tisdag 17 januari 2017

Konglomeraten monteras ner, men är det bara bra?

 
Igår aviserade Atlas Copco att man avser att dela bolaget. Det här görs genom att gruv- och anläggningsteknik bildar ett eget bolag som delas ut till ägarna. Ett liknande upplägg är också sedan tidigare på gång inom SCA, och NCC har nyligen genomfört en styckning.  Många investerare och analytiker tilltalas av tanken, verksamheten och värdena tydliggörs och blir lättare att styra och följa. Det talas om att konglomeraten delas.

Men till att börja med, vad är egentligen ett konglomerat? Jag uppfattar här något av en begreppsförvirring. Läser på Investopedia:

"A conglomerate is a corporation that is made up of a number of different, seemingly unrelated businesses. In a conglomerate, one company owns a controlling stake in a number of smaller companies, which conduct business separately. Each of a conglomerate's subsidiary businesses runs independently of the other business divisions, but the subsidiaries' management reports to senior management at the parent company"

Ericsson, som en gång i tiden förutom telefoni tillverkade tanklock, klockor, teknik för övergångsställen och säkert lite till, var helt klart ett konglomerat. AB Volvo, med inte minst sitt stora fastighetsinnehav, kan nog fortfarande klara definitionen, även om man helt nyligen sålt sin it-verksamhet. För SCA, som snart ska delas, är det mer tveksamt. Hygiendelen, som i dag dominerar, tillverkar produkter som har sitt ursprung i cellulosafibrerna från skogen. Så företaget är långt ifrån skapat som något konglomerat, men utvecklingen har fört dem åt det hållet. För Atlas Copco tycker jag att det är rent fel att tala om konglomerat. Visst är kundbaserna till delar olika, men de gemensamma nämnarna är också tydliga, t ex kompressorerna som återkommer i båda företagen som ska bildas. Det jag vill komma till är att vi nog oftast bör tala om ett företags bredd och diversifiering, snarare än om konglomerat.

Jag förstår såklart resonemangen kring smalare företag, men tycker att man glömmer bort perspektiv som sårbarhet och omställning:

Bredd kan ge växtkraft. Kassaflöde från en verksamhet som inte växer kan investeras i en ny verksamhetsgren, istället för att delas ut. Mexikanska Femsa som finns i min portfölj är ett utmärkt exempel. Kassaflödet från Coca Cola-produktion, och utdelning från aktieinnehav i Heineken, används för att bygga upp en lönsam snabbutikskedja. För företag inom branscher med korta teknikcykler kan det här handla om överlevnad.

Cykliska företag kan bli mindre cykliska. Framför allt för mycket cykliska branscher kan svängningarna jämnas ut. Det är alltså ingen tillfällighet att de två utpräglade industriföretagen i min portfölj är breda (och stora). Däremot har jag inget emot smalare företag inom ocykliska branscher som livsmedel. Tvärtom.

Tillbaka till Atlas Copco. Här skulle jag vilja ha en tydligare bild och mer information om hur synergierna mellan de två tilltänkta delarna egentligen ser ut. Här nöjer sig företaget med att de är små, och analytiker och förvaltare ställer inga följdfrågor. Jag funderar också kring sådant som företagsgemensam FoU, inte oväsentligt för ett företag som Atlas Copco, där produktutvecklingen är viktig för att ligga i topp. Spontant lutar jag åt att sälja den avknoppade delen, men jag har ju ett tag på mig att gräva och fundera.

De gamla konglomeraten blir allt färre, men det stannar som sagt inte där. Företagen blir smalare och smalare. Om styckningar som för Atlas Copco och SCA är bra eller dåliga får man värdera från fall till fall. För SCA är det en logisk konsekvens av att företagens olika delar växt ifrån varandra, för Atlas Copco är jag som sagt inte lika övertygad om att det här är rätt väg. Men ge mig gärna argument för motsatsen.

10 kommentarer:

  1. Jag tycker inte om den här utvecklingen. I en välskött koncern kan ledningen allokera avkastningen från kassakor till investeringar i bolag som växer. Ledningarna i de växande delarna av koncernen kan här dra nytta av koncernens erfarenhet, geografiska täckning och varumärke samtidigt som eventuella bakslag åtminstone kan dras av på resultatet.

    I en värld där det är allt svårare att hitta billig tillväxt på den öppna marknaden innebär det att jag tycker det är mycket olämpligt att man styckar bolag på det här sättet och minskar deras handlingsfrihet för investeringar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan bara hålla med - väl beskrivet! Det är väl för att vi är ingenjörer som vi resonerar lika här :-)

      Radera
  2. Läste någon kurs ekonomisk historia i min ungdom och tyckte det lät så himla mysigt med konglomerat. Saknar dem, och tycker det låter så mysigt med exempelvis Nokia där man producerade allt från bildäck till pappersmassa. Snacka om att ha riskspridningen avklarad!
    Vill egentligen inte blotta min okunskap så offentligt men har aldrig förstått skillnaden mot ett investmentbolag, någon som kan förklara?

    SvaraRadera
  3. En tydlig skillnad ligger i att ett investmentbolag sällan agerar med samma bokföring i samtliga bolag vilket ett konglomerat ofta gör.
    Det får i sig en uppsjö av följder i finansiering och finansiell hävstång bl.a. En duktig ledning kan förmera värden på många håll i ett konglomerat emedan dito i investmentbolag oftast fokuserar på det rent ekonomiska.

    I detta fallet så är styckningen av Atlas ett typiskt grepp av investmentbolag för att tydliggöra värden dress the bride för utbjudning av delar no doubt. :-)

    SvaraRadera
  4. Hej,
    Jag har inte läst så mycket om denna styckning, men undrar om du vet om kompressor-teknik kommer delas upp mellan process,gas industri och gruv-delen i det nya bolaget? Kompressor teknik är helt klart den mest attraktiva delen av Atlas och man är en klar marknadsledare (jag tror ca 2 ggr större än Ingersold Rand). Jag frågar mig hur kommer styckningen försämra Atlas ledande position?
    Investor är dock en stark och långsiktig ägare så jag hoppas de har en väl utarbetad strategi? Jag hoppas det inte bara är en styckning för att kortsiktigt få upp värderingen utan att det finns argument för långsiktiga vinster med detta.
    Atlas tillhör hursomhelst toppskiktet vad det gäller kvalitet för denna typ av industribolag.
    Jag äger själv indirekt Atlas visa mitt innehav i Investor.
    Mvh Per

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var det mig du frågade så vet jag inget om den industriella logiken bakom affären, och på inlägget så säger väl värden till sidan samma sak att han skulle velat veta mer om den industriella logiken bakom, men det skulle förvåna mig stort om man gör av med en del som har bra ROE och ledande marknadsställning det brukar vara delar som man bedömer som långsiktigt olönsamma som säljs ut. Med vänlig hälsning

      Radera
    2. Kompressorteknik, som absolut är den finaste delen av bolaget, kommer att finnas kvar intakt. På kort sikt tror jag inte att det är någon fara vad gäller positionen, frågan är dock om det är långsiktigt klokt. Om det t ex påverkar företagets forsknings- och utvecklingsresurser. Den frågan kan jag inte svara på, men bara känna en viss oro inför. Har i vilket fall mycket svårt att se någon industriell fördel. Värt att ha med är ju den stora förvåning som den här affären väckte... Jag uppfattar det här som ett sätt att få till ett bolag med finare siffror. Anläggningsteknik som försvinner ut är den del som har klart lägst rörelsemarginal.

      Radera
    3. OK tack för svaret och jag håller med.

      Radera