Shoprite - mitt fönster mot Afrika!

 

Mycket går åt fel håll i Sydafrika just nu. Zumas maktfullkomlighet och korruption, och ANC:s oförmåga att hantera landets utmaningar, gör att utvecklingen i landet ser allt sämre ut. I slutet av mars sparkades den tidigare och mycket respekterade finansministern Pravin Gordhan, trots protester från stora delar av partiet, bland annat vice presidenten Cyril Ramaposa. Den nya finansministern Malusi Gigaba, verkar i och för sig ha tagits emot väl, men anklagas nu för korruption i en tidigare ministerroll.

Nyligen presenterades också siffror som visar att landet gått in i recession (dvs negativa tillväxttal), och samtidigt sjönk industriproduktionen med över 4 % i april. Landets kreditbetyg från Moodys har dessutom helt nyligen nedgraderats. En ljuspunkt är att man dock verkar ha lämnat tanken på att liksom Zimbabwe expropiera land. Ny lagstiftning för att öka det svarta ägandet av gruvindustrin togs dock inte väl emot av marknaden. För den som vill läsa mer om utvecklingen: läs Per Wästbergs initierade artikel om landet i SvD nyligen.

Som ni kanske sett har jag sedan en tid ett innehav i detaljhandelskedjan Shoprite, som jag också skrev kort om i mitt senaste inlägg om Sydafrika i början av året.

Shoprites historia är nära förknippad med Västra Kapprovinsen, och två män vid namn Cristo Wise och Whithey Basson. Wise, en av Sydafrikas rikaste män med tillgångar långt utanför Sydafrikas gränser, Basson, mångårig VD (och just avgången) som från en position i ett av Wise företag i slutet av 1970-talet tog initiativet till att förvärva Shoprite. Företaget med då åtta butiker i provinsen växte sedan genom ett antal mycket framgångsrika (men riskabla) förvärv där företag med ekonomiska problem (som Checkers, OK Bazaars) framgångsrikt integrerades och gjordes lönsamma.

Idag är man marknadsledare i Sydafrika, med drygt 2500 butiker och nästan en tredjedel av den Sydafrikanska marknaden. Sedan apartheidregimens fall har man också expanderat i stora delar av Afrika, framför i länder som Zambia, Angola och Nigeria. Utöver de egna livsmedelsbutikerna Shoprite (dominerande varumärke), och Checkers (mer exklusivt), finns också franschisebutiker för livsmedelsbutiker och möbler (OK), och en snabbt växande kedja alkoholbutiker.

Vad är det då som gör det här företaget intressant?

Livsmedel växer först när ett lands välstånd tar fart, statistik visar att annan konsumtion växer först när välståndet nått en högre nivå. De många som fortfarande lever i relativ fattigdom kommer inte i första läget att konsumera möbler eller kläder, det är mat, och bättre mat som gäller.

Ledande position i Sydafrika. Shoprite har ett starkt varumärke, och en stark marknadsposition med nästan en tredjedel av den sydafrikanska marknaden för livsmedelsbutiker. Det här ger konkurrensfördelar på många plan; logistik, inköp, och inte minst ett starkt kassaflöde som kan användas för ytterligare expansion.

Storlek ger positiv utveckling i övriga Afrika. Trots det låga oljepriset som pressat oljeproducerande länder som Nigeria och Angola, har Shoprites utveckling snarast accelererat där. Inte minst i Angola (där Shoprite har ett 50-tal butiker) har bristen på hårdvaluta skapat en akut brist på importerade basvaror hos mindre aktörer. I det läget har Shoprite med hjälp av sina muskler kunnat hålla fulla hyllor. Förhoppningen är att man den här vägen övertygat skeptiska personer (som sett Shoprite som ett dyrt alternativ) till att bli trogna kunder.

Lyckas i Nigeria. Afrikas mest folkrika land med snart 200 miljoner är en intressant marknad, framför allt som både befolkning och medelklass växer snabbt. Till 2050 bedöms befolkningen ha mer än fördubblats. Men företagen som underskattat svårigheterna är också många, och flera som Tiger brands, Woolworths, och Trueworths har fått lämna landet med svansen mellan benen. När många har haft svårt att hitta lokaler har Shoprite utvecklat samarbeten med centrumutvecklare, och förefaller ha blivit något av en språklig synonym till centrumanläggning. Inte mindre viktigt, när andra inte klarat importrestriktioner, har Shoprite satsat allt mer på lokal produktion. Det här borde sammantaget ge företaget konkurrensfördelar.

Stark ledning och kostnadsmedvetenhet. Företaget är känt för sin kostnadsmedvetenhet. Företagskulturen andas extrem sparsamhet, och huvudägaren Cristo Wise förefaller i det perspektivet att vara något av en Sydafrikansk Ingvar Kamprad. Och det är med den filosofin som Whitey Basson ha lett företaget. Bemanningen på ledningsnivå förefaller också extremt solid och erfaren, och den nya VD:n har haft ett årtiondes läroperiod som COO.

Stark tillväxt, god lönsamhet och starka finanser. Företaget växer stabilt med 10-15 % per år, och med jämförbara butiker på 5-7 % i tillväxt i de senaste rapporterna. Lönsamheten är god (ROE ca 25 %), även om den sjunkit från riktigt höga nivåer för några år sedan. Kassaflödet är starkt, men klarar på senare tid inte att betala den snabba expansionen och det ökade lager som följer.  Det fria kassaflödet är därför negativt, och under första halvåret 2017 har man ökat skuldsättningen (inte i grafen). Balansräkningen är inte mycket att säga om.

Ett par saker som gör mig osäker, förutom utvecklingen i Sydafrika:

Förre VD:n har storsålt aktier. Whitey Basson ha  enligt ett gammalt (och märkligt avtal) rätt att sälja tillbaka aktier till företaget till den värdering som gäller när han väljer att sälja. Han aktiverade i maj när aktien stod högt. Förutsättningen är att han fortfarande är anställd i företaget, vilket han är, åtminstone till i september. Försäljningen ska dock godkännas av 75 % av aktieägarna, så det är inte självklart att det går igenom, men det väcker ändå frågor om hur han egentligen ser på företaget. Själv säger han att han bara vill diversifiera sina investeringar nu när han är pensionär.

Tittar på expansion i östra Europa. Shoprite gick under början av året ut med att man tittar på expansion till östra Europa. Anledningen är den instabilitet som just nu präglar Sydafrika. Jag ställer mig dock tveksam. Företaget har sina konkurrensfördelar i Afrika, där man bättre än andra vet hur man ska hantera marknaden. Östra Europa har dessutom en demografi med minskande befolkningar de närmaste årtiondena. Tittar man på företagets kompetens inom marknader i u-världen tror jag i så fall att den förre VD:n Bassons funderingar på Vietnam och Kambodja var mer intressanta. Det här kommer jag att hålla ögonen på.

Med vissa små farhågor så tror jag ändå på Shoprite. Fler spännande alternativ finns, men just nu ligger jag stilla. Inte öka, inte minska.

Vad säger du, är det här ett fint fönster till Afrika?

Ommöbleringar i portföljen - och vad tittar jag på nu?

Det börjar bli dags att säga något om vad som händer i portföljen. För det har hänt en hel del på senare tid, både på sälj- och köpfronten. Utgångspunkten har varit att förskjuta exponeringen, att minska den mot Nordamerika, och att öka den mot Asien och Afrika.

Sålt Illinois Tool Works. Företaget är på många sätt ett mycket fint industrikonglomerat, med en stark utdelningstillväxt, men en svag organisk tillväxt. Marginalerna har utvecklats positivt mycket tack vare ett väl genomfört effektiviseringsprogram. Men vad händer sedan? Samtidigt har man satt gasen i botten för återköp av aktier, och man lånar till det. Sammantaget blev det lätt att sälja. Fler tänker lika, och vinsten inkl utdelningar blev sådär 50 % på knappt 1,5 år.

Minskat kraftigt i Atlas Copco. Har sålt av så att innehavet minskat från drygt 14 %, till runt 4 % efter utspädning. Här handlar det om den föreslagna delningen av företaget, som jag inte alls tror på. Här blev vinsten runt 35 %. Jag ville hitta pengar till fler exotiska innehav, och det blev till slut rätt så enkelt att minska i Atlas Copco.

Köpt Unilever Indonesia, och handlat i Sydafrika. Med de här pengarna (och lite till) har jag gjort ett par inköp. Först har jag då köpt en större post i Unilever Indonesia, som jag skrev om förra veckan. För övrigt första gången jag telefonhandlat på en exotisk börs. Eftersom courtaget är högt, så blev det drygt 15 %. Och det är ett innehav som jag ser mycket långsiktigt på, även om det kommer att spädas ut i takt med att andra innehav växer. Jag har också handlat i Sydafrika, och här blev det landets största detaljhandelskedja Shoprite. Jag är övertygad om att det här företaget väl fångar utvecklingen i Sydafrika, och även på resten av kontinenten. Men mer om Sydafrika och Shoprite kommer framöver.

Exponeringen. Med förändringarna har jag minskat exponeringen mot Nordamerika till en bit över 40 %, samtidigt som jag ökat Asien till över 30 %. Ungefär så tänker jag mig exponeringen framöver. Möjligen kan det vara aktuellt att öka här hemma på bekostnad av Nordamerika. Ommöbleringen innebär också att verkstadsindustri har fått ett allt mindre utrymme i portföljen, till förmån för mer defensiva konsumentnära företag. Möjligen har förskjutningen blivit lite för stor, en sak att  fundera på framöver.

Tankar kring befintlig innehav. Bland de befintlig innehaven kommer Infosys att leva vidare i portföljen. Jag har en längre tid funderat på att sälja, men efter kloka inspel och en del research får den ligga kvar. Förutsättningarna bör trots allt finnas där, och finanserna är extremt starka. Annars tittar jag på att öka i Concha y Toro, Logistec och StellaJones. Alla har fortfarande sina Q4 kvar att rapportera, och alla har gått svagt på börsen på senare tid. Jag avvaktar dock rapporterna innan jag gör några köp.

Vad tittar jag på nu? Jag fortsätter såklart att titta på exotiska marknader, men räknar samtidigt med att omsättningen av företag i portföljen kommer att vara mindre den närmaste tiden. Efter att Avanza öppnat upp för digital handel på fler marknader, så kommer jag nog att skanna av de länderna, även om Europa troligen inte kommer att viktas upp så värst mycket. Portugal har uppenbart demografin emot sig, men det finns företag där med annan och bredare exponering. Holland och Belgien har bättre demografiska förutsättningar och är värda en viss uppmärksamhet. Samma sak tänker jag kring Australien och Nya Zeeland som idag är något av en blind fläck i portföljen.

Vad säger ni, något jag bör fundera på?