När ska man sälja? - i veckan prövades min beslutsförmåga

Den evigt svåra frågan: när ska man sälja? Jag har ett par år nu följt grundprincipen: sälj när förutsättningar fundamentalt ändras. Dessutom prövar jag kontinuerligt befintliga innehav mot nya alternativ som är mer prisvärda, eller som bättre stämmer mot mina kriterier.

Med fundamentala förutsättningar tänker jag sådant som i grunden och långsiktigt påverkar företagets intjäningsförmåga. Det kan handla om politiska beslut, dyra/dåliga förvärv, eller att de grundläggande förutsättningarna på annat sätt dramatiskt förändrats på marknaden, t ex ökad konkurrens. Att företaget förändrar sin filosofi t ex genom ökad skuldsättning kan också få mig att sälja. Dessutom blir jag fundersam om ledning/huvudägare säljer av betydande andel, och/eller om värderingen stiger kraftigt utan tydlig anledning.

Veckan började med ett oväntat beslut: försäljning av Unilever Indonesia, på plus minus noll. På tisdagen presenterade företaget sitt resultat för det första kvartalet; nedåt för omsättning och vinst, för första gången på mycket mycket länge, eller kanske någonsin. Även om de senaste kvartalen blivit allt sämre har det inte sett sämre ut än i jämförbara bolag i Indonesien, i alla fall inte om man tittar på livsmedelsdelen. Den inhemska konsumtionen går helt enkelt trögt, och befolkningen förefaller lägga allt mer på sparkontot. Något som jag för övrigt noterat i Bank Rakyats redovisningar.

Det som avgjorde när jag tog det snabba beslutet att sälja var kommentarerna vid moderbolagets resultatpresentation för Q1, där finanschefen yttrade sig mycket tydligt, de har stora problem i landet;

”I think the one that’s the biggest standout for us, at least given my own of career history, is Indonesia. Indonesia is – has had negative volumes. That’s in the marketplace, a negative pricing in the marketplace.

A negative price in the Indonesian market hasn’t happened in a very, very long time, if ever.”

”Our Indonesian marketplace is not really looking like the normal Indonesia that we’ve had over several years”

”We are not so competitive in Personal Care in Southeast Asia. Indonesia would be an example of that. And again, it continues to be the local players who are winning in Home and Personal Care there”

Jag köpte Unilever Indonesia på de fantastiska konkurrensfördelarna, i kombination med den säkra tvåsiffriga tillväxten. Så ser det inte ut längre, och det som framför allt oroar är att varumärkena verkar ha tappat i styrka. Även om varningssignaler funnits har det gått riktigt snabbt den senaste tiden. Dessutom verkar ledningen stå tämligen handfallen inför de förändrade förutsättningarna. Samtidigt är väderingen brutal, även efter veckans nedgång (och den fortsatte efter att jag sålt, även om påeldat av en allmän nedgång) ligger p/e på runt 50. 

Mina lärdomar: att förutsättningarna kan svänga snabbt även för de finaste och tillsynes starkaste bolagen. Att historia betyder väldigt lite när något fundamentalt händer. Jag kommer att lägga än större vikt på och prioritera låg/rimlig värdering framöver. 

Vad säger du? 

Hur tänker du kring tillväxt vs värdering ?