Förändringar i portföljen - och utdelningen över året

Till slut bestämde jag mig för att sälja Telekomunikasi Indonesia. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg är Indonesien på väg att ytterligare liberalisera telemarknaden, vilket innebär att företaget med största sannolikhet kommer att tvingas släppa in konkurrenter i sitt mobilnät. Det här kommer att slå hårt mot företaget som har en stor konkurrensfördel i sitt nätt som är mycket väl utbyggt på landsbygden. Det här är också förklaringen till den höga marginalen. Efter ytterligare research bedömer jag sannolikheten som stor att något kommer att hända, och även om man kommer att få en god kompensation, kommer det här i grunden att påverka företagets möjligheter att hålla den mycket höga marginal man har idag.

Istället har jag köpt på mig Cencosud, den chilenska detaljvarujätte som jag skrev om här för några dagar sedan. Jag har också ökat i den kandadensiska virkesfabrikanten StellaJones, som redovisade en fin rapport, men som ändå tappat i värde.

Och så tänkte jag att det kan vara kul att illustrera hur mina utdelningar ser ut över året. Sedan årsskiftet har min portfölj förändrats en hel del, i huvudsak är trenden tillväxt och framtidsmöjligheter, snarare än hög utdelning nu.

Grafen visar utdelning 2016 (första stapeln för varje månad) relativt beräknad utdelning för 2017. Har utgått från dagens innehav och nu kända utdelningsnivåer.

Trots att min portfölj är ca 50 % större idag än i januari, har utdelningen i kronor bara ökat med 12 % sett på rullande helår.  Ett annat sätt att uttrycka det är att direktavkastningen mot köpkostnad minskat från 4,0 % till 3,0 %. Det är inte minst försäljningarna av Westpac bank, Nova Scotia, Castellum och Emerson (som jag istället investerat i snarlika Atlas Copco) som ligger bakom. Köpet av Saltängen har delvis kompenserat. Här är jag dock tveksam till framtiden, men mer om det vid ett senare tillfälle.