Inga svenska aktier i portföljen

Det är snart ett år sedan mina två sista svenska aktier lämnade portföljen, Atlas Copco och Cloetta. Jag har sedan tittat några gånger på svenska bolag, men varje gång landat i: det finns bättre alternativ! Det här har inget att göra med hur mycket jag tror på eller inte tror på Sverige - och när jag läser bloggar och följer twitter blir jag övertygad om att jag har en betydligt mer positiv syn på Sverige än de flesta aktiebloggare - nej det handlar i grunden om att jag vill ha de bästa

bolagen i portföljen. Och jag vill sprida risker.

Det finns flera anledningar till att titta utanför Sverige när man investerar i aktier: 

Demografi. Även om Sverige inte sticker ut negativt (utan snarare tvärtom) är det inte här befolkningstillväxt och växande medelklass finns. Med lite olika tidsperspektiv är det i Asien och Afrika det händer saker. (Jag skrev för ett år sedan ett inlägg med rubriken: Asien för oss, Afrika för våra barn, och det är ungefär så det ligger till tidsmässigt). Och om man som jag gillar ocykliska konsumentbolag blir just detta särskilt viktigt. Även om det är fina bolag jag letar efter blir det mycket enklare att växa om man finns på en marknad som växer, och inte tvärtom. 

Dyrt. Jag ska inte ge mig på att jämföra Stockholmsbörsens värdering med andra börsers. Eftersom tyngdpunkten mellan olika branscher varierar stort blir en sådan jämförelse som att jämföra äpplen och päron. Men varje gång jag tittat på ett svenskt bolag de senaste året har jag som sagt hittat ett utländskt alternativ som varit mer attraktivt. 

Liten spelplan, få bolag under radarn Stockholmsbörsen är med internationella mått liten, och även om man kan komma åt en del tillväxtmarknader genom svenska bolag är spelplanen mycket begränsad. Genom att titta brett på de börser som finns tillgängliga från Sverige öppnar sig helt nya möjligheter. Att nå utvecklingen i fler länder, att hitta bolag under radarn.

Så om man får reflektera:Varför ska jag köpa ICA eller Axfood när jag kan köpa den Sydafrikanska och snabbväxande motsvarigheten Shoprite, som i alla fall tidigare inte varit dyrare? Eller för att spetsa till det, Ericsson eller Fingerprint när jag kan fånga samma trender men med betydligt lägre (teknik)risk i Singaporebaserade Micro Mechanics som tillverkar verktyg till halvledarindustrin? 

Och om jag får spinna vidare, vad här hemma kunde matcha det kanadensiska vinbolaget Andrew Peller när jag plockade in den vid p/e 12 för ett par år sedan?  Eller den ovanligt lönsamma äppelodlaren mm Scales till samma värdering för ett år sedan? Nu har både bolagen kraftigt uppvärderats, men jag skulle vilja påstå att den här typen av bolag under radarn inte existerar på Stockholmsbörsen (motbevisa mig gärna!) Och det finns en rad exempel bara i min portfölj på att de går att hitta ute i världen. 

Riskspridning. Sist men inte minst: Sverige är ett litet land. Här har jag mitt jobb, jag har investerat i en villa, och min allmänna pension kommer bl a att avgöras av hur bra det går för det här landet. Varför ska jag också placera mitt privata sparande i svenska aktier? 

Phantas visade för en tid sedan i ett mycket intressant blogginlägg att man runt om i världen dras till sin lokala börs. Ja man tycker väl att man lättare kan följa och förstå sådant som händer på hemmaplan. Men jag vill påstå att det är betydligt mer komplext än så. Vilken information företagen ger eller inte ger,  är det som verkligen har betydelse. Vad har jag t ex för nytta av att HM är svenskt när man inte vill tala om hur jämförbara butiker utvecklas? Eller Kopparbergs när man inte berättar hur mycket man säljer på den viktiga brittiska marknaden?

Läser man engelska och behärskar internet, så är det inte det geografiska avståndet som avgör tillgången till information. Med en transparent företagsledning, informationsrika rapporter, och en viss lokal nyhetsbevakning av bolaget/branschen, kan ett företag i Singapore eller Nya Zeeland vara minst lika lätt att följa och analysera som ett svenskt bolag. 

Visst tar jag en viss valutarisk, men är jag långsiktig känner jag mig ändå trygg. Jag tror helt enkelt inte att SEK är någon ny schweizerfranc...

Jag vill ha rätt bolag i portföljen. Bolag med tillväxtpotential, stora konkurrensfördelar, ett starkt kassaflöde och en låg skuldsättning. Om de bolagen finns i Sverige investerar jag här. Men inte för att de är svenska, utan därför att de i så fall är bäst.