Först ut blir Argentina. Landet kanske är mest känt för tango, pampas, fotboll, Evita och Evert Taube, men Argentina är också Sydamerikas till befolkningen tredje största land (efter Brasilien och Colombia) och världens till ytan åttonde största. Ett land med stora naturresurser och bördig jord. Det här är också ett land med en mycket stolt historia, i början av 1900-talet var Argentina ett av världens 10 rikaste länder. Sedan har mycket gått gått fel. Protektionism, militärjuntor och hyperinflation blev sådant som kom att prägla resten av 1900-talet.
Sedan början av 1980-talet är dock åter Argentina en demokrati. Under början av 1990-talet genomförde den dåvarande presidenten Carlos Menem omfattande privatiseringar kombinerat med att valutan knöts till dollarn. Kort sammanfattat slutade det senare med att hans efterträdare fick fly i helikopter från presidentpalatset. Därefter intog paret Kirchner scenen, först han, sedan hon. Under deras tid utvecklades ett nytt upplägg för valutan, med en officiell kurs som ingen trodde på. Valutaväxlingen flyttade då ut på gatan som satte sitt eget pris; på slutet var den officiella kursen 8,5 peso på en dollar, på gatan fick man 13. Såklart helt ohållbart och den i december valde presidenten Macri släppte omedelbart valutan fri. Han har öppnat upp, släppt på tullar och i största allmänhet gjort politiken mer marknadsorienterad.
Det finns förvånansvärt många argentinska företag noterade på New York-börsen. Några går dock bort snabbt, bland annat bankerna. Ett land där kontanthanteringen helt nyligen i huvudsak hanterades på gatan, nej där känner jag mig inte helt trygg i att investera i bankaktier. I och för sig finns även den spanska storbanken BBVA bland de stora aktörerna, men ser inte heller europeiska bankaktier som särskilt intressanta. Bort går också livsmedelsföretaget Cresud som ägs av fastighetsbolaget IRSA, som i sin tur utreds för att hålla skulder borta från bokföringen genom ett bolag i Israel. Sådant håller jag mig borta från.
Då är det bättre att titta på jordbruksföretaget Adecoagro, Luxemburgbaserat, men med verksamheten huvudsakligen i Argentina. Företaget driver jordbruk (ris, säd, m m), utvecklar jordbruksmark och finns inom socker- och etanolproduktion (i Brasilien). Den senaste tidens förändringar med borttagna tullar och devalvering gynnar företaget, som är ungt och inte ger någon utdelning. Men man har en fin rörelsemarginal som ökar, en ökande omsättning, och positivt fritt kassaflöde. Vinsten är dock fortfarande låg sett till priset. Värd att lägga på bevakningslistan, även om den ligger lite långt ner i värdekedjan och är för beroende av världsmarknadspriser för att helt tilltala mig.
Bland företag inom samma sektor finns Bunge, en gång i tiden en dominerande aktör i Argentina under namnet Bunge & Born, men numera baserat på Bermuda och med bara en liten del av verksamheten i Argentina.
Ett företag som också kan vara värt att titta på är Telecom Argentina. Företaget bildades i samband med att Argentinas telefoni privatiserades i början av 1990-talet, och man delar i praktiken telemarknaden med spanska Telefonica. Telecom Argentina har så här långt dock bara sett nedsidan av devalveringen; större lån räknat i Peso, högre räntekostnader och indirekt också högre kostnader för bland annat personal. Företaget är också inne i en investeringsperiod med stora utgifter för utbyggnad av 4G. Omsättningen växer dock fint. Med 40 % i total ökning över året enligt den senaste rapporten, och med prisökningar för telefoni på 25-30 % (enligt argentinska nyhetsartiklar), ligger den organiska ökningen på 10-12 %. Inte så tokigt. Driver omsättningen gör datatrafiken som ökade omsättningen med 40-45 %, justerat med uppskattad prisökningstakt. I Paraguay, där man också driver telefoni, har omsättningen för datatrafiken ökat än mer! Men jag känner mig trots allt tveksam, företaget är ansträngt av situationen och det syns i kassaflödet som är darrigt. Jag har företaget på bevakningslistan sedan länge, och där får det stanna kvar.
En sådan här genomgång kan inte helt bortse från oljebolaget YPF, Sydamerikas största oljebolag efter brasilianska Petrobras. YPF privatiserades under samma period som telefonin, och kontrollerades under en period av det spanska bolaget Rapsol, innan staten åter tog kontroll över bolaget 2012. Företaget lär sitta på stora resurser av bland annat naturgas, men frågan är om man klarar att hantera dessa resurser på egen hand eller om utländskt kapital behövs. Jag är själv inte intresserad av oljebolag, och har därför inte tittat närmare på det finansiella, men för den som är det så kan företagetnog vara värt att titta på.
Jag har tittat på Argentina flera gånger, men har alltid landat i att det är för darrigt. Landet har potential, men då krävs inte minst att man får ordning på sin valuta och får ner inflationen som idag ligger på runt 30 %. Jag fortsätter att bevaka landet, men håller mig borta från investering just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar