Indonesien - vill ha exponeringen, men vill jag äga en bank?

Indonesien är intressant. Världens till befolkningen fjärde största land efter Kina, Indien, och USA. Dessutom, med en ung befolkning som växer lika snabbt som Indiens, och en snabbt växande medelklass. Samtidigt har man stora utmaningar i en bl a mycket eftersatt infrastruktur. Här gör den sittande presidenten dock stora investeringar. Satsningar görs också för att öka de utländska investeringarna, senast genom ett reformprogram som regeringen presenterade i veckan. Reglerna för utländskt ägande liberaliseras, och skatterabatter ges vid inversteringar och till exportföretag som behåller pengarna i landet.

Men det jag kanske gillar mest: landets företag har högst lönsamhet i Asien, men också bland de högsta värderingarna. Min teori: de knepiga kommunikationerna i det stora öriket, som för den som klarar av att hantera, ger goda förutsättningar att bygga fina vallgravar.

Jag har just nu ett innehav i landet: Bank Rakyat Indonesia (analysen vid köp). En av landets största banker, med den indonesiska staten som huvudägare. Jag tilltalas av att bara runt 1/3 av indonesierna har ett bankkonto, liksom av bankens fokus på mikrokrediter, som gör att man fint fångar en växande lägre medelklass. Här finns också mycket innovation för att nå kunder över hela landet, inte minst med hjälp av en helt egen satellit. 

Samtidigt: den indonesiska valutan har ingen hög status hos marknaden, och när det börjar skaka, som när de långa amerikanska räntorna tar kliv uppåt, ja då flödar pengarna ur landet. Och aktien svänger därefter. Klarar bolaget en riktigt stor påfrestning? Eller i alla fall, hur klarar aktien påfrestningarna?

Under asienkrisen på 90-talet gick banker i konkurs. För Bank Rakyat var det också nära när företagskrediterna havererade. Samtidigt klarade sig mikrokrediterna mycket bra, och insättningarna ökade kraftigt när privatpersoner inte längre litade på de kommersiella bankerna. Bank Rakyat överlevde krisen, med viss statlig hjälp. Efter det har banken framför allt fokuserat på mikrokrediter och privatlån, som också idag är mycket stabila.

Men sammantaget, jag känner mig inte lika säker på bolaget idag som när jag köpte och ökade...

Finns det några intressanta alternativ?

Telekom indonesia. Indonesiens motsvarighet till Telia, och mitt första indonesiska innehav. Dessutom det första bolag jag skrev om på bloggen. För något år sedan ett fantastiskt lönsamt bolag, med mer eller mindre monopolställning på landsbygden. På senare tid har dock konkurrensen tilltagit, och bolaget har fått sänka priserna ordentligt för att behålla marknadsandelar. Prislappen är betydligt lägre idag än när jag ägde för ett par sedan, men med dagens förutsättningar känner jag mig inte alls intresserad.

Unilever Indonesia. Bolaget som jag sålde under våren. Inget har hänt som gör att jag skulle bli intresserad igen. Bakom en till synes lägre värdering nu finns engångspost för avyttring av margarinproduktion och varumärken. 

Indofood cbp. Dominerar nudelmarknaden i Indonesien, och är på många sätt ett mycket fint bolag. Nudelkonsumtionen är dock påväg ner i stora delar av Asien, och jag vill ha bolag i portföljen som följer positiva megatrender, inte negativa. Även om bolaget jobbar på att bredda sig.

Ultrajaya. Dominerande mjölkproducent i landet där mjölkkonsumtionen fortfarande är mycket låg, men ökar. Utvecklingen i regionen bekräftar en sådan korrelation. Jag tycker dock att tillväxten i förhållande till prislappen är för låg, och dessutom finns det konkurrenter som knackar på, både i form av svenska Arla, och kanske i framtiden innovativa A2? Finns för övrigt i Gustavs portfölj. 

Bintang. Dominerande öltillverkare som Gustav skrivit om. Ett bolag med en fantastisk lönsamhet, som lätt skulle platsa i min portfölj. Men, alkohol i muslimska länder innebär direkt en stor politisk risk. I Indonesien förbjöds ölförsäljning för några år sedan i småbutiker, och det har påverkat bolaget. Än värre är kanske risken att en än mer restriktiv politik kan komma upp till debatt om relgionen blir viktigare och får större betydelse i politiken.

Nippon Indosari. Marknadsledande brödtillverkare som Gustavs skrivit om, och som på senare tid sett pressade marginaler, sannolikt till stor del beroende på hårdnande konkurrens. Tillväxt i förhållande pris håller inte, men bolaget kan vara värt att fortsätta följa. 

Bisi International. Ett intressant bolag, och

ett av de många indonesiska case som Gustav tittat på. Tillverkar grödor, och har som jag uppfattat gynnats starkt att regeringens kraftiga subventioner. Utvecklingen har sett fantastisk ut under några år, men har planat något på slutet. Det som hållit mig borta är dock vad jag uppfattar som ett politiskt beroende. En ny president, som inte tror lika starkt på subventionerna, kan innebära brutalt förändrade förutsättningar.

Ett par bolag med lite annan inrikting än konsument/mat/jordbruk är investmentbolaget Saratoga Investema (tack Gustav!) som dock i mina ögon ligger för tungt i naturresurser, och Intanwijaya international, ett värdecase som tillverkar kemikalien Formaldehyd. Den senare ser dock på flera sätt sårbar ut, inte minst för världsmarknadspriser och konkurrens.

Ekadharma. Dominerande tejptillverkare som finns i Gustavs portfölj. Bolaget har sådär halva marknaden (enligt i och för sig inte helt färska uppgifter), verkar behärska distributionen i det svårtillgängliga landet, och följer dessutom megatrenden med en e-handel som formligen exploderar i landet och regionen. Trots det är värderingen fortfarande låg (p/e 8), även om den stigit något efter den senaste fina rapporten. Balansräkningen är i min smak, tillväxten sett till omsättning ligger i runda tal på 15 %, både för 2018 (efter tre kvartal), och nästan lika mycket 2018. Ett helt klart intressant bolag, och det som talar emot är brist på information, och kombinationen maxcourtage och låg handel. 

Slutsats.  Jag ser stor potential i Indonesien och vill fortsatt ha ett innehav där. Dock ser jag inget självklart alternativ till Bank Rakyat, och jag överväger att ligga kvar, även om jag som sagt inte är lika övertygad som jag varit tidigare. 

Vad säger du om Indonesien? Och borde jag byta innehav?