Mat - i alla lägen, eller bara i syd och öst?

Först handlar det om riktigt fina bolag. Sen handlar det om rätt plats, och rätt bransch. Och allt krävs för att jag ska bli intresserad. Därför varvar jag också bolagsletande med annat grävande. Sånt som befolkningstillväxt i olika delar av världen, urbaniseringens betydelse, eller som idag: hur påverkar ökat välstånd livsmedelskonsumtionen?

Först mat, sen annat. När levnadsstandarden ökar handlar det från mycket låga nivåer om livsmedel, och mera livsmedel. Men andelen sjunker snabbt med inkomsten. Redan i mitten av 1800-talet konstaterade den tyske statistikern Ernst Engels (inte att förväxla med Karl Marx kompis Fredrich Engels!) att andelen av ett hushålls inkomst som går till mat, sjunker när inkomsten ökar (Engels Law). Det här är något som är allmänt accepterat in i våra dagar, och det finns en hel del forskning som bekräftar det. 

Passade också på att titta på lite data över andel matkonsumtion mot BNP per capita. Grafen utgår data från Världsbankens International Comparision Program (2011). Alltså inte helt färskt, och Sveriges BNP-siffra förefaller något lägre än vid tidpunkten. Så grafen får tas med de förbehållen, men bilden säger i alla fall något kvalitativt om hur det ser ut.

Samtidigt konsumerar högre inkomsttagare och rikare länder i faktiska pengar allt mer i mat, därför att man köper dyrare och bättre mat. Ser man per land blir det här också rätt så tydligt. Det här är värt att ha med i bakhuvudet (Engel’s Law Around the World 150 Years Later, Richard Anker)

"South African data (Statistics South Africa, 2002) demonstrate how much food share of household expenditure varies by household income. Whereas “very low income” and “low income” households in South Africa together are responsible for 4 percent of total household expenditure and have a food expenditure share of 47 percent, “very high income” households in South Africa are responsible for 71 percent of total household expenditure and have a food expenditure share of only 14 percent"



Data över matkonsumtion vs BNP per capita. Samma data som ovan, och med samma förbehåll. Men det är ändå tydligt att man inte ska stirra sig helt blind på andelen mat av total konsumtion.

Tittar man på hur livsmedelskonsumtionen förändras med ökat välstånd är det svårare, och de regionala skillnaderna är stora. För at slå in en vidöppen dörr: det som man genomgående ser är att basvaror som bröd tappar relativt sett, och att köttkonsumtionen går upp. På senare år har vi dock sett en minskande konsumtion i väst, men samtidigt äter länder som Kina och Brasilien allt mer kött. Välståndstrenden att äta mer kött lever i länder på väg upp, men hälso- och klimattrenden tar över i väst?

Men sen skiljer det sig en del regionalt. I sydostasien t ex, där mjölkkonsumtionen är generellt är låg, kan man se en rätt tydlig trend när man jämför länder som har stora likheter. T ex dricker man i Singapore, där man lever på västerländsk nivå, 3-4 gånger mer mjölk per invånare än i Indonesien. Gustavs investering i indonesisk mjölk (Ultrajaya) är ur det perspektivet helt rätt. (Sen har bolaget en del utmaningar, men det är en annan historia). Eller A2 milk, som kanske öppnar för mjölkdrickande i fler delar av världen med sin mjölk fri från A2 protein. Det går såklart att spinna vidare här en bra bit, med hälsotrender och annat. Men vi stannar där också sammanfattar.

Sammanfattningsvis: Så svaret på frågan, är nära ett ja. Det behöver inte vara fel att investera i livsmedel i ett land där medelklassen växer, eller redan är stor. Men det gäller att ha koll på de regionala eller till och med lokala trenderna och förutsättningarna.

Och vad gör man sen då, när man har ätit färdigt? Mer om det en annan vecka!

Investerar du i livsmedelsbolag?