tisdag 6 juni 2017

Sverige: inte nu, kanske sen


Befolkningsutvecklingen är en viktig motor för ekonomisk utveckling. Som jag skrev i början av året ökar befolkningen i Asien, men framför allt i Afrika, där invånarantalet kommer att växa till runt fyra miljarder 2080. Här hemma i Europa ser det annorlunda ut, men det är samtidigt fel att dra hela kontinenten över samma kam. Det ser helt enkelt väldigt olika ut i olika länder.  Det här kan vara värt att tänka på när vi talar om eurozonen som en region.

Rika länder växer, fattiga krymper. Något förenklat säger Eurosats prognos att befolkningen till 2080 kommer att öka i norden, på brittiska öarna, i Belgien, Luxemburg, Frankrike och Schweiz, och minska i södra och östra Europa. Även i Europas motor Tyskland kommer befolkningen att krympa.


Ett intressant samband är att de länder som saknar naturlig befolkningsökning, också i de flesta fall förutspås sakna invandring, och omvänt. Handlar det helt enkelt om oro för framtiden (i länder med hög arbetslöshet osv) som resulterar i både en låg naturlig befolkningstillväxt, och ett tryck att strypa invandringen? Inte osannolikt. Och här dras Europa ytterligare isär, när de rika länderna växer, och de fattiga krymper. Samtidigt kommer gruppen över 65 år i Europa att öka från knappt 20 %, till knappt 30 % på några årtionden. 

Sverige. Mycket kan såklart sägas om Sverige, men till att börja med är de demografiska förutsättningarna för framtiden riktigt goda. Och en del i detta är invandringen, som rätt hanterad kan bidra till tillväxt och välstånd. Här är såklart satsning på introduktion en nyckelfråga, resurser och samordning kommer till stor del att avgöra hur väl vi lyckas. Jag går inte in djupare än så på de politiska aspekterna av integration och arbetsmarknad, men här ligger såklart både utmaning och potential.

Sveriges utveckling är på många sätt imponerande. Det är bara att läsa rapporter från organisationer som OECD och IMF för att inse det.  Tillväxten slår de flesta, utmaningarna ligger i integration, privat skuldsättning och ökande bostadspriser, ja det där känner vi till. Dessutom konstaterar OECD en ökad ojämlikhet. Stockholm som tillväxtmotor växer dessutom på en nivå som kan jämföras med Kina. Inte illa.
En aspekt i framgången är bredden Sverige uppvisar, med framgång på så många olika plan. Det här kan såklart beskrivas med olika modeller, och olika parametrar. En är den modell som tagits fram av PwC (ESCAPE index), och som bygger på fem olika utvecklingsområden, som i sin tur kan bryts ner i ett 20-tal olika parametrar:

Economic growth and stability
Social progress and cohesion
Communications technology
Political, legal and regulatory institutions
Environmental sustainability

Här handlar det inte bara om att ha en hög tillväxt, här handlar det om stabilitet, låg korruption, tillgång till IT, livslängd, jämlikhet, genomsnittlig utbildningsnivå osv. Här landar Sverige på första plats, gång på gång, och senast 2014. Intressant och tänkvärt, och inte från någon tankesmedja till vänster. Här talar man om kriterierna som något som kan ligga till grund för investeringar. Så alla ni som i era investeringar fokuserar på Sverige: det behöver inte vara fel. Även om jag fullt ut delar den syn på geografisk spridning som Gustavs aktieblogg skrev om i söndags.

Sverige är nog på många sätt ett av de mer intressanta länderna i Europa, i alla fall på sikt. Helheten som t ex PwC beskriver, tillsammans med en gynnsam demografi, ger den bilden. Men just nu kan jag inte se annat än att svenska företag i allmänhet är för högt värderade. Säkert bidrar den låga räntan, liksom när vi tittar på hög fastighetsvärdering i storstadsregionerna. Där har vi också orsakerna till att jag avvecklat mina svenska innehav. Men jag tror på Sverige, på sikt.

Hur tänker du kring geografisk exponering: Sverige, Europa, världen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Annons