Starbucks - inte så tokigt trots allt

Nej ingen som följer Starbucks har väl missat att Howard Schultz kliver av som VD i april. Och visst känns det spontant aningen obekvämt. Howard Schultz är arkitekten bakom företaget, som från ingenting skapat ett varumärke som snart matchar de allra tyngsta. Och det är inte första gången han försöker kliva av. Efter några knepiga år, utan Schultz på VD-stolen, återkom han 2009. Och sedan tog utvecklingen fart igen.

Så här i efterhand är det lätt att se att skiftet på VD-stolen varit planerat en längre tid. Och det är helt uppenbart att det är Schultz själv som varit regissören. Valet av Kevin Johnson, först till operativ chef, sedan till VD, är dessutom på många sätt logiskt. En stor del av företagets utmaningar idag ligger i implementeringen av digitala plattformar, och det är såklart Johnsons hemmaplan som tidigare direktör på Microsoft. Samtidigt finns Schultz kvar som arbetande styrelseordförande, med särskilt ansvar för företagets satsning på rosterier och andra premiumbutiker. Schultz fortsätter som visionären, Johnson blir genomföraren. Fungerar de bra ihop, vilket de förefaller göra, så kan det nog bli riktigt bra.

Sedan jag skrev om Starbucks i oktober har en del annat också hänt. Den som följt företaget har säkert noterat att omsättningstillväxten stannat av den senaste tiden, samtidigt som lönsamheten fortsatt att utvecklas positivt. För att bättre illustrera utvecklingen kan man bryta ner i tre delar; jämförbara butiker, tillväxten av nya butiker, och rörelsemarginalens utveckling.

Utvecklingen för jämförbara butiker har på senare tid saktat in för Starbucks. De senaste tre kvartalen har transaktionerna inte vuxit, de två senaste har de till och med sjunkit. Tittar man över tid är trenden nedåtgående, även om det varierat en hel del mellan kvartalen. Starbucks förklarar nedgången med logistikproblem som följer med allt fler mobilbeställningar. Man matchar helt enkelt inte tidpunkten för när drycken är klar med kundens ankomst. Det här leder till både väntande kunder i butiken, och väntande kaffemuggar på disken. Båda delarna får möjliga kunder att vända i dörren. Lösningar är på gång, bland annat ser man över bemanningen på caféerna, och utvecklar den digitala plattformen med bekräftelse när drycken är färdig.

Att Starbucks tillväxt för jämförbara butiker går trögt (+3 % det senaste kvartalet) behöver också ses i ett bredare perspektiv. Hemmamarknaden backar för hela restaurangbranschen, och har gjort så en tid, med en riktig dipp kring årsskiftet.
 

Tillväxten i butiker fortsätter med oförändrad kraft, även om fokus numera ligger i Asien. Totalt tillförs ungefär 2000 butiker per år, varav ungefär häften i Asien.

Ökade marginaler. Starbucks jobbar medvetet med sitt varumärke, och det lönar sig. Företaget rankas idag som nr 21 på BrandZ:s ranking över världens mest värdefulla varumärken. Med en värdering av varumärket på drygt 43 mdr dollar har man inom sektorn bara McDonalds framför sig. Och varumärkets ranking har stigit snabbt på senare tid, ja ungefär i samma takt som aktiemarknaden börjat att tvivla på företaget.Värt att ha i minnet.

Marginalen fortsätter att öka, och mycket görs för att bidra till det. Som jag skrev senast handlar det mycket om att öka exklusiviteten i varumärket. Inte minst sker det genom att nya kategorier av butiker etableras. Förutom de redan kända satsningarna på s k rosterier (kronjuvelen bland butikerna) i Shanghai (2017) och New York (2018), är det nu också klart att man kommer att öppna ett rosteri i Tokyo (2018), och ett i Europa. Man inför också ett nytt format när man öppnar Reserve Stores, där exklusiva bakverk ska serveras från samarbetet med italienska Princi.  Samtidigt ska vissa ordinarie butiker influeras av rosterikonceptet, och särskilda princi-butiker öppnas. En inte oviktig del i den allt högre marginalen är också tillväxten och marginalökningen inom chanel development, d v s inte minst de starbuckskylar vi ser i livsmedelsbutikerna.

Helt nyligen har man också tagit bort sitt kvällskoncept med öl och vin. Min tolkning är att man vill fokusera på det som är unikt med Starbucks. Samtidigt fortsätter man att utveckla sina frukost- och lunchmenyer, för att få kunderna att spendera mer.

Men de starka marginalerna handlar inte bara om varumärket, en del som kanske inte lyfts upp så ofta är Starbucks mycket väl utvecklad logistikkedja, ja hela värdekedjan. En viktig del av vändningen kring 2010 handlade för övrigt just om att logistiken utvecklades. Företaget hade helt enkelt vuxit ur sin kostym; hela kedjan sågs över, och ett gemensamt logistiksystem skapades. Kort sagt, bönor levereras, rostas, samlas i något av företagets logistikcenter (en handfull i USA, och några spridda över världen) för vidare transport till regionala distributionscenter, eller direkt till butik. På samma sätt hanteras övriga varor. Efterfrågan, produktion, lager och leveranser följs momentant i ett och samma system, och effektiviteten kan därmed maximeras i alla steg.

En viktig del av värdekedjan handlar också om kvaliteten på bönorna, och kraven på att leverantörerna också lever upp till andra krav som företaget ställer. Och här har vi såklart en koppling till företagets varumärke. Den som följer HM inser säkert nu att likheterna i företagens framgång inte är så olika?

Ja finns det då anledning att vara orolig över utvecklingen. Efter att ha läst en del så är det bara att konstatera att uppfattningarna går isär. Till att börja med tror jag att man måste inse att den tvåsiffriga tillväxten i omsättning är historia. Det blir helt enkelt allt svårare att klara den procentuella utvecklingen när företaget växer. En faktor som jag har svårt att värdera är också den bojkott som trumpsupportrar i omgångar uppmanat till, och som i grunden har att göra med att Howard Schultz är demokrat och var mycket tydlig med sitt stöd till Hillary Clinton. Nu senast har man reagerat på Schultz utspel om att anställa 10000 flyktingar inom koncernen.
Förlorar man kunder på det, ja då får det väl vara så. Tummen upp för Starbucks!

Det som trots allt oroar mig är att transaktionerna sjunker, även om företagets förklaring är trovärdig, och det kraftiga tappet dessutom stämmer med att mobilköpen accelererat. Men man ska såklart heller inte glömma bort den tröga restaurangmarknaden i USA.

Och visst, jag är kanske inte riktigt lika positiv som jag var i oktober. Men jag tror ändå på en god utveckling. Inte minst fortsätter digitaliseringen där man ligger långt framme, och den bör kunna påverka både antalet transaktioner och marginalen, bara man kommer till rätta med logistiken kring avhämtningen. Lägger man där till en fortsatt starkt tillväxt av butiker (framför allt i Kina), och ett
visst återköp av aktier, ja då bör 10-15 % i ökad EPS per år vara fullt möjlig. Och det är väl svårt att klaga på? Och värderingen på runt p/e 28 är inte mycket att säga om. Hade dollarn varit billigare, och innehavet inte redan utgjort 15 % av portföljen, ja då hade jag fyllt på.