söndag 30 juli 2017

Brampton Brick - Riktigt tråkigt, riktigt billigt


Har alltid ögonen öppna för företag som av någon anledning är för lågt värderade. Jag ser inte det här som någon särskild strategi, eller portfölj, utan det ska handla om företag som i grunden följer mina kriterier  Det ska kort sagt finnas en stark marknadsposition, starka finanser, och potential att växa. Och som ofta är det ett riktigt tråkigt spår: tegelstenar.

Störst i Ontario, näst störst i Kanada. Brampton Brick är näst störst på området i Kanada, och tillverkar både tegel och sten mm för trädgårdar. Verksamheten är i Kanada koncentrerad till Quebec och Ontario, och man har även tillverkning i Indiana, USA, och försäljning i det som slarvigt kallas rostbältet. I Ontario, för övrigt Kanadas mest folkrika provins, kan man dessutom skryta med att vara marknadsledare, med förmodligen (uppgifterna är några år gamla) runt 50 %  av marknaden. Företaget som är familjeägt har genom gnetande och förvärv gått från att vara nr 11 i Kanada till dagens andraplats.


Inte liten, men okänd. Företaget omsätter runt 1 mdr kronor om året, och för att fixa den omsättningen spottar man ut runt 1 miljon tegelstenar om dagen (!), från anläggningar som förefaller vara moderna och väl automatiserade. Redan för mer än ett årtionde sedan jobbade man t ex med helt slutna system. Sedan ett par år återanvänder man all CO2 i produktionen.

Trots allt detta är det här ett företag som lever en mycket anonym tillvaro på aktiemarknaden. Det kan ibland gå flera dagar utan något avslut på torontobörsen. Och på nätet finns det inte mycket att läsa. På den annars nyttiga sighten ”Stock chase” finns inte företaget ens på listan. 


Positivt kassaflöde, värdering 65 % av eget kapital. Hur ofta hittar man ett företag som visar positivt kassaflöde, och handlas så långt under av bokfört värde? Nej jag har nog inte stött på den kombinationen tidigare. Även pris/kassaflöde=4 är en riktigt fin värdering.  Mycket kassaflöde för pengarna helt enkelt. Inte heller p/e 12 är mycket att säga om. Möjligen straffas man för en tidigare dålig affär där man som delägare i en reningsanläggning gjorde stora förluster. Även om det är helt hanterat, lever nog förtroendeskadan. 

Lönsamheten är inte fantastisk om man tittar på ROE (5-6 %), men utvecklas positivt med förvärv och effektiviserad produktion. Dessutom bör man notera att företaget har runt en halv miljard i marktillgångar, vilket motsvarar sådär en tredjedel av balansräkningen. Inte minst är det stora ytor där man hämtar lera för tegelproduktionen. Företaget räknar att de nuvarande exploaterade ytorna i Kanada räcker i 20 år, och de i USA i 40 år. Ett imponerande lager av råvara får man säga. Skuldsättningen är inte inte hög, vid helår drygt 1 för nettoskuld/EBITDA, inkl finansiell leasing. Leasing utanför balansräkningen (operational) är mycket marginell.


Och riskerna?

Byggboom i Kanada, och framför allt i folkrika Ontario där Brampton är stora. Byggandet är på all time high, och det är bostadsbyggandet som driver siffrorna. Tittar man på början av 2017  så ser det heller inte ut som att utvecklingen mattas av. Men hur länge fortsätter det?

Utvinningen av råvara verkar inte helt oproblematisk. Det senaste området för utvinning av lera till tegel har mött stort motstånd från boende i området, och det verkar inte helt självklart att man får tillstånd beviljat. Kan det här resultera i nedskrivningar? Eller kan man som t ex den australiensiska motsvarigheten Brickworks jobba mer medvetet med sin mark genom rehabilitering och försäljning? Här kan nog Brampton göra mer, framför allt som staden verkar ha ambitioner.

Brampton Brick har utvecklats mycket bra de senaste åren. Tillväxten organiskt på 10-15 % på senare tid överträffar t o m byggtillväxten. Så antingen så blir tegel allt mer populärt, och/eller så ökar man sina marknadsandelar.  Det ser onekligen intressant ut, och det som möjligen gör mig skeptisk är konjunkturkänsligheten.  

I vilket fall förefaller det mycket prisvärt. I mina ögon borde man åtminstone upp till en värdering på bokfört värde. Där värderas australienska Brickworks, med snarlik lönsamhet, och utan nyckeltal som imponerar mer. Uppfattar Brampton som ett företag ordentligt under radarn, som hanterat gamla synder väl, men som inte uppvärderats. Utdelningen ströks för ett antal år sedan, men med den fina utvecklingen på senare tid kanske den kan komma igen? 

Sedan en tid finns därför några procent i portföljen. Vad säger du, är det ett intressant case?

söndag 23 juli 2017

Bloggen 1 år!


Tiden går fort. För ett år sedan bestämde jag mig för att dra igång bloggen. Den 21 juli lade lade jag upp mitt första inlägg, om indonesiska Telekomunikasi. En kortvarig förälskelse kan sammanfatta, och idag skulle inlägget ha sett lite annorlunda ut.

Jag hade under 2014-16 lagt allt mer tid aktieportföljen, som vuxit till sig efter att nästan ha tömts i samband med husköp några år tidigare. Framför allt ville jag hitta kontakter för att få respons på mina aktiefunderingar. Dessutom strukturerar jag mina tankar bäst när jag skriver, och ska jag lägga ut för andras beskådan, ja då vill jag att det ska hålla. Och inte helt oviktigt, jag ville hitta någon intellektuell aktivitet för min  kommande försäldraledighet. Att ta hand om barn utan att blanda med någon intellektuell stimulans, ja det skulle helt ärligt få mig att klättra på väggarna.

Annars hade jag inga stora ambitioner och förhoppningar. Och jag hade ingen aning om hur jag skulle göra bloggen känd. Kommentar på andra bloggar var dock en bra start. Snart rullade det på, och efter ett par månader kunde jag räkna antalet sidvisningar i tusental per månad. Framför allt har jag Gustavs aktieblogg och z2036, Stefan Thelenius, att tacka!

Har jag förändrats som investerare? Både ja och nej. Jag har fortfarande ett tydligt fokus på företag med fin historik, starka balansräkningar, och inte minst, starka kassaflöden. Den största skillnaden är att jag idag tittar mycket mer konkurrensfördelar och lönsamhet. Tittar man på mina första inlägg så är det tydligt, mycket om det finansiella, lite om styrkor och svagheter. Idag är det tvärtom, även om jag nog lägger lika mycket tid på det finansiella idag som för ett år sedan.

Mer fokus på globala trender är en annan stor förändring. Jag tar allt mer utgångspunkten i globala trender som befolkningsutveckling, förändrad levnadsstandard osv, och försöker hitta företag som fångar dessa. För min egen utveckling har ett inlägg om världens befolkningsutveckling och välstånd varit det allra viktigaste.

Fyra favoritländer har utkristalliserats bland annat ur de globala trenderna, men också ur helt andra saker som att olika börser är väldigt olika mycket bevakade. Samtidigt har Sveriges högt värderade börs blivit allt mindre intressant.

Kanada har varit ett favoritland under ett par års tid. En börs med företag som når hela Nordamerika, men med bolag som inte alls är så bevakade som de på USA-börserna. Indonesien har allt mer kommit att bli den stora favoriten. Landet befinner sig i ett tidigt utvecklingsskede, men har nått en (i alla tillfällig) politisk stabilitet, och storsatsar på infrastruktur. Dessutom har man en mycket knepig geografi, som gör att den som behärskar kommunikation och distribution lätt når stora konkurrensfördelar. De indonesiska företagen är också de mest lönsamma i Asien. Indien är en självklar favorit, men tyvärr är utbudet begränsat till ett mycket litet antal ADR-noteringar. Nya Zeeland har blivit allt mer av en favorit under våren, av snarlika skäl som Kanada, men med fördelen att man är en fin ingång till Asien. 

Hur har portföljen förändrats? Ja mycket. I min senaste portföljrapport i början av juli fanns fem bolag kvar sen bloggen startades: Infosys (Indien), HDFC bank (Indien), Andrew Peller (Kanada), Stella Jones (Kanada), och Starbucks. Sedan dess har ett av bolagen ramlat ur och ett annat tillkommit. Mer om detta i senare inlägg. Trenden är tydlig, de mer kända bolagen har i huvudsak ramlat ur, och ersatts med mindre kända och mer exotiska. Nästan 2/3 av innehavet finns i de fyra länderna ovan.

Snart går bloggen in i en ny fas. Alldeles snart börjar jag att jobba igen efter föräldraledigheten. Dessutom med mer ansvar, och mindre fritid för aktieanalyser. Det här innebär att bloggen kommer att sakta in ordentligt framöver. Men mer om det om några veckor. 

Ja hur ska man då sammanfatta. Det är såklart svårt att recensera sig själv. Men jag tror mig ha ett bredare perspektiv idag, och jag gallrar mycket hårdare än för ett år sedan. Mycket tack vare kniviga frågor och kommentarer.  Och jag tror att jag (mycket) därför har en bättre portfölj än när bloggen startade. Nu gäller det bara att jobba på tålamodet... 

Eller vad säger du?

måndag 10 juli 2017

Testar Koti Pizza: trevligt och smakar bra!


Skulle ju ta lite sommarlov från bloggen, men så blev det lunch på Koti Pizza i Mariehamn, och pizzarecensioner kan man ju bara inte avstå från! Har ju dessutom djupdykt i företaget, även om det aldrig blev något köp.

Restaurangen ligger nära "stora shoppinggatan", och precis i anslutning till gästhamnen. Bra läge helt enkelt, och en ny, fräsch, och trevlig lokal. Vi var där vid lunchtid, och efter en stund var restaurangen helt full. Om något var negativt: ventilationen var lite sådär, och när det lagades pizzor för fullt blev det lite osigt. Servicen var bra, och tre personer fick flödet att rulla fint.

Maten. Vi beställde en pizza av största model  med färska champinjoner, paprika, och kalamataoliver. Pizzan med diameter 48 cm räckte fint till två vuxna och två hungriga småbarn. Och hur smakade den: saftig och god, kändes fräsch, och hade varit precis lagom länge i ugnen. Skulle inte få några problem att få med barnen dit igen.

Dagens upplevelse var klart positivt! Men ska man banta (portföljen) är det inte aktuellt med pizzaslice.

söndag 9 juli 2017

Portföljuppdatering - och sommaruppehåll


Inser att det är på tiden med en portföljuppdatering. Den senaste gjordes i mitten av maj, men så hände det inte så mycket under resten av maj och juni. Mer fart nu i juli, så dags att sammanfatta!

Minskat i Starbucks. Har en tid funderat över innehavet i Starbucks, framför allt i skenet av att jag tycker mig ha hittat mer prisvärda kandidater. Företaget förefaller också (i bästa fall) ha gått in i en svacka, då utvecklingen per butik inte alls imponerar som tidigare. Själva ger man bilden av att man i ett tufft klimat klarar sig bättre än andra. Och så är det, men man har också en värdering som förpliktigar. Jag har valt att halvera innehavet, och gjorde knappt +10 % på det jag sålde, inkl. utdelning. För de pengarna och lite till köpte jag posten i Italtile. En halv kopp kaffe för en packe kakel, helt enkelt!

Sålt ugnar, köpt högtalare. Sålde helt nyligen mitt lilla innehav i den tyska ugntillverkaren Rational. Gillar fortfarande företaget, men innehavet på knappt 3 % var för litet, och på dagens nivåer med p/e runt 40,  var jag inte redo att fylla på. Istället har jag köpt en liten post i den italienska högtalartillverkaren B&C Speakers, som jag skrev om i genomgången av Italien. Den här posten är ännu mindre, men den kommer åtminstone att fördubblas till 4 % den närmaste tiden.


Minst 4 % i varje innehav, max 15 innehav. Jag har i mina kriterier haft en minimigräns på 3-4 % per innehav. På senare tid har jag dock  börjat luta åt att gränsen är för låg. Vill man inte gå över 4 %, kanske man inte ska ha innehavet? Kort och gott: jag har ändrat i mina kriterier, nu är det min 4 % som gäller. Försäljningen av Rational var en del i att börja tillämpa. En annan följd är att jag ökat i tegeltillverkaren Brampton Brick, som legat under 3 %. Jag kommer framöver också att öka i mexikanska Femsa. Jag vill dessutom ner till max 15 innehav, kanske färre, för att verkligen klara av att följa. Eftersom jag dessutom vill kunna plocka in något nytt, så ska jag ner två från dagens 16. Vad ska jag sälja? Är det dags att helt ge upp Starbucks? Eller är det kanske för mycket med två vintillverkare?

Vad tittar jag på? Har under våren fokuserat en del på Nya Zeeland. Landet är intressant, inte minst med sin närhet till Asien, men också för att börsen där lever lite under radarn. A2 Milk och Scales är båda nya zeeländska innehav som köpts under våren. Senast har jag också tittat på Australien. Även detta ett intressant land, med stor potential i sin geografi, dock mer bevakat än den mindre grannen. Hur som helst kan det nog bli något innehav också här. Har även skannat av Johannesburg, vilket resulterade i att kakelförsäljaren mm Italtile fick plats i portföljen. Ett darrigt land där dagens 15 % av portföljen inte ska växa i andel, snarare tvärtom. Annars räknar jag med att det blir lugnare i portföljen framöver, av olika skäl. Mer om det senare.

Ja vad säger du annars om portföljen?

Nu blir det ett kortare sommaruppehåll. Åter om ett par veckor, och då firar bloggen ett år!

onsdag 5 juli 2017

Halvårsrapport - uppåt för exotiska, trögt i Kanada


Ett småtrött halvår kan man sammanfatta, men bakom det finns både fina uppgångar, svaga trender, negativa valutaeffekter, och högre courtage som en följd av några dyra exotiska inköp. Totalt landar portföljen på +3,7 %. Före kronans förstärkning sista veckan i juni var jag påväg mot det dubbla.
(Jacket i grafen i februari kom vid köpet av Unilever Indonesia, väntar på att Avanza ska fixa, vilket man gjort för samma sak vid köpet av Scales i maj)

Bäst, topp 5 (exkl valutaeffekter)

HDFC bank, Indien  (ADR), +43 %
A2 milk co*,  Nya Zeeland,  +41 %
Bank Rakyat*, Indonesien (ADR), +30 %
Femsa, Mexiko (ADR), +29 %
Unilever Indonesia*, +14 %

*är inköpta under perioden, och utvecklingen gäller sedan köp. 

Aktierna märkta med ADR är alla noterade i USD, och uppgången är inte justerad för att USD föll ca 7 % mot kronan under halvåret. Även den indonesiska rupien, och den nya zeeländska dollarn tappade mot kronan.

Värt att notera: fyra av de fem finns i exotiska länder! För HDFC och Femsa handlar det om en kombination av fina resultat och stabilisering politiskt. HDFC dippade kraftigt före årsskiftet i samband med regeringens sedelbyte, Femsa och den mexikanska peson fick ordentligt med stryk när Trump vann valet. Bank Rakyat har uppvärderats och redovisat fina resultat, Unilever Indonesia har levt upp till högt ställda förväntningar. 

Sämst har det gått för vinproducenterna chilenska Concha y Toro och kanadensiska Andrew Peller, båda har backat med -6 % exklusive valuta. Concha lider av dålig skörd 2016, och en förstärkt peso. Peller har fått allt större förväntningar på sig efter den stora uppgången förra året. Även Infosys går trögt och har backat i lokal valuta.

Kanada som står för drygt 20 % av portföljen har generellt gått trögt. Förutom Andrew Peller som backat har Brampton Brick, Logistec, och Stella Jones legat i princip stilla. Dessa tre speglar börsen i Toronto som backat något sedan årsskiftet. Utöver det har den kanadensiska dollarn backat med 3-4 % mot kronan. Säkerligen har Donald Trumps höjda tonläge i handelsrelationerna spelat in här.

Inte nöjd, men man ska heller inte stirra sig blind på en kortare period. Ser fram emot det andra halvåret! Och så är jag skyldig en portföljuppdatering, den kommer på söndag!

söndag 2 juli 2017

Italtile - en säker sydafrikan


Sydafrika är darrigt, men intressant eftersom man är ingången i Afrika. Har den senaste tiden skannat igenom noteringarna på börsen i Johannesburg, på jakt efter något som både har ambitioner i övriga Afrika, och konkurrensfördelar på hemmaplan som minskar sårbarheten och ger kassaflöde. Ärligt talat finns det inte många intressant företag utöver redan kända. Men tror mig hittat ett guldkorn: Italtile, med runt 150 butiker (hälften franschise) som säljer kakel/klinker, badrumsporslin, badrumstillbehör mm. Konkurrensfördelarna är tydliga, lönsamheten god, finanserna starka, och tillväxten stabil.

I slutet av 60-talet började Giovanni Ravazzotti, invandrad från Italien, att importera billigt badrumsporslin, klinker och kakel. När apartheidstyrda Sydafrika under under 70-talet sedan isolerades allt mer och sanktioner infördes, byggdes produktionen upp. Ett klokt grepp skulle framtiden visa. Detaljhandel och produktion delades så småningom upp, och noterades separat på börsen i Johannesburg. Sedan några år tillbaka har dock produktionen avnoteras, och med Italtile som minoritetsägare. Planer på att åter ta över produktionen har dock avslagits av landets konkurrensmyndighet, som bedömer att Italtile blir alltför dominerande. Företaget är alltjämt familjeägt med Giovanni Ravazzotti som styrelseordförande.

Så hur ska man då sammanfatta det här företagets styrkor?

Marknadsdominant, och inhemsk produktion. Till skillnad från de huvudsakligen små konkurrenterna som importerar, finns som sagt (stora delar av) Italtiles produktion lokalt i Sydafrika  genom bolag där man åtminstone har stora ägarintressen. Dessutom är företagen kontrollerade av samma majoritetsägare. Det här ger Italtile stora fördelar när randen försvagats, och importen blivit allt dyrare.

Konkurrensmyndighetens underlag (från beslut att stoppa samgåendet med produktionsbolaget) beskriver en imponerande marknadsposition. Bolaget har en marknadsandel på 40-50 %. Tittar man på de delägda produktionsbolagen har man (inkl hänsyn till import) en andel på 70-75 % (!) för badkar, och 60-70 % för toalettstolar, handfat mm (sanitary ware) och klinker/kakel (tile).

Avtryck i östra Afrika. Italtile startade sina första butiker i Kenya för runt 10 år sedan. Fortfarande finns dock bara runt 10 % av företagets butiker utanför Sydafrika, och då har man även vissa avtryck i grannländer i södra Afrika. Verksamheten i östra Afrika förefaller dock stabil, och man har också försiktiga expansionsplaner. Även om förutsättningarna inte är okomplicerade, och konkurrensen från kinesiska företag ökat, talar man fortsatt om att det finns en stor potential i regionen. Särskilt framgångsrik verkar en e-handelssatsning i Kenya vara.

*2017 är löpande inklusive de första 6 månaderna.

Stabil tillväxt och lönsamhet i knepig miljö. Trots de knepiga förutsättningarna är både tillväxt och lönsamhet imponerande stabila. Den ocykliska utvecklingen skulle vara imponerande även i en betydligt mer stabil miljö. Förutom konkurrensfördelarna som den inhemska produktionen ger, kan det handla om ett klokt upplägg med tre nivåer av butiker som riktar sig mot olika målgrupper beroende på köpkraft. Med specialistbutiker verkar man inte heller konkurrera direkt med de bredare byggvaruhusen. Företaget förefaller också lyckats bra i sin satsning på IT och logistik


Starka finanser. Balansräkningen saknar helt räntebärande skulder. Finansiell leasing saknas och andra leasingkostnader (hyror) är små sett till omsättningen. Företaget investerar stort i egna fastigheter, även för franschisetagare. Kassaflödet är i grunden starkt och har finansierat utdelning, investeringar, och expansion. På senare tid är det dock belastats av ökande lager, som man dock jobbar med att minska och förebygga. Utdelningen är drygt 2 %, och då delar man inte ut mer än runt en tredjedel.

Riskerna. Den politiska utvecklingen i Sydafrika finns såklart som en stor risk. Under hösten kommer ledarstriden i ANC att gå mot en upplösning, och möjligen avgår president Zuma efter att han lämnar som partiledare i december. I bästa fall. Och sedan kommer ett presidentval med osäker utgång. Även utvecklingen i östra Afrika är osäker. Den starkare randen innebär också att konkurrenterna som importerar får en bättre konkurrenssituation, och företaget räknar med att utvecklingen kommer pressas den närmaste tiden. Självfallet kan en alltför svag konjunktur också skapa problem, om nybyggande och renoveringar går helt in i väggen.

Den fortsatta processen mot konkurrensmyndigheten om köpet av tillverkningen, kan också ta fokus från expansion och annan utveckling. På längre sikt kan man fundera över hur successionen kommer att se ut efter Giovanni Ravazzotti som närmar sig 75.  Sonen Gianpaolo, som var VD, avled 2011 i en flygolycka tillsammans med flera ur företagets ledning. 

Det här ett företag med allt på plats. Ett riktigt kvalitetsföretag. Jag har sällan hittat något case som så genomgående klarar mina kriterier med marginal. Två fondbolag jag rankar högt, Wasatch och Grandeur Peak, har dessutom plockat in bolaget. Mest fascinerande: att kontrollen över den inhemska produktionen blir en stötdämpare - går det dåligt för Sydafrika och randen försvagas, ökar man marknadsandelen. Och priset, under p/e 14. Självklart har den åkt in i portföljen, ca 10 % blev det.

Vad tror du om den här investeringen?