Portföljuppdatering - Peller ut, asiatisk turism och högutdelare in

Tiden rusar och har inte uppdaterat om portföljen sedan i januari. Och en hel del har hänt. Tyvärr innebär det också att kassan har krympt, till bara drygt 3 %, men min tanke är den med nytt kapital ska växa till åtminstone 5 %.

Sålt Peller, köpt hemlighet. I december minskade jag i Andrew Peller, och i januari släppte jag innehavet helt och hållet. Med drygt 2 år i portföljen var det ett av mina äldsta innehav (slaget bara av HDFC Bank, med några dagar). Jag har hela hösten tvekat över aktien som dragit iväg väl mycket på förvärv av tre små men dyra vinbolag. Och det har stört mig att köpen gjorts med lånade pengar. Inklusive utdelningar gick jag +80 %. Istället har jag köpt in mig i den kanadensiska högutdelare jag hintade om i den förra portföljuppdateringen. Den förblir dock en hemlighet en stund till. Men jag lovar, den krossar både Peller och de flesta högutdelare!

Köpt turistbolaget Straco. Har köpt in mig i det i Singapore baserade turistbolaget Straco, med anläggningar även i Kina. Phantas har gjort en riktigt bra genomgång av bolaget, som klockrent stämmer mot mina kriterier; ingen nettoskuld, stor kassa, rimlig värdering, fina tillväxtmöjligheter, och inte minst en klok och mycket eftertänksam huvudägare och VD. Det här blev för övrigt det första köp jag gjorde via SEB,  istället för via Avanza. Med ett maxcourtage på knappt hälften hade jag svårt att låta bli.

Småökningar. Har följt min plan att öka i mexikanska Femsa som utvecklas stabilt, men vars kurs nog hålls tillbaka av Donald Trumps fientliga retorik mot landet. Samtidigt har företaget ingen försäljning i USA. Passade för övrigt på att köpa under de turbulenta dagarna i februari. Jag funderar fortfarande på ökning i mexikanska majsbröds/mjöltillverkaren Gruma, som kommit ner på attraktiva nivåer. Jag har annars ökat svagt i StellanJones, som producerar framför allt järnvägsslipers och elstolpar. Här säljer huvudägaren av en större post, vilket tryckt ner kursen en aning. Och så har jag åter ökat svagt i HDFC bank. Framöver blir det ökningar så att (nästan) alla innehav kommer upp över 4 %. 

För många innehav. Just nu finns 18 innehav i portföljen. Det är i alla fall ett par för mycket. Ser dock ingen självklar kandidat att plocka bort. Kanske skulle jag fokusera de kanadensiska. Men vilken ska bort i så fall? 

Vad tittar jag på? Tycker att det är riktigt svårt att hitta bra case just nu. Och dessutom är tiden för tillfället rätt så begränsad. Så räkna inte med så många nya case den närmaste tiden... 

Vad säger du om portföljen?

Mina vinbolag: dags att tänka om?

Vinbolagen Andrew Peller och Concha y Toro har legat stabilt i portföljen, Peller snart 2 år, Concha y Toro ett drygt år. I grunden tror jag starkt på verksamheten, den är ocyklisk, och följer en trend mot mer vindrickande. Båda bolagen har dessutom klara styrkor, Concha y Toro med starka globala varumärken, Andrew Peller med en mycket stark marknadsposition i Kanada. Den senaste tidens utveckling har dock fått mig att tveka över båda innehaven.

Andrew Peller 

Andrew Pellers tillväxt har saktat in de senaste kvartalen, och omsättningen står i princip helt stilla. Den officiella statistiken släpar efter, men företaget skriver själva att vinkonsumtionen 2017 inte stigit i samma takt som de senaste åren.

När Constallation brands 2016 sålde sin kanadensisk vinverksamhet talar mycket för att Andrew Peller fanns med i leken. Konsultkostnader modell större för ett "förvärv som inte slutfördes" kan inte vara så mycket annat. Men man gick inte i mål, och verksamheten köptes av pensionsfonden för Ontarios lärare. Istället har man gått på jakt efter mindre bolag i bördiga Okanagan Valley i Brittish Columbia. Ett område fullt av smågårdar som producerar viner av hög kvalitet, ett område som också förefaller attrahera en växande skara vinturister. Är vinerna i nivå med Andrew Pellers Sandhill, ja då är det bara att hålla med om att det här vinområdet har framtiden för sig (och kanske få systemet att börja fundera på import?).

Andrew Peller presenterade i veckan som gick förvärv av tre mindre vinbolag från området: Black Hills, Gray Monks och Tinhorn Creek. Men prislappen förskräcker, för 25 miljoner kanadadollar mer i omsättning betalar man 95 miljoner CAD. EBITDA för de tre bolagen verkar ligga på i princip samma %-nivå som för Peller själva. Räknar man med att också vinstmarginalen följer den logiken (dvs ca 7 %) handlar det om p/e-tal på i storleken 50. Och är det verkligen en rimlig prislapp? Är tillväxten så god? Framtidsförutsättningarna så fina? Andrew Peller räknar med att på 5 år, och med hjälp av betydande investeringar, höja omsättningen för de tre bolagen från 25 miljoner CAD till 30-35. Och man har samtidigt ambitionen att höja EBITDA från 33 % till närmare 50 %. Men motiverar verkligen dessa siffror den höga prislappen?

Och så här kommenterar vd:

"I know it looks like a mad shopping spree at the last minute but it is anything but that,” said John Peller, CEO of Andrew Peller Ltd.

Nej jag känner mig inte helt övertygad om att det här är en god affär, när man dessutom samtidigt lånar till nästan alltihop. Även om ledningen historiskt visat sig ha haft ett gott omdöme, och även om det finns mark från gammal verksamhet i Vancouver att exploatera/sälja för att minska skuldsättningen, ställer jag mig frågan: är det dags att sälja nu? Eller i alla fall minska? Kanske har jag plockat så mycket som går (ca 50 % i genomsnitt) av det här bolaget, som inhandlades på fina nivåer, och inledningsvis till en billig CAD?

Concha y Toro

Det chilenska vinbolaget har haft en jobbig tid. Företaget har de senaste kvartalen pressats av en stark chilensk peso, och ökade kostnader för inköp av druvor, som en följd av dålig skörd och högra priser. Detta har mötts med höjda priser mot konsumenterna, vilket bidragit till lägre sålda volymer. Dessutom är kassaflödet svagt. Högre lagerhållning bidrog också till att skuldsättningen ökade det senaste kvartalet.

För tredje kvartalet bör en försvagning av peson kunna bidra till förbättrade siffror. Men lyckas man vända även volymerna? Här måste ledningen visa att man har kontroll på läget. Är det dags att minska också här?

Sålt Peab med 114 % i vinst! - långsiktighet lönar sig!

Peab har varit varit långlivad i portföljen. Om man bortser från att jag sålde och köpte några gånger under 2008-09, har jag ägt aktien sedan årsskiftet 2009/10. Under en tid har jag dock övervägt att avveckla, jag är nämligen övertygad om att det finns investeringar som har betydligt större potential.

Tittar man på omsättning och marginal är det tydligt att företaget har stagnerat. Samtidigt har värderingen över en längre tid blivit allt högre. Strax före den senaste rapporten låg värderingen på 23-24, vilket är ungefär det dubbla mot vad jag en gång betalade. Det här är en värdering som är svår att motivera. Ja det finns såklart förhoppningar, men det är ju just förhoppningar.

Den 7 november, d v s före kvartalsrapporten, sålde jag för 75,80 kr. Sett till en genomsnittlig inköpskurs på drygt 41 kr, blev vinsten över 83 %. Till det får man lägga utdelningar som motsvarar 31 % av inköpskostnaden. Före skatt (ja den har tidigare legat i depå) blev vinsten 114 %!

För pengarna investerade jag i vad jag trodde skulle vara vinnare med Hillary Clinton som president. Jag ökade försiktigt i Atlas Copco och Illinois Tool Works, som jag bedömde skulle haft mest att vinna på en frihandelsvänlig president. Jag gick också in med en liten post i mexikanska Femsa, som producerar för Coca Cola i Mexiko och stora delar av Latinamerika, och dessutom driver bl.a. en detaljhandelskedja. Har länge tittat på företaget, vars kurs hållits tillbaka av rädslan för en seger för Donald Trump. Så här i efterhand var det såklart inte någon klok investering på kort sikt, aktien och den mexikanska peson har fortsatt att falla. Har i det läget ökat något, eftersom jag är övertygad om att det är köpläge i en långsiktigt bra investering. Det kommer för övrigt en genomgång av företaget framöver.

Med pengar från försäljningen av Peab har jag senare också ökat försiktigt i Andrew Peller och CanaDream. Sedan jag kommenterade innehavet senast har jag också fortsatt att öka i Starbucks, HDFC Bank, och i möbeltillverkaren Flexsteel. Det sistnämnda företaget lämnade en relativt svag rapport, men föll oproportionellt mycket. Återhämtning efter Trumps seger är dock fantastisk, och aktien handlas nu högre än precis före kvartalsrapporten.

Sist men inte minst, jag har köpt ett mikrolitet innehav i Pacific safety products. Företaget som jag lovade att köpa in mig i om Trump vann valet. Och det gjorde han ju... Faktum är att aktien stigit runt 10 % sedan dess. Innehavet ligger för övrigt i en aktiedepå utanför "portföljen". Hög risk är orsaken.

Passar också på att lansera en nyhet i bloggen. Från och med nu finns en sida där jag kontinuerligt sammanfattar status för företagen (”status” i menyraden), med en kort kommentar till den senaste rapporten. Än så länge saknas de svenska innehaven, men de kommer.

Lågutdelare till högutdelare - hur lång tid tar det?

Uppfattar att många söker hög direktavkastning på sina aktier. Om man hårdrar det lite, aktier med hög direktavkastning uppfattas av många som stabila och säkra investeringar. Så kan det såklart vara, men det är långt ifrån självklart, och många gånger kan det vara precis tvärtom. Hur som helst, för mig är det tidsperspektivet som avgör. Om jag på några års sikt vill ha en fin återbäring på kapitalet tittar jag kanske på en högutdelare. Men vill jag bygga en utdelningsportfölj som om 15-20 år ska ersätta lönearbete, då bör utgångspunkterna vara helt andra.

Men kan inte ett företag som delar ut också växa? Jo visst, men antingen i långsammare takt, eller med hjälp av mer lånat kapital. Att växa kräver kapital, och delar man ut mer, har man mindre att återinvestera. Så enkelt är det. Och att låna kostar ränta, och ökar risken. Så är det också.

Om man tittar på företag som växer, och som kan förmodas göra det under lång tid framöver, hur snabbt ökar då direktavkastningen? För att illustrera har jag räknat på hur direktavkastningen utvecklats för en ägare som i januari 2006 köpte aktier i några av mina innehav. Företagen befinner sig inom olika branscher, har olika nivåer på direktavkastningen, och har historiskt ökat utdelningen i olika takt:

Atlas Copco. En stabil utdelare som inte höjer varje år, men som heller inte sänkt på flera årtionden. Normalt har man delat ut 45-55 %, men något mer på slutet , och man har en direktavkastning på runt 3 %. Tittar man på det senaste årtiondet är den genomsnittliga höjningen av utdelningen 11-12 % per år.

Andrew Peller. Kanadensiskt vinbolag och stabil utdelare som delat ut sedan slutet av 1970-talet,  och som delat ut mer för varje år det senaste årtiondet. Direktavkastningen ligger på låga 1,5 %. Tittar man på det senaste årtiondet är den genomsnittliga höjningen av utdelningen 7-8 % per år. Normalt har man delat ut 35-50 %, och det finns inte någon tydlig trend under perioden.

HDFC bank. Snabbväxande indisk bank som delar ut mindre än 20 % av vinsten och ger långt under 1 % i direktavkastning. Normalt har man höjt utdelningen med över 20 % per år. Vissa år mer, andra år något mindre.

Starbucks. Började att dela ut först 2010, men har sedan höjt utdelningen i snabb takt, de flesta år med runt 20-25 %. Direktavkastningen är 1,5 %. Utdelningsandelen ligger på 30-40 % och har ökat.

Den som köpte Atlas Copco 2006 har idag en direktavkastning på nästan 10 % mot inköpskursen, och har alltså en direktavkastning som är lika hög som högutdelande truster i Nordamerika. Men då äger man ett starkt industriföretag, som lär fortsätta att genera ökande utdelning.

Starbucks, som betraktas som en lågutdelare, har på bara 6 år nått en direktavkastning på ca 5 %. För Starbucks har jag som ni tidigare kunna läsa också gjort en framtidsprognos. Även med en utveckling som är betydligt sämre än det senaste årtiondet, kan en ägare som köper idag mycket sannolikt ha en direktavkastning på närmare 10 % om drygt 10 år.

Vad jag vill visa med det här inlägget är att vi inte talar om någon extrem långsiktighet, inte någon livstid, för att se tillväxtaktier med låg eller måttlig utdelning att bli till högutdelare. Särskilt tänkvärt är hur lågutdelarna snabbt arbetar sig upp i direktavkastning, om de bara håller i sin utveckling. Den som t ex investerade i HDFC bank 2006 har idag en direktavkastning på 6-7 %.

Två innehav som rusar på: Andrew Peller och Flexsteel Ind.

Har ett långsiktigt perspektiv i mina innehav, och därför skriver jag inte heller så mycket om hur aktierna rör sig i det korta perspektivet. Måste dock erkänna att det är rätt kul när aktier som jag köpt, och som jag bedömt som undervärderade, snabbt börjat att röra sig uppåt. Har två exempel som jag bara inte kan låta bli att skriva några rader om.

Andrew Peller. Vinbolaget som jag skrivit om flera gånger, senast i samband med delårsrapporten i augusti. Utvecklingen är genomgående fin, men det tänker jag inte gå in närmare på här.

Gjorde mitt först inköp i december 2015, aktien värderades då till p/e 13-14 eller 20 kanadadollar. I fredags stängde företaget på 34,10. Räknar man med att kanadadollarn dessutom stigit från 6,00 SEK till drygt 6,50, är uppgången drygt 85 %. Så mycket plus ligger jag dock inte eftersom jag köpt på mig vid ett par tillfällen till, senast i juni.

Det andra bolaget är möbelföretaget Flexsteel Industries, som jag också skrivit om några gånger. Köpte första gången någon vecka in i augusti, vid en värdering på p/e 13-14, och sedan dess har aktien stigit nästan 30 %. Egentligen har det inte kommit någon nyhet som motiverar uppgången, så min tolkning är att marknaden helt enkelt upptäckt att företaget var undervärderat. Är glad att jag upptäckte det före! Men hur länge ska jag vara ensam ägare på Avanza?

Andrew Peller - ökad vinst med 28 %!

Det fortsätter att gå fint för vinproducenten Andrew Peller som jag skrev om här i slutet av juli. För några veckor sedan lämnade företaget åter en mycket fin kvartalsrapport. Vinsten ökade med hela 28 % jämfört med samma kvartal förra året, nästan enbart tack vare rörelseresultatet som ökade med 23 %. Omsättningen steg närmare 6 %. Företagets produkter säljer allt bättre, och nya produkter bidrar också till en ökad försäljning. 

Samtidigt steg rörelsemarginalen (13,2 % mot 11,3 %) driven av både högre bruttomarginal genom ökad effektivisering, och lägre procentuella kostnader för försäljning och administration. De senare förväntas dock öka under året när företaget startar sin nya anläggning för Wayne Gretzky-produkter. Det enda molnet på himlen är en högre kurs för USD som innebär högre inköpskostnader för företaget. Kassaflödet var stabilt och finansierade investeringar och utdelning.

Börsen reagerade inledningsvis avvaktande, men aktien har sedan smugit sig uppåt med ca 10 % sedan rapporten lämnades den 10 augusti. Dags att öka.

Wayne Gretzkys vin - är det något att satsa på?

Nej Kanada är väl inte det första land man tänker på när man tänker vinproduktion. Men faktum är att det finns en inte helt obetydlig vinindustri i landet och att närmare 40 % av allt vin som konsumeras där är just inhemskt. 37 % av den försäljningen står vinbolaget Andrew Peller för, företaget som bl a marknadsför vin under den gamla hockeystjärnan Wayne Gretzkys namn. Vinerna tillverkas av druvor odlade i Ontario (i närheten av niagarafallet) och British Columbia, och blandas med druvor som importeras från andra delar av världen. Företaget driver också vinimport och ett hundratal vinbutiker i Ontario. Dessutom producerar och exporterar man produkter för hemtillverkning av vin.

Vinbolaget bildades 1961 som Andrés Wines av ungraren Andrew Peller. Företaget växte sedan snabbt genom i första handförvärv av vinproducenter runt om i Kanada. Över åren har sedan vingårdar avvecklats och nya har tillkommit. Företaget gjorde flera förvärv för drygt tio år sedan och 2011 förvärvades Wayne Gretzkys vinmärke. Sitt nuvarande namn fick företaget 2006.

Trots att Andrew Peller är en stor aktör på den kanadensiska vinmarknaden är det ett relativt litet företag vi talar om, 2015/16 omsattes ungefär 2 miljarder kronor. Det är ungefär lika mycket som Kopparbergs bryggeri, för att ta ett exempel från dryckesvärlden.

Företaget kan visa upp en stark ekonomisk utveckling. Sedan 2007 har rörelseresultatet stigit från 11 miljoner canadadollar (CAD) till 28 miljoner, och utvecklingen har tagit ordentlig fart de senaste åren, drivet av både en ökad omsättning och en förbättrad rörelsemarginal. Omsättning ökade under 2015/16 med 6 % och ligger de senaste kvartalen på runt 8 %. Rörelsemarginalen drivs av lägre kostnader för administration och försäljning som sjunkit till drygt 24 % från 30 % 2006.

Kassaflödet har de tre senaste åren kunnat finansiera löpande investeringar, utdelning, och betydande amorteringar på företagets lån. Belåningen är efter dessa amorteringar nere på en nivå som är lägre än före förvärven på 00-talet som ökade företagets skuldsättning. Eget kapital motsvarar 51 % av skulder och eget kapital, vilket får betraktas som rimligt för branschen.

Andrew Peller har delat ut till aktieägarna sedan 1979, och de senaste 10 åren har man höjt utdelningen 8 gånger. Eftersom de år man inte höjt inte ligger efter varandra, och eftersom utdelningen betalas per kvartal och inte ändras vid kalenderårsskifte, innebär detta att företaget är inne på sitt 11:e kalenderår med ökad utdelning! Utdelningen är dock inte hög, med dagens kurs på ca 27,50 CAD är direktavkastningen knappt 2 %. Utdelningsandelen ligger fn på cirka 35 % och har historiskt legat på 35-50 % under den period som grafen visar.

Vid en snabb jämförelse med andra vinföretag finns de företag som visar upp något högre marginaler. Antagligen därför att man inte behöver importera druvor. De administrativa kostnaderna på drygt 24 % får dock betraktas som bra, framför allt sett till företagets storlek, och gnetande mot allt lägre kostnader inger respekt, liksom den obrutna följden av ökande utdelning. Skuldsättningen är rimlig, tillväxten god, men framför allt är som sagt historiken imponerande. Tyvärr har marknaden nu sent ”upptäckt” företaget. När jag gjorde mitt första köp sent 2015 var p/e drygt 13, nu är det uppe i 20. Inte ett kap längre, men inte heller ett orimligt pris.

Ja självklart kommer då frågan, har jag testat vinet? Är det bra? Nej jag är ingen vinkännare, och framför allt har jag inte lyckats hitta något Andrew Peller-producerat vin på systemet.

Läget efter första halvåret

Det har ju hunnit gå några veckor sedan halvårsskiftet, och en del har hänt framför allt efter delårsrapporterna som trillat in, men passar ändå på att säga något om det första halvåret. +9,0 % inkl. utdelningar sammanfattar perioden.

Tittar man på de aktier som jag ägde vid årsskiftet så är det framför allt det kanadensiska vinbolaget Andrew Peller som märker ut sig med en uppgång på 36 % i lokal valuta eller hela 47 % omräknat till kronor. Min ökning var dock inte fullt lika stor eftersom jag ökat på innehavet under resans gång. Det kommer en artikel framöver om detta mycket intressanta bolag. Också värda att nämna är Illinois Tool Works (+12 % i USD) och NorthWest Healthcare Properties (+12 % i CAD). Alla exkl. utdelning.

På den negativa sidan är det Alfa Laval (-15 %) och den australiensiska banken Westpac (-9 % i USD) som sticker ut. Annars är det mindre uppgångar eller balans runt noll.