måndag 20 maj 2019

Portföljuppdatering - defensivt byte och valutafunderingar


Ny portföljuppdatering! (Klicka på grafen om den är otydlig)

Under den senaste månaden har jag:

Sålt Gruma. Mexikanska majsmjöls- och brödtillverkaren Gruma borde ha fina förutsättningar med en stark position på hemmamarknaden, och tacos som populär mat på många bord  runt om i världen. Dessutom med en växande grupp latinos i USA, som är deras enskilt största marknad. Men det går trögt, och de senaste kvartalen har inte visat några tecken på vändning. Jag bestämde mig under vintern för att ge dem ett kvartal till. Men nej, de levererar inte. Jag kan hitta bättre defensiva alternativ.

Köpt defensiv filippin, ökat svagt i SCA.  Istället har jag plockat in ett mycket defensivt filippinskt livsmedelsbolag (och det är inte Jollibee jag skrev om för några veckor sedan). Jag skulle vilja påstå att det här bolaget tar över Grumas plats i portföljen, som mest defensiva bolag. Och med minst nedsida. Men tillväxten, och  tillväxtpotentialen är bättre än för Gruma, och prislappen dessutom något lägre. Inlägg kommer om ett par veckor.

Annars har jag ökat minimalt i SCA, men det syns knappt eftersom aktien samtidigt gått ner. Jag har fortfarande en bra bit upp till 4 % där jag tänkt mig att bolaget ska ligga, men jag ska dit under våren. Eftersom det nya innehavet tar mer plats än Gruma (blir så när jag tvingas till maxcourtage), så har kassan inte vuxit, utan är kvar på 2-3 %. Men ambitionen är fortsatt att den ska upp till 5 %. I dessa tider är det trevligt med lite krigskassa. Det kan komma att skaka en del framöver. 

Annars tittar jag åter på bolag som länge funnits på bevakningslistan, bl a brittiska AC-uthyraren mm Andrew Sykes. Jag funderar också på ökning i Straco (SG), med akvarier och pariserhjul mm i Kina och Singapore.  Den senaste rapporten var inte entydigt positiv, även om man återhämtat sig från q1 2018 när pariserhjulet Singapore flyer stod stilla 2 månader. Samtidigt minskade antalet besökare vid akvarierna, troligen på grund av handelskriget och inbromsning i Kina. Men gillar att det ser så bra ut på sista raden, att kassan bara växer (köplägen om vi går mot sämre tider?), och att man fått godkänt från de kinesiska myndigheterna för ett projekt man väntat på ett tag (rapport från årsstämman). Schweiziska sensortillverkaren LEM håller jag också ögonen på, och ser rapporten på onsdag ok ut kan det bli en ökning. Med den svaga kronan talar dock för att jag först ska få upp innehavet i SCA, istället för att handla i valutastarka Schweiz och Singapore.

Lite grävande blir det förstås framöver, får se var och vad.

Vad tittar du på? Och hur tänker du kring handelskrig och svag svensk krona?

lördag 11 maj 2019

Jollibee foods - filippin med internationella avtryck (som kan handlas på OTC)


Filippinerna är ett land jag är tudelad till; dels en fantastisk framtidsprognos, dels en galen president i klass med Trump eller värre. Efter massor av funderande har jag ändå bestämt mig för att titta där, men på sådant som befinner långt långt ifrån det som politiken kan störa.

Jag har framför allt tittat på tre bolag, och två blir det inlägg om. Först ut är restaurangkedjan Jollibee, med 70-75 % av omsättningen i landet, och med storstilade expansionsplaner där man tänker lägga hela klotet under sina vingar. Ambitionen är att växa från drygt 4500 restauranger idag, till 8000 till 2022 Och tittar man tillbaka är det här en riktig solskenshistoria, som började på 1970-talet med en glasskiosk, och som sedan vuxit till något som västerländska jättar inte kan drömma om, vare sig hemma eller borta. Historiken är fantastisk, men ser det tillräckligt bra ut framåt för att jag ska vara intresserad?

Korta fakta:

Market cap: ca 60 mdr kr
Värdering (P/E): 39
Handel: hos Avanza till maxcourtage 749 kr, eller via OTC från ca 18 USD

Vad som gör mig intresserad:

Stark marknadsposition på hemmamarknaden. Bolaget har en helt unik position på hemmamarknaden. Med närmare 60 % av marknaden för snabbmatsrestauranger är man kanske så mycket som 4-5 gånger större än McDonalds. Utöver det verkar man ha runt en tredjedel av marknaden för pizza, men där går uppgifterna om marknadsposition isär, och andra aktörer säger sig också vara störst. Dessutom dominerar flera nischer  som kinamat och grillad kyckling. Man är uppenbart en dominerande aktör som är svår att hitta motsvarigheten till, i alla fall i något större land.

Stark tillväxt, stabila finanser. Stabil tillväxt är bara förnamnet. De senaste 10-årsperioden har det i princip genomgående handlat om tvåsiffrig tillväxt av omsättningen. Över 5 år har omsättning vuxit i genomsnitt 15 %, och vinsten 12 % (Morningstar). Balansräkningen är stark, och nettoskulden minimal. Kassaflödet är starkt, men finansierar inte riktigt förvärv, investering i nya butiker, ökat rörelsekapital, och utdelning. Avkastningen på eget kapital (ROE) ligger på knappt 20 %. Så långt check på mina kriterier.



Vad som gör mig tveksam:

Hög värdering, fallande marginal. Smakar det så kostar det (ofta), och i det här fallet får man som sagt betala runt p/e 40. Ser man över tid så är det ungefär där den har handlats (Morningstars siffror för 2013-19). Samtidigt har marginalen på senare år pressats. Även om det inte är några dramatiska förändringar, så väcker det såklart frågor inför framtiden.

Växer utanför vallgraven? Det unika finns på hemmamarknaden, men nu växer ambitionerna på andra marknader. En strategi är att etablera sig med Jollibee-restauranger i städer world wide med stora filippinska befolkningar. Den köper jag! Det är innanför samma vallgrav, bara lite utspridd. Likaså köper jag att de väljer att expandera i regionen, dvs i Sydostasien. Här kan de mycket väl ha en lokal kunskap som ger fördel, och ett varumärke som väcker intresse. MEN, jag känner mig högst tveksam till att man expanderar i USA genom att förvärva lokala aktörer. Köpet av Smashburger, en inte obetydlig aktör, innehåller inger unikt alls! Och jag tänker direkt på sydafrikanska Famous Brands i Gustavs portfölj, som gjorde något liknande i Storbritannien. Inte så lyckat.

Redovisar inte per land eller region. Bolaget skär sin redovisning geografiskt mellan hemmamarknad och internationellt. Och man redovisar bara omsättning och tillgångar för segmenten, inte någon typ av vinst. Det här gör mig lite orolig eftersom marginalerna som sagt pressats på senare tid. I vilken mån handlar det om att marginalerna är sämre när man expanderar internationellt? Har de något de vill dölja?

Slutsatser

Ett fantastiskt fint bolag, men sammantaget räcker det inte riktigt. Värderingen är för hög, och jag ogillar starkt att man växer utanför vallgraven. Dessutom, förväntningarna är för höga, och kommande år verkar inte bli fantastiskt. Stannar kvar på bevakningslistan och kan åka in i portföljen vid en större dipp eller krasch, men inte nu.

lördag 4 maj 2019

När kan man näthandla (fler) exotiska aktier?


Många avstår aktier i exotiska länder, av olika skäl. Man kan såklart göra det för att man inte tror på det, inte vågar, tycker det är läskig med olika valutor, eller för att skatterna blir mindre gynnsamma. Men det är i huvudsak inte den bild jag får av några egenhändigt utlagda twitterfrågor.

När jag nyligen ställde frågan om hur man (geografiskt) begränsar sin handel, så svarade hela 72 % svarade att de bara handlar aktier på nätet. När jag senare ställde frågan om varför man inte handlar aktier på exotiska marknader svarade 60 % att det beror på höga kostnader för courtage och växling. 1/3 angav att det är för att de inte gillar telefonhandel.



Höga courtage, eller dyra fonder? Samtidigt kan nog de flesta tänka sig att investera i Emerging Markets-fonder. Bortser man från rena indexfonder, som man kan få för några tiondels procent i förvaltningsavgift, och tittar på sådana som inte har Tencent, Allibaba, Samsung, eller Taiwan Semiconductor, som topp 3 innehav, så börjar årsavgifterna på runt 1,5 %. (Ja intressant nog ser även dessa många gånger väldigt indexnära ut...)

Ett räkneexempel: redan en portfölj på 250 000 kr, som placeras i en aktiefond med 1,5 % i förvaltningsavgift, kostar 3750 kr per år. Det motsvarar 5 transaktioner hos Avanza med maxcourtage, om vi bortser från valutaavgiften. (Och nej, jag är inte köpt av Avanza, och ja, jag tycker att det är för dyrt!)

Ok, den portföljen är kanske väl liten för att börja göra sådana affärer. Men det krävs ingen mångmiljonportfölj för att det ska vara hanterbart att ha några exotiska och dyrköpta innehav. Om man är långsiktig vill säga. Och vill man inte det, kan man komma långt redan på att handla exotiskt via USA (ADR digitalt, OTC på telefon) eller Tyskland, som Gustav skrev om förra helgen. 

Det är lätt att fastna vid courtaget, och man ska såklart inte lägga för mycket där. Men de gäller att komma ihåg att det är en aktie man köper, en andel i ett företag, till en viss prislapp. Värderingen behöver inte ligga särskilt mycket fel för att ett (för) högt courtage ska vara värt att betala, eller i alla fall överväga. Hur skulle du t ex tänka om du skulle köpa en begagnad bil: köpa den hemma i stan för 40000 kr eller åka 20 mil och få den för 30000? Lite mer besvär, och vissa omkostnader (tanka bilen för 750 kr!), men på totalen sannolikt betydligt billigare. Ungefär så ser jag det med investeringar också! 

Fler marknader digitalt! En slutsats av min högst ovetenskapliga twitter-enkät kan vara att telefonhandel i sig är en tröskel, oavsett om courtaget är några tior eller det handlar om hundralappar. Degiro har finns där och har förstått det (och även om jag inte känner mig helt bekväm med att handla där har jag startat ett konto!). Avanza, och andra: det finns ju många välfungerande börser världen runt som skulle kunna kopplas på för näthandel. Är det något ni funderar på? Eller är det fonderna ni fastnat för, som alla andra banker?

fredag 19 april 2019

Glad Påsk!


Dags för lite påskledighet, sol, och värme! Och även om man inte ger sig av söderut som vi gör nu, så kommer nog solglasögonen att behövas! Bloggen tar också påskledigt, och är tillbaka i början av maj igen.


Har inget påskägg att servera här, men kom gärna med förslag på något jag borde titta på, här hemma eller ute i världen! Kanske finns någon ny A2 Milk där ute som bara ska hittas, i rätt tid?

Ha det gott i vårvärmen, och Glad Påsk!

Önskar
Framtidsinvesteringen

måndag 15 april 2019

Portföljuppdatering: välkommen SCA!


Dags att uppdatera om portföljen!

SCA in i portföljen. För några veckor sedan jämförde jag Holmen och SCA. Det landade på SCA, som jag lutade åt redan när jag skrev inlägget (och som de flesta i den välbesvarade enkäten också tyckte!); jag ser större tillväxtpotential i bolaget (kraftliner=kartong är framför allt intressant), liksom att de förefaller ha den mest konservativa värderingen på skogen. Innehavet är dock än så länge litet, bara knappt 2 %, men kommer att ökas på under våren till åtminstone 4 %. Ser fram emot kommande rapport, räkna med några rader!

Kri Kri milk in i portföljen. Även grekiska Kri Kri milk, som jag skrev om förra veckan, och som tillverkar glass och yoghurt, har tagit plats i portföljen. Här blev det en lite större post (7 %), eftersom jag blev tvungen att köpa till maxcourtage (749 kr hos Avanza). Aktien har öppnat starkt i portföljen, och rört sig en +8-9 %. Ska bli spännande att se om rapporten som släpps i dagarna lever upp till mina (rätt så högt) ställda förväntningar.

De betydande förändringar i fördelning som annars skett den senaste månaden beror på större kursrörelser, och det handlar framför allt om Interroll (rullband/system för posthantering mm) som stigit kraftigt efter en mycket stark rapport, och Superlon (isolering av konstgummi för framför allt AC) som tappat efter en svag rapport.

Kassan ligger på 3 %, och är alltså lite mindre än min ambition på 5 %. Men i närtid ska den upp dit igen, och kanske lite högre. Krigskassan känns extra angelägen i dessa osäkra tider, med Brexit, handelskrig, och en oförutsägbar president i USA. Kassan hålls förövrigt på ett "högräntekonto" via Avanza.

Vad gör jag på nu? De senaste veckorna har jag plöjt igenom den filippinska börsen i jakten på något som kan fånga landets fina framtidsutsikter, samtidigt som ambitionen är att minimera den politiska risken. Landets president, som har klara likheter med Trump, gör då och då galna och olämpliga saker som även kan skrämma en investerare. Något eller ett par företagsanalyser räknar jag med dyker upp framöver. Annars överväger jag att sälja mexikanska mjöl- och tacobrödproducenten Gruma, som inte imponerat. Rapporten för Q1 kommer att avgöra hur jag gör. Jag överväger också fortsatt att öka i Straco (för att komma över 4 %), liksom att avveckla Shoprite, men jag avvaktar kommande rapporter. Antalet innehav är nu uppe i 18, och det är egentligen ett par mer än vad jag vill ha. 

Vad säger du om portföljen?

lördag 6 april 2019

Kri Kri milk - yoghurt ska vara grekisk!


Först, tack till twittraren Andrew Tutt-Wixner som kom upp med det det här grekiska uppslaget! Ett land som man kanske borde tittar mer på, men som i de screeningar jag ändå gjort, aldrig kommit upp med något intressant.

Men det här var intressant: Kri Kri milk, med yoghurt och glass på produktlistan. En av de största producenterna i Grekland, men ändå ett relativt litet företag med en omsättning på bara runt 1 mdr kronor, där 2/3 säljs på hemmamarknaden. 70-75 % av försäljningen är yoghurt av olika slag, resten är glass.

Korta fakta



Omsättning: ca 1 mdr kronor (9 mån 2018)
Marketcap: 1,7 mdr kronor (vid aktiekurs 4,95 euro)
P/e: 16
Handel: på börsen i Aten, och lyckas bara handla via Avanza (courtage från749 kr). Notering i London finns, men handeln är obefintlig


Det här gör mig intresserad

Defensivt bolag med rimlig värdering. Jag har en stor förkärlek för defensiva bolag, med rimlig eller bra värdering. Sett till helheten ser Kri Kri mycket prisvärt ut; defensivt bolag, klarade greklandskrisen bra, god lönsamhet, en av de ledande aktörerna, tar marknadsandelar, tvåsiffrig tillväxt de senaste 2 åren, till p/e 15-16. När jag börjad analysera bolaget ännu något lägre.

Moat i Europa. God lönsamhet har ofta en förklaring, och Kri Kri redovisar ca ROE 20 % trots att man saknar nettoskuld. Tittar man på konkurrensfördelarna på hemmapan så är man ”bara” näst största aktören sett utifrån segmenten glass och yoghurt, men man är ledande inom nischen barnyoghurt med närmare 40 % av marknaden. Man dominerar också tillverkningen till butikskedjornas egna varumärken, och sammantaget står man för runt 1/4 av yoghurten som säljs i Grekland.

Snabbast växer dock exporten, och detta genom att man lyckats fånga allt fler livsmedelskedjor runt om i Europa.  Det som kan göra den nischen särskilt intressant är att Grekland de senaste åren haft stor framgång i sin kamp för att grekisk yoghurt ska vara tillverkad just i Grekland. Redan 2013 beslutade Storbritanniens högsta domstol att amerikanska Chobani inte får kalla sin grekiskliknande yoghurt för ”Greek”. Nu är det ”Greek Style” som gäller.

Även inom EU finns regler som gör att bara grekisktillverkad yoghurt får kallas grekisk. Så sent som i februari har Tjeckien, där frågan varit särskilt aktuell, inkommit med förslag till EU-kommissionen om hur lagstiftningen kan uppdateras. Sen verkar det inte som att alla följer reglerna, här hemma är livsmedelsbutikernas kyldiskar fulla med svensktillverkad ”grekisk”’yoghurt (och för all del även turkisk). På sportlovsresa i Frankrike nyligen var det  samma sak, fullt av ”Grekisk” yoghurt tillverkad i Frankrike. När EU-kommissionen nu drar tumskruvarna, så borde potentialen för riktig grekisk yoghurt växa!



Starka finanser. Finanserna är starka och bolaget har nettokassa. Kassaflödet betalar normalt investeringar och utdelning. Och OBS! att 2018 är för 9 månader. Utvecklingen det senaste två åren har varit mycket stark, och det handlar om både om ökad export (39 % efter 9 månader), och inhemsk försäljning (10-12 %). Och både glass och yoghurt. Tittar man historisk var 2014-16 förlorade år, men detta sammanfaller ju också med Greklands mycket svåra ekonomiska problem. 

Familjeägt. Familjeägt till 75 % talar för långsiktighet. Generellt har jag mycket goda erfarenheter av familjeägda innehav.

Det här får mig att tveka 

För stor andel ”no brand”? Företaget är stora inom ”legotillverkning” av yoghurt utan varumärke, och står för runt 3/4 av den produktionen för den grekiska marknaden. I Europa har man det som något av en expansionsstrategi. Lätt att ta sig in och växa (vilket man lyfter fram som en strategi), men också lätt att snabbt tappa stora volymer? Eller räcker den konkurrensfördel man har i att vara en av de stora producenterna i Grekland, som därmed också får kalla sina produkter grekisk yoghurt? Lönsamheten talar ju också för att det finns kraft i prissättningen

Brexit och Grexit. Under greklandskrisen talades det i bland om grexit, dvs att Grekland skulle tvingas lämna EU eller i alla fall valutaunionen. Långt framskridna planer fanns t ex  på att återinföra den gamla Drachmern, med en stor devalvering som följd. Det är långt bort just nu, men man ska aldrig vara säker på något när man kommer till Grekland och ekonomi. Och en sådan utveckling med en devalvering på tiotals % skulle såklart vara förödande för investeringen. 

Närmare till hands ligger då Brexit som ju är mer än aktuellt. Ett brittiskt utträde utan någon form av handelsavtal, skulle såklart kunna slå hårt mot bolaget som har en betydande export till Storbritannien (15 % av omsättningen 2017).

Kundfordringar med dålig kvalitet. Företaget har betydande kundfordringar med dålig kvalitet, och har återkommande tvingats till inte försumbara nedskrivningar. De senaste 9 månaderna handlar det t ex om cirka 700 tusen euro som belastar resultatet, samtidigt som vinsten är 10,6 miljoner. Och man har tvingats till nedskrivningar på miljonbelopp de senaste åren. Både nu och historiskt handlar det om inhemska grekiska fordringar, så Greklands knepiga ekonomi gör sig påmind i företagets finanser.

Sammanfattningsvis. Mycket intressant: fint starkt växande defensivt bolag till en mycket rimlig värdering. Man klarade greklandskrisen fint, och man har en mycket intressant nisch i äkta grekisk yoghurt när EU-kommissionen skruvar åt tillämpningen av att grekiska yoghurt ska vara tillverkad i Grekland. Jag har köpt.

lördag 30 mars 2019

Första kvartalet - stabilt, men kunde varit bättre: +10 %



Sedan par år är jag inte trogen Avanza, utan väljer förvaltare för varje innehav utifrån var transaktionskostnaden blir lägst (courtage+valutapåslag). Och det skiljer sig en hel del, ibland kan det handla om några tior i courtage, istället för många hundra kronor. Just nu har jag innehavet spritt mellan Avanza, Nordea, och SEB. Nackdelen är såklart att jag inte får någon sammanställd utveckling för hela portföljen, och tvingas räkna själv.

Jag beräknar utvecklingen genom tidsviktad avkastning (time-weighted return, TWR), ja samma typ av beräkning som t ex Avanza gör åt oss, och som ger utvecklingen oberoende av om man satt in eller tagit ut pengar. Jag hämtar totala tillgångar inkl. kassa från respektive förvaltare efter varje vecka, kompletterar med ev. insättningar och uttag, och räknar ut utvecklingen. På så sätt inkluderar jag även utdelningar i utvecklingen. Att jag gör beräkningen en gång i veckan minskar såklart precisionen, men det ser ändå ut att stämma rätt så bra när jag jämför med Avanzas portföljrapport. Rätt enkelt, och jag tycker det är värt besväret.

Året har startat stabilt, +10,6 %, men det är ändå en sämre utveckling än SIX Portfolio Index (+13 %), som jag jämför mig med för att se hur väl min i huvudsak exotiska strategi står sig mot en inhemsk portfölj. 

Bakom utvecklingen finns både starka och mindre starka prestationer. Portföljen har framför allt dragits av de schweiziska bolagen Interroll och LEM Holdings, A2 Milk (NZ), och av de asiatiska bankerna Rakyat (Indonesien) och HDFC bank (Indien). På nedsidan finns inte minst Shoprite (ZA), Superlon (MY), Gruma (MX), och Alaris holdings (ZA), som alla redovisat mer eller mindre svaga rapporter.

Shoprite är under min lupp, och deras framtid i portföljen är inte självklar. Här vill jag dock se ett halvår till, eftersom jag bedömer att aktien tagit för mycket stryk. Gruma (majsmjöl, tacobröd) har gått trögt flera kvartal, och här överväger jag att ersätta med något annat defensivt konsumentbolag. Alaris Holdings (antenner, framför allt militära) har en omsättning som svänger halvår för halvår, och resultatet är ur det perspektivet inte anmärkningsvärt. För Superlon (isolering konstgummi, framför allt för AC) har jag större tålamod än för de flesta innehav, eftersom inte Avanza (och ingen annan?) tillåter handel i Malaysia längre. Här har jag också stor förväntan på den fabrik som under våren startar i Vietnam. De flesta av innehaven har nu förresten en uppdaterad kommentar under "status innehav".

En del av den positiva utvecklingen är såklart positiv valutaeffekt, kronan har försvagats brett sedan årsskiftet. Mot USD t ex med ca 5 %, och mot CAD med 7 %. Med tanke på hur tungt man är exponerad mot kronan genom inte minst att äga en bostad, så är det inte helt fel att kompensera med lite valutaspridning..

Sammanfattningsvis: inte helt nöjd med kvartalet, rapporterna har sammantaget varit sämre än väntat. Och utan den positiva valutaeffekten hade portföljen presterat klart sämre än index. Men det är ett kvartal, och jag satsar såklart på att slå index också 2019!

Hur har kvartalet gått för dig?