tisdag 17 november 2020

Min portfölj - och vad har hänt?


Ja, då var bloggen igång igen! Och vad har då hänt sedan senast?

Vi börjar med att rekapitulera. När Corona slog till formulerade jag en strategi. Kortfattat kan man säga att jag bestämde mig för att satsa på tre kategorier bolag;

1. Bolag med extremt stark balansräkning och kassa, i branscher som drabbats hårt
Här ökade jag i singaporebaserade Straco med akvarier m m i Kina och med en anläggning i Singapore. Bolaget har en sanslöst stark balansräkning och kassan skulle räcka flera år även helt utan intäkter. Här står aktien och stampar men bolaget redovisar vinst för q3 trots -65 % i omsättning. I kategorin tog jag också en liten position i Texas Roadhouse, som blev en fin resa.

2. Fina defensiva bolag som dragits med
I den här kategorin ökade jag i grekiska Kri kri (yoghurt och glass) som föll tungt, och i singaporebaserade chokladtillverkaren Delfi med större delen av omsättningen i Indonesien. Kri kri har kommit tillbaka starkt, Delfi steg under sommaren, men har åter fallit tillbaka. Lite senare under våren ökade jag också i sydafrikanska Italtile (som då inte hade stigit alls), dominerande inom tillverkning och försäljning av kakel och badrum. Det visade sig lyckosamt och bolaget är åter största innehav

3. Fina dyra bolag jag väntat på länge
Hit kom jag aldrig innan det började stiga igen.

Lärdomarna, ja att ha en kassa värd namnet. Jag hade i princip ingen alls när det slog till och fick tära på buffertsparandet. Nu satsar jag på att inte gå under 10 %

Vad har jag gjort sen?
I april sålde jag välbekanta Sca och schweiziska Interroll, tillverkare av logistiksystem (rullband mm). Efter sommaren sålde jag likaså scheweiziska  komponenttillverkaren LEM. Alla såldes på grund av i mina ögon för hög värdering, och för Sca och Interroll var jag helt klart för tidig. Det är bara att erkänna: jag trodde inte det skulle vända uppåt så snabbt, och så kraftfullt. Och jag tycker att värderingarna på sina håll (många håll) är helt galet höga.

Under sommaren och hösten har jag plockat in tre nya bolag, kanadensiska Evertz som tillverkar utrustning för tv-produktion, och så ett polskt och ett finskt bolag som jag håller lite på. Ja och ytterligare ett polskt som än så länge bara har fått en liten provposition

Hur går det?
Ja det beror på hur man ser det. Jag ligger några procent minus, och alltså sämre än Stockholm t ex. Samtidigt är en del valuta pga den  starkare kronan. Allra tyngst har det gått för den sydafrikanska randen som agerat något av ett sänke i portföljen. Med valutakurserna från årsskiftet skulle jag ligga 6-7 % högre med dagens portfölj. Dessutom, min utdelning kommer att bli större i år än förra året. Inte mycket, men med ett antal procent. Och då är portföljen till sitt omfång bara marginellt större än för ett år sedan. Jag tänker att det också säger något. Mer om det i ett senare inlägg.

Hur som helst, just nu får jag acceptera att bli betraktad som en förlorare när jag avstår från att inte investera i snabbväxande och högvärderade teknikbolag. Framtiden får utvisa om jag har rätt eller fel när jag håller fast vid min strategi som handlar om starka balansräkningar, starka kassaflöden, tydliga konkurrensfördelar, rimliga värderingar, och i huvudsak defensiva bolag. Jag tror fortfarande stenhårt på att investeringar i längden handlar om att skapa värden, och att allt för stora framtidsförhoppningar är farliga att förlita sig på. Historien talar i alla fall för det.

Vad gör jag nu?
Den senaste tiden har jag tittat en del i Polen, med ett nytt innehav som resultat, och kanske ett till som fasas in. Har också under sommaren tittat i Thailand och Österrike. Thailand går bort pga vad som kan sammanfattas med tveksam kvalitet på management, och i Österrike fick jag med ett bolag som jag tänkt gräva mer i. Jag funderar annars på att fortsätta öka i Straco och Delfi som jag nämnde ovan. Just nu har jag också en djärv tanke att börja titta på turkiska exportbolag, men vi får se om jag vågar. 

Vad tror du om min portfölj och strategin att avstå de extremt höga värderingarna?
 

8 kommentarer:

  1. Personligen skulle jag aldrig gå nära ett Turkiskt bolag på grund av valuta risken, jag tror inte den är en fråga om utan när turkiska liran faller ner som en sten igen. Med den ledning som är där (och den öppna korruptionen) så är det definitivt inte en ekonomi jag är intresserad i på grund av risken att valutan fortsätter mot afrikansk banan republik.

    Jag går dock åt liknande håll som dig när det kommer till teknikbolag och har börjat köpa in mig i tråkig järnväg etc. istället. Tala om moat och chansen att någon kommer dra nya mil är minimal.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karl Hugentobler18 november 2020 12:55

      A Turkish company is not necessarily exposed to currency risk. Equity ownership does not represent ownership in a pile of local currency. For example, a commodity producer in Turkey can export the commodity on world market. It incurs costs in local currency. Such a company would massively benefit from local currency devaluation. It is irrational to avoid a country completely. Consider every business separately!

      Radera
    2. Except you're forgetting a few things; first of all very few companies can produce / source everything they need in local currency only. The shares are as well held in local currency and if there's something the market dislike is a weak devaluing currency.

      Secondly we're talking an country going towards an autocratic ruler who's shown no competency to handle the economy. The chance that he'll crash the economy and go down an Venzuelan route of taking over companies or simply implemennt stupid rules to prevent them from buying what they need (see Nigeria and good luck on getting USD for an international payment as an example).

      Which all goes to the third point; weak currency with autocratic style leadership with poor track record is a setup for a Zimbawe style crash. Add in a wish to continue various wars in the general region (always expensive and not fueling the local economy) and you got plenty of reasons to not go there; weak currency only being one of them.

      Radera
    3. I take it in Swedish.

      Tack för kommentarer och intressanta funderingar. Ja järnvägen är verkligen intressant, enormt stor moat om man kontrollerar också spåren. Stora investeringar såklart, men även miljöfrågan lär ju gynna branschen. Jag borde nog kika där.

      Hur som helst, Turkiet. Nej mycket talar för att inte investera där, men samtidigt håller jag med Karl, och därför jag skriver just exportbolag. Har man intäkterna i hårdvaluta är man inte alls så sårbar, samtidigt som man blir konkurrenskraftig med en valuta som ständigt devalveras mot omvärlden. Har ett sådant bolag i Sydafrika, Alaris Holdings, ett mycket litet antennbolag inriktat mot försvar och säkerhet (med förövrigt en betydande del från dotterbolag i Finland!). Man har 80-90 % av omsättningen utanför Sydafrika och en stor del av kassan i hårdvaluta. Man påverkas i den meningen rätt lite av utvecklingen i Sydafrika, men har samtidigt en värdering som ett sydafrikanskt bolag. Och jag har inte en exponering mot landet som är så stor som den ser ut! Skillnaderna mellan Turkiet och Sydafrika är dock rätt stora, Sydafrika har starka institutioner och regelverk, liksom en självständig (och privat) centralbank, allt det där balanserar delvis del den röriga politiken, även om utvecklingen i landet är knepig (men det är ett eget kapitel och det finns fantastiskt fina och välskötta bolag i landet!).

      I Turkiet finns inte som jag uppfattar inte de starka institutionerna etc och en korrumperad politik får på ett annat sätt genomsyra statsapparaten. Det kan såklart leda till att det totalt havererar, med hyperinflation, brist på varor, handelshinder, att välutbildade flyr landet osv. Och det påverkar såklart även ett exportbolag.

      Sen finns det intressanta exempel på hur bolag faktiskt kan lyckas riktigt bra även i förskräckliga miljöer, t o m i Zimbabwe...

      Radera
  2. Jag är lite förvånad över att det inte gått bättre, hade jag fått gissa hade det ju varit en rätt väl rustad portfölj förutom kanske Straco och Gotlandsbolaget.

    Gällande strategivalen är det ju som det är men jag tycker att många intressanta teknikbolag har varit billiga under Covid-19 krisen och sen har det i många fall givit en helt brutal uppvärdering när bolag som Enlabs, Kambi, Evolution Gaming, och Gravity värderats upp. Jag har inte prickat in alla vinnarna men det har onekligen fungerat bra med enkla case under den här krisen och i de flesta fallen tycker jag ändå det har varit rimligt.

    Det sura är ju att i nästa kris kommer det här att vara ett mönster alla titta på så det blir intressant vad som fungerar då...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, samtidigt visar bolagen att de varit väl rustade för kris, och flera har överträffat mina förväntningar. Sen finns det såklart ett sådant bolag som Straco som ju helt stannade några månader, men de kommer igen, kanske starkare om de kan köpa upp någon konkursad konkurrent.

      Så länge bolagen går bra har jag svårt att tycka att min strategi har misslyckats, och jag tänker att värderingarna kommer. Kanske inte lika snabba pengar som för alla som träffat rätt under 2020, men samtidigt kanske också över tid en mer stabil resa. Något jag sett under året är att portföljen är betydligt mindre volatil än de stora indexen, och en del är väl att mina bolag inte finns där. Relativt sett har det gått som bäst när börsen har gått som sämst, och relativt index låg jag som bäst innan det vände uppåt.

      Ja nästa gång är det något annat som fungerar, kanske defensiva bolag på emerging markets!?

      Radera
  3. Väldigt stabil portfölj med många gemensamma nämnare, starka finanser gör att ”sova gott”-faktorn är hög. Däremot någon eller några mot teknik/mjukvara kan vara bra, men det är svårt att hitta starka case med goda finanser, bevisad lönsamhet och hyfsad värdering.

    Tror förändringarna i portföljen var rätt.

    När det kommer till länder tycker jag Turkiet är svårt. Dels är det en valutarisk, men den går att komma runt eller få ner genom att välja exportbolag. Jag fastnar ändå på den enkla frågan: vad är worst case? Kan börsen stängas? Bolag privatiseras? Känner mig inte trygg här. Då är det för riskfyllt oavsett valutan. Den dag han kliver av och demokratin är på frammarsch, då köper jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jag tänker och en sådan portfölj jag eftersträvar! Ja jag tycker mjukvara är svårt, inte minst att bedöma vad som är långsiktiga konkurrensfördelar.

      Turkiet ja, kommer nog sluta med att jag avstår, men lite nyfiken att kika. Ja den dag han faller lär det bli en fin resa, och det är då det hade varit fint att finnas där med en liten lottsedel. Men riskerna är nog för stora som sagt.

      Radera