 7 %) handlar det om p/e-tal på i storleken 50. Och är det verkligen en rimlig prislapp? Är tillväxten så god? Framtidsförutsättningarna så fina? Andrew Peller räknar med att på 5 år, och med hjälp av betydande investeringar, höja omsättningen för de tre bolagen från 25 miljoner CAD till 30-35. Och man har samtidigt ambitionen att höja EBITDA från 33 % till närmare 50 %. Men motiverar verkligen dessa siffror den höga prislappen?

Och så här kommenterar vd:

"I know it looks like a mad shopping spree at the last minute but it is anything but that,” said John Peller, CEO of Andrew Peller Ltd.

Nej jag känner mig inte helt övertygad om att det här är en god affär, när man dessutom samtidigt lånar till nästan alltihop. Även om ledningen historiskt visat sig ha haft ett gott omdöme, och även om det finns mark från gammal verksamhet i Vancouver att exploatera/sälja för att minska skuldsättningen, ställer jag mig frågan: är det dags att sälja nu? Eller i alla fall minska? Kanske har jag plockat så mycket som går (ca 50 % i genomsnitt) av det här bolaget, som inhandlades på fina nivåer, och inledningsvis till en billig CAD?

Concha y Toro
Det chilenska vinbolaget har haft en jobbig tid. Företaget har de senaste kvartalen pressats av en stark chilensk peso, och ökade kostnader för inköp av druvor, som en följd av dålig skörd och högra priser. Detta har mötts med höjda priser mot konsumenterna, vilket bidragit till lägre sålda volymer. Dessutom är kassaflödet svagt. Högre lagerhållning bidrog också till att skuldsättningen ökade det senaste kvartalet.

För tredje kvartalet bör en försvagning av peson kunna bidra till förbättrade siffror. Men lyckas man vända även volymerna? Här måste ledningen visa att man har kontroll på läget. Är det dags att minska också här?

söndag 10 september 2017

2 år med framtidsinvestering i fokus!



Jag har sparat i aktier under många år, med varierande fokus. För två år sedan bestämde jag mig för att satsa lite extra. Så här har det gått, och så här har kortfattat mitt fokus förändrats.

2015: Jag startar min ISK i början av året, och i september-oktober börjar jag att på allvar titta på min strategi. Under resten av 2015 går jag sedan från en helt svensk portfölj, till en portfölj med övervägande utländska innehav. Redan i juli köper jag Northwest Healthcare Properties, och under resten av året fyller jag på med fler utländska innehav, jag köper också mina första ADR: Westpac Bank (Australien), Huaneng Power (Kina), Infosys (Indien), och HDFC Bank (Indien). Det handlar om att sprida riskerna, och att utbudet av företag ökar dramatiskt om man tittar utanför landets gränser. Inledningsvis är det ett tydligt utdelningsfokus, men med HDFC börjar jag på allvar att fokusera på tillväxt.
  
2016: Internationaliseringen fortsätter, och trenden är tydlig: allt mindre utdelningsfokus, allt mer fokus på tillväxt. Jag lägger allt mer tid på analyserna, och fokuserar mycket på kassaflödet. I juli startar jag bloggen, och jag formulerar min första strategi. En tydlig trend under resten av året, om jag tittar på mina blogginlägg, är också att jag mer och mer tittar på företagens konkurrensfördelar. De kvalitativa delarna tar allt mer plats i analyserna.

Flera av de nuvarande innehaven tar plats i portföljen. Under hösten släpper jag helt fokus på hög utdelning, och fokuserar nu fullt på ut på utveckling. Jag håller mig dock fortfarande till ADR under hela året för mina exotiska innehav.
  
 
2017: Jag reviderar min strategi till i princip den nuvarande. I januari gör jag också mina första inköp per telefon, på OTC, indonesiska Bank Rakyat. Ett par månader senare köper jag mina första aktier noterade på en exotisk börs, Unilever Indonesia. Portföljen blir än mer exotisk.

Stora ändringar - och bäst när börsen faller! Stora ändringar som sagt, och den som är kritisk kan tycka att jag inte hållit en tydlig linje. Jag skulle dock vilja påstå att jag behövt den här resan för att hitta min strategi. Och kul att notera, en genomgående trend om man tittar på utvecklingen; det går relativt som bäst när börsen faller. Mina största hopp mot index har jag gjort när börsen darrat, som under början av 2016 när utvecklingen i Kina var i fokus, och nu under sommaren när Stockholmsbörsen fallit. Min defensiva strategi, och att jag i stora delar investerar i relativt lågt värderade bolag, tror jag är en förklaring. 

Och framöver? Jag tror att jag hittat min strategi, och tanken är att den ska ligga stabil. Min tanke är också att förändringarna av innehav framöver kommer att bli färre, men jag kommer att fortsätta pröva innehav mot alternativ som jag tror har större potential.

Vad säger du, har jag gått åt rätt eller fel håll? Hur ser din resa ut?

söndag 3 september 2017

Turistboom: Australien och Nya Zeeland


En röd tråd genom den här vårens inlägg och köp har varit: fånga Asiens medelklass! En medelklass, hur den nu definieras, som växer både till storlek och köpkraft. En medelklass som såklart ska turista, och det är ingen tvekan om att Australien och Nya Zeeland är favoritmålen. Ländernas turistindustrier har formligen exploderat på senare år. Det handlar i första hand om kinesiska turister, men även turisterna från länder som Indonesien och Indien har ökat, om än från mycket låga nivåer. Samtidigt har antalet europeiska turister stagnerat, och de japanska blivit färre.

Hur ska man då investera om man vill fånga den här trenden?

Jag har tittat på en handfull spår: husbilar, båtresor, hotell/resorts, äventyrsturism, och flygplatser. Alla har sina svaga och starka sidor.

Husbilar. Camping är hett i väst, det är bara att titta på företag som Thor Industries, CanaDream, och Kabe för att inse det. Men att det är en trend just i väst blir väldigt tydligt när man tittar på campingturismen i Australien. Husbilsuthyraren Apollo redovisar bara ett par procent kinesiska kunder, och även om antalet växer så förefaller inte andelen campingturister att öka. Men det kanske ändå ska ses som en trend? Även i USA ser det ut som att det blir fler kinesiska campingturister, i alla fall på västkusten, och i alla fall om man ska tro frekvensen av artiklar på temat.

Här finns det två alternativ om man vill investera; australiensiska Apollo och nya zeeländska Tourism Holdings. Apollo har en något större marknadsandel i Australien än Tourism (drygt 1/3), som dock dominerar Nya Zeeland där Apollo är små. Båda jobbar sig samtidigt in sig i Nordamerika, Tourism genom förvärv av El monte, nr 2 i USA med drygt 1/4 av marknaden. Apollo genom förvärv av välkända CanaDream, en av tre jämnstora aktörer som dominerar Kanada. Båda ser prisvärda ut, men har expanderat väl mycket genom ökad skuldsättning.

Båttrafik: Sealink som Gustavs aktieblogg skriver om idag. Företaget har vuxit ur ett förmånligt avtal för färjeförbindelse till turistön Kangaroo Island i södra Australien. På senare år har man expanderat både genom fler avtal med landets myndigheter, och genom kommersiell turisttrafik som i Sydney och Perth. Företaget ser ut att vara välpositionerat för att fånga de växande turistströmmarna. Det ser lite ut som en attraktiv kombination av innovativa Gotlandsbolaget (destination Gotland) och Strömma, som dominerar den kommersiella skärgårdstrafiken i bl a Stocholm. 

Mantra. Nästa största hotelloperatör i landet. Tittar man på vilka boende turisterna söker sig till, så är det i första hand hotell. Men konkurrensen är också hög, vilket syns i lönsamheten.

Skydive the beach. Fallskärmshoppning helt enkelt, med åtminstone 75 % av marknaden i Australien, och med en växande verksamhet  i Nya Zeeland. Redan det första förvärvet gav en marknadsandel på 33 %.  Företaget har vuxit snabbt genom ett antal förvärv, och har på senare tid också breddat med annan äventyrsturism. Kineserna verkar för övrigt älska att hoppa fallskärm. Lönsamheten är inte fantastisk, och jag tänker att någon dödsolycka skulle kunna göra livet surt för företaget? Eller är det något man förväntar sig händer då och då? Priset ja, runt p/e 30. Ett alternativ kan vara Indoor Skydive, men de har ännu inte redovisat positivt resultat

Flygplatser. Här har man att välja på Sydneys och Aucklands flygplatser. Båda växer fint, men gör också stora investeringar vilket syns tydligt i balansräkningarna. Skuldsättningen är brutalt hög för båda, framför allt för Sydney. Lönsamheten är inte heller fantastisk, och prislapparna är höga.

Är man nyfiken på turism riktad mot en allt mer välmående asiatisk medelklass, är också singaporebaserade Straco intressant, med verksamhet även i Kina, där man bland annat har ett stort akvarie i Shanghai. Vid en snabbtitt ser det genomgående stabilt och prisvärt ut. Tack Gustav för tipset!

Vad köper jag? Jag har köpt in mig i Sealink sedan en tid, men även äventyrsturismen (Skydive the beach) och husbilarna ser intressanta ut. Båda har fin potential mot asiatiska turister. Hotell går bort på för hög konkurrens och låg lönsamhet, flygplatserna på mina hållbarhetskriterier (ja lite motsägelsefullt kanske, turisterna flyger ju till Australien...), och hög skuldsättning. Utesluter inte att ett till turistbolag kan få plats, men vilket ser mest intressant ut? Eller ska man kanske gräva lite mer i Straco?

söndag 13 augusti 2017

Bloggen saktar in

 
Skrev för några veckor sedan att bloggen kommer att sakta in framöver. Och framöver, det är nu. Det handlar helt enkelt om att tiden inte kommer att finnas framöver. Föräldraledigheten är slut, och det är dags att börja jobba igen, och det med mer ansvar än tidigare.

Färre inlägg. Så här långt har jag haft stommen i ett inlägg varje söndag, och ibland har det blivit fler, ofta sådär 6-7 inlägg i månaden. Ibland ännu fler på resor och så. Framöver blir det normlt inte mer än ett i månaden. Ibland kanske två.

Inga djupdykningar. Att göra djupare företagsanalyser tar tid, och jag vill att det jag lägger ut ska hålla en bra nivå. Inläggen framöver lär inte bli djupare än de med geografiskt tema jag kört några gånger under våren. I alla fall inte under hösten. Ja, det kanske blir någon geografisk utblick, något om befolkningsutveckling och demografi, något om varför jag inte äger svenska bolag.

Uppdatering av portföljen, och sammanfattning av rapporter, de senare under fliken med samma namn, fortsätter som förut. Och att jag inte analyserar nytt på djupet innebär inte att jag slutar köpa och sälja. Tvärtom blir det nog fler köp när sparandet kan skruvas upp igen. Och det kommer jag såklart att berätta om. 

Reklamen försvinner också. Även om inkomsten är liten, så gör den bloggen till en liten bisyssla. Och det är den inte, snarare något att jämföra med en dagbok.

Var ett tag inne på att helt avveckla, men några kloka personer i min omgivning fick mig på andra tankar. Och eftersom det här är riktigt kul, kommentarerna mycket värdefulla (stort tack!), och eftersom jag kommer fortsätta att investera, så blev beslutet till slut enkelt: jag kör på, men med lägre hastighet. Hur som helst, hoppas att även den nu lite mindre ambitiösa bloggen kan tillföra något!

lördag 12 augusti 2017

Portföljuppdatering: Sålt Starbucks, sluppit slakt


Dags för portföljuppdatering, för en portfölj som klarat sig förvånansvärt bra under sommaren, och de senaste dagarnas vapenskrammel. Trots att kronan under sommaren stärkts mot alla valutorna i portföljen, och tillfört några ytterligare procent i negativa valutaeffekter, har portföljen legat helt stilla under rapportperioden, och ligger för första gången på några månader över OMX30. Mycket beror på en stabil rapportsäsong (när ett par rapporter återstår), med tre tydliga positiva överraskningar (HDFC bank, Logistec och Stella-Jones) och annars rapporter som följt förväntan. Totalt ligger jag +4,0 %. Tittar jag på dagens innehav är valutaeffekterna -5-6 %.


Sålt Starbucks, köpt överraskning. Sedan den senaste portföljuppdateringen har jag framför allt sålt hela innehavet i Starbucks. Jag gjorde det före rapporten, och med samma argument som när jag sålde den första halvan för någon månad sedan. Det handlar helt enkelt om en för svag organisk utveckling i förhållande till prislappen. Istället har jag köpt köpt in mig i ett bolag i turistsektorn, men mer om det senare. 


Ökat i Logistec och Femsa. Logistec som var en av de riktigt positiva överraskningarna i rapportfloden, visade en stark utveckling för både hamndrift och rörledningar. Samtidigt har inte aktien följt med uppåt, och värderingen har kommit ner på en mer attraktiv nivå. Mycket talar för en stark utveckling de närmaste kvartalen, så en ökning kändes prioriterad. Femsa ska upp till 4 %, och den resan har påbörjats, och fortsätter de närmaste månaderna. För det lilla innehavet i italienska B&C Speakers räknar jag med att fördubbla innehavet under augusti.

Mest nöjd är jag annars med försäljningarna av Atlas Copco och Cloetta i våras, och Starbucks före rapport (och vid något bättre dollarkurs)! Tack vare dessa har jag sluppit kursslakt under rapportsäsongen!

Funderar på några av innehaven, och framför allt känner jag mig tveksam till att ha två vinbolag i portföljen. Men har svårt att bestämma mig: Andrew Peller har en stark marknadsposition i Kanada, men tillväxten har stagnerat. Concha y Toro växer bättre, har starka varumärken, men inte på någon marknad den starka position som Peller har i Kanada. Vilket vin tror du på?

söndag 6 augusti 2017

Steamships Trading Co - dominerar världens mest exotiska land?

 
Vilket är världens mest exotiska land? Ja det är såklart upp till betraktaren. Men Papua Nya Guinea lär ligga bra till. Landet med runt 8 miljoner invånare (på nästan exakt Sveriges yta) delar ön Nya Guinea med Indonesien, och kan lätt sägas vara bland de mest svårtillgängliga länder man kan tänka sig. En överväldigande majoritet av invånarna lever i mestadels svårtillgängliga bergs- och kustområden, ofta helt utan vägar. Landet har också en enorm kulturell och etnisk mångfald, med ett tusental folkgrupper och nästan lika många språk, trots den lilla befolkningen.

Landet borde dock ha fantastiska möjligheter. Naturresurserna är enorma, med stora tillgångar av både ädla metaller och olja/gas. Dessutom borde klimat och natur kunna göra landet till en populär turistdestination. Men mycket har dock gått fel för sedan man blev självständiga från Australien 1975. Inte minst brottas man med de dåliga kommunikationerna.

Här finns bolaget Steamships Trading Co med en nästan 100-årig historia. De första åren är en fascinerande och läsvärd historia om en pensionerad sjökapten som efter ett par missöden började bedriva handel i området. Företaget har sedan blivit något av ett med landet, och har över åren bedrivit verksamhet i inom alla tänkbara områden. Man handlas (sporadiskt) i Australien, men har det brittiska (onoterade) konglomeratet Swire som tydlig majoritetsägare.

På senare tid har man konsoliderat till tre verksamhetsområden:

Transport/logistik. Står för nästan halva företagets omsättning, men bara 1/5 av rörelseresultatet. Sammantaget är man landets ledande aktör inom området med fartygstransporter till ett stort antal godshamnar i landet, hamndrift (lastning mfl hamntjänster, se Logistec!), bogserbåtar, lastbilstransporter mm. Resultatet har de senaste året drabbats negativt av lägre råvarupriser, och man har också avvecklat sin internationella lastbåtsverksamhet som bedrevs med ett par fartyg.

Basvaror står för ungefär 15 % av omsättningen och är den klart mest lönsamma verksamheten. Här finns framför allt landets enda glasstillverkning, som man satsar stort på, men också produktion av matolja, snacks, vatten på flaska, och ett hälftenägande i Colgate Palmolives lokala dotterbolag. En vad som förefaller mindre lönsam produktion av alkoholdrycker är under avveckling.

Hotell/fastigheter står för ungefär 1/3 av omsättningen, och är en verksamhetsgren där man uppenbart satsar. Här finns sju hotell som gör företaget till landets största aktör (!), och fastighetsutveckling/uthyrning i centrala delar av huvudstaden Port Moresby. Med den satsningen har man också ha fått fart på stadens restaurangutbudet, som tidigare verkar ha varit helt obefintligt. 

Vad är det då som ger potential?

Positiv demografi, och landet elektrifieras. Papua Nya Guinea är ett land som växer snabbt, på 50 år kommer befolkningen att fördubblas. Samtidigt investerar regeringen stort i att elektrifiera landet där bara 20 % idag har tillgång till el. Enligt regeringens plan ska den siffran vara 70 % redan 2030. Steamships uttrycker att potentialen är stor, och bedömer att konsumtionen kommer att öka kraftigt när landet elektrifieras.

Turismen, och en positiv utveckling. Klimatet, naturen, orörda korallrev osv ger unika förutsättningar. Landets regering har börjat inse detta, och man har och sjösatt en plan för att öka antalet turister som ändå inte var fler än drygt 50000 förra året (2016). 
Trenden är dock positiv, de senaste åren verkar framför allt fler kryssningsfartyg ha satt kurs mot landet, 2016 ökade antalet kryssningsbesökare med mer än 20 %. Att landet 2018 står som värd för samarbetsorganisationen APEC:s toppmöte  med stats- och regeringschef från länderna kring stilla havet (inkl Kina och USA), kommer också sätta landet på kartan. 

Turismen kan både direkt och indirekt gynna företaget. Fler turister konsumerar glass och vatten, och bor kanske på hotellen. En ekonomi som inte är lika beroende av naturresurser blir också mindre konjunkturkänslig, och kan bidra till ökad stabilitet och konsumtion. Här är verksamheten inom baskonsumtion riktigt intressant, och samarbetet med Colgate Palmolive gör mig extra intresserad. Det luktar Unilever Indonesia lång väg! 

Lång historia, och starka positioner. Företaget har en 100-årig historia i landet, och lär kunna marknaden bättre än någon annan västerländsk aktör. En del av framgången verkar handla om att man använder lokal arbetskraft, och bidrar till att utveckla de lokala samhällena. Man har också mycket starka marknadspositioner, och som dominerande aktör inom logistiken kan man dra fördelar även på andra områden. 

 
 
Finanser och utveckling. De senaste årens tuffa ekonomiska förutsättningar med framför allt låga råvarupriser har slagit hårt mot företaget. Omsättningen har sedan 2013 sjunkit med runt 11-12 % (justerat för försäljning av verksamhet), och den underliggande vinsten har nästan halverats. Framför allt är det transportsegmentet som tappat stort, men även hotell/fastigheter har haft en svag trend. Samtidigt utvecklas livsmedelsdelen positivt, och har gått från förlust till att vara den procentuellt mest lönsamma delen. Kassaflödet har klarat sig förvånansvärt bra, men en del av förlusterna handlar också nedskrivningar av tillgångar.

Riskerna är såklart jättestora. Även om turismen är visar positiva tecken är det långt ifrån säkert att det blir en sådan kraft i utvecklingen att landets ekonomi tar fart på allvar. Man kommer också fortsatt att vara beroende av naturresurserna, som lär ge en skumpig resa som följer världsmarknadspriserna. Naturresurserna kan också fungera som bränsle för etniska konflikter, som den i Bougainville i början av 1990-talet, en konflikt som fått sin fortsättning i en folkomröstning om självständighet om ett par år. Dessutom är landet politiskt instabilt  och förutsättningarna för utländska investeringar knepiga. Inte minst har man en lagstiftning kring mark som komplicerar för utländska företag. Nästan all mark i landet är gemensamt ägd av ursprungsbefolkningen, sk customary land, och i övrigt kan bara staten äga mark. Privata företag kan bara arrendera från staten, vilket sker genom långa arendeavtal. Översyn av det här pågår...

För landet kan säkert det kommande toppmötet vara en fin vitamininjektion, men för Steamships innebär det också att konkurrensen på hotellfronten ökar, när huvudstaden förbereds för toppmötet, och nya hotell byggs. Inte minst får man sitt första Hilton. 

Ett intressant bolag, med stor potential den dag det tar fart. Men också med stora risker. Priset på p/e 19 kan jag acceptera, att handeln är liten tror jag går att hantera, men man uppfyller på flera punkter inte mina kriterier: historiken är svajig, verksamheten cyklisk och råvaruberoende. Funderar dock på en liten post tillsammans med spisplattorna "utanför portföljen". Vad säger du, är jag för exotisk nu?

söndag 30 juli 2017

Brampton Brick - Riktigt tråkigt, riktigt billigt


Har alltid ögonen öppna för företag som av någon anledning är för lågt värderade. Jag ser inte det här som någon särskild strategi, eller portfölj, utan det ska handla om företag som i grunden följer mina kriterier  Det ska kort sagt finnas en stark marknadsposition, starka finanser, och potential att växa. Och som ofta är det ett riktigt tråkigt spår: tegelstenar.

Störst i Ontario, näst störst i Kanada. Brampton Brick är näst störst på området i Kanada, och tillverkar både tegel och sten mm för trädgårdar. Verksamheten är i Kanada koncentrerad till Quebec och Ontario, och man har även tillverkning i Indiana, USA, och försäljning i det som slarvigt kallas rostbältet. I Ontario, för övrigt Kanadas mest folkrika provins, kan man dessutom skryta med att vara marknadsledare, med förmodligen (uppgifterna är några år gamla) runt 50 %  av marknaden. Företaget som är familjeägt har genom gnetande och förvärv gått från att vara nr 11 i Kanada till dagens andraplats.


Inte liten, men okänd. Företaget omsätter runt 1 mdr kronor om året, och för att fixa den omsättningen spottar man ut runt 1 miljon tegelstenar om dagen (!), från anläggningar som förefaller vara moderna och väl automatiserade. Redan för mer än ett årtionde sedan jobbade man t ex med helt slutna system. Sedan ett par år återanvänder man all CO2 i produktionen.

Trots allt detta är det här ett företag som lever en mycket anonym tillvaro på aktiemarknaden. Det kan ibland gå flera dagar utan något avslut på torontobörsen. Och på nätet finns det inte mycket att läsa. På den annars nyttiga sighten ”Stock chase” finns inte företaget ens på listan. 


Positivt kassaflöde, värdering 65 % av eget kapital. Hur ofta hittar man ett företag som visar positivt kassaflöde, och handlas så långt under av bokfört värde? Nej jag har nog inte stött på den kombinationen tidigare. Även pris/kassaflöde=4 är en riktigt fin värdering.  Mycket kassaflöde för pengarna helt enkelt. Inte heller p/e 12 är mycket att säga om. Möjligen straffas man för en tidigare dålig affär där man som delägare i en reningsanläggning gjorde stora förluster. Även om det är helt hanterat, lever nog förtroendeskadan. 

Lönsamheten är inte fantastisk om man tittar på ROE (5-6 %), men utvecklas positivt med förvärv och effektiviserad produktion. Dessutom bör man notera att företaget har runt en halv miljard i marktillgångar, vilket motsvarar sådär en tredjedel av balansräkningen. Inte minst är det stora ytor där man hämtar lera för tegelproduktionen. Företaget räknar att de nuvarande exploaterade ytorna i Kanada räcker i 20 år, och de i USA i 40 år. Ett imponerande lager av råvara får man säga. Skuldsättningen är inte inte hög, vid helår drygt 1 för nettoskuld/EBITDA, inkl finansiell leasing. Leasing utanför balansräkningen (operational) är mycket marginell.


Och riskerna?

Byggboom i Kanada, och framför allt i folkrika Ontario där Brampton är stora. Byggandet är på all time high, och det är bostadsbyggandet som driver siffrorna. Tittar man på början av 2017  så ser det heller inte ut som att utvecklingen mattas av. Men hur länge fortsätter det?

Utvinningen av råvara verkar inte helt oproblematisk. Det senaste området för utvinning av lera till tegel har mött stort motstånd från boende i området, och det verkar inte helt självklart att man får tillstånd beviljat. Kan det här resultera i nedskrivningar? Eller kan man som t ex den australiensiska motsvarigheten Brickworks jobba mer medvetet med sin mark genom rehabilitering och försäljning? Här kan nog Brampton göra mer, framför allt som staden verkar ha ambitioner.

Brampton Brick har utvecklats mycket bra de senaste åren. Tillväxten organiskt på 10-15 % på senare tid överträffar t o m byggtillväxten. Så antingen så blir tegel allt mer populärt, och/eller så ökar man sina marknadsandelar.  Det ser onekligen intressant ut, och det som möjligen gör mig skeptisk är konjunkturkänsligheten.  

I vilket fall förefaller det mycket prisvärt. I mina ögon borde man åtminstone upp till en värdering på bokfört värde. Där värderas australienska Brickworks, med snarlik lönsamhet, och utan nyckeltal som imponerar mer. Uppfattar Brampton som ett företag ordentligt under radarn, som hanterat gamla synder väl, men som inte uppvärderats. Utdelningen ströks för ett antal år sedan, men med den fina utvecklingen på senare tid kanske den kan komma igen? 

Sedan en tid finns därför några procent i portföljen. Vad säger du, är det ett intressant case?