HDFC bank - världens bästa bank?

Jag är tveksam till att investera i bankaktier här hemma. Visst är direktavkastningen ofta god och man får mycket vinst för pengarna, men samtidigt är det till priset av en risk som är svår att värdera. Inte minst har fastighetspriserna eldats på av en extrem lågräntemiljö, och lånekarusellen snurrat på allt snabbare.  Så är det inte bara i Sverige, utan i flera av våra grannländer och i länder som Kanada och Australien. Det var en klart bidragande orsak till att jag för en tid sedan sålde kanadensiska Nova Scotia, och funderar på hur jag ska göra med australiensiska Westpac bank. Men nog om detta.

Har länge tyckt att Indien är ett intressant land att investera i. Landet har en ung och allt mer välutbildad befolkning, och visar sedan länge en hög tillväxt. Under 2015 växte landets ekonomi med 6,3 %, det vill säga nästan i nivå med den inbromsande kinesiska. De allra fattigaste är färre än för 25 år och medelklassen växer, även om det går saktare än vad kanske många förväntat sig. Potentialen är helt enkelt stor för framtiden.

Det är i den här kontexten HDFC bank finns. Banken, som idag är Indiens näst största privata bank, bildades 1994 av bostadsfinansieringsbolaget HDFC i samband med att landets banklagar liberaliserades. Det är alltså med västerländska mått mätt en väldigt ung bank. Banken riktar sig mot både privatpersoner och företag, men har en något större utlåningsvolym till privatpersoner. De enskilt största lånekategorierna där är billån, följt av personlån och huslån. De sistnämnda förmedlas från det gamla moderföretaget HDFC, som för övrigt fortfarande är den enskilt största aktieägaren med drygt 20 %. Banken har ungefär 4500 kontor i drygt 2500 städer, och har med det en god spridning över landet. Dessutom förmedlar mindre kooperationer, mot en avgift, bankens tjänster på landsbygden. Det är också i de delarna av landet som verksamheten växer allra snabbast.

HDFC bank kan sedan starten uppvisa en fantastisk tillväxtresa, som bara fortsätter. Kvartal efter kvartal visar banken upp en ökad omsättning på i storleksordningen 20 %. Då ska också tilläggas att Indiens inflation är högre än här hemma, cirka 5 %, men ändå. Och med en stabil räntemarginal på 4,2 - 4,4 % så ökar vinsten med samma storleksordning.

Och det här är en resa som banken gjort utan att tillväxttakten påverkat kvaliteten på bankens krediter. Problematiska krediter, Non Performing Assets (NPA), ligger stabilt runt en procent. Det kan jämföras med den största privata indiska banken ICICI som redovisar NPA på 5 %. HDFC:s kapitaltäckningsgrad enligt Basel III ligger på 15,5 %, vilket får betraktas som klart godkänt. Även kostnadsbilden är konkurrenskraftig, kostnad per inkomst är 45 %, vilket är i nivå med många större internationella banker. Banken satsar hårt på sina digitala tjänster, och över 70 % av transaktionerna genomförs idag på internet.

Men smakar det så kostar det. HDFC är en på alla sätt mycket imponerande bank, men prissättningen är också därefter. Med dagen kurs handlas aktien till över p/e 29. Bankens värdering har varit mycket hög över lång tid i kraft av att man levt upp till de mycket högt ställda förväntningarna. Samtidigt, med en tillväxt på 15 %, vilket är dagens siffra rensad från inflation, tar det 5 år att halvera p/e-talet. I kommentarer kring banken av olika årgångar är ofta slutsatsen att det inte är rätt läge just nu att köpa. Och så har det varit länge. Men ibland tror jag att man måste vara beredd att betala för kvalitet.

Direktavkastningen är mycket låg. Med den mycket höga värderingen, och en utdelningsandel på under 20 % är direktavkastningen låga 0,6 %. Utdelningen höjs dock kontinuerligt, senast med fina 19 %.

 Vilka är då riskerna (förutom den höga värderingen). Ja en stor del av förtroende ligger hos den nuvarande VD:n som lett banken sedan starten, och som om några år faller för åldersstrecket. En helt annan orosfaktor är hur banken kommer att klara sig vid en övergång från dagens högräntemiljö. Hur kommer räntemarginalen att se ut? 

Jag tror på banken. Även om det säkert kommer att kunna svänga, så är jag övertygad om att det här är en aktie som mycket väl kommer att fånga det indiska undret över tid. Och ja, jag skulle våga säga att det är världens bästa bank. I alla fall har jag inte ännu hittat någon i samma klass. 

Rapportfloden så här långt

De senaste två veckorna har delårsrapporterna flödat in och tänker att det kan vara dags att göra några nedslag.

I nordamerika redovisade industriföretaget Illinois Tool Works (ITW) åter ett fint resultat. Företagets plan för att öka rörelsemarginalen ger resultat och marginalen ökade för alla segment utom ett.  Sammantaget var rörelsemarginalen 23,1 %, all time high. Därmed har företaget, i alla fall för det här kvartalet, redan nått det mål man satt upp för 2017. Vinsten per aktie steg med 12 %, vilket var mer än vad marknaden förväntat sig. Den organiska tillväxten var dock bara en dryg procent. Hur som helst, ett intressant företag som är värt en djupdykning så småningom.

I Indien finns rapportflodens största besvikelse. IT-företaget Infosys sänkte tillväxtprognosen för året från 11,5-13,5 % till 10,5-12,0 % (neutraliserat från valutaeffekter).  Samtidigt ökade omsättningen jämfört med samma kvartal förra året med bara 10,9 %, mot förväntade 13 %. Lägre konsumtion vad avser konsulter inom vissa områden, och att tidigare vunna stora kunder inte rampat upp som förväntat, ligger bakom.  Marknaden fick hicka och aktien störtdök med 7%. Vad jag kan bedöma har inget grundläggande förändrats och jag har ökat.

Bättre gick det för mitt andra indiska innehav, banken HDFC. Nettoomsättningen ökade med 19,6 % och vinsten med 20,2 %, vilket var enligt förväntan. Bankens problematiska krediter (non performing assets, NPA) ligger på mycket låga 1,04 %. Räkna med mer om den här aktien framöver!

Här hemma levererade Atlas Copco och Cloetta stabila rapporter. Atlas Copco redovisade något högre omsättning och vinst än förväntat, och gjorde börsen glad. Själv känner jag mig särskilt nöjd med köpet på 184 kr första handelsdagen efter Brexit! Cloetta gnetar på och visar på både ökade organisk tillväxt och höjd rörelsemarginal. Alfa Laval är sorgebarnet bland de svenska innehaven, men mer om det en annan gång.

Några rapporter återstår, så det är bara att se fram emot en fortsatt spännande rapportsommar i hängmattan... Men mer bra än dåligt så här långt känns som en rimlig sammanfattning.

Wayne Gretzkys vin - är det något att satsa på?

Nej Kanada är väl inte det första land man tänker på när man tänker vinproduktion. Men faktum är att det finns en inte helt obetydlig vinindustri i landet och att närmare 40 % av allt vin som konsumeras där är just inhemskt. 37 % av den försäljningen står vinbolaget Andrew Peller för, företaget som bl a marknadsför vin under den gamla hockeystjärnan Wayne Gretzkys namn. Vinerna tillverkas av druvor odlade i Ontario (i närheten av niagarafallet) och British Columbia, och blandas med druvor som importeras från andra delar av världen. Företaget driver också vinimport och ett hundratal vinbutiker i Ontario. Dessutom producerar och exporterar man produkter för hemtillverkning av vin.

Vinbolaget bildades 1961 som Andrés Wines av ungraren Andrew Peller. Företaget växte sedan snabbt genom i första handförvärv av vinproducenter runt om i Kanada. Över åren har sedan vingårdar avvecklats och nya har tillkommit. Företaget gjorde flera förvärv för drygt tio år sedan och 2011 förvärvades Wayne Gretzkys vinmärke. Sitt nuvarande namn fick företaget 2006.

Trots att Andrew Peller är en stor aktör på den kanadensiska vinmarknaden är det ett relativt litet företag vi talar om, 2015/16 omsattes ungefär 2 miljarder kronor. Det är ungefär lika mycket som Kopparbergs bryggeri, för att ta ett exempel från dryckesvärlden.

Företaget kan visa upp en stark ekonomisk utveckling. Sedan 2007 har rörelseresultatet stigit från 11 miljoner canadadollar (CAD) till 28 miljoner, och utvecklingen har tagit ordentlig fart de senaste åren, drivet av både en ökad omsättning och en förbättrad rörelsemarginal. Omsättning ökade under 2015/16 med 6 % och ligger de senaste kvartalen på runt 8 %. Rörelsemarginalen drivs av lägre kostnader för administration och försäljning som sjunkit till drygt 24 % från 30 % 2006.

Kassaflödet har de tre senaste åren kunnat finansiera löpande investeringar, utdelning, och betydande amorteringar på företagets lån. Belåningen är efter dessa amorteringar nere på en nivå som är lägre än före förvärven på 00-talet som ökade företagets skuldsättning. Eget kapital motsvarar 51 % av skulder och eget kapital, vilket får betraktas som rimligt för branschen.

Andrew Peller har delat ut till aktieägarna sedan 1979, och de senaste 10 åren har man höjt utdelningen 8 gånger. Eftersom de år man inte höjt inte ligger efter varandra, och eftersom utdelningen betalas per kvartal och inte ändras vid kalenderårsskifte, innebär detta att företaget är inne på sitt 11:e kalenderår med ökad utdelning! Utdelningen är dock inte hög, med dagens kurs på ca 27,50 CAD är direktavkastningen knappt 2 %. Utdelningsandelen ligger fn på cirka 35 % och har historiskt legat på 35-50 % under den period som grafen visar.

Vid en snabb jämförelse med andra vinföretag finns de företag som visar upp något högre marginaler. Antagligen därför att man inte behöver importera druvor. De administrativa kostnaderna på drygt 24 % får dock betraktas som bra, framför allt sett till företagets storlek, och gnetande mot allt lägre kostnader inger respekt, liksom den obrutna följden av ökande utdelning. Skuldsättningen är rimlig, tillväxten god, men framför allt är som sagt historiken imponerande. Tyvärr har marknaden nu sent ”upptäckt” företaget. När jag gjorde mitt första köp sent 2015 var p/e drygt 13, nu är det uppe i 20. Inte ett kap längre, men inte heller ett orimligt pris.

Ja självklart kommer då frågan, har jag testat vinet? Är det bra? Nej jag är ingen vinkännare, och framför allt har jag inte lyckats hitta något Andrew Peller-producerat vin på systemet.

Läget efter första halvåret

Det har ju hunnit gå några veckor sedan halvårsskiftet, och en del har hänt framför allt efter delårsrapporterna som trillat in, men passar ändå på att säga något om det första halvåret. +9,0 % inkl. utdelningar sammanfattar perioden.

Tittar man på de aktier som jag ägde vid årsskiftet så är det framför allt det kanadensiska vinbolaget Andrew Peller som märker ut sig med en uppgång på 36 % i lokal valuta eller hela 47 % omräknat till kronor. Min ökning var dock inte fullt lika stor eftersom jag ökat på innehavet under resans gång. Det kommer en artikel framöver om detta mycket intressanta bolag. Också värda att nämna är Illinois Tool Works (+12 % i USD) och NorthWest Healthcare Properties (+12 % i CAD). Alla exkl. utdelning.

På den negativa sidan är det Alfa Laval (-15 %) och den australiensiska banken Westpac (-9 % i USD) som sticker ut. Annars är det mindre uppgångar eller balans runt noll.

Starbucks saktar in

Starbucks presenterade på torsdagskvällen sin rapport för 3:e kvartalet. Rapporten visar att företaget fortsätter att sakta in. Omsättningen ökade med för Starbucks låga 7,3 % mot dryga 9 % föregående kvartal, vilket då mottogs mycket negativt av aktiemarknaden. (Noterbart är dock att omvandling av butiker i Europa till licensierade sänkte omsättning med några tiondelar, min beräkning). Marginalen landade på 19,5 % (+0,3), bland annat driven av verksamheten i Asien som även visade en kraftigt ökad omsättning främst tack vare de licensierade butikerna. Justerad vinst per aktie ökade med 17 %.

Något som är särskilt värt att notera är utvecklingen inom egna och befintliga butiker där tillväxten sjönk till 4 %. Tillväxten i antalet besök är utraderad sammantaget och hela ökningen beror av större inköp per kund. Värt att fundera på är hur förändringen av lojalitetsprogram påverkat, från ett som premierar besök, till ett som premierar större inköp?

Förutom Asien är det "Channel development", med försäljning av produkter i livsmedelsbutiker mm som går riktigt bra. Här ökade rörelseresultatet med 31 % jämfört med samma kvartal förra året och marginalen är hela 42,6 % (+7,1).

För hela året räknar man med en ökad omsättning på 10 %, så alltså bättre tillväxt att räkna med under Q4?

Telekomunikasi Indonesia - roligare än Telia?

Vi som är födda på 70-talet minns det gamla orangea Televerket. På 80-talet så började telemarknaden att avregleras, för drygt 20 år sedan förvandlades det gamla affärsverket till Telia AB och några år senare försökte den dåvarande näringsministern Björn Rosengren (S) att göra Telia till en ”folkaktie” när bolaget delprivatiserades. Det senare blev ingen större hit och aktien handlas idag sådär 50 % under försäljningsvärdet 1998. Många svenska har nog aktat sig för aktier efter det.

Men det här ska inte handla om Telia. Jag har länge sagt att jag inte tänker investera i teleoperatörer. De befinner sig (i alla fall i den industrialiserade världen) ofta på mycket mogna marknader med stor konkurrens, låga marginaler och knappast någon tillväxt. Inte särskilt intressant tycker jag, även om många teleoperatörer liksom Telia kan leverera hög direktavkastning. Och alternativen på mindre mogna marknader är få, i alla fall om man också vill ha en viss mån av stabilitet och inte handla på mycket exotiska börser.

Men det finns undantag. Kom för en tid sedan att titta på Telekom Indonesia, dominerande teleoperatör i Indonesien och för övrigt det enda indonesiska bolag som går att handla på New York-börsen.

Företaget har sina rötter från den holländska kolonialtiden, bildades 1882 och blev statlig post- och teleförvaltning när Indonesien blev självständigt efter andra världskriget. Därefter har verksamheten delats i omgångar, och företaget delprivatiserades i mitten av 1990-talet. Staten är fortfarande majoritetsägare men företaget agerar sedan länge på en avreglerad marknad. Mobiltelefonin drivs i ett dotterbolag där ägandet är 65 %.

Till att börja med. Ur en makroekonomisk synvinkel bör tillväxtmöjligheterna vara goda. Indonesien är med 250 miljoner invånare världens fjärde största land sett till befolkningen (efter Kina, Indien och USA). Med en befolkning som är nästan lika ung som Indiens (medelålder 28 år och 28 % under 15 år) och som växer med samma takt, finns mycket goda chanser till en långsiktigt stark utveckling, särskilt som satsningarna på utbildningssystemet ökat kraftigt på senare år. Även om den indonesiska ekonomin har vissa problem så är tillväxten fortfarande god (4,8 % 2015) och ekonomin förväntas dessutom ta fart genom statliga stimulanser.

 

Rörelsemarginal och omsättning 2008-2015, och en indikation för 2016 byggd på ökad omsättning för det första kvartalet
 
Efter några år av måttlig tillväxt har företagets utveckling satt ordentlig fart de senaste två åren. Under 2015 ökade omsättningen med drygt 14 %, starkt driven av mobil datatrafik. Och trenden är fortsatt positiv under årets första månader, med en omsättning som är över 16 % högre än samma kvartal förra året. Samtidigt har man lyckats behålla och till och med öka en rörelsemarginal som nog ingen annan teleoperatör kan visa upp: 35 % i rörelsemarginal första kvartalet är t ex dubbelt så mycket som Telia och AT&T.

Kassaflödet är starkt. Under åtminstone de senaste tre åren har företaget kunnat betala både löpande investeringar och utdelning (inkl. utdelning till minoritetsägare i mobiltelefonibolaget) genom kassaflödet. 45 % i eget kapital är bra för branschen och då utgörs 11 % på skuldsidan av minoritetsägarnas intressen i mobilbolaget.

Företaget är stabilt och visar i alla fall för tillfället en fantastisk utveckling vad gäller omsättning.  Självfallet är det något som marknaden också har upptäckt, och även om vi bara är 6 ägare på Avanza, så har aktien stigit med över 40 % i år. Med ett p/e-tal på 25 är aktien inte billig. Den höga värderingen gör också att direktavkastningen blir relativt låg, 2,1 % med dagens kurs. Detta trots att 60 % av vinsten delas ut.

Sist men inte minst, svaret på den lite retoriska frågan är såklart ja. Det här är ett mycket roligare företag, och nog också mer stabilt om man ser till Telias äventyr på senare år.

Bloggen startad!

Ja så var bloggen startad. Tänker då och då uppdatera med vad som händer i min aktieportfölj och lyfta fram aktier som jag tycker verkar spännande. Så här i början är ambitionen bland annat att berätta lite mer om några av mina internationella aktier som nog kräver viss intro.