Gotlandsbolaget

Förra veckan skrev jag om att  jag inte har några svenska aktier i portföljen. Och så är det. Men ett bolag gör mig intresserad; Gotlandsbolaget. Bolaget som med 10 års uppehåll på 1980- och 90-talens praktiken haft monopol på båttrafiken till ön. Inte så exotiskt men svårhandlat som nog bidrar till en 

Vad gör mig intresserad?

Nästan monopol. Efter att man kom tillbaka 1997 förändrade man spelreglerna för kommande upphandlingar genom att skaffa sig nya och snabbare färjor som kortade restiden från cirka 5 timmar till 3,5. I praktiken har då kunnat konkurrera eftersom med de snabba och stora båtarna,  och resenärerna skulle gå i taket om restiden förlängs till vad som gällde i gamla tider.  Det här har givit bolaget två nya perioder 2007-2017 och nu senast till 2027. Under årens lopp har flera bolag utmanat, men det har alltid slutat med att Gotlandsbolaget efter något år står ensam kvar. En del i det hela är också att

Förmånligt avtal som betalar båtarna. Genom att staten i praktiken inte haft alternatic till gotlandsbolaget, har villkoren också blivit mycket förmånliga. En inte oväsentlig del är att statsbidraget bygger på att båtarna skrivs av på bara 10 år. Tittar man på andra bolag handlar det vanligtvis om 15-25 år för snabbfärjor och 25-35 år för konventionella färjor. Gotlandsbolagets två större färjor skulle kunna beskrivas som något slags mellanting. Men redan 15-25 är skulle förändra kalkylen dramatiskt. Kort sagt, företagets upplägg innebär att skattebetalarna subventionerar båtarna som efter 10 år kan säljas för långt mycket mer än skrotvärde. Och nu är åter nya båtar på gång, ja ni är med... Och de båtar som köptes i början på 2000-talet lär väl säljas?

Låg värdering, starka finanser. Värderingen är riktigt fin. Bolaget handlas till 80-85 % av bokfört värde (p/b) och till p/e 10-11, räknat på löpande helår. Och jag har aldrig sett ett rederi med så här stark balansräkning. Kassaflödet är religion för ägarfamiljens överhuvud som talar om att det är förklaringen till att bolaget överlevt.

Vad för mig att tveka?

Svåröverblickbar. Bolaget är inte helt lätt att följa i alla delar. Båtar ägs av bolaget och hyrs ut till dotterbolag, och det finns dotterbolag på Bahamas. Det är i princip omöjlig att se hur mycket man egentligen tjänar på gotlandstrafiken. Dessutom hyr man ut båtar. Man är heller inte så där värst transparenta, och det är nog för övrigt en del av affärsidén. 

Ägarbilden. Ägarfamiljen Nilsson kontrollerar mer än hälften av rösterna, och i praktiken verkar det vara 90-åriga överhuvudet och tidigare vd:n och ordföranden som fortfarande håller i trådarna. T ex klev han åter in i styrelsen 2012 för att kunna vara med och förhandla fram det nya och nu gällande avtalet med staten. Men vad händer sedan? Kommer tre syskon att kunna styra bolaget med samma tydlighet och innovativa förmåga?