Econpile - värd att borra i?

Jag tittar ofta på ett land i taget, mycket för att också få en känsla för potential och risker. Och om det handlar om bolag som riktar sig mot hemmamarknaden, vad är det som växer? Senast har jag tittat på Malaysia, ett av de mer välmående länderna i Sydostasien, med en BNP på sydeuropeisk/östeuropeisk nivå. Trots det växer ekonomin med fina 5-6 %, och de imponerar på internationella valutafonden IMF. Sällan har jag sett en så positiv rapport.

Här fastnade jag för en nischad och snabbväxande aktör inom byggindustrin: Econpile, specialiserade på pålnings- och grundläggningsarbeten. Även ett par konsumentbolag ser intressanta ut, och jag kanske kommer tillbaka till dessa.

Vad gör mig intresserad av Econpile?

Ett land som investerar i infrastruktur. En viktig del i Malaysias framgång ligger i en långsiktig och medveten satsning på infrastruktur, och historiken är lång. Malaysia klassas dessutom som ett av de mest attraktiva länderna i världen för investeringar i infrastruktur. Förutsättningar för en nischad aktör inom större infrastrukturprojekt bör vara goda. Flera större större kollektivtrafikprojekt är dessutom på gång, och man gynnas av urbanisering och högre markpriser, vilket driver fram högre hus med krav på (allt mer avancerad?) pålning. 

Betydande marknadsandel, nischade mot svåra jobb? För 4 år sedan var marknadsandelen13 % och man var redan då knapp marknadsledare på en marknad med åtta bolag som delade på 50 %. Ett intressant jämförelseobjekt är Pintaras Jaya som då var tredje störst. Deras omsättning är densamma idag, på en marknad som vuxit, och lönsamheten har sjunkit kraftigt till ensiffrigt ROE. Det här talar för att Econpile har tagit marknadsandelar. Dessutom verkar Econpile ha cirka 50 av 300 borriggar, eller ungefär dubbelt så många som de två närmaste konkurrenterna. De har också utrustning som andra inte har, en borrigg av en sådan storlek att det bara finns fem stycken i hela världen (!). 

För mig låter det som någon form av vallgrav. Morningstar klassar som ”narrow” moat, 73/100. Min erfarenhet av den graderingen är annars att små okända bolag oftast får låg klassning, även vid tydliga konkurrensfördelar.

Fantastisk lönsamhet och tillväxt, stabila finanser. Lönsamheten är närmare ROE 30 %, och har stabilt legat på 25-30 % sedan börsintroduktionen 2014. Den lägre lönsamheten 2014 berodde på stor kassa från nyemissionen som ännu inte ”börjat jobba”. Utdelningsandelen är låg (ca 30 %) och kassaflödet investeras i ny utrustning, med vilken man kunnat ta sig an allt fler projekt. Omsättningen har i det närmaste fördubblats sedan 2012. Finanserna är starka, och balansräkningen är i princip utan låneskuld netto, inkl viss finansiell leasing. Priset p/e 20.

Vad gör mig tveksam?

Stora projekt. Det är ett fåtal projekt som generar företagets omsättning, och framgången kan därmed svänga snabbt, även om orderboken för tillfället ser rätt så välfylld ut. Och dessutom, hur beroende är man av vissa byggbolag som man agerar underleverantör till? 

Huvudägarna minskat, teckningsrätter späder ut. De två huvudägarna, koncernchefen/grundaren och VD:n, kontrollerar fortfarande nästan halva företaget, men har minskat sitt ägande betydligt de senaste åren. Så sent som för två år sedan kontrollerade de runt 2/3. Samtidigt späds ägandet ut genom en emission av teckningsrätter som ska omvandlas till aktier de närmaste åren. Varje ägare ges rätt att för fyra gamla aktier teckna en ny. Hade föredragit en tillväxt genom kassaflödet.

Konjunkturkänsligt. Historiken talar för att det är en mycket sårbar verksamhet. Asienkrisen för 20 år rensade ordentligt och fyra börsnoterade motsvarigheter gick i konkurs. Bara ett börsnoterat bolag överlevde, Pintaras Jaya. Överlevde gjorde också Econpile som bildades 1987, men det är oklart hur det såg ut för dem. 

Sammantaget, intressant men inte helt övertygad. Sårbarheten får mig att tveka, och varför minskar storägarna? Tror man inte att den fantastiska utvecklingen kommer att fortsätta? Och hur stora är egentligen konkurrensfördelarna? Vad tror du?