lördag 11 januari 2020

Margin of Safety - och jag är i huvudsak värdeinvesterare


Margin of Safety av Seth Klarman är något av en klassiker, och lite av en bibel bland värdeinvesterare. Klarman, mycket framgångsrik hedgefondförvaltare och mångmiljardär (i kronor) gav ut boken 1991, med en upplaga på 5000. Och blev ingen dundersuccé. Men med tiden har den vunnit respekt, och kanske handlar lite om att boken sedan inte givits ut i nya upplagor, utan med tiden nått absurda andrahandsvärden som 2000-3000 USD. Helt galet såklart, och för egen del har jag kommit åt en pdf-kopia som till stora delar plöjts under julhelgerna. Och det är bara att säga: mycket intressant läsning!

Utgångspunkten är: minimera risk. Framtiden går aldrig att förutsäga, inte ens av den mest skickliga analytiker kan förutsäga hur ekonomin kommer att utvecklas, hur inflationen kommer att se ut, om räntor kommer att höjas eller sänkas osv. Eller för all del hur börsen kommer att gå. Så slutsatsen är: avstå från sådan analys och minimera risken i dina investeringar.

Men först av allt behöver man förstå skillnaden mellan att investera och att spekulera.

"Investors believe that over the long run security prices tend to reflect fundamental
developments involving the underlying businesses. "


"Speculators, by contrast, buy and sell securities based on whether they believe those
securities will next rise or fall in price."


Min första slutsats: jag började med spekulation, och har först på senare tid blivit investerare, ja när jag övergick till min nuvarande strategi, 2015.
.
Marknaden är irrationell. En grundläggande utgångspunkt är att marknaden är irrationel, så låt den inte vägleda dig i hur du agerar. Rusa inte efter aktier som stiger, och paniksälj inte sådant som sjunker, utan förlita dig på den fundamentala analysen. Och inte minst, utnyttja att marknaden är irrationell för att hitta investeringar. Det finns många olika anledningar till att marknaden sätter för låga priser, dra nytta av det.

Jag fastnade särskilt för beskrivningarna av hur fondförvaltning fungerar. Det är såklart ingen nyhet att alla vill följa index, och ingen vill vara förlorare. Och för förvaltare kan de bli mycket dyrt att vara det. Den som presterar sämre än index kan snabbt bestraffas, och sådana incitament skapar såklart strömlinjeformade produkter. Även om boken är snart 30 år gammal, behöver man inte titta på många fonder (och även sådana som inte beskriver sig som indexfonder) för att förstå att det här incitamentet finns där också idag.

Och det allvarliga är såklart att det avgör prissättningen på marknaden. Eftersom fonder som följer index ska ha just vissa aktier köps dessa i uppgång, utan att det i grunden handlar fundamentala faktorer bakom. Priser pressas upp (framför allt i tider av låga räntor!), och kan sedan falla hårt tillbaka.

Författarens slutsats (eller förhoppning?) har dock ännu inte slagit in:

"I believe that indexing will turn out to be just another Wall Street fad."

(För att vara elak känns den som den tidigare socialdemokratiska kommunikationsministern Ines Uusmans förutsägelse att internet var en fluga. Men framtiden är ju inte lätt att förutsäga, som sagt.)

Några nedslag, vad som är viktigt för en strategi som värdeinvesterare:
  • Minimera risken,  och utnyttja att marknaden är irrationell för att hitta objekt att investera i.
  • Titta på absolut utveckling, inte relativ
  • Investera bara när det är motiverat och kandidaterna finns. Var inte fullinvesterad för sakens skull, om investeringsobjekten inte finns är det bättre att hålla kassa och invänta rätt lägen
  • Investera inte i branscher du inte förstår och som är svåra att förutsäga, t ex teknikbolag
  • Förstå varför du gjort investeringen, och sälj när de förutsättningarna inte gäller 
Min andra slutsats: jag inser att jag till stor del agerar som en värdeinvesterare. Jag gillar att minimera risken, jag tittar på låg värdering. Jag investerar inte i bolag jag inte förstår, och jag håller en mycket låg andel teknikbolag. Jag har också en rätt ok disciplin sett till att utgå från bolag och analys, och står emot strömmen även när portföljen inte relativt sett utvecklas så starkt.

Jag skulle beskriva det som att jag i huvudsak är värdeinvesterare, och tittar man på mina innehav så har det absoluta flertalet en motivering som lutar åt värdeinvestering. 

Därför står det nu på bloggen: 

”En blogg om värdeinvestering med världen som spelplan”

Jag är inte helt renlärig om man följer boken, för tittar man på hur jag investerar så utgår jag också från makro, tittar på megatrender, och söker tillväxt. Dock i regel med ett värdeperspektiv.

Förbättringsområden. Jag vill bli bättre på att identifiera punkten när investeringen inte längre följer kraven när jag köpte. Och inte minst, jag vill lära mig disciplinen att hålla större kassa, och kanske därmed också bli än mer restriktiv i vad jag plockar in i portföljen.

Sist, lite roligt när han skriver om att negativa analyser är något som Wall Street inte gillar:

"In 1990 Marvin Roffman, an analyst at Janney Montgomery Scott, Inc., apparently lost
his job for writing a negative research
report about the Atlantic City hotel/casinos owned by
Donald Trump,
a prospective client of Janney." 

Eller var det Trump som inte gillade analytikern?

Vad är du för typ av investerare? Eller spekulerar du?


2 kommentarer:

Stefan Thelenius sa...

Tänkvärt och bra inlägg!

Jag går mer och mer mot tillväxtinvestering och då gärna bolag som har en megatrend i ryggen där den strukturella tillväxten är högre än BNP, exempelvis husdjur, hälsovård och digitalisering. Förvisso blir värderingen högre och det är svårt att ha en margin-of-safety men förr eller senare lär bolaget växa in i värdering givet att tillväxten håller i sig. Min portfölj Global Future är huvudsak uppbyggd på detta sätt och den har presterat fantastiskt fint de senaste 5 åren.

Värdeinvestering är svårare tycker jag och kräver nog mycket tålamod om man ska sitta med kassa och vänta på köptillfällen alternativt uppvärdering. Ett lågt värderat bolag som växer fint lär förr eller senare bli uppvärderat men även det kan ta tid.

Att avstå teknik tror jag är ett stort misstag då den strukturella tillväxten sannolikt är högre där. Att förstå sig på teknik är förstås inte enkelt så man behöver nog vara på tå inför teknikskiften (Nokia, Kodak etc) och hantera det med utökad diversifiering, så gör jag iaf :-)

Framtidsinvesteringen sa...

Tack Stefan! Jag tänker att det går att kombinera. Flera av mina bolag är tillväxtbolag, flera i tillväxtbranscher eller i alla fall i tillväxtregioner, men med låg eller i alla fall rimlig värdering.

Utesluter inte rena tillväxtbolag helt (t ex HDFC och A2), men när jag tittar på de case som gått bäst (förutom de två nyss nämnda) är det sådana där det kommit en uppvärdering.

Tror inte heller att man ska utesluta teknik. Men det är ofta svårt, även när man inte tror det. Har själv valt sådana bolag där det mer handlar om hackor och spadar, eller i alla fall sådant som skapar förutsättningar för flera eller bredare branscher.

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.