söndag 26 mars 2017

Stella jones - tråkigt, klokt och målmedvetet

 
Ett bolag som är i järnvägsbranschen och förkortas SJ. Det kan väl inte vara annat än intressant? Nej skämt å sido. Det handlar inte om statliga SJ AB utan om kanadensiska StellaJones, ett av mina mindre kända innehav, och det enda (internationella) i portföljen som fortfarande saknar presentation. Trots att det fanns där redan när bloggen startade.

Och det här är riktigt tråkigt. Företaget producerar impregnerat virke som framför allt används för järnvägsslipers och elstolpar, segment som utgör huvuddelen av företagets drygt 12 miljarder kronor i omsättning. 70 % av försäljningen finns i USA där företaget också har produktion. StellaJones, bildat i sin nuvarande form så sent som 1992, har vuxit i mycket snabb takt framför allt genom lyckosamma förvärv. Sedan 2007 har omsättningen nästan sjufaldigats (!). På senare tid har man också breddat verksamheten med förvärv inom produktion av virke avsett för bostäder.


Styrkor och konkurrensfördelar. Företaget förefaller idag ha marknadsandelar kring 50 % för järnvägsslipers och 40 % för elstolpar. Alla förvärv ska bidra till att stärka företagets position på marknaden, och bidra till synergier. Genom förvärv i områden där man har kunder, men inte produktion, har man kunnat minska kostnaderna.  Och det här förefaller ha varit framgångsrikt. Med storleken har man också trogna kunder som får vad de behöver. Man väljer helt enkelt ett säkert kort, snarare än att spara några % på att köpa från någon mindre leverantör.

Finanserna. Kassaflödet är starkt, men från tid till annan påverkas det av lageruppbyggnad. Produktionen kräver att virke lagras under en tid, vilket ställer stora krav på kapital. Skuldsättningen är inte anmärkningsvärd.

Det som oroar mig lite är om företagets produkter är så tidlösa som jag först tänkt:

Järnvägsslipers har använts sedan järnvägens begynnelse, och utgör fortfarande mer än 90 % av de slipers som läggs i USA. De är enkla att lägga, och materialet är lätt, billigt och dämpar vibrationer. Samtidigt är det inte helt miljövänligt. I många delar av världen har betongslipers tagit över, beroende av högre hastigheter där trä inte klarar kraven. Även stålslipers förekommer på sina håll, men förefaller inte ha fått genomslag, bland annat på grund av korrosion och att fler slipers krävs. Nya material är dock på gång, och t ex har den indiska järnvägen med framgång börjat att använda slipers av kompositer. I Nordamerika går det dock trögt, Union Pacific har köpt viss kvantitet, men jag lyckas inte hitta några färska nyheter som tyder på att det tagit fart.

El- och telefonstolpar. I Nordamerika hänger ledningarna i luften, och det handlar inte bara om telefontrådar. Att gräva ner beskrivs som mycket dyrare, och man får leta ett tag för att hitta artiklar om områden som faktiskt börjat att gräva ner. På ett och annat ställe verkar det hända, och möjligen kan vårt förändrade klimat med mer extrema väderförhållande förändra de ekonomiska förutsättningarna? Men än så länge verkar det uppfattas som lite "lyx", som man får betala privat för att få en trevligare vy.

Det här handlar om mycket konservativa branscher, men också riktigt stora investeringar. Järnvägen har jobbat med träslipers i ett par århundraden. Man vet vad man har, men inte vad man får. Kalkylerna blir osäkra när man inte har kunskap och känsla för materialets livslängd. Kunskapen om hur man lägger järnväg måste läras om, nya underentreprenörer kanske användas. Tröskeln lär vara hög för att byta helt enkelt, och kalkylen är kanske inte tillräckligt bra. Uppfattar marknaden för järnvägsslipers i trä som stabil för lång tid framöver.

För elledningarna är det kostnaderna för att gräva ner som återkommer som argument. Men hur kan då övriga västvärlden ha räknat hem? Är det vanans makt, eller handlar det om vem som betalar? Företaget talar om att man ser potentialen i marknaden, när stora mängder halvsekelgamla stolpar ska bytas ut. Jag är benägen att tro på de förhoppningarna.

Och andra hot, ja kanske miljöregleringar mot impregnerat virke. Men knappast med Trump i Vita huset. Men möjligen är det här ett argument i förhållande till mina kriterier. Och möjligen är Logistec med hamnar och teknik för vattenledningar ett mer miljövänligt, och kanske också mer långsiktigt alternativ? Kanske blir det en förskjutning i tyngd från Stella Jones till Logistec.

3 kommentarer:

Excentius sa...

Jag jobbar ju på järnvägen och har en del koll. När det gäller USA är de i mångt och mycket kvar i stenåldern när det gäller järnvägen. Det är ytterst få områden inom den branschen där de på något enda område ligger före resten av västvärlden (om ens något). De har ju sådana infernaliskt långa järnvägar också jämfört med tex Sverige och att byta ut all de miljontals slipers som finns i USA mot betong är inget man gör på 1, 10 eller 30 år. Behov av träslipers lär finnas kvar under lång tid - frågan är väl egentligen bara hur mycket mer SJ kan växa på konkurrenternas bekostnad. Att växa utan att ta andelar från konkurrenterna tror jag blir svårt inom järnvägsbiten. Det avsätts ju oftast en viss peng varje år för underhållet och när den pengen är slut så köps det inget mer det året - punkt. Det är den påsen pengar de måste växa inom, det är ju den maximala gränsen sas. Påsen alltså. :)

Mycket text men kontentan, nog ett bra innehav. Säkerligen även mindre konkurrensutsatt än vad vi är i Sverige. Nuförtiden köper ju Trafikverket mycket (all?) slipers från Polen och dagens slipers är gjord av tall och inte bok som tidigare. 50 år gamla begagnade bokslipers kan vara i bättre skick än 10 år gamla tallslipers. Nu är det för dyrt med bok idag men litet kuriosa om inte annat. :)

Lycka till med slantarna.

Gustav sa...

Vilken bra kommentar! Nog blir man lite sugen på att köpa Stella Jones trots allt, grymt tråkigt bolag i alla fall, vilket är ett slags plus :-)

Framtidsinvesteringen sa...

Stort tack för kommentaren! Nog bland de bästa jag fått på bloggen. Mycket intressant och matnyttig. Bekräftar dessutom min känsla att den här investeringen faktiskt håller över tid.

Om man håller sig till järnvägssidan så tror jag inte heller att man ska räkna med någon organisk tillväxt av marknaden. För SJ handlar det om att fortsatt hitta fina förvärv som också bidrar med synergier. Däremot kan nog järnvägsbolagens investeringspåsar variera över tid, bl a påverkat av hur bra det går. Vet t ex att Union Pacific (som jag ägde lite i tidigare) skar i investeringarna när marknaden vek.

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.