Väx där du är bäst!

För ett par veckor sedan grävde jag i den filippinska restaurangkedjan Jollibee. Och jag vill fortsatt påstå att bolaget har något unikt. En marknadsposition som nog inget bolag i branschen har på en marknad av den här storleken. Men när man nu vill expandera satsar man allt mer i väst, och köper en större hamburgerkedja i USA. Hur tänker man då? Ja varför går man in på en marknad, där man inte har några fördelar, och där konkurrensen är stenhård?

Och det här är inte första gången jag ser något sådant. Jag tänker till att börja med på sydafrikanska Famous brands i Gustavs portfölj, som gjorde något liknande i Storbritannien när man köpte en väletablerad hamburgerkedja. Och det gick sådär, om man uttrycker sig försiktigt. Eller vietnamesiska mjölkproducenten Vinamilk, med brutalt fina förutsättningar på hemmaplan, men som också väljer att expandera i USA.

Varför söker sig bolag som dessa till väst? Hur kan de tro att gräset är grönare där? För det är det inte. Inte för dem i alla fall. De har något unikt på sina hemmamarknader, som de aldrig kommer att kunna upprepa eller hitta på mogna marknader.

Vad ska de göra då? Ja som aktieägare, och som en liten sådan, så tänker jag: Stanna där ni är, om ni inte tror att ni kan upprepa samma resa, eller har samma potential på andra marknader. Väx inom er vallgrav. Expandera bara om ni kan hitta något som är nästan lika bra, eller i alla fall bättre än mina alternativ. Stanna i Sydafrika, stanna i Filippinerna, stanna i Vietnam. Och för guds skull, börja inte att slåss med McDonalds på deras hemmamarknad!

Men här tror jag att det finns en hake. Sitter man som storägare (och här talar vi i restaurantexemplen om bolag där familjer har stora intressen) så kan man inte lika enkelt diversifiera sig, som när man är en relativt liten privatsparare. Då kan det ligga nära till hands att vilja expandera i andra delar av världen. Det är i bolaget de finns, det är där de har kontrollen. Mitt intresse, mina förutsättningar, och deras, är helt enkelt mycket olika. Och en slutsats kan vara: bolag av den här typen, kanske blir mindre intressanta när de blir större?

Det finns dock de som förstår det här.  Kanadensiska Vitreous Glass, som samlar in returglas, tvättar, och krossar det, och säljer det vidare till glasfibertillverkare, är ett skolexempel på hur man ska göra. Man inser att upplägget är fantastiskt, men att det inte går att upprepa. Hur de än expanderar kommer de inte fixa samma lönsamhet (ROE runt 40 % utan skulder...) och avkastning på kapitalet. Istället för att ge sig ut på sämre äventyr ger de mig runt 10 % i direktavkastning. 

Jag gillar tillväxt. Men gör man det på bekostnad av

kvalitet så är jag inte med. Och det var därför jag avstod Jollibee. 

Hur tänker du?