Andrew Peller - ökad vinst med 28 %!

Det fortsätter att gå fint för vinproducenten Andrew Peller som jag skrev om här i slutet av juli. För några veckor sedan lämnade företaget åter en mycket fin kvartalsrapport. Vinsten ökade med hela 28 % jämfört med samma kvartal förra året, nästan enbart tack vare rörelseresultatet som ökade med 23 %. Omsättningen steg närmare 6 %. Företagets produkter säljer allt bättre, och nya produkter bidrar också till en ökad försäljning. 

Samtidigt steg rörelsemarginalen (13,2 % mot 11,3 %) driven av både högre bruttomarginal genom ökad effektivisering, och lägre procentuella kostnader för försäljning och administration. De senare förväntas dock öka under året när företaget startar sin nya anläggning för Wayne Gretzky-produkter. Det enda molnet på himlen är en högre kurs för USD som innebär högre inköpskostnader för företaget. Kassaflödet var stabilt och finansierade investeringar och utdelning.

Börsen reagerade inledningsvis avvaktande, men aktien har sedan smugit sig uppåt med ca 10 % sedan rapporten lämnades den 10 augusti. Dags att öka.

Illinois Tool Works – den okända utdelningsaristokraten

Har i flera inlägg kommit tillbaka till Illinois Tool Works; fin uppgång under våren, stark delårsrapport och kraftigt höjd utdelning helt nyligen. Tänker att det kan vara dags att säga något om detta företag som just nu på många sätt går som tåget.

Illinois Toolworks är något av ett industrikonglomerat, bildat 1912, och med tillverkning av mätutrustning, utrustning för bilindustrin och livsmedelsindustrin, polymerer, svetsningsutrusning m.m. Företaget finns i 57 länder (även Sverige), har 48 000 anställda och en omsättning på ungefär 100 miljarder kronor. Därmed är man sett till omsättningen ungefär lika stora som Atlas Copco, för att ta ett exempel här hemifrån. 

ITW ger sina dotterbolag en stor frihet, även om samordningen förefaller ha ökat genom det program för ökad effektivitet som ska vara avslutat 2017, och som bl a innebär att divisioner slås samman och att man satsar på områden där konkurrensfördelarna är större.

Det här företaget har inte sin framgång i att man växer, omsättningen är i princip oförändrad jämfört med för 10 år sedan, och då ska man så klart också poängtera att företaget är smalare idag. Det är en dramatiskt ökad effektivitet som imponerar.  Det nu pågående effektiviseringsarbetet har resulterat i att rörelsemarginalen har ökat från 15-16 % 2012, till i det närmaste 23 % det senaste kvartalet.

Kassaflödet är mycket starkt. Man skulle enkelt klara att finansiera utdelning, investeringar och t ex återköp av aktier eller återbetalning av skulder, och samtidigt öka på kassan för strategiska förvärv. Men tyvärr skulle jag säga, har man istället valt ett mycket aggressivt program för återköp av aktier. Programmet är så omfattande att man trots det fina kassaflödet ökat och ökar skuldsättningen. Färre aktier och ökade skulder har minskat andelen eget kapital från över hälften för 5 år sedan, till en tredjedel idag.  Även om nivån på skuld/EBITDA fortfarande är under 1,5, är det här något som jag minst sagt känner mig tveksam inför.

Illinois Tool Works tillhör de nordamerikanska företag som år efter år höjer utdelningen. Här finns såklart också förklaringen till återköpen av aktier, vinsten per aktie är viktigare än något annat. Men visst är 41 år en imponerande sekvens, och visst är andelen utdelningen på cirka 45 % klart hållbar.

Jag bedömer att företaget är mycket starkt, och att det effektiviseringsprogram man genomför i grunden har gjort företaget än starkare. Så långt jag kan bedöma har man också tydliga, om än inte extrema, konkurrensfördelar.  Priset just nu är dock högt, p/e drygt 22 på rullande helår. Så, jag planerar inte att avveckla, men heller inte att öka i denna gigant som i alla fall i Sverige är tämligen okänd med bara ca 15 ägare på Avanza.

Delårsrapport Cencosud - vinsten ökar, men fortsatta valutaproblem

Den chilenska detaljvarujätten Cencosud redovisade på torsdagskvällen sin rapport för det andra kvartalet. Omsättningen sjönk med drygt 4 % jämfört med samma period förra året. Företaget fortsätter att drabbas av sjunkande valutor i Argentina, Brasilien och Colombia. I lokala valutor ökade dock omsättningen i alla länder förutom Brasilien.  I Chile ökade omsättningen med drygt 4 %. Justerat för försäljning av en anläggning (som beskrivs ligga utanför kärnverksamheten) fördubblades rörelseresultatet. 

Bruttomarginal och rörelsemarginal förbättrades marginellt. Kassaflödet påverkades negativt bland annat av ökande lager. Positivt är dock att skuldsättningen minskar, nettoskuld/EBITDA sjönk till 3,2, jämfört med 3,5 föregående kvartal.

På det stora hela skulle jag sammanfatta: en ok rapport i en tid med framför allt knepiga valutaförutsättningar.

Förändringar i portföljen - och utdelningen över året

Till slut bestämde jag mig för att sälja Telekomunikasi Indonesia. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg är Indonesien på väg att ytterligare liberalisera telemarknaden, vilket innebär att företaget med största sannolikhet kommer att tvingas släppa in konkurrenter i sitt mobilnät. Det här kommer att slå hårt mot företaget som har en stor konkurrensfördel i sitt nätt som är mycket väl utbyggt på landsbygden. Det här är också förklaringen till den höga marginalen. Efter ytterligare research bedömer jag sannolikheten som stor att något kommer att hända, och även om man kommer att få en god kompensation, kommer det här i grunden att påverka företagets möjligheter att hålla den mycket höga marginal man har idag.

Istället har jag köpt på mig Cencosud, den chilenska detaljvarujätte som jag skrev om här för några dagar sedan. Jag har också ökat i den kandadensiska virkesfabrikanten StellaJones, som redovisade en fin rapport, men som ändå tappat i värde.

Och så tänkte jag att det kan vara kul att illustrera hur mina utdelningar ser ut över året. Sedan årsskiftet har min portfölj förändrats en hel del, i huvudsak är trenden tillväxt och framtidsmöjligheter, snarare än hög utdelning nu.

Grafen visar utdelning 2016 (första stapeln för varje månad) relativt beräknad utdelning för 2017. Har utgått från dagens innehav och nu kända utdelningsnivåer.

Trots att min portfölj är ca 50 % större idag än i januari, har utdelningen i kronor bara ökat med 12 % sett på rullande helår.  Ett annat sätt att uttrycka det är att direktavkastningen mot köpkostnad minskat från 4,0 % till 3,0 %. Det är inte minst försäljningarna av Westpac bank, Nova Scotia, Castellum och Emerson (som jag istället investerat i snarlika Atlas Copco) som ligger bakom. Köpet av Saltängen har delvis kompenserat. Här är jag dock tveksam till framtiden, men mer om det vid ett senare tillfälle.

Cencosud - chilensk detaljvarujätte med potential

Den andra utblicken går till Chile. Med 400 mil från nord till syd, och med 18 mil i genomsnitt på bredden, lär det ta priset som världens mest långsmala land. Här hemma är nog Chile mest känt för militärkuppen 1973 när Augusto Pinochet på ett brutalt sätt tog makten. Efter 17 år av hård militärdiktatur övergick Chile åter till demokrati 1990. Idag får landet sägas vara en av de bäst fungerande demokratierna i Sydamerika, och med en korruptionsnivå på samma nivå som Frankrike (bara Uruguay har lägre korruptionsindex i Latinamerika). Inflationen är låg, de senaste fem åren har den rört sig mellan 2-5 %.

En lång rad chilenska företag kan handlas på New York-börserna. Mycket snart ser man också att kvaliteten på företagen här är en helt annan än i Argentina.

Upptäckte mycket snart två favoriter, varav den första kommer att uppta resten av det är inlägget: detaljvarukedjan Cencosud. Företagets grundare Horst Paulmann öppnade i början av 1960-talet en första butik i Chile tillsammans med sin bror. 1976 startade Horst eget, och Cencosud i sin nuvarande såg dagens ljus. Paulmann och familj äger fortfarande lite drygt 50 % av företaget. (Som namnet indikerar är Horst Paulmann ursprungligen tysk. Hans pappa var högt uppsatt nazist och familjen flydde till Sydamerika efter kriget för att komma undan rättvisan.)

Expansionen utanför Chile påbörjades i Argentina i början av 1980-talet, och har sedan fortsatt i Peru, Brasilien och Colombia. Idag har man drygt 940 livsmedelsbutiker i länderna. Företaget driver även andra butiker, så som byggbutiker, utvecklar köpcentra och har även vissa finansiella tjänster. För de senare har man också inlett ett samarbete med kanadensiska Nova Scotia Bank, som helt nyligen tog över majoritetsägandet för den verksamheten. Cencosud har idag 140 000 anställda och omsätter motsvarande 140 mdr kronor.

Företaget har vuxit snabbt de senaste 10 åren, totalt har omsättningen tredubblats sedan 2006. Liksom i Sverige är det i Sydamerika en bransch med en stenhård konkurrens, där man framför allt konkurrerar med Wal-mart om förstaplatsen. Därför  har man de senaste åren framför allt vuxit genom förvärv, under det senaste sex åren har man förvärvat för drygt 4 miljarder USD. Dock har förvärven minskat i omfattning de senaste åren, vilket lär bero av att verksamheten i framför allt Argentina och Brasilien inte kunnat leverera kassaflöde som förväntat. För Cencosud påverkas framför allt starkt om ekonomierna i Brasilien och Argentina har problem. Den senaste tiden har man t ex  påverkats mycket negativt av den kraftigt försämrade värderingen av den Argentinska peson (se mitt tidigare inlägg), men även av att Brasiliens och Colombias valutor sjunkit kraftigt i värde.

Tittar man på det första kvartalet 2016 ökade omsättningen i lokala valutor i alla länderna, utom i Brasilien. I Chile ökade omsättningen med drygt 7 %. Totalt minskade dock omsättningen med 6 %, jämfört med samma period förra året. Rörelseresultatet steg dock med hela 45 % tack vare en kraftigt förbättrad marginal. Företaget genomför en genomgång av sina mindre lönsamma butiker, och har även stängt vissa. Genom den senaste tidens ökning av marginalen är man åter uppe på närmare 7 % i rörelsemarginal, vilket är den nivå som företaget nådde i början 2010-talet. Detta är även i jämförelse branschen bra; ICA, Axfood och Wal-mart ligger alla på rörelsemarginaler i spannet 4-5 %

Kassaflödet är trots allt starkt. Företaget klarar att med kassaflödet från verksamheten betala både investeringar inkl. förvärv och den årliga utdelningen. Man har också 2013 och 2015 amorterat på lånen. Det extra tillskottet 2015 förklaras av att Scotia Bank övertagit kreditkortsverksamheten (Cencosud äger fortsatt 49 % av den verksamheten), vilket frigjort kapital. Balansräkningen är inte mycket att säga om, ca 40 % i eget kapital är i nivå med t ex ICA, Axfood och Wal-mart. Utdelningen är dock låg, direktavkastningen är 1,3 % med dagens värdering.

Det här är en aktie med potential. De lokala analytikerna gör bedömningen att man har starka varumärken. Marknadspositionen på alla marknaderna är stark, och inträdeskostnaderna är höga. Någon form av vallgrav finns. Marginalen är också god och ökar. Återhämtar sig ekonomierna i Argentina och Brasilien är det här en aktie som kan ta fart. Och i alla fall i Argentina har det politiska landskapet förändrats på ett sätt som kan skapa förutsättningar. Värderingen p/e 22  är inte låg, men  den senaste tidens kraftigt stigande rörelsemarginal talar för att den ändå inte är extremt hög.

kommentar 160821: p/e-talet är justerat för försäljningen av kortverksamheten till Scotia bank, annars 17-18.

Flexsteels försäljning saktar in

 

För ett par dagar sedan släppte mitt senaste inköp Flexsteel sin delårsrapport för det 4:e kvartalet. Rapporten visar att omsättningen för hushållens inköp inte längre ökar i samma takt som de gjorde under en tid. Totalt ligger omsättningen för det segmentet stilla, men påverkas negativt av lägre leveransintäkter, som i sin tur beror av lägre bränslepriser. Underliggande finns alltså en mindre ökning av omsättningen. Företaget förklarar fortsatt med ekonomisk och politisk osäkerhet, och bedömer att den närmaste tiden kommer att se ut så här.

Försäljningen mot företag ökar med fina 7,3 %, men segmentet utgör bara ungefär en femtedel av omsättningen. Där räknar man med fortsatt ökad omsättning.

Rörelsemarginalen sjunker något, drivet av högre marknadsföringskostnader, men motverkas av något högre bruttomarginal. Marknaden reagerade lugnt, och det gjorde jag också.

Telekomunikasi Indonesia - nyhet som kan förändra förutsättningarna

Jag började mitt bloggande här för en tid sedan med ett längre inlägg om det indonesiska telebolaget Telekomunikasi Indonesia. Sedan dess har det också kommit en mycket fin kvartalsrapport som bara visar att det här är en riktig kassako. 

Idag kom dock en nyhet som kan få stora konsekvenser för företaget. Diskussioner förs nu i Indonesien om att tvinga företaget att släppa in mindre aktörer i sitt mobilnät. Detta kommer i grunden att påverka företagets förutsättningar att hålla sin mycket höga rörelsemarginal, som idag ligger på ca 35 %. Det här är i princip det dubbla mot vad andra teleoperatörer klarar att uppnå. En orsak är att man har ett mycket väl utbyggt nät på landsbygden där konkurrensen också är liten.  Kanske har det blivit politiskt känsligt med ett delvis statligt företag som tjänar så här bra, och kanske har man nått den punkt där kassakon måste offras.

Funderar nu starkt på att göra mig av med mitt innehav.

Utblick: Argentina - pampas, fotboll, och darrig ekonomi

Tänkte då och då titta ut i världen på potentiellt intressant länder som inte får så mycket uppmärksamhet i aktievärlden, vare sig på bloggar eller i andra medier.

Först ut blir Argentina. Landet kanske är mest känt för tango, pampas, fotboll, Evita och Evert Taube, men Argentina är också Sydamerikas till befolkningen tredje största land (efter Brasilien och Colombia) och världens till ytan åttonde största. Ett land med stora naturresurser och bördig jord. Det här är också ett land med en mycket stolt historia, i början av 1900-talet var Argentina ett av världens 10 rikaste länder. Sedan har mycket gått gått fel. Protektionism, militärjuntor och hyperinflation blev sådant som kom att prägla resten av 1900-talet.

Sedan början av 1980-talet är dock åter Argentina en demokrati. Under början av 1990-talet genomförde den dåvarande presidenten Carlos Menem omfattande privatiseringar kombinerat med att valutan knöts till dollarn. Kort sammanfattat slutade det senare med att hans efterträdare fick fly i helikopter från presidentpalatset. Därefter intog paret Kirchner scenen, först han, sedan hon. Under deras tid utvecklades ett nytt upplägg för valutan, med en officiell kurs som ingen trodde på. Valutaväxlingen flyttade då ut på gatan som satte sitt eget pris; på slutet var den officiella kursen 8,5 peso på en dollar, på gatan fick man 13. Såklart helt ohållbart och den i december valde presidenten Macri släppte omedelbart valutan fri. Han har öppnat upp, släppt på tullar och i största allmänhet gjort politiken mer marknadsorienterad.

Det finns förvånansvärt många argentinska företag noterade på New York-börsen.  Några går dock bort snabbt, bland annat bankerna. Ett land där kontanthanteringen helt nyligen i huvudsak hanterades på gatan, nej där känner jag mig inte helt trygg i att investera i bankaktier. I och för sig finns även den spanska storbanken BBVA bland de stora aktörerna, men ser inte heller europeiska bankaktier som särskilt intressanta. Bort går också livsmedelsföretaget Cresud som ägs av fastighetsbolaget IRSA, som i sin tur utreds för att hålla skulder borta från bokföringen genom ett bolag i Israel. Sådant håller jag mig borta från.

Då är det bättre att titta på jordbruksföretaget Adecoagro, Luxemburgbaserat, men med verksamheten huvudsakligen i Argentina. Företaget driver jordbruk (ris, säd, m m), utvecklar jordbruksmark och finns inom socker- och etanolproduktion (i Brasilien). Den senaste tidens förändringar med borttagna tullar och devalvering gynnar företaget, som är ungt och inte ger någon utdelning. Men man har en fin rörelsemarginal som ökar, en ökande omsättning, och positivt fritt kassaflöde. Vinsten är dock fortfarande låg sett till priset. Värd att lägga på bevakningslistan, även om den ligger lite långt ner i värdekedjan och är för beroende av världsmarknadspriser för att helt tilltala mig.

Bland företag inom samma sektor finns Bunge, en gång i tiden en dominerande aktör i Argentina under namnet Bunge & Born, men numera baserat på Bermuda och med bara en liten del av verksamheten i Argentina.

Ett företag som också kan vara värt att titta på är Telecom Argentina. Företaget bildades i samband med att Argentinas telefoni privatiserades i början av 1990-talet, och man delar i praktiken telemarknaden med spanska Telefonica. Telecom Argentina har så här långt dock bara sett nedsidan av devalveringen; större lån räknat i Peso, högre räntekostnader och indirekt också högre kostnader för bland annat personal. Företaget är också inne i en investeringsperiod med stora utgifter för utbyggnad av 4G. Omsättningen växer dock fint. Med 40 % i total ökning över året enligt den senaste rapporten, och med prisökningar för telefoni på 25-30 % (enligt argentinska nyhetsartiklar), ligger den organiska ökningen på 10-12 %. Inte så tokigt. Driver omsättningen gör datatrafiken som ökade omsättningen med 40-45 %, justerat med uppskattad prisökningstakt.  I Paraguay, där man också driver telefoni, har omsättningen för datatrafiken ökat än mer! Men jag känner mig trots allt tveksam, företaget är ansträngt av situationen och det syns i kassaflödet som är darrigt. Jag har företaget på bevakningslistan sedan länge, och där får det stanna kvar. 

En sådan här genomgång kan inte helt bortse från oljebolaget YPF, Sydamerikas största oljebolag efter brasilianska Petrobras. YPF privatiserades under samma period som telefonin, och kontrollerades under en period av det spanska bolaget Rapsol, innan staten åter tog kontroll över bolaget 2012. Företaget lär sitta på stora resurser av bland annat naturgas, men frågan är om man klarar att hantera dessa resurser på egen hand eller om utländskt kapital behövs. Jag är själv inte intresserad av oljebolag, och har därför inte tittat närmare på det finansiella, men för den som är det så kan företagetnog vara värt att titta på.

Jag har tittat på Argentina flera gånger, men har alltid landat i att det är för darrigt. Landet har potential, men då krävs inte minst att man får ordning på sin valuta och får ner inflationen som idag ligger på runt 30 %. Jag fortsätter att bevaka landet, men håller mig borta från investering just nu.

Utdelningarna ökar - och ett par förändringar i portföljen

I veckan som gick presenterade Illinois Toolworks (ITW) sin nya utdelning, 0,65 USD/kvartal, är en höjning med fina 18 %. Därmed har alla innehav som jag ägde vid årsskiftet, och som jag fortfarande äger, presenterat sina nya utdelningar. Alltså läge att säga något om utfallet.

Höjning i lokal valuta:

HDFC bank, 18,8 %
Illinois Toolworks, 18,2 %
Peab, 15,6 %
Infosys, 9,0 %
Andrew Peller, 8,9 %
Alfa Laval, 6,3 %
Atlas Copco, 5,0 %
NorthWest Healthcare, ingen höjning

Justerat för valutaförändringar (räknat i valutakurserna den 31/12) är den totala ökningen 6,0 %. Helt ok eftersom jag kalkylerat med ca 5 %.

Ja och så något om förändringar i portföljen. Sålde nyligen mina aktier i den australiensiska banken Westpac. Framför allt är jag tveksam till ägande i banker där vinstökningen bygger på ökad långivning för redan högt belånade bostadsmarknader. Den australiensiska bostadsmarknaden har nämligen stora likheter med den svenska.  Dessutom har banken problem med sina krediter till gruvnäringen. Det blev en vinst inkl utdelning på drygt 6 %. Istället har jag köpt på mig ett innehav i Flexsteel industries, som ägnades ett alldeles eget inlägg för några dagar sedan.

Flexsteel - stabil utdelare sedan 1938

Nej det här ska inte handla om något stålföretag, sådana aktar jag mig för numera. SSAB får räcka. Flexsteel är ett möbelföretag, med en mycket lång historia. Företaget bildades 1893 och tillverkade redan från starten soffor. Dessa försågs så småningom med en ny typ av fjädring, flexsteel springs. Denna innovation gav företaget stor framgång. Fjädertillverkaren köpte man senare upp, och företaget fick 1958 sitt nuvarande namn. I princip samma typ av fjädring används än idag, och är något av företagets signum.

Det här är alltså ett företag som överlevt i över ett sekel, genom kraschen på 1920-talet, genom trender som kommit och gått. Och det är än idag ett mycket välmående företag, om än inte gigantiskt stort. Flexsteel har 1400 anställda, har produktion på en handfull orter i USA och i Mexiko (men köper även in detaljer), och omsätter motsvarande drygt 4 mdr kronor.

Produktionen är idag inriktad på möbler i det lite dyrare segmentet, med huvuddelen av försäljningen till privatpersoner. Ett särskilt fokus finns också på möbler för vård, omsorg och seniorboenden. Inte helt ointressant i en tid med en åldrande befolkning, även om det inte går att utläsa hur stor del av omsättningen det handlar om.

Det här är ett företag som växer. Varje år sedan efter finanskrisen har omsättningen ökat, förra året med drygt 6 %, de nio första månaderna 2016 med drygt 9 %. Det 3:e kvartalet 2016 var dock en besvikelse; 2-3 % i ökad omsättning var långt under vad marknaden hade förväntat sig. Företaget talar om att ekonomisk och politisk osäkerhet ligger bakom den vikande utvecklingen.  Svårt att värdera, men i vilket fall har det svängt en del från kvartal till kvartal även tidigare, även när åren sedan landat fint.

Samtidigt som omsättning ökat de senaste åren har rörelsemarginalen stigit, detta genom procentuellt lägre kostnader för administration och försäljning. 2011 var dessa kostnader drygt 18 % av omsättningen, 2015 hade de sjunkit till knappt 15 %.

Kassaflödet är starkt. Över en femårsperiod har företaget klarat att finansiera både investeringar och utdelningar över kassaflödet. En ökad lagerhållning ligger bakom det relativt svaga kassaflödet från verksamheten några av åren. Under början av 2016 har dock trenden vänt och lagerhållningen har minskat. Den upplåning som gjordes under 2015 har kunnat betalas tillbaka under 2016. Balansräkningen är mycket stark och företaget är i princip skuldfritt, 84 % av balansräkningen utgörs av eget kapital.

 Flexsteel har delat ut till aktieägarna varje kvartal sedan 1938. Långt ifrån något rekord, men värt att notera. Sedan 2010 har aktieägarna kunnat kassera in mer i utdelning varje år.  Dock delas bara ungefär 25 % av vinsten ut. Med dagens värdering räcker det till en direktavkastning på 1,8 %.

Flexsteel är ett företag med goda förutsättningar att fortsätta växa, och dessutom med en imponerande balansräkning och ett starkt kassaflöde. Värderingen är låg, p/e ligger strax över 13 och priset ligger inte högre än 1,5x det bokförda värdet. Dessutom är det intressant att man satt ett särskilt fokus mot möbler för vård och omsorg. Allt sammantaget är det här ett intressant köp. Fram tills för några timmar sedan fanns det ingen ägare på Avanza, men nu har jag ändrat på det. 

Kommentar 160823: graferna för omsättning/rörelsemarginal och utdelning uppdaterade med åren 2006-08

Delårsrapport: Telekomunikasi Indonesia levererar

Telekomunikasi Indonesia redovisade under dagen en mycket stark rapport för det första halvåret. Omräknat till kvartalssiffror ökade omsättningen med 15 % jämfört med samma period förra året. Vinsten ökade med 47 %. Mellan halvåren ökade kostnaderna med bara drygt 8 %. Datatrafiken driver omsättningen till och med starkare än föregående kvartal, med mobil datatrafik i spetsen som ökade omsättningen med över 80 %. Samtidigt vek omsättningen för mobilsamtal och SMS mellan kvartalen. Rörelsemarginalen ligger liksom förra kvartalet på starka 35 %.

Börserna tog emot rapporten med glädje. I Djakarta steg aktien med 7,6 %, och i New York med 4,3 %.