Sydafrika, möjligheternas eller besvikelsernas land?

 
Sydafrika var när Nelson Mandela tillträdde ett förhoppningarnas land. Och med all rätt, med demokrati, enorma naturresurser och bördiga jordar, var förutsättningarna mycket goda. Om än inte okomplicerade. Men såhär ett par årtionden senare handlar det på många håll om ett besvikelsernas land. Det märktes redan när jag var där 2011. Högt ställda förväntningar blir ofta till besvikelser. 

Ska man försöka ge sig på att förstå Sydafrika idag, så handlar mycket om att förstå ANC och dess status. Rörelsen som befriade landet från apartheid, och med det belönades med en ikonstatus som nog inget parti i världen kan skryta med. Men här har vi kanske också problemet. För i en sådan miljö får maktfullkomligheten och korruptionen ofta växtkraft. ANC har länge inte behövt prestera för att få sina röster. Partiet har vunnit sina val trots att inkomstskillnaderna fortsatt att öka, trots uppenbar korruption, och trots att många ANC-ledare misskött sig. Makt som inte ifrågasätts korrumperar och förvrider, i alla fall många, och med tiden.

Vem minns idag t ex att Robert Mugabe på 70-talet bekämpade apartheid i dåvarande Sydrhodesia, nuvarande Zimbabwe, med en status inte långt ifrån Nelson Mandelas? Idag är han en av världens mest patetiska ledare, i ett land på randen till konkurs. Få länder har misslyckats så totalt som Zimbabwe.

Vad jag vill komma till är att situationen i Sydafrika är långt mycket mer komplicerad än den nuvarande presidenten Jakob Zumas galenskaper. Även om det såklart skulle vara bra om Zuma  kliver av. Men vad Sydafrika framför allt behöver är en politisk balans där ANC:s ikonstatus förpassas till historieböckerna.

Och tiden börjar nog att komma ifatt ANC. Inte minst växer en ny generation av sydafrikaner fram som inte minns apartheid. De yngsta väljarna i nästa val 2019 var inte ens födda när Nelson Mandela avgick som president 1999. De kommer inte alls att på samma sätt som de äldre generationerna att känna den känslomässiga tacksamheten till ANC. 

Sydafrikanerna är inte nöjda med hur landet utvecklas. Tittar man på attitydundersökningar, och inte minst resultatet från det senaste lokalvalet, blir det här riktigt tydligt. I lokalvalet i somras förlorade ANC t ex sin majoritet i huvudstaden Pretoria och i Johannesburg, där oppositionspartiet Demokratiska alliansen istället blev den ledande kraften. Mycket möjligt är det här de första tecknen på att det politiska landskapet kan komma att ritas om ordentligt i samband med president- och parlamentsval 2019. I så fall kan Sydafrika vara ett långsiktigt mycket intressant land att investera i.

Fungerande institutioner, starka företag. När man följer den mediala bevakningen av Sydafrika, är det lätt att få intrycket att det är ett land i fritt fall. Men så är det inte. Även om randen fallit kraftigt (men återhämtat sig på slutet), skuldsättningen ökar snabbare än i jämförbara länder, arbetslösheten är hög (25 %), och tillväxten stannat av, är landet inte något något Venezuela eller Argentina. Och skillnaden ligger i strukturerna som finns här; fungerande institutioner och regelverk, en väl utbyggd finanssektor, och generellt starka företag med låg skuldsättning. Företagen i Sydafrika är för övrigt mycket lönsamma jämfört andra länder på likartad utvecklingsnivå. Dessutom ligger inflationen stabilt kring 5-6 %. För den som vill läsa mer kan IMF:s senaste inspektionsrapport starkt rekommenderas, i alla fall de inledande delarna. Grafen nedan kommer för övrigt från samma IMF-rapport.

Ja, jag har länge funderat på att köpa något i Sydafrika. Grafen ovan inspirerar helt klart till det, och dessutom har Johannesburgbörsen en riktigt fin historik. Som ni kanske läst tidigare bestämde jag mig för detaljhandelskedjan Shoprite. Egentligen var det tre företag jag valde mellan i. Alla inom ocykliska segment, som borde kunna fånga utvecklingen i Sydafrika, och förhoppningsvis så småningom också i resten av Afrika:

Famous brands är nog bekant för många som följer Gustavs aktieblogg, och det behöver egentligen inte sägas så mycket mer än att det här afrikanska restaurangbolaget är bland de mest intressanta bolag jag sett. Potentialen är jättestor, och tillväxten fin. Expansionen fortsätter både i Sydafrika, övriga Afrika och i Storbritannien, och ett förvärv i det sistnämnda landet är också orsaken till att man hoppar över utdelningen i år. Att betala av på skulderna är viktigare. Som hämtat från mina kriterier!

Förra året växte omsättningen med 31 %, både organiskt och genom förvärv. Priset runt p/e 23 är också rimligt. Haken för mig var att den måste köpas i Johannesburg, som i och för sig Avanza erbjuder telefonhandel på, men till maxcourtage.

Tiger brands är Sydafrikas ledande livsmedelsproducent med drygt 80 % av omsättningen i Sydafrika, och med på flera områden ledande varumärken. Omsättningen ökade drygt 10 % under 2016, och med en ökande lönsamhet sedan företaget påbörjat något av en turn around. Som för många Sydafrikanska företag är balansräkning och kassaflöde starka.

Efter några jobbiga år med framför allt misslyckande och uttåg ur Nigeria, har företaget nu en ny  internationellt rekryterad VD som börja rensa bland de knepiga affärerna i övriga Afrika. Mest imponerande idag är en framgångsrik chokladverksamhet i Kamerun, och en verksamhet i Kenya, som utvecklas fint sedan en tidigare lokal vd fått sparken efter förfalskade försäljningssiffror. Prislappen på drygt p/e 20 är helt ok. Aktien går att köpa som OTC hos Avanza med telefoncourtage för USA. Men omsättningen är liten, några avslut per vecka.

Shoprite är Sydafrikas största detaljhandelskedja med livsmedelsbutiker som största verksamhetsgren (90 % av omsättningen). Inom koncernen finns också möbelbutiker, apotek, alkoholbutiker och snabbmatsrestauranger. Ungefär 15 % av alla butiker finns i andra länder i Afrika. Företaget växer fint (10-15 % i ökad omsättning) trots de knepiga förutsättningarna, och lönsamheten är god (ROE 23 %). Inte minst går det bra i Angola och Nigeria. Skuldsättningen är inte heller mycket att säga om, och kassaflödet är helt ok.

Företaget var nyligen på gång att sammanföras med det sydafrikanska konglomeratet Steinhoff, en på många sätt tveksam affär, men affären avblåstes. Annars är värderingen p/e 20 rimlig. Dessutom går den att handla som OTC, men med bättre omsättning än Tiger Brands. 

Tre fina alternativ. Famous Brands gick som sagt bort på courtaget. Jag vill helt enkelt inte ha så stor exponering mot Sydafrika som skulle krävas för att hålla min procentuella maxnivå för courtage. Tuffare konkurrens för Tiger Brands från utländska storbolag (som mycket skickliga Unilever) avgjorde till Shoprites fördel. En djupdykning kommer där framöver.

Vad tänker du om Sydafrika? Och vad skulle du välja?