Banken Rakyat - fångar den tigern Indonesien?

Jag började mitt bloggande med ett inlägg om Indonesia Telekom, ett företag som då var något av ett favoritinnehav. Men ibland svänger det snabbt, och bara en dryg månad senare var det med en viss sorg jag avvecklade innehavet. Detta efter att regeringen gått ut med att man avser att öppna upp mobilnätet för andra aktörer. Företagets mycket fina marginaler på landsbygden, där man har i princip monopol, lär med det bara vara ett fint minne.

Sedan dess har jag funderat på att hitta något nytt i detta intressanta land, världens fjärde mest folkrika, som det är med sina 250 miljoner invånare. Med en mycket ung befolkning, och med en befolkningsökning i nivå med Indiens, finns mycket goda möjligheter till en långsiktigt stark utveckling. Men för att lyfta krävs satsningar, inte minst på landets eftersatta infrastruktur. Dessutom är korruptionen hög, och även den låga utbildningsnivån håller tillbaka utländska investeringar. För att finansiera de stora offentliga investeringarna krävs högre skatteinkomster, både genom effektivare skatteinsamling och breddad skattebas. Landets president sedan 2014, Joko Widodo, som inte kommer från den politiska klassen, förefaller dock ha fått fart på sin reformagenda som möter alla de här delarna. Men han utmanas också av starka krafter.

 
Trots landets svaga punkter är företagen mycket lönsamma jämfört med snarlika länder, och företagen har dessutom en förhållandevis låg skuldsättning. Tittar vi på ROE ligger man också i topp bland jämförbara länder. 

Landet är som sagt underutvecklat, ett exempel på det är att bara drygt en tredjedel av invånarna har ett bankonto. En anledning är såklart att landet är otillgängligt, och många av de mer avlägsna öarna i den gigantiska skärgården saknar dessutom fast internetuppkoppling. Det här ger stor potential för landets banksektor att växa. Samtidigt konstaterar IMF i sin senaste granskningsrapport att landets banksystem är stabilt, och att framför allt de delvis statliga bankerna är mycket lönsamma.

Jag har också fastnat för landets mest lönsamma bank, delvis statliga Rakyat. Banken har en historia som går tillbaka till slutet av 1800-talet, och har ett särskilt fokus på mikrolån. Drygt 1/3 av lånevolymen finns där. Därutöver har man en stor volym lån för konsumtion, och till mindre företag. Dessa motsvarar tillsammans med mikrolånen drygt 70 %.  Banken har ett nät med över 10000 mycket självständiga kontor, och bedöms ha halva marknaden för lån under 15000 USD.

Ja så till några reflektioner:

Goda finanser och snabb tillväxt. Så långt jag kan se har Rakyat solida finanser. Bankens problematiska krediter (non performing) ligger på drygt 2 %. Kapitaliseringen ser också stabil ut. Det som kan oroa är att andelen rekonstruerade lån har ökat till drygt 5 %. Tillväxten är också imponerande, omsättningen (inkomster från räntor och avgifter) växer med 15-20 % per år, och mest ökar volymen mikrokrediter. Och lönsamheten är fin, ROE ligger på över 20 %.

Innovativa lösningar. Att göra banktjänster tillgängliga i Indonesien innebär en stor utmaning, och banken jobbar både med kringåkande bilar, och båtar till de mer avlägsna öarna i det jättelika öriket. För att klara den digitala uppkopplingen när fast internet saknas, har man (som enda bank i världen!) skaffat sig en egen satellit. Boston Consulting group lyfter fram den innovativa förmågan i en rapport, och har Rakyat på listan över lokalt etablerade företag som lyckats mycket bra ("local dynamos"), som ett av en handfull företag i regionen. Också EY lyfter i en rapport fram företagets innovativa vägar för att nå kunder.

Klarat kriser utan problem. Rakyat klarade asienkrisen i slutet av 1990-talet, detta trots att Indonesien annars var hårt drabbat. Detta mycket tack vare mikrokrediterna där  inlåningen ökade, utlåningen stagnerade, och kreditkvaliteten var opåverkad. Även finanskrisen 10 år senare klarade man fint. Mikrokrediterna är helt enkelt mer stabila när det finansiella systemet darrar.

 

Hot: Minskade räntemarginaler, ökad konkurrens och digitalisering. Ett statliga program för att minska räntenivån på mikrokrediter sätter press på bankens räntemarginal. Nyligen har också programmet utvidgats till att gälla flera och privata banker. Det här kan såklart sätta press på Rakyat. Bankens tredje utmaning ligger i digitaliseringen. Det väl utbyggda kontorsnätet, och de innovativa vägarna för att nå kunder, kan utmanas av digitaliserade banktjänster på mobilen.

Det här är trots vissa hot en verksamhet som har mycket stora förutsättningar att fånga utvecklingen i detta jättelika land. Särskilt intressant blir såklart banksektorn när två tredjedelar av befolkningen fortfarande saknar bankkonto. Rakyats marknadsdominans för de små krediterna är kvävande, den innovativa förmågan imponerande. Detta ger såklart förutsättningar för en stark position även om konkurrensen ökar, och banktjänsterna i mobilen gör sitt intåg. Vallgraven är bred för den som på allvar vill utmana banken om mikrokrediterna.

För den som fortfarande tycker att det här låter suspekt och för exotiskt så kan också tilläggas att listan över internationella placerare är lång, och företaget återfinns både i Handelsbankens och Nordeas tillväxtmarknadsfonder. Till p/e 11-12 är det här helt klart ett intressant köp, och banken finns snart i min portfölj.

Komplettering 170127: jag skrev ursprungligen att den här aktien var lätt och billig att handla. Tyvärr stämmer det inte, och jag konstaterade det när jag skulle göra ett elektroniskt köp för den "OTC-notering" som låg uppe för digitalt köp hos Nordnet. Det gick helt enkelt inte att lägga någon order, och jag fick det bekräftat av Nordnets kundtjänst. Köpet blir nu per telefon hos Avanza.